Kategoriarkiv: Numismatik på Internet

Samlarvänliga priser hos SNF

Publicerat av
2

Eftersom jag refererat lite från både Bukowskis och Künkers auktioner, kan det väl vara på sin plats att redovisa lite resultat även från SNF:s auktion MISAB 10. Skall man tro deras egen annons bjöd auktionen på ”mycket starka resultat”. Föreningen närstående bloggare talar om ”en rekordartad auktion med mycket högt deltagarantal”, vad nu det innebär?

SNF:  – ”Helgens auktion visade en mycket stark myntmarknad med flera toppnoteringar. Generellt var prisnivån mycket god på i stort sett alla områden”.

På auktion blir det ju allt som oftast ”både vin och vatten”, d.v.s. allt ifrån jättefynd och klart prisvärt till tokpriser och toppnoteringar. De båda kollagen är ett axplock av numismatiska prisnoteringar inom olika samlarområden på MISAB 10. Personligen tror jag detta säger mer än att välja ut tre äldre guldmynt och ”värdera” hela auktionen efter detta. 😉

Tycker det är väldigt intressant att läsa olika åsikter om vad som är ”riktigt bra betalt” eller vad som kännetecknar ”en toppauktion”. Man får ”läsa mellan raderna” och jämföra med sina egna uppfattningar. Det är väl inte helt omöjligt att det finns ett visst egenintresse i att exv. hävda att NKU:s Oskariana-auktion bjöd på ”ett bra resultat” (snarare katastrof) eller att ”riktigt bra betalades Olof Skötkonungs-penningen” (såldes billigare nu än 1969).

Läste också en roligt skröna någonstans i åsiktsflödet; som påminner om storsamlare i gångna tider – ett klassiskt Algård-citat: – ”152.000 kr var billigt, den där dukaten är värd minst det dubbla”. Olle Algård brukade säga så när han betalat ett pris för ett mynt som resten av världen tyckte var sanslöst eller orimligt högt. Givetvis med baktanken att kunna begära ännu mer, den dag det skulle säljas på nytt. 😉

P.S.  Gå gärna in och läs (gilla!) vår FaceBook-sida … den uppdateras fortlöpande med nyheter om långfingrade museichefer och falskmyntarnas präglingstekniker etc. etc.

Künkers vårauktioner 2014

Publicerat av
Svara

Idag avslutades Künkers vårauktioner som avhållits i tyska Osnabrück i denna vecka. Totalt omsattes 8,75 miljoner euro … vilket med en Forex-kurs på 9,40 och en tillkommande köparprovision på 23% innebär motsvarande lite drygt 101 miljoner SEK. Slutresultaten på auktion 245-248 låg i snitt 50% över de estimerade utropspriserna.
Mera detaljerade uppgifter finns naturligtvis på Künkers webbplats.

Mängden fantastiska mynt och medaljer på dessa auktioner är så enorm att ”det är svårt att se skogen för alla träd”… 😉  – så vi för nöja oss med några axplock:
Den sällsynta Erik XIV-klippingen om 16 öre 1563 av typ I (tidigare om-skriven här på Myntbloggen (se blogg-inlägget ”Olofsson & Hoenauer”), såldes ganska billigt för 1.000 EURO + provision (ca 11.500 SEK). Kanske lite p.g.a. att man missat att nämna det där med ”typ I”…? 😉
Hjältekonungen Gustav II Adolf i guld … klubbades för fantastiska 12.000 EURO + provision (ca 139.000 SEK) … eller nästan 4.800 kr per gram!
Denna medalj är egentligen inte speciellt ovanlig – men detta var dels en originalgjutning med spår av emalj (Originalguß mit Resten von Emaille), dels i äkta guld! (29,01 gram). Flertalet utbjudna exemplar av denna medalj är däremot senare avgjutningar (d.v.s. kopior), oftast i förgylld brons. Alltså ett bra exempel på vilka enorma prisskillnader det kan vara på något man, vid första anblicken, kan tycka är ”samma medalj”… 😉
På sin hemsida framhåller Künker själva att de kinesiska mynten gick mycket bra, liksom den imponerande medaljsamlingen som tillhört Georg Baums. Så här skiver man t.ex.
– ”The results of the series of coins from China were unbelievable: it reached more than triple of the estimate. The Malta collection brought more than twice of the estimate. The Georg Baums collection sold for impressive 1,8 Mio Euros”.

Silvermedaljer på Bukowskis

Publicerat av
6

I kväll och igår kväll klubbades återstoden av överdirektör Erik Montells mynt- och medaljsamling på Bukowskis Market i Stockholm. Första delen av denna samling såldes på Bukowskis den 4 december 2013 – se vidare: ”Ojämn prisbild även hos Bukowskis”.

Även denna gång förvånas man av den ojämna prisbilden. Rena ”toknoteringar” på såväl polerade silvermedaljer som vanligt förekommande antika mynt … medan annat gick till relativt rimliga priser. Kr 23.000:- +22,5% + 50:- slagavgift = Kr 28.225:- för en ”lite väl blank” Arvid Karlsteen-medalj (1694-95) över Karl X Gustav och tåget över Bält (lilla modellen! – och möjligen en sentida prägling?), måste väl vara ett rekord?

Prisnivåerna ovan (se bild) är väl i och för sig inte orimliga – om det hade varit frågan om riktiga praktexemplar. – Men det är det faktiskt inte! Påfallande många är uppenbarligen både polerade och repade. Medaljer är miniatyrkonstverk och skicket har – åtminstone för mig – mycket stor betydelse för helhetsintrycket – och priset!

En högst ordinär makedonsk tetradrachm från Alexander III, den Store (slagen i Amfipolis) för Kr 35.000:- + avgifter (= totalt 42.925:-) är troligen världsrekord!? – Fullt i klass med noteringen för en halvdan romersk sestertius från Philip II … för 8.000:-!? Två priser där man utan större problem kan kapa en nolla på varje, genom att göra sin hemläxa och handla internationellt … alternativt ta hjälp av någon kunnig svensk mynthandlare. 😉

Nämnda ”tokpriser” i kombination med några mera måttliga dito, som exv. en ganska snygg romersk Trajanus-aureus för måttliga 17.500:- + provision, får åtminstone mig att misstänka att kundkretsen är kapitalstark … men förhållandevis oerfaren …?

Mynt på FaceBook …?

Publicerat av
2

Idag tänkte jag bara påminna om att jag kontinuerligt uppdaterar FaceBook-sidan med nya länkar (se ”status”, ”flöde” och under ”gillar”) till mynt, medaljer och annan numismatik från hela världen. Mycket är engelspråkigt – men också mycket större och mer varierat än här hemma i ”ankdammen”. 😉

YouTube-klippet ovan hittade jag t.ex. via American Numismatic Association’s (ANA:s) Money Museum. En mycket informativ tvåminutersbeskrivning om myntprägling förr i tiden.

Det finns säkert mycket att upptäcka ute i världen – och jag kommer garanterat att med ljus och lykta fortsätta leta efter numismatiken! På så sätt kan du ta genvägen via Myntbloggen.se och FaceBook! – Och har du inget FaceBook-konto, är det hög tid nu!

Passa gärna på att ”gilla sidan” (vi har på kort tid ökat från 8 till 19 myntsamlare i Sverige!). Och ”dela” gärna sådant som intresserar dig. Vi måste hjälpas åt att sprida kännedomen om vår fantastiska hobby … om vi vill se ytterligare en generation myntsamlare …?

Romerska regentlängden

Publicerat av
Svara

Är inte direkt upplagd för några djupare numismatiska alster, så här på fredagskvällen … så ni får hålla tillgodo med ett par trevliga fotografier – från 1948.

Som synes är detta porträttgalleri av den romerska regentlängden signerat ”G de L 48” … vilket står för Georg de Laval, 1948. Så här skriver numismatikern och museimannen Nils Ludvig Rasmusson om Geogre de Laval (1883-1970) i Fornvännen 1970:

– ”Ivrigt sökte de Laval verka för att svenska samlare skulle intressera sig för de klassiska mynten. Bl.a. lät han mångfaldiga små populära översikter över de romerska kejsarna i fotografisk återgivning och de viktigaste grekiska myntorterna (med karta), allt utfört med hans nitida* textning och teckning. För myntkabinettet, som han gärna och ofta gästade, och som han skänkte värdefulla gåvor, gjorde han vid grundandet av dess vänförening en viktig insats och var under 21 år (1948-69) dess ordförande. Samfundet Kungl. Myntkabinettets Vänner tillförde under denna tid samlingarna olika objekt till ett värde av ca 25 000 kronor. Det var främst denna insats, som motiverade hans inval till korresponderande ledamot av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien”.

* Det, i mina ögon, sällan använda ordet ”nitida” betyder tydligen ungefär ”prydlig, tydlig, petig”. Jodå, jag har slagit upp det. 😉  Ha en trevlig helg!

Året var 1979

Publicerat av
5

För en si-så-där tio månader sedan köpte jag en Johan-fyrk 1589 på Tradera. Anledningen vara att jag kände igen just detta exemplar – som fanns i min pojksamling på 1970-talet. Skrev lite om detta ”myntminne” i blogginlägget ”Schack, fyrk och numismatik” … och härom dagen hittade jag ett gammalt ”registerkort”, från anno 1979, på just detta mynt. 🙂

Tänk vad tiden går. Det är inte länge sedan man var 15 år, fläckvis okysst och mer intresserad av mynt (och schack) än mopeder. Varje vecka hoppade kompisen Thomas och jag upp på cyklarna i Järnbrott (Västra Frölunda) och trampade in till stan (Göteborg), för att kolla in om mynthandlarna hade fått in något nytt. Många var nog rätt trötta på oss. 😉
Vi brukade börja hos George Hallgren på Linnégatan och Olavi & Hannu på Victoria Mynthandel på Andra Långgatan (mitt emot Göteborgs Auktionsverk). Det fanns en jeppe till på samma gata – men han var allt som oftast full, så den undvek vi. Därefter gick färden mot Numis och Sture Lemsjö vid Kaserntorget (numera Numismatica, där jag för övrigt pryade som 13-14-åring!) – och sedan vidare till Gösta ”Baronen” Andersson på Västra Hamngatan. Där kunde man stöta på GNF:arna Fritz Johansson och Rune Pennevik, som hjälpte till bakom disken då och då.

Därefter var det dags för Antikhallarna. Där var det framför allt Beso (Antikrundans Bertil Svensson) på andra våning och Thomas ”Silverkronan” Ahlstrand, som lockade. Den senare var en riktig karaktär som verkligen kunde ”hålla låda” i hallarna. Han kastade ut kunder på löpande band och kollade deras fickor så de inte stulit något, men han var alltid schysst mot oss grabbar – speciellt när faderskapet (plånboken) var med. 😉  När vi ändå var i hallarna kikade vi ibland in hos holländaren på Moneta … men hittade sällan något.

Upp på cykeln igen och vidare mot Paul Levin på Mynthandeln Ticalen. Det var ju fredag. Detta var ofta resans höjdpunkt och slutmål, men ibland hände det att cykelturen gick vidare mot Engelbrektsgatan, där Nils-Göran Persson huserade på Dukaten Mynthandel … och kanske ända till Södra Vägen för att kolla vad Sune Andersson på A-Antikviteter hade att erbjuda. Sune är ännu verksam och det var han som sålde Johan-fyrken på Tradera.

Har jag räknar rätt och inte glömt för många fanns det alltså åtminstone tio mynthandlare med öppen butik i Göteborg på den tiden. Idag är det inte många kvar. På mitt gamla, men väl så ambitiösa, ”registerkort” har jag förutom diverse myntfakta från Tingströms ”Svensk Numismatisk Uppslagsbok”, även noterat katalogpriset i ”Sveriges Mynt 1521-1977”. Denna utmärkta bok kom ut i november 1976 (för snart 40 år sedan) och värderingen på 300 kr då, motsvarar i dagens penningvärde omkring 1.350 kr. När jag handlade myntet av Rune Larssons Mynthandel i Borås, den 12 juli 1979, betalade jag tydligen netto 140 kr (= 495 kr idag). Kanske (förhoppningsvis) prutade jag? 😉

När jag fick chansen att köpa tillbaka den lilla slanten på Tradera 2013-05-12 blev slutpriset 298 kr (+ 6 kr porto) … eller endast 60% av vad jag betalade 1979 … eller endast 22% av vad SM-boken värderade myntet i 1976/77. Många samlarmynt är nog ganska billiga idag.

P.S. Notera ”fototekniken” anno 1979 … ”papper över och blyertspenna fram” … 😉

The Saddle Ridge Treasure

Publicerat av
Svara

Ni som hänger med på FaceBook har väl redan läst om den fantastiska guldmyntskatten som hittades av ett par i Kalifornien förra våren. Tänk att hitta 1.427 guldmynt på sina ägor.

När jag läser lite vidare om denna fantastiska historia stöter jag på ett namn jag känner igen:

– ”After some initial research, they contacted Donald Kagin and David McCarthy of the numismatics firm of Kagin’s in Tiburon, California, who is representing the owners”.

Ha!, där ser man. It’s a small world!
Honom har jag suttit och snackat mynt med på hans kontor i utkanten av San Francisco. Det var i samband med ett besök hos min emigrerade moster Marianne och hennes man Jack, i Lafayette utanför San Francisco 1998, som Jack tyckte vi skulle ta en tur och hälsa på ”Don Kagin, Phd”. Han var nog lite imponerad både av mynthandlaren, hans titel och det anrika familjeföretaget! Dessutom hade de två träffats några år tidigare då mina föräldrar varit på besök. Den gången hade jag skickat med några amerikanska mynt – bl.a. en serie trevliga s.k. ”California Fractional Gold Coins”, som var en av Kagin’s specialiteter – så dem köpte han mer än gärna.

Och när så ”Ottosson junior” dök upp undrade Kagin naturligtvis om jag hade fler – vilket jag dessvärre inte hade. Vi pratade både om det ena och det andra, men speciellt förtjust blev han över att få några nummer av Mynttidningen … trots att han naturligtvis inte begrep ett ord svenska. 😉  Han tyckte de såg väldigt proffsiga ut och rekommenderade mig att ta kontakt med någon internationell tidskrift – typ World Coin News eller Coin World. Han undrade också om jag kunde fixa fram ett 8- eller 10-dalers plåtmynt? 😉  – Tack för komplimangen! När jag sa att en 8-daler SM klubbats för 630.000 SEK, blev han inte det minsta förskräckt. Tvärtom! Han berättade att för honom var det många gånger lättare att sälja något ”unikt och/eller spektakulärt” än en massa dussinvaror. Han sökte toppar.

Hur som helst fick jag ett avbrott i golfandet och en väldigt trevlig pratstund med en av höjdarna inom den amerikanska mynthandeln. En lättsam och opretentiös man.

  

 

 

 

 

Guldmyntskatten har nu konserverats, katalogiserats och ”slabbats”. Don Kagin har som sagt fått uppdraget att hjälpa upphittarna med rådgivning, marknadsföring och försäljning. Toppobjektet är ett 20-dollars guldmynt (Double Eagle) 1866-S (San Francisco Mint) av typen utan mottot ”IN GOD WE TRUST” ovanför örnen på frånsidan. Bara denna värderas till en miljon dollar! Hela samlingen till omkring 10 miljoner dollar. Här följer en lista på de finaste mynten i ”The Saddle Ridge Treasure of U.S. Gold Coins”:

  • 1866-S $20 Double Eagle, no motto valued at around $1 million
  • 1866-S $20 Double Eagle, with motto PCGS MS62+ (finest known)
  • 1873 $20 Double Eagle (Closed 3) graded MS62 (tied finest known)
  • 1877-S $20 Double Eagle PCGS MS65 (tied finest known)
  • 1888-S $20 Double Eagle (four) PCGS MS64 (tied for finest known)
  • 1889-S $20 Double Eagle (two) graded PCGS MS65 (tied for finest known)
  • 1894-S $20 Double Eagle PCGS MS65 (tied for finest known)

Mars = myntmässa i Göteborg!

Publicerat av
Svara

Så där ja, då skriver vi redan mars! Jisses vad tiden går fort. Men så är det väl när man har roligt. 😉  – Och håller vädret dessutom i sig, får vi en riktigt tidigt vår i år. – Härligt!

Höjdpunkten i mars månad blir nog för egen del myntmässan i Göteborg, den 29 mars (öppet kl. 11-15). Skall bli riktigt trevligt att träffa kunder, samlarvänner och kollegor. Det blir dessutom ett utmärkt genrep inför FriMynt i Helsingborg den 26 april.

Talade med ”mässgeneralen” härom veckan och han kunde meddela att de mynthandlare som är klara är: Antikören (Ottosson), H&J Numismatik (Häggqvist), Myntauktioner i Sverige (Carlberg), Pecunia (Mattsson), Pedersen (Österlund), Skarabé (Bengtsson) och Werners Mynt & Tryck (Stensgård). Dessutom deltar Anders Falk, Roger Jonsson, Dag Rönning och Göran Werner … samt ett par för mig okända samlare/handlare. Naturligtvis finns även Göteborgs Numismatiska Förening och Svenska Numismatiska Föreningen på plats för att göra reklam för sig och sprida numismatikens evangelium. 😉

Mynthandlare i Sverige …

Publicerat av
6

Jag tycker faktiskt INTE att myntbranschen i Sverige är så helig att den helt skall undgå all granskning, kritik eller ifrågasättande. Man måste få ha åsiker även om mynthandlare.

Det finns emellertid en mynthandel i Sverige som det tydligen är tabu att recensera – eller ens omtala i fel tonfall? … nämligen MISAB, eller ”Björks Mynthandel” som en del lite skämtsamt brukar säga. Nu är ju inte jag den som är rädd för att säga vad jag tycker, så likt Magnus Uggla anser jag att det är helt OK att ”slå åt alla håll” och öppet (inte anonymt!) kritisera även de mest überpretentiösa inom vårt lilla skrå. Har aldrig förstått ”SNF-filosofin” att ”vi måste verka för att det blir fiiint och exklusiiivt att samla mynt”. Det är nästan så att de allra mest fisförnäma yttrandena sporrar en att ”balansera vågen” lite. 😉

Kommer mycket väl ihåg när min mor, på FriMynt i slutet av 80-talet, höll på att sparka Bjarne på smalbenet, p.g.a. av hon uppfattade honom som arrogant och dryg när han stod där med näsan i vädret och tuggade på glasögonskalmen – så ”upptagen” att han inte kunde kosta på sig att hälsa. 😉

Nu har ju ”Björks Mynthandel” inte ens hållit på i fem år, men ändå jämför man sig gärna med Henryk Bukowski (1839-1900), den legendariske mynthandlaren T. G. Appelgren (1872-1950) eller vår meste myntauktionist genom tiderna, Bjarne Ahlström. Den sistnämndes kataloger upptar bortåt en meter i bokhyllan och sammanfattar en 33-årig auktionsverksamhet, åren 1972-2004. – Så kom igen om 28½ år, MISAB! 😉 – För 75 år av stencilerade föreningsblad, gjorda av andra, är trots allt mest ett marknadsföringstrix.

– ”Vårt ursprung i den ideella och vetenskapliga sfären gör, att vi värderar kunskapsspridning högt”, skriver man. Av detta och mycket annat får man lätt intrycket att ”Björks MISAB” är lite förmer och finare än andra mynthandlare. De är både ”vetenskapliga” och handeln med mynt sker rent ideellt. Här är det alltså inte alls frågan om att ge en kompis ett jobb med 490.000 kr i lön – eller en annan kamrat en välkommen och kanske rent av lönsam beställning på kontinuerlig katalogproduktion? – Och tanken på att någon annan, utanför denna fiiina sfär!?, skulle kunna sprida kunskap om numismatiken, är naturligtvis lika absurd som onämnbar … precis som 20-25 år gamla forskningsrön som gjorts av ”fel” personer … 😉

Ja, ja, alla har väl sin syn på myntsamlandets tjusning och vedermödor. Och vill man vara snål och missunnsam skall man naturligtvis få vara det. Själv kommer jag aldrig att ”stå och sippa champagne med direktörerna i föreningen för inbördes beundran” … helt enkelt därför att jag ogillar såväl champagne som lismare och skvallerkärringar … 😉
– Jag föredrar istället en wirre och två pilsner! – SKÅL! – och trevlig helg på er!

Förfalskningar på SNF

Publicerat av
2

Kikade in på SNF:s hemsida Numismatik.se för att leta efter en gjuten medaljkopia … och hittade då samtidigt en ny sida, under fliken FALSKA MYNT – Vasatiden, om Gustav Vasas stormynt 1528. Det gäller tydligen att ”surfa runt” lite bland sidorna då och då eftersom alla nyheter kanske inte hamnar ”på löpet”. 😉

Några av de olika kopiorna på just denna mynttyp har ju nyligen omskrivits här på Myntbloggen.se i artiklarna ”Provmynt 1528 – eller utställningsjetong 1897…?” samt ”Flera kopior av 1528:an”, så det var ju lite extra kul att se att dessa platsar även på Svenska Numismatiska Föreningens webbplats. Föreningen har t.o.m. haft generositeten att omnämna källan! … men att även länka dit blev tydligen lite överkurs? 😉 Kanske är man mera mån om inlänkar än utlänkar …? Personligen tycker jag att det är just länkarna som ÄR INTERNET och att dessa aldrig kan bli för många. Så här snålar vi inte på detta utan länkar gärna både hit och dit! – Man vill ju sprida numismatiken – inte hemlighålla den! 😉

Annars tycker jag att nye hemsidesredaktören gör ett utmärkt jobb med Numismatik.se  (se där! – en länk till!). Täta uppdateringar och breddat utbud. Tyvärr sker det väl kanske lite ”på bekostnad av” hans privata hemsida … så vi får verkligen hoppas att han får duktigt betalt av SNF för all den tid han försakar för att föreningen skall slippa skämmas. 😉