Olofsson & Hoenauer

För tolv år sedan dök det plötsligt upp två olika exemplar av ett mynt som saknas i referenslitteraturen; Erik XIV:s 16 öre klipping 1563 av typ I.  Det var på Spink’s auktion i London år 2000, ”The Karl Gustaf Collection” (Sten Törngren), utrop nr 135 och 137. Inte för att någon myntboksförfattare brydde sig om detta, men ändå.  ;o)   Och så, hösten 2012, dyker det oväntat upp ytterligare två dylika mynt – med endast två månaders mellanrum!  – Ett på eBay och ett på en auktion i Estland (se bild nedan). Det sistnämnda har dessutom valörbeteckning OR – istället för ORE som på övriga ex.

Enligt ”Sveriges mynt 1521-1977” av Ahlström, Almer och Hemmingsson, Stockholm 1976, är typ I endast känd med årtalet 1562, medan samtliga andra årgångar 1563-68 tillhör typ II. Tonkins ”Myntboken 2012” (och tidigare) har uppenbarligen bara plankat SM-boken, men helt missat typindelningen!? Där tas samtliga årgångar upp som ”typ A”, ironiskt nog illustrerade med en åtsida av typ I (1562) och en frånsida av typ II (1564) – en kombination som inte existerar. Varianter som bitecken, korsplacering och ompunsade årtal tas med – men inte typer!?

ERIK XIV. Stockholm. 16 Öre klipping 1562-1568:

  • Typ I – 1562-63 – Graverade av Erik Olofssson
  • Typ II – 1563-68 – Graverade av Mikael Hoenauer (Hohenauer)

Det förekommer dessutom en hybrid mellan en åtsida av typ I och en frånsida av typ II med årtalet 1563. Se Strandbergs Mynthandel, Stockholm, jubileumslista 25, nr 419.

Utöver dessa två typer finns ”ett liknande mynt” som är slaget för en helt annan myntherre och därför utgör en egen typ; Hertig Magnus av Östergötland, 16 Öre klipping 1563 (se Håkan Widjestrands artikel i Mynttidningen 3-1995), med samma myntbild som Erik XIV:s 16-öringar ”ala Mikael Hoenauer”, men med årtalet flankerat av kolon istället för punker.

Skiftet på gravörposten vid Stockholms myntverk 1562-63 kan noteras på flera mynt. Först på dalrarna 1562 där det förekommer två tydliga “stiltyper” (Antell 504 och 505/506). Den förstnämnda är graverad av Erik Olofsson och den senare av en från Prag hitkallad gravör vid namn Mikael Hoenauer (Hohenauer, Hohenawer). På de lägre valörerna dyker ”gravörskiftet” upp först året därpå; på 16 öre klipping 1563 och 1 mark 1563 – Antell 535 (ej 536-537). Jämför Törngren/Spink nr 131 (åtsidan =MH, frånsidan =EO). Man kan även se det på skillnaderna mellan 1561 och 1563 års ½-ören … i SM-boken märkligt nog inte är upptagna som två olika typer – vilket det naturligtvis är.

Smultronblad och riksäpple

Av rubriken att döma kan man ju tro att bloggen idag skall handla om fruktsallad ;o) … men så är det alltså inte. Nej, idag skall det handla om heraldik – närmare bestämt olika krontyper på lantbruksmedaljer. För vad kommer det sig att många länsvapen på dessa heraldiska skönheter, försetts med helt olika rangkronor? Här förekommer kungliga kronor, kronprins-kronor, hertigkronor, grevliga kronor, friherre-kronor och murkronor samt ibland kronor som är svåra att bestämma. Fanns det inga givna regler för hur det skulle se ut? Nja, egentligen inte. Åren 1884-85 bestämdes i och för sig att samtliga landskapsvapen skulle föra hertigkrona, men hur detta sedan efterföljdes är en annan femma. Traditionen av hur man hade gjort tidigare spelade säkert in. Och kanske också en viss konstnärlig frihet? Som i så många ämnen verkar det även inom heraldiken finnas experter som har diametralt olika åsikter.

Ja, just det ja. Det kanske är bäst att ge en liten förklaring till rubriken, innan man glömmer det. Jo, så här lyder nämligen definitionen av den kungliga svenska kronan:

Kungakronan består av en ring med fem synliga slutna byglar, fem synliga smultronblad och med ett riksäpple på toppen samt kronfoder av purpur.

Kungakronan kröner statliga myndigheters vapen till exempel länsstyrelser och används även av drottningen. Kungahusets prinsar och prinsessor använder öppna kronor med blått foder. Kronringen pryds av fem synliga spetsar och fyra synliga svarta vasar.
På adliga vapen finns i Sverige tre typer av rangkronor; grevlig, friherrlig och adlig (obetitlad adel). Före kommunreformen 1971 användes murkronor på stadskommunernas vapen. Vissa kommuner har valt att behålla dem i sina kommunvapen. Bilden ovan visar de olika typerna av s.k. rangkronor.

Jämför man dessa olika kronor med de som kröner lantbruksmedaljernas vapensköldar, finner man att nästa alla olika typer finns representerade. På en medalj av E. H. Ekwall 1882 (bilden t.v.) finns fem vapensköldar med tre olika krontyper! Eftersom detta uppenbarligen är medvetet gjort, undrar man ju vilka reglar man gått efter. Kanske var det dylika ”blandverk” som fick Kongl. Majt:s att 1884-85 påbjuda att samtliga landskapsvapen skulle föra hertigkrona. Lite senare (1905) lär f.ö. riksantikvarie Hans Hildebrand ansett att länen överhuvudtaget inte skulle använda vapen. Något som de emellertid inte brydde sig om. Hildebrand ansåg dessa vapen som ”självtagna” och ”i afsaknad af all officiell giltighet”.

Det är inte utan att man känner igen debatten. Även i våra dagar tvistar experter och amatörer om hur heraldiska vapen skall se ut. Göteborg, Västra Götalands län och nu senast kunde vi t.o.m. läsa om ett litet meningsutbyte angående Alingsås vapen.  ;o)

Knappologi om sesslingar

Idag har Lennart Castenhag på Sonesgården publicerat ytterligare en detaljerad variantbeskrivning över svenska kopparmynt. Denna gång är det Karl XI:s s.k. sesslingar – 1/6 Öre SM 1666-86 som avhandlas. Sedan tidigare finns innehållsrika sidor om Gustav II Adolfs runda kopparmynt och Gustav IV Adolfs dito samt en diger förteckning över olika uppsatser inom ämnena mynt, mått och vikt. Det är inspirerande att se flitens lampa lysa klart i höstmörkret och man blir imponerad över vad en del hinner med! Jag har en viss inblick i den bakomliggande arbetsbördans omfattning (vilket alla kanske inte har?) – så hatten av! Att forskningen om svenska mynt i hög grad skett och sker i privat regi är ingen nyhet, men det belyser i alla fall hur lite ”proffsen” får gjort. ;o)  Noggrant studium av samtliga länkar ovan påbjudes vänligt med bestämt. ;o)  Och hittar du något som saknas eller har andra synpunkter? … så är jag säker på att Lennart skulle uppskatta ett lite mejl om detta. Idé med internet är väl att utbyta idéer?

Ovan några olika sesslingar som undertecknad en gång i tiden förtecknat enligt nedan:

A.  Smala sveakronor med ädelstenar i kronringen, stora årtalssiffror, 1666
B.  Smala sveakronor med slät kronring, 1666-1670
C.  Breda sveakronor, utan stjärna i årtalet, 1670-1673
D.  Breda sveakronor, med stjärna i årtalet, 1673-1686

a.  Stor kunglig krona med ädelstenar i kronringen, stora valörsiffror, 1666
b.  Stor kunglig krona med ädelstenar i kronringen, små valörsiffror, 1666-1672
c.  Mindre och smalare kunglig krona med slät kronring, 1672-1686