Bättre än bakelser!

Har du fått någon Gustav Adolfs-bakelse idag?  Den 6 november 1632 stupade hjältekonungen Gustav II Adolf,  ”Lejonet från Norden”, vid Lützen. Gustav Adolfs-dagen firas – speciellt i Göteborg – sedan 1800-talets början och fr.o.m. 1909 äts det Gustav Adolfs-bakelser i massor denna dag. Naturligtvis var det Carl E. Bräutigam, på berömda Bräutigams Konditori i Göteborg, som introducerade denna lilla godsak.

För snart 18 år sedan skrev jag en artikel i Mynttidningen 1-1995 om en Gustav Adolf-medalj som jag aldrig trodde jag skulle få äga. Endast sex kända exemplar enligt Hildebrand, samtliga i offentliga samlingar – med ett halvt undantag; Greve Bonde på Ericsbergs slott skulle visst ha ett ex. Men 1995 trodde man ju inte det fanns någon som helst möjlighet att detta skulle komma ut på marknaden. Hösten 2008 arrangerade Nordlind/Künker Bonde-auktion 2 i Osnabrück i Tyskland. När den helt fantastiska katalogen anlände fick allt annat läggas åt sidan; här skulle lusläsas! ;o)

Först noterades en riktigt snygg Älvsborgs-medalj 1612. Intressant. Sedan en emaljerad och bärbar praktklenod i förgyllt silver. Usch vad dyrt det kommer att bli … Och så på sidan 41 – WOW!!  – Där är den ju!! Detta följdes senare både av ett högljutt YES!! när resultatlistan kom och ett mera lågmält, men mycket nöjt konstaterande när paketet packades upp … oj oj oj … den säljer jag ALDRIG!  ;o))

Vad är det då för speciellt med denna medalj?  – Jo, för det första har den en helt unik formgivning med ett halvt framvänt porträtt som ”kommer ut ur bottenytan” – 8 mm! Reliefen är extrem och när man vrider på medaljen kan man se kungen ”både bakifrån och framifrån”.  Och inte blir det sämre när man vänder fram reversen heller; ett magnifikt riksvapen i bästa barockstil. Och som gammal kopparmyntsamlare blir man ju lyrisk när man, bl.a. tack vare sveakronorna, kan attribuera medaljen till myntgravören Petter Michelsson, verksam från 1628 och framåt – på flera olika myntorter.

Att medaljen har en härlig mörk patina och förmodligen är den enda i privat ägo, gör ju inte saken sämre. Inte heller att medaljen är gjord efter Jacob Heinrich Elbfas målning och sannolikt har utdelats av kungen själv omkring 1631 (kanske t.o.m. efter slaget vid Breitenfeld?).

  1. Ex. Greve Bonde på Ericsberg > Ex. Ottosson – 1½ riksdalers vikt, ögla.
  2. Ex. Charles De Geer (KMK) – 1½ riksdalers vikt, ögla, förgylld.
  3. Ex. Riksbanken (KMK) – 1½ riksdalers vikt, utan ögla, förgylld.
  4. Ex. Kungl. Myntkabinettet – 1½ riksdalers vikt, utan ögla, förgylld.
  5. Ex. Uppsala Myntkabinett – 1½ riksdalers vikt, utan ögla, förgylld, uppgraverad. *
  6. Ex. Kungl. Myntkabinettet – 3,25 rdr vikt (inkl. bäranordning?), ögla, polerad.
  7. Ex. Kungl. Myntkabinettet – 7 riksdalers vikt (199,09 gram), utan ögla, massiv!

*  Exemplaret i Uppsala Universitets Myntkabinett finns ej med i Hildebrands lista.

2 Öre 1626 – HP eller VVP…?

Hur skiljer man en hammarpräglad kopparklipping ifrån en valsverkspräglad?
I olika värderingskataloger, såsom Sveriges Mynt, Myntboken och World Coins, finns exv. 2 Öre klipping 1626 upptagen på flera ställen – utan annan förklaring än att de är hammar- resp. valsverkspräglade. – Men hur ser man egentligen skillnad på dem?

Allt är lätt när man kan det, men eftersom jag själv minns att jag en gång i tiden inte förstod skillnaden mellan SM 112 och SM 125, d.v.s.
1 Öre klipping 1626 – HP resp. VVP, tänkte jag börja veckan med lite ”nybörjartips” … så att World Coins och Myntboken kan uppdatera sina återkommande publikationer. ;o)

Det enklaste sättet att skilja på hammarpräglade (HP) kopparklippingar och valsverks-präglade (VVP) dito är nog att de senare har en ram kring myntbilden som är parallell med myntets form. Skärmdumpen ovan är från en nätversion av Krauses World Coins och visar ”två typer” (KM 107 + KM 108) av Gustav II Adolfs tvåöresklippingar 1625-27. Av dessa finns dels hammarpräglade från Säter 1625 (utan ram), 1626 och 1627 (med ram) – dels valsverkspräglade från Nyköping 1626 samt Säter 1627. I World Coins avbildas emellertid felaktigt valsverkspräglade ”Nyköpings-26:or” under båda typerna. Kanske har man plankat Myntboken alt. Sveriges Mynt, men inte förstått skillnaderna?

På hammarpräglade exemplar är det mera regel än undantag att myntbilden (inklusive ramen) är mer eller mindre lutande i förhållande till klippingarnas stående rektangulära form. Till höger en hammarpräglad tvåöring 1626, slagen i Säter. Notera att myntbild och ram lutar betänkligt (i detta fall åt vänster) samt att centreringen inte är den bästa.

Valsverkspräglingen är mera kraftfull och tydlig – och som sagt parallellt placerad på myntet. Till höger ett valsverkspräglat Nyköpingstvåöre 1626, d.v.s. av samma typ som i World Coins illustrerar samtliga fyra typer. Myntbild och ram är som synes parallell med myntets form. Samtliga valsverkspräglade klippingar (utom Arboga-örena) är f.ö. präglade ”på långsen” (Arboga-klippingarna istället på höjden) och det är mycket vanligt att man, på någon av sidorna, kan se spår av nästa mynt. Detta p.g.a. att präglingsvalsarna allt som oftast inte var riktigt i synk med varandra, med den följd att myntbilderna blev förskjutna i sidled.

  • SÄTER. 2 Öre 1625. HP utan ram (SM 107, Ottosson 19, typ 5).
  • SÄTER. 2 Öre 1626-27. HP med ram (SM 108-109, Ottosson 39-41, typ 13).
  • SÄTER. 2 Öre 1627. VVP med ram (SM 122, Ottosson 51, typ 16).
  • NYKÖPING. 2 Öre 1626. VVP med ram (SM 121, Ottosson 63-64, typ 24).

SM = Sveriges Mynt 1521-1977 av Ahlström, Almer och Hemmingsson.
Ottosson = Antikören auktion 16, 1995 av Ulf Ottosson (även Mynttidningen 4-1996).