Tro det eller ej, men idag är det tre månader till julafton. Till ”numismatikernas julafton” är det emellertid endast en vecka! Söndagen den 1 oktober 2023 arrangeras nämligen myntmässan Stockholm Numismatica – för tredje gången. En av årets höjdpunkter.
För oss som skall ställa ut innebär detta en hektisk vecka med massor av mynt och medaljer att sortera och välja ut. Det är alltid ett dilemma att ”få med sig rätt grejer” när man endast kan exponera ett litet, litet urval av lagret. Men några godbitar skall vi nog hitta …?
Har du speciella önskemål är du naturligtvis alltid välkommen att höra av dig till Ulf Ottosson på ANTIKÖREN – uon@live.se
Förra året hade arrangörerna hyrt in sig på ett helt våningsplan på Sheraton i Stockholm. Kanske lite splittrat, men vi klagar inte. Hamnade då mellan Selins och Bruun-Rasmussen och sämre grannar kan man ju ha. I år är mässa tillbaka på den ursprungliga platsen och så även ANTIKÖREN. Återigen granne med Tamco, Pecunia och Delzanno i foajén.
Planritning och förteckning över utställarna finns på mässans egen hemsida. Många av utställarna känns igen från tidigare år, men det finns även nykomlingar. Så har ser startfältet ut i år (alfabetisk ordning efter kategorier):
STOCKHOLM NUMISMATICA – Utställare 2023
Svenska mynthandlare ANTIKÖREN KB – Ulf Ottosson, Alingsås Bomans Antik – Klas Boman, Lidingö Gamla Stans Frimärken och Mynt, Stockholm Hamrin & Svahn Mynt – Christian Hamrin, Grödinge Helsingborgs Mynthandel – Bilsen Begovic Joakims Mynt och Sedlar KB – Joakim Dag, Göteborg Johan Melin Mynt, Nättraby Kihlbergs Antik – Olle Kihlberg, Uppsala Myntauktioner i Sverige AB – Dan Carlberg, Moheda Mynthandel SB Numismatics – Stavros Bilis, Stockholm PECUNIA MM HB – Göran Mattsson, Lund Pedersen Mynthandel – Peter Österlund, Helsingborg PEGASUS AUCTIONS – Cezar Nan, Malmö Roberto Delzanno Mynthandel, Älvsjö Selins Mynthandel – Gustav Selin, Stockholm TAMCO Numismatics – Georges Tambakopoulos, Stockholm Wijk Antik AB – Magnus Wijk, Skyttorp
Utländska mynthandlare ABAFIL, Annalisa Garetto, Italien Agris Ermansons, Banknotes, Lettland (NumisZoom.com) AVEX CHANGE OÜ, Andrei Kozljajev, Estland Bruun Rasmussen Kunstauktioner, Danmark COINS.ee OÜ, Valentin Dovnar, Estland E-NOMISMA.gr – Giannis Argyropoulos, Grekland HERITAGE Auctions Europe, Netherlands KÜNKER, Fritz Rudolf, GmbH & Co. KG, Tyskland MA-Shops, Tyskland Mateo Delgado, Spanien NUMIS24 GmbH, Tyskland Paulo Esteves Lda, Portugal Schulman B.V. – Andrew Absil, Nederländerna
Det har väl knappast undgått någon att Sveriges konung, Carl XVI Gustaf, i helgen passade på att fira 50 år på tronen. Firandet har egentligen pågått hela året, bland annat med kungliga besök i landets 21 län, men kulminerade alltså i helgen – med livesändningar den statliga televisionen och allt. Ett med svenska mått stort firande, även om man har långt kvar till engelsmännens nivå som ju är i absolut världsklass.
Christian Thorén (53), intendent på Göteborgs stadsmuseum, ordensexpert och vältalig kommentator i SVT. Så här duktig kan man bli och man startar sin bana som pryoelev på ANTIKÖREN i Göteborg. Den infällda bilden visar Carl XVI Gustafs jubileumsminnestecken (IV) med anledning av 50-åriga regeringsjubiléet.
De numismatiskt eller faleristiskt intresserade har naturligtvis noterat att många av deltagarna i SVT:s sändningar från festligheterna haft gyllene medaljer på bröstet. Vi mynt- och medaljsamlare (numismatiker) brukar ju kalla denna typ av utmärkelser eller hederstecken för ”bärbara medaljer” och placerar dem kanske i numismatikens periferi. Ordenssamlarna (faleristerna) verkar göra lite tvärtom. De delar förvisso numismatikernas historiska intresse, men är mera intresserade av personerna som erhållit medaljerna än de rent konstnärliga aspekterna. Den enes miniatyrkonst är den andres personhistoria.
Svenska Numismatiska Föreningens medalj med anledning av Carl XVI Gustafs 50-årsdag 1996 på omslaget till Mynttidningen 2/3-1996 samt de fyra jubileumstecken som utkom 1996, 2013, 2016 och 2023. Nederst minnesmynt m.a.a. kungens 50-årsdag 1996 samt 10, 20, 25, 30 och 40 år på tronen.
Kungens porträtt är modellerat av den kände mynt- och medaljgravören Ernst Nordin och i princip detsamma som togs fram till 50-årsdagen 1996 (jämför Mynttidningen ovan). Medaljen är präglad i förgyllt finsilver hos Svenska Medalj AB i Eskilstuna. För den som vill läsa mer om den nya medaljen (jubileumsminnestecken IV) kan vi rekommendera följande utmärkta artiklar och länken till SVT:s vältalige expertkommentator Christian Thorén.
När man söker efter något på nätet är det inte sällan man finner något helt annat. Häromsistens återfann jag en liten notis signerad Lars O. Lagerqvist (SNT 7-1991) som jag minns att jag smålog åt redan för 30 år sedan.
Avslutningen: – ”Det skadar aldrig au kunna något om både mynt och medaljer, tycker LLt.” sammanfattar på ett bra sett hur brett ämnet numismatik verkligen är. Lagerqvists notis var föranledd av ett auktionsreferat efter ”Rekordauktionen del 4 i Kristianstad”, signerat Per-Göran Carlsson i föregående nummer av Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT 6-1991). Där kunde man under rubriken ”Okänt provmynt” läsa:
– ”En av auktionens överraskningar alla kategorier var det provmynt som under nr 528 bjöds ut till en likaså häpen auktionspublik. Denna hittills obeskrivna prägling, i storlek och vikt ungefär som ett bronsöre, bär Gustav VI Adolfs porträtt med omskriften; ”GUSTAF • VI • ADOLF • SVERIGES • KONUNG”, samt på frånsidan det kungliga spegelmonogrammet mellan årtalen 1882 och 1967.
Stampställningen är noll grader. Randen är slät. Frånsidan är bildmässigt identisk med en provprägling i järn (SMF P31) men kombinationen med porträtt och prägling i brons har alltså inte varit allmänt känd tidigare och saknas likaså i den senaste, reviderade förteckningen över Bernadotte-periodens provmynt i Svensk Myntförteckning.
Denna prägling tyder på att man hade långt framskridna planer på antingen en minnesprägling till kungens 85-årsdag, möjligen i ädel metall, eller introduktion av en ny ettöresdesign. Avsikten kan också ha varit att införa en helt ny typserie med annorlunda porträtt. Det går heller inte att utesluta att man provmodellerat någon ny slags belöningsjetong, men det är i så fall märkligt att provpräglingen gjordes så liten.
Vidare efterforskningar hos Myntverket och i arkiv kan möjligen kasta en förklaringens ljus över denna numismatiska nutidsgåta. Tillsvidare kvarstår nämnda präglingsfakta samt att Schmitz genom Ingvar Nilsson förvärvade provpräglingen hos Strandbergs mynthandel, Stockholm, för ett tiotal år sedan till en kostnad av 2.500 kronor. I Kristianstad var flera övertygade om dess officiella status som provprägling från Kungliga Myntet i Stockholm och bjöd friskt tills den slutligen klubbades för 2.610 kronor till en entusiastisk ettöressamlare.”
Som medaljkännaren Lagerqvist genast noterade rör det sig inte alls om ett okänt provmynt, utan om ett avslag i brons av en (bärbar) miniatyrmedalj präglad med anledning av kung Gustav VI Adolfs 85-årsdag 1967 (omskriven redan i sin samtid).
Denna miniatyrmedaljs frånsidesstamp, med spegelmonogrammet, har sedan använts för att slå incuspräglade ”prov” i järn (SMF P31), aluminium och brons (SM 222a-e). Kanske som materialprov? Eller möjligen till nya 1-ören?
Oj, vad tiden går! När man har roligt. Plötsligt är det nästan två månader sedan senaste blogginlägget. Så kan vi ju inte ha det. Något måste man väl ändå bjuda på trots att det är mitt i sommaren.
Förr var det i princip helt dött i myntbranschen under juni-juli-augusti. Men i och med internet görs det numera en hel del affärer även under sommarmånaderna. Själva jobbar vi efter principen; Sol och vackert väder = lediga. Regn = kontoret.
Juni månads höjdpunkt var för oss det årliga midsommarfirandet på Gotland. En vecka, tio dar, i goda vänners lag under en ständigt skinande gotländsk sol. Det vill man inte missa. Det är tradition!
Väl hemkomna har ju juli inte bjudit på speciellt bra väder. ”Typisk svensk sommar – en onsdag”. Alldeles för mycket regn och alldeles för lite ”extremvärme”. Man har fått hålla tillgodo med helg- och dagsutflykter. Men det är också trevligt, så vi klagar inte. Dessutom har man äntligen fått lite tid över för att åtminstone påbörja en sedan länge (typ 15 år) ”planerad” renovering av ett uthus. Gött!
Och under juli månad (den 16:e närmare bestämt) passade Myntbloggen.se på att fira 11-årsjubileum, 2012-2023. Det är inte klokt vad tiden går. Apropå jubileum firar hustrun och jag faktisk bröllopsdag idag! 18 år! Det är inte klokt vad tiden går.
På bilden ovan ses det strävsamma paret slå mynt vid Gräfsnäs slottsruin för många år sedan. Ett uppskattat återkommande evenemang där nyfikna barn kostnadsfritt fick prägla sitt eget mynt – en ”Riddar Gomer-penning” i äkta aluminium.
Så var det då dags för Göteborg att fira sitt 400-årsjubileum – igen! Första gången var för på dagen två år sedan, men då satta pandemin käppar i hjulen för festligheterna. Den gamla staden vid älven håller alltså på traditionerna och precis som för 100 år sedan är firande försenat med ett par år.
Efter att Ostindiefarare smällt av en duktig salut utanför Delaware-monumentet vid Stenpiren (bild) samtidigt som två JAS-plan (bild) gjorde en låg överflygning, tuffade hon bort emot Frihamnen där hon lade till. Vi följde efter med färjan.
Det historiska inslaget när Göteborg 2023 firar 400 år (1621-2021) sköttes till 100% av Ostindiefararen Götheborg II – originalet förliste 1745 på upploppet i inloppet (278-års-jubileum?). Hela detta arrangemang, med tidstypiska dräkter och gammalt hantverk etc., förtjäna alla lovord … men det har som sagt inte mycket med 1621 att göra.
Stadens grundare Gustav II Adolf lyste däremot med sin frånvaro. Likaså föregångaren Karl IX:s Göteborg på Hisingen (1603-1611). Inte heller Älvsborgsstaden (1547-1563), Nya Lödöse i Gamlestaden (1473-1624) eller ens Lödöse (ca 1000-1526) fanns med. Lödöses föregångare Grönköp i Skepplanda och Köpingen i Fors omnämndes naturligtvis inte heller.
Historia och gamla kungar är tydligen helt ute i dagens Nya Sverige. Eller? På tisdag är det den 6 juni – Sveriges nationaldag! Och i år innebär detta att det också är 500 år sedan Gustav Eriksson, Vasa, valdes till Sveriges kung. Märkligt nog har många, eller åtminstone några få, drabbats av villfarelsen att det är Sverige som fyller 500 år!? Stockholm firade för övrigt 750 år redan 2002 (då man t.o.m. utgav minnesmynt!), trots att det skulle dröja fram till 1600-talets stormaktstid innan Stockholm gick från bondby till representativ huvudstad. Det mesta verkar godtyckligt nu för tiden.
Fira Sverige 500 år den 6:e juni 2023, utbrister man ifrån Strängnäs. Och Armén firade tydligen också 500 år. Ska vi fira Sveriges 500-årsdag? frågar sig Sveriges Radio och får både svar och förklaring från Per Ewert på Världen idag; Därför bör vi fira Sveriges 500 år som nationalstat. Såväl ”det republikanska” som ”det kristna” perspektivet saknar dock helt svenskarnas historia ”från hedna tid”, så att fira årtal som 995 eller 1523 är väl egentligen lite löjligt. Ingen vet ju hur gammalt kungariket Sverige egentligen är! På senare tid har det mesta blivit en definitionsfråga, som man helt och hållet kan anpassa till vilket svar man vill ha. Kanske borde vi lyssna på Tacitus och istället fira 1.925-års-jubileum i år!? 😉
Kungliga Stuteriöverstyrelsen belöningsmedalj För Hästafvelns Främjande började utdelas under Oskar II:s tid, närmare bestämt år 1875.
I Bror Emil Hildebrands referensverk över kungliga svenska medaljer (1874-75) återfinns ursprungsvarianten av denna medalj på sidan 525 i del 2 (Oskar II, Hildebrand 32). Där kan man bl.a. läsa:”I ändamål att bereda uppmuntran till hästafvelns förbättrande hade Kongl. Maj:t d. 1 Nov. 1872 förordnat att en särskild belöningsmedalj skulle präglas, att af Stuteri Öfverstyrelsen vid årliga besigtningsmöten utdelas i silfver eller brons till egare af uppvista unghästar, som ansetts förtjenta att prisbelönas.”
Silvermedaljerna lär ursprungligen ha kostat 6:08 kr inkl. slagskatt. Vilket motsvarar 2,45 g. guld (efter 1873 års myntordning). Bronsmedaljerna kostade endast 80 öre. ”Prisbelöningsmedaljer i 12:e storleken, uppgående i värde, de av silfver, slagskatt inräknad, till 6 kronor 8 öre och de i brons till 80 öre”. Källa: Wedbergs klippsamling.
Under Oskar II förekommer sex varierande porträtt – fyra formgivna och graverade av ”gravösen” Lea Ahlborn (1875, 1880, 1886, 1890) och två av Adolf Lindberg (1904, 1906). Under Gustaf V förekommer två olika porträtt, båda av mynt- och medaljgravören Adolf Lindberg (1894/1908 och 1910). Porträttet på Gustav VI Adolfs dito är formgivet av medaljkonstnären Gösta Carell.
Nedan har jag försökt sammanställa några observationer kring typer och knappologi (mer eller mindre intressanta varianter) på dessa i allmänhet vanligt förekommande hästpremieringsmedaljer. Uppställningen är gjord efter principen att notera förändringar i utförande i kronologiskt ordning. Ett första utkast, som på intet sätt påstås vara komplett. Det finns säkert fler. Låt mig gärna veta om du har eller känner till flera varianter!
OSKAR II (1872-1907). Porträtt A. Medaljen graverad av Lea Ahlborn 1875. Högervänd bild. Omskriften: OSCAR II SVERIGES OCH NORGES KONUNG. Variant A1. Åtsidan signerad LEA AHLBORN FEC. (FEC. eller F. står för latinets FECIT som betyder ”gjorde det”). Ingen punkt efter KONUNG. Utan signatur på frånsidan. Gles frånsidesomskrift med mindre bokstäver. Jämför med variant A3 nedan. Brons Ø 43,5 mm. 34,48 gram.
Variant A2 är en hybrid mellan frånsida A1 (utan LEA AHLBORN) och åtsida A3 (utan FEC.).OSKAR II (1872-1907). Porträtt A. Medaljen graverad av Lea Ahlborn 1875. Högervänd bild. Omskriften: OSCAR II SVERIGES OCH NORGES KONUNG. Variant A3. Åtsidan signerad LEA AHLBORN. Punkt efter KONUNG. Signaturen LEA AHLBORN längs vänstra kanten på frånsidan. Tät frånsidesomskrift med större bokstäver. Silver 900/1000. Ø 43,5 mm. 38,24 gram.
Variant A2 är en hybrid mellan frånsida A1 (utan LEA AHLBORN) och åtsida A3 (utan FEC.).OSKAR II (1872-1907). Porträtt B. Medaljen graverad av Lea Ahlborn ca 1880. Högervänd bild. Omskriften: OSCAR II SVERIGES OCH NORGES KONUNG (i nytt typsnitt). Variantlös typ B*. Åtsidan signerad LEA AHLBORN. Signaturen L.A. vid vänstra kanten på frånsidan. Lång text med breda och ännu större bokstäver i nytt typsnitt. Utan punkt efter PRISBELÖNING. Silver 990/1000. Ø 43,5 mm. 38,02 gram. Detaljbilderna jämför denna frånsida med frånsidorna på följande typer (C-F nedan).
Beträffande varianter på denna typ se tillägg nedan!OSKAR II (1872-1907). Porträtt C. Medaljen graverad av Lea Ahlborn ca 1886. Vänstervänd bild. Omskriften: OSCAR II SVERIGES OCH NORGES KONUNG. Variantlös typ C. Åtsidan signerad LEA AHLBORN. Signaturen L.A. vid vänstra kanten på frånsidan. Samma frånsida som föregående. Silver 990/1000. Ø 43,5 mm.37,36 gram.OSKAR II (1872-1907). Porträtt D. Medaljen graverad av Lea Ahlborn ca 1890. Vänstervänd bild. Omskriften: OSCAR II SVERIGES OCH NORGES KONUNG. Variantlös typ D. Åtsidan signerad LEA AHLBORN. Signaturen L.A. vid vänstra kanten på frånsidan. Ännu längre text, typsnitt som förregående. Utan punkt efter PRISBELÖNING. Silver 990/1000. Ø 43,5 mm. 37,50 gram.OSKAR II (1872-1907). Porträtt E. Åtsidan graverad av Adolf Lindberg 1904. Vänstervänd bild. Omskriften: OSCAR II SVERIGES OCH NORGES KONUNG. Variantlös typ E. Åtsidan signerad A. LINDBERG. Signaturen LEA AHLBORN (mindre text, svagt inpunsad) vid vänstra kanten på frånsidan. Ännu större och bredare text i nytt typsnitt. Med punkter i frånsidans omskrift, men inte efter FRÄMJANDE. Silver 990/1000. Ø 34,5 mm. 39,36 gram.OSKAR II (1872-1907). Porträtt F. Åtsidan graverad av Adolf Lindberg 1906. Vänstervänd bild. Omskriften: OSCAR II SVERIGES GÖT O VEND KONUNG. Variantlös typ F. Åtsidan signerad A. LINDBERG. Signaturen LEA AHLBORN (mindre text) vid vänstra kanten på frånsidan. Samma frånsida som föregående. Silver 990/1000. Ø 43,5 mm. 38,12 gram.Mynt- och medaljporträtt. Genom att jämföra med Lea Ahlborns och Adolf Lindbergs övriga medaljer (och mynt!) kan man ungefärligt datera även hästavelsmedaljerna. Ovan några exempel på Oskar II-porträtt och hela åtsidor som används även på andra medaljer. Nederst Adolf Lindbergs kronprinsporträtt (ca 1894) som även använts något år efter trontillträdet (1908-09) tillsammans med kungatiteln.GUSTAV V (1907-1950). Porträtt G. Åtsidan graverad av Adolf Lindberg 1908-09. Vänstervänd bild. Omskriften: GUSTAF V SVERIGES KONUNG. Variantlös typ G1. Åtsidan signerad A. LINDBERG. Signaturen LEA AHLBORN vid vänstra kanten på frånsidan. Samma frånsida som föregående. Silver 990/1000. Ø 43,5 mm. 39,20 gram.GUSTAV V (1907-1950). Porträtt H. Åtsidan graverad av Adolf Lindberg 1910. Vänstervänd bild. Omskriften: GUSTAF V SVERIGES GÖTES OCH VENDES KONUNG. Variant H1. Åtsidans omskrift utan interpunktion, porträttet signerat A. LINDBERG. Samma frånsida som föregående. Jämför nedanstående, där frånsidessignaturen LEA AHLBORN ersatts med L.A. och flyttats frön vänster till höger. Ingen randmärkning (före 1915). Silver 990/1000. Ø 43,5 mm. 40,40 gram. Förekommer även i aluminium.
År 1937 ändrar Adolf Lindberg sin signatur (jämför variant H5 och H6) från A. LINDBERG längs nedra kanten till A.L. i halsavskärningen. När Sporrong & Co tar över präglingen 1940 (jämför variant H7) återgår man dock till den ursprungliga signaturen.GUSTAV V (1907-1950). Porträtt H. Åtsidan graverad av Adolf Lindberg. Vänstervänd bild. Omskriften: GUSTAF V SVERIGES GÖTES OCH VENDES KONUNG. Variant H2. Åtsidans omskrift utan interpunktion, som föregående. Frånsidan med gravörsignatur L.A. till höger på basen. På randen SILVER + årtal (1915-1922). Silver 990/1000. Ø 43,5 mm. 39,03 gram. Förekommer även i brons.GUSTAV V (1907-1950). Porträtt H. Åtsidan graverad av Adolf Lindberg. Vänstervänd bild. Omskriften: GUSTAF V SVERIGES GÖTES OCH VENDES KONUNG. Variant H3.Åtsidans omskrift med punkter, porträttet signerat A. Lindberg. Frånsidan med gravörsignatur L.A. till höger på basen. På randen SILVER + årtal (1924-1930). Silver 990/1000. Ø 43,5 mm. 40,38 gram.GUSTAV V (1907-1950). Porträtt H. Åtsidan graverad av Adolf Lindberg. Vänstervänd bild. Omskriften: GUSTAF V SVERIGES GÖTES OCH VENDES KONUNG. Variant H4. Åtsidans omskrift med punkter, som föregående. Frånsidan med L.A. som föregående, men utan punkter i omskriften. Blank finish (polerade stampar t.o.m. 1931). På randen SILVER + 1931. Variant H5. Som föregående men med matt finish (matterade stampar fr.o.m. 1932). På randen SILVER + årtal (1932-1936). Silver 990/1000. Ø 43,5 mm. 40,18 resp. 38,49 gram. Den senare, med matt finish, förekommer även i brons.GUSTAV V (1907-1950). Porträtt H. Åtsidan graverad av Adolf Lindberg. Vänstervänd bild. Omskriften: GUSTAF V SVERIGES GÖTES OCH VENDES KONUNG. Variant H6. Åtsidans omskrift utan interpunktion. A.L. under halsen (ändras från A. LINDBERG 1936 till A.L. 1937). Frånsidan med L.A. som föregående. Matt finish. Slagen på Myntverket i Stockholm. På randen SILVER + årtal (1937-1939). Silver 990/1000. Ø 43,5 mm. 36,83 gram.GUSTAV V (1907-1950). Porträtt H. Åtsidan graverad av Adolf Lindberg. Vänstervänd bild. Omskriften: GUSTAF V SVERIGES GÖTES OCH VENDES KONUNG. Variant H7. Åtsidans omskrift med punkter, porträttet signerat A. Lindberg. Frånsidan med L.A. som föregående. Matt finish. Slagen hos Sporrong & Co i Stockholm. På randen S&Co, Stockholms stadsstämpel, kattfot, S i sexkant samt O8 (1940). Silver Ø 43,5 mm. 33,35 gram.GUSTAV V (1907-1950). Porträtt H. Åtsidan graverad av Adolf Lindberg. Vänstervänd bild. Omskriften: GUSTAF V SVERIGES GÖTES OCH VENDES KONUNG. a) Slagen i brons på Myntverket 1924, b) Slagen i zink hos Sporrong & Co efter 1940.GUSTAV V (1907-1950). UNIK PROVPRÄGLING! Slagen ”off centre” utan ring! Porträtt H. Åtsidan graverad av Adolf Lindberg. Vänstervänd bild. Omskriften: GUSTAF V SVERIGES GÖTES OCH VENDES KONUNG. Sporrong & Co efter 1940. Zink Ø 45 mm.HÄSTSTÖLD! Det förekommer även några exempel där Lea Ahlborns hästbild ”lånats” till andra medaljer. Till höger en liten silvermedalj över KAVALLERIETS OFFICERSASPIRANTSKOLA, slagen 1944 (S8).GUSTAV VI ADOLF (1950-1973). Porträtt I. Åtsidan graverad av Gösta Carell ca 1952. Vänstervänd bild. Omskriften: GUSTAF VI ADOLF SVERIGES KONUNG. Variantlös typ I1. Åtsidan signerad C. Carell. Frånsidan med L.A. som föregående. Matt finish. Slagen hos Sporrong & Co i Stockholm. På randen S&Co + årtalsstämpel. Silver Ø 43,5 mm.Medaljen För Hästafvelns Främjande i silver verkar under alla år som Myntverket skötte präglingen (1875-1939) ha utdelats i en ganska enkel liten ask med skjutlock. Ibland med påskrift om hästens namn. Här tre exempel i lite olika färger. Bronsmedaljerna levererades i ett enkelt kuvert med påtryck; Kungl. Stuteri-öfverstyrelsen kring lilla riksvapnet. När Sporrong & Co tog över 1940 började man istället att använda deras neutrala runda askar.
Beträffande sällsynthetsgraden så är Gustav V-porträttet (H) av Adolf Lindberg (1910-1950) det överlägset vanligaste. Minst 90% av alla medaljer FÖR HÄSTAFVELNS FRÄMJANDE är av denna typ. Även Gustav VI Adolfs typ graverad av Gösta Carell är mycket vanlig i handeln. Ovanligast är Gustav V:s första porträtt (G) som endast användes en kort tid. Oskar II:s typer är alla ungefär lika ovanliga. I toppskick verkar dock den allra första vara svårast att finna, men många av dessa medaljer har hanterats lite vårdslöst, så det kan ta lite tid att samla ihop en komplett serie i Mint State.
Ett första utkast, utan att på något sätt utge sig för att vara komplett. Låt mig gärna veta om du har eller känner till flera varianter på dessa medaljer!
Överkurs: Även några av våra hushållningssällskap har använt Leas häst på sina medaljer.
Redan under Oskar II:s tid slogs medaljer med Lea Ahlborns hästmotiv, men utan kungaporträtt. Här visas a) Örebro Läns Kongl. Hushållningssällskaps medalj kopplad till en klassisk frånsida För Hästafvelns Främjande. b) Göteborgs och Bohus Läns Kongl. Hushållningssällskap kopplad till en snarlik frånsida men med omskriften: GÖTEBORGS OCH BOHUSLÄNS HÄSTAVELSFÖRENING. Diverse moderna varianter av ”Hästafvelns främjande”; a) SVENSKA HÄSTAVELSFÖRBUNDET. Oädel metall. Ø 44,5 mm. Frånsidan en osignerad kopia efter Lea Ahlborn 1875. b) Anonym, FÖR HÄSTAVELNS FRÄMJANDE – PRISBELÖNING. Oädel metall. Ø 44,5 mm. c) Örebro Läns Hushållningssällskap, FÖR HÄSTAVELNS FRÄMJANDE – PRISBELÖNING. Oädel metall. Ø 44,5 mm.
Från läsekretsen har det idag inkommit en kompletterande variant. Det rör sig om en hybrid mellan frånsidan på A3 och åtsidan på typ B (men med en punkt efter KONUNG.) eller om man så vill; Porträtt B, men med 1875 års frånsida.
Den nyupptäckta varianten ses i mitten på ovanstående bild. Notera punkten efter KONUNG. på åtsidan samt ”det äldre typsnittet” och signaturen LEA AHLBORN (istället fö L.A.) längs vänstra kanten på frånsidan.
OSKAR II (1872-1907). Porträtt A. Lea Ahlborn 1875. Variant A3 (se ovan).
OSKAR II (1872-1907). Porträtt B. Lea Ahlborn 1880. Med 1875 års frånsida
OSKAR II (1872-1907). Porträtt B. Lea Ahlborn 1880. Med L.A. på frånsidan.
Man verkar helt enkelt ha använt sig av en befintlig äldre frånsidesstamp (A3) innan den nya frånsidan (med matchande typsnitt) till åtsida B blivit klar.
Stort TACK till Hasse Nilsson för kompletteringen. Låt mig gärna veta om du har eller känner till flera varianter på dessa medaljer!
I veckan kom en auktionslista från SNF tillsammans med SNT 3-2023. I samband med Svenska Numismatiska Föreningens 150-årsjubileum arrangeras en liten auktion om 150 nummer den 21 maj 2023. Allt material kommer från storsamlaren Sven Svenssons samlingar. Auktionen omfattar 52 mynt, 87 polletter och 11 medaljer.
Toppobjekten är en rar liten Säter-fyrk 1625 (RRRR, utrop 50.000 kr) och en gyllene Riga-dukat 1664 (RRR, utrop 75.000 kr) som också pryder omslaget. Från och med idag finns auktionslistan även tillgänglig online: SNF auktion 180 (PDF, 26,6 MB).
GUSTAV II ADOLF (1611-1632). SÄTER. Provmynt? 1 Fyrk (1/4 Öre) 1625. Släggverkspräglad. Med ram. Sveakronor av Ottosson typ E, eftergraverade med perspektivteckning. Vasen är punsidentisk med tidiga Säter-halvöret 1625 (krona D, O. 10) och halvöret i ”provmyntserien 1625” (O. 21), samt tvåörena 1625-1626. G:et återfinns även på de tidiga Säter-örena 1625 (krona E, O. 15).
Den s.k. provmyntserien från Säter 1625 (1/4, 1/2 och 1 öre) är en av svensk numismatiks mest omdiskuterade myntgrupper. Dessa klippingar har betecknats som provmynt, myntprov, varuprov eller till och med reguljära mynt. Hela serien har falskförklarats av flera av landets största experter – och sedan bevisats äkta av undertecknad (vilket var tur, då Sveriges Mynthandlares Förening genom alla år haft ettöret med spansk sköld som sin logotyp). Mynten har attribuerats till såväl Säter som Nyköping och t.o.m. Stockholm? Präglingstekniken har nu senast ”fastslagits” till fallverksprägling (SM-2022, helt utan motivering). Tidigare ansågs de hammarpräglade (SM-1976) eller släggverkspräglade (Ottossson 1995). Vilda hypoteser och kategoriska ”sanningar” har verkligen inte saknats genom åren. Men så är det väl att leva i ”tyckonomins tidevarv”? Man får vänja sig vid ”alternativa fakta” och ta alla florerande ”faktauppgifter” för vad de är; gissningar, spekulationer och tyckande.
Den senaste kommentaren i ämnet är signerad Dan Carlberg (SNF-auktion 180): – ”År 1625 präglades i Säter en serie mynt i valörerna 1, 1/2 och 1/4 (fyrk) öre. De utmärker sig bl.a. genom att vara särskilt väl präglade och till deras förfärdigande inkallades två tyska experter. Mynten är sällsynta – fyrken är t.ex. enbart känd i fyra exemplar (museer inräknade) – och de har därför ansetts vara provmynt. Bengt Hemmingsson har emellertid visat (SNT 2019:3, s. 56-60) att mynten präglades i flera tusentals ex(e)mplar, vilket visar att de präglades för allmän cirkulation, något som även styrks av att många av mynten uppvisar tydliga spår av cirkulation.”Samme Carlberg attribuerade 2016 mynten till Stockholm?
SVERIGES FÖRSTA ETTÖRINGAR AV KOPPAR! I Säter i Dalarna började man hösten 1624 slå kopparklippingar med en helt unik teknik som endast användes åren 1624-27. Först fyrkar (kvartsöringar), sedan halvöringar och i början av 1625 även ett- och tvåöringar. Dessa klippingvalörer präglades med en HELT UNIK präglingsmetod, där man genom att slå en graverad hammare/slägga med konvex yta (som därför alltid ger konkava åtsidor) på ett tillskuret och klippt myntämne (plans) som placerats på ett plant graverat städ/ambolt (alltid frånsidor).
Att mynten är ”särskilt väl präglade” är korrekt. Eller traditionellt slagna med över- och understamp, om man så vill. De är alltså präglingsmässigt SKILJAKTIGA gentemot övriga kopparklippingar. – Viktigt, missuppfattat och länge förbisett. Ingenting kan vara mera felaktigt än benämningen ”traditionell hammarprägling” för Gustav II Adolfs reguljära kopparklippingar. Att ”provmynten” däremot skulle vara ”förfärdigande av två inkallade tyska experter” (Bertil Krause och Hans Kaphingst), är däremot inte fakta, utan en (väldigt svag) hypotes. Upplagan är för övrigt okänd, så ”att mynten präglades i flera tusentals ex(e)mplar” är också en hypotes. Vilket alltså inte alls ”visar att de präglades för allmän cirkulation”.
Att göra reguljära mynt av förmodade provmynt är tydligen en ny trend, som lanseras i ”Nya Sveriges Mynt 2022”: – ”Flera mynt som tidigare har betraktats som provmynt har framställts i förhållandevis stora upplagor, vilket motsäger att de skulle ha varit regelrätta provmynt, exempelvis de fallverkspräglade klippingarna 1625 från Säter.” Allra mest häpnadsväckande i denna nyordning är kanske de klippingliknande lokal-/provmynten om 1 öre 1629 som man i SM-2022 lyckats lista mitt ibland reguljära Säter-ören 1627-31?? – Hur tänkte man här?
Utdrag från Mynttidningen 5/6-1996 där de mycket intressanta kungliga breven (från våren respektive hösten) år 1625 avhandlas. Notera kopparkursens förändring, sparade resp. ökade omkostnader, samt de olika mynttyperna som svarar mot brevens formuleringar.
Även om jag inte alls delar de mycket långtgående slutsatser som Bengt Hemmingsson gör angående de lätt kryptiska meningarna: – ”En Stockstempell och annan redskap han giorde åt dem som det Nya öfrestmyntet giorde der före” (den 3 augusti 1625, d.v.s. 5-6 månader för sent för provmyntserien) och ”de Mynttesuännerne, som i Säther giordhe Pisten” (den 12 oktober 1625, ang. de kommande, dyrare, valsverkspräglade Nyköpings-tvåöringarna 1626), rekommenderar jag verkligen en genomläsning av artikeln ”Provmyntningen i Säter år 1625” (SNT 3-2019). Det är alltså enkom orden öfrestmyntet och Pisten som leder Hemmingsson till fallverksprägling. Han tolkar öfrestmyntet som kommet av tyskans ”aufrecht” (upprest-myntet) och Pisten som ”bana”. – En upprest (mynt)bana med andra ord. – Och en väldigt märklig fackmannabeteckning för den traditionella (slag)prägling med över- och understampar som var legio i hela Europa vid denna tid.
En annan tolkning skulle kunna vara att augusti-dokumentets ”3 Store Tafell Saxar” är tre s.k. skär-/snidverk för utskärning av tenar (av olika bredd – dock inte till fyrkar!!) ur stora kopparplåtar, och att ”7 Saxar till Nye Myntningen” avser sju mindre plåtsaxar för att klippa dessa tenar till myntämnen. Den ”Stockstempell” och annan redskap (amboltar och hammare?) som smeden Johan Spegellmacher ”giorde åt dem som det Nya öfrestmyntet giorde der före” – gjorde åt dem som tidigare! (före/efter översvämningskatastrofen i maj?) tillverkade de nya handklippta? öres-mynten? av rest-koppar? under myntverkets återuppbyggnad? Kanske ”öfrestmyntet” = ”af-rest-myntet” (mynt av rest-koppar), d.v.s. handklippta ämnen? Och kanske syftar ”der före” på innan skärverken blev klara? Vem vet? Det två månader senare omnämnda Pisten … kan betyda skidbacke/pist, (fäktnings)bana, sarg/barriär – eller kanske verkstadsbana (arbetsstationer på rad)? Vem vet?
Jämför gärna SNT 3-2019 med referenslitteraturen; Antikören auktionskatalog 16, 1995, Mynttidningen 4-1996 och Mynttidningen 5/6-1996. Samt givetvis allt som skrivits här på Myntbloggen.se och på vår välbesökta FaceBook-sida.
Att för hand klippa och traditionellt prägla ÅTTA fyrkar tar betydlingt längre tid och kräver kostbarare utrustning, än att med den unika präglingsmetoden som användes för HP-klippingarna 1624-27, slå ETT maskinellt producerat myntämne till tvåöring. Redan i månadsskiftet februari-mars 1625 ville kungen låta slå högre valörer (helst tvåöringar) i syfte att ”skynda sig med myntet och att vinna omkostnad”. I oktober samma år ville han till och med låta prägla tvåöringar i valsverk, trots att detta medförde högre kostnader.
Eftersom den lägsta valören – fyrken – uppenbarligen var ett avslutat kapitel redan den 6 mars 1625, då man i Säter tog det nya slätvalsverket och tre skärverk (för ½, 1 och 2 öre) i bruk, kan vi ”med all sannolikhet” konstatera att provmyntserien 1625 präglats under januari-februari 1625.
Samtliga kända reguljära Säter-klippingar i valören fyrk bär årtalet 1624. De första Säter-halvörena 1624-25 har krona D, liksom det första öret 1625. Krona E lanseras förmodligen på provmynten 1625, där de även får en eftergraverad perspektivteckning. De handklippta (och trumlade) plantsarna tyder på en relativt liten upplaga och en rent hantverksmässig tillverkning, INNAN skärverken togs i bruk den 6 mars 1625. Detta tidsscenario stämmer också väl överens med det kungliga brev som skrevs då rådande kopparpris var 85 riksdaler (d.v.s. i januari-februari 1625) och som beskriver mottagna provmynt av en ”ny stämpel med ränder” som var ”tämmeligen nätt slagna”. Kungen ville emellertid helst låta slå 2-ören ”till att skynda sig med myntet och att vinna omkostnad”. Den 16 mars 1625 började man slå hammarpräglade tvåöringar i Säter. För vidare studier se Mynttidningen 4 och 5/6-1996.
Efter den katastrofala vårfloden i maj, då större delen av myntverket i Säter förstördes, beslutade Spanien att upphöra med kopparmynt. Följden blev att kopparpriset plötsligt sjönk som en sten för att aldrig återhämta sig. Kombinationen lågt kopparpris och raserad myntningskapacitet var en dubbel katastrof för den svenska ekonomiska strategin ”att göra kopparen rar genom myntning”. Kungen ville därför omgående bygga upp och expandera myntverket i Säter. Att man i detta läge skulle börjat handklippa och traditionellt prägla små fyrkar om 7 gram stycket, är naturligtvis en fullständigt orimlig hypotes. Under sommaren och hösten 1625 var målet en maximal produktionskapacitet och denna uppnåddes till slut genom valsverksprägling – parallellt med hammarprägling.
En intressant omständighet i sammanhanget är att kung Gustav II Adolf i januari 1625, genom sin mor änkedrottning Kristina, fick en förfrågan av spanska köpmän angående möjligheten att köpa ett större parti koppar och slå spanska kopparmynt i Sverige (Stiernstedt 1857). Kungen svarade att man i så fall naturligtvis måste ha en fullmakt från den spanske kungen, annars skulle det ju röra sig om ren falskmyntning. Men förslaget väckte ändå kungens intresse, då han påpekade att ville man slå blindmynt eller använda den svenska stämpeln, hade han ingen att invända.
Avslutningsvis: En mer omfattande recension av ”Nya SM-boken 2022” kommer här på Myntbloggen.se i sinom tid. Det finns väldigt mycket att ha synpunkter på … men min tid är dessvärre begränsad. Bara de olika definitionerna av ”begreppet provmynt” skulle kunna fylla en mindre bok. Som tur är håller Jan-Olof Björk just på att författa en dylik, så förhoppningsvis hinner han före.
Nu önskar vi läsare, kunder och kollegor en GLAD PÅSK!
Ulf Ottosson, Myntbloggen.se
*
TILLÄGG 2023-05-22: Sven Svenssons släggverkspräglade Säter-fyrk 1625 (provmynt med vikten 7,68 gram) klubbades i helgen för 270.000 kr +10% (d.v.s. 297.000 kr) på SNF:s jubileumsauktion. Kanske man skall tolka detta som att myntgruppen nu äntligen erkänts som äkta? Att även rara kopparmynt i de allra lägsta valörerna börjar betalas efter förtjänst är ett gott tecken på att marknaden mognat och inte längre enbart uppskattar ”stort och blankt”. Fler och fler verkar ha insett att kopparmynt av denna kaliber inte växer på träd och att det därför kan dröja decennier eller t.o.m. generationer innan nästa inköpstillfälle dyker upp. Vill man ha det bästa, får man passa på.
Trots att vi fortfarande har snö på marken börjar det dra ihop sig till en av årets högtider för myntsamlare och numismatiker – FriMynt i Helsingborg. I år ligger mässan ovanligt tidigt, redan veckan efter påsk – Lördagen den 15 april 2023. Öppettiderna är kl. 11-17 och platsen är densamma som förra året – Teknikhallen / Olympia i Helsingborg.
ANTIKÖREN kommer givetvis att finnas på plats även i år (första gången var 1982). Denna gång hittar ni oss vid BORD 52-53. Välkomna!
Har Du förslag på vilken typ av material vi skall ta med oss söder ut, får du gärna skicka oss ett litet meddelande – eller en lång önskelista. Då vi endast kan ta med oss ett litet axplock av vårt lager har vi samma dilemma varje år – vad skall man välja ut? Helt klart är emellertid att vi de kommande veckorna kommer ägna i princip allt tid åt att ”leta rätt på rätt material”. Målsättningen är alltid att kunna bjuda på ett brett och varierat utbud av mynt och medaljer i alla prisklasser – från fyndlådor till riktigt exklusiva objekt.
Ulf Ottosson, ANTIKÖREN KB, uon@live.se
VÄLKOMMEN TILL FRIMYNT I HELSINGBORG – LÖRDAGEN DEN 15 APRIL 2023.
Fick ett mejl från Riksantikvarieambetet i veckan. Överst på agendan länkade man till en debattartikel signerad Karin Nilsson, verksamhetschef och biträdande överintendent på ArkDes (Statens centrum för Arkitektur och Design). Titeln är Våra museer speglar en utdaterad syn på världen och där argumenteras för att Sveriges nationella museer är föråldrade, för manliga och för kunskapsinriktade.
Kontentan av Nilssons argumentation är väl att ”tidigare generationers” (manliga) intresseområden (som exv. mynthistoria och medaljkonst) idag är överprioriterade i museivärlden. De säges vara ”utdaterade”, d.v.s. föråldrade, otidsenliga, omoderna, gammalmodiga, passé, förlegade, obsoleta och mossiga. – Och kanske ligger det något i detta? – Mynt- och medaljsamlande har väl länge haft en ”mycket klassisk vit manlig karaktär”? Men betyder detta att den bör rensas ut ur våra museer? Är världens äldsta hobby (numismatiken) inte längre rumsren (politiskt korrekt) i Sverige?
I artikeln hänvisas till upplevelsen, begreppspolitik, sinnesstämning och den ofta utskällda ”anstalten”, Södertörns högskola. Här i ”stan” (byn) Alingsås känner vi igen det hela från omdaningen av Alingsås Museum till något slags ”rosa FI-aktivist-center” för några år sedan. (Alingsås äldsta profana byggnad, Alströmerska magasinet, har i folkmun döpts om till Bolibompahuset). Allt under parollen; ut med historia och kultur – och in med känslor och aktivism. Om detta är ett avslutat kapitel nu när världens enda ”feministiska regering” har fått kasta in handduken, återstår väl att se. Åtta år kanske räcker? – Dags för något nytt?
”Nu behövs ett större samtal kring vilka museer vi vill ha”, skriver Karin Nilsson på ArkDes. – Och jag håller med! Vi behöver fundera över och diskutera vad våra museers uppgift egentligen är? – Är det i första hand att sprida kunskap och på så sätt bidra till en kunnig, påläst och kultiverad allmänhet? – Eller är det att genom ”upplevelser och sinnesstämningar” försöka skapa ett känslostyrt politiskt narrativ? – vars syfte verkar vara att försöka så split mellan män och kvinnor – och mellan gammal och ung? – Att försöka skapa motsättningar och polarisering? – Eller är det bara ”en kulturrevolution”?
Den politiska polariseringen mellan kvinnor och män, stad och land, vänster och höger blir allt tydligare. – Men är detta något som också skall gälla i museivärlden? Och kan denna del av världen (läs: svenska museer) verkligen bli mer kvinnodominerad än den är idag? – Den kanske till och med skulle må bra av lite testosteron!?
Kungliga Myntkabinettet (KMK) var Europas finaste numismatiska museum innan Bah Kuhnke & Co avvecklade det. Nu har vi istället Ekonomiska Museet – Kungliga Myntkabinettet, som 2022 ”firade sitt 450-årsjubileum”. Att värna sin historia är emellertid inget som varken Karin Nilsson eller Södertörns högskola verkar vilja uppmuntra till. ”Kulturarv är ett märkligt begrepp, som antyder att kultur kan ärvas som om det vore ett ting och att det därmed finns en sorts arvs-kultur.”– Att förstå, uppskatta och levandegöra ett historiskt bruksföremål eller konstverk, är alltså något förlegat, otidsenligt, omodernt, gammalmodigt och mossigt. – ”Sveriges nationella museer har växt fram under en lång period. De äldre, som Livrustkammaren, är från Gustav II Adolfs tid”. Livrustkammaren har 72.000 följare på FaceBook … Besöksrekord för nyöppnade Livrustkammaren.
”Vilka ämnesområden våra nationella museer täcker framstår i dag som aningen slumpartad. Vi har myntsamlingar, vapensamlingar, fartygssamlingar, tekniska föremål, järnvägsföremål och försvarsattiraljer – vilket vid en närmare granskning innebär att sammansättningen inte alls är slumpartad. Centralmuseernas sammansättning framstår enbart som slumpartad eftersom konstellationen är ett resultat av tidigare hegemoniska principer av vad kulturarv är, och då inte begreppet utan själva essensen. De speglar vad tidigare generationer, under sin tidsperiod, ansåg vara viktigt att samla och bevara. Vi har sålunda i dag stora museer som hanterar frågor av mycket klassisk vit manlig karaktär”, skriver Karin Nilsson.
ArkDes’ Nilsson skriver visserligen inget om varken arkitektur eller design (inom eller utanför numismatikens underbara värld – se vidstående bilder!), utan framhåller istället vikten av nationella skattefinansierade museer för konsthantverk, svart historia, mode, internetkultur, gaykultur, barn-/ungdomskultur samt svensk film och fotografi. Hon menar att det dokumenterade kulturarvet vi idag förvaltar har ”en enorm slagsida” som ”utgår från en västerländsk kulturkanon”. – Själv tycker jag kanske att vi har tillräckligt med DDR-arv och vänsterflum inom svensk kultur, men smaken är bekant som baken.
I september 2021 skrev jag om ett par falska kopparklippingar som dök upp på en online-auktion i Prag. – Idag dök det upp en dito på Tradera! – från Tallin.
Gustav II Adolf. Säter. 1/2-öring 1624. Två falska exemplar emanerande från Tallin i Estland 2023 respektive Prag i Tjeckien 2021.
Det rör sig om hammarpräglad klipping från Gustav II Adolf. Säter. 1/2-öring 1624. Stämpelidentisk med Prag-exemplaret, slagen med klumpigt handgraverade stämplar och i totalt avsaknad av 1600-talets karakteristiska gravörstil. Frånsidan uppvisar dessutom en teknisk omöjlighet, då man kl. 12 kan var den (fyrkantiga!?) stampen slutar – något som på äkta kopparklippingar aldrig förekommer på frånsidan.
Det finns all anledning att misstänka ett östeuropeiskt ursprung – i likhet med många andra falsarier (stilmässiga katastrofer) som tidigare har dykt upp på marknaden – och avhandlats på Myntbloggen.se eller vår FaceBook-sida. (Länkarna leder till sökningar på ”falska”).
Som så många gånger förr, när det gäller försäljning av falska mynt, gäller det gamla ordspråket; ”en olycka kommer sällan ensam”. Samma säljare försöker även prångla ut ett falskt plåtmynt. En riktig raritet (om den vore äkta). Karl XI. Avesta. 2 Daler SM 1667.
Karl XI. Avesta. 2 Daler SM 1667-69. Typ II. a) Original från 1669. b) Kopia/förfalskning, troligen präglad i Småland på 1970-talet. c) Förfalskning, troligen tillverkad i Östeuropa på 2000-talet.
Även den falska plåten saknar allt vad tidens stilkänsla heter. Uppenbarligen också handgraverad. Jämför med originalet till vänster och notera exv. de båda S:en som är helt olika på förfalskningen – och såldes inte inpunsade utan graverade för hand. Även detaljerna i kungakronan är värda att studera. Falsariet är kort och gott taffligt utfört.
Det är bra om så många som möjligt anmäler auktionerna 580364125 och 580367306 till Tradera. Själva har vi slutat med detta efter att våra anmälningar i 99 fall av 100 fullständigt ignoreras. Tradera är uppenbarligen mera måna om sina provisionsintäkter än sitt rykte. Trist inställning till marknaden och branschen.
