Idag firar vi Swedenborg

Idag kan vi faktiskt fira två svenska kändisar – med viss numismatisk anknytning; Emanuel Swedenborg född den 29 januari 1688 och Carl Reinhold Berch född samma datum 1706. Men eftersom den senare ”varit på tapeten” förut … tar vi väl Swedenborg idag. 😉

– Emanuel Swedenborg (1688-1772) var en av sin tids största vetenskapsmän. Han hade ett stort intresse för mekanik, matematik, kemi och astronomi. Han publicerade många vetenskapliga skrifter och utkast till flera banbrytande uppfinningar, bland annat en flygmaskin …

Ja, så inleds en artikel om Emanuel Swedenborg på Tekniska Museets webbsidor i kategorin Svenska uppfinnare. Det finns naturligtvis massor att läsa om Swedenborg och hans liv och gärningar, för den som vill fördjupa sig … men här nöjer jag mig med att visa ett par minnesmedaljer över honom, utgivna av Vetenskapsakademien 1852 och Svenska Akademien 1858.

Den sistnämnda, som avbildas överst, är formgiven av ”gravösen” Lea Ahlborn och är bl.a. beskriven i Brita Olséns bok om Leas medaljer från 1961 (s. 132). Där kan vi bl.a. läsa att den latinska inskriptionen innebär ”att den synliga världen ej var tillräcklig för hans forskning”. Detta symboliseras i bild genom ”en man, klädd i mantel, med en brinnande fackla i handen, stående vid en öppning i en bergvägg, i färd med att stiga ner i underjorden – dödsriket – för att utforska det okända”.

Den nedre medaljen är graverad av Lea Ahlborns bror, Pehr Henrik Lundgren. Frånsidan på denna medalj visar en man i antik dräkt, med en avtagen ögonbindel i vänster hand och den högra utsträckt mot ISIS Tempel, där gudinnans bild syns genom en öppning. Bror Edvard Hyckert beskriver den i NM XVII, sidan 236, nr 1.

Båda medaljerna har en diameter på Ø 31 mm och är förhållandevis vanliga – både i silver och brons. Så kallade akademimedaljer kan vara ett både trevligt, lärorikt och heller inte alltför kostsamt samlarområde att ge sig på … Lycka till!  🙂

Kungligt luffarschack …?

För att anknyta till gårdagens blogg … tänkte jag idag visa en annan brädspelsbricka. Den finns indirekt omnämnd i Bror Emil Hildebrand, del I, 1874 … under tillägg, i noten till nr 320 på sidorna 622-623, där den beskrivs så här:

– ”I Hr Arfwedsons samling förvaras äfven en rund bricka af trä, 14½ lin. i diam., pressad, som det tycks, medelst graverade stampar, af vackert arbete. På åtsidan: GVST. ADOLPH. D. G. SUE. GOT. UAN. R. M. P. F. DUX ETH. ET C. I. DO. Bröstbilden, h. s., lagerkransad, i harnesk och uppdragna mantelveck. – Fråns: DEO ET VICTRICIBUS ARMIS. Ett upprest lejon, med högburet svärd i högra och rund sköld med knopp på midten i venstra tassen, går på en rik grupp af vapen (standar, spjut, korsgevär, pukor, trumma, kulor, kanon, harnesk, kask, spjut, fana m.m.). – Möjligen torde finnas någon medalj slagen med samma stampar”.

Just det exemplar som avbildas på första bilden, har tillhört landshövdingen i Göteborg, greve Albert Ehrensvärd (1821-1901) … kanske mest känd för ”landshövdingehusen”. Denna brädspelsbricka med ”lejonet från Norden”, Gustav II Adolf (1611-1632), på åtsidan och ett beväpnat stående lejon med valspråk på frånsidan, såldes på Bukowskis auktion i april-maj 1910 (nr 267). Köpare var Dr. L. O. Smith (1864-1935). Långt senare dök den upp på B. Ahlströms fina medaljauktion i Stockholm 1974 (auktion 6, nr 736) där den klubbades för 1.050 kr (ca 6.000 kr i dagens penningvärde).

Som framgår av bild 2 ovan tillverkades dessa vackra brädspelsbrickor i två nyanser av brunt – ljusa och mörka (nästan svarta). Några av de brädspel som spelades kan kanske ha varit dam- eller kvarnspel, Othello … eller kanske t.o.m. luffarschack …? Skulle gissa på att en komplett uppsättning bestod av 12+12 … eller fler brickor …?

Genom gårdagens ”numismatiska fynd” hos Livrustkammaren på FaceBook, fann jag även Skoklosters webbsida – och deras alldeles utmärkta bildsöktjänst, som omfattar såväl föremålsbilder som museimiljöer från Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet. – Och bäst av allt – bilderna är fria att ladda ner och använda! Förutom bilden på frånsidan av ”Skoklosters Johan-bricka”, fann jag också den här illustrerade brädspelsbrickan – som var helt okänd för mig. Ursprunget är förmodligen polskt, snarare än svenskt. Omskriften lyder nämligen: SIGS. III. D. G. REX POL. ET SVE. MAG. DUX. L. (alltså med Polen nämnt före Sverige). Frånsidan visar ”en dubbel fembladig ros”. Någon i läsekretsen som vet mer? – eller kanske känner igen frånsidan från någon större serie av brädspelsbrickor …?  – Maila Ottosson!  😉

Brädspelsbrickor av buxbom-trä!

Idag tog jag vägen om FaceBook i min jakt efter numismatiken. Men kanske är detta en för modern företeelse för myntsamlarna, för utbudet verkar ganska skralt på detta område.

Genom en handlarkollega (Skarabé i Göteborg) och en numismatisk kändis (Lars O. Lagerqvist) hittade jag emellertid Livrustkammarens FaceBook-sida. Och märkligt nog fanns där mer numismatik än på självaste Myntkabinettes sida!? – där man fullständigt verkar ha snöat in på ekonomiföreläsningar. Trist.

I torsdags (23/1-2014) publicerade man på  Livrust-kammarens FB-sida en mycket sällsynt brädspels-bricka med Johan III:s porträtt (efter Willem Boy) som en historisk illustration! Detta för mig okända exemplar finns tydligen på Skokloster slott.

I samma serie finns även en dito med drottning Katarina Jagellonicas bild, samt en hybrid med kungen och drottningens porträtt på respektive sida (se bild t.v.). Förlagan till dessa porträtt har varit Willem Boys medalj till kungaparets kröning i Uppsala domkyrka den 10 juli 1569 (Hild. 15).

Dessa brädspelsbrickor (ibland även omnämnda som Draughtsman, Brettspielsteinen, backgammon-piece eller boxwood medal) är präglade i buxbom-trä med medaljstampar – förmodligen i någon typ av skruvverkspress. Många av dem tillskrivs (kanske lite slentrianmässigt) den tyske mynt- och medaljgravören Martin Brunner (1659-1725) i Nürnberg. Av denna anledning brukar man ofta datera dem till sent 1600-tal eller tidigt 1700-tal, men sannolikt finns även äldre spelbrickor av denna typ – och tillverkningssätt.

Det förekommer även avgjutningar av dessa buxbom-medaljer. Både i silver och i tenn. På ”Svensson-auktionen 1966” (M. C. Hirsch auktion 1, nr 886) såldes ett gjutet silver-exemplar (beskriven som Hildebrand 12, ”samtida gjutning”,
Ø 37 mm) för 560 kr (ca 5.000 kr i dagens penningvärde). Exemplaret här till vänster (överst) tillhör Kungliga Myntkabinettet i Stockholm och är tydligt uppgraverat – för att förbättra en något diffus gjutning.

Även greve Bonde på Ericsbergs slott hade en gjuten kopia av denna medalj, men i tenn (Ø 35,5 mm). Den såldes i en stor post om 84 medaljer (och kopior) på auktion 6, 2010 (nr 881). Det försiktiga utropet på 3.000 kr blev till slut 20.400 kr inkl. provision (bild 2, nederst).

Originalen i buxbom-trä mäter ca Ø 38-39 mm, medan avgjutningarna i silver verkar ligga på ca Ø 37 mm … och tennavgjutningen (har bara hittat en) mäter Ø 35,5 mm.
Att diametern minskar något (krymper) vid avgjutningar är ett välkänt faktum – och ett bra sätt, både att avslöja förfalskningar och datera/kronologisera avgjutningar.

Göteborgs spårvagnspolletter

Sommaren 1902 fick Göteborg elektriska spårvagnar … och på hösten såldes 160 hästar som tidigare dragit hästspårvagnarna.

Från början var grundtaxan 10 öre med avgiftsfri övergång, men 1919 höjdes priset till 15 öre (10 öre för barn) samtidigt som man införde polletter (sannolikt för att undvika flera mynt). Detta pris hölls sedan ända till 1941, då man höjde med en femöring, till 20 öre. De polletter som användes på Göteborgs Spårvägar under denna tid hade stadens murkrone-krönta vapensköld på ena sidan och en elektrifierad spårvagn (gående åt höger eller vänster) på den andra. Här är några exempel på dylika polletter i olika utförande. Mässing (ev. också koppar? nr 3, 5), Ø 19,5 mm.

Den göteborgske pollettkonnässören Folke Tufvesson skriver om dessa polletter i Mynttidningen 3-1995, sidorna 12-13. ”En närgången granskning av Göteborgs första spårvägspolletter” är titeln. I helgen råkade jag snubbla över mina egna exemplar och hann t.o.m. fotografera dem. Ovanstående bildmontage är ett försök att ordna dem kronologiskt (strecken går mellan stampidentiska ex. med olika grad av stämpelskador). Uppställningen gör inga anspråk på att vara komplett – det finns säkert flera varianter. Tufvesson typ S-IIB (med strömtagaren över luftledningen) lyckades jag inte hitta bland mina polletter … och min nr 2 ovan finns inte avbildad i Tufvessons artikel (men skall väl motsvara typ S-IB). Känner du till flera varianter? – skicka mig en bild vet ja!  😉

Provmynt 1528 – eller utställningsjetong 1897 …?

För att återknyta till gårdagens blogginlägg tänkte jag idag ta upp ett exempel på hur även ”de stora elefanterna” kan trampa i klaveret ibland. 😉

I den då ledande numismatiska tidskriften Skandinavisk Numismatik – Mynt & Medaljer
nr 3-1982, skrev Kenneth Jonsson (idag Sveriges enda professor i numismatik!) en artikel med titeln: Ett ’provmynt’ för 1 öre slaget till Gustav Vasas kröning 1528? … där han presenterade ett korroderat jordfynd från Dalarna som hittats av två grabbar utanför Ludvika i september 1981.

Detta ”kopparmynt” inlöstes av Kungliga Myntkabinettet i Stockholm, genom s.k. hembud, då det rörde sig om ett nyfunnet jordfynd utan ägare som kunde antas vara äldre än 100 år gammalt. Priset fastslogs till 3.000 kr (närmare 8.000 kr i dagens penningvärde), vilket kan betraktas som ett verkligt ”fyndpris” 😉 … för ett unikt (prov)mynt från 1528? Nedanstående gyllen 1528 (t.v.) såldes i Tyskland 2011 för motsvarande 2.133.000 kr.

Professor Jonsson tycker att ”provmyntet” har stora likheter med 1528 års stormynt, slaget till Gustav Vasas kröning (se Mynttidningen 3/4-1994), och framför teorin om att det kan röra sig om ett provmynt till ett ”kröningsöre” 1528. En kopparminiatyr av gyllen. Diametern är Ø 28,4 mm och vikten 5,20 gram före konservering och 5,05 gram efter.

Några år senare (1988-1989) framför skribentparet Yngve Almer och Ingemar Carlsson en sensationell teori om att bland annat 1528 års gyllen (stormynt) skulle vara en antikvitetsförfalskning, tillverkad av någon okänd förmåga på 1670-talet i syfte att lura samlare!? Almer/Carlsson instämmer för övrigt i Jonssons omdöme att ”likheten mellan miniatyren och gyllen är anmärkningsvärt stor”. Man omnämner miniatyren, men märkligt nog inte andra kända gamla gyllenkopior. KMK:s Ian Wiséhn beskriver fyndmyntet 1990 (i ”Myntfynd från Dalarna”, nr 54), med sparsmakade: ”Stockholm, 1528, koppar, falskt” … men utan vare sig motivering, bild, storlek eller vikt.

Undertecknad omnämner miniatyren i förbigående i artikeln ”1528 års stormynt – ett fantasimynt?”, Mynttidningen 3/4-1994, sidorna 18-23. Beträffande de påstådda likheterna med 1528 års stormynt skriver jag bl.a. ”Enligt min uppfattning finns inga som helst stillikheter mellan miniatyren och 1528 års mynt. Denna prägling anknyter vare sig till Appelgrens stil 4 eller stil 3/5”. Dessutom hävdar jag bestämt att gyllen 1528 är äkta!

Och när Svenska Numismatiska Föreningens ”NM XL, Myntningen i Sverige 995-1995”, utkom året därpå, fick jag medhåll av självaste Lars O. Lagerqvist! … där han bl.a. nämner ”en debattartikel med utförliga motargument; författare till denna är U. Ottoson” samt att ”Förf. hör till dem som av många skäl bedömt gyllenmyntet som en samtida prägling och ansluter sig till Ottosson”. Angående miniatyren får vi samtidigt veta att man funnit ytterligare ett ex. (i Södermanland) med bevarad försilvring! En metallanalys hade dessutom givit vid handen att såväl legeringen som försilvringen var modern och att det alltså inte rörde sig om ett samtida provmynt, utan om en senare minnesjetong.

Nästa ledtråd kom tio år senare, 2005, efter att Bengt Hemmingsson tipsat Frédéric Elfver om en skrift om Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897 … med en illustration av gyllen 1528 … och den i sammanhanget intressanta bildtexten: ”Gustaf I:s öre 1528”. 😉 Detta utmynnade i artikeln: ”Om ’provmyntet’ till Gustav I:s kröning 1528 – en dementi”  (SNT 3-2005, sidorna 62-63).

Och det finns faktiskt mycket som talar för Bengt Hemmingssons idé. Det råkar nämligen finnas en liten minnesjetong, präglad på industri-utställningen 1897, som har EXAKT samma diameter som ”miniatyr-gyllen 1528″… Ø 28,4 mm! Denna jetong (överst på bilden t.h.) är graverad av August Högel och slagen av Petterssons Knappmakeri i Stockholm. Den är som synes försedd med en bärögla kl. 12 – liknande den som finns på ett par av de idag kända exemplaren av gyllen-imitationen … övriga 5-6 ex. har spår av en ögla kl. 12. Samtliga har likvända sidor och vikt mellan 5,05 – 6,56 gram.

I januari 1896 gick firmans grundare Mathias Pettersson (1824-1896) ur tiden och rörelsen övertogs av äldste sonen Carl Gustaf Pettersson (1853-1940). På bilden ovan skymtar han fram, bakom ”1897 års jetonger”, på en medalj tillskriven Sven Kulle 1903. I Lars O. Lagerqvists utmärkta lilla bok om Petterssons Knappmakeri (1981) får vi veta att Gustaf bl.a. utbildat sig i Paris – och att han var särskilt skicklig inom förgyllning!

På denna artikels första bild ser vi en kartskiss över ”Gamla Stockholm” under Industri-utställningen 1897 … med såväl ”Myntmästarens hus” (1) som ”Slottsporten” (5-6).

Sensmoralen av det hela är väl att allting kanske inte är fullt så enkelt som det först ser ut. Till och med en myntprofessor kan feldatera ett ”mynt” med 369 år … och med hull och hår ”köpa” en turistkopia / souvenir, som en gång i tiden medvetet förminskats, just för att undvika all sammanblandning med originalen. – Allt är enkelt när man kan det!

P.S.  Tur för KMK att man feldaterade ”mynttypen”, annars hade man inte haft något laglig rätt att lösa in de två först funna slantarna … som ju båda var yngre än 100 år. 😉

Tre Kronor 1894 & 1897 …

Brukar då och då … i min jakt på numismatiska nyheter … googla lite på ”mynt” och diverse andra relaterade ord och uttryck. Idag fann jag denna sida på Svenska Dagbladet (SvD) som handlar om  – ”Lösningen på svåra 1800-talsgåtan”…

… som visade sig vara:  – ”Det som syns på bilden är en modell av slottet Tre Kronor som byggdes upp på torget till 300 års-jubileet av Gustav II Adolfs födelse – han föddes för övrigt just på detta slott. Drygt 500 av er läsare gissade på Djurgården 1897, vilket förstås är förståeligt med tanke på att en modell av slottet även då fanns på Stockholmsutställningen”.

Bilden här till höger, liksom frånsidesmotivet på medaljen ovan, visar Gamla Stockholm och den fullskalemodell av Slottet Tre Kronor som byggdes upp till Stockholmsutställningen 1897. Normalt är denna medaljfrånsida (graverad av Axel Asplund) emellertid kopplad till en åtsida (av Adolf Lindberg) med Oskar II:s vänstervända porträtt – se bild nr 5 i Ulf Nordlinds och Ian Wiséhns artikel ”Stockholmsutställningen 1897” i SNT 6-1990, sidorna 136-140. Hybriden med Gustav II Adolfs högervända porträtt (liknande det på 1894-års minnes-medalj av Adolf Lindberg), finns inte upptagen i nämnda artikel. Kanske är det en provprägling anno 1897…? Båda är präglade i tenn, Ø 42 mm.

Exakt denna åtsida (men med matterad yta) har senare använts till dessa tre medaljer.

  • Sala Jubileumsutställning 1624-1924 (silver Ø 41,5 mm).
  • Göteborgs 300-årsjubileum 1623-1923 (brons Ø 41,5 mm).
  • Götiska Förbundet – Till hjältens minne 1632-1932 (silver Ø 41 mm).

Hildebrand online!

Visste du att Bror Emil Hildebrands praktverk över Sveriges medaljer finns att bläddra i på nätet?

Detta oumbärliga referensverk i två band utkom 1874-1875 och är idag inte helt lätt att få tag på. För den medaljintresserade samlaren finns nu emellertid en utmärkt online-version på Archive.org … som dessutom går att bläddra i. Enkelt och smidigt att vända blad med pekfingret/musen. Helskärmsläge kan kanske vara en fördel. Inställnings-möjligheter finns – liksom PDF-versioner av båda delarna … för den som föredrar detta.

Souvenir-plåt på Tradera

Över tusenlappen för en extremt vanlig souvenir!?  – Rekord …?

Det blir tråkigare och tråkigare att gå in och kika på Tradera. Allt fler seriösa säljare ersätts med skojare. Nybörjare blir lurade tack vare Traderas hårdnackade motstånd mot att anställa kompetens.

Idag såldes t.ex. ”ett plåtmynt” (läs: en modern souvenir från företaget MITAB i Karlshamn) för helt ofattbara 1.125 kr (efter 103 bud!?). Det var åtminstone en tusenlapp för mycket. Borde egentligen inte kosta mer än några tior … men ibland blir det några hundra på Tradera … eftersom de kan säljas vidare, tillsammans med Kina-kopior och annat skräp – inte sällan i diverse ihop plockade poster.

Initialt är denna kopia/souvenir märkt med ”COP” på baksidan samt försedd med en rund gul klisterlapp med texten: ”Gjuten BRONS-MALM Mitab Karlshamn, Made in Sweden”. Den såldes ursprungligen i en hårdplastförpackning, med ett litet faktablad (se bild t.v.).

Ja, ja, Tradera är Tradera och man får ta det för vad det är. Kopior och förfalskningar i långa rader, tokroliga myntbeskrivningar, fynd, stollepriser och piratkopior etc. etc.

Falsk Knut-brakteat

Tänkte fortsätta på temat falska svenska mynt … och tar mig idag in i medeltiden. En gammal samlarkopia av Knut Erikssons Lödöse-penning.

Ännu idag använder medeltidsamlarna (”kapsylsamlarna”) 😉 referensverket som kort och gott brukar kallas ”LL”, d.v.s. Lars O. Lagerqvists bok ”Svenska mynt under vikingatid och medeltid samt gotländska mynt”, Stockholm 1970.

Kapitlet ”Götaland ca 1170-1290” inleds med grupp XI – brakteater (ensidiga mynt av tunt silverbleck med spegelvända ”frånsidor”) attribuerade till Erik den heliges son, Knut Eriksson (1167-1196) och sonen Erik Knutsson (1208-1216).

LL XI:A:1a är den klassiska Lödöse-penningen med krönt framvänt huvud i djup relief och omskriften (från kl. 9) KANVTVS REX S avslutat med en stor punkt och ett svärd (första mynttypen på bilden nedan – klicka för förstoring). LL XI:A1b är däremot falsk!

På förfalskningen (fantasipräglingen) ovan har tillverkaren missförstått såväl motivet som brakteatpräglings-tekniken. Kopian är spegelvänd och slagen från fel håll. På ”frånsidan” av bild 1 kan vi läsa (efter den liljeliknande omskriftsdelaren kl. 12) KNVT (korsglob/riksäpple) / hals / spira / R . SV. Denna förfalskning tillhör en grupp tidiga (1700-tal) svenska myntkopior som inspirerats av Elias Brenners verk 1691/1731. Gemensamt är att de är slagna från fel håll, något som man kan konstatera genom att ”frånsidans” motiv är skarpare (har skarpare kanter) än ”åtsidans” mjukare dito. Allt som oftast har denna grupp av kopior också väldigt mörk, nästan svart, patina. På bild 2 är de två första mynten till vänster original från Knut Eriksson resp. Erik Knutsson (den senare av Brenner och Berch dock förd till Erik den Helige), medan de två sista mynten är 1700-talsförfalskningar av dessa typer (nr 3-4 är definitivt samtida, men … eventuellt samtida förfalskningar …?)

Man skulle kunna säga att nämnda kopia är en blandning av två olika Brenner-illustrationer (från 1714) … LL A:1a och något av mynten i LL-grupp B där man misstolkat omskriften. KNVT R. SV finns för övrigt i Berch 1773, men saknas både i LL 1970 och NNÅ 1973-74 (Hemmingsson). Brenner har ritat in en hals som inte finns på originalet – kanske p.g.a. att han ägt ett buckligt eller otydligt exemplar? … och om kungen håller ett svärd (som på originalet) eller en spira? – är inte lätt att avgöra. Falskmyntaren har i sin tur i stort sett använt Brenners högra teckning … men lagt till en spira – och gjort en punkt till en korsglob.

Prästen Nils Rabenius (1648-1717) i Hedemora omnämns då och då i dessa sammanhang. Han var en nitisk samlare av gamla dokument, men även misstänkt för ha missbrukat sina stora historiska kunskaper till att förfalska diverse urkunder. Enligt ryktet lär han även ägnat sig åt falskmyntning (bl.a. av ”daljunkarens mynt”) … kanske en hypotes att arbeta vidare efter …? … men det får vi ta en annan gång … 😉

Myntmässa i Göteborg!

Har just pratat med Jan-Eric Gustafsson från Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) som kom med det glädjande beskedet att det återigen blir Myntmässa i Göteborg!

Senast det begav sig var 2009, då GNF arrangerade en gemytligt och trevlig mässa i centrala Göteborg. Och lördagen den 29 mars 2014 är det alltså dags igen. Platsen är som tidigare Ullevi Tennis lokaler på Smålandsgatan 2 i Göteborg … granne med Stureplatsen där Antikören huserade 1981-2007 … och Ticalen fortfarande finns kvar.

Märkligt nog har ju inte storstäderna Stockholm och Göteborg någon större tradition av att arrangera myntmässor. FriMynt i Helsingborg är ju i en klass för sig och därefter är det mest mindre ”klubbmässor”, från Olofström i söder till Borlänge i norr, som arrangeras.

Eftersom undertecknad har en outgrundlig förmåga att ge sig på det mesta som har med numismatik att göra, har det givetvis blivit några mässor också. Hösten 1988 arrangerade vi vår första myntmässa i samband med Antikörens 6:e myntauktion på Sheraton i Göteborg. Myntdagar i Göteborg kallade vi det hela, vilket då inbegrep såväl auktion som myntmässan med utställningar och föredrag. Ett tjugotal handlare från Sverige, Norge och Danmark ställde ut på mässan. Ett par kom t.o.m. ända från Stockholm! 😉  På bilden, som är från 1989 års mässa, har fotografen lyckats med konststycket att fånga åtta mynthandlare på en och samma bild. – Rekord!?  😉

Antikören, Pecunia, Skarabé, Ticalen m.fl. är redan inbokade till GNF:s myntmässa lördagen den 29 mars kl. 11-15. Vill du vara med och ställa ut på mässan är det nog säkrast att ta kontakt med GNF så snart som möjligt. Enligt uppgift rymmer lokalen maximalt ett dussin utställare … och gissningsvis är det ”först till kvarn” som gäller.

Ber att få besvära om en trevlig helg!