Kategoriarkiv: Tillverkningsteknik

Fransk kopparpeng från Avesta

Publicerat av
Svara

I Mynttidningen  5/6-1996 skrev jag en artikel med titeln ”När Kungen av Avesta slog mynt för franske Solkungen” … och några år senare skrev Bengt Hemmingsson om ”Hadorphs myntbok och ett provmynt i koppar” i SNT 3-2002. Det handlar om ett lite bortglömt område inom svensk numismatik; blindmyntexporten. Från mitten av 1600-talet och fram till 1800-talets början exporterade Sverige förädlad koppar i form av s.k. blindmynt (opräglade myntämnen) till länder som exv. Frankrike, Polen, England, Holland, Spanien, Danmark-Norge och Portugal. Ulla S. Linder-Welin har skrivit om detta i Nordisk Numismatisk Årsskrift (NNÅ) 1937 och i den utmärkta lilla boken ”Svensk koppar och kopparmyntning” 1951 och 1965.

I en inventeringslista från Avesta anno 1699 upptas ett antal gamla punsar till det ”Franska Myntet”. Bland dessa punsar märks bl.a.
1 Conterfej (porträttpuns), 1 stort L, 1 lilja, 1 krona, 4 siffror (1, 4, 5, 6) samt 24 st. bokstavspunsar.
Redan 1937 kunde Linder-Welin identifiera det franska typ-/provmyntet ”Liard de France 1654” som framställt med dessa punsar. Det dröjde dock till Mynttidningen 1996 innan någon upptäckte och omtalade skillnaden i gravörstil mellan de båda mynt som avbildas i Linder-Welins publikationer från 1937 respektive 1951. De är nämligen i högsta grad skiljaktiga – vilket betyder att de har olika ursprung. Den översta på bilden ovan t.h. är graverad av mästergravören Jean Warin i Paris och slagen i staden Corbeil 1654, medan den undre är graverad av någon av gravörerna som jobbade för Avesta myntverks berömde myntmästare, Marcus Kock (1585-1657) … troligen Johan Michelsson. Av den rara Avesta-liarden  känner jag i skrivande stund till sex exemplar, slagna med fyra olika åtsidesstampar och lika många frånsidor – alla utan inbördes kopplingar! … något som indikerar fyra olika parallella arbetsstationer / myntslagare.

Några år efter Avesta-liarden 1654 och Marcus Kocks bortgång 1657, fick sonen, myntmästare Isak Kock (1620–1679), sedermera adlad Cronström, år 1663 förnyade privilegier för verksamheten i Avesta. Där gavs han rätt att tillverka och exportera såväl opräglade blindmynt som färdiga kopparmynt till utländska beställare. Isaks yngre bror, Abraham, besökte under de kommande åren flera av Europas myntverk och skaffade sig värdefulla kontakter. Provmyntet ovan (SM 377) är förmodligen slaget i Avesta 1663 och avsett att användas som ett varuprov för potentiella utländska kunder. Åtsidan visar ett barnportätt av Karl XI (1660-1697) och frånsidan tre prydliga kronor omgivna av CRS (Carolus Rex Sveciae = Karl Sveriges Kung). Bengt Hemmingsson förslår gravören Johan George Breuer som upphovsman – själv skulle jag nog vilja sätta en slant på den tidigare nämnde Johan Michelsson, även här.

Ja, det var så sant; vi skulle ju ha ”dagens falskmynt på Tradera” också …  ;o)

           

Det kan kanske också vara på sin plats att redovisa resultatet för de 22 förfalskningar som ledningen för Tradera fick information om här på Myntbloggen:

Sålda 11 st.  –  Osålda 4 st.  –  Stängda 1 st.  –  Ej avslutade 6 st.
Säljare A+B+C = Kr 1.733 + 442 + 1.632 = Kr 3.807:- … och 8% = 304:56 till Tradera.

Traderas hormynt & media

Publicerat av
2

Idag inleds vecka 51 och på fredag inträffar vintersolståndet … då världen, av vissa, spås gå under.  Och läser man dagens tidningar kan man nästan tro att det är sant? – Vad har hänt med kritiskt tänkande, källkritik och undersökande journalistik??

Piteå-Tidningen – Resumé – Dagens Nyheter (DN) – Svenska Dagbladet (SvD) – Sveriges Radio (SR) – Sveriges Television (SVT) – Göteborgs Posten (GP) – Dagens Industri (DI) – Ystads Allehanda … osv. är bara några exempel på det synnerligen enkelriktade mediadrev som idag sprider ”den stora nyheten” att:

TRADERA sålde Karl Fredrik Mattssons falska HORKARLSMYNT för Kr 80.200:-.

Gemensamt för medias rapportering är att man totalt låter sig duperas av en simpel falskmyntare, ärekränkare och politisk propagandamakare (för Republikanska Föreningen?).
Karl Fredrik Mattssons skitsnack om att han är ”konstnär” och att ”en enda krona är värd hela 80.200 kronor”, köper tidningarna fullständigt okritiskt, utan att för ett enda ögonblick tänka efter eller reflektera över vad som verkligen har hänt? – eller hur det gick till? – eller varför? Får man göra vad som helst i välgörenhetens namn? Är det månne fler än ”bara” pressen, Riksbanken, lagstiftaren, Tradera, SVT och SR som lurats av KFM? Kanske var Tradera-jippot bara ytterligare en av Karl Fredrik Mattssons alla lögner …?  – Vad VET vi egentligen??

Nej då, här skall inte ifrågasättas. Istället tillåts FKM själv att lägga fram texten i media. Med rena floskler som exv. ”Många tror nog att det är en bra investering då det är en extremt liten upplaga” fortsätter hans ”konstprojekt” (läs: förtalskampanj).
På Piteå-Tidningen lär man sig emellertid INTE av sina misstag. Nej, där är man istället stolt!? när man citerar kungaförtalaren, republikens förespråkare och falskmyntaren Karl Fredrik Mattsson:  – ”Jag hade ett internt mål som var 62.300 kronor och det baseras på att den summan är en promille av hovets oredovisade apanage, säger upphovsmannen och Pitebördige Karl Fredrik Mattsson”. Piteå-Tidningen blev riksbekant i somras, eftersom det var den som först av alla blev lurad av KFM:s lögnaktiga mamma, Karin. Sedan drog drevet igång och den ene skrev av och plankade den andre – utan att egentligen tänka så mycket. Och på den vägen är det. Nu väntar vi bara på ”eftertankens kranka blekhet” … och vi lär få vänta.

Hade förväntat mig att läsa en hel del om Traderas etik i dagens tidningar … men så blev det inte. Inget om falskmyntförsäljning, budtrissning, förtal eller annat ”anstötligt”. Ja, ja, det är kanske enklare för ”journalister” att planka varandra och kopiera TT.  ;o)

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack för alla mail!

Publicerat av
1

Lucia-dagen 2012, det var dagen då mailkorgen blev en evighetsmaskin. Tack så mycket – men det räcker nu. ;o)  Ni kan säkert gissa ämnet … jodå, Traderas hormynt.

Som många noterat fick vi ju celebert besök här på Myntbloggen i går eftermiddag, när Traderas PR-chef. Jenny Pedersén, tittade in … och framförde Traderas syn på Public Relations. ;o)  – En i detta sammanhang mycket otacksam uppgift, som hon säkert gärna hade överlåtit åt VD:en Gustav Gyllenhammar (alias ”Cassandra2” ;o)).
Att han väljer att skicka fram PR-chefen istället för att själv försöka försvara sina klavertramp … var ju ganska väntat. Är det något denne man vet och behärskar till fulländning så är det att man skall stå väldigt stilla när man har foten djupt nerborrad i klaveret.  – Han har erfarenhet!  ;o)

Tydligen är det väldigt många medlemmar som anmält Traderas hormynt … av en lång rad olika anledningar. Annonsen/objektet bryter ju mot en räcka av Traderas egna regler och svärtar ju dessutom ner en lovvärd insamling. Kommentera och läs gärna vad andra tycker om det hela, här på Myntbloggen.se … själv är jag nog benägen att instämma i slutspurten av denna läsarkommentar:
Skäms Tradera!! Marsch in i skamvrån!   ;o))

Amatören & loppiskungen ;o)

Publicerat av
11

Medan kungafamiljen ännu en gång gör bra reklam för Sverige genom att medverka vid dagens Nobelfestligheter i Stockholm, använder andra allt mer desperata metoder för att försöka få lite uppmärksamhet på sitt håll.

Dagen till ära passar den nyligen refuserade ”amatörkonstnären” och kungaförtalaren Karl Fredrik Mattsson på att söka kunder till sitt Kungaexperiment genom ”loppis-kungen” Gustav Gyllenhammar och ”förbättringssajten” Tradera. Sveriges Radios Musikhjälpen ville inte ha med detta att göra – men det struntar naturligtvis dessa mediakåta herrar högaktningsfull i. Kan Gyllenhammar dessutom tjäna en hundralapp, har han tydligen inga synpunkter på vad som saluförs. Och myntförfalskningar hör ju till Traderas mest lönsamma produkter inom avdelningen Mynt & Sedlar, så detta följer ju bara en lång och väl etablerad tradition.

Men ”horkarlsmyntet” som Karl Fredrik Mattsson kallar det på Tradera.com har inte placerats i denna kategori – utan istället ”gömts undan” i kategorin Övrigt > Övrigt. Kanske skäms man i alla fall en smula över att ha prostituerat sig på detta vis …?  ;o)

För den som tycker det är kul att göra egna mynt – om än bara digitala – så kan vi passa på att rekommendera den tyska webbsidan: Münz-Generator! … där man kan ladda upp en egen bild och skriva en egen omskrift . . . precis som en ökänd ”amatörkonstnär”. Men eftersom det är Sveriges Riksbank som har ensamrätt på att utge svenska KRONOR, kan man ju förslagsvis välja en ny valuta till de egna mynten.  – Och försök nu att undvika ärekränkande tillmälen …  ;o)

Chicken race med desperado

Publicerat av
Svara

Han fick nobben både av Liljevalchs Konsthall i Stockholm och Sveriges Radios Musikhjälpen – så nu på måndag tänker ”amatörkonstnären”, Karl Fredrik Mattsson, lägga ut sitt nidmynt på Tradera i privat regi istället. Och det är kanske helt logiskt? För där dräller det ju av förfalskningar, myntkopior och andra bedrägerier.

När KFM fick nobben av Liljevalchs satte de konspirationsteoretiska tankarna genast fart. Chefen på Liljevalchs, Mårten Castenfors, kontrar med att ”det är så dumt” och ”Känns inte fräscht, det här har redan väckt debatt, det är gammalt”.

Musikhjälpen hos Sveriges Radio och Sveriges Television tyckte att myntet saknade ”redaktionellt värde” och avböjde därför försäljning, skriver Svenska Dagbladet (SvD).

–  Det ska ha ett värde för publiken och de ska uppskatta det. Ofta har det ju någon musikkoppling som ett instrument eller ett möte med en artist. Det här myntet föll utanför, det hade inget redaktionellt värde för oss. Om sedan han som gjort det som privatperson vill lägga upp det på Tradera ändå och skänka pengarna till Radiohjälpen är ju det hans sak, säger Cajsa Lindberg, en av producenterna för Musikhjälpen.

Utprånglandet av förfalskningar föreställande giltiga betalningsmedel är enligt svensk lag förbjudet. Sveriges Mynthandlares Förening (SMHF) har tidigare uttalat sig så här: ”Tillverkning och spridning av giltiga betalningsmedel är en fråga för polis och åklagare”. Tradera har däremot genom åren tjänat massor av pengar på att ignorera sina medlemmars varningar för förfalskningar och kopior. Man skyller på avsaknad av kunskap och långa handläggningstider – och skrattar sedan hela vägen till banken. Tradera ägs av amerikanska eBay som den 20 februari i år beslöt ”to disallow replica coin listings on eBay.com”, med följande motivering:

– This update reflects standards across the coin industry and helps ensure compliance with applicable laws that require replica coins to be permanently marked with the word ”copy.” We also expect that this update will increase marketplace confidence by letting our community know that coin listings on eBay are authentic, so they’ll receive the most positive eBay experience possible.

Så på måndag blir det spännande att se om KFM vågar lägga ut någon falsk nidkrona  … och om Tradera i så fall vågar låta den ligga kvar?  – Klassiskt ”chicken race”…? ;o)

Trevlig helg!

Falskmyntarens misstag

Publicerat av
Svara

Efter dagens snöskottning (20 cm) orkade jag knappt lyfta fram dagens bloggmynt. Puhh … sedlar kanske inte är så dumt ändå? ;o)

Eftersom jag lade upp en ny kategori här på Myntbloggen häromdagen, PLÅTMYNT, tänke jag passa på att fylla på den med ett inlägg om FALSKA PLÅTMYNT. – Något som blivit allt vanligare på den svenska myntmarknade … tack vare Tradera. Där ser man nämligen flera falska plåtar på en vecka, än man såg på många år bakom disken i mynthandeln. Säljarna är allt som oftast väldigt noga med att påpeka att de inte är myntsamlare och inte vet något om mynt … vilket egentligen betyder att de är mycket väl medvetna om att de försöker lura någon på pengar.

En av mina favoriter när det gäller falska plåtar är den präglade kopian av Karl XII:s 2 Daler SM 1710 (myntet i mitten på bilden ovan) … där falskmyntaren lyckats med konststycket att blanda ihop stämplarna till den grad att han uppfunnit en helt ny typ!  ;o)

Hörnstämplarna hör egentligen hemma på 1/2 Daler SM 1710 med Krönt CRS istället för omskriften: CARLOUS XII D G SVE GOT WAN REX (som 1 och 2 Daler SM 1710 har) … och mittstämpeln är den som introducerades först under Ulrika Eleonora 1719 (på 1710 skall det stå Sölff:MYt – som på 1/2 Dalern 1710 ovan till vänster). Naturligtvis är även plåtarna på ”bild 2” falska. Tittar man noga ser man att det faktiskt är samma stampar som använts till ”den nya typen” av 2 Daler SM 1710 och hörn- resp. mittstämpeln ovan till vänster. Kunskaper i numismatik är alltså bra att ha – både för falskmyntare och samlare.  ;o)

Falsk eller äkta …?

Publicerat av
Svara

Häromdagen bloggade jag om en modern kopia av den berömda och beundrade dekadrachmen från Syrakusa på Sicilien – som någon försökte kränga för 120.000 kr på Tradera. Nu har jag letat fram och fotograferat mitt exemplar av denna klassiker. Dessvärre är inte heller denna äkta, utan en modern kopia av Kimons mästerliga konstverk, som ursprungligen präglades för ofattbara 2.400 år sedan – ca 400 f.Kr.

Om något är för bra för att vara sant, ja då är det oftast det. Så när en av numismatikens största klassiker dyker upp på Tradera!? – då ringer nog en och annan varningsklocka?

Under antiken slog man mynt för hand, vilket medförde att varje exemplar hade sina specifika kännetecken (eller defekter om man så vill) som exv. snedcentrering, oregelbunden form etc. Varje exemplar blev i princip unikt. – Och detta är till stor hjälp när man idag skall avslöja förfalskningar. De flesta kopior är nämligen gjutna och så att säga ”stöpta i samma form”. Detta betyder att originalets kännetecken dupliceras på kopiorna . . . så om man kan hitta två eller flera exemplar med samma kännetecken – ja då har man påvisat förfalskningen! – Kopia? – leta ”dubbelgångare”!

Men självklart kan man avslöja kopior och förfalskningar även med hjälp av erfarenhet, stilkänsla och kännedom om tillverkningsteknik. Myntet till höger är äkta! Ett mynt (eller medalj) som i original skall vara präglad får naturligtvis inte uppvisa tecken på att ha varit gjutet. På mynt i hög kvalitet är detta oftast inga problem att avgöra, utan det är först när man t.ex. skall avgöra om ett mynts poriga yta beror på korrosion eller på att det är gjutet, som erfarenheten kommer in i bilden. Övning ger färdighet och bästa sättet är att se så många mynt som möjligt – live! Auktionsvisningar och myntmässor rekommenderas!

Smått komisk förfalskning

Publicerat av
2

Bland alla olika samlarområden jag ”fuskat med” under åren tillhör myntförfalskningar ett av de jag har hållit på längst med – långt innan vi öppnade butik. Pojksamlingen innehöll t.ex en samtida förfalskning av 5 Öre 1741, slagen i koppar – men även en del kopior och förfalskningar avsedda att lura samlare. Så när Antikören Mynt & Antikt HB öppnade butik 1981 fanns redan en myntram på väggen med ”avskräckande exempel”. En gång i tiden hade jag som målsättning att ”köpa bort” alla kopior från marknaden … men det har jag för länge sedan (läs: när Tradera blev poppis) helt fått ge upp. ;o)  Denna samling har sedan med åren ”utvecklats” och idag vet jag inte riktigt hur många myntkopior som ”finns i arkivet”. Roligast tycker jag fortfarande att de s.k. samtida förfalskningarna är, så idag tänkta jag bjuda på en dylik. – En i mitt tycke rolig sak.

Det rör sig om en synnerligen primitivt utförd – helt uppenbart samtida – förfalskning av en silver-rupee 1919, slagen under George V för Brittiska Indien. ”Handgraverad” skulle man nog kunna säga. Frånsidans bokstäver och siffror är smått komiska i sitt utförande och antyder att falskmyntaren knappast var van vid västerländska skrivtecken. Inte heller själva präglingen ”håller måttet”. Åtsidan är kraftigt dubbelpräglad och det ser ut som kung George fått på sig en alldeles för stor krona. Stampställningen är ca -30 grader (eller kl. 10). Diametern är däremot perfekt och viktavvikelsen minimal (ca 2% – d.v.s. inte mer än vad slitaget motsvarar). Har googlat lite men inte lyckats finna någon motsvarande förfalskning. Kanske finns det någon i läsekretsen som vet mer? (exv. om ursprung?) … och då vore det ju kul om ni ville skicka ett mail – eller posta en kommentar.

Till höger ett äkta exemplar av samma mynt. – Visst är det lite skillnad? ;o)  Bilderna är klickbara till större versioner, så jämför gärna detaljer. Att jämföra garanterat falska mynt med garanterat äkta mynt är bästa sättet att få en känsla för hur det skall se ut. Och detta är viktigare än någonsin med dagens accelererande internethandel. Massor av affärer görs nu för tiden upp endast med hjälp av mer eller mindre tydliga/suddiga bilder – och då är det värdefullt att kunna skilja äkta vara ifrån falskt – och tvärtom. Just i detta fall är faktiskt förfalskningen betydligt dyrbarare än originalet. Kanske inte riktigt så kostbar som de alster urmakaren Carl Napoleon Svensson i Trollhättan (mera känd som ”Trollhätte-Svensson”) producerade, men nästan.  – En sällsynt förfalskning av ett vanligt mynt med andra ord.  ;o)

Valsverksprägling

Publicerat av
Svara

I måndags skrev jag lite om koppar-klippingar och hur man skiljer på hammar- resp. valsverkspräglade sådana. Idag hittade jag en gammal, men illustrativ, bild i datorn på Sveriges sista valsvarkspräglade mynttyp – ”Kalle dussins sesslingar”, eller Karl XII:s 1/6 Öre SM 1707-08. Till vänster på bilden ett icke utstansat exemplar ”på plants”, till höger ett färdigt mynt. Som synes är dessa präglade på höjden och ibland kan man hitta plantsar/tenar med både två och tre myntbilder. Av andra mynttyper finns ännu längre tenar. I boken Avesta Myntmuseum av Bertel Tingström (NM XXXIX) finns en hel uppsjö dylika halvfabrikat illustrerade. Skall man spekulera i varför de överlevt (de skulle ju egentligen inte komma ut), så ligger det väl nära till hans att tro att de antingen kasserats p.g.a. att de varit för tunna/lätta … eller att det helt enkelt är souvenirer från myntverken.

Denna mynttyp är för övrigt formgiven av självaste Elias Brenner (myntsamlare och miniatyrmålare, även känd som ”den svenska numismatikens fader”) … så det är därför den även finns representerad i vinjettbilden för Myntbloggen.se överst på sidorna.

2 Öre 1626 – HP eller VVP…?

Publicerat av
6

Hur skiljer man en hammarpräglad kopparklipping ifrån en valsverkspräglad?
I olika värderingskataloger, såsom Sveriges Mynt, Myntboken och World Coins, finns exv. 2 Öre klipping 1626 upptagen på flera ställen – utan annan förklaring än att de är hammar- resp. valsverkspräglade. – Men hur ser man egentligen skillnad på dem?

Allt är lätt när man kan det, men eftersom jag själv minns att jag en gång i tiden inte förstod skillnaden mellan SM 112 och SM 125, d.v.s.
1 Öre klipping 1626 – HP resp. VVP, tänkte jag börja veckan med lite ”nybörjartips” … så att World Coins och Myntboken kan uppdatera sina återkommande publikationer. ;o)

Det enklaste sättet att skilja på hammarpräglade (HP) kopparklippingar och valsverks-präglade (VVP) dito är nog att de senare har en ram kring myntbilden som är parallell med myntets form. Skärmdumpen ovan är från en nätversion av Krauses World Coins och visar ”två typer” (KM 107 + KM 108) av Gustav II Adolfs tvåöresklippingar 1625-27. Av dessa finns dels hammarpräglade från Säter 1625 (utan ram), 1626 och 1627 (med ram) – dels valsverkspräglade från Nyköping 1626 samt Säter 1627. I World Coins avbildas emellertid felaktigt valsverkspräglade ”Nyköpings-26:or” under båda typerna. Kanske har man plankat Myntboken alt. Sveriges Mynt, men inte förstått skillnaderna?

På hammarpräglade exemplar är det mera regel än undantag att myntbilden (inklusive ramen) är mer eller mindre lutande i förhållande till klippingarnas stående rektangulära form. Till höger en hammarpräglad tvåöring 1626, slagen i Säter. Notera att myntbild och ram lutar betänkligt (i detta fall åt vänster) samt att centreringen inte är den bästa.

Valsverkspräglingen är mera kraftfull och tydlig – och som sagt parallellt placerad på myntet. Till höger ett valsverkspräglat Nyköpingstvåöre 1626, d.v.s. av samma typ som i World Coins illustrerar samtliga fyra typer. Myntbild och ram är som synes parallell med myntets form. Samtliga valsverkspräglade klippingar (utom Arboga-örena) är f.ö. präglade ”på långsen” (Arboga-klippingarna istället på höjden) och det är mycket vanligt att man, på någon av sidorna, kan se spår av nästa mynt. Detta p.g.a. att präglingsvalsarna allt som oftast inte var riktigt i synk med varandra, med den följd att myntbilderna blev förskjutna i sidled.

  • SÄTER. 2 Öre 1625. HP utan ram (SM 107, Ottosson 19, typ 5).
  • SÄTER. 2 Öre 1626-27. HP med ram (SM 108-109, Ottosson 39-41, typ 13).
  • SÄTER. 2 Öre 1627. VVP med ram (SM 122, Ottosson 51, typ 16).
  • NYKÖPING. 2 Öre 1626. VVP med ram (SM 121, Ottosson 63-64, typ 24).

SM = Sveriges Mynt 1521-1977 av Ahlström, Almer och Hemmingsson.
Ottosson = Antikören auktion 16, 1995 av Ulf Ottosson (även Mynttidningen 4-1996).