Några numismatiska notiser

Luckfyllare eller en verklig pärla …?
Det där med ”tycke och smak” verkar vara lika relativt som kvalitetsbedömning eller vad som kan anses ”rart och samlingsvärt”. Det som den ene samlaren skulle kalla ”kvalitet 1?” kan någon annan beteckna som ”VF details”, och en tredje som ”en verklig pärla”. De senare uttrycket är en direkt översättning av den engelskspråkiga motsvarigheten ”gem” (ädelsten) som främst brukar användas för ocirkulerade mynt i kvalitet ”MS-65” och högre. Lyx-, prakt- eller toppexemplar är andra benämningar på samma sak (utom på Tradera förstås).

Men kan ett mynt, där inte ens ”experterna” kan se vad som är upp och ner, verkligen betecknas som ”en pärla”? Många här i Sverige skulle nog fortfarande tolka ”VF details” som ”omkring 1+” eller ”vackert ex.”, men så är det alltså inte alls numera. Efter att de amerikanska klassningsföretagen (NGC och PCGS) mer och mer tagit över (amerikaniserat) den internationella marknaden, har vi under de senaste decennierna sett en succesiv devalvering av kvalitetskraven på cirkulerade mynt.

Gustav II Adolf. Göteborg. 1 Öre 1627. Det översta i Uppsala Universitets Myntkabinett och det undre från Bruuns samling – nyligen sålt för 3.400 Euro +20% provision, d.v.s. ca 45.000 kronor.

Idag måste man upp och sniffa på ”MS-65” för att kunna tala om motsvarigheten till en tveklös ”01/0-90” på den svenska skalan. Amerikanska mynt i kvalitet ”VF-20” motsvarade redan i slutet av 1990-talet snarare ”1-40” än ”1+-60”. Och i takt med att den amerikanska ”slabbnings-trenden” (mynt i plast-sarkofager) spridit sig över världen, har jänkarnas standard även blivit europeisk. Strikt skandinavisk klassning är snart ett minne blott och ”VF details” (environmental damage) är inte alls något ”vackert exemplar” (1+-60), utan snarare vad vi i Appelgrens tradition skulle kalla ”korroderad, 1?-20” … d.v.s. snarare en ”luckfyllare” och ”sällsynt ful” än ”en verkligt pärla”.

GUSTAV II ADOLF (1611-1632). Göteborg. 1 Öre 1625. Praktexemplar! Bästa kända!
Ex. Martin Andersson, Göteborg, N.F. Boberg auktion 17, 1930, nr 275 (Kr 7:75).
Ex. Gunnar Ekström, Ahlström auktion 26, 1982, nr 39 (Kr 2.400:- +10%).
Ex. Per-Göran Carlsson.
Ex. Max Mitteregger, Ahlström auktion 56, 1997, nr 557 (Kr 3.600:- +15%).

Som jämförelse till Bruuns 1627:a visas här ett dito Göteborgs-öre 1625, klassad 1+/01-70. Ex. Ekström och förmodligen det bästa kända. Avbildad i SM-boken 1977 och av undertecknad åtrådd sedan dess. Införlivad i samling vid Ahlströms 56:e auktion, 1997.

För mig är en pärla/gem ett mynt som representerar det allra bästa av sin typ. Exv. Schmitz’ 1 Öre KM 1719 med Hedlinger-kronor i toppskick. Ignorerad av ”de stora elefanterna” och inte ens listad på Zürich-auktionerna 1989-90, utan såld på klubbauktion i Kristianstad. Minns inte om det var Nilsson eller Serrestam som fällde omdömet ”samlingens pärla”, men jag håller med! Och då talar vi ändå om en helt enastående samling med hur många klenoder och rariteter som helst.

FREDRIK I (1720-1751). Avesta. 2 Öre SM 1743. Praktexemplar! Bästa kända!

De flesta som samlat mynt i över 50 år är nog medvetna om att vissa mynt är sällsyntare än andra. Och även att samlare i princip alltid eftersträvar så vackra exemplar som möjligt. Får man chansen att byta upp sig i kvalitet, så gör man ofta det. De erfarna vet också att vissa mynt överhuvudtaget inte förekommer i bättre kvalitet. Tillgång och efterfrågan gör att ovanligt vackra exemplar många gånger kan värderas ENORMT mycket högre än fula eller alldagliga exemplar. Denna trend har för övrigt förstärkts genom att nämnda klassningsföretag tävlar om att klassa högst, eftersom de främjar deras omsättning.

På senare år verkar det ha det gått upp för allt fler att enbart raritetsbeteckning egentligen inte säger någonting om ett mynts värde – d.v.s. hur åtråvärt det är på samlarmarknaden. Mynt som i sig anses ”vanliga” och kanske kända i tusentals exemplar, kan trots detta vara mycket stora rariteter i hög kvalitet. Vi som varit med ett tag kallar dem kvalitetsrariteter och i senaste värderingsboken såg jag att man nu börjar få upp ögonen för fenomenet. Återstår att se när man också blir varse att det är ENORM stor skillnad på att ange ”kända ex.” för ett typmynt, ett årtalsmynt, en undertyp, en variant, en variation etc. Går inte jämföra!

Nytt på Tradera – sälj nu och få pengarna senare …
Tradera är ju väl-/ökända för alla sina ständiga ”förbättringar”. Nu har man hittat på ytterligare ett par; 1.)inkommande inbetalning”, som i praktiken kan innebära att säljare tvingas vänta i upp till två veckor på pengarna från sin Tradera-försäljning, 2.)trygg affär”, som kan innebära att säljaren får vänta ytterligare ”48 timmar efter att köparen har bekräftat och godkänt leveransen”. Provisionen drar dock Tradera ögonblickligen.

För skoj skull bad jag ”Tradera chatten” (ledningen går ju inte få tag på) att definiera ”högre belopp” i formuleringen: – ”Ordrar med högre belopp går igenom vår rutin för Trygga affärer. Rutinen finns för att öka tryggheten för köparna, vilket leder till ökad försäljning av dyrare varor för er som säljer.” Det visade sig att 1.000 kr är ett ”högre belopp”… och således gränsen för Traderas godtycke att förfoga över säljarnas pengar.

Tradera själva är naturligtvis ”oskyldiga som ett barn” när det gäller dessa förändringar. Istället skyller man på banker och betalningsinstitut som ”håller på pengarna”. Eftersom Swish och betalningar via saldo fungerar som tidigare, blev följdfrågan om man som säljare då kan välja att endast ta emot betalningar via dessa betalningsalternativ? Svaret blev: -”Nej för tillfället kan man inte neka Traderabetalning… ”Hur vi anpassar funktionerna utifrån de ändringar som sker återstår att se”. – Så då är det alltså Tradera och ingen annan som påtvingar oss säljare att vänta på våra pengar. Korrekt? … – ”Jag försvarar inte den ändring som skett, men kan endast informera om vad som gäller.”

Idag är det precis fyra veckor kvar till STOCKHOLM NUMISMATICA 2025, som arrangeras på Sheraton (för femte gången!) söndagen den 26 oktober kl. 10-16.

ANTIKÖREN hittar du som vanligt genom att redan i entrén ta en skarp höger och sedan springa rakt fram tills du når monter 16. Där står vi beredda att visa massor av nytt material. Om du sedan skulle ha pengar över finns ytterligare ett 20-tal utställare att besöka. Många av dem är faktiskt riktigt trevliga. En del är till och med kunniga.

För oss har denna mässa blivit lite av en favorit, eftersom vi passar på att sammanstråla med goda vänner från Stockholm och Gotland. I år kanske även från Bohuslän? Vem vet? FriMynt i Helsingborg på våren är ju tradition sedan 1982, så varför inte göra Stockholm Numismatica till en årlig hösttradition – du också! VÄLKOMMEN!

*

Maskletare blir miljonär på mynt?

För drygt en vecka sedan delade ANTIKÖREN på sin FaceBook-sida nyheten om den stora medeltida myntskatten som nyligen hittades vid en sommarstuga av en sportfiskare som letade mask i 08-området.

Då rapporterades att skatten innehöll inte mindre än 20.000 mynt – idag revideras detta till ”fler än 24.000 mynt”, som alla förefaller vara präglade senast på 1220-talet (gotländska kvartspenningar med ”kyrkgavel”/stadsport). Idag fick vi också veta att det fanns ett mindre antal vikingatida mynt i skatten. Eller mynt och mynt, kanske snarare smycken gjorda av mynt. Det rör sig om halvtannat dussin mynt som sammanlänkats i en flerradig kedja. Två kufiska (islamiska samanid-dirhamer) från 900-talets slut, två tyska Otto-mynt från millennieskiftet och 14 stycken engelska Ethelred-penningar av CRUX- (förebilden till Sveriges första mynt) och LongCross-typ (991-1003).

Den stora medeltida myntskatten i Stockholms län (fyndplatsen ännu ej offentliggjord) förmodligen nedgrävd i slutet av 1100-talet eller senast på 1220-talet. Funnen i augusti av en sportfiskare som letade mask vid sin sommarstuga. Publicerad av Länsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet, Uppdrag arkeologi AB, och Ekonomiska museet (f.d. KMK) under september 2025.

Av skattens sex kilogram silver uppges ca 80% av vikten bestå av mynt, totalt ca 4,7 kg. Utöver mynten innehåller skatten också ett hundratal andra föremål i form av bland annat hängen, pärlor, skålar och spännen. Cirka två tredjedelar av de drygt 24.000 mynten (d.v.s. ca 16.000 mynt) är präglade på Gotland. Små tvåsidiga (ca 0,16 gram) s.k. fyrslagsmynt (”quadratum supercusum” på latin eller ”vierschlag” på tyska) som troligen är präglade i Visby (men eventuellt också i Lettland?).

Monica Golabiewski Lannbys läsvärda bok om Skänninge-skatten, ”Kung Knut Eriksson och penningarna” (2019) samt artikeln ”Skara stift var först och störst” (SNT 1-2020) av samma författare.

Den resterande tredjedelen (ca 8.000 mynt) utgörs av ensidiga brakteat-präglade halvpenningar (ca 0,30 gram) eller Sigtuna-brateater om man så vill (ibland felaktigt kallade ”Svealands-penningar”, trots att Svealand inte omnämns förrän 1442). Dessa halvpenningar är förmodligen slagna i Sigtuna under kung Knut Eriksson (1167-1196) och ärkebiskoparna i Gamla Uppsala (Stefan, Johannes, Petrus, Olof). Av hittills presenterat bildmaterial kan vi konstatera att i alla fall ett dylikt mynt är av en avvikande tidigare inte känd typ.

Värt att notera är också att minst 1.400 av dessa brakteater (ca 18%) är halverade redan på myntverket, d.v.s. utgivna som kvartspenningar (ca 0,15 gram), totalt 210 gram (1 mark). Den nya skatten innehåller även enstaka utländska mynt från samma tidsperiod, men inga från Sveriges tredje myntort vid tiden, Lödöse vid Göta älv. Att fördelningen mellan hela och halva mynt verkar vara omkring 5:1 är intressant. Tydligen var behovet av huvudvalören ca 5 gånger större än behovet av ”växelpengar”, som ju dessutom lätt kunde fixas på ”det gamla hederliga viset” – genom delning – precis som i antiken.

Förra årets sensationella myntskatt från Visingsö hittades i en grav från 1160-talet och innehåller några av de allra första mynten från Lödöse – kanske från 1140-talet. Främst kors-brakteater, men även några nya typer av stadsports-brakteater (samtliga i valören 1/4 penning med en vikt på ca 0,15 gram).

Det skall bli väldigt spännande att följa fortsättningen. När Riksantikvarieämbetet skall ”värdera” och lösa in fyndet för skattebetalarnas räkning. Kommer sportfiskaren få marknadsvärdet och då bli mångmiljonär, eller blir det kanske bara ”silvervärdet + en åttondel”…? Rent silver kostar i skrivande stund 13.800 kronor per kg. Sex kilo kostar alltså ca 83.000 kr … vilket med ”förhöjning med 1/8” blir drygt 93.000 kr. Men marknadsvärdet är något helt annat. Skall vi göra det enkelt för oss och generalisera lite, kan vi räkna med att de gotländska mynten kanske kostar ca 500:-/st. medan de (hela) svenska är i storleksordningen 10-100 gånger dyrare. De starkt degenererade ”Knut-mynten”, där man knappt kan skönja motivet brukar kosta ca 5.000 kr, medan ”originalen” med tydliga kungabilder kan kosta både 50.000 och 75.000 kr. Men låt oss räkna lågt och anta att endast 10% utgörs av de senare. De halverade är i och för sig väldigt sällsynta, men inte så populära på marknaden.

Två tidigare okända brakteat-typer som kommit i dagens ljus under de senaste åren. Den första 2024 på Visingsö (t.v.), det andra helt nyligen i 08-området (t.h.). Mynten är preliminärt attribuerade till kung Knut Eriksson respektive ärkebiskopen i Gamla Uppsala och förmodligen slagna i Sigtuna.

Räknar vi samman detta får vi ihop +70 mille! 16.000 x 500 kr + 6.000 x 5.000 kr + 600 x 50.000 kr + 1.400 x 2.500 kr = 71.500.000 SEKiner. Och då har vi ändå inte räknat med ”ett hundratal andra föremål i form av bland annat hängen, pärlor, skålar och spännen”.

Kanske kommer man av ekonomiska skäl att ”sälja av dubbletterna” för att finansiera inlösen? – HaHaHA! – Skulle inte tro det! Min gissning är att ”man prutar hårt”. Men det var i alla fall kul att vi denna gång slapp hemlighetsmakeriet och 10 månaders väntan på basal fyndinformation! Har man månne tagit intryck av Myntbloggen.se? – Klart att man alltid skall passa på att marknadsföra numismatiken!

Ulf Ottosson, Myntbloggen.se

*

TILLÄGG: Fyndet gjordes vid Hörningsholm på Mörkö i Södermanland, Södertälje kommun, Stockholms län. – ”Hörningsholms Slott är beläget på norra delen av Mörkö, söder om Södertälje. Slottet byggdes strategiskt intill Borgsundet med utsikt över Södertäljeleden. Hörningsholm är sprunget ur Symondöö (nuvarande Simonsö) som omnämns i historieböckerna redan på 1100-talet.”

Silverskattens mynt pekar mot Gotland
Av de cirka 24 000 mynt i silverskatten från 1100-talet som hittats i Stockholms län är två tredjedelar gotländska. Det väcker frågor om ursprunget – grävdes skatten ner av en förmögen handelsman, en skatteindrivare hos sveakungen eller en rövare?

Utdrag från Forskning & Framsteg 2025-10-23:

Kenneth Jonsson, numismatiker och professor emeritus vid Stockholms universitet, är inne på linjen att det kan vara en handelsman som grävt ned den nyfunna skatten. – Det kan vara någon som gjort några exceptionella transaktioner, men det är väldigt svårt att säga när sammansättningen av skatten ännu inte är känd. De gotländska mynten ser likadana ut från 1150 till 1225, medan de svealändska finns i många olika varianter. Men utan att ha sett fördelningen är det som att försöka beskriva en person utifrån en streckgubbe som ritats, säger han. Kenneth Jonsson anser dock att det är långsökt att någon högt uppsatt person skulle ha lagt ned skatten. – Som jag förstått det är den i princip nedlagd på landsbygden. Det verkar ologiskt att någon maktinstitution eller maktperson skulle ha gjort det. Det känns helt osannolikt.

*

HÖRNINGSHOLMSSKATTEN
Fram till nu har fyndplatsen för den tidigmedeltida silverskatt som under augusti påträffades i Stockholms län inte offentliggjorts. Länsstyrelsen i Stockholm bedömer dock att uppgiften inte längre behöver skyddas.

Uppdrag arkeologi 2025-10-29:

Fyndet gjordes på den norra delen av Mörkö i Stockholms södra skärgård, inom slottet Hörningsholms ägor. Platsen är intressant på flera sätt, bland annat för att den ligger i nära anslutning till inloppet från Östersjön för vidare färd mot dagens Södertälje och Mälaren. Farleden har under lång tid utgjort en viktig kommunikationsled och under medeltiden uppfördes här också en pålspärr i sundet, som skydd mot angrepp och för att kunna kontrollera trafiken. Inom Hörningsholms ägor har också tidigare gjorts skattfynd från vikingatid – tidig medeltid, bland annat i form av två armringar av guld samt en del av ett hängkors av östlig typ.

*

Hörningsholmsskatten – ett historiskt fynd på vår mark
Under sensommaren 2025 gjordes ett arkeologiskt fynd på vår mark vid Näsbacken på Mörkö – ett fynd som redan nu beskrivs som ett av de största medeltida skattfynden i Sverige.

Bordsjö Skogar AB 2025-10-29:

Vid en arkeologisk undersökning, ledd av Uppdrag Arkeologi på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholm, påträffades en skatt med närmare 24 000 silvermynt från 900–1200-tal, tillsammans med över hundra föremål i silver och guld — smycken, kedjor, kors och skålar med tydliga drag av både nordisk och östlig kristen symbolik. Föremålen låg nedlagda i en kopparkittel, omsorgsfullt placerade i marken för över åtta sekel sedan. I fyndet ryms både svealändska mynt präglade för kung Knut Eriksson, gotländska penningar och smycken som berättar om kontakter långt bortom Sveriges gränser – till Bysans, Ryssland och England.

En påminnelse om platsens djupa rötter
Hörningsholm har varit en plats med historia långt före det nuvarande slottet uppfördes. Här fanns gravfält från järnåldern, guldarmringar från vikingatiden och depåfynd redan på 1800-talet. Vi, familjen Bonde genom Bordsjö Skogar AB, har förvaltat marken sedan 1746, och vi känner stor ödmjukhet och vördnad inför att ännu ett kapitel av Hörningsholms och Mörkös historia nu har blottlagts.

*

Mer om Hörningsholmsskatten
Mycket talar för att platsen kan ha haft ett slags tulliknande funktion under vikingatid och tidig medeltid. Kanske har även växling av mynt kunnat ske här, för tillresta handelsmän på vidare färd längre in i Svealand. Tullar och myntväxling är annars sådant som kanske främst förknippas med städer och handelsplatser, men i ett tidigt skede kan alltså detta ha varit organiserat annorlunda.

Uppdrag arkeologi 2025-11-04:

Den norra delen av Mörkö, där slottet Hörningsholm idag är beläget, kallades under tidig medeltid för Simonsö, vilket än idag är namnet på den gård som ligger strax söder om slottet. Mellan gården och slottet finns också ett höggravfält med ett drygt trettiotal gravar från yngre järnålder. Resterna av en pålspärr strax söder om Hörningsholm uppfördes senast under 900-talet och bör ha fungerat både som ett skydd mot yttre angrepp och möjliggjort en reglering av trafiken.

*

SVT Nyheter Södertälje 2025-11-08:

Kul att Myntbloggen.se inte bara intresserar myntsamlare, utan även arkeologer! Numismatik är ju faktiskt ett av arkeologins viktigaste hjälpmedel. Trevligt också att Richard Grönwall på Uppdrag arkeologi kommunicerar vår ”snabbvärdering” (se ovan) av mynten i Hörningsholmsskatten. Framöver blir det spännande att se vad Riksantikvarieämbetet kommer fram till. Blir det rekord … eller ”en tumme”…?

Reportern: – Hur mycket kan fyndet vara värt?
Grönwall: – Alltså, det rör sig om många miljoner skulle jag säga. Jag har sett på myntintresserades hemsidor och så där, 70 miljoner. Så det är mycket pengar.

*

Forskning & Framsteg 2025-12-11: – Var den sensationella silverskatten en krigskassa?

Det var i augusti som ett par grävde efter metmask vid sin sommarstuga, inte långt från Hörningsholms slott i kustbandet söder om Södertälje. När de körde spaden i jorden tog det tvärstopp bara en decimeter ner. ”Kapsyler”, tänkte de när de grävde lite till. När de insåg att det var mynt och sedan skålar med ett kors i, och en halskedja, förstod de att det var en gammal skatt. De skottade tillbaka jorden och kontaktade länsstyrelsen.

*