725 år gammal förlaga!

I tisdags bloggade jag lite om Goternas första mynt – präglade vid Svarta havet, närmare bestämt i regionen kring Taman-halvön, öster om Krim vid Azovska sjön.
Att dessa tidiga gotiska mynt är imitationer av äldre mynttyper, verkar de flesta forskare vara eniga om – men om det är Mars, Artemis/Diana eller Nike/Victory som ses på frånsidan är kanske fortfarande en öppen fråga?

Idag tänkte jag skriva lite om en engelsk mynttyp som faktiskt är formgiven efter en då 725 år gammal förlaga! – Vilket visar att man ibland får ”leta brett” för att hitta rätt. Det översta myntet på bilden är präglat i staden Serdica i Thrakien (nuvarande Sofia i Bulgarien) under den romerske kejsaren Probus (276-282) åren 277-278 e.Kr.  – och det nedre myntet är (enligt omskrifterna) präglat i London av den engelska kungen Ethelred II (978–1013, 1014–1016), med det föga smickrande smeknamnet ”den villrådige” (kommet av hans många eftergifter, i form av s.k. dana-gälder, till skandinaviska ”vikingar”). Typen dateras till omkring år 1003-1009.

Gemensamt för dessa ”båda herrar” är att nämnda mynttyper har ”krigiska” porträtt där myntherren uppträder med sköld och strålkroneförsedd hjälm (Probus bär dessutom ett spjut över axeln – i mycket sällsynta fall har han även en häst med sig – se bild 2).

– ”Den engelska Helmet-typen går tillbaka på ett romerskt mynt, en dubbeldenar, präglad i Lyon för kejsar Maximianus (285-305)”, skriver Brita Malmer i Den svenska mynthistorien, SMH sidan 59.

Den SVENSKA mynthistorien!?? – Men det är ju ett engelskt mynt. Hur hänger det där ihop?

Jo, detta har med ”Sveriges första mynt” att göra. Omkring år 995 började nämligen den svenska kungen Olof Skötkonung (ca 992-1022) prägla imitationer (som det heter när falskmyntaren är kunglig) av engelska silver-pennies, s.k. CRVX-penningar, i (eller vid) handelsplatsen Sigtuna.
De svenska vikingatidsnumismatikerna med Malmer i spetsen har lagt ner mycken möda på att konstruera s.k. stampkedjor för att försöka kartlägga denna exotiska myntning. Det hela spårar emellertid ur redan i kedja 1, då mynthusets organisation rasar samman och all tillverkningsteknisk logik försvinner. Allteftersom forskarnas stampkedjor växte och smalt samman eskalerade ”Sigtuna-myntningen” till gigantiska proportioner. Länge har vi hört: ”ALLT tillhör Sigtuna!” … men nu ser man lyckligtvis tecken på en efterlängtad ”tillnyktring”, då man börjat inse att mycket av detta material hör hemma i danska Lund … och i baltikum … och i …?

Malmer föreslår, som sagt, ”dubbel-denaren” (egentligen en underhaltig AE-Antoninianus) från Maximianus som Helmet-typens förlaga (bild 2). Denna saknar emellertid sköld, varför jag skulle vilja höja en lans för Probus dito – som dessutom är mycket mera spridd. Mynttypen präglades, förutom i självaste Rom, även i Lyon (Frankrike), Ticinum (Italien), Siscia (Kroatien), Serdica (Bulgarien) samt i Cyzicus (Turkiet).

Den 725 år yngre silverpenningen utger sig ju faktiskt vara präglad av myntmästaren Edwine i London under kung Ethelred II – från 1003. Omskrifterna lyder:
+ ÆDELRED REX ANGLO )( + EDPINE M-O LVND.  Men eftersom vi vet att det gjordes skandinaviska imitationer (och förfalskningar) av kung Ethelred II:s engelska mynttyper, kan vi inte vara 100%-igt säkra på att omskrifterna talar sanning. Det finns också en möjlighet att LVND i detta fall inte står för LONDON – utan för LUND, och att mynten bara är slagna i Ethelreds namn. Generellt kan LVND nämligen också stå för LUND. Liknande typer slogs f.ö. i Lund ca 40 år senare, under den s.k. stridsperioden.

Med tanke på den välgjorda gravyren och de fullständigt korrekta omskrifterna är väl Sigtuna ett mindre troligt alternativ i detta fall. Där blir omskrifterna mycket snabbt förvirrade och stilen mer och mer degenererad . Det enda som, enligt Malmer, talar för Sigtuna är den lilla ringen i tredje korsvinkeln, då denna även förekommer på exemplar slagna på fyrkantigt myntämne … något man gärna vill knyta till Sigtuna. Det aktuella myntet katalogiseras av Malmer i ”sannolikhetskategori II-III”, SMH nr 516 (s. 265).

Den engelska Helmet-typen förekommer även i guld! (extremt sällsynt!) och kallas då Mancus (Mancosus). Den lär ha haft en guldvikt på 4,25 gram och motsvarat 30 pence i silver. Och eftersom det gick 240 silver-pennies på det engelska pundet (Tower pound = ca 350 g), bör det alltså ha gått 8 mancus på detsamma. 350/240 x 30 = 43,75 … och detta genom 4,25 ger förhållandet mellan guld och silver = 10:1. Att jämföras med 8:1 i Sverige ett par hundra år senare (1240) – se blogginlägget: För 30 silverpenningar.

Nytt nummer av SNT

Idag landade ett nytt nummer av Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT 1-2013) i brevlådan. – Alltid lika trevligt med lite myntläsning! Detta nummer innehåler bl.a. en artikel med titeln ”Nytt från falskmyntarverkstaden i Suceava (Suczawa)” … översatt från tyska av Lars O. Lagerqvist. Denna industriella falskmyntning har som hastigast omnämnts i en kommentar på detta blogginlägg här på Myntbloggen. Nu fick man lära sig att den skedde under dryga 20 år (1662-1683) och omfattande 10 miljoner mynt!

Ian Wiséhn skriver om ”Märken för lojala, troende och patriotiska” och Ingemar Svensson (ett föredrags-referat) om ”1-ören från Karl IX:s tid”. Gemensamt för dessa (s. 7-8 resp. s. 20) är att man blandat ihop Göta lejon (folkungavapnet) och Göteborgs vapen. Så för att även stockholmarna ;o) skall få det rätt nästa gång, bjuder jag på en illustrativ bild, som ju brukar säga mer än tusen ord. Göteborgs vapen till vänster och götalejon till höger.

En annan bloggkollega har skrivit ett frejdigt auktionsreferat från MISAB 7 som gick av stapeln i början av september förra året. Även detta har avhandlats här på Myntbloggen i några inlägg från i höstas; MISAB vs Tradera och Arbogaklipping på Tradera.

Sist men inte minst har MGL (Monica Golabiewski Lannby) författat en läsvärd artikel med titeln ”Moder Svea och andra kvinnor på våra sedlar”. Ytterligare ett ämne som tangerats här på Myntbloggen alltså – i blogginlägget: ”Årets första namnsdagsbarn”. Som kompletterande upplysning kan nämnas att den mycket skicklige mynt- och medaljgravören Arvid Karlsteen (1647-1718) redan 1679 formgav två Karl XI-medaljer med Moder Svea på frånsidan; Hildebrand 76 och 79 (eller Stenström 38-39).

Avslutningsvis ett klokt citat från en bloggkollega:  – Att lägga ut en numismatisk bok i pdf-format på nätet tillgänglig för alla och en var är ett mycket bra initiativ.
Ett sätt att ytterligare sprida kunskapen om numismatik både innanför och utanför den begränsade krets som vi myntsamlare trots allt är. Påverkar digitalisering av mynt-böcker försäljningen negativt? Jag tror inte att så är fallet, kanske är det tvärtom.

– Kanske något för Svenska Numismatiska Föreningen (SNF) att tänka på …? Maj-numret 2012 känns lite uttjatat vid det här laget ;o) och hemsidan skulle må väl av att uppdateras någon gång då och då.  – Internet är snabbt!  – Tänk på det!

Goternas första mynt

De är ganska okända inom den västeuropeiska numismatiska litteraturen, men har studerats av ryska och ukrainska numismatiker under mer än 100 år … Goternas första mynt – präglade i regionen kring Taman-halvön, öster om Krim, mellan Azovska sjön i norr och Svarta havet i söder. De allra flesta fynden av dylika mynt har gjorts just där – även om fynd rapporterats i hela Svartahavs-området och norra Kaukasus. De flesta forskare daterar dem till perioden från mitten av 200-talet e.Kr till det tidiga 300-talet e.Kr. … men det förekommer både lite vidare dateringsförslag (”II-IV AD” = 100-300-talen e.Kr.) och mera precisa dito (”363 AD” = 363 e.Kr.) … så inget verkar vara ”skrivet i sten”.

Däremot råder det konsensus bland ryska numismatiker om att det är goterna som ligger bakom dessa mynt – Goths of Taman eller Taman Goths. Mest framträdande bland numismatikerna inom detta område är L.N. Kazamanova, som har publicerat den hittills mest detaljerade studien av mynttypen. Hon har kommit fram till att dessa mynt är imitationer av romerska kejsar-denarer … av en vanligt förekommande typ som på frånsidan visa Mars gående med spjut i handen och en trofé över axeln. Hon nämner särskilt de av Marcus Aurelius och Septimius Severus, men motivet förekommer på en mängd mynt (i olika valörer) åtminstone från Vespasianus till Diocletianus.

Det är emellertid inte bara dateringen som skapar divergerande resultat hos forskarna; utan även myntmotivet. Somliga tycker sig istället för ett kejsarporträtt på åtsidan och en stående Mars på frånsidan, se Apollos huvud till höger och Artemis stående. Personligen tycker jag mig se en bevingad figur på frånsidan … Nike / Victory …?

Dessa gotiska mynt betraktas alltså som imitationer och var uppenbarligen ganska degenererade (barbariserade) redan från början. Något som bara fortsatte och med tiden förvanskades de till oigenkännlighet så att likheterna med de ursprungliga typerna knappt går att skönja. I sin undersökning av mynttypen har Kazamanova delat in dem i tre grupper baserat på graden av degeneration samt deras (sjunkande) silverinnehåll.

Här är ytterligare ett exempel på degenererad stil. Till vänster en thrakisk guld-stater från kung Lysimachos (305-281 f.Kr.), med Alexander den Stores porträtt, och till höger en kraftigt barbariserad imitation av denna – präglad av Donau-kelterna, någonstans vid Donaus utlopp i Svarta Havet … omkring 200 f.Kr.

Mynttidningen blev medalj!

Kung Bore sveper ner från norr och målar hela landskapet vackert vitt. De senaste dagarna har vi haft fantastiskt vackert vinterväder – men kallt. 15-18 minusgrader.

I måndags skrev jag lite om 1610 års praktmynt från Karl IX: Göteborg på Hisingen … och kom då att tänka på en modern medalj, vars design faktiskt verkar ha inspirerats av ett tidningsomslag …?  ;o)

Medaljen är formgiven av den engelske mynt- och medaljgravören Barry Stanton (född 1943) och utgiven fr.o.m 1999 av det ökända företaget ”Myntverket Moneta”  (numera Mynthuset Sverige AB). Den ingår i en regentlängdserie om sammanlagt 36 medaljer, designade av nämnde Stanton, tillsammans med Philip Nathan (som bl.a. gjort de svenska minnesmynten över Alfred Nobel och kungaparets silverbröllop 2001). Ursprungligen kom dessa medaljer ut i ”200-kronorsformat”, d.v.s. Ø 36 mm, 27 gram sterlingsilver – säkerligen för att ”vanligt folk” har väldigt svårt för att skilja på mynt och medaljer. Kallar man sig dessutom för ”Myntverket” tror nog många att det är mynt man säljer. Medaljen på bilden ovan är en senare utgåva i förgylld brons.  – Allt är inte guld som glimmar!  ;o)

Falska plåtar & silverdollar

Det är nu två veckor sedan jag senast skrev om falska mynt på Tradera, så det är kanske läge att åter igen bjuda på ett axplock av vad Tradera tjänar pengar på.

Falska plåtmynt är ju väldigt populärt på Tradera. Den på bilden här intill såldes till slut för 2.225 kr, efter att först ha stängts ner av Tradera i början av december, för att sedan läggas ut på nytt två veckor senare. Samma säljare har även sålt en annan kopia för 1.535 kr – och en äkta för 7.803 kr. Beskrivningarna är TYPISKA för de som inte har rent mjöl i påsen; på kopiorna stod det: ”då jag inte vet om den är äkta säljer jag den som en kopia” … och på den äkta: ”har vart hos en mynthandlare och kollat den och den är äkta”. – Märkligt att inte plocka med sig alla tre plåtarna när man ändå skall iväg till en riktig mynthandlare. ;o)

De två senaste veckorna har Tradera, förutom ovannämnda två, förmedlat ytterligare tre falska plåtmynt – klubbade för: 2.425 kr, 635 kr samt 227 kr – totalt lite över 7.000 kr på två veckor alltså. Bland de svenska mynten finner man även en falsk 5-öring 1927 för 310 kr och en specieriksdaler 1848 för 539 kr – från samma kinesiska verkstad. En överviktig och klumpig tenn/bly-kopia av Ulrika Eleonoras riksdaler såldes för 2.550 kr.

Amerikanska silverdollars är ett annat område där det dräller av kopior – Made in China. De senaste veckorna har man kunna notera mycket höga priser på dessa trista tingestar – helt utan silverinnehåll: 910 kr, 517 kr, 1.250 kr, 1.075 kr, 325 kr, 1.030 kr,  240 kr samt 3.600 kr. Totalt nästan 9.000 kr … plus alla jag missat …

De thailändska fantasikopiorna av primitiva betalningsmedel går lite trögare. Har endast hittat 5-6 försäljningar de senaste veckorna … men har kanske missat några?

Glädjande nog fick en av de mest notoriska falskmyntförsäljarna sitt konto avstängt i helgen. Inte en dag för tidigt! Gôtt mos!  – Fortsätt så Tradera! … så kan vi snart övergå till att diskutera något av nedanstående istället … ;o)

  • Budtrissning … återrop … fast pris …
  • Tradera-klassning …
  • Stulna eller manipulerade bilder …
  • Medaljavgjutningar …

För övrigt har det snart gått sex veckor sedan Traderas famösa horkarlsmynt ”såldes”. Även detta verkar ha varit en bluff – inga omdömen har lämnats i någondera riktningen. Kanske ett kompisbud – och långnäsa åt Musikhjälpen …?  – Vem kan bli förvånad …?

Guldmynt i guldreserven

Den senaste tiden har det skrivits mycket om att Tysklands beslutat flytta hem sin guldreserv från USA. Med anledning av detta fick även Sveriges Riksbank häromdagen frågan om hur det står till med Sveriges guldreserv. Läs t.ex. Dagens Industri / SvD:s artikel: Riksbanken har inte koll på guldet. Sophie Degenne på Riksbankens kapitalförvaltning svarar att ”var guldet placeras är en statshemlighet”, men ”en mindre del av guldet finns i Sverige” och resten är ”placerat hos olika centralbanker”.

Om jag inte minns fel så skall t.ex. lejonparten (ca 300.000 ex. = 77,5% av hela upplagan) av ”Sveriges sista reguljära guldmynt”, Gustav V:s sällsynta 20-krona 1925, förvaras i Sveriges guldreserv – i USA?

Ett enda sådant mynt kan ju kosta både 10 och 12.000 kr idag … så det kunde kanske vara ett bra tillskott i dessa bistra tider? Å andra sida skulle ju en sådan utförsäljning naturligtvis pressa ner priserna till en nivå i närheten av guldpriset (som idag är ca 2.800 kr) … vilket ju skulle vara tråkigt för dem som betalat stora pengar för ett sällsynt typmynt. Kanske skulle man kunna göra som i äldre dagar och kontramarkera de nysläppta mynten?  ;o)

Om mynten nu finns kvar vill säga? Enligt Riksbankens Sophie Degenne är det ”de utländska centralbankerna själva som sköter inventeringen. Sedan får vi kontoutdrag”. På frågan: - Kan ni vara säkra på att guldet finns där? blir svaret:
– ”Det finns inget skäl att tro att det inte finns där. Det är ungefär som att fråga om man har pengar på banken”, säger Sophie Degenne till Dagens Industri.

– HaHa, det finns väl inga ”pengar” på banken längre!? Där skall det ju vara kontantlöst. Och skall man komma åt sina digitala pengar är det bara att hoppas att det inte råder tele-, data-, internet-, bankomat- eller strömavbrott när man behöver ”sina pengar”. ;o)

Samlarkopia från 1780-talet?

1610 års praktmynt över Karl IX:s Göteborg på Hisingen har genom åren intresserat såväl numismatiker som de latinlärde. Redan Bror Emil Hildebrand tolkade 1874 åtsidans; CIVIT: GOTHOB: PRIM: FVND: & COND som ”Göteborgs stads förste grundläggare” och hävdade därför att det måste vara slaget efter det att Göteborg II (Gustav II Adolfs Göteborg) grundats 1621. Andra, t.ex. Harald Widéen, har istället hävdat att PRIM skall tolkas som en hederstitel. Se även Mynttidningen 3/4-1997.

Karl IX:s Göteborg fick 1609 privilegium att prägla både guld- och silvermynt i mark-räkning samt skiljemynt om 2 öre – sedan även 1 öre. Kungen och staden skulle dela vinsten 50-50. Gustav II Adolfs Göteborg fick mynträtt 1623 och 1625 – men endast för skiljemynt. 1626 utökades mynträtten med markmynt i silver (men inte med guldmynt).

Detta krånglar till det lite för de som inte vill acceptera präglingsåret 1610. På grund av detta har man istället föreslagit Stockholm som myntort – men utan egentliga argument. Som visats i nämnda nummer av Mynttidningen finns tydliga skillnader med stockholms-mynten och likheter med övriga göteborgsmynt. Eftersom Brenner illustrerar praktmyntet redan 1691 (bild 1, mitten) har somliga velat hävda att präglingen skett ”på 1660-1670-talen” – dessvärre återigen utan egentliga argument.

Efter en snabb genomgång av ett dussin olika exemplar verkar det faktiskt som att de högsta valörerna (36 svenska daler eller 24 riksdaler i guld samt 2½ och 3 riksdaler i silver – alla med sluten kungakrona och öppen vapenkrona) är präglade först – och dubbelriksdalrarna (slagna med retuscherad stamp, med ”påbyggda kronbågar” på vapenkronan) bevisligen är slagna därefter. Upplagan har inte varit obetydlig.

Frågan om VARFÖR? och VEM? som 1670 skulle kunnat/velat producera en stor mängd dylika praktmynt, till minne av en 1611 nedbränd stad (som man 1659 inte kunde finna några spår av), har besvarats med … en s.k. ”talande tystnad”. ;o)

Fenomenet med kopior i myntsamlingar dyker upp i Sverige först en bit in på 1700-talet. När myntsamlandet ökade och Brenners 2:a upplaga utkom 1731 skapades efterfrågan på sällsyntheter som saknades i museisamlingar eller privata dito. Det hände ibland att den gode Elias Brenner missuppfattade (utländska/otydliga/fragmentariska) brakteater samt illustrerade och beskrev dem som svenska. Därmed hade han också skapat ”en mall” för samlarna att samla efter. Nu var falskmyntarna och historieförfalskarna inte långt borta. Nils Rabenius (1648-1717) är en känd dokumentförfalskare – och kanske även förfalskare av samlarmynt? – Jämför t.ex. bloggens vinjett, med två brakteater.

Samtidigt som bedrägliga förfalskningar gjorde entré fanns det också ett behov från muséer och andra samlare att komplettera sina samlingar med ouppnåliga rariteter och annat som kunde fylla luckor i samlingarna. I detta fall var det ju inte så viktigt att kopiorna höll rätt vikt och halt. Om avsikten INTE var att lura någon, kunde det rentav vara en fördel att de var av avvikande material, vikt, storlek.

I fredags skrev jag lite kort om 1700-talskopian av 1610 års praktmynt, kallad “varianten med tallen”. Den kryptiska avslutningen på det blogginlägget hör lite samman med två äldre blogginlägg; Medaljprägling i Alingsås och Alingsås Museum återuppstår … men tarvar givetvis en förklaring. Saken är nämligen den att jag har en hypotes (läs: ”vild teori”) om att 1700-talskopian av 1610 års praktmynt kanske är tillkommen i Alingsås omkring 1780? Jag tycker det är viktigt för den numismatiska diskussionen att man vågar lägga fram idéer och pröva om de håller. Vi kan inte veta allt om hur det gick till för 230 eller 400 år sedan, men vi kan resonera och göra mer eller mindre kvalificerade gissningar och antaganden.

Två hantverksmässiga och mycket primitivt graverade medaljer över Johan Frans Podolyn (1739-1784) är signerade IB (se bild 3 ovan) – som skulle kunna stå för Johan Bredberg (1735-1788), mästersmed (med lås som specialitet) och verksam vid Alingsås Metallfabrik fram till 1788.

Detaljstuderar man Podolyn-medaljerna 1784 och jämför med 1700-talskopian av 1610 års praktmynt, finner man en hel del likheter – både beträffande bokstavsformer (exv. B, C, G och S) samt en del egenheter i den lite ”grafiska” gravyrtekniken med konturlinjer och skrafferingar. Jämför t.ex. de markerade konturerna vid hårfästet på Podolyn-medaljen med kungamanteln och stadens avgränsningslinje på praktmyntkopian.

Att kopian är gjord efter Brenners förlaga råder inget som helst tvivel om (se bild 1). Kanske kan man skönja några små missar (p.g.a. spegelvändningen?) Omskriften börjar inte kl. 12, utan snarare kl. 11 … och skeppen ute på Göta älv (Gautelfr) har hamnat lite snett. Samtidigt har flera av Brenners missuppfattningar/försköningar kopierats mycket exakt. Något originalexemplar har gravören inte haft tillgång till.

Varför Johan Bredberg i Alingsås?  – Ja, här är en liten lista över indikationer:

  • Kopplingen till myntsamlaren och numismatikern Johan Frans Podolyn.
  • Likheterna i gravörstil med Podolyn-medaljerna (signerade IB).
  • Podolyn arbetade på Alingsås Manufakturverk, med tillhörande metallfabrik.
  • Bredberg fanns vid Alingsås Metallfabrik, nära det s.k. ”guldslageriet”.
  • Där använde man bl.a. ”hard metall” bestående av 88% tenn, 12% koppar.
  • Kopplingarna mellan Podolyn och familjen Alströmer i Alingsås & Göteborg.
  • Jonas, Patrick, Claes och Johan Alströmers stora numismatiska intresse.
  • Myntets historiska värde för Alingsås & Göteborg, grundande 1619 resp. 1621.
  • Den stora branden i Alingsås 1779 och Uppfostringssällskapets omdöme 1782:

- ”Det stora och dyrbara Alströmerska Biblioteket, med Naturalie-, Mynt- och Konst-Cabinett, med Chemiska och Mechaniska Verkstäder, kunna här icke utan fägnad och förundran åskådas; de stå öpne för hvar Man, och kunna, så af Grannar, som långväga Resande, alltid betraktas och nyttjas”.

Den som initierat kopians tillkomst har dels haft tillgång till Brenners exklusiva verk, dels känt till att praktmyntet även finns i guld (idag finns endast ett unikt exemplar på KMK i Stockholm). Dessutom har man, förmodligen  medvetet, valt att tillverka kopian i en förgylld tenn-legering, vilket indikerar att den kan ha tillkommit i utställningssyfte? Att Jonas Alströmer haft, eller sönerna åtrått, denna mynttyp kan absolut inte uteslutas.

Freden i Knäred 1613

Idag är det 400 år sedan Sverige och Danmark slöt fred i halländska Knäred efter Kalmarkriget 1611-1613 … med Älvsborgs andra lösen som följd.

Trots 400-årsjubileum, firande, föredrag och diverse skriverier, sägs det inte mycket om kopparexporten och våra vänner i Amsterdam, som till stor del bidrog till att vi kunde återfå ”porten mot väster” från dansken för 1.000.000 riksdaler i klingande silvermynt.

Efter att Karl IX:s Göteborg på Hisingen bränts av danskarna 1611 och Älvsborgs slott (vid Älvsborgsstaden) kapitulerat 1612, fortsatte Sverige exportera koppar till Holland via Nylöse (Nya Lödöse) även under belägringsåren. 1619 grundades staden Alingsås samtidigt som den sista avbetalningen på den gigantiska lösensumman gjordes. Den unge Gustav II Adolf bestämde raskt var den nya staden skulle ligga och 1621 fick nuvarande Göteborg (på rätt sida älven) sina privilegier. Nederländaren Govert Silentz flyttar till Sverige 1620 och anlägger ett gårmakeri i Säter i Dalarna. Några år senare börjar man där prägla Sveriges första kopparmynt – fyrkar och halvören i klippingform.

Fredagsmys & lördagsgodis

Helgen närmar sig … så varför inte bjuda på lite ”lördagsgodis” redan idag?

En del kanske har sett den på bild. Få har sett den i verkligheten. En handfull av storsamlarna; De Geer, Silfverstolpe, Bonde och Oldenburg, hade den i samlingen.
I den utmärkta boken ”Karl IX:s Göteborg på Hisingen” (av Ralph Scander 1975) beskrivs den enligt följande:

- 1700-talskopia av 1610 års praktmynt, kallad ”varianten med tallen” på grund av trädets utformning. Förlaga har varit avbildningen i E. Brenners Thesaurus nummorum från 1731. Ett exemplar i silver, övriga kända i tenn.

Mitt exemplar (bilden ovan) härstammar från J. Pedersen Mynthandel i Borås (och möjligen dessförinnan från D. Holmbergs Mynthandel i Stockholm?). Det förefaller vara präglat i en förgylld tenn-bly-legering och väger 46,72 gram samt mäter hela Ø 58 mm (något större än originalet). Litteratur: Hildebrand 13 och SM 75b-var. (där det även noteras att KMK:s unika originalexemplar i guld väger 44,74 gram).

Vem kan då ha tillverkat denna kopia – och varför?  – Ja, faktum är att det finns vissa indikationer på att denna rara kopia (av ett nästan lika rart praktmynt) skulle kunna vara graverad och präglad i en liten stad med stark anknytning till Göteborg …?

Mer än så blir det inte idag … en s.k. cliffhanger!  ;o)    Ha en trevlig helg!

Nya kataloger från Künker

I förra veckan damp det ner ett stort paket från Künker i Osnabrück – igen! Denna gång innehållande tre förnämliga auktionskataloger – med anledning av World Money Fair i Berlin som går av stapeln i månadsskiftet januari-februari 2013. Künkers auktioner nr 223, 224 och 225 hålls alla i Berlin den 31 januari … och följs sedan av Berlin-mässan den 1-3 februari. – Ungefär som när Antikören arrangerade mässa + auktion på Sheraton i Göteborg i slutet av 1980-talet alltså … men kanske i något större format. ;o)

Künker samarbetar också med Sixbid.com som är en sökbar portal för världens ledande auktionshus inom myntbranschen. Där kan du exv. söka på ”Schweden” … eller vad du nu månne söka inom numismatikens underbara värld.

En liknande funktion finns även hos CoinArcives.com – som dessutom har en avdelning för antika mynt och en för world coins. För att det skall bli rättvist lägger vi in en snabblänk till ”Schweden” även här. Botanisera gärna bland länkarna – det finns mycket svenska mynt även utomlands … och världen krymper för varje dag som går. För den som samlar antika eller utländska mynt – eller medaljer – är utbudet gigantiskt internationellt.