För mig är mynt och medaljer utmärkta illustrationer av vår historia. Mängder av historiska händelser kan åskådliggöras med hjälp av numismatik. En blogg om numismatik på svenska skulle t.ex. kunna illustreras så här:
Elias Brenner (1647-1717) brukar kallas den svenska numismatikens fader. Praktverket över hans samling utkom första gången 1691 (under Karl XI), men blev mera allmänt spritt först efter Nils Keders (1659-1735) utökade 2:a upplaga 1731 (under Fredrik I). I denna upplaga finns bl.a. Olof Skötkonungs nyligen upptäckta mynt med, liksom en del feltolkade mynttyper som senare blev föremål för förfalskare. För eftersom de fanns med i Brenner så åtråddes de av samlare. Idag betraktar vi dem som kuriösa fantasimynt från numismatikens begynndelse. Brenner var inte bara myntsamlare, han var illustratör, kopparstickare och miniatyrmålare också. Ja, till och med myntdesigner! Karl XII:s 1/6 Öre SM 1707-08 är formgivet av just Brenner.
Arvid Karlsteen (1647-1718), den svenska medaljkonstens fader, föddes samma år som Brenner. Fadern kom från Dalsland och sina första lärospån gjorde han vid kopparmyntet i Avesta på 1660-talet. Ett par decennier senare stod han på toppen av sin karriär och har bland mycket annat utfört flera fina medaljer över den numismatiskt intresserade Karl XI (1655-1697). Under Karl XII:s sista levnadsår gick han bort och ersattes av schweizaren Johan Carl Hedlinger (1691-1771) – vår mest berömde mynt- och medaljgravör. Båda dessa mästergravörer hade ett tätt samarbete med Nils Keder, som spelade en viktig roll i tidig svensk numismatik.