Klassiska Olof Skötkonung-penningar (inte anonyma imitationer!) har sedan 1700-talets början varit högt eftertraktade samlarobjekt. Vilken svensk myntsamlare vill inte ha Sveriges första mynt i sin samling? De allra mest eftertraktade är naturligtvis de tidigaste, d.v.s. de med kungatiteln: OLAF REX ZWEVO-x (Olof, svenskarnas kung).
Redan våren 1990 (för snart 35 år sedan!) sålde vi en klassisk CRUX-penning från Olof Skötkonung ”av bästa sorten”, d.v.s. med diadem och kungatiteln: OLAF REX ZWEVO-x (Olof, svenskarnas kung) för 50.000 kr, vilket i dagens penningvärde motsvarar det dubbla, d.v.s. 100.000 kr. Detta är alltså en nivå som på intet sätt är rekordartad. Hade man istället köpt guld för pengarna hade man idag närmast tiodubblat sina pengar. Så frågan är om ett dylikt mynt idag skall kosta 100.000 kr eller 500.000 kr?
På Sven Svensson-auktionen 1970 såldes inte mindre än 13 stycken läsliga Olof Skötkonung-penningar, för mellan 7.000 och 18.000 kr (i snitt 10.100 kr, d.v.s. ca 100.000 kr i dagens penningvärde). De båda med den äldsta kungatiteln OLAF REX ZWEVO-x klubbades för 12.200 kr resp. 12.500 kr (vilket var 40% över ”de vanligaste” d.v.s. de fem ”ANCOL-mynten” som klubbades för i snitt 8.800 kr). Bästa sortens Olof-penning kostade alltså 1970 lika mycket som TVÅ KILO GULD! (idag värt 1,7 miljoner). Så frågan är om ett dylikt mynt idag skall kosta 100.000 kr eller 1.500.000 kr?
I sammanhanget kan inte nog tydligt framhållas att en klassisk läslig CRUX-penning från Olof Skötkonung (ca 995) är något helt annat än alla tusentals anonyma och illitterata skandinaviska (eller slaviska?) imitationer (ca 1000-1050). De som ”drar dessa över en kam” och värderar dem enbart efter ”antal kända” är rejält ute och cyklar. En klassiker skall alltid kosta minst 10-20 gånger mer än en imitation! Marknadspriser styrs av tillgång och efterfrågan – inte enbart av tillgång! Och då rakt inte av för nybörjare skapad efterfrågan! Så låt dig inte luras av annonstexter där man kallar anonyma efterpräglingar för ”Olof Skötkonung-mynt” och åsätter dem fantasipriser.
På CNG:s (Classical Numismatic Group’s) auktion 127 i onsdags klubbades alltså en klassisk Olof-penning 17 gånger högre än en anonym imitation. Det kan kanske vara något att tänka på.
Det här inlägget var egentligen ämnat för vår FaceBook-sida … men då FB av okänd anledning plockade bort det, publicerar vi det här istället. Vi låter oss inte tystas.
Fick ett mejl idag med en förteckning över årets utställare på Stockholm Numismatica. Nytt för i år är att man delar upp Sveriges mynthandlare i två lag – de som är med i Sveriges Mynthandlares Förening (SMHF) och de som inte är det. Om detta är ett beslut som fattats av Myntauktioner i Sverige AB (MISAB), handlarföreningen SMHF eller dess sekreterare, framgår inte. På vilket sätt detta konfrontativa handlande skulle bidra till ”att skapa varaktiga och vänskapliga förhållanden svenska mynthandlare emellan”, som man så fint skriver, är också oklart. Om det skall föreställa ett försök att värva medlemmar är det mycket märkligt och påminner mest om en misslyckad dansk bokförsäljningsstrategi – eller kanske ”management by fear” av Killinggängets Percy Nilegård, alias Johan Rheborg?
Redan i början 1980-talet sökte vi medlemskap i Sveriges Mynthandlares Förening (SMHF), men fick nej. Vi hade inte varit verksamma länge nog hette det då. Storsamlaren Bertil Wennström kommenterade det hela med orden: – Varför skall ni vara med där? Vad kan de lära er? Sedan tog det inte många dagar efter att vi börjat arrangera myntauktioner 1986 förrän SMHF tog kontakt och ville ha med oss i föreningen. Anledningen var lika uppenbar som skrattretande; de ville ha rabatt på auktionsprovisionen! För det hade ju Ahlströms i Stockholm och detta var ju själva anledningen till SMHF. Inte att dessa handlare på något sätt skulle vara skickligare eller mera seriösa än andra. SMHF kallades ibland lite skämtsamt för ”Ahlströms rabattförening”.
Men när vi istället valde att koppla provisionsrabatterna till inlämningarna och deras storlek, blev det annat ljud i skällan. Att kräva en motprestation var inte populärt hos alla. Det bildades två läger; ett med tunga inlämnare som då fick fina rabatter både som säljare och köpare, och ett med ”bulvaner” (handlare som tog 5% av kunder som inte ville bjuda själva). Som styrelseledamot, kassör och annonsansvarig i SMHF försökte jag på 90-talet lyfta föreningen och trycka på fackmannakunskap, äkthetsgaranti och reklamationsnämnd. Jag insåg dock ganska snart att detta inte var föreningens syfte eller ens ambition. Kunskapsnivån inom föreningen höll helt enkelt inte måttet. Visst fanns den, men den var då rakt inte representerad av samtliga medlemmar. Variationen var – och är! – stor.
Den falang inom Svenska Numismatiska Föreningen (på den tiden lite av ”Stockholms Numismatiska Förening”), som ville gynna Ahlströms i Stockholm framför Antikören i Göteborg, valde under internets begynnelse att ENSIDIGT göra GRATISREKLAM för Ahlströms Myntauktioner på ”den ideella” föreningens hemsida. När vi reagerade på detta blev vi under kuppartade former uteslutna – inte ur SNF – utan ur SMHF?! Sverige hade då endast två myntauktionsföretag och BÅDA var medlemmar i SNF/SMHF – men bara ett av dem satt i Stockholm. Några år senare slutade Bjarne Ahlström och ”den ideella föreningen SNF” startade då sin egen mynthandel, MISAB i Stockholm. Vi kritiserade då även detta i högsta grad illojala tilltag. Femton år senare fick vi rätt! SNF avvecklade MISAB … efter att medlemmarna byggt upp företaget … på bekostnad av Sveriges mynthandlare.
Sveriges Mynthandlares Förening har idag endast 19 medlemmar (21 enligt hemsidan), varav 60% märkligt nog INTE ställer ut på sin egen myntmässa – Stockholm Numismatica 2024. Och på auktionssajten Tradera.com är det endast EN (1) medlem som har permanent närvaro – och då endast med fasta priser. Ytterligare ett par-tre har sporadiska auktioner på sajten, men en stor majoritet av SMHF:s medlemmar säljer ALDRIG något på Tradera. Så vad är egentligen anledningen till att Tradera och SMHF överväger att diskriminera Sveriges skickligaste mynthandlare? Är det bara för att de har realistisk prissättning och därmed inte ständigt behöver påtala och marknadsföra sin förmenta seriositet?
När jag fick utställarförteckning för Stockholm Numismatica 2024 i morse reagerade jag direkt över att gräddan av välkända SVENSKA mynthandlare, såsom: Georges Tambakopoulos i Stockholm, Olle Cederholm i Kungsbacka och Bilsen Begovic i Helsingborg, placeras bland ”övriga utställare” (läs: utländska handlare), medan det bland ”utställare SMHF” finns namn som jag aldrig träffat eller knappt hört talas om. Att man själv är så berömd att man endast behöver omnämns med ”Antikören”, medan de flesta andra namnges är naturligtvis hedrande. För övrigt brukar man väl ofta ange firmanamn (som inte innehåller personnamn) med versaler och personnamn med gemener, typ ”ANTIKÖREN KB, Ulf Ottosson” eller ”Hamrin & Svahn Mynt AB, Christian Hamrin”, men det går naturligtvis att göra tvärtom också. Objektivitet är ju inte allt.
Så precis som förra året har vi gjort våran egen mässförteckning:
STOCKHOLM NUMISMATICA – Utställare 2024 Så har ser startfältet ut i år (alfabetisk ordning efter kategorier):
Svenska mynthandlare ANTIKÖREN KB, Ulf Ottosson, Alingsås (16) Bomans Antik, Klas Boman, Lidingö (13) Hamrin & Svahn Mynt AB, Christian Hamrin, Grödinge (2) Helsingborgs Mynthandel, Bilsen Begovic (22) Kihlbergs Antik, Olle Kihlberg, Uppsala (14) Myntauktioner i Sverige AB, Dan Carlberg, Moheda (3) Mynthandel SB Numismatics, Stavros Bilis, Stockholm (7) Numis.se, Tomas Ahrne, Stockholm (15) PECUNIA MM HB – Göran Mattsson, Lund (1) J. Pedersen Mynthandel, Peter Österlund, Helsingborg (6) Roberto Delzanno Mynthandel, Älvsjö (4) Schulman Scandinavia, Olle Cederholm, Kungsbacka (25) Selins Mynthandel, Gustav Selin, Stockholm (5) StenEng AB, Andrev Peter Sten, Hillerstorp (8)
Utländska mynthandlare Agris Ermansons, Banknotes, Lettland (31) COINS.ee, Valentin Dovnar, Estland (27) HERITAGE Auctions Europe, Nederländerna (26) KÜNKER, Fritz Rudolf, GmbH & Co. KG, Tyskland (32) Morion Antique, Helsingfors, Finland (23) Roschberg Mynthandel AS, Oslo, Norge (19) Stacks & Bowers, Köpenhamn, Danmark, Michael Fornitz (18) Stephen Album Rare Coins, USA, Georges Tambakopoulos (12) Tri Kamene & Stalmach, Slovakien (30)
Litteratur, tillbehör, säkerhet och portaler ABAXA – Rune Rydberg, Norrköping (11) Antikvariat Mats Rehnström, Stockholm (21) Centralantikvariatet, Mats Petersson, Stockholm (20) MA-Shops, Digital marknadsplats, Tyskland (29) NUMIS24 GmbH, Digital auktionsportal, Tyskland (28) Svensk Värdeförvaring, Stockholm och Göteborg (24) Tradera.com, frimärkshandlare Thomas Larsson (17)
Föreningar Sigtuna/Stockholm Myntklubb (33) Svenska Numismatiska Föreningen, SNF (9) Svenska Pollettföreningen (10)
Slutligen ett klargörande: ANTIKÖREN kommer ALDRIG att gå med i (eller engagera oss i styrelsen för) Sveriges Mynthandlares Förening (SMHF) igen. Föreningen har gjort bort sig och fyller heller ingen som helst praktisk funktion för landets samlare. De som är erfarna i branschen vet hur man skiljer skojare från seriösa handlare. Och nya samlare skapas inte genom att marknadsföra vår hobby som ”en lönsam investering” samtidigt som man blåser nybörjare med fantasipriser. Vi vill inte legitimera detta med vårt goda namn och tror inte heller att SMHF:s konfrontation gentemot icke-medlemmar gynnar föreningen. Att Tradera (läs: en sedan ett år tillbaka anställd frimärkshandlare) inte vet ett jota om mynt, medaljer och numismatik må väl vara dem förlåtet, men att på detta sätt låta sig duperas av skenhelighet är faktiskt ganska naivt och kommer inte på något sätt göra sajten mera seriös.
