Tillbaka på kontoret igen efter en underbar vecka på Gotland med goda vänner. Mejlkorgen var i vanlig ordning välfylld efter ledigheten, men nu har jag kommit ikapp.
Drog lite extra på smilbanden när jag ögnade igenom Morten Eske Mortensens (MEM:s) senaste gruppmejl, till skandinaviska mynthandlare och auktionister, med titeln: ”KORREKTURTRYK: De 30 mest flittige møntforfattere i Skandinavien … samt lidt mere om: Aagaard plattenslageri og FÆNGSELSSTRAF til auktionsexpert(er).” Budskapet är (som det varit så länge jag kan minnas) att alla mynthandlare skall köpa MEM:s samtliga publikationer – annars hamnar de i fängelse! 😉
Mortensen skriver: – ”Jeg har taget mig sammen til at opdatere listen over ’De 30 mest flittige møntforfattere’ pr. august 2024. Kun den ene af Jer er kommet på listen”. Av mejllistan att döma bör det vara Bengt Hemmingsson (179 artiklar) som avses. Själv har MEM enligt egen utsago författat imponerande 1.102 artiklar och toppar därmed hela listan. Måste dock erkänna att jag missat minst 99% av dem.
Är då denna MEM-lista representativ? Speglar den verkligheten? Tja, för att besvara en fråga behöver man ju ibland inte gå längre än till sig själv. Hur många artiklar har man själv hunnit med under 40 år? Beslöt mig för att undersöka saken och började ”bakvägen” med det senaste. Kunde snabbt få fram att det på Myntbloggen.se blivit ca 600 artiklar (och 1800 illustrationer) under perioden 2012-2024. Och under åren med Mynttidningen 1994, 1995, 1996 och 1997 skrev jag i genomsnitt drygt 60 artiklar per år, d.v.s. totalt omkring 250 stycken + några i Mynttidningen Online 1998-2000. Lägger man därtill alla notiser, kommentarer och artiklar av mycket varierande omfång som ANTIKÖREN under +40 år har publicerat i småskrifter, lager- och auktionskataloger (tryckta, digitala och PDF), samt det som skrivits på Mynthandeln.com 2003-2013 och Antikörens FaceBook-sida 2013-2024 … börjar man nog närma sig självaste MEM! 😉
Genom personliga urval kan man statistiskt påvisa nästan vad som helst. Uttrycket ”lögn, förbannad lögn och statistik” har inte tillkommit av en slump. Man kan t.ex. hävda att en raritetsbedöming skall innehålla ALLA försäljningslistor sedan 1600-talet – utom de som publicerats på internet!? Eller så kan man vända på steken och enkom referera exv. till databasen Coin Archive Pro (där det åtminstone finns bilder – men bara från början av 2000-talet). Inget av dessa alternativ är dock någon absolut sanning, utan en bedömning(!) gjord efter vissa kriterier. En säljande rubrik typ; – ”De 30 flitigaste numismatiska skribenterna i Skandinavien” (The 30 most diligent numismatic writers in Scandinavia) … kan alltså visa sig vara enbart de 32(!) skribenter som finns representerade i en förteckning över en viss boksamling. Lite som att benämna samtliga ”ickedubbletter” i samlingen som ”unika” (i just den samlingen).
Men hur man helt kan missa Mynttidningen (”Kronjuvelen bland svenska numismatiska tidskrifter”) och Myntbloggen.se (”Numismatik – läran om mynt & medaljer – konst & historia i litet format”) är för mig en fullständig gåta?
Ulf Ottosson, Myntbloggen.se
*