Månadsarkiv: november 2013

Pampig göteborgare för 390.000 kr!

Publicerat av
1

Förra veckan såldes det ”en riktigt pampig göteborgare” i tyska Osnabrück – för motsvarande ca 390.000:- i svenska SEKiner räknat. Künker auktion 241.

Just detta mynt satt jag i Schweiz och ”klämde på” för ganska exakt 24 år sedan (den 29 november 1989). Då visades nämligen Karl-Erik Schmitz’ förnämliga myntsamling (ihopsamlad av Ingvar Nilsson, Kristianstad), som dagarna därefter auktionerades av firmorna Swiss Bank Corporation och Spink & Son Numismatics Ltd. i Zürich.

Bara att få hålla en sådan ”silver-puck” (drygt 82 gram) i handen, var en upplevelse. Speciellt för en historieintresserad göteborgare som hade läst om Karl IX:s Göteborg på Hisingen och de mynt man slog där åren 1609-1611 … innan danskarna brände ner staden. Nu bar det sig inte bättre än att ”team Schmitz & Nilsson” hade samlat på sig TVÅ dylika praktmynt! – En dubbelriksdaler och en tredubbel riksdaler (eller 12 och 18 mark om man så vill), båda av samma typ och slagna 1610 i Karl IX:s Göteborg (som låg vid Färjenäs, intill Älvsborgsbrons fäste på Hisingen). – Så vilken skulle man föredra …?

Det är väl kanske lite galet att ”skylla på ångbåtar” … men till viss del satte ett mycket omfattande inropsuppdrag (från en världsledande amerikansk myntfirma) ”käppar i hjulet” för den egna budgivningen. Och eftersom amerikanarna ville vara med på båda praktmynten och även 6-marken i guld ett par nummer senare … kan man i efterhand konstatera att … två budspadar blev en för mycket. 😉  3-riksdalern gick för motsvarande ca 75.000 kr och 2:an klubbades för motsvarande ca 30.000 kr. Billigt!, sade jag redan då. Det är ju av någon anledning alltid de köp man INTE gör, som man ångrar – inte de man gör. Hade jag vetat att det skulle dröja 24 år innan ett hyggligt exemplar (samma!) dök upp igen … hade jag nog varit mera alert 1989. Och hade jag vetat att priset skulle stiga med 420% under tiden, hade jag definitivt varit det!

Nu ”kammade man noll” igen. Redan utropet på 30.000 euro avskräckte. Ja, ja, man lär så länge man lever. I sammanhanget kan det kanske vara värt att notera att den gyllene göteborgska 6-marken 1610 (nu känd i tre ex. sedan Brenners ex. dykt upp i Ryssland) klubbades för motsvarande ca 378.000 kr 1989 … för att långt senare byta ägare hos Künker 2011 (Haganders samling) och då klubbas för måttliga 412.000 kr. Där blev det alltså inga +420%. Det är inte alltid så lätt att veta ”vilken häst man skall satsa på” …

Nu får man väl trösta sig med en unik 2-öring 1609 och en riktigt sällsynt 1700-talskopia av Myntkabinettets unika guldexemplar, istället. – Alltid nåt, sa han som såg Åmål. 😉

En månad till julafton …

Publicerat av
Svara

Idag står det den 24:e i almanackan. Och igår fick jag mail från en kund som köpt en så fin numismatisk julklapp – till sig själv! – att han nu befarade att det skulle bli onödigt mycket blodpudding på menyn den närmaste tiden. 😉  – Julen är alltså i antågande! Idag är det bara en månad kvar till julafton och 1:a advent inträffar redan om en vecka.

För alla de myntsamlare som vill ha ”hårda klappar” i år är det alltså hög tid att skriva sin önskelista. I veckan som gått har jag fotograferat hundratals numismatiska objekt som jag inom kort har för avsikt att erbjuda online på Antikören, eBay och Tradera. Tyvärr tar allt man företar sig ungefär tre gånger längre tid än man tror … så riktigt så mycket material som det först var tänkt hinner jag nog inte med ..? Däremot välkomnar jag alltid önskelistor och förfrågningar om mynt, medaljer, sedlar och övrig numismatik.

Efter dryga 40 år som samlare och 30 år som handlare har man ju samlat på sig en del. Dessutom är ju ”bollen rund” och mynt har funnits i omkring 2.600 år … så det finns en enorm bredd av önskemål som bara väntar på att bli uppfyllda!  😉

Tveka inte att mejla dina önskemål eller funderingar – stora som små! Finns det inte i lager, kanske det går att skaffa fram det via ett omfattande kontaktnät. Det är alltid lika tillfredställande att få nöjet att hjälpa till och utöka eller förbättra en samling. Erfarenhet, äkthetsgaranti och ett rejält bemötande bjuder jag på … det enda du betalar för är själva objekten … och eventuell frakt.  – VÄLKOMMEN!

Säter eller Nyköping …?

Publicerat av
Svara

För ganska exakt ett kvarts sekel sedan, närmare bestämt hösten 1988, författade jag min första numismatiska artikel. Den handlade om Gustav II Adolfs klippingar och vilka av dessa som präglades i Säter – och vilka som kunde föras till Nyköping. Platsen för artikeln var Antikören auktionskatalog 6, 1988, sidorna 20-25.

Mitt intresse för detta hade väckts i samband med en auktionsinlämning av en 1-öres-klipping 1625 med s.k. spansk sköld (se föregående blogg-inlägg). Trots att just detta mynt återfinns i Sveriges Mynthandlares Förenings logotype, hade det sedan 1980-talet pågått en vild debatt om myntet verkligen var samtida …?

När jag började studera saken, bland annat genom att ”demontera” myntens detaljer, upptäckte jag flera märkliga samband … som i sin tur skapade följdfrågor o.s.v. Intressant! All tillgänglig litteratur förtäljde t.ex. att 1624 års klippingar var präglade i Säter, medan de följande tillskrevs ”Säter eller Nyköping” eftersom de hade samma motiv och inte kunde särskiljas. – Men varför fanns det egentligen två mycket vanligt förekommande typer av valsverkspräglade ören 1626 (förutom Arboga)? – Det verkade ju helt ologiskt att dessa skulle kunna vara tillkomna på samma myntverk. Rimligen måste ju en vara från Säter och en från Nyköping. – Men vilken var dalmas och vilken var sörmlänning?

Genom att lägga upp ett kortregister (detta var innan digitalkamerans tid) med auktions- och katalogbilder på över 500 kopparklippingar fick jag ”en fin samling” att studera. Det visade sig ganska raskt att en stor andel av dessa hade ett G (i G-A-R) med en hulling/hake upptill. Andra hade istället en kluven övre spets på G:na. När jag sedan började jämföra resterande detaljer, som krontyper, vasar, bokstäver och siffror … kunde man se ett mönster. Kombinationen av vissa bilddetaljer både skiljde och förenade de olika typerna. De säkra Säter-klippingarna 1624 hade alla ”G med hake” … så kanske hade samtliga dala-klippingar denna typ av G? Redan för 25 år sedan delade jag in dessa ”anonyma” klippingar på respektive myntort … och principen var lika rätt då som nu, även om en del uppgifter kunnat korrigeras efter kompletterande forskning på området. Se vidare Antikören auktionskatalog 16 samt Mynttidningen och Kopparmynt på Myntbloggen.

Ber att få besvära om en trevlig helg!

P.S. Hur många var det som upptäckte att Arboga-klippingen 1626 ovan är falsk …?  😉

Spanska skölden 1625

Publicerat av
Svara

Fick en fråga angående en mystisk kopparklipping idag. Frågeställaren har noterat att den verkar gjuten, med ”porig, gropig och prickig yta” samt att kanterna är slipade. Det rör sig alltså om en kopia, men i vilket syfte är den gjort och är det månne ”en avgjutning av en äkta klipping”?

Nej, det är inte en avgjutning av en äkta klipping – utan av en falsk! En modern sådan dessutom, tillkommen omkring 1970. Jag omnämnde den faktiskt så sent som för två veckor sedan. Och för fyra veckor sedan skrev jag lite om en liknande företeelse; plåtmyntkopior (av koppar) och avgjutningar av dessa (i gjutbar mässing).

På bilden till höger ses dels ett äkta exemplar av detta typ-/provmynt (överst), slaget med släggverks-teknink i Säter 1625, dels en präglad förfalskning från det tidiga 1970-talet (nederst). Frågeställarens ”mynt”  (första bilden) är gjutet efter ett exemplar av den senare kopian.

Rätt vikt är 28,33 gram. Den här avbildade präglade kopian väger 35,26 gram, medan det gjutna exet har en vikt på endast 22,07 gram. Generellt är vikten på Gustav II Adolfs kopparklippingar emellertid högst varierande, så i detta fall är det ingen bra metod för att avgöra äktheten.

Tittar vi däremot på stilen och tillverkningstekniken finns det klara skiljaktigheter. Originalet har inpunsade bildelement – som just i detta fall kompletterats med en handgraverad perspektivteckning på kronorna (av typ E – jämför Antikören auktions-katalog 16, 1995, s. 20-37) – medan kopiorna är maskingraverade efter ett foto eller en tecknad bild. Den senare tekniken ger ett klumpigt utseende med ”rundade detaljer”. Klicka på bilden ovan för en förstoring. En bild säger väl egentligen mer än tusen ord.

Porten mot väster

Publicerat av
Svara

Hemkommen från en mycket trevlig helg i kungliga hufvudstaden men ”tjocka släkten”, kan man konstatera att Stockholm har sina poänger; avkoppling, skoskav, god mat & dryck – allt toppat med skrattfest i form av göteborgshumor ala Galenskaparna.  😉

Idag noterar jag att när vi hade som allra trevligast i lördags, satt Dick Harrison och skrev en artikel med numismatisk anknytning i sin blogg på Svenska Dagbladet. Med blogginlägget Det äldsta Lödöse sällar sig Harrison till skaran av kritiska röster emot Erika Harlitz’ avhandling ”Urbana system och riksbildning i Skandinavien. En studie av Lödöses uppgång och fall ca 1050-1646”  (Göteborgs universitet 2010). Lödöse-kännaren alla kategorier, Rune Ekre, har ganska effektivt sågat avhandlingen redan i Svensk Numismatisk Tidskrift, SNT 8-2011 … och indirekt har jag väl ifrågasatt en del även här på Myntbloggen – om än diskret.  😉

Under vår första myntmässa, på Sheraton i Göteborg 1988, var Lödöse Museum vänliga nog att låna ut det myntningsunderlag av läder som man fann vid utgrävningarna hösten 1987. Genom dessa sensationella fynd blev Lödöses historia i ett slag minst 50 år äldre.

På ”Myntdagar i Göteborg 1988” slog vi också två typer av ”Lödöse-brakteater” – med motiv från stadens äldsta kända mynttyp (se bild). När mässan var över donerade vi en av stamparna till Lödöse Museum för att barn, ungdomar och andra besökare skulle kunna få chansen att prova på hur man präglade brakteater (lövtunna silvermynt) på medeltiden. På länkad illustration ses stampen som undertecknad förfärdigat (i föräldrahemmets garage) till höger på bilden.

Chalmers & Tegnér

Publicerat av
Svara

William Chalmers (1748–1811) föddes i Göteborg den 13 november 1748 (för på dagen 265 år sedan, alltså). Han var köpman, kansliråd, donator och grundare av den industriskola som kom att utvecklas till den världsberömda skolan Chalmers Tekniska Högskola (CTH) i Göteborg. Silvermedaljen på bilden ovan är formgiven av skulptören Karl Hultström (1884-1973) och utgiven av Chalmers Tekniska Högskola m.a.a. av 200-årsminet av William Chalmers födelse 1748-1948.

Esaias Tegnér (1782-1846) föddes den 13 november 1782 (idag för 231 år sedan) i Kyrkeruds komministerboställe, By socken i Värmland. Prästsonen som blev en av våra största skalder och en av de aderton i Svenska Akademien. Det finns naturligtvis massor att läsa om ”en av 1800-talets största svenskar” … men jag nöjer mig med att länka till ett axplock: Wikipedia, Historiesajten och Litteraturbanken.

Så här inleder Nationalencyklopedin (NE) sin text om Esaias Tegnér:  – ”Tegnér, Esaias, född 13 november 1782, död 2 november 1846, skald, lärd, prästman, ledamot av Svenska Akademien från 1819. Tidigt faderlös kom Esaias Tegnér till värmländskt bruksfolk och blev informator hos Christopher Myhrman d.y. (1751–1811), vars dotter Anna han gifte sig med 1806. Med Myhrmans hjälp studerade han i Lund och gjorde snabb karriär, blev 1805 adjunkt i estetik och 1812 professor i grekiska”.

Medaljerna på kollaget ovan är (från vänster till höger) formgivna av Ernst Hugo Ekwall (född 1854, emigrerade till USA 1888), Carl Magnus Mellgren (1806-1886), Torsten Fridh (född 1914), Erik Lindberg (1873-1966) samt Gösta Carell (1888–1962).

Stockholms blodbad 1520

Publicerat av
Svara

Den 8 november 1520 avrättades bland andra de båda riksråden Erik Johansson, Vasa och Erik Abrahamsson, Leijonhufvud – på order av Kristian Tyrann.

Händelsen är känd som Stockholms blodbad, där drygt 80 personer fick sätta livet till. Två av dem var alltså nämnda Erikar av ätterna Vasa resp. Leijonhufvud. Efter detta utbröt upproret ganska omgående och det s.k. befrielsekriget mot den danske unionskungen Kristian II ledde fram till att upprorsledaren, den avrättade Erik Johansson son, Gustav Eriksson (Vasa), valdes till Sveriges kung i Strängnäs den 6 juni 1523. Sveriges nationaldag.

Den 1 oktober 1536 gifte sig Gustav Vasa med Erik Abrahamssons dotter, Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud), som bara var fyra år gammal när hennes far avrättades vid Stockholms blodbad 1520. Hon kom att bli mor till tio barn, bl.a. Johan III och Karl IX.

Medaljerna över Kristian Tyrann och Gustav Vasa på bilden ovan är formgivna av mästarna Johan Carl Hedlinger (1691-1771) respektive Carl Milles (1875-1955).

Har en trevlig helg!  – i höstmörkret …  😉

Sifferminne & Ruinromantik

Publicerat av
Svara

Sifferminne & Ruinromantik … !?  – Vad får man allt ifrån? HaHa, ja men den rubriken måste man väl i alla fall vara ganska nöjd med …?  😉

Igår skrev jag lite i förbigående (eller ”en passant”, som schackspelarna säger), om att farsan min brukade stoltsera med sitt låga medlems-nummer i Nordstjärnan – som jag hastigt ”skramlade fram” till 1350, från bakhuvudet någonstans. Idag hittade jag en inbunden årgång Samlarnytt 1949 med stadgar, kvitto på medlemsavgiften (5 kr) samt ett brev där föreningen svarar på en förfrågan ang. medlemsmatrikel. Och i Samlarnytt 1949, tredje årgången, nr 4, sidan 76, hittar jag; ”1350. Ottosson, Stig, Köpman, Regementsgatan 40, Östersund. Schackspel o. schackpjäser”.

Samlarbacillen har uppenbarligen gått i arv … men var kommer sifferminnet ifrån? 😉

Ruinromantik verkar hett just nu! Bloggkollegan Kjell ”Gorgon” Holmberg skrev nyligen om ”Fascinerande Fulingar” och på Kungl. Myntkabinettet öppnade igår en ny utställning med titeln ”Krisen – En resa i globaliseringens ruiner”.

Alla mynt- och medaljsamlare ställs väl inför valet mellan kvalitet och pris. Och alla har olika prioriteringar med sitt samlande. För en del kommer de historiska kopplingarna i första rummet, medan andra sätter det konstnärliga och vackra överst på önskelistan. Skall man generalisera kan man nog säga att medaljsamlarna är mera noga med skick än vad myntsamlarna är. Men naturligtvis finns det undantag.

Blev t.ex. nyligen påmind om en gammal historia av en annan bloggkollega. Minns inte vem som sa det? (någon i ”smålandsgänget”) … men det var adresserat till en välkänd småländsk ”finsmakare” på området svenska kopparmynt i toppskick (inte ”hederligt slitna” dito alltså);  – Men dina mynt har ju aldrig gjort någon nytta!  😉

Den 6 november 1632 …

Publicerat av
Svara

Idag skriver vi den 6 november … och då kan man ju som göteborgare av födsel och ohejdad vana, inte gärna undgå att orda lite om Lützen och stormaktskungen Gustav Adolf.

Nu noterar jag emellertid att den lundensiske professorn och bloggaren Dick Harrison ägnar dagens historieblogg åt en lång artikel om just ”Slaget vid Lützen”, så jag nöjer mig med att referera till sakkunskapen. Men några fina medaljbilder med anknytning till ”kända slag”, kan jag väl bjuda på. Gustav Adolf är ju given, men p.g.a. dimma hittade jag ingen Wallenstein … så ni får hålla till godo med Tilly från Breitenfeld 1631 istället.  😉

  

Till vänster en medalj över Gustav II Adolf (1594-1632), formgiven av mynt- och medalj-gravören Carl Gustav Hartmann (1666-1738), frånsidan efter Nils Keders förslag.

Till höger den belgiske konstnären Joseph Arnold Pingrets (1798-1862) medalj över Johann Tserclaes Tilly (1559-1632), graverad 1824 för Durands medaljserie.

Dagens datum får mig alltid att tänka på min gamle vän och kollega på Stureplatsen i Göteborg – Paul Levin (1932-2007). Paul brukade nämligen inte försitta tillfället att tala om att han minsann var född exakt 300 år (och en månad) efter slaget vid Lützen den 6 november 1632.  ;)Dessutom samlade han privat på stormaktstidens medaljer!

Paul och det gemyt han bjöd på i sin butik om lördagarna i början av 1970-talet (och framåt), var en av anledningarna till att jag fastnade för myntsamlandet och numismatiken. Med ett stort och brett kunnande, i kombination med humor, talrika historier och ett unikt affärssinne gjorde han Ticalen (eller Schakalen som han själv sa) till en självklar träffpunkt för stadens myntsamlare. Gratis kaffe med dopp och ett stort engagemang i GNF bidrog säkert också till ”folksamlingarna” inne på kontoret.

Speciellt glad att se ”lillgrabben”, blev han de gånger pappa Stig (”plånboken”) var med … 😉  De båda hade träffats långt tidigare i Samlarförbundet Nordstjärnan, där min far hade ett lågt medlemsnummer (1350?), något han var mäkta stolt över.

Bilden ovan är tagen den 1 april 1981 i samband med att Paul och hans hustru Inger uppvaktade min mor på hennes 50-årsdag. Vid det laget hade jag nog varit kund hos Paul i bortåt 10 år. Lite senare samma år blev vi grannar på Stureplatsen i Göteborg. Ticalen på 3:an och Antikören på 1:an.

Lika som bär …?

Publicerat av
Svara

Idag läser vi i Schibsteds Svenska Dagbladet (SvD) om ”problem” med den nya 5-kronan som planeras utkomma 2016 … och hur ”problemen” skall lösas.

– ”Den kommande svenska femkronan är så lik den danska tiokronan att det under en tid fanns oro för att den måste göras om”, skriver Svenska Dagbladet.

Med utsagan ”under en tid” menar man förmodligen tidsrymden mellan kl. 10:37 och 16:51 idag … då de båda journalisterna inte riktigt visste vad de skulle tro.  😉

De båda mynttypernas formgivning framgår av bilden till vänster och myntfakta för dem lyder som följer:

  • Danmark. 10 Kronor 2011.  Ø 23,35 mm (tjocklek 2,30 mm), vikt 7,00 gram.
  • Sverige. 5 Kronor 2016.  Ø 23,75 mm (tjocklek 1,95 mm), vikt 6,10 gram.

Tilläggas kan att båda är runda och gulaktiga … men där slutar också likheterna.  😉