Kategoriarkiv: Samlarområden

Slut på semestern

Publicerat av
Svara

Åter på kontoret, efter en tiodagars biltur till Moseldalen med goda vänner, är det knapp man vågar öppna mailkorgen. 😉  Har du inte fått svar, så håll ut – det kommer!

Moseldalen erbjöd en riklig portion av fantastiska vyer, vingårdar, mysiga byar och städer, historiska sevärdheter, riddarborgar, korsvirkeshus … och alldeles för mycket god mat och dryck.

 

Så vidare värst mycket mynt, medaljer och numismatik blev det emellertid inte på denna resa. Alla har inte drabbats av den numismatiska bacillen och man får ha respekt för andras intressen. En dagstur till den romerska myntorten Trier blev det dock. Kikade runt ruinen Porta Nigra och besökte museibutiken – där man bland mycket annat även sålde genuina små romerska bronsmynt (”fyndmynt”). Kanske något för Fornsalen i Visby att ta efter? 😉  Hade även tänkt att åka över gränsen till Luxemburg, men det hoppade vi över. Det finns mycket att se och ibland måste man prioritera.

Istället blev det en utflykt till den berömda racerbanan Nürburgring (eller kort och gott ”Ringen”), där vi lägligt nog fick se träningen inför ADAC:s GT Masters 2013 som genomfördes dagarna efter vårt besök. Spännande att se – och höra!

Denna dag kom också resans enda egentliga ”mynthändelse” – då en i hustruns portmonnä noga utvald fransk(!) kopparslant i valören 5-eurocent 2000 förvandlades till en oval souvenir i ett tyskt valsverk. Denna något udda numismatiska verksamhet upplevdes av hannen i vårt gotländska resesällskap så spännande att han bara inte kunde motstå frestelsen att dra ett par varv på veven. – Än finns det kanske hopp om en ny myntsamlare …?  – Å andra sidan skakade han bara på huvudet när jag berättade att det finns specialsamlare på s.k. ”Elongated Coins”… 😉  Han skulle bara veta att det i skrivande stund finns tusentals dylika till salu på eBay och att det nyligen såldes en för motsvarande 3.700 kr ($566.98). Fantastiskt!

Carl Michael Bellman

Publicerat av
1

Inom numismatikens underbara värld finns i princip hur många samlarområden som helst att välja bland. Fantasin är egentligen den enda begränsningen.

Den som är road av medaljkonst, konstmedaljer, personmedaljer … eller kall öl? … 😉 … skulle till exempel kunna ge sig på att samla olika konstnärers porträttmedaljer över Carl Michael Bellman (1740-1795). På bilden ovan en lite kollektion dylika signerade av kända skulptörer som Pehr Henrik Lundgren, Lea Ahlborn, Gösta Carell, Leo Holmgren, Ernst Nordin, Elsie Dahlberg m.fl.

Tycker man bättre om Evert Taube (1890-1976) är det bara att gå vidare till detta blogginlägg från i mars månad. Herrar Lundell och LeMarc har dessvärre inte begåvats med några medaljporträtt … ännu … kanske ligger det inte riktigt i tiden …?

Det är varmt idag. Och fredag är det också. Och semester!  – Kanske dags för en iskall Bellman …?  😉   – Trevlig helg på er!

Margareta & Svante Sture

Publicerat av
Svara

Det damp ner en liten medalj (jetong) i brevlådan! – Mitt i sommaren! – Trevligt!

Medaljen är utgiven av Svenska Akademien 1875 till minne av Svante Sture (1517-1567) och formgiven av den skickliga mynt- och medaljgravören (”gravösen”) Lea Ahlborn (född Lundgren).
Se bild här t. v. Silver Ø 31 mm.
Hyckert I:17. Olsén 224.

Svante Sture den yngre (eller Svante Stensson Sture) är en spännande figur i svensk historia som har anknytning till många historiska personligheter – och därigenom även till numismatiken. Svante Sture var son till riksföreståndaren Sten Sture d.y. och Kristina Gyllenstierna, god vän med Gustav Vasa – och dessutom Margareta Leijonhufvuds barndomsvän och ungdomskärlek.

I Otto Sjögrens bok GUSTAF VASA – ETT 400-ÅRS-MINNE (1896) kan man bl.a. läsa (efter Grimberg) följande om Margareta Leijonhufvud och Svante Sture den yngre:

– Sin barndomskärlek till Svante Sture hade hon måhända ej lätt att förgäta, men offrade den undergifvet för de plikter, som nu voro henne pålagda. Svårare blef det i början för Svante att beherska sin smärta, då han vid återkomsten till Sverige såg sig beröfvad sin tilltänkta brud.
– Det berättas, att han en gång, öfverväldigad af sina känslor, under ett besök kastat sig ned på knä för hennes fötter. Konungen, som i detsamma inträdde i rummet, blef oförtänkt vittne därtill. »Hvad betyder detta?» utropade han med en förtrytelse, hvilken, såsom man väl kände, ej var att leka med. Med kvinnlig fintlighet svarade då genast drottning Margareta: »Han begär att få min syster Märta till äkta.»
– »Det vare honom beviljadt», sade då konungen med klarnande uppsyn. Margareta togs på orden, och Svante fick sålunda helt oväntadt en brud, på hvilken han förut måhända ej tänkt”.

Svante Sture gifte sig år 1538 med Margaretas syster, Märta Eriksdotter (Leijonhufvud), även kallad ”Kung Märta”, som kom att föda honom 15 barn. Sture mördades 1567 under de så kallade Sturemorden iscensatta av Erik XIV. Året därpå präglades de för myntsamlare så välkända och åtrådda ”blodsklippingarna” – av silver som givits åt Svante Stures änka, Märta … som i sin tur gav silvret till hertigarna Johan (III) och Karl (IX). Dessa mycket sällsynta klippingar slogs i fem olika valörer – ½, 1, 2, 4 och 8 mark 1568. Ovan ses ett exemplar av den högsta valören – som till skillnad från övriga prytts med en vacker eklövsbård. Gravören och myntmästaren hette Mickel Hansson – och kom långt senare att dömas som falskmyntare tillsammans med sin son Måns Mickelsson.

Myntbloggen.se fyller 1 år!

Publicerat av
1

Idag (eller på lördag?) fyller Myntbloggen.se 1 år!  – Grattis på mig! – oss!?  😉

Så här lät det för ett år sedan:
Myntbloggen.se är tänkt att bli en rikt illustrerad, populärvetenskaplig blogg om mynt, medaljer och övrig numismatik. – Kanske lite grann i Mynttidningens anda, d.v.s. en blandning av nyheter, tips, läckra bilder, råsopar, notiser och mera djuplodade artiklar. Stort och smått om numismatik helt enkelt.

Den 16 juli 2012 började jag så smått att laborera med det för mig helt nya publicerings-verktyget WordPress. De följande dagarna prövade jag mig fram och första blogg-inlägget kom väl egentligen den 20 juli 2012 …. det andra den 21 juli 2012 osv.

Sedan dess har det faktiskt blivit 240 inlägg/artiklar samt 590 illustrationer … vilket ger ett snitt på 4,6 artiklar per vecka – med 2,5 bilder i varje.  – Inte så illa pinkat.  😉

Kan man då dra några lärdomar av ett års myntbloggande?  – Tja, jag tror personligen att internet i allmänhet och bloggar i synnerhet är ett alldeles utmärkt ”verktyg” för att försöka sprida intresse, kunskap och förståelse för vår lilla – men fantastiska! – hobby.

De ”stora elefanterna” må ha storslagna planer – men jag tror faktiskt inte att allt handlar om pengar!? – För, handen  på hjärtat, hur många nya myntsamlare skapas egentligen genom böcker som ingen läser? – Eller genom ”ett lokalt museum”, helt utan ambitioner utanför den egna staden?

Internet är snabbt, billigt och lättillgängligt! – Att trycka och distribuera tidningar och böcker i extremt små upplagor, eller driva 4.000 kvadratmeter ”ekonomiskt museum”, är nog snarare raka motsatsen. – Trögt, dyrt och glesbefolkat.  😉

Nej, jag tror att numismatiken, förlåt myntsamleriet, måste göras betydligt mera allmänt och lättillgängligt om man vill nå ut till en större publik. Och eftersom jag VET att det i vårt avlånga land finns massor av kunniga samlare, tycker jag att många, många fler borde fundera på att börja blogga om mynt, medaljer och numismatik. För har man ägnat sig åt en trevlig, lärorik och spännande hobby i låt oss säga 20, 30 eller 40 år … har man kanske lärt sig något som man skulle kunna dela med sig av, eller ”ge tillbaka”, till nästa generations myntsamlare? – Kanske skulle just DU kunna bidra med något? – Sug på den!  😉

Att skriva är dessutom väldigt lärorikt!  – För även om man ”kan en del” (läs: ”vet var man skall leta fakta”), leder själva skrivandet till att man ”bara måste” söka vidare och vidga sina vyer. Nyfikenheten tar helt enkelt över … och så lär man sig något nytt!  🙂

Dagens tips får alltså bli:  – Börja blogga, myntsverige!

P.S.  En blogg på nätet är dessutom en bra ”backup” om datorn skulle krascha.  😉

Romanov på Rysslands tron

Publicerat av
1

Den 11 juli 1613 valdes Michail Romanov (1613-1645) till tsar av Ryssland. I och med detta avslutades ”den stora oredan” som rått i landet sedan 1598.
Ätten Romanov kom sedan att regera i över 300 år, närmare bestämt till 1917. Silver-rubeln här ovan till vänster utgavs 1913 av den siste tsarer Nikolaj II (1894-1917) med anledning av ätten Romanovs 300 år på Rysslands tron. Åtsidan visar den förste och siste Romanov – Mikael Fjodorovitj och Nikolaj Aleksandrovitj. Frånsidan den dubbelhövdade krönta ryska örnen belagd med nio vapensköldar, samt omskriften RUBEL 1613-1913.

Solidusfynd på eBay!

Publicerat av
Svara

Visst kan det ibland skönt att vara ledig och strunta i allt vad mynt, medaljer och numismatik heter. Under midsommarveckan hade vi besök av våra vänner från Gotland – och då blev det minsann inte mycket mynt. När man så kommer tillbaka till kontoret och börjar kikar runt webben för att se vad man missat … ja, då infinner sig snart ”eftertankens kranka blekhet” … Hmm … XR-mynt för en dryg tusenlapp!?

Är det månne fler än jag som upptäckt att ni missat denna rara solidus? För knappt två veckor sedan såldes på amerikanska eBay en oansenlig, men mycket sällsynt tvåårstyp av liten Elbing-solidus (schilling) 1656.

I referensverket Sveriges Besittningsmynt (SB) från 1980 betecknas samtliga fyra schillingar från Karl X Gustavs Elbing (invid kusten i Ostpreussen – numera i Polen) som XR. Två av dem är präglade för Staden (SB 64-65 med Elbings stadsvapen på frånsidan) och två för Kronan (SB 18-19 med trekronorsvapnet – se bild). Åtsidorna är desamma för alla fyra – krönt CG-monogram samt omskriften: CAROL. GVST. D.G. R.

Präglingarna för Staden Elbing har normalt frånsidesinskriptionen: SOLIDVS ELBING medan Kronans dito har: SOLIDVS PRVSSIAE. En hybrid är dock känd (SB 64) med Elbings vapen och den senare omskriften.

Solidus-schillingar från Riga och Livland etc. är ju rent generellt mycket, mycket vanliga och kan handlas i stora mänger för en spottstyver. Personligen tycker jag kanske att de samtida förfalskningarna av dessa mynt är de allra roligaste. Även dessa präglades (i valsverk) i stora mängder – på fästningen / slottet Suczawa (Suceava) i Moldavien i nuvarande Rumänien (nära gränsen till Ukraina). Falskmyntningen lär ha pågått under perioden 1662-1683 … och bör således tagit sin början under den period den moldaviske härskaren Eustatie Dabija (1661-1665) hade makten. Han lär f.ö. varit den sista härskaren som präglade moldaviska mynt … kanske gjorde han även andra …? Det är nog inte omöjligt att man i Suczawa? hade en tradition av ”att slå andras mynt”.

Ovan en oklippt ten av en Suczawa-förfalskning av en Solidus Livland, Karl X Gustav med felaktigt årtal ”12” (typen präglades 1654-57, jämför SB s. 202-205 och SB 14-17).

Slutligen: Stort GRATTIS!, ”Cuprea” till ett verkligt fynd!  🙂

Sommarauktioner på eBay

Publicerat av
Svara

Sommar och sol!  – Och full fart på myntsäsongen!

Innan internet hade slagit igenom varade myntsäsongen från september till maj. Somliga delade in den i höst- och vårsäsong. Månaderna juni-juli-augusti var i princip lika stendöda som SNF:s hemsida. 😉  De senaste 10-15 åren har detta emellertid förändrats storligen. Åtminstone internationellt. Och kanske speciellt i USA? På amerikanska auktionssajten eBay.com märker man då rakt ingen avmattning under sommartid. På Tradera Mynt & Sedlar är det i och för sig ganska lugnt … men detta är kanske mer en allmän trend, än ett sommarfenomen?

eBay har nyligen förbättrat sina villkor för säljare, genom att dels erbjuda ett visst antal fria upplägg och dessutom sänka provisionen! Tradera begär 9% av privata säljare, eBay 6% av kunder med eBay-butik. På Tradera kostade en ”butik” (en i mitt tycke värdelös ”tjänst”) tidigare från 500:-/månad och uppåt, beroende på hur många objekt man exponerade. Vet inte vad de tar idag, eftersom Tradera numera valt att ”mörka” dessa uppgifter på sajten. En eBay-butik kostar hur som helst $19.95, d.v.s. ca 135:-/månaden och inkluderar då bl.a. sökfunktion, logotyper, promotion-rutor etc.

Så för oss är valet mellan Traderas ständiga problem och ett proffsigt eBay som når oändligt många fler potentiella köpare, ganska enkelt. Vi kommer i första hand lägga ut mynt och medaljer på eBay – och endast i undantagsfall använda Tradera.

Värt att tänka på för kunder i Sverige är att eBay’s ”valutaomvandlare” inte riktigt överensstämmer med verkligheten för de som önskar betala i SEK till vårt bankkonto. Den visade kursen är avsevärt högre än vad vi får ut efter PayPal’s (eBay’s) samlade avgifter. Så ta gärna kontakt med oss för ett aktuellt pris i SEK vid bankbetalning.

Söker du något speciellt? … eller har du kanske önskemål om vilken typ av material just du skulle vilja se på eBay? … eller har du funderingar kring något enskilt objekt?  – Skicka mig ett email!

Fyrkfynd i Norrköping

Publicerat av
Svara

Läser i Norrköpings Tidningar och Folkbladet att man bl.a. hittat två Kristina-kvartsöringar (fyrkar) med årtalet 1634 vid utgrävningar i centrala Norrköping. Även Sveriges Radio och SVT tar upp detta i intervjuer med arkeologkonsulten Åsa Berger, som utför utgrävningarna tillsammans med sin kollega Stefan Gustafsson från Arkeologikonsult.

– ”Mynten registreras och överförs till Kungl. Myntkabinettet i Stockholm”, säger Åsa till Norrköpings Tidningar.

Just 1634 års 1/4-ören togs ju upp här på Myntbloggen.se bara för några veckor sedan … så det är ju bara att jämföra och se vilken variant man funnit. Årtalet 1634 är för övrigt det mest variantrika av alla Kristinas fyrkar. Men det vet säkert KMK …?

Till vänster två huvudtyper, båda med ”bred liljekrona”, men med årtalet placerat upptill resp. nedtill. Den senare är den ovanligare av de två (och finns med och utan Mm).

Norrköpings Tidningar skriver vidare att:  – ”I gravvalven vilar bland andra generalen Johan Lilliehöök som stred för kung Gustav II Adolf och stupade i Leipzig 1632” … vilket ger mig möjligheten både att rätta ett litet sakfel – 1642 skall det vara – och dessutom en anledning att visa en medalj!

– Nämligen denna lilla trevliga sak, som den skicklige, ”frilansande”, mynt- och medaljgravören Carl Enhörning (1745-1821) gjorde på uppdrag av Svenska Akademien 1812. Nämnde Johan Lilliehöök till Fårdala (1598-1642) ses där iförd ”spetskantad krage, harnesk och smala mantelveck hopfästa genom en rund knapp på höger axel” (som Hyckert uttrycker det hela). Frånsidan visar ett altare med kung Gustav II Adolfs byst, framför vilken en döende, naken krigare sjunker ner över sin sköld, som jämte hjälmen ligger på marken, samtidigt som svärdet faller ur hans hand … Vilken hjälte!  😉  Silver Ø 31 mm.

Nej, nu får det vara slutbloggat för idag. Dags att dinera … och sedan försöka hinna med att lägga ut lite nya grejer på eBay och Tradera … hmm … vad skall vi ta …?

Mårdskinn, Kuna och Euro?

Publicerat av
Svara

Idag skriver vi måndagen den 1 juli 2013. Halva året har passerat – och halva återstår. Europeiska Unionen (EU) har idag fått en ny medlem; Kroatien – det hästskoformade landet mellan Ungern och Italien, som även gränsar till Slovenien, Montenegro, Serbien och Bosnien-Hercegovina. Dick Harrisson passar på att uppmärksamma detta på sin blogg idag, med inlägget ”Kungariket Kroatien på medeltiden”, där han bl.a. skriver:

– Det kroatiska riket, som tidvis också omfattade betydande delar av Bosnien, saknade en stark centralmakt. Vissa områden erhöll stort självstyre under furstar med titeln ban. Det största hotet mot Kroatien utgjordes emellertid av den växande ungerska stormakten, som i början av 1100-talet erövrade riket och förenade det med Ungern i en personalunion. Kungen styrde genom baner som vicekungar, och den kroatiska adeln kunde bevara sin starka ställning.

Så varför inte ta tillfället i akt och visa ett litet mynt från denna tid?

KROATIEN. Landskapet Slavonien.
Ban (vicekung) Mikac Mihaljevic Prodavic (1325-43) under kung
Karl I Robert av Ungern (1301-42).
AR-Denar (även banovac, banski denar eller banica), slagen 1330-40. Okänd myntort (Osijek?). Silver Ø 15 mm. Vikt 0,97 gram. Åtsidan: + MONETA REGIS P SCLAVONIA, en springande mård mellan en krona ovan, samt en månskära med stjärna nedan. Frånsidan: Ett stort patriarkalkors med fundament, flankerat av två fåglar, två krönta kungar samt bokstäverna R (bakvänt) och M (= REX MIKAC).

Mården på dessa silvermynt (”banovacer / banski-denarer”) har sitt ursprung i att man under romartiden betalade skatter med mårdpälsar i den romerska provinsen Pannonien – vars största delar idag återfinns i Ungern och Slavonien. Mård heter kuna på kroatiska – och 1994 ersatte man dinaren med kunan som landets valuta. Så historien har gått från primitiva (premonetära) betalningsmedel i form av pälsverk till romerska skattmasar, via klingande silvermynt med mård-motiv på … till egen valuta med samma namn (kuna) … och kanske? … någon gång efter år 2019 till euro? … om den finns kvar då …?  😉

Myntmotivet är intressant även ur ett svenskt perspektiv. Medeltidssamlarna känner säkert igen flera ikonografiska detaljer som; patriarkalkors, fyrfotadjur, krönt kung, fågel, krona samt månskära & stjärna. Alla dessa detaljer återfinns nämligen på diverse Lödöse-mynt från perioden ca 1150-1250 (se ovan). Förklaringen till detta är förmodligen att symbolerna är allmänna – och religiöst / heraldiskt betingade.

8 öre klipping 1591

Publicerat av
Svara

Idag läser vi om samtida förfalskningar på Kjell ”Gorgon” Holmbergs blogg. Ett i mitt tycke väldigt spännande område – i princip lika gammalt som själva företeelsen mynt. Greker, romare, vikingar etc. har alla kopierat och imiterat gängse cirkulerande mynt. Och så sker naturligtvis även i våra dagar. Inget nytt under solen. Kjell visar ett par ”udda” halvörtugar från Sten Sture den yngres dagar – och ett otvivelaktigt äkta jämförelseexemplar. Ovanliga saker som det var roligt att få ta del av. Tack Kjell!

På årets FriMynt kom det fram två olika samlare och visade sina resp. exemplar av det ganska vanliga myntet 8 öre klipping 1591. Båda ville veta om de var äkta – eller kanske samtida förfalskningar? Bakgrunden till frågorna var förmodligen en liten blänkare på Mynthandeln.com om dessa mynt … som i sin tur bygger på artikeln ”Falskmyntning på Johan III:s tid” av P. Anders G. Hagström i Mynttidningen 5/6-1996. Det finns nämligen skäl att tro att myntmästaren Mickel Hansson (mannen bakom de s.k. blodsklippingarna) och dennes son Måns Mickelsson förfalskat dylika anno 1591.

Myntet ovan är en förmodad samtida förfalskning, utförd i grov stil (klicka på bilden för en förstorning) som förefaller vara präglad i ren koppar. Myntet till vänster är tveklöst äkta och har ursprunglig silveryta (efter s.k. vitkokning). Denna klipping finns för övrigt att bese i Avesta Myntmuseums fina utställning. Båda mynten är i för typen ovanligt bra skick och tittar man lite närmare på vasakärvarna ser man tydliga skillnader.  – Original och kopia …?

För den som vill läsa mer om detta rekommenderas nämnda artikel i Mynttidningen.

Avslutningsvis vill vi passa på att önska alla en riktigt skön midsommar! Ät, drick och njut! … i ösregnet …?   😉      / Ulf & Babsan på Vikingabo