Kategoriarkiv: Frågor? & Svar!

Störningar hos Loopia

Publicerat av
Svara

Som många kanske har märkt, så gick det under natten inte att nå Myntbloggen.se (och andra webbsidor som ligger på Loopias webbhotell). Min erfarenhet är att Loopia brukar vara snabba med att uppdatera sin driftblogg med nyheter, men icke så denna gång. Idag kan vi emellertid läsa följande på FaceBook:

Hej, vi hade dessvärre Ddos-attacker mot vår miljö under natten vilket gjorde delar av våra tjänster onåbara under perioder. Detta är löst sedan runt 02:00 i natt. Med vänlig hälsning Loopia Support”.

Vi får hoppas att det var en engångsföreteelse och att allt skall fungera framöver …

Spanska skölden 1625

Publicerat av
Svara

Fick en fråga angående en mystisk kopparklipping idag. Frågeställaren har noterat att den verkar gjuten, med ”porig, gropig och prickig yta” samt att kanterna är slipade. Det rör sig alltså om en kopia, men i vilket syfte är den gjort och är det månne ”en avgjutning av en äkta klipping”?

Nej, det är inte en avgjutning av en äkta klipping – utan av en falsk! En modern sådan dessutom, tillkommen omkring 1970. Jag omnämnde den faktiskt så sent som för två veckor sedan. Och för fyra veckor sedan skrev jag lite om en liknande företeelse; plåtmyntkopior (av koppar) och avgjutningar av dessa (i gjutbar mässing).

På bilden till höger ses dels ett äkta exemplar av detta typ-/provmynt (överst), slaget med släggverks-teknink i Säter 1625, dels en präglad förfalskning från det tidiga 1970-talet (nederst). Frågeställarens ”mynt”  (första bilden) är gjutet efter ett exemplar av den senare kopian.

Rätt vikt är 28,33 gram. Den här avbildade präglade kopian väger 35,26 gram, medan det gjutna exet har en vikt på endast 22,07 gram. Generellt är vikten på Gustav II Adolfs kopparklippingar emellertid högst varierande, så i detta fall är det ingen bra metod för att avgöra äktheten.

Tittar vi däremot på stilen och tillverkningstekniken finns det klara skiljaktigheter. Originalet har inpunsade bildelement – som just i detta fall kompletterats med en handgraverad perspektivteckning på kronorna (av typ E – jämför Antikören auktions-katalog 16, 1995, s. 20-37) – medan kopiorna är maskingraverade efter ett foto eller en tecknad bild. Den senare tekniken ger ett klumpigt utseende med ”rundade detaljer”. Klicka på bilden ovan för en förstoring. En bild säger väl egentligen mer än tusen ord.

Två rara göteborgstyper

Publicerat av
Svara

Bland alla frågor, diskussioner och förfrågningar vid årets FriMynt i Helsingborg, var det bland annat en gammal kund och samlarvän från Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) som undrade om jag hade några ”bra bilder” på mynt från Karl IX:s Göteborg? Han skulle nämligen hålla ett föredrag i ämnet. Och visst har jag väl det – någonstans. Problemet är bara att hitta igen dem … vilket jag faktiskt gjort!

Så varför inte bjuda på ett par mynttyper som man ytterligt sällan ser på marknaden?

Karl IX:s Göteborg på Hisingen.
2 Öre 1609. Typ I.  Unik?
Stadens vapensköld som på
6 Mark 1610 i guld, med kupol upptill. Liten diameter, yttre tågkanten Ø 21 mm.
SM – .  Mynttidningen 3/4-1997.

 

Karl IX:s Göteborg på Hisingen.
2 Öre 1609. Typ II.
Stadens vapensköld större, med voluter/snirklar upptill. Stor diameter, yttre pärlkanten Ø 23 mm.
SM 78 (= detta ex!).

 

Trots att typ I varit känd i åtminstone dryga 15 år, saknas den i ”myntsamlarnas bibel”, Tonkins Myntboken. Typ II finns däremot med, men värderas inte alls efter de (i och för sig fåtaliga) auktionsresultat som noterats – utan endast i en bråkdel därav. Nu senast såldes greve Bondes fullgoda exemplar (bucklig 1/1+) för dryga 30.000 kronor.

För den som är road (kanske någon myntboksförfattare? ;o)) finns det mycket mer att läsa om detta i Mynttidningen 3/4-1997 … den som t.o.m. blev medaljförlaga … ;o)

Samlare delar med sig

Publicerat av
Svara

Tycker det är väldigt trevligt att det finns myntsamlare som är genuint intresserade av sitt/sina samlarområden – och dessutom är villiga att dela med sig av sina erfarenheter!

Den kanske klarast lysande stjärnan är nog den flitige Lennart Castenhag på Sonesgården i Dala Järna. Lennarts specialitet är väl varianter på Gustav II Adolfs runda kopparmynt, men intresseområdet är uppenbarligen betydligt större än så. Här är de senaste artiklarna.

En annan flitig webbpublicist och samlare är Roland Falkensson i Junsele. Hans senaste projekt är att systematiskt gå igenom illustrerade auktionskataloger och försöka identifiera och sammanställa moderna svenska rariteter. Nu senast var det Karl XIV Johans mynt som avhandlades och tidigare har Oskar I och Karl XV gåtts igenom.

Tanken är att försöka utröna hur många exemplar det egentligen finns av de allra sällsyntaste årgångarna och varianterna. Utmaningarna består bland annat i att såväl gamla katalogbilder med grova raster, som nya PDF-dito i dålig upplösning, många gånger kan vara ”svårlästa” och därigenom kan samma mynt komma att räknas flera gånger. Frågeställningar som kan dyka upp är t.ex. – Är det en repa i själva myntet eller bara i tryckarens film? – Finns fläcken verkligen på myntet eller är det bara på fotot? Speciellt när det gäller moderna ringslagna mynt kan det vara en grannlaga uppgift att identifiera specifika skiljaktigheter (eller likheter), eftersom dessa mynt inte är lika hantverksmässigt gjorda som äldre mynt.

När man får upp olika mynt sida vid sida på skärmen är det dock lättare att få en överblick. Och på så sätt kan andra samlare, genom Falkenssons publicering, få möjlighet att hjälpa till med identifieringsarbetet. Och för att föregå med gott exempel får jag väl då meddela att jag på sidan över 1840 års dukat genast såg att det var något som inte stämde. Rolands ”ex 2”, från Bondes samling, hade ju 1830 års åtsida!? Första tanken var givetvis; Aha, en ny variant? … men icke. Förklaringen var helt enkelt att Nordlind råkat förväxlat bilderna (nr 695-696) i katalogen … och att Falkensson sedan kopierat felet utan att observera den grova pärlkanten. Ingen ny variant alltså.

Så där ja, det var blogginlägg nr 200 … och drygt 500 bilder har det också blivit.

OTHO – Matura Celeritas …

Publicerat av
2

Kan tänka mig att det finns fler samlare än jag som har ”lagt en del objekt åt sidan”, i väntan på att man, någon gång (helst innan pensioneringen), skall få tid att efterforska dem lite närmare. Dessvärre kan det gå många år innan detta blir av … så varför inte använda Internet för att ”söka information genom publicering”…?  – Lika gärna som att leta själv – kan man ju låta andra ta del av den information man hittat … och sedan komplettera denna till allas fromma. – Sagt och gjort! – Här kommer första ”mysteriet”:

Vid första anblicken kan ju detta se ut som en romersk sestertius (medallic sestertius). Stor och praktfull – med en diameter på Ø 42 mm och en vikt på hela 46,00 gram. Åtsidan visar ett högervänt, lagerkrönt och draperat porträtt av den romerske kejsaren Otho, född år 32 e.Kr. och kejsare endast under tre månader år 69 e.Kr. (det s.k. fyrkejsaråret). Omskrift lyder: IMP OTHO CAES AVG P M COS II. Frånsidans omskrift lyder: MATVRA CELERITAS – och visar ”en allegori om måttlighet” (skall det visa sig).

Efter en del sökande hittade jag en dylik med identisk åtsida! – men en helt annan frånsida. Den anrika firman Classic Numismatic Group  beskriver den så här:

– ”Otho. Æ ‘Sestertius’ (Ø 37 mm, 32.37 grams). IMP OTHO CAES AVG P M COS II, laureate and draped bust right / Soldier (Mars?), holding sword and shield, advancing left towards altar; to left, nude victim bound to palm tree; nude victim below altar; S C to either side. After Giovanni Cavino. 1500-1570. Klawans 9.”

Av en tillfällighet hittade jag för några år sedan en renässansmedalj (på Spink’s auktion i London, 24/1-2008), som har samma frånsidesinskription och motiv som ”min Otho”. Denna medalj, över Altobello Averoldo (c. 1468-1531), Biskop av Pola och guvernör i Bologna, mäter Ø 67 mm och är formgiven av Antonio Vicentino omkring 1530/31. Motivet beskrivs så här:  – ”A prince seated on a chair on a raised platform, holding a sceptre in his left hand, receiving an elderly man, holding a spur and a bridle. Beside him, in the background, stand two other persons, one holding a cornucopia”.

När man sedan googlar och bild-googlar lite hit och dit … dyker det upp en bok med en samling gamla kopparstick;  Achillis Bocchii Bonon. symbolicarum quaestionum de Universo genere quas serio ludebat … som på ett lite modernare språk kan skrivas: Emblems of Achilles Bocchius. På bilden här bredvid ses två av dessa kopparstick (nr 82 och 101 i en serie om 150 olika) som dateras till ca 1555 och alltså är utförda av Achilles Bocchius (1488-1562) i hans förnämliga Emblem book. Det högra motivet beskrivs: Eurymnus fallen on the ground, Pollux and Castor fighting in the centre set in a landscape. – Nog är motivet ganska så likt det på frånsidan på CNG:s medalj (bild 2). Matura Celeritas-motivet är i alla fall närmast identiskt med min Otho-medalj (bild 1).

Så där, nu har jag börjat så smått på denna historia … nu håller vi tummarna för att någon kunnig läsare snappar upp detta … och fortsätter komplettera historien med nya uppgifter, teorier, litteraturhänvisningar, ursprung, datering etc. etc.

Frågor? … & Svar!

Publicerat av
Svara

På den tiden man hade öppen mynthandel i Göteborg (1981-2007) fick man ta emot en och annan fråga via telefon. Vet inte riktigt hur många miljoner gånger man har svarat på frågor rörande diverse ”byrålådsmynt”, med 5-kronan 1972 och 50-kronan 1976 i topp … men det överstiger med bred marginal ”femtioelva” i alla fall. ;o)

Numera kommer frågorna främst via e-post och rör sällan eller aldrig ovannämnda mynt. – Skönt!  Därmed inte sagt att jag inte uppskattar förfrågningar och allehanda numsimatiska spörsmål – tvärtom!  – ”Som man frågar får man svar”, brukar det ju heta … och visst är det mera stimulerande att försöka svara på en välformulerad frågeställning än på något som man besvarat femtioelva förut … men inom det stora och svåra ämnet numismatik, finns egentligen inga ”dumma frågor”. Det som är en självklarhet för den ene, kan vara ett stort mysterium för någon annan.  – Så är man en hjälpsam natur, svarar man så gott man kan.

Kommer du ihåg barnvisan Vill du veta någonting? … så fråga ugglan … eller Jakob Uggla i Fablernas värld … eller Hedvigs uggla Helge i Från A till Ö …?

Idag har jag skapat en ny kategori där jag tänkte att man skulle kunna placera ett litet urval av frågor & svar. Och vad kan vara lämpligare som illustration till detta än Minervas uggla på en Kristina-medalj av Hedlinger … lite ”kustad” med Helges frågande nuna.

Det finns ju, som sagt, många olika sätt och fora att ställa frågor på … lite beroende av frågans natur. Har du en fråga som ”saknar allmänintresse” är e-post att föredra, men är frågeställningen kanske så intressant att den bör spridas till fler?, går det ju bra att framföra den via denna bloggs kommentarer (klicka på ”Lämna ett svar”) … eller via din egen blogg. Häromdagen hittade jag en dylik fråga på Mickes Myntblogg och idag en ”liten önskan” från Roland Falkensson på hans dito. Min ”startsträcka” beträffande knappologivarianter är dessvärre ganska lång … men rent allmänt kan jag hänvisa till  blogginlägget Prägling och överprägling, med lästipset Mynttidningen 2-1997.

Den senaste tiden har jag fått frågor och önskemål rörande jämtlandsplåtar, värdering,  äkthetsintyg, valsverksprägling, myntsmycken, klippingbestämning, fotografering och försäljninguppdrag … samt en Long Cross-imitation + en Johan Sverkersson-penning, en Jenny Lind-medalj … för att bara nämna något. Så har du något på hjärtat som rör mynt, medaljer eller annan numismatik – maila mig! … eller fråga via kommentarer!