Carl Michael Bellman

Inom numismatikens underbara värld finns i princip hur många samlarområden som helst att välja bland. Fantasin är egentligen den enda begränsningen.

Den som är road av medaljkonst, konstmedaljer, personmedaljer … eller kall öl? … 😉 … skulle till exempel kunna ge sig på att samla olika konstnärers porträttmedaljer över Carl Michael Bellman (1740-1795). På bilden ovan en lite kollektion dylika signerade av kända skulptörer som Pehr Henrik Lundgren, Lea Ahlborn, Gösta Carell, Leo Holmgren, Ernst Nordin, Elsie Dahlberg m.fl.

Tycker man bättre om Evert Taube (1890-1976) är det bara att gå vidare till detta blogginlägg från i mars månad. Herrar Lundell och LeMarc har dessvärre inte begåvats med några medaljporträtt … ännu … kanske ligger det inte riktigt i tiden …?

Det är varmt idag. Och fredag är det också. Och semester!  – Kanske dags för en iskall Bellman …?  😉   – Trevlig helg på er!

Margareta & Svante Sture

Det damp ner en liten medalj (jetong) i brevlådan! – Mitt i sommaren! – Trevligt!

Medaljen är utgiven av Svenska Akademien 1875 till minne av Svante Sture (1517-1567) och formgiven av den skickliga mynt- och medaljgravören (”gravösen”) Lea Ahlborn (född Lundgren).
Se bild här t. v. Silver Ø 31 mm.
Hyckert I:17. Olsén 224.

Svante Sture den yngre (eller Svante Stensson Sture) är en spännande figur i svensk historia som har anknytning till många historiska personligheter – och därigenom även till numismatiken. Svante Sture var son till riksföreståndaren Sten Sture d.y. och Kristina Gyllenstierna, god vän med Gustav Vasa – och dessutom Margareta Leijonhufvuds barndomsvän och ungdomskärlek.

I Otto Sjögrens bok GUSTAF VASA – ETT 400-ÅRS-MINNE (1896) kan man bl.a. läsa (efter Grimberg) följande om Margareta Leijonhufvud och Svante Sture den yngre:

– Sin barndomskärlek till Svante Sture hade hon måhända ej lätt att förgäta, men offrade den undergifvet för de plikter, som nu voro henne pålagda. Svårare blef det i början för Svante att beherska sin smärta, då han vid återkomsten till Sverige såg sig beröfvad sin tilltänkta brud.
– Det berättas, att han en gång, öfverväldigad af sina känslor, under ett besök kastat sig ned på knä för hennes fötter. Konungen, som i detsamma inträdde i rummet, blef oförtänkt vittne därtill. »Hvad betyder detta?» utropade han med en förtrytelse, hvilken, såsom man väl kände, ej var att leka med. Med kvinnlig fintlighet svarade då genast drottning Margareta: »Han begär att få min syster Märta till äkta.»
– »Det vare honom beviljadt», sade då konungen med klarnande uppsyn. Margareta togs på orden, och Svante fick sålunda helt oväntadt en brud, på hvilken han förut måhända ej tänkt”.

Svante Sture gifte sig år 1538 med Margaretas syster, Märta Eriksdotter (Leijonhufvud), även kallad ”Kung Märta”, som kom att föda honom 15 barn. Sture mördades 1567 under de så kallade Sturemorden iscensatta av Erik XIV. Året därpå präglades de för myntsamlare så välkända och åtrådda ”blodsklippingarna” – av silver som givits åt Svante Stures änka, Märta … som i sin tur gav silvret till hertigarna Johan (III) och Karl (IX). Dessa mycket sällsynta klippingar slogs i fem olika valörer – ½, 1, 2, 4 och 8 mark 1568. Ovan ses ett exemplar av den högsta valören – som till skillnad från övriga prytts med en vacker eklövsbård. Gravören och myntmästaren hette Mickel Hansson – och kom långt senare att dömas som falskmyntare tillsammans med sin son Måns Mickelsson.

Myntbloggen.se fyller 1 år!

Idag (eller på lördag?) fyller Myntbloggen.se 1 år!  – Grattis på mig! – oss!?  😉

Så här lät det för ett år sedan:
Myntbloggen.se är tänkt att bli en rikt illustrerad, populärvetenskaplig blogg om mynt, medaljer och övrig numismatik. – Kanske lite grann i Mynttidningens anda, d.v.s. en blandning av nyheter, tips, läckra bilder, råsopar, notiser och mera djuplodade artiklar. Stort och smått om numismatik helt enkelt.

Den 16 juli 2012 började jag så smått att laborera med det för mig helt nya publicerings-verktyget WordPress. De följande dagarna prövade jag mig fram och första blogg-inlägget kom väl egentligen den 20 juli 2012 …. det andra den 21 juli 2012 osv.

Sedan dess har det faktiskt blivit 240 inlägg/artiklar samt 590 illustrationer … vilket ger ett snitt på 4,6 artiklar per vecka – med 2,5 bilder i varje.  – Inte så illa pinkat.  😉

Kan man då dra några lärdomar av ett års myntbloggande?  – Tja, jag tror personligen att internet i allmänhet och bloggar i synnerhet är ett alldeles utmärkt ”verktyg” för att försöka sprida intresse, kunskap och förståelse för vår lilla – men fantastiska! – hobby.

De ”stora elefanterna” må ha storslagna planer – men jag tror faktiskt inte att allt handlar om pengar!? – För, handen  på hjärtat, hur många nya myntsamlare skapas egentligen genom böcker som ingen läser? – Eller genom ”ett lokalt museum”, helt utan ambitioner utanför den egna staden?

Internet är snabbt, billigt och lättillgängligt! – Att trycka och distribuera tidningar och böcker i extremt små upplagor, eller driva 4.000 kvadratmeter ”ekonomiskt museum”, är nog snarare raka motsatsen. – Trögt, dyrt och glesbefolkat.  😉

Nej, jag tror att numismatiken, förlåt myntsamleriet, måste göras betydligt mera allmänt och lättillgängligt om man vill nå ut till en större publik. Och eftersom jag VET att det i vårt avlånga land finns massor av kunniga samlare, tycker jag att många, många fler borde fundera på att börja blogga om mynt, medaljer och numismatik. För har man ägnat sig åt en trevlig, lärorik och spännande hobby i låt oss säga 20, 30 eller 40 år … har man kanske lärt sig något som man skulle kunna dela med sig av, eller ”ge tillbaka”, till nästa generations myntsamlare? – Kanske skulle just DU kunna bidra med något? – Sug på den!  😉

Att skriva är dessutom väldigt lärorikt!  – För även om man ”kan en del” (läs: ”vet var man skall leta fakta”), leder själva skrivandet till att man ”bara måste” söka vidare och vidga sina vyer. Nyfikenheten tar helt enkelt över … och så lär man sig något nytt!  🙂

Dagens tips får alltså bli:  – Börja blogga, myntsverige!

P.S.  En blogg på nätet är dessutom en bra ”backup” om datorn skulle krascha.  😉

Kronprinsessan Victoria

Idag fyller H.K.H. Kronprinsessan Victoria 36 år. Stort GRATTIS!
Och i Frankrike firar man samtidigt nationaldag och 224-årsdagen av stormningen av Bastiljen 1789. Google uppmärksammar att demon-regissören Ingmar Bergman skulle fyllt 95 år idag om han levat.

Dagen till ära tänkte jag bjuda på ett par ”gamla” medaljer över vår lilla kronprinsessa. Ovanstående är präglad med anledning av Victorias 18-årsdag 1995 – och pryder även omslaget på Mynttidningen 3-1995. Konstnärinnan bakom denna medalj heter Anni Sundin, som kanske är mest känd för att ha utfört en rad olika minnesmynt. Victoria-medaljen är utförd efter en förlageteckning av Karin Mörk Hamilton. Medaljen, som mäter Ø 45 mm, utgavs av Myntverket i Eskilstuna 1995 och präglades i guld (20 ex.), silver (700 ex.) samt brons (400 ex.).

Även när Victoria fyllde 20 år 1997 utgavs en medalj. En myntliknande sådan, formgiven av den brittiske skulptören Ian Rank-Broadley och slagen på Den Kongelige Mynt i norska Kongsberg. Medaljen som är präglad i sterlingsilver mäter Ø 39 mm och väger 33,8 gram. Liksom den förra har denna kronprinsessans personliga vapen på frånsidan, jämte omskriften HERTIGINNA AV VÄSTERGÖTLAND. Upplagan på denna är även den ”myntliknande” med imponerande 10.000 exemplar – d.v.s. astronomisk i medaljsammanhang.

Romanov på Rysslands tron

Den 11 juli 1613 valdes Michail Romanov (1613-1645) till tsar av Ryssland. I och med detta avslutades ”den stora oredan” som rått i landet sedan 1598.
Ätten Romanov kom sedan att regera i över 300 år, närmare bestämt till 1917. Silver-rubeln här ovan till vänster utgavs 1913 av den siste tsarer Nikolaj II (1894-1917) med anledning av ätten Romanovs 300 år på Rysslands tron. Åtsidan visar den förste och siste Romanov – Mikael Fjodorovitj och Nikolaj Aleksandrovitj. Frånsidan den dubbelhövdade krönta ryska örnen belagd med nio vapensköldar, samt omskriften RUBEL 1613-1913.

Solidusfynd på eBay!

Visst kan det ibland skönt att vara ledig och strunta i allt vad mynt, medaljer och numismatik heter. Under midsommarveckan hade vi besök av våra vänner från Gotland – och då blev det minsann inte mycket mynt. När man så kommer tillbaka till kontoret och börjar kikar runt webben för att se vad man missat … ja, då infinner sig snart ”eftertankens kranka blekhet” … Hmm … XR-mynt för en dryg tusenlapp!?

Är det månne fler än jag som upptäckt att ni missat denna rara solidus? För knappt två veckor sedan såldes på amerikanska eBay en oansenlig, men mycket sällsynt tvåårstyp av liten Elbing-solidus (schilling) 1656.

I referensverket Sveriges Besittningsmynt (SB) från 1980 betecknas samtliga fyra schillingar från Karl X Gustavs Elbing (invid kusten i Ostpreussen – numera i Polen) som XR. Två av dem är präglade för Staden (SB 64-65 med Elbings stadsvapen på frånsidan) och två för Kronan (SB 18-19 med trekronorsvapnet – se bild). Åtsidorna är desamma för alla fyra – krönt CG-monogram samt omskriften: CAROL. GVST. D.G. R.

Präglingarna för Staden Elbing har normalt frånsidesinskriptionen: SOLIDVS ELBING medan Kronans dito har: SOLIDVS PRVSSIAE. En hybrid är dock känd (SB 64) med Elbings vapen och den senare omskriften.

Solidus-schillingar från Riga och Livland etc. är ju rent generellt mycket, mycket vanliga och kan handlas i stora mänger för en spottstyver. Personligen tycker jag kanske att de samtida förfalskningarna av dessa mynt är de allra roligaste. Även dessa präglades (i valsverk) i stora mängder – på fästningen / slottet Suczawa (Suceava) i Moldavien i nuvarande Rumänien (nära gränsen till Ukraina). Falskmyntningen lär ha pågått under perioden 1662-1683 … och bör således tagit sin början under den period den moldaviske härskaren Eustatie Dabija (1661-1665) hade makten. Han lär f.ö. varit den sista härskaren som präglade moldaviska mynt … kanske gjorde han även andra …? Det är nog inte omöjligt att man i Suczawa? hade en tradition av ”att slå andras mynt”.

Ovan en oklippt ten av en Suczawa-förfalskning av en Solidus Livland, Karl X Gustav med felaktigt årtal ”12” (typen präglades 1654-57, jämför SB s. 202-205 och SB 14-17).

Slutligen: Stort GRATTIS!, ”Cuprea” till ett verkligt fynd!  🙂

Sommarauktioner på eBay

Sommar och sol!  – Och full fart på myntsäsongen!

Innan internet hade slagit igenom varade myntsäsongen från september till maj. Somliga delade in den i höst- och vårsäsong. Månaderna juni-juli-augusti var i princip lika stendöda som SNF:s hemsida. 😉  De senaste 10-15 åren har detta emellertid förändrats storligen. Åtminstone internationellt. Och kanske speciellt i USA? På amerikanska auktionssajten eBay.com märker man då rakt ingen avmattning under sommartid. På Tradera Mynt & Sedlar är det i och för sig ganska lugnt … men detta är kanske mer en allmän trend, än ett sommarfenomen?

eBay har nyligen förbättrat sina villkor för säljare, genom att dels erbjuda ett visst antal fria upplägg och dessutom sänka provisionen! Tradera begär 9% av privata säljare, eBay 6% av kunder med eBay-butik. På Tradera kostade en ”butik” (en i mitt tycke värdelös ”tjänst”) tidigare från 500:-/månad och uppåt, beroende på hur många objekt man exponerade. Vet inte vad de tar idag, eftersom Tradera numera valt att ”mörka” dessa uppgifter på sajten. En eBay-butik kostar hur som helst $19.95, d.v.s. ca 135:-/månaden och inkluderar då bl.a. sökfunktion, logotyper, promotion-rutor etc.

Så för oss är valet mellan Traderas ständiga problem och ett proffsigt eBay som når oändligt många fler potentiella köpare, ganska enkelt. Vi kommer i första hand lägga ut mynt och medaljer på eBay – och endast i undantagsfall använda Tradera.

Värt att tänka på för kunder i Sverige är att eBay’s ”valutaomvandlare” inte riktigt överensstämmer med verkligheten för de som önskar betala i SEK till vårt bankkonto. Den visade kursen är avsevärt högre än vad vi får ut efter PayPal’s (eBay’s) samlade avgifter. Så ta gärna kontakt med oss för ett aktuellt pris i SEK vid bankbetalning.

Söker du något speciellt? … eller har du kanske önskemål om vilken typ av material just du skulle vilja se på eBay? … eller har du funderingar kring något enskilt objekt?  – Skicka mig ett email!

Fyrkfynd i Norrköping

Läser i Norrköpings Tidningar och Folkbladet att man bl.a. hittat två Kristina-kvartsöringar (fyrkar) med årtalet 1634 vid utgrävningar i centrala Norrköping. Även Sveriges Radio och SVT tar upp detta i intervjuer med arkeologkonsulten Åsa Berger, som utför utgrävningarna tillsammans med sin kollega Stefan Gustafsson från Arkeologikonsult.

”Mynten registreras och överförs till Kungl. Myntkabinettet i Stockholm”, säger Åsa till Norrköpings Tidningar.

Just 1634 års 1/4-ören togs ju upp här på Myntbloggen.se bara för några veckor sedan … så det är ju bara att jämföra och se vilken variant man funnit. Årtalet 1634 är för övrigt det mest variantrika av alla Kristinas fyrkar. Men det vet säkert KMK …?

Till vänster två huvudtyper, båda med ”bred liljekrona”, men med årtalet placerat upptill resp. nedtill. Den senare är den ovanligare av de två (och finns med och utan Mm).

Norrköpings Tidningar skriver vidare att:  – ”I gravvalven vilar bland andra generalen Johan Lilliehöök som stred för kung Gustav II Adolf och stupade i Leipzig 1632” … vilket ger mig möjligheten både att rätta ett litet sakfel – 1642 skall det vara – och dessutom en anledning att visa en medalj!

– Nämligen denna lilla trevliga sak, som den skicklige, ”frilansande”, mynt- och medaljgravören Carl Enhörning (1745-1821) gjorde på uppdrag av Svenska Akademien 1812. Nämnde Johan Lilliehöök till Fårdala (1598-1642) ses där iförd ”spetskantad krage, harnesk och smala mantelveck hopfästa genom en rund knapp på höger axel” (som Hyckert uttrycker det hela). Frånsidan visar ett altare med kung Gustav II Adolfs byst, framför vilken en döende, naken krigare sjunker ner över sin sköld, som jämte hjälmen ligger på marken, samtidigt som svärdet faller ur hans hand … Vilken hjälte!  😉  Silver Ø 31 mm.

Nej, nu får det vara slutbloggat för idag. Dags att dinera … och sedan försöka hinna med att lägga ut lite nya grejer på eBay och Tradera … hmm … vad skall vi ta …?

Sofia Magdalenas födelsedag

Idag är det 267 år sedan den danska prinsessan – och blivande svenska drottningen – Sofia Magdalena föddes i Köpenhamn den 3 juli 1746.

Den praktfulla medaljen här till vänster är graverad av mynt- och medaljgravören Gustav Ljungberger (1734-1787) med anledning av kröningen i Stockholms storkyrka den 29 maj 1772. Medaljen mäter Ø 56 mm, d.v.s. 18:e storleken, och har nr 2 i Hildebrands verk.

På 1700-talet var man kanske lite mindre pryd än vad som varit fallet i senare tid – åtminstone i vissa kretsar. Den infällda karikatyr-teckningen av Carl August Ehrensvärd (1745–1800) är ju inte direkt ”Viktoriansk”. Det är nästan så jag rodnar själv … men jag hittade den på Wikipedia – jag lovar!  😉

Genom åren har många ”famösa tjejer” varit på besök här ”i mina trakter” (Loholmen / Gräfsnäs) – exv. den Heliga Birgitta, Margareta och Märta Leijonhufvud. Men även Sophia Magdalena har faktiskt varit här. I artikeln ”Historisk väg: Skara–Lödöse”Nationalencyklopedin (Ne.se) kan man bl.a. läsa om ett kungligt härbärge:

– Som en av de första av dem får man – om man börjar räkna nerifrån, i Lödöseändan – räkna Livereds gård, norr om Hålanda, känd för sin prydliga lindallé och sin status som kungligt härbärge. Gustav III övernattade där en gång. Hösten 1766, närmare bestämt – när han var på hemväg från Köpenhamn, där han hämtat sin blivande brud, Sofia Magdalena. Hon däremot bodde på Gräfsnäs slott. I dag en idyllisk ruin med stark dragningskraft på konsertarrangörer och skolreseledare. Då en mäktig renässansborg, tillhörig en kommendör Gripenstedt och med en annan drottnings ande svävande under sina ståtliga tinnar och torn – Margareta Leijonhufvuds.