månadsarkiv: januari 2013

Svenska rariteter kartläggs

Publicerat av
2

En av bloggkollegorna som varit lite tyst på sistone, har nu gett sig till känna och låter meddela att han haft fullt upp med myntforskning. Allt har sin förklaring. Han hade som tur var inte tröttnat. Nu hoppas vi att detsamma gäller för Werner, Micke, Hasse, Markus, Tony, Leif, Göran & Co …  – Att de inte tröttna, utan bara förbereder sig alltså.

Roland ”Falcoin” Falkensson har i dagarna lanserat en ny kategori på sin webbplats: Raritetssidan.
Denna är tänkt att försöka kartlägga hur många exemplar (i privat ägo) som egentligen finns av olika s.k. rariteter – traditionellt betecknade med R, RR, RRR och RRRR.
Som grund för sammanställningen har inte mindre än 120 olika myntauktionskataloger gåtts igenom med avseende på svenska mynt präglade under perioden 1772-1872.

Till en början har Roland valt att publicera Karl XV:s och Oskar I:s rariteter, men tanken är att successivt arbeta sig tillbaka i tiden t.o.m. Gustav III. Bra, spännande och lovvärt på alla sätt. Roland skriver genomgående i vi-form … vilket jag tolkar som att detta inte är en enmansprojekt, utan att han gärna tar emot tips, idéer och allehanda uppgifter rörande sällsynta svenska mynt från Gustav III till Karl XV … så hjälp gärna till.

Norsk tidningsanka

Publicerat av
Svara

Igår läste jag om ett sensationellt guldmyntfynd i Norge. Man vill ju vara aktuell och därför ingår numismatiskt nyhetssurfande i de dagliga rutinerna. Min första lite skeptiska reaktion efter att ha läst artikeln i Haugesunds Avis, var att …

– Jaha, och vad är det som säger att den där inte är ”planterad” då? Justinianus I:s (527-565 e.Kr.) bysantinska solidi (singularis: solidus) är bland de allra vanligaste på samlarmarknaden … men i de skandinaviska fynden dominerar nog ändå de senromerska dito.

Idag läser jag i min norske kollegas blogg att  ”Gullmyntfunn er bare bløff”.

Ett ”planterat” mynt som såldes på Stack’s Coin Galleries (sedan 2011 Stack’s Bowers Galleries) auktion den 18 augusti 2009, nr 4382 ($250). Arkeologerna hade alltså blivit grundlurade. Något som förmodligen inte skedde för första gången. I åtta fall av tio har arkeologer nämligen inte större numismatiska kunskaper än att ”runda mynt är runda”. Så att tillfråga en arkeolog om mynt är precis lika dumt som att fråga en numismatiker om arkeologi.

Kjetil Kvist på Numisma Mynthandel i Oslo (som även driver sajten och bloggen Gullmedalje.no) delar också med sig några visdomsord på vägen:

– ”I myntbransjen sier vi ofte at dersom noe er for godt til å være sant, så er det antagelig ikke sant”.  

– ”Neste gang: Kontakt en numismatiker 😉 Han vet antagelig hvor du skal lete etter informasjon”.

Kloka ord! Bra slutledningsförmåga och snabb sökinsats. Lysande problemlösning i internets anda. Hade arkeologer i allmänhet haft en bättre och mindre fördomsfull relation till numismatiker och mynthandlare hade detta aldrig hänt. Nu fick man en välförtjänt ”knäpp på näsan” istället. – Dumstrut på!  ;o)

Ytterligare läsning om detta hittar den intresserade på: Karmsund Avis, Aftenposten, Haugesunds Avis, Karmøytt och NRK Rogaland.

Familjen Holstein-Gottorp

Publicerat av
Svara

Var det någon som orkade uthärda söndagens premiär av TV4:s ”Familjen Holstein-Gottorp”…? Läser i SvD att detta tydligen är ”TV4:s nya humorsatsning”!? Själv klarade jag av ca 5 minuter innan jag snabbt bytte till ”Så skall det (INTE!) låta” … för att sedan helt stänga av ”dumplattan” ;o) och plocka fram några sköna skådepenningar istället. Den som orkade invänta ICA-reklamen i pausen fick förmodligen uppleva en kraftig kvalitetshöjning. TV4 och manusförfattaren/livvakten Ola Norén är bara att beklaga.

Men hur hänger det egentligen ihop det där med tronföljden och olika ätter?
Ja, med risk för att man krånglar till det ytterligare … här är en kortversion:

Kung Carl XVI Gustafs farfars mor var drottning Victoria (född som prinsessa av Baden i södra Tyskland – och ättling till Gustav Vasa!). När Victoria gifte sig med kronprins Gustav 1881, blivande Gustav V (1907-1950), höll kung Oskar II ett tal där han bl.a. sa:
– Hennes vagga stod i fjärran land, men hon kommer icke som en främling, ty svenska äro Victorias anor.  Hennes farmors far var kung Gustav IV Adolf (av ätten Holstein-Gottorp), som blev avsatt 1809 efter att ha förlorat Finland. Och hans farfar var kung Adolf Fredrik (1751-1771) som var anfader för ätten Holstein-Gottorp i Sverige.

Adolf Fredrik valdes till kronprins 1743 efter Hattarnas misslyckade ryska krig. Adolf Fredriks syster, Johanna Elisabet av Holstein-Gottorp, var mor till Katarina den Stora av Ryssland. Hans gemål var, Lovisa Ulrika av Preussen, syster till Fredrik den Store av Preussen.
Och de två äldsta sönerna blev båda kungar; Gustav III och Karl XIII.

Adolf Fredriks morfars mormor hette Katarina (1584-1638) och var dotter till Karl IX (Gustav Vasas yngste son) och Maria av Pfaltz, samt halvsyster till Gustav II Adolf, vars mor var Kristina av Holstein-Gottorp (Karl IX:s andra gemål). När Gustav II Adolfs dotter, drottning Kristina abdikerade 1654 blev Katarinas son Karl X Gustav (av Pfaltz) kung efter sin kusin Kristina.

Så vår nuvarande kung har alltså, tack vare blixtförälskelsen mellan Victoria & Gustav
(redan en vecka efter det första mötet bad kronprinsen om hennes hand), släktband ända tillbaka till Gustav Vasa – och Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud).

Tjugondag Knut

Publicerat av
Svara

Har ni städat ut julen idag?  – ”Tjugondag Knut kastas granen ut”, brukar det ju heta. Dick Harrison har på sin Historieblogg tagit upp detta både idag – och förra året.

Det finns ju flera kända Knut (Knud, Cnut eller Canute) i Danmarks historia. Än mer känd än herrarna Knut Lavard (ca 1095-1131) och Knut den Helige (ca 1040-1086) är nog Knut den Store (ca 995-1035). Kung av England från 1016, kung av Danmark från 1018 och kung av Norge från 1028 och fram till sin död i Shaftesbury i England den 12 november 1035. Dessutom var han guvernör av Schleswig och Pommern.

Slanten ovan höger kan ju ge ett ”lite trasigt intryck” – med den skall faktiskt ser ut så. Det är en halfpenny (halvpenning) från Knut den Store, präglad av en myntmästaren vid namn LIFINC och halverad redan på myntverket. Ett smidigt sätt att tillhandahålla tre olika valörer (1, 1/2 och 1/4 penning) från samma utmyntning. Med hjälp av korsets dubbla linjer kunde man enkelt halvera och ”kvarta” ;o) mynten med en huggmejsel.

Mynttypen kallas på engelska för ”Pointed Helmet” (spetsig hjälm) och utgavs omkring åren 1023-1029.
Till höger ett bildmontage för att illustrera typen. Åtsidans omskrift lyder: +CNU-T REX ANG och frånsidan +LIFINC ON …? Myntorten går dessvärre inte att läsa på denna halvpenning. Enligt Hildebrand förekommer denna myntmästare på elva olika myntorter, men med lite tålamod går det säker att identifiera denna också genom att jämföra med andra (hela) exemplar. Det får dock bero till en annan vacker afton …

Alingsås Museum återuppstår

Publicerat av
Svara

Idag läser jag ett glädjande besked i vår lilla lokaltidning, Alingsås-kuriren. Alingsås Museum, grundat 1928 och nedlagt i januari 2010 av historielösa politikers spariver, skall återuppstå i Alströmerska magasinet … anno 2014 (= valår!).

Bilderna här intill är hämtade från ett gammalt vykort och visar hur några av rummen i Alingsås Museum såg ut i begynnelsen. Förutom salarna med tingens berättelser, föremålen, fanns även en lässal med bibliotek. Allt inrymt i Alingsås äldsta profana byggnad – Alströmerska magasinet, uppfört omkring 1730 av stadens store son Jonas Alströmer (1685-1761). Idag kanske mest känd som ”potatiskungen”, men faktiskt en av den industriella revolutionens allra största förgrundsfigurer i Sverige. Grundare av Alingsås Manufakturverk 1724 och en av (de sex) grundarna av Kungliga Vetenskapsakademien 1739.

Som så många andra av dåtidens framgångsrika män samlade även Jonas Alströmer på ”Mynt- och Konststycken”. Även sönerna Patrick Alströmer (1733-1804) och Claes Alströmer (1736-1794) var roade av mynt och medaljer. Deras halvbror Johan Alströmer (1742-1788) lär ha varit speciellt kunnig i numismatik och hade en stor myntsamling som byggde på fadern, Jonas Alströmers, efterlämnade samlingar. En del av dessa samlingar blev dessvärre lågornas rov under den stora branden i Alingsås 1779.

Några år senare beskrivs familjen Alströmers samlingar i Alingsås på följande vis:

”Det stora och dyrbara Alströmerska Biblioteket, med Naturalie-, Mynt- och Konst-Cabinett, med Chemiska och Mechaniska Verkstäder, kunna här icke utan fägnad och förundran åskådas; de stå öpne för hvar Man, och kunna, så af Grannar, som långväga Resande, alltid betraktas och nyttjas”. (Ur Upfostrings-Sälskapet 1782).  – Ett privat museum!

Claes Alströmers hem lär ha kallats ”Naturalhistoriens svenska Hof”. Med naturalhistoria menas läran om naturföremålen i de tre riken, stenar, växter och djur, som man vid denna tid ofta indelade naturen i.
På frånsidan av den skicklige mynt- och medaljgravören (och Hedlingers lärjunge) Daniel Fehrmans medalj över Carl von Linné (1707-1778), beställd av greve Carl Gustaf Tessin 1758, ses Sveriges tre kronor sinnrikt framställda av element ur dessa, naturalhistoriens tre riken – stenar, växter och djur.

Claes Alströmer, som studerat under Carl von Linné, hade genom åren sänt betydande samlingar av örter, fiskar, snäckor med mera till Linné – och fick som tack för detta ett helt växtsläkte med 65 olika arter uppkallat efter sig; Alstroemeriaceae. Utöver detta hade Alströmer enligt uppgift samlat in en stor mängd naturföremål och annat ”för museet i Alingsås” … så kära politiker … här finns inte bara museala anor sedan 1928, utan faktiskt betydligt längre bakåt i tiden än så – bortåt ett kvarts millennium!

Klicka för flera blogginlägg om ”Alingsås” och ”Gräfsnäs” på Myntbloggen.se

På myntfronten intet nytt

Publicerat av
4

Tillbaka på kontoret igen var man ju nyfiken på vad som hänt under ledigheten. Surfade in på Tradera och kunde konstatera att ett par falska plåtmynt klubbats för 1.535 kr respektive 3.001 kr. I vanlig ordning omärkta och med tveksam beskrivning. På detta sätt kan Tradera tjäna en slant gång efter gång i och med att omärkta kopior alltid dyker upp igen. Samma exemplar av den falska Stephan Batory-thalern ”1585” har t.ex. ”valsat runt” (sålts/klubbats/returnerats) FYRA gånger på kort tid – och nu senast verkar den ”ha fastnat” för 660 kr. Köpt som kopia – såld med ursäkten ”är ingen expert ”.

En s.k. ”teaterorden” (enkel kopia för maskerad och teater som gärna skall upplevas på mycket långt avstånd) såldes nyligen för fantastiska 810 kr. Dessutom har en hel drös falska sovereign genererat provisionspengar till Tradera. De många klumpiga kopiorna av diverse primitiva betalningsmedel (från Thailand) som florerat senaste tiden verkar dock bli allt mera svårsålda. – Kanske för att Myntbloggen.se omnämnt dem?

Ett annat ”fenomen” jag noterat är att vissa säljare hittat ett nytt sätt att prångla ut förfalskningar och kopior … nämligen genom att ”gömma dem” i poster/lots. Taktiken är givetvis densamma som de med falska påståenden om att ”de ingenting vet”. Målgruppen är ”fyndjägarna” och de som låter snålheten bedra visheten.

Traderas FaceBook-sida (nya debattforum?) försöker väl de flesta undvika, så även jag, men när jag idag gjorde ett besök var informationen densamma som vid tidigare tillfällen; ”tekniska problem – drabbade annonser kommer flyttas fram  24 timmar”.

På Kungl. Myntkabinettets hemsida önskar man (fortfarande) God Jul och Gott Nytt År samtidigt som man pushar för ”mellandagsrean” den 26/12-6/1. På Svenska Numismatiska Föreningens (SNF:s) dito har det däremot varit tyst i en månad nu. Här är det inte tal om några jul- och nyårshälsningar. Toppnyheten är istället att vårens program ”kommer snart”. Vill du läsa förra vårens SNT i PDF-format, så går det bra.

Även på blogg-fronten är det ganska tyst. Några som varit aktiva tidigare, verkar ha tröttnat? Hoppas de tar nya tag! De lysande och läsvärda undantagen är: Ingemar ”SNF” Svensson, Kjell ”Gorgon” Holmberg och Lennart ”Sonesgården” Castenhag.

Jaha, det var första blogginlägget UTAN bilder!? – Det skall INTE upprepas! Jag lovar!

$1.000.000.000.000!?

Publicerat av
1

Slut på ledigheten. Åter till vardagen. Nyhetsgooglade ”mynt” och hittade då ett par artiklar (DI och AP) om att man i USA överväger att prägla ett … håll i er hårt nu! … PLATINAMYNT i valören $1.000.000.000.000 (tusen miljader dollar – eller ”one trillion dollars” som de säger ”over there”).

Idén är att  prägla ett platinamynt med ett (nominellt) värde på 1.000 miljarder dollar, motsvarande 6.500 miljarder kronor, och lämna över det till centralbanken, som skulle kreditera statens konto med lika mycket. Vips skulle behovet av att få kongressen att lyfta lånetaket vara borta. Skriver Dagens Industri (DI).

Nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman, tycker tydligen det är en bra idé och råder nobelpristagaren Barack Obama att prägla myntet.

I amerikanska medier finns redan ett rikt urval av ”myntförslag” (se kollage till höger) … och här på Myntbloggen.se vill man ju inte vara sämre –  så nederst till vänster hittar du:  $1.000.000.000.000 – MAD WORLD.  ;o)

Tillägg: Nu skriver även Svenska Dagbladet om ”The Trillion Dollar Coin” (10/1-2013).

Sveriges Tre Kronor

Publicerat av
Svara

Det blev ryska silvermedaljer till ”småkronorna” idag. Guld till favoriterna USA efter 3-1 i tom kasse i slutmiuterna. Tycker jänkarna hade lite flax med (minst!) ett billigt mål. Sverige hängde med bra – så all heder åt Tre Kronors J20-lag. Och grattis till silvret!

Sveriges Tre Kronor (d.v.s. Lilla Riksvapnet) är äldre än hockeylaget. De förekommer redan på Magnus ladulås kontrasigill från år 1275 – då flankerande konungens folkungavapen (götasköld).

På mynten gör de tre kronorna sin debut under Magnus Erikssons tid – omkring år 1340, då ställda i ring (eller triangelformation) på penningarna och lite senare, ca 1370 under Albrekt av Mecklenburg, placerade ”två över en” (oftast lagda på ett kors) på den nyinförda ”högvalören” – örtugen.

Äran för att ha kombinerat ihop folkungavapnet och de tre kronorna i en fyrdelad sköld tillfaller Karl Knutsson Bonde som blev kung år 1448. Det s.k. Stora Riksvapnet var fött.
I den så kallade hjärtskölden (den lilla skölden i mitten) hamnade naturligtvis Bonde-ättens vapen … som sedan har bytts ut varje gång en ny ätt tillträtt tronen. Exv. Vasa-ätten 1521-1654 … eller dagens Bernadotter fr.o.m 1818.

På Karl IX:s praktmynt om 8 Mark 1608 (bilden t.h.) återfinns både Magnus Ladulås vapen från kontra-sigillet 1275 (jämför översta bilden) och den fyrdelade skölden med sveakronor och götalejon – d.v.s. Stora Riksvapnet.

Myntet är onekligen ”ett skarpt inlägg” i striden med Danmark om Sveriges urgamla rätt till trekronorsvapnet. Det har förmodligen ett samband med att Karl IX red sin Eriksgata (som siste kung enligt den gamla landslagen, d.v.s. efter kröningen) anno 1609. Frånsidans latinska inskription lyder i översättning: ”Kungariket Sveriges vapen från Magnus Ladulås tid, svearnas, götarnas konung, vilken regerade år 1277”.
Detta mycket vackra exemplar såldes för övrigt på Antikören auktion 11, 1992, nr 202.

Flera webbaserade artiklar i detta ämne har nyligen publicerats. Passar därför på att tipsa om följande: Dick Harrison, Kjell ”Gorgon” Holmberg och Lennart Castenhag.

Årets första namnsdagsbarn

Publicerat av
1

God fortsättning!
Nytt år och ny kalender. Dags att försöka vänja sig vid att skriva 2013 istället för 2012. På nyårsdagen lär det aldrig varit någon som firat namnsdag … men sedan år 1901 är det Svea som inleder nyårets namnsdagsfirande – den 2 januari. Och eftersom det numismatiska bloggandet 2012 avslutades med svensk blindmyntexport, Avesta-liarden 1654 och det lilla odaterade (1663) provmyntet med bild av Karl XI som barn och CRS mellan sveakronor … tänkte jag starta 2013 med att anknyta till detta – och Svea!

I Bengt Hemmingssons artikel om nämnda provmynt (SNT 3-2002, s. 58-60) omnämns i förbigående även ett annat provmynt av koppar – nämligen Charles II:s engelska ”Pattern Farthing 1665” (Provmynt 1/4 Penny 1665). Denna lilla slant (Ø 24 mm) är graverad av den berömde mynt- och medaljgravören John Rottiers (1631-1703) och har den engelska personifikationen Britannia sittande på frånsidan (se bild t.v. ovan). Om det är ett provmynt eller en liten medalj (jetong) kan man kanske diskutera, men hur som helst kom den att bli förlaga åt de engelska kopparmynt som introducerades 1672, och som slogs på blinder (plantsar eller myntämnen) från Avesta i Sverige.

Detta är emellertid inte den enda kopplingen mellan England och Sverige i detta sammanhang. Den svenska mästergravören Arvid Karlsteen (1647-1718) hade i mitten av 1660-talet varit i lära hos nämnde Rottiers i London (se bland annat ”Ett gammalt mynt berättar…”, Antikörens småskriftserie nr 1, 1991). Och när den åldrade Karlsteen år 1716 fick i uppdrag att producera stampar till ett nytt nödmynt – PUBLICA FIDE, gjorde han det lätt för sig genom att helt sonika planka Britannia på Rottiers provmynt (kanske en souvenir från studieåren i London?) och bara byta ut Union Jack mot Sveriges Tre Kronor. Lite mer om detta finns att läsa i Mynttidningen 1-1996. Omskriften på ”Görtzens kokerska” (en av flera folkliga smeknamn på nödmyntet Publica Fide) anknyter f.ö. till den romerska gudinnan Fides (Fides Publica Populi Romani  = ungefär ”Romerska folkets allmänna trohet”).

I Grekland har man Athena, i England Britannia, i Frankrike Marianne. Hela Europa samsas om Europa och i Sverige har vi Moder Svea!  – Grattis på namnsdagen!