Skärtorsdagen – Maundy Money

– ”Idag är det skärtorsdag, en dag som i vissa länder, dessvärre inte i Sverige, räknas som arbetsfri helgdag. Men vad betyder egentligen skärtorsdag?” … ja, så lyder dagens frågeställning på Dick Harrisons Historieblogg. Där diskuteras bl.a. begreppet Maundy Thursday … något som myntsamlaren naturligtvis genast associerar med Maundy Money … och de små myntset (uppsättningar) av ”miniatyrmynt” av silver i valörerna 1 penny samt 2, 3 och 4 pence, som utgavs i England fr.o.m. 1662 …

… och faktiskt utges än idag! The Royal Mint har t.o.m. en speciell webbsida där man kan läsa med om denna gamla fina tradition.

Kungliga Maundy, som företeelsen kallas, är en gammal ceremoni som har sitt ursprung i det bud Kristus gav efter att ha tvätt sina lärjungars fötter dagen före långfredagen.

Så här berättas det på The Royal Mint:
– ”It seems to have been the custom as early as the thirteenth century for members of the royal family to take part in Maundy ceremonies, to distribute money and gifts, and to recall Christ’s simple act of humility by washing the feet of the poor. Henry IV began the practice of relating the number of recipients of gifts to the sovereign’s age, and as it became the custom of the sovereign to perform the ceremony, the event became known as the Royal Maundy”.

Innan man, under Karl II:s regering började prägla speciella Maundy-mynt, fanns redan under dynastierna Tudor och Stuart, en tradition att ge bort reguljära ”silver pennies” på Maundy Thursday, d.v.s. skärtorsdagen. År 1662 slogs en odaterad Maundy-serie, men från och med 1670 präglas varje år daterade uppsättningar om fyra små silvermynt i valörerna fourpenny, threepenny, twopenny och enpenny.  – Ett stort samlarområde.

Maundy-mynten är t.o.m. så välkända att de hamnat på mynt! På ett 10-dollarsmynt från Eastern Caribbean States 2003, utgivet med anledning av 50-årsminnet av drottning Elisabeth II:s kröning 1953, avbildas nämligen en Maundy-serie 2003.  – Mynt på mynt, så att säga … kanske ett spännande samlarområde i sig …?

Carl XVI Gustaf 1973-2013

I år firar kung Carl XVI Gustaf
40-årsjubileum som statschef.
Närmare bestämt den 15 september. Igår meddelade Sveriges Riksbank att man uppmärksammar detta genom att utge en specialdesignad enkrona 2013, dock tidigast i november. Riksbanksfullmäktige har som motiv valt ett förslag av den flitigt anlitade Ernst Nordin. Frånsidesmotivet visar kungens monogram ”krönt” av valspråket FÖR SVERIGE I TIDEN samt däröver en jättelik kunglig krona.

I de kvarvarande utrymmena har man ”klämt in” 1 krona – S / SI på ömse sidor om kronan och 1973 – 2013 på ömse sidor om monogramet, samt SVERIGES KONUNG I 40 ÅR längs myntets nedre kant. Åtsidan (eller ”framsidan”, som Riksbanken säger) uppges få oförändrat utseende – d.v.s. 2001 års form. Någon reguljär enkrona kommer inte att utges under 2013, utan jubileumspengen blir årets krona.

Riksbanken skriver:  – ”Mynten kommer ut tidigast under november 2013 eftersom utgivningen av bruksmynt styrs av efterfrågan i samhället. Därför kan det dröja innan mynten kommer ut i cirkulation”.

Förhoppningsvis skall de väl ändå hinna komma ut innan den nya myntserien, med både en tvåkrona(!) och den lite komiska valören ”1 ENKRONA”, lanseras år 2015 …

Nå?  – Vad tycker ni om jubileumskronan och dess formgivning …?

Personligen tycker jag nog inte att den ”sprudlar av nyskapande” direkt … utan mera att den är ganska ”plottrig”.  – Inte ”överlastad” som en barockmedalj … men … plottrig!

Werners Wiktiga Wisdomsord

Idag landade en trevlig överraskning i brevlådan. Katalog nr 2 från ”unge herr Stensgård i Strängnäs” … eller Werners Mynt & Tryck för att vara mera korrekt.

Detta är på intet sätt någon tung eller voluminös publikation – utan ett mycket trevligt ”inspirationspiller”, omfattande endast 38 nummer numismatisk litteratur – och 9 mynt … men förtjänstfullt presenterade i en exklusiv trycksak – utgiven blott i 40 ex. (jag fick #21 – ostraffbart! ;o)).

Som så många erfarna numismatiker före honom, lyfter Werner Stensgård fram nyttan och nödvändigheten av god och omfångsrik numismatisk litteratur – och erbjuder samtidigt hugade spekulanter ett trevligt smörgåsbord av detta. Katalog 2 bjuder också på en föredömlig kronologi, då den inleds med viktig nyttolitteratur – och avslutas med mynt.  – Just i den ordningen bör man förvärva sina numismatiska kunskaper.

Avslutningsvis några visdomsord från Werners förord, värda att begrunda:
”Att bedriva numismatik utan mynt är som att segla utan sjökort.
Att bedriva numismatik utan böcker är som att inte ge sig ut till sjöss alls”.

Tradera kraschade totalt

Läste på Ingemars Myntsida att Tradera lyckats med konststycket att samtidigt stänga ner inte mindre än sju annonser för falska mynt. Kan bara instämma: Bravo Tradera!

Men tydligen blev det lite för mycket på en gång, för på fredagskvällen kraschade hela sajten totalt. Går inte att komma in på sida hur man än bär sig åt. Ingenting fungerar.

Och eftersom Traderas kommunikation med omvärlden numera sker via FaceBook … har man ju ingen annat val än att söka information där. Traderas egen information är innehålls-mässigt knapphändig:

– ”Vi har problem med tradera.com. Våra tekniker tittar just nu på det. Vi uppdaterar med information så snart vi vet mer. Tack för ert tålamod! ….. Sidan är nu uppe igen. Våra tekniker fortsätter med felsökning och bevakning. ….. Vi har fortfarande problem med sidan, våra tekniker fortsätter jobba på det. Under tiden förlänger vi alla annonser som skulle avslutats mellan 21.45 och 22.45 med 24 timmar. Tack för visat tålamod!”

Återkommer med mera när vi fått lite mera information om vad som hänt …

Tillägg 2013-03-23, 11:30:
Auktionssajten Tradera.com ligger fortfarande nere … åtminstone för en del / de flesta? Jag kommer t.ex. inte in på sajten oavsett vilken browser jag använder. Enligt FaceBook befann sig Tradera för ungefär en timme sedan ”i närheten av Östersund, Jämtlands Län” … så det kanske är del av problemet? ;o)  Tradera skriver så här:
Nu fungerar Tradera.com igen. Våra tekniker jobbar fortfarande med felsökning. Om ni upplever problem så rekommenderar vi att ni avvaktar en stund och sedan testar igen.

Tillägg 2013-03-23, 13:20:
Nu lyckades i alla fall jag logga in på Tradera.com igen! Att sajten kraschat och sedan legat (mer eller mindre?) nere i hela 17 timmar(!) är naturligtvis allvarligt. Även det faktum att sajten verkar ha fungerat för vissa – men inte för alla, gör ju att både säljare och köpare drabbas av problem … som säkert inte kommer att kompenseras.

Uppskjutna auktionsavslut är ju vanligt på Tradera, men som någon påpekat via FaceBook-inlägg (där Tradera tråkigt nog bedriver censur!?) är det ju många som lägger upp auktioner för avslut på söndagar – dessa förefaller nu bli förskjutna och avslutas istället på måndag? – en betydligt sämre tidpunkt med mycket färre köpare. Något Tradera tydligen helt ignorerar. Senaste budet från Tradera-ledningen är:
– Sidan är nu igång igen, vissa verkar fortfarande ha problem med att komma in vilket är något som är mycket olyckligt. Våra tekniker jobbar för fullt med att finna en lösning, och vi återkommer igen så fort vi har mer information om detta.

Och förmodligen är det då på sajten FaceBook.com som man som kund skall söka denna information … för på Tradera.com finner man under rubriken ”senaste nytt på Tradera” endast lite gammal reklam från sommaren 2012!? … och under ”hjälp”  (någon sida för driftstatus verka inte finnas?) … blir man inte mycket klokare.

De första mynten i Sverige

Tro det eller ej, men i måndags utkom ”en ny tidskrift” om mynt … Roman Denarii. Denna utges av Numismatiska Forskningsgruppen (NFG), som finansieras av forne storsamlaren Gunnar Ekströms Stiftelse för numismatisk forskning. ”Tidskriften finns endast tillgänglig i pdf-format och avsikten med denna serie är att publicera denar-fynden i Sverige. Varje nummer kommer att omfatta en eller flera skatter eller lösfynd”, skriver man på sin hemsida och premiärnumret finns här (PDF 3,65 MB).

I första numret illustreras 50 stycken romerska denarer (denarius/denarii) som är funna ”i svensk jord”, d.v.s. inom Sveriges nuvarande gränser. Samtliga funna på Gotland – och samtliga mycket, mycket hårt slitna. En av dem anges vara en s.k. barbarisk imitation, som vi tidigare haft uppe här på Myntbloggen.se.

Tidsmässigt spänner de omskrivna silvermynten från kejsar Nero till Commodus, d.v.s. ca 54-192 e.Kr. – Men när de sedan hamnat här uppe i Norden, är en helt annan fråga. Då hårt slitna romerska silver-denarer ibland hittas tillsammans med senromerska och bysantinska guld-solidus (plural solidi) från 400-talet e.Kr. kan de mycket väl ha kommit hit tillsammans med dessa. Generellt kan man kanske säga att dessa denarer oftast återfinns i kusttrakterna runt södra Sverige och Danmark. På fastlandet i bättre skick är på Gotland, där de regelmässigt är blankslitna. På vilka vägar de hittade hit är en annan mycket spännande frågeställning.

Ute i stora världen finns dessa silver-denarer i enorma mängder! Så den som är road av att ”plocka ihop en liten silverskatt” av de äldsta mynttyper som cirkulerat i Sverige … hänvisas till eBay.com. Helst vill man ju då ha de riktigt skönt slitna exemplaren, utan alltför mycket korrosion. Roade mig med att göra en snabbsökning på eBay och fick då över 800 träffar, trots att jag begränsade mig till prisintervallet mellan $10 och $30. Noterade dessutom i bara farten att många av ”de allra skönast slitna” mynten som sålts, härstammade från länder som Slovenien, Ungern och Ukraina. Om detta tyder på att de gotländska fynden har påbörjat sin resa i dessa trakter … det får andra sia om.

Ha en trevlig helg!

OTHO – Matura Celeritas …

Kan tänka mig att det finns fler samlare än jag som har ”lagt en del objekt åt sidan”, i väntan på att man, någon gång (helst innan pensioneringen), skall få tid att efterforska dem lite närmare. Dessvärre kan det gå många år innan detta blir av … så varför inte använda Internet för att ”söka information genom publicering”…?  – Lika gärna som att leta själv – kan man ju låta andra ta del av den information man hittat … och sedan komplettera denna till allas fromma. – Sagt och gjort! – Här kommer första ”mysteriet”:

Vid första anblicken kan ju detta se ut som en romersk sestertius (medallic sestertius). Stor och praktfull – med en diameter på Ø 42 mm och en vikt på hela 46,00 gram. Åtsidan visar ett högervänt, lagerkrönt och draperat porträtt av den romerske kejsaren Otho, född år 32 e.Kr. och kejsare endast under tre månader år 69 e.Kr. (det s.k. fyrkejsaråret). Omskrift lyder: IMP OTHO CAES AVG P M COS II. Frånsidans omskrift lyder: MATVRA CELERITAS – och visar ”en allegori om måttlighet” (skall det visa sig).

Efter en del sökande hittade jag en dylik med identisk åtsida! – men en helt annan frånsida. Den anrika firman Classic Numismatic Group  beskriver den så här:

– ”Otho. Æ ‘Sestertius’ (Ø 37 mm, 32.37 grams). IMP OTHO CAES AVG P M COS II, laureate and draped bust right / Soldier (Mars?), holding sword and shield, advancing left towards altar; to left, nude victim bound to palm tree; nude victim below altar; S C to either side. After Giovanni Cavino. 1500-1570. Klawans 9.”

Av en tillfällighet hittade jag för några år sedan en renässansmedalj (på Spink’s auktion i London, 24/1-2008), som har samma frånsidesinskription och motiv som ”min Otho”. Denna medalj, över Altobello Averoldo (c. 1468-1531), Biskop av Pola och guvernör i Bologna, mäter Ø 67 mm och är formgiven av Antonio Vicentino omkring 1530/31. Motivet beskrivs så här:  – ”A prince seated on a chair on a raised platform, holding a sceptre in his left hand, receiving an elderly man, holding a spur and a bridle. Beside him, in the background, stand two other persons, one holding a cornucopia”.

När man sedan googlar och bild-googlar lite hit och dit … dyker det upp en bok med en samling gamla kopparstick;  Achillis Bocchii Bonon. symbolicarum quaestionum de Universo genere quas serio ludebat … som på ett lite modernare språk kan skrivas: Emblems of Achilles Bocchius. På bilden här bredvid ses två av dessa kopparstick (nr 82 och 101 i en serie om 150 olika) som dateras till ca 1555 och alltså är utförda av Achilles Bocchius (1488-1562) i hans förnämliga Emblem book. Det högra motivet beskrivs: Eurymnus fallen on the ground, Pollux and Castor fighting in the centre set in a landscape. – Nog är motivet ganska så likt det på frånsidan på CNG:s medalj (bild 2). Matura Celeritas-motivet är i alla fall närmast identiskt med min Otho-medalj (bild 1).

Så där, nu har jag börjat så smått på denna historia … nu håller vi tummarna för att någon kunnig läsare snappar upp detta … och fortsätter komplettera historien med nya uppgifter, teorier, litteraturhänvisningar, ursprung, datering etc. etc.

Vad engagerar myntsamlare?

För två veckor sedan berörde jag lite hastigt det djupt rotade faktum att det är väldigt ont om myntskribenter – men att det trots allt finns hyggligt med intresserade läsare.

Och nu har jag roat mig med att försöka undersöka vilka ämnen som egentligen engagerar myntsamlare här på Myntbloggen.se …?  – Så här ser topplistan ut:

  • Förfalskningar & bedrägerier på Tradera
  • Köpa på MISAB och sälja på Tradera
  • KMK/SNF och numismatik på Internet
  • Traderas anstötliga horkalsmynt
  • Kvalitetsbedömning & myntbeskrivningar
  • Raritetsbeteckningar & provenienser
  • Felaktigheter i värderingsböcker

Ovanstående är ett tappert försök att kategorisera vilka bloggämnen som renderat flest kommentarer här på Myntbloggen. Generellt så har omkring en fjärdedel (25%) av inläggen (hittills 180 stycken) kommenterats – med upp till 15 kommentarer! Och ger man sig på att försöka sammanfatta vad som engagerar myntsamlare … verkar minsta gemensamma nämnaren vara … – Mynthandel och myntauktioner på internet!?

Om detta sedan sammanfaller med vad läsekretsen önskar läsa om, är en helt annan fråga? Eftersom ”numismatiska artiklar/blogginlägg” kommenteras i så liten grad, är det svårt att sia om intresset för detta.  – Något som naturligtvis kan avhjälpas genom att fler vågar engagera sig, fråga och på olika sätt bidra till en levande diskussion om mynt!
För till skillnad från de flesta andra svenska myntsajter, erbjuder faktiskt Myntbloggen denna gyllene möjlighet att kommentera, fråga och lägga sig i det som skrivs. Här är ALLA välkomna att delta! Internet är perfekt för interaktion! … så börja interagera! ;o)

                   

Då myntsamlandet och numismatiken innehåller en så fantastisk bredd av samlar- och intresseområden är det naturligt att varje samlare har sin/sina specialiteter. Så att medeltidssamlaren mest skriver om medeltidsmynt, variantsamlaren om varianter och SNF:aren om Svenska Numismatiska Föreningen … är ju inte alls konstigt. Själv tycker jag dock att det finns en poäng i att försöka variera sig, eftersom hobbyn bara blir mera intressant ju fler infallsvinklar man får. Så även om det även i fortsättningen kommer att bloggas om aktualiteter, tips, varningar och annat dagsaktuellt … skall jag självfallet också försöka fortsätta producera såväl läckra myntbilder som kåserande texter och mera djuplodande numismatiska bidrag.  – Varierat & dagsaktuellt!  – Alla skall trivas!

Hälften så bra – men dyr!

Hälften så bra betalt – och tio gånger dyrare provision.
Ja, ungefär så skulle man kunna sammanfatta de fyra mynt som tidigare omnämnts i blogginlägget ”Divergerade myntbeskrivningar”, och som nyligen sålts två gånger vardera. Säljarna som sålde dem via Svenska Numismatiska Föreningens mynthandel MISAB den 9 mars fick ett netto på 10.710 kr … medan mynthandlaren som köpte dem, och genast lade ut dem på Tradera, fick ut nästan dubbelt så mycket, eller närmare bestämt, netto 19.009 kr. Största förtjänsten gjorde MISAB som kapade åt sig 4.252 kr i provisioner – medan Tradera denna gång fick hålla tillgodo med 400 kr. Även MISAB:s köpare gjorde en nätt liten förtjänst på 4.047 kr … medan MISAB:s säljare endast fick ut 56% av Tradera-säljarens netto. MISAB och deras köpare blev alltså vinnare – på säljarnas bekostnad.

Med detta konstaterat, kan man fråga sig VARFÖR? denna typ av ”numismatiskt allmängods” betalar sig så mycket bättre på Tradera än på SNF:s myntauktioner? – Kan det ha med beskrivningarna och/eller bildmaterialet att göra? – Eller beror det helt enkelt på att Tradera har en mycket, mycket större publik? – Eller på att ”närmare 80 myntsamlare” helt enkelt inte har råd eller lust att ”kriga om allt” på SNF:s auktioner? Tillfällig tillgång och svag lokal efterfrågan skapar förmodligen prioriteringar som indirekt pressar ner priserna på ”allmängodset”…?

Så den som är ”villig att göra jobbet själv” och lägga ut på Tradera istället, verkar alltså i princip kunna ”dubbla sina pengar”.  – Och vem som helst kan klara av det, för det är uppenbart att detta varken kräver kunskaper eller trovärdigthet.

Säga vad man vill om Tradera, men många gånger är det ändå ganska underhållande att besöka sajten.
Idag skrattade jag t.ex. högt och länge åt en annons för: ”MYNTGUIDEN MED HORKARLSMYNT!” … ”Titta här vad era pengar kan vara värda! Tänk om du har 1 krona 2012 Horkarlsmynt som såldes för 80.200:-!”  ;o)  – Nog för att kvällspressen och övriga mediadrevet kanske inte vet så mycket om mynt, och därför får stå där med dumstruten … men en mynthandlare och myntboksförfattare med decennier av erfarenhet borde väl ändå veta bättre?  – För det första vet vi INTE om nidmyntet någonsin såldes? (inga omdömen avgavs). Och för det andra har ju falskmyntaren (”konstnären”) själv erkänt att han inte vågade sätta några falska mynt i cirkulation (p.g.a. risken att hamna bakom galler). Så att leta efter ”Traderas Hormynt” bland växeln är ganska meningslöst.

Under dagens sedvanliga Tradera-surf hittade jag även ett par alternativa och lite nyskapande beskrivningar. En myntkopia kan man t.ex. också kalla för ”avgjutning av orginalmynt” … och ”autosol-polerat silverskrot” kan även beskrivas som ”25 öre 1955, ocirkulerad”. Den här ”brasklappen” ang. en ”gjutjärnsriksdaler” är kanske lite ”Tradera-typisk”, men kul: ”Du bjuder på det du ser … kanske är det Svartepetter”.  ;o)

Emund, Edmund och Edvard

När vi idag inleder vecka 12 med måndagen den 18 mars 2013 – läser vi i almanackan att Edvard och Edmund har namnsdag. Edvard känner man kanske igen efter den engelske kungen som blev mördad av sin styvmor Elfrida, eftersom hon hellre vill se sin egen son Ethelred på tronen. Men även Edmund – och det kanske äldre Emund – är kunganamn. Medaljsamlaren kanske t.o.m. känner till två? … EMUNDUS SLEMME och EDMVNDVS SENEX … som i Wikipedia slagits ihop till en och samma kung!?

Åtsida: EMUNDUS SLEMME SV. ET GOTH. R.  = Emund Slemme, svears och göters konung.
Frånsida: 5. ERICI F SCAN HALLAND ET BLEKING VILIS-SIMVS ADIVDICAVIT DANIS 950.
= 5: Son till Erik. Tilldömde skymfligen danskarna Skåne, Halland och Blekinge 950.

Åtsida: EDMVNDVS SENEX REX SVECIAE  = Edmund Gammal, Sveriges konung.
Frånsida: 9. F. QUENIS BELLUM INTULIT. ULTIMUS SANGUINIS YNGLINGORUM. = 9: Broder. Började krig med kvänerna. Den sista av ynglingaätten.

Men om vi däremot skall tro de båda lärde herrarna Carl Reinhold Berch (1706-1777) och Erik Benzelius d.y. (1675-1743), som var initiativtagare resp. historisk fakta-insamlare för den berömda medaljserien som brukar kallas Hedlingers regentlängd (påbörjad 1734), var detta inte alls samma person – utan två helt olika kungar.

Ovan ses medalj nr 5 (graverad av Carl Gustav Fehrman) och nr 9 (graverad av Pehr Henrik Lundgren) ur denna medaljserie om 56 medaljer – numrerade 1-55 (nr 4 aldrig utgiven) plus två onumrerade medaljer; en titel- och förklaringsmedalj samt en dedikationsmedalj till aktuell regent, Fredrik I. Nedan tvenne medaljer över Berch och Benzeliusgraverade av Gustav Ljungberger resp. Johan Carl Hedlinger.

Emund Slemme (Emund Slema eller Emund Eriksson) förekommer, precis som medalj nr 5 antyder, i samband med ett omtvistat danskt gränsläggningstraktat (Landamäri I) som skall ha ingåtts på Danaholmen vid Göta älvs mynning mellan ”Sven och Emund”. Experter och forskare har dock inte kunnat enas om denne Sven var Sven Tveskägg (som anges i avskrifterna) … eller den senare kungen Sven Estridsen?Personligen tror jag på den förste, inte bara p.g.a. medaljerna, utan av en rad skäl … som blir alldeles för långa att utveckla i detta forum. Men vi kan väl nöja oss med att hänvisa till Mäster Adam av Bremen, som berättar att Emund Eriksson var allierad med Harald Blåtand och anger att han efterträddes av Erik Segersäll – han som, genom en allians med en mäktig krigsmakt, lär ha invaderat och besatt Danmark – i sju år!

Om Edmund den Gamle vet Adam att berätta att han var son till ”myntkungen” Olof Skötkonung och en av hans frillor – och således halvbror till Anund Jakob … som han sedermera efterträdde … på äldre dar.  – Därav tillnamnet ”den Gamle”.