Kategoriarkiv: Numismatisk Litteratur

De första mynten i Sverige

Publicerat av
Svara

Tro det eller ej, men i måndags utkom ”en ny tidskrift” om mynt … Roman Denarii. Denna utges av Numismatiska Forskningsgruppen (NFG), som finansieras av forne storsamlaren Gunnar Ekströms Stiftelse för numismatisk forskning. ”Tidskriften finns endast tillgänglig i pdf-format och avsikten med denna serie är att publicera denar-fynden i Sverige. Varje nummer kommer att omfatta en eller flera skatter eller lösfynd”, skriver man på sin hemsida och premiärnumret finns här (PDF 3,65 MB).

I första numret illustreras 50 stycken romerska denarer (denarius/denarii) som är funna ”i svensk jord”, d.v.s. inom Sveriges nuvarande gränser. Samtliga funna på Gotland – och samtliga mycket, mycket hårt slitna. En av dem anges vara en s.k. barbarisk imitation, som vi tidigare haft uppe här på Myntbloggen.se.

Tidsmässigt spänner de omskrivna silvermynten från kejsar Nero till Commodus, d.v.s. ca 54-192 e.Kr. – Men när de sedan hamnat här uppe i Norden, är en helt annan fråga. Då hårt slitna romerska silver-denarer ibland hittas tillsammans med senromerska och bysantinska guld-solidus (plural solidi) från 400-talet e.Kr. kan de mycket väl ha kommit hit tillsammans med dessa. Generellt kan man kanske säga att dessa denarer oftast återfinns i kusttrakterna runt södra Sverige och Danmark. På fastlandet i bättre skick är på Gotland, där de regelmässigt är blankslitna. På vilka vägar de hittade hit är en annan mycket spännande frågeställning.

Ute i stora världen finns dessa silver-denarer i enorma mängder! Så den som är road av att ”plocka ihop en liten silverskatt” av de äldsta mynttyper som cirkulerat i Sverige … hänvisas till eBay.com. Helst vill man ju då ha de riktigt skönt slitna exemplaren, utan alltför mycket korrosion. Roade mig med att göra en snabbsökning på eBay och fick då över 800 träffar, trots att jag begränsade mig till prisintervallet mellan $10 och $30. Noterade dessutom i bara farten att många av ”de allra skönast slitna” mynten som sålts, härstammade från länder som Slovenien, Ungern och Ukraina. Om detta tyder på att de gotländska fynden har påbörjat sin resa i dessa trakter … det får andra sia om.

Ha en trevlig helg!

Hälften så bra – men dyr!

Publicerat av
1

Hälften så bra betalt – och tio gånger dyrare provision.
Ja, ungefär så skulle man kunna sammanfatta de fyra mynt som tidigare omnämnts i blogginlägget ”Divergerade myntbeskrivningar”, och som nyligen sålts två gånger vardera. Säljarna som sålde dem via Svenska Numismatiska Föreningens mynthandel MISAB den 9 mars fick ett netto på 10.710 kr … medan mynthandlaren som köpte dem, och genast lade ut dem på Tradera, fick ut nästan dubbelt så mycket, eller närmare bestämt, netto 19.009 kr. Största förtjänsten gjorde MISAB som kapade åt sig 4.252 kr i provisioner – medan Tradera denna gång fick hålla tillgodo med 400 kr. Även MISAB:s köpare gjorde en nätt liten förtjänst på 4.047 kr … medan MISAB:s säljare endast fick ut 56% av Tradera-säljarens netto. MISAB och deras köpare blev alltså vinnare – på säljarnas bekostnad.

Med detta konstaterat, kan man fråga sig VARFÖR? denna typ av ”numismatiskt allmängods” betalar sig så mycket bättre på Tradera än på SNF:s myntauktioner? – Kan det ha med beskrivningarna och/eller bildmaterialet att göra? – Eller beror det helt enkelt på att Tradera har en mycket, mycket större publik? – Eller på att ”närmare 80 myntsamlare” helt enkelt inte har råd eller lust att ”kriga om allt” på SNF:s auktioner? Tillfällig tillgång och svag lokal efterfrågan skapar förmodligen prioriteringar som indirekt pressar ner priserna på ”allmängodset”…?

Så den som är ”villig att göra jobbet själv” och lägga ut på Tradera istället, verkar alltså i princip kunna ”dubbla sina pengar”.  – Och vem som helst kan klara av det, för det är uppenbart att detta varken kräver kunskaper eller trovärdigthet.

Säga vad man vill om Tradera, men många gånger är det ändå ganska underhållande att besöka sajten.
Idag skrattade jag t.ex. högt och länge åt en annons för: ”MYNTGUIDEN MED HORKARLSMYNT!” … ”Titta här vad era pengar kan vara värda! Tänk om du har 1 krona 2012 Horkarlsmynt som såldes för 80.200:-!”  ;o)  – Nog för att kvällspressen och övriga mediadrevet kanske inte vet så mycket om mynt, och därför får stå där med dumstruten … men en mynthandlare och myntboksförfattare med decennier av erfarenhet borde väl ändå veta bättre?  – För det första vet vi INTE om nidmyntet någonsin såldes? (inga omdömen avgavs). Och för det andra har ju falskmyntaren (”konstnären”) själv erkänt att han inte vågade sätta några falska mynt i cirkulation (p.g.a. risken att hamna bakom galler). Så att leta efter ”Traderas Hormynt” bland växeln är ganska meningslöst.

Under dagens sedvanliga Tradera-surf hittade jag även ett par alternativa och lite nyskapande beskrivningar. En myntkopia kan man t.ex. också kalla för ”avgjutning av orginalmynt” … och ”autosol-polerat silverskrot” kan även beskrivas som ”25 öre 1955, ocirkulerad”. Den här ”brasklappen” ang. en ”gjutjärnsriksdaler” är kanske lite ”Tradera-typisk”, men kul: – ”Du bjuder på det du ser … kanske är det Svartepetter”.  ;o)

Divergerade beskrivningar

Publicerat av
7

Att kvalitetsbedömning av mynt är en svår konst, vars bemästrande ofta kräver lång erfarenhet, känner många myntsamlare till. Likaså att myntklassning inte direkt är en exakt vetenskap – utan mera en bedömningssport.

Som köpare gäller det att ”ställa in referensramarna” och försöka lära sig hur olika mynthandlare klassar sina/andras mynt. Och eftersom priserna varierar med kvalitén är det inte sällan stora ekonomiska värden som står på spel. Den som saknar begrepp om kvalitetsbedömning riskerar att förlora stora pengar … speciellt om denne väljer att ”blint lita på varje varudeklaration” …

Nedanstående exempel visar hur två olika mynthandlare kan bedömma SAMMA MYNT! … från en dag till en annan. Det som säljs med en beskrivning på lördag … kan få en helt annan sådan någon eller några dagar senare.  – Ibland kan det naturligtvis helt enkelt röra sig om olika uppfattningar … men det kan även vara frågan om ”att mörka” sådan som man mycket väl känner till … men kanske inte tycker ”gynnar försäljningen” …?

Lördag:  Misshandlat mynt, bl.a. försilvrat, infattat, korroderat, lödspår m.m. 1?/1. Måndag:  Praktmynt. Har möjligen varit hängd. Inget som stör direkt.

Lördag:  Skrapmärken. Repor. Varit infattad. Kvalitet: 1?/1)(1.
Söndag:  Har inte varit hängd. Några små repot i fältet, men ändå ett tilltalande ex.

Lördag:  Sista årtalssiffran uppgraverad/rekonstruerad. Kvalitet: 1/1+.
Söndag:  Ovanligt mynt. Bra ex. Har inte varit hängd. Fint ex.

Lördag:  Polerad. Kvalitet: 1/1+)(1+.
Söndag:  Jättefin. Mycket fint ex.

Som köpare är det viktigt att ha en egen uppfattning om sådant man är spekulant på. Den kloke köper litteratur och studerar auktionsvisningar och mässor INNAN de större inköpen. Och kan man inte själv, får man helt enkelt ställa sig frågorna; Hur stor risk är jag beredd att ta? … och; Vem kan jag lita på?  – Den som inte drar sig för att köpa en begagnad bil av någon man just träffat på torget … kan naturligtvis lika gärna handla av vem som helst på Tradera.  – Men den som är lite mera försiktigt lagd, kanske bör fundera lite över VEM som finns bakom de varierande varubeskrivningarna som florerar på en sajt som Tradera.  – Alla har kanske inte riktigt samma trovärdighet …?

Auktionsveckan 11-16 mars

Publicerat av
1

Kommande vecka är det stor myntauktionsvecka i Osnabrück i Tyskland. Anrika firman Künker arrangerar då auktion nr 226-231 mellan den 11 och 16 mars.

Att påstå att det där finns mynt för alla samlarinriktningar är nog ingen större överdrift … men det är klart, är man extremt specialiserad på någon enstaka valör från något litet land i norr … kanske man kan finna ett större utbud någon annanstans.
Här är innehållet denna gång:

  • Auction 226 – Coins from the Ancient World
  • Auction 227 – Selected Medieval Coins from the Migration Period …
  • Auction 228 – Coins and Medals of the Medieval and Modern Times
  • Auktion 229 – Cologne, the Rhineland and Westphalia + Nuremberg …
  • Auction 230 – Gold Coins / German Coins / Russian Coins and Medals
  • Auction 231 – The Sultan Collection – Old Private Collection of Ottoman Coins …

Auktionskatalogerna är fullständigt outstanding i både volym och exklusivitet. Denna gång vägde paketet 6,4 kg och upptar nu 8,5 cm i bokhyllan med högsta hyllhöjden. Internationellt ser man, till skillnad från här hemma i ankdammen, inga tecken på någon avmattning när det gäller myntintresset och auktionsresultaten. I USA slogs t.ex. nyligen världsrekord, då en silverdollar 1794 klubbades för motsvarande 69 miljoner kronor.

Även i Sverige hjälps prisnivåerna upp av det internationella materialet, som naturligtvis omsätts även här. Svenska Numismatiska Föreningen (SNF) hade t.ex. auktion i helgen, MISAB 8, och återigen stärktes trenden att internationellt och högkvalitativt material betalas bäst … medan ”allmängodset” har allt svårare att hitta köpare. När man kikar igenom resultatet förvånas man över att så många objekt faktiskt är billigare idag än vad de var när jag samlade mynt som grabb för 30-35 år sedan. Och denna alltjämt växande skillnad mellan ”toppobjekt” och ”allmängods”, talar ju sitt tydliga språk; återväxten inom myntsamleriet i Sverige är i högsta grad oroande (åtminstone för de av oss som tänker efter lite).  – Men själva talar MISAB bara om ”succé” och ”en fantastisk auktion”. Naturligtvis för att försöka generera nya inlämningar … men ÄR verkligen detta rätt kanal för säljare av numismatiskt allmängods …? För den som endast har toppobjekt kan det kanske vara värt att förhandla ner provisionen till några enstaka procentenheter och hoppas på bra budgivning … men för det stora flertalet säljare blir det verkligen inte mycket kvar när alla transaktionskostnader räknats av.

Enligt bloggkollegor besöktes helgens SNF-auktion av ”närmare 80 myntsamlare”  (Roland ”Falcoin” Falkensson) alt. ”deltagarantalet var all-time-high för Misab” … ”auktionssalen var fylld till bristningsgränsen” (Ingemar ”SNF” Svensson). Stämmer 80 personer, så innebär detta ca hälften av vad vi brukade ha i Göteborg på 1990-talet … och är ”bristningsgränsen” rätt, är antalet ungefär detsamma. ;o)

Enligt Roland Falkensson var SNF:s meste köpare denna gång det ökända företaget Mynthuset Sverige i Malmö. Ett företag som fått massiv kritik för att lura folk och skrämma bort potentiella myntsamlare. Mynthuset har specialiserat sig på att utnyttja allmänhetens okunskap om mynt, medaljer och numismatik. Man riktar sig speciellt till äldre människor utan erfarenhet av myntsamlande och försöker genom hutlös prissättning och egenproducerade objekt, framställa dussinvaror och silverskrot som ”exklusiva historiska investeringsobjekt”. Ofta är taktiken att erbjuda ETT objekt till någorlunda vettigt pris … och sedan binda upp köparen i ett prenumerationsavtal som brukar innebära prisnivårer på MINST +500% över marknadsvärdet. Åtskilliga är de pensionärer som förlorat stora pengar på något de trodde skulle bli ett fint arv till sina barn. Andrahandsmarknaden för detta skräp heter Tradera och priserna är låga.

Lite trist att skojarna på Mynthuset och den generella internationella myntmarknaden, är det som får SNF att tro att det i Sverige råder en allmän ”stark efterfrågan på mynt och andra numismatiska föremål” … för detta talar INTE för att SNF varesig vill eller kan göra något åt hobbyns återväxtproblem … om man nu ens är medveten om det …?

Krona eller Klave …?

Publicerat av
Svara

I tisdags skrev jag några rader om jubileums-tvåkronan 1921 (eller kanske snarare en väldigt speciell sådan). Hur som helst är den, jämte den från 1932, ett par bra exempel på att åtsida och frånsida (avers och revers, framsida och baksida) … krona eller klave? … inte alltid är så lätta att fastställa. Man kan ju tycka att KUNGEN borde vara framsida och SKÖLDEN baksida – vilket det också skulle vara … om vi hade singlat slant! Men i numismatiska sammanhang finns det faktiskt rangordnade regler för vad som skall betraktas som åtsida på ett mynt:

  1. Myntherrens bild
  2. Myntherrens namn
  3. Myntherrens initialer
  4. Myntherrens vapen eller vapensköld
  5. Myntherrens valspråk
  6. Kunglig krona eller symbol för regenten
  7. Riksvapnet (stora eller lilla)

Allt detta går att läsa i Bertel Tingströms oumbärliga bok ”Svensk Numismatisk Uppslagsbok” (utgiven i flera upplagor). Och eftersom kung Gustaf V är myntherren bakom tvåkronorna 1921 och 1932 (och inte Gustav Vasa resp. Gustav II Adolf), så kan dessa båda mynt kanske tyckas vara ”lite bakvända” – ur numismatisk synvinkel. Det tyckte man t.o.m. i den kungliga kungörelsen, då dessa mynt utkom. För där angav man faktiskt kungabilderna som åtsidor – tvärt emot numismatikens regler.

Om detta berodde på att författarna av kungörelsen kände sig mer förtrogna med spel och dobbel (se förordning ovan t.v.) och det gamla fina spelet krona eller klave … än med numismatiken … är dock mer än jag vet.

På det nytagna fotografiet ovan har jag dukat upp lite grejer som har med företeelsen singla slant att göra. I botten har jag lagt Monica Golabiewski Lannbys (MGL:s) alldeles fantastiska bok ”Pengar i folkmun – och mynt i seder, bruk och poesi”, utgiven år 2000.  – Till och med svärmor blev glad över denna julklapp!  ;o)
Den stora ”trägrejen” är en s.k. KLAVE (eller kreatursklave) som ju i högsta grad har formen av en vapensköld … något som tillsammans med en KRONA förekommer på mynt alltifrån medeltiden och framåt – t.ex. på Sturemarker.

Enligt MGL finns uttrycket ”krona eller klafwe” först nedtecknat 1769 … med spelet är sannolikt mycket äldre än så. Romarna kallade det för ”navia aut caput” (= skepp eller huvud), vilket förmodligen syftar på de stora kopparslantarna med Janushuvud på åtsida och en skeppsstäv på frånsidan. I England heter det ”cross and pile” och i USA ”heads or tails” – jämför exv. med silverdollarna ovan … och den lite mer vågade varianten som jag diskret placerat i klavens mitt. ;o)

Högst upp i mitten av bilden ligger en 1 Skilling Banco från Karl XIV Johan. Av bilden att döma är det ju inget konstigt med den … det är bara det att just denna är en s.k. ”taskspelarpeng” – med kungens bild på båda sidor! Ett hemmabygge tillverkat av två nedslipade och ihoplödda mynt. Falskspelaren har naturligtvis haft ytterligare en dylik, men med frånsidan på båda sidor. Och på så sätt har han alltid vunnit i singla slant, genom att välja mynt i samma stund som motspelaren valt … krona eller klave …?

Numismatik i brevlådan

Publicerat av
Svara

Idag anlände senaste numret av Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT 2-2013). Där finns bl.a. ett fem sidor långt auktionsreferat av Hagander-auktion nr 4, författat av nestorn Lars O. Lagerqvist. Flera av mynten som Lars omnämner har behandlats här på Myntbloggen.se redan i höstas! – exv. de båda sällsynta besittningsmynten från Gustav II Adolf; 4-dukaten 1634 Wolgast och Riga-thalern 1631. Även den förmodade provpräglingen av 1829 års riksdaler i specievikt refereras i artikeln. Att ett och annat falskt mynt ibland kan slippa igenom även ”de stora elefanternas” granskning, är väl kanske ingen direkt nyhet. Nu får vi en av våra tidigare framförda teorier bekräftad av Lagerqvist; ”2½ öre 1661 (7260) är gjuten och togs bort” … en misstanke som faktiskt framfördes här på Myntbloggen.se redan för ett halvår sedan.

Största nyheten för mig var dock att lilla Alingsås har en egen myntklubb!?  – Det var det jävligaste, det hade jag ingen aning om!  ;o)  Alingsås Numismatiska Förening skall enligt SNT hålla till på Roslagsgatan 27 … och, visar det sig, har funnits till ända sedan 1986! – Med inregistrerat organisationsnummer och allt! Söker man runt lite på nätet får man fram två alternativa (gamla?) adresser; Knektegårdsgatan 43A och Högalund 1 … men dessvärre ingen hemsida!?  – Något man kanske borde överväga?  – Lite reklam skulle nog inte direkt skada. Visste i och för sig om att många myntklubbar för en anonym och tynande tillvaro … men det här tog ändå priset! Nog för att jag ”en gång i forntiden” hört herrar Ljunglöf och Brommesson prata om ”alingsåsklubben” – men att den fanns kvar än idag!?  – Vilken skräll! ;o)  Får man besvära om en trevlig helg!?

Antikörens nya webbplats

Publicerat av
Svara

Som Du kanske upptäckt genom Mynthandeln.com eller bildlänkarna i myntbloggens högerspalt, ”smyglanserade” vi vår nya webbplats Antikören.se häromdagen. Än så länge har vi mest lagt upp ramverket, men nytt material – MYNT, MEDALJER, SEDLAR och ÖVRIGT – kommer fortlöpande att publiceras – så håll ögonen öppna!

Vi vill gärna ha Dina synpunker på upplägget, då det än så länge finns alla möjligheter att anpassa och justera detta. Även önskemål om vilken typ av material Du vill se på sajten välkomnas. Vi kommer aldrig att kunna lägga ut hela lagret – men ett trevligt urval hoppas vi succesivt kunna erbjuda. – Med Din hjälp kan vi göra webben bättre!

Välkommen till mynthandeln! – ANTIKÖREN Mynt & Medaljer!

Mynttidningen 1994-1997

Publicerat av
Svara

För en vecka sedan hade vi barmark … men sedan dess har det varit snöfall och snöskottning dagligen – tills i förrgår.  – Så nu räcker det – man måste ju få lite tid över till numismatik, mynt och medaljer också … ;o)

Trots att det är femton år sedan utgivningen av Mynttidningen slutade, får jag ofta förfrågningar om tidningen och om jag har några nummer kvar? – Senast idag faktiskt. Många vill komplettera – en del vi köpa hela bibban. Och det blev ju faktiskt närmare 800 sidor under fyra år, så det finns en del att läsa! En liten innehållsförteckning hittar du på Mynthandeln.com.

Mynttidningen (”kronjuvelen bland svenska numismatiska tidskrifter” … ”mer påkostad än någon annan mynttidning”, som Wijk & Holmberg skrev för NKU:s räkning 2004) utgavs av undertecknad under fyra år 1994-1997. A4-format och en hel del 4-färgstryck. I skrivande stund finns 16 (av 19 utkomna) tidningar kvar i lager, varav fyra är stora dubbelnummer. Totalt blir detta över 2,5 kg – eller bortåt 700 sidor myntläsning!

Önskar du förvärva något eller några nummer av Mynttidningen är det bara att skicka mig ett email (adressen finns i högerspalten), så går jag ut på lagret och plockar ihop det du vill ha. Porto tillkommer (ett enkelnummer = 24 kr). – Flera brukar bli billigast att skicka med Postens förfrankerade gröna påsar (upp till 2 kg A4-format = 69 kr).

Nytt nummer av SNT

Publicerat av
3

Idag landade ett nytt nummer av Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT 1-2013) i brevlådan. – Alltid lika trevligt med lite myntläsning! Detta nummer innehåler bl.a. en artikel med titeln ”Nytt från falskmyntarverkstaden i Suceava (Suczawa)” … översatt från tyska av Lars O. Lagerqvist. Denna industriella falskmyntning har som hastigast omnämnts i en kommentar på detta blogginlägg här på Myntbloggen. Nu fick man lära sig att den skedde under dryga 20 år (1662-1683) och omfattande 10 miljoner mynt!

Ian Wiséhn skriver om ”Märken för lojala, troende och patriotiska” och Ingemar Svensson (ett föredrags-referat) om ”1-ören från Karl IX:s tid”. Gemensamt för dessa (s. 7-8 resp. s. 20) är att man blandat ihop Göta lejon (folkungavapnet) och Göteborgs vapen. Så för att även stockholmarna ;o) skall få det rätt nästa gång, bjuder jag på en illustrativ bild, som ju brukar säga mer än tusen ord. Göteborgs vapen till vänster och götalejon till höger.

En annan bloggkollega har skrivit ett frejdigt auktionsreferat från MISAB 7 som gick av stapeln i början av september förra året. Även detta har avhandlats här på Myntbloggen i några inlägg från i höstas; MISAB vs Tradera och Arbogaklipping på Tradera.

Sist men inte minst har MGL (Monica Golabiewski Lannby) författat en läsvärd artikel med titeln ”Moder Svea och andra kvinnor på våra sedlar”. Ytterligare ett ämne som tangerats här på Myntbloggen alltså – i blogginlägget: ”Årets första namnsdagsbarn”. Som kompletterande upplysning kan nämnas att den mycket skicklige mynt- och medaljgravören Arvid Karlsteen (1647-1718) redan 1679 formgav två Karl XI-medaljer med Moder Svea på frånsidan; Hildebrand 76 och 79 (eller Stenström 38-39).

Avslutningsvis ett klokt citat från en bloggkollega:  – Att lägga ut en numismatisk bok i pdf-format på nätet tillgänglig för alla och en var är ett mycket bra initiativ.
Ett sätt att ytterligare sprida kunskapen om numismatik både innanför och utanför den begränsade krets som vi myntsamlare trots allt är. Påverkar digitalisering av mynt-böcker försäljningen negativt? Jag tror inte att så är fallet, kanske är det tvärtom.

– Kanske något för Svenska Numismatiska Föreningen (SNF) att tänka på …? Maj-numret 2012 känns lite uttjatat vid det här laget ;o) och hemsidan skulle må väl av att uppdateras någon gång då och då.  – Internet är snabbt!  – Tänk på det!

Mynttidningen blev medalj!

Publicerat av
1

Kung Bore sveper ner från norr och målar hela landskapet vackert vitt. De senaste dagarna har vi haft fantastiskt vackert vinterväder – men kallt. 15-18 minusgrader.

I måndags skrev jag lite om 1610 års praktmynt från Karl IX: Göteborg på Hisingen … och kom då att tänka på en modern medalj, vars design faktiskt verkar ha inspirerats av ett tidningsomslag …?  ;o)

Medaljen är formgiven av den engelske mynt- och medaljgravören Barry Stanton (född 1943) och utgiven fr.o.m 1999 av det ökända företaget ”Myntverket Moneta”  (numera Mynthuset Sverige AB). Den ingår i en regentlängdserie om sammanlagt 36 medaljer, designade av nämnde Stanton, tillsammans med Philip Nathan (som bl.a. gjort de svenska minnesmynten över Alfred Nobel och kungaparets silverbröllop 2001). Ursprungligen kom dessa medaljer ut i ”200-kronorsformat”, d.v.s. Ø 36 mm, 27 gram sterlingsilver – säkerligen för att ”vanligt folk” har väldigt svårt för att skilja på mynt och medaljer. Kallar man sig dessutom för ”Myntverket” tror nog många att det är mynt man säljer. Medaljen på bilden ovan är en senare utgåva i förgylld brons.  – Allt är inte guld som glimmar!  ;o)