Kategoriarkiv: Tillverkningsteknik

1654 – Ett händelserikt år!

Publicerat av
Svara

Då börjar man så smått hämta sig efter midsommarfirandet och lillsemester på Gotland. Noterade just att jag glömt ”slå på” kommenteringen … Fixat! – så kom igen! 😉

Nådens år 1654 var ett händelserikt år. Drottning Kristina abdikerade och samma dag blev hennes kusin Karl X Gustav ny regent (den 6 juni). Kort därefter gick statsmannen och rikskanslern Axel Oxenstierna ur tiden (den 28 augusti).

I Mynttidningen 5/6-1996 skrev jag en artikel med titeln “När Kungen av Avesta slog mynt för franske Solkungen” … anno 1654. – Otroligt, men sant! Har även berört ämnet i korthet här på Myntbloggen i inlägget: ”Fransk kopparpeng från Avesta”.

I en inventeringslista från Avesta anno 1699 upptas ett antal gamla punsar till det “Franska Myntet”. Bland dessa punsar märks bl.a. 1 Conterfej (porträttpuns), 1 stort L, 1 lilja, 1 krona, 4 siffror (1, 4, 5, 6) samt 24 st. bokstavspunsar. Redan 1937 kunde Linder-Welin identifiera det franska typ-/provmyntet “Liard de France 1654″ som framställt med dessa punsar. Det dröjde dock till Mynttidningen 1996 innan någon upptäckte och omtalade skillnaden i gravörstil mellan de båda mynt som avbildas i Linder-Welins publikationer från 1937 respektive 1951. – Två helt olika gravörstilar = två olika myntorter!

De fyra mynten till vänster på bilden ovan (A-D) är alla graverad av den välkände franske mästergravören Jean Warin i Paris och slagen i staden Corbeil 1654. De fyra mynten till höger (E-H) är emellertid graverad av någon av gravörerna som jobbade för Marcus Kock (1585-1657) på Avesta myntverk. Av den rara Avesta-liarden känner jag i skrivande stund till sju exemplar, slagna med fyra olika åtsidesstampar och lika många frånsidor – alla utan inbördes kopplingar! … något som indikerar fyra olika parallella arbetsstationer / präglare.

Kort beskrivning av varianter / stampar:

  • A)  Corbeil, Frankrike … med punkter före 16 och efter 54 (.16 A 54.)
  • B)  Corbeil, Frankrike … med punkter efter 16 och före 54 (16.A.54)
  • C) Corbeil, Frankrike … utan punkter kring årtalet
  • D) Corbeil, Frankrike … utan punkter kring årtalet (rostiga/spruckna stampar)
  • E) Avesta, Sverige … med FRAN i åtsidans omskrift (som de franska mynten)
  • F) Avesta, Sverige … med FRA (utan N) i åtsidans omskrift, jämnhöga liljor
  • G) Avesta, Sverige … med FRA (utan N) i åtsidans omskrift, vänstra liljan högre
  • H) Avesta, Sverige … med FRA (utan N) i åtsidans omskrift, högra liljan högre

Avesta-liarderna E och F är mig veterligen unika (NNÅ 1937 resp. privat ägo), medan G är känd i två exemplar (Ole P. Eklund resp. privat ägo) och H i tre privatägda exemplar.

Variant eller samtida förfalskning …?

Publicerat av
6

På ”Nya Tradera” såldes nyligen en ganska rolig Kristina-tvåmark 1649. Den översta på bilden här till vänster. Stilen är “lätt grotesk” och det är svårt att kringgå misstanken om en samtida förfalskning? – Eller är det bara en ny variant? Jämför med det nedre myntet (från SNF/MISAB) som är garanterat genuint. Klicka på bilden för att se en förstoring.

På den ”groteska 2-marken” kan man bl.a. notera ett upp-och-ned-vänt M (=W) i årtalet, samt att (gravör)stilen är klart avvikande. Förutom att drottningen anatomi inte riktigt verkar stämma, känns speciellt lejonen i riksvapnet amatörmässiga och klumpigt utförda. Präglingsmässigt förefaller myntet dock samtida.

Kanske finns det någon i läsekretsen som vet mer eller har sett denna ”variant” tidigare? Hör av er via e-post eller kommentera artikeln i kommentatorsfältet. Lägger ut den bland ungdomarna på FaceBook också … så har vi spritt frågeställningen åt alla håll. 😉

Ber att få önska alla en riktigt skön midsommar! … om vi inte hörs innan dess …? 😉

Plåtmynt på FaceBook

Publicerat av
Svara

Det var en ihärdig förkylning man råkat ut för. Både hustrun och jag försöker kurera oss efter bästa förmåga, men det går väl si-så-där … trots läkarbesök och medikamenter så man snart kan öppna eget apotek här hemma. 😉

På grund av detta har jag inte riktigt haft tid, lust och ork att blogga de senaste dagarna … men jag har i alla fall gjort några sporadiska inlägg på FaceBook … Alltid nåt! 😉

Grattis på Otto-dagen!

Publicerat av
1

Det är ju Otto som har namnsdag idag! – Fick grattis-sms från hustrun redan i morse. 😉

Av denna anledning har jag idag googlat lite på den där mystiska OTHO-medaljen, som jag haft uppe på bloggen ett par gånger tidigare. Min undran var om internet månne vuxit och kunde bjuda på något nytt? – Allt går ju snabbt nu för tiden.

Och visst! På The British Museum hittade jag t.ex. denna originalprägling … och kunde då konstatera åtminstone två medaljer som uppenbarligen är avgjutningar av detta exemplar. På samma sida fann jag även ett modernt avslag i ”white metal” / vitmetall (aluminium?) av den åtsidesstamp som tydligen fortfarande finns kvar i Paris … och som är anledningen till (den tveksamma?) attribueringen till Giovanni Cavino i Padua(1500-1570). Enligt uppgift finns 122 stampar på Bibliothèque Nationale i Paris … och minst 82 (avbildade) moderna vitmetall-avslag av dessa stampar på British Museum i London.

The British Museum kunde även visa upp ett tydligare exemplar av ”den besläktade” AELIUS-medaljen … där man på frånsidan kan se att ett antal soldater som tvingar fram en kvinna till en tronande kejsare … som eventuellt erbjuder henne en (gift)bägare …?

Tack vare dessa tydliga och för mig nyupptäckta exemplar kan man konstatera ytterligare några likheter mellan nämnda OTHO- och AELIUS-medaljer. Notera t.ex. att bokstaven A helt verkar sakna tvärstreck … och att bokstaven S är betydligt bredare (och svag) nedtill. Båda dessa egenheter – plus centrummärket och hjälplinjerna för omskrifterna – återfinns på båda sidor av OTHO – MATVRA CELERITAS-medaljen. Det förefaller därför alltmer rimligt att dessa sidor ”hör ihop” och är de ursprungliga. Därefter verkar åt- och frånsides-stamparna skiljts åt … och kopplats dels till den större medaljen över historiker i Bologna, Achilles Bocchius (1488-1562), dels till den mindre sestertius-imitationen med den dramatiska offerscenen. Jämför med bildkollaget och förstoringarna ovan.

Konsten att slå mynt

Publicerat av
Svara

I samband med evenemanget Myntdagar i Göteborg 1988 (myntauktion + myntmässa), hade vi engagerat en kund, tillika smed, som visade besökarna hur man slog mynt på medeltiden. Två olika stampar till ”minnesmynt” i form av Lödöse-brakteater (små, tunna och ensidiga silvermynt), hade tillverkats … hemma i garaget! 😉

Några år senare – 1995 – firade svenska myntverket 1000-årsjubileum … med minnesmynt och allt (för att strax därefter sälja ut hela klabbet till Finland!?). Detta jubileum grundade sig på ett närmevärde för den tidpunkt man anser att Sveriges första mynt tillkom – omkring år 995. Eftersom detta sammanföll med att Friidrotts-VM i Göteborg (med ”brasseväder!”) och att vi just hade fått nya lokaler, tänkte vi passa på att göra lite reklam för myntsamlandet, genom att slå (tvåsidiga!) Olof Skötkonung-penningar ute på gatan! Tyvärr blev omfattningen inte så stor som planerat p.g.a. ett skyfall med översvämning som följd … men det hela blev i alla fall dokumenterat i Mynttidningen 4-1995.

          

          

Tredje gången gillt, när det gäller myntprägling, inträffade 2006 när vi blivit tillfrågade att medverka vid Medeltidsdagarna vid Gräfsnäs slottsruin. Denna gång var det återigen brakteater som gällde … men eftersom vi gärna ville låta barnen själva ”banka & slå”… behövde vi ett mjukare (och billigare) material än finsilver. Lösningen blev att stansa ut myntämnen (plantsar) ut tunn aluminiumplåt. På detta sätt behövdes inte så stor präglingskraft – och även barnen ”under en meter” kunde få med sig en egentillverkad och kostnadsfri ”Riddar Gomer-penning” (Hjorthuvuds-brekteat) hem till samlingen … 😉

Efter en förfrågan från en intresserade gotlänning på FaceBook, som tydligen har planer på att försöka slå egna mynt, har jag tagit några bilder av de olika egenhändigt tillverkade myntstampar jag själv har förfärdiga under åren. – Håll till godo!

Mynt på FaceBook …?

Publicerat av
2

Idag tänkte jag bara påminna om att jag kontinuerligt uppdaterar FaceBook-sidan med nya länkar (se ”status”, ”flöde” och under ”gillar”) till mynt, medaljer och annan numismatik från hela världen. Mycket är engelspråkigt – men också mycket större och mer varierat än här hemma i ”ankdammen”. 😉

YouTube-klippet ovan hittade jag t.ex. via American Numismatic Association’s (ANA:s) Money Museum. En mycket informativ tvåminutersbeskrivning om myntprägling förr i tiden.

Det finns säkert mycket att upptäcka ute i världen – och jag kommer garanterat att med ljus och lykta fortsätta leta efter numismatiken! På så sätt kan du ta genvägen via Myntbloggen.se och FaceBook! – Och har du inget FaceBook-konto, är det hög tid nu!

Passa gärna på att ”gilla sidan” (vi har på kort tid ökat från 8 till 19 myntsamlare i Sverige!). Och ”dela” gärna sådant som intresserar dig. Vi måste hjälpas åt att sprida kännedomen om vår fantastiska hobby … om vi vill se ytterligare en generation myntsamlare …?

Förfalskningar på SNF

Publicerat av
2

Kikade in på SNF:s hemsida Numismatik.se för att leta efter en gjuten medaljkopia … och hittade då samtidigt en ny sida, under fliken FALSKA MYNT – Vasatiden, om Gustav Vasas stormynt 1528. Det gäller tydligen att ”surfa runt” lite bland sidorna då och då eftersom alla nyheter kanske inte hamnar ”på löpet”. 😉

Några av de olika kopiorna på just denna mynttyp har ju nyligen omskrivits här på Myntbloggen.se i artiklarna ”Provmynt 1528 – eller utställningsjetong 1897…?” samt ”Flera kopior av 1528:an”, så det var ju lite extra kul att se att dessa platsar även på Svenska Numismatiska Föreningens webbplats. Föreningen har t.o.m. haft generositeten att omnämna källan! … men att även länka dit blev tydligen lite överkurs? 😉 Kanske är man mera mån om inlänkar än utlänkar …? Personligen tycker jag att det är just länkarna som ÄR INTERNET och att dessa aldrig kan bli för många. Så här snålar vi inte på detta utan länkar gärna både hit och dit! – Man vill ju sprida numismatiken – inte hemlighålla den! 😉

Annars tycker jag att nye hemsidesredaktören gör ett utmärkt jobb med Numismatik.se  (se där! – en länk till!). Täta uppdateringar och breddat utbud. Tyvärr sker det väl kanske lite ”på bekostnad av” hans privata hemsida … så vi får verkligen hoppas att han får duktigt betalt av SNF för all den tid han försakar för att föreningen skall slippa skämmas. 😉

Lekstuga i Nyköping 1626 …?

Publicerat av
Svara

Det är alltid lika roligt att få förfrågningar beträffande ”konstiga mynt” av allehanda karaktär. För tre veckor sedan skrev jag lite kort om en märklig ettöring? … eller tvåöring? … och härom dagen fick jag e-post med bilder på ytterligare ett ex. – från samma ”lekstuga”…?

Eftersom även det andra exemplaret (ovan till höger) är av ”exakt samma typer”, d.v.s. en hammarpräglad ettöring 1625 från Nyköping (Ottosson 56), som fått ytterligare en prägling i form av en valsverkspräglad tvåöring 1626 från samma ort (Ottosson 64) … är det mycket som talar för att vi har att göra med någon form av test – eller lek? Normalt sett matades hela tenar (kopparband), kanske en halvmeter långa, in mellan de graverade valsarna. Men i detta fall har man uppenbarligen matat in enstaka redan präglade mynt.

Att det rör sig om ettöringar och inte tvåöringar, styrks bl.a. av storlek (se montage ovan) och vikt. Det första exemplaret väger enligt uppgift 24,18 gram – det senare ca 30 gram. Den teoretiskt riktiga (medel)vikten enligt myntordningen är 28,33 gram per öre.

Ovannämnda referenser hänvisar till artikeln i Antikören auk. 16, 1995, sid. 20-37.

MYNTSNACK – Frågor? & Svar!

Publicerat av
Svara

På förekommen anledning har jag idag lagt upp en ny sida på Myntbloggen.se …

Har valt att kalla den nya sidan för “MYNTSNACK – Frågor? & Svar!” … och tanken är att man här skall kunna ställa allmänna frågor, diskutera, svara på frågeställningar eller helt enkelt “chatta” om mynt, medaljer, sedlar, polletter och annan numismatik.

Tycker det är både kul och stimulerande när Myntbloggens läsare på olika sätt deltar (interagerar på internetspråk) och därmed gör bloggen bredare och, i mitt tycke, mera intressant. Ställ gärna frågor, lägg er i och tjôta emot!  😉  – Mångfald är bra!

Kan detta vara något bra, månne …?  – Länken till nya sidan MYNTSNACK – Frågor? & Svar! hittar du längst till höger i vinjetten ovan. – Vi får testa och se … ORDET ÄR FRITT …

Vet inte om det finns några myntsamlare som använder FaceBook, men i så fall kan jag rekommendera denna numismatiska FB-sida. Där lägger vi då och då upp diverse spännande myntlänkar samt ”delar” och ”gillar” sådan som vi tycker förtjänar detta. Titta in och kolla läget, vet ja! 😉

P.S.  Och snälla!! – Kan ni inte passa på att ”gilla sidan” också! – Det måste väl ändå fortfarande finnas fler än åtta!? myntsamlare kvar i Sverige …?  😉

Flera kopior av 1528:an …

Publicerat av
Svara

För några veckor sedan bloggade jag om Stockholmsutställningens minnesjetonger 1897, med motiv av Gustav Vasas stormynt 1528 … och idag tänkte jag visa ytterligare några gyllen-kopior av varierande ålder och utförande. Ovanstående två mynt är av guld respektive silver – och åskådliggör dessutom de båda frånsidesvarianter som förekommer på 1528 års stormynt; med och utan romb före STOKOL. Båda är naturligtvis äkta …

… medan dessa åtta samtliga är falska. De som betecknas A-F är av ungefär samma storlek som originalen, medan G-H är miniatyrer (Ø 28,4 mm) från den del av utställningen 1897 som kallades ”Gamla Stockholm”. Notera att bilderna är inte fullt skalenliga.

  • A = Tennavgjutning av KMK:s unika guldexemplar. Skol-/läroverks-kopia?
  • B = Kopia av silver, i mycket dålig/klumpig stil, hämtad från Appelgrens verk 1933.
  • C = Dåligt utförd, ganska modern (1900-tal?), kopia i okänd (tung!) legering.
  • D = Graverad kopia, förmodligen tillkommen för att fylla en lucka i en samling.
  • E-F = Ganska grovt gjutna musei-/samlar-kopior i silver. Från samma form.
  • G-H = Gyllen-miniatyrer i 1-öresstorlek, sannolikt slagna av Petterssons 1897.

För den som vill läsa mera rekommenderas Mynttidningen 3/4-1994, sid. 18-23.