Knut den Helige?

God fortsättning på 2015! Hoppas ni är utvilade nu efter helger och långledighet. Själv är jag fortfarande mätt! 😉 Hur som haver har det blivit hög tid att inleda mynt-bloggandet för anno domini MMXV. Och eftersom denna dag påbjuder att man skall kasta ut granen – Tjugondag Knut kastas granen ut– tänkte jag mjukstarta med en myntliknade rund och graverad tingest – med anknytning till dagens namn; Knut.

Som myntsamlare kommer man då och då i kontakt med föremål i ”numismatikens periferi”. Objekt som egentligen inte passar in i samlingen, men som ändå är så pass spännande att det blir kvar i ”kuriosalådan”. – Åtminstone tills de hunnit bli ordentligt utforskade. Sigillstampen nedan till vänster är ett sådant objekt.

Inskriptionen lyder: + S’ THRVGOTI PRESBITERI = Sigillum Trugot Presbiteri. Motivet är en framvänd bröstbild av en krönt kung (helgonkung?). Materialet är brons och diametern Ø 34 mm. Proveniensen är en gammal myntsamling från Jönköpingstrakten. Har inte ägnat den så mycket tid sedan jag visade upp den för Lars O. Lagerqvist (f.d. chef för Kungl. Myntkabinetten) och Henrik Klackenberg (statsheraldiker) för många herrans år sedan, men för ett par år sedan fick jag ett ryck och tillskrev Dick Harrison (professor i historia vid Lunds universitet). Dessvärre kände ingen av dessa belästa herrar till någon präst/kanik med namnet ”Thrugoti”.

Det finns något danskklingande över Trugot och min första teori att motivet skulle kunna föreställa Knut den Helige? – hade de inget att erinra om. Klackenberg daterade den till ”högmedeltid”, något som förefaller stämma med sigillformen på 1200-talets mitt. Någon passande prälle har jag dock inte kunnat finna.

Av en ren tillfällighet snubblade jag nyligen över en tecknad avbildning av staden Revals sigill från 1340-talet (till höger på bildkollaget ovan). Den framvända kungabilden som kröner skölden fick mig genast att tänka på min gamla sigillstamp. Och efter lite googlande fann jag en viss biskop i just Reval (nuvarande Tallinn i Estland) vid namn Thrugot (1260/63-1279) … som såvitt jag förstår tidigare varit kanik(!) i Roskilde, innan han blev utnämnd till biskop av Reval av självaste påven Urban IV (född Jacques Pantaléon ca 1195 i Troyes, Frankrike, påve 1261-1264).

Så frågan är nu OM det verkligen kan vara denne ”Thrugot av Roskilde” som en gång haft detta sigill med en framvänd helgonkung? Om uti fall att, detta nu skulle vara fallet, är det kanske inte? Knut den Helige (ca 1040-1086) som avbildas, utan hans brorson Knut Lavard (ca 1095-1131). Den senare blev nämligen helgon-förklarad (1169) tack vara sin son, Valdemar den Store (1131-1182) … vars son, Valdemar Sejr (1170-1241), enligt legenden skall ha fått dannebrogen (Danmarks flagga) från skyarna under slaget vid Lindanäs, alldeles nära just Reval, den 15 juni år 1219. – Det börjar bli spännande!

Nu håller jag tummarna för att läsekretsen kan vederlägga eller utveckla denna smått fantastiska? historia till oanade höjder … 😉

Smultronblad och riksäpple

Av rubriken att döma kan man ju tro att bloggen idag skall handla om fruktsallad ;o) … men så är det alltså inte. Nej, idag skall det handla om heraldik – närmare bestämt olika krontyper på lantbruksmedaljer. För vad kommer det sig att många länsvapen på dessa heraldiska skönheter, försetts med helt olika rangkronor? Här förekommer kungliga kronor, kronprins-kronor, hertigkronor, grevliga kronor, friherre-kronor och murkronor samt ibland kronor som är svåra att bestämma. Fanns det inga givna regler för hur det skulle se ut? Nja, egentligen inte. Åren 1884-85 bestämdes i och för sig att samtliga landskapsvapen skulle föra hertigkrona, men hur detta sedan efterföljdes är en annan femma. Traditionen av hur man hade gjort tidigare spelade säkert in. Och kanske också en viss konstnärlig frihet? Som i så många ämnen verkar det även inom heraldiken finnas experter som har diametralt olika åsikter.

Ja, just det ja. Det kanske är bäst att ge en liten förklaring till rubriken, innan man glömmer det. Jo, så här lyder nämligen definitionen av den kungliga svenska kronan:

Kungakronan består av en ring med fem synliga slutna byglar, fem synliga smultronblad och med ett riksäpple på toppen samt kronfoder av purpur.

Kungakronan kröner statliga myndigheters vapen till exempel länsstyrelser och används även av drottningen. Kungahusets prinsar och prinsessor använder öppna kronor med blått foder. Kronringen pryds av fem synliga spetsar och fyra synliga svarta vasar.
På adliga vapen finns i Sverige tre typer av rangkronor; grevlig, friherrlig och adlig (obetitlad adel). Före kommunreformen 1971 användes murkronor på stadskommunernas vapen. Vissa kommuner har valt att behålla dem i sina kommunvapen. Bilden ovan visar de olika typerna av s.k. rangkronor.

Jämför man dessa olika kronor med de som kröner lantbruksmedaljernas vapensköldar, finner man att nästa alla olika typer finns representerade. På en medalj av E. H. Ekwall 1882 (bilden t.v.) finns fem vapensköldar med tre olika krontyper! Eftersom detta uppenbarligen är medvetet gjort, undrar man ju vilka reglar man gått efter. Kanske var det dylika ”blandverk” som fick Kongl. Majt:s att 1884-85 påbjuda att samtliga landskapsvapen skulle föra hertigkrona. Lite senare (1905) lär f.ö. riksantikvarie Hans Hildebrand ansett att länen överhuvudtaget inte skulle använda vapen. Något som de emellertid inte brydde sig om. Hildebrand ansåg dessa vapen som ”självtagna” och ”i afsaknad af all officiell giltighet”.

Det är inte utan att man känner igen debatten. Även i våra dagar tvistar experter och amatörer om hur heraldiska vapen skall se ut. Göteborg, Västra Götalands län och nu senast kunde vi t.o.m. läsa om ett litet meningsutbyte angående Alingsås vapen.  ;o)