MYNTSNACK – Frågor? & Svar!

På förekommen anledning har jag idag lagt upp en ny sida på Myntbloggen.se …

Har valt att kalla den nya sidan för “MYNTSNACK – Frågor? & Svar!” … och tanken är att man här skall kunna ställa allmänna frågor, diskutera, svara på frågeställningar eller helt enkelt “chatta” om mynt, medaljer, sedlar, polletter och annan numismatik.

Tycker det är både kul och stimulerande när Myntbloggens läsare på olika sätt deltar (interagerar på internetspråk) och därmed gör bloggen bredare och, i mitt tycke, mera intressant. Ställ gärna frågor, lägg er i och tjôta emot!  😉  – Mångfald är bra!

Kan detta vara något bra, månne …?  – Länken till nya sidan MYNTSNACK – Frågor? & Svar! hittar du längst till höger i vinjetten ovan. – Vi får testa och se … ORDET ÄR FRITT …

Vet inte om det finns några myntsamlare som använder FaceBook, men i så fall kan jag rekommendera denna numismatiska FB-sida. Där lägger vi då och då upp diverse spännande myntlänkar samt ”delar” och ”gillar” sådan som vi tycker förtjänar detta. Titta in och kolla läget, vet ja! 😉

P.S.  Och snälla!! – Kan ni inte passa på att ”gilla sidan” också! – Det måste väl ändå fortfarande finnas fler än åtta!? myntsamlare kvar i Sverige …?  😉

Kungliga säkerhetsnålar

Om du missade Vetenskapens värld, om blodbadet på Öland på 400-talet, tidigare ikväll, så finns avsnittet nu tillgängligt på Svt Play. Rekommenderas varmt!

– ”Utgrävningar på Öland avslöjar ett svenskt Pompeiji”, skriver man på Svt och fortsätter:
– ”Redan när guldskatten hittades vid den öländska fornborgen Sandbyborg talade man om en arkeologisk sensation. När forskarna nu grävt vidare har de snubblat över spåren av en blodig tragedi. Vem slaktade de förmögna invånarna i borgen och varför har ingen grävt upp dyrgriparna under de 1500 år som gått?

Vid utgrävningarna har man bl.a. hittat fem stycken så kallade fibulor (reliefspännen) från folkvandringstid, daterade till omkring 460-490 e.Kr. Med tanke på dessa fibulors funktion, skulle vi idag kanske kalla dem för säkerhetsnålar? … men mycket exklusiva sådana. – Kungliga!  😉

På bilden ovan ses den mittersta i sin rätta funktion, medan de två inlagda bilderna (ej skalenliga) föreställer andra fyndexemplar från Sverige. Den mindre i nedre högra hörnet omnämns som ”Ostrogoth style – Northern Germanic, late 5th – early 6th century AD”.

Så vitt jag förstår är de tillverkade av förgyllt silver, där man har anledning att misstänka att guldet i den gyllene förgyllningen kommer ifrån nedsmälta solidi – romerska guldmynt. – Silvret kanske från romerska denarer? Vad vet jag? Hantverksskickligheten och kvalitén på dessa arbeten är kort och gott förbluffande. – Småkungligt!  😉

Och alla dessa dyrbarheter lämnades tydligen kvar efter den blodiga massakern som arkeologerna beskriver. Skall bli mycket spännande att följa fortsättningen. Programmet innehåller även en del bilder ifrån Kungliga Myntkabinettet i Stockholm, där docenten i arkeologi och runolog vid Uppsala universitet, Svante Fischer, förevisar romerska solidi.

Sifferminne & Ruinromantik

Sifferminne & Ruinromantik … !?  – Vad får man allt ifrån? HaHa, ja men den rubriken måste man väl i alla fall vara ganska nöjd med …?  😉

Igår skrev jag lite i förbigående (eller ”en passant”, som schackspelarna säger), om att farsan min brukade stoltsera med sitt låga medlems-nummer i Nordstjärnan – som jag hastigt ”skramlade fram” till 1350, från bakhuvudet någonstans. Idag hittade jag en inbunden årgång Samlarnytt 1949 med stadgar, kvitto på medlemsavgiften (5 kr) samt ett brev där föreningen svarar på en förfrågan ang. medlemsmatrikel. Och i Samlarnytt 1949, tredje årgången, nr 4, sidan 76, hittar jag; ”1350. Ottosson, Stig, Köpman, Regementsgatan 40, Östersund. Schackspel o. schackpjäser”.

Samlarbacillen har uppenbarligen gått i arv … men var kommer sifferminnet ifrån? 😉

Ruinromantik verkar hett just nu! Bloggkollegan Kjell ”Gorgon” Holmberg skrev nyligen om Fascinerande Fulingar och på Kungl. Myntkabinettet öppnade igår en ny utställning med titeln Krisen – En resa i globaliseringens ruiner”.

Alla mynt- och medaljsamlare ställs väl inför valet mellan kvalitet och pris. Och alla har olika prioriteringar med sitt samlande. För en del kommer de historiska kopplingarna i första rummet, medan andra sätter det konstnärliga och vackra överst på önskelistan. Skall man generalisera kan man nog säga att medaljsamlarna är mera noga med skick än vad myntsamlarna är. Men naturligtvis finns det undantag.

Blev t.ex. nyligen påmind om en gammal historia av en annan bloggkollega. Minns inte vem som sa det? (någon i ”smålandsgänget”) … men det var adresserat till en välkänd småländsk ”finsmakare” på området svenska kopparmynt i toppskick (inte ”hederligt slitna” dito alltså);  – Men dina mynt har ju aldrig gjort någon nytta!  😉

LACAG TAADA ISKA EGG!

Idag damp det ner ett reklamblad i brevlådan, som vid första anblicken föreföll ha något samband med höstens språkkurser? Det visade sig dock vara ett informationsblad från världens äldsta centralbank – Sveriges Riksbank, grundad 1668.

När jag gick i skolan fick man lära sig svenska och engelska. Därefter stod valet mellan tyska och franska. Det blev tyska – och sedan ”fyraårig teknisk”, främst p.g.a. att denna linje innehöll minst språk. Detta var nämligen inte alls mitt favoritämne. Den lilla tyska jag lärde mig räcker väl på sin höjd till att beställa en Jaeger Schnitzel und Bier, bitte.  😉

Tydligen är språk som tyska och franska … latin, ryska, portugisiska  … mandarin, hindi, japanska etc. helt ute nu för tiden.  – Åtminstone om man får tro Riksbanken, som istället ser sig nödgad att 2013 kommunicera med medborgarna på ”fyra nyanser av arabiska”?, serbokroatiska?, somaliska?, romani? m.fl. språk.  – Idag behövs det tydligen betydligt mer än: KOLLA PENGARNA!

(Maghreb)arabiska siffror har vi ju förvisso fått lära oss använda sedan vårt första årtalsmynt kom ut år 1478. Svårare är det med de arabisk-turkiska dito, men även dessa behärskas av många myntsamlare. Men vad Riksbankens långa lista av märkligt kombinerade krumelurer egentligen är för språk?  – Ja, det övergår åtminstone mitt förstånd. Även Google har sina begränsningar.

Med tanke på hur serviceminded våra s.k. affärsbanker är när det gäller ”Riksbankens betalningsmedel” (sedlar & mynt), är det i alla fall tryggt att höra att:
– ”Riksbanken ansvarar för att försörja landet med sedlar och mynt och ser till att pengarna behåller sitt värde över tiden”.  – Nu kan man sova lugnt.  😉

Ha en trevlig helg!

P.S.  Artikeln om Evert Taube-medaljen … ser för närvarande ut att bli en bok …?  😉

Pengar är inte vad det varit …

     

Än idag inspireras svenska banker av Posten (kommer ni ihåg den?) … och dess baneman, Ulf Dahlsten. Affärsidén är enkel; att genom ”monopol & kartell” påtvinga kunderna allt sämre service … och ”kompensera” detta med ständigt höjda priser.

Idag läser vi i den (allt mer kvällstidningslika) norska avisen Schibsted/SvD (Svenska Dagbladet) att Sverige nu är ”näst sämst i hela EU” när det gäller antal bankomater per innevånare. Storbritannien och Tyskland har nästan tre gånger fler räknat efter befolkningsmängd – och 30 gånger fler om man ser till areal. Endast Tjeckien är sämre än Sverige – men där finns ändå mer än 250 fler bankomater än här – på en yta som är mindre än 18% av Sveriges.  – Tja, alltid nåt!  – Europas sämsta bankservice!  😉

     

Med trots att Sverige är ett uland i ATM-täthet, kämpar bankerna på allt vad de orkar för att försöka införa det kontantlösa samhället. Enligt egen utsago för att höja säkerheten, förbättra miljön och sätta käppar i framhjulet för Hells Angels & Co. Naturligtvis inte för att tjäna mer pengar genom att tvinga på kunderna dyra kort!?  – Nää då, inte alls!  😉

Följden blir självklart att bankrånen minskar … samtidigt som butiks- och personrånen ökar. De digitala bedrägerierna (och ”misstagen”) ökar lavinartat och blir allt mer innovativa. Men utsläppen lär väl snarare bli större än mindre? – om vi nu har Europas sämsta bankomattäthet. För att effektivt bekämpa ”kriminella pensionärer” och andra skummisar som använder kontanta pengar, har den svenska bankkartellen enats om att införa ”husförhör” för kunder som sparat ihop så hisnande summor som 15.000 SEK. Denna siffra har man inte på något sätt ”tagit ur luften”. Nej då, den har man räknat ut enligt ekvationen 1 SEK = 1 EURO. Inom övriga Europa (EU) tillåter man nämligen insättningar på upp till 15.000 EURO (= 138.300 SEK enlig Forex idag) UTAN något påtvingat korsförhör dikterat av storebror i bankkartellen. Där får folk fortfarande själva bestämma över sin veckopeng!  – Här behöver vi tydligen förmyndare.

Fråga: Vem tjänar egentligen på bankernas doktrin; bekämpa kontantköp och uppmana folk att handla med kreditkort …?  – Kan det månne vara bankerna själva …?  😉

Ha en trevlig helg!  🙂

Mårdskinn, Kuna och Euro?

Idag skriver vi måndagen den 1 juli 2013. Halva året har passerat – och halva återstår. Europeiska Unionen (EU) har idag fått en ny medlem; Kroatiendet hästskoformade landet mellan Ungern och Italien, som även gränsar till Slovenien, Montenegro, Serbien och Bosnien-Hercegovina. Dick Harrisson passar på att uppmärksamma detta på sin blogg idag, med inlägget ”Kungariket Kroatien på medeltiden”, där han bl.a. skriver:

– Det kroatiska riket, som tidvis också omfattade betydande delar av Bosnien, saknade en stark centralmakt. Vissa områden erhöll stort självstyre under furstar med titeln ban. Det största hotet mot Kroatien utgjordes emellertid av den växande ungerska stormakten, som i början av 1100-talet erövrade riket och förenade det med Ungern i en personalunion. Kungen styrde genom baner som vicekungar, och den kroatiska adeln kunde bevara sin starka ställning.

Så varför inte ta tillfället i akt och visa ett litet mynt från denna tid?

KROATIEN. Landskapet Slavonien.
Ban (vicekung) Mikac Mihaljevic Prodavic (1325-43) under kung
Karl I Robert av Ungern (1301-42).
AR-Denar (även banovac, banski denar eller banica), slagen 1330-40. Okänd myntort (Osijek?). Silver Ø 15 mm. Vikt 0,97 gram. Åtsidan: + MONETA REGIS P SCLAVONIA, en springande mård mellan en krona ovan, samt en månskära med stjärna nedan. Frånsidan: Ett stort patriarkalkors med fundament, flankerat av två fåglar, två krönta kungar samt bokstäverna R (bakvänt) och M (= REX MIKAC).

Mården på dessa silvermynt (”banovacer / banski-denarer”) har sitt ursprung i att man under romartiden betalade skatter med mårdpälsar i den romerska provinsen Pannonien – vars största delar idag återfinns i Ungern och Slavonien. Mård heter kuna på kroatiska – och 1994 ersatte man dinaren med kunan som landets valuta. Så historien har gått från primitiva (premonetära) betalningsmedel i form av pälsverk till romerska skattmasar, via klingande silvermynt med mård-motiv på … till egen valuta med samma namn (kuna) … och kanske? … någon gång efter år 2019 till euro? … om den finns kvar då …?  😉

Myntmotivet är intressant även ur ett svenskt perspektiv. Medeltidssamlarna känner säkert igen flera ikonografiska detaljer som; patriarkalkors, fyrfotadjur, krönt kung, fågel, krona samt månskära & stjärna. Alla dessa detaljer återfinns nämligen på diverse Lödöse-mynt från perioden ca 1150-1250 (se ovan). Förklaringen till detta är förmodligen att symbolerna är allmänna – och religiöst / heraldiskt betingade.

Guld, silver och papper …

Idag föll ”världsmarknadspriserna” på ädelmetallerna GULD (i pappersform) med 8% och SILVER (i pappersform) med 12% – så vitt jag vet … något helt unikt!?

Hur ett sådant extremt prisfall kan ske på så kort tid och vad det bero på, verkar experterna emellertid lite olika förklaringar till. På Svenska Dagbladet (SvD) ger man lite bakgrundsfakta till den märkliga ädelmetallhandeln med papper:

– ”De som köper en guldfutures behöver bara betala in en del av kontraktets värde på det konto som används för att handla med. På svenska kallas det marginalsäkerhet, på engelska bara margin. Säkerheten ska täcka eventuella förluster när framtidskontrakt säljs vidare. När guldpriset faller måste kontot fyllas på”.

Man kan ju tro att guld är guld och silver är silver … men så är det alltså inte alls. Samma dag som värdet på guld och silver i pappersformat faller som en sten … verkar det som efterfrågan på fysiskt guld och silver skjuter i höjden med sådan fart att vissa ädelmetallhandlare säljer slut på sina lager …  – Visst är det märkligt!?

På företaget Liberty Silver AB i Limhamn har man ett forum där det diskuteras runt detta. Även på sajten Ädelmetallforum.se diskuteras det.

Ser fram emot att läsa facit inom kort … ;o)

För den som är road av ett riktigt högt ”silverpris” kan jag rekommendera denna rara brakteat … med ett ”kilopris” på +500 miljoner kr. 😉

KNUT ERIKSSON (1167-1196).
Lödöse. 1 Penning (Brakteat) ca 1175-1185.
Stolt spatserande lejon åt höger, inom slät ring.
0,12 g. LL. XII:A:2-var. UNIK.

Typen = XR, denna stämpelvariant = UNIK! 
Jämför MISAB 1:20, då »den vanliga« såldes för 32.062 kr.

Detta unika exemplar kommer från en gammal samling och har enligt uppgift hittats vid Grankullestigen, Änggården, Göteborg, Västergötland. I referensverket ”LL 1970” inkluderar Lagerqvist denna mycket rara typ i Thordemans grupp VI:1 (1936), illustrerad med de båda mindre typerna »stående, tillbakablickande lejon« och dito »barbariserad imitation« (= samtida förfalskning – som bägge finns både vänster- och hörgervända), och kallar det hela för LL-grupp XII.

Lagerqvist för dem alla till Knut Eriksson (1167-1196), medan Jonsson i NM XL (1995) föreslår Sverker Karlsson (1196-1208). Något som spontant känns märkligt med hänsynt till motivvalet. Även Jonssons spekulationer ang. utmyntningsmängden ter sig tveksam. Är typindelning (och äkthetsbedömningen av imitationerna!!) fel, faller det hela platt. Vi skulle istället vilja föreslå Knut Eriksson för LL 2 och Erik Knutsson för LL 1a och 3 (samt imitationerna). Vetskapen om Knut Erikssons handelsavtal med Henrik Lejonet i Lübeck 1174-80 (omnämnt av Birger Jarl 1252) och avtalet med kung Henrik II av England 1185 (bl.a. om befrämjad handel på Lödöse) gör att man allvarligt måste överväga kronologin för LL XII:2 (inspirerad av Henrik Lejonet?) och LL XI:1a och 2 (efter Henrik II:s mynt). LL XI:1b f.ö. en 1700-talskopia och LL 3 en samtida imitation (förfalskning). Vi håller LL XII:2 för den äldre av dem – ca 1175-85.

Vad engagerar myntsamlare?

För två veckor sedan berörde jag lite hastigt det djupt rotade faktum att det är väldigt ont om myntskribenter – men att det trots allt finns hyggligt med intresserade läsare.

Och nu har jag roat mig med att försöka undersöka vilka ämnen som egentligen engagerar myntsamlare här på Myntbloggen.se …?  – Så här ser topplistan ut:

  • Förfalskningar & bedrägerier på Tradera
  • Köpa på MISAB och sälja på Tradera
  • KMK/SNF och numismatik på Internet
  • Traderas anstötliga horkalsmynt
  • Kvalitetsbedömning & myntbeskrivningar
  • Raritetsbeteckningar & provenienser
  • Felaktigheter i värderingsböcker

Ovanstående är ett tappert försök att kategorisera vilka bloggämnen som renderat flest kommentarer här på Myntbloggen. Generellt så har omkring en fjärdedel (25%) av inläggen (hittills 180 stycken) kommenterats – med upp till 15 kommentarer! Och ger man sig på att försöka sammanfatta vad som engagerar myntsamlare … verkar minsta gemensamma nämnaren vara … – Mynthandel och myntauktioner på internet!?

Om detta sedan sammanfaller med vad läsekretsen önskar läsa om, är en helt annan fråga? Eftersom ”numismatiska artiklar/blogginlägg” kommenteras i så liten grad, är det svårt att sia om intresset för detta.  – Något som naturligtvis kan avhjälpas genom att fler vågar engagera sig, fråga och på olika sätt bidra till en levande diskussion om mynt!
För till skillnad från de flesta andra svenska myntsajter, erbjuder faktiskt Myntbloggen denna gyllene möjlighet att kommentera, fråga och lägga sig i det som skrivs. Här är ALLA välkomna att delta! Internet är perfekt för interaktion! … så börja interagera! ;o)

                   

Då myntsamlandet och numismatiken innehåller en så fantastisk bredd av samlar- och intresseområden är det naturligt att varje samlare har sin/sina specialiteter. Så att medeltidssamlaren mest skriver om medeltidsmynt, variantsamlaren om varianter och SNF:aren om Svenska Numismatiska Föreningen … är ju inte alls konstigt. Själv tycker jag dock att det finns en poäng i att försöka variera sig, eftersom hobbyn bara blir mera intressant ju fler infallsvinklar man får. Så även om det även i fortsättningen kommer att bloggas om aktualiteter, tips, varningar och annat dagsaktuellt … skall jag självfallet också försöka fortsätta producera såväl läckra myntbilder som kåserande texter och mera djuplodande numismatiska bidrag.  – Varierat & dagsaktuellt!  – Alla skall trivas!

Hälften så bra – men dyr!

Hälften så bra betalt – och tio gånger dyrare provision.
Ja, ungefär så skulle man kunna sammanfatta de fyra mynt som tidigare omnämnts i blogginlägget ”Divergerade myntbeskrivningar”, och som nyligen sålts två gånger vardera. Säljarna som sålde dem via Svenska Numismatiska Föreningens mynthandel MISAB den 9 mars fick ett netto på 10.710 kr … medan mynthandlaren som köpte dem, och genast lade ut dem på Tradera, fick ut nästan dubbelt så mycket, eller närmare bestämt, netto 19.009 kr. Största förtjänsten gjorde MISAB som kapade åt sig 4.252 kr i provisioner – medan Tradera denna gång fick hålla tillgodo med 400 kr. Även MISAB:s köpare gjorde en nätt liten förtjänst på 4.047 kr … medan MISAB:s säljare endast fick ut 56% av Tradera-säljarens netto. MISAB och deras köpare blev alltså vinnare – på säljarnas bekostnad.

Med detta konstaterat, kan man fråga sig VARFÖR? denna typ av ”numismatiskt allmängods” betalar sig så mycket bättre på Tradera än på SNF:s myntauktioner? – Kan det ha med beskrivningarna och/eller bildmaterialet att göra? – Eller beror det helt enkelt på att Tradera har en mycket, mycket större publik? – Eller på att ”närmare 80 myntsamlare” helt enkelt inte har råd eller lust att ”kriga om allt” på SNF:s auktioner? Tillfällig tillgång och svag lokal efterfrågan skapar förmodligen prioriteringar som indirekt pressar ner priserna på ”allmängodset”…?

Så den som är ”villig att göra jobbet själv” och lägga ut på Tradera istället, verkar alltså i princip kunna ”dubbla sina pengar”.  – Och vem som helst kan klara av det, för det är uppenbart att detta varken kräver kunskaper eller trovärdigthet.

Säga vad man vill om Tradera, men många gånger är det ändå ganska underhållande att besöka sajten.
Idag skrattade jag t.ex. högt och länge åt en annons för: ”MYNTGUIDEN MED HORKARLSMYNT!” … ”Titta här vad era pengar kan vara värda! Tänk om du har 1 krona 2012 Horkarlsmynt som såldes för 80.200:-!”  ;o)  – Nog för att kvällspressen och övriga mediadrevet kanske inte vet så mycket om mynt, och därför får stå där med dumstruten … men en mynthandlare och myntboksförfattare med decennier av erfarenhet borde väl ändå veta bättre?  – För det första vet vi INTE om nidmyntet någonsin såldes? (inga omdömen avgavs). Och för det andra har ju falskmyntaren (”konstnären”) själv erkänt att han inte vågade sätta några falska mynt i cirkulation (p.g.a. risken att hamna bakom galler). Så att leta efter ”Traderas Hormynt” bland växeln är ganska meningslöst.

Under dagens sedvanliga Tradera-surf hittade jag även ett par alternativa och lite nyskapande beskrivningar. En myntkopia kan man t.ex. också kalla för ”avgjutning av orginalmynt” … och ”autosol-polerat silverskrot” kan även beskrivas som ”25 öre 1955, ocirkulerad”. Den här ”brasklappen” ang. en ”gjutjärnsriksdaler” är kanske lite ”Tradera-typisk”, men kul: ”Du bjuder på det du ser … kanske är det Svartepetter”.  ;o)

Utblickar i världen . . .

Firma Künker i Osnabrück i Tyskland avslutade igår veckans myntauktioner och kan idag meddela att fler än 3.000 aktiva budgivare (!) bidrog till ett sammanlagt resultat av motsvarande 123 miljoner svenska kronor. Högst betald blev en rysk 6-rubel i platina som klubbades för €150,000 + 15% prov. + 7% moms. Enligt Forex’ kurs (8,84) motsvarar detta lite drygt 1,6 miljoner SEK. Kanske snart dags för mig att sluta använda min gamla World Coins (där detta mynt står i $6,000) och införskaffa lite mer uppdaterade värderingsböcker …?  – Nja, det får nog bli efter  FriMynt i Helsingborg den 27/4  i så fall … för just nu pågår ”gammaldags prissättning” för fullt!  – Väl mött på FriMynt! ;o)

Så här skriver Künker själva om de senaste vårauktionerna (nr 226-231):
On March 16th our Spring Auctions 2013 ended with total hammer prices of more than € 11.4 million, more than 3,000 active bidders and many numismatic highlights that once again reached record prices.
      From our series of Russian coins, which reached a total higher than twice the estimates, a 6-ruble piece of platinum from 1836, struck in St. Petersburg under Tsar Nicholas I. stood out. This extremely rare piece, with only 11 known specimen, reached € 150,000 with an estimate of € 30,000.

Sveriges Radio och i Svenska Dagbladet får vi idag ytterligare belägg för att sparande i bank kan vara riskabelt i dessa dagar. I detta perspektiv framstår ju myntsamlande, inte bara som otroligt mycket mera givande och lärorikt, men även som en betydligt säkrare sparform!  – Så varför inte börja pensionsspara i samlarmynt redan idag!?  ;o)

Om man har – eller kan skaffa sig – numismatiska kunskaper, kan man få ut maximalt av en fantastisk hobby – på många plan. Men även för de som kanske inte har tid, lust eller intresse för numismatik, är ju myntsamlande en gyllene möjlighet att spara pengar! – i form av vanlig s.k. ”bullion” (d.v.s. guld- och silvermynt som handlas endast för metallvärdet). För någonstans måste man ju börja – och i bästa fall leder kanske detta så småningom fram till ett vidare intresse för mynt, medaljer och numismatik …