Kategoriarkiv: Nyheter & Aktualiteter

1 Öre KM 1724 – Ett rött öre!

Publicerat av
6

Ropade en gång i tiden (1991) in detta vackra ”röda öre” på en auktion i Stockholm. Tror det är enda gången jag fått applåder efter en vunnen budstrid. Men så var myntet också uppenbart ”snobbklassat” i auktionskatalogen och åsatt en ”värdering” av blygsamma 350 kr (minipris 245 kr). Själv tyckte jag att 8.200 kr +12,5% var ganska överkomligt för ett sådant härligt litet mynt. I detta skick är det ju mycket, mycket mer sällsynt än exv. en 5-öring 1910 i samma skick. – Men visst är det kul med applåder!

Inspiration & Geografi

Publicerat av
Svara

Ett helt hus fyllt av klenoder och inspiration!  – En 20 år gammal dröm har äntligen förverkligats! Nya Kungliga Myntkabinettet har öppnat portarna både för befintliga och potentiella samlare. Vi har alla fått en ny inspirationskälla!

Ja, detta kunde man läsa på omslaget av Mynttidningen 2-1997. Och inne i tidningen ägnades tre uppslag åt Kungliga Myntkabinettets (KMK:s) invigning den 11 juni 1997.

Hur har det då gått? … efter 16 år av inspiration. Har myntsamlandet ökat? Fått större plats i media? Klubbarnas medlemsantal fördubblats?

Nja, det har nog egentligen inte hänt så mycket. Och det som förändrats har nog knappast med Kabinettet att göra – utan snarare med Internet, eBay och Tradera. – Vi har t.ex. aldrig haft så många ”mynthandlare” som idag.

Därmed inte sagt att KMK inte spelar en roll och ÄR en inspirationskälla! Självklart är man det! Men man är trots allt främst en lokal sådan. Stockholmshandlarna gläds säkert åt den ökande centraliseringen – liksom auktionsarrangörerna. Lokalitet verkar ha blivit viktigare än om arrangören har numismatiska eller filatelistiska kunskaper? Ute ”på landsorten” gläds vi istället mest åt Internet! – Och hoppas att fler 08:or med tiden skall upptäcka detta ”nya” fantastiska medium och dess möjligheter.  😉

På onsdag i nästa vecka (den 28/8) tänker KMK passa på att sprida lite extra inspiration! … genom ”en inspirationskväll för lärare”. Smart!

– Välkommen till en inspirationskväll för lärare på Kungl. Myntkabinettet! Ett tillfälle att bekanta sig med museet och utställningarna, samt att få tips på hur ni kan arbeta med vårt ämne i skolan, läser vi på hemsidan.

Tycker detta låter mycket lovvärt och begåvat på alla sätt … men jag saknar likväl satsningar och idéer på sådant som kan nå lite längre än den lokala buss- eller tunnelbanelinjen. Man kan tycka att ”Sveriges Ekonomiska Museum” borde ha lite större ambitioner när det gäller att nå ut till folk, än bara lilla Stockholm (0,9 miljoner)? – Varför inte hela landet (9,6 miljoner)?  – Eller världen! (7,106 miljarder)? Ett tips: SATSA PÅ INTERNET!! (Jo, jag vet att versaler på nätet SKRIKER! – men skall det höras ända upp dit, så behövs det nog). 😉

Numismatik i Rumänien

Publicerat av
Svara

Idag skriver Svenska Numismatiska Föreningens ordförande, Jan-Olof Björk, Växjö, om ett ”oansenligt litet häfte”, under rubriken ”Månadens litteratur” på SNF:s hemsida.

Det handlar om ett särtryck från ”Buletinul Societatii Numismatice Romane” utgivet av Rumänska Numismatiska Föreningen (Societatea Numismatica Romana) 1914-15. Artikeln ”Monete Suedeze falsificate in monetaria din suceava – silingii reginei Cristina” är författad av G. Sion och beskriver varianter av de rumänska s.k. Suceava-förfalskningarna av drottning Kristinas solidus-mynt från Riga, Livland och Elbing. Ett ämne som tidigare tangerats här på Myntbloggen.se vid ett par tillfällen.

Bulletinen där särtrycket ingår finns för övrigt på nätet i PDF-format … och letar man vidare finner man snart att den Rumänska Numismatiska Föreningen (SNR) verkar vara en aktiv förening som följer med tiden. På deras webb finns både ett PDF-arkiv med gamla och nya bulletiner – och en WordPress-blogg!  – Kanske kan SNF lära något …?  😉

Skillnad på mynt och mynt?

Publicerat av
1

Ett par ettöringar från 1638 … är väl just ett par ettöringar från 1638 … – eller?
Ja visst! – Men i samlarkretsar kan ”samma mynt” uppskattas och värderas på helt olika sätt. En enkrona 1875 kan t.ex. kosta 25 kr … eller 10.000 kr – beroende på skick!

Det faktum att att en majoritet av myntsamlare (veteranbilsamlare etc.) åtrår exemplar i så bra skick som möjligt … och att dylika ofta är svåra att finna … är själva roten till dessa ofta kolossala prisskillnader. Tillgång och efterfrågan, helt enkelt.

Hur bedömer man då vad som snyggt och vad som är fult? Och hur mycket det är värt? – Ja, erfarenhet är alltid bra att ha – men visst ligger skönhet ofta i betraktarens öga. Den som sett många mynt har emellertid ofta lättare att skilja ”bra från dåligt” än den som inte sett så många mynt. Genom erfarenhet kan man också lära sig att vissa mynttyper (årgångar eller varianter) ganska ofta förekommer i bra skick – medan andra är närmast hopplösa att finna i nyskick.

Numera kommunicerar mynthandlare och samlare snabbt och enkelt via internet. Man skickar varandra stora högupplösta färgbilder genom en knapptryckning och kan sedan bl.a. avgöra om ett objekt passar in i samlingen eller inte. – Snygg eller ful? – Bra eller dålig? – Falsk eller äkta? Bra bilder = snabbt och enkelt!

Så här enkelt har det emellertid inte alltid varit. Långt därifrån. I hundra år gamla auktionskataloger och listor finns ytterst sparsamt med illustrationer – p.g.a. att det helt enkelt var alldeles för kostsamt att trycka bilder. Den skicklige mynthandlaren T. G. Appelgren utvecklade därför en kvalitetsskala för att kortfattat kunna gradera myntens skick och kondition. – Och ge samlare/handlare en bättre möjlighet att kommunicera. Appelgrens skala (betygsystem) bygger på: 0, 1, 2 och 3 … där 0 är bäst (perfekt), 1 är fullgott och 3 är sämst (knappt identifierbart). Eftersom de flesta samlingsvärda mynt hamnar på skalans övre del, kompletterade Appelgren beteckningarna med 1+ och 1? (för bättre resp. sämre än fullgod), samt med 01 för mynt som låg mitt emellan 0 och 1.

Denna kvalitetsskala har sedan utvecklats i flera steg och i viss mån integrerats med den amerikanska. Mer om detta finns bland annat att läsa i Mynttidningen 10-1994 och 2-1995 (+ Antikörens lagerkatalog 3-1984), samt på Mynthandeln.com och Myntbloggen.se.

På äldre (och skadade) mynt bör kvalitetsbeteckningen (konserveringsgraden) som regel kompletteras med adekvata anmärkningar – såväl positiva som negativa. En sådan anmärkning kan t.ex. lyda:
Praktexemplar med ovanligt skarpa detaljer och en härlig ljusbrun färg. Präglat med nya valsar, helt utan valsklumpar, välcentrerat ex. Smärre plantsfel, mestadels på frånsidan.

Översta myntet på bild 1 är kanske knappt identifierbart för den som skulle råka hitta det i trädgården. Hårt korroderat efter århundraden i jorden. Myntsamlaren känner dock genast igen mynttypen som drottning Kristinas stora rejäla kopparören från Säter 1638-1641. På bilden här till höger att vackert exemplar av samma mynttyp – 1638 (årtalet med romerska siffror sist i frånsidans omskrift: M DC XXX VIII). Tittar man närmare på detta mynt (klicka på bilden för förstoring) kan man kanske förledas tro att även detta mynt är korroderat? Speciellt på frånsidan, men även på åtsidan, finns en del smärre ojämnheter i bottenytan …

Detta är emellertid INTE korrosion, utan vad myntsamlare brukar kalla plantsfel – d.v.s. ”myntämnesfel”. Detta blir kanske lite missvisande på ett valsverkspräglat mynt (som ju är utstansat ur en s.k. ten som präglats mellan två graverade och mot varandra roterande präglingsvalsar), men principen är densamma. Den opräglade tenen har haft defekter (ojämnheter och/eller orenheter i kopparen) som lämnat sina spår på de färdiga mynten. Dessa ”plants-/ tenfel” skall alltså INTE samman-blandas varesig med korrosion, präglingskvalitet eller med präglingsvalsarnas skick. Valsklumpar/-skador, ”trötta stampar” etc. är något helt annat. Man skiljer på stämpeldefekter (slitna stampar/valsar) och myntämnesdefekter (plantsfel etc.). Se också Myntbloggen.se 2013-02-08.

På valsverkspräglade kopparmynt är det ytterligt sällsynt att myntets båda sidor är befriade från dylika ”plants-/tenfel”. Regeln är att en snygg sida allt som oftast hänger ihop med en ”plantsfelspäckad” andra sida. Förklaringen till detta har förmodligen att göra med kuggspel, friktion och skillnader i periferihastighet mellan präglingsvalsarna. Tenen har så att säga följt den ena valsen och slirat (hackat) något mot den andra. Detta kan i många fall senare fått till följd att mjukare (krackelerade) ytpartier med plantsfel, lättare utsatts för korrosion, än de hårdare hela ytpartierna.

Tja, det blev väl en blandning av elementärt och specialiserat …?  – Lite för alla …?  😉

Mynt & Medaljer

Publicerat av
Svara

Det är alltid lika trevligt att få respons på det man skriver. – Kanske delvis därför att det är så sällan det händer? – Det man själv kanske betraktar som en banbrytande artikel och forskningsinsats – kan av ”myntsverige” förbigås med en 25-årig tystnad!? Vad detta egentligen beror på … är väl öppet för spekulationer … men kanske har det med prestige och ”den kungliga svenska …” att göra …?   😉

Därför är det idag extra kul att läsa Roland Falkenssons blogg om ”Åverkan eller variant?”, som anknyter till onsdagens myntblogg.

Falkensson ger två typexempel från Karl XIII:s myntserie. Beträffande riksdalrarna 1814 med ”SVERIGE” resp. ”SV. NORR.” är det naturligtvis lika självklara typskillnader som för dito 1/6-riksdalrar 1809-14 resp. 1815-17 … även om de senare präglats med omgraverade stampar. Ovanligt – men solklara mynttyper.

Falkenssons andra exempel är lite lurigare. Det här kan man nog se från lite olika håll. Kanske lite beroende av om man är myntsamlare … eller medaljsamlare.

En medaljsamlare skulle nog inte kalla den ovan illustrerade kröningsmedaljen för ett kastmynt. – Det har nämligen aldrig utkastats till folket … men väl utdelats – i likhet med denna större modell … och Karl XIII:s hålförsedda dito. Och är det inget mynt – ja då kan det ju knappast betraktas som en mynttyp – eller? I logikens namn skulle då inte heller allehanda avslag och efterpräglingar av kastmynt, betraktas som mynt(typer)?

Notera att guldexemplaret ovan (som f.ö. saknar ”ÅR” i åtsidans omskrift) har en utsparad ”tunga” kl. 12 i medaljämnet … uppenbarligen för att göra plats för den planerade funktioner att kunna bäras – i band eller kedja. Detta saknas på många silverexemplar … vilket teoretiskt skulle kunna ge utrymme för någon lömsk förfalskare att ”genom åverkan” göra om ett vanligt kastmynt till en ovanlig medalj …  😉

Upp- och nedvända-världen, som Falkensson uttrycker det.  Ha en trevlig helg!

SNF:s ”nya” hemsida

Publicerat av
2

Idag lanseras Svenska Numismatiska Föreningens (SNF:s) ”nya” hemsida med dunder och brak!  … – Ja, det har varit åska här hela dagen. 😉

Webbdesignen är signerad Lennart Castenhag – innehållet i stora delar inkopierat från gamla hemsidan.

Syftet med det nya utseendet är enligt hemsidan: ”att göra det enklare hitta informationen samt att göra det möjligt att lägga in ytterligare inform(a)tion via kompletterande menyknappar”.

Mest upphetsad blir man när man läser rubriken ”Ungdomshörnan” under fliken Nyheter … men även här är det (hittills) mest inkopierad gammal skåpmat – knappast författat med barn och ungdom som målgrupp. Kommer osökt att tänka på ordspråket; ”Tala med bönder på bönders vis och med de lärde på latin”.  – Här finns stora möjligheter till förbättringar!

Länkar (internets byggstenar) tar man nu upp som en egen flik – men dessvärre utan länkar!? – Bara samma gamla hänvisning till en medlem med ett mycket personligt färgat urval av dylika. – Kanske snart dags att göra en egen länkförteckning …?

När jag läser vidare hittar jag emellertid lite nytt material om mynttyper och varianter … och då kommer jag istället att tänka på Sten Törngren – och en ordväxling i Zürich 1989. Minns inte den exakta ordföljden, men det handlade om ”experter”, lärande och den famösa gyllen 1528. – Mitt snabba; – ”Visst, men man vill ju inte lära sig fel heller”, renderade ett stort skratt och ett lika snabbt; – ”Bra! – Det skall du ha en krona för!”. 🙂

Någon interaktivitet finns tyvärr inte alls på SNF:s ”nya” webb. Möjligen kan man skönja en ambition därom?  – ”Föreningens webbplats är vårt ansikte utåt och behöver därför vara tilltalande och lättnavigerad. Den måste också ”leva” och förändras, vilket ställer krav på medlemmarna att aktivt delta i diskussionen om vad webbplatsen skall användas till och hur den skall utvecklas”.  – Vi får vänta och se …

P.S.  Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT) hittar du fortfarande lättast via Kungliga Myntkabinettets (KMK) hemsida … även om den dröjer betänkligt även där.

Antikören Mynthandel 32 år!

Publicerat av
Svara

Har haft så många olika saker att ”sätta tänderna i” efter semestern att jag igår helt glömde bort min egen 32-årsdag!? – Ja, min och min – kanske snarare firmans. Antikören Mynt & Antikt fyllde nämligen 32 år den 7 augusti. – Grattis på mig!

Registrerade en FaceBook-sida för ANTIKÖREN för något år sedan – mest för att ”skydda namnet”. Idag har jag ”firat 32-årsdagen”, lite i efterskott, genom att lägga ut lite bilder på denna sida. Får se om det finns något intresse för en fortsättning …

Apropå FaceBook såg jag till min förtjusning att Kungliga Myntkabinettet i Stockholm på sin FB-sida haft den goda smaken att länka till Myntbloggen.se och ett inlägg om Drottning Kristinas MAKELÖS-medaljer 1659-1665. Man tackar! – Fortsätt gärna så! – Ni får gärna ”låna bilder” från mig också.  🙂

På tal om Antikören KB har den nya webbsidan dessvärre hamnat lite väl långt ner på prioriteringslistan efter FriMynt i Helsingborg. Orsaken är tidsbrist och en viss kluvenhet gällande om upplägget med WordPress verkligen är det rätta för denna sajt …?

Den försäljningskanal som fungerar smidigast för närvarande är utan tvekan eBay.com, så det blir nog i första hand där vi kommer att exponera nytt material. Marknadsplatsen där är enorm jämfört med ”lilla Sverige” och därför skapar detta ”skyltfönster” massor av förfrågningar och spännande kontakter – för försäljning, inköp och förmedling.

Slut på semestern

Publicerat av
Svara

Åter på kontoret, efter en tiodagars biltur till Moseldalen med goda vänner, är det knapp man vågar öppna mailkorgen. 😉  Har du inte fått svar, så håll ut – det kommer!

Moseldalen erbjöd en riklig portion av fantastiska vyer, vingårdar, mysiga byar och städer, historiska sevärdheter, riddarborgar, korsvirkeshus … och alldeles för mycket god mat och dryck.

 

Så vidare värst mycket mynt, medaljer och numismatik blev det emellertid inte på denna resa. Alla har inte drabbats av den numismatiska bacillen och man får ha respekt för andras intressen. En dagstur till den romerska myntorten Trier blev det dock. Kikade runt ruinen Porta Nigra och besökte museibutiken – där man bland mycket annat även sålde genuina små romerska bronsmynt (”fyndmynt”). Kanske något för Fornsalen i Visby att ta efter? 😉  Hade även tänkt att åka över gränsen till Luxemburg, men det hoppade vi över. Det finns mycket att se och ibland måste man prioritera.

Istället blev det en utflykt till den berömda racerbanan Nürburgring (eller kort och gott ”Ringen”), där vi lägligt nog fick se träningen inför ADAC:s GT Masters 2013 som genomfördes dagarna efter vårt besök. Spännande att se – och höra!

Denna dag kom också resans enda egentliga ”mynthändelse” – då en i hustruns portmonnä noga utvald fransk(!) kopparslant i valören 5-eurocent 2000 förvandlades till en oval souvenir i ett tyskt valsverk. Denna något udda numismatiska verksamhet upplevdes av hannen i vårt gotländska resesällskap så spännande att han bara inte kunde motstå frestelsen att dra ett par varv på veven. – Än finns det kanske hopp om en ny myntsamlare …?  – Å andra sidan skakade han bara på huvudet när jag berättade att det finns specialsamlare på s.k. ”Elongated Coins”… 😉  Han skulle bara veta att det i skrivande stund finns tusentals dylika till salu på eBay och att det nyligen såldes en för motsvarande 3.700 kr ($566.98). Fantastiskt!

Myntbloggen.se fyller 1 år!

Publicerat av
1

Idag (eller på lördag?) fyller Myntbloggen.se 1 år!  – Grattis på mig! – oss!?  😉

Så här lät det för ett år sedan:
Myntbloggen.se är tänkt att bli en rikt illustrerad, populärvetenskaplig blogg om mynt, medaljer och övrig numismatik. – Kanske lite grann i Mynttidningens anda, d.v.s. en blandning av nyheter, tips, läckra bilder, råsopar, notiser och mera djuplodade artiklar. Stort och smått om numismatik helt enkelt.

Den 16 juli 2012 började jag så smått att laborera med det för mig helt nya publicerings-verktyget WordPress. De följande dagarna prövade jag mig fram och första blogg-inlägget kom väl egentligen den 20 juli 2012 …. det andra den 21 juli 2012 osv.

Sedan dess har det faktiskt blivit 240 inlägg/artiklar samt 590 illustrationer … vilket ger ett snitt på 4,6 artiklar per vecka – med 2,5 bilder i varje.  – Inte så illa pinkat.  😉

Kan man då dra några lärdomar av ett års myntbloggande?  – Tja, jag tror personligen att internet i allmänhet och bloggar i synnerhet är ett alldeles utmärkt ”verktyg” för att försöka sprida intresse, kunskap och förståelse för vår lilla – men fantastiska! – hobby.

De ”stora elefanterna” må ha storslagna planer – men jag tror faktiskt inte att allt handlar om pengar!? – För, handen  på hjärtat, hur många nya myntsamlare skapas egentligen genom böcker som ingen läser? – Eller genom ”ett lokalt museum”, helt utan ambitioner utanför den egna staden?

Internet är snabbt, billigt och lättillgängligt! – Att trycka och distribuera tidningar och böcker i extremt små upplagor, eller driva 4.000 kvadratmeter ”ekonomiskt museum”, är nog snarare raka motsatsen. – Trögt, dyrt och glesbefolkat.  😉

Nej, jag tror att numismatiken, förlåt myntsamleriet, måste göras betydligt mera allmänt och lättillgängligt om man vill nå ut till en större publik. Och eftersom jag VET att det i vårt avlånga land finns massor av kunniga samlare, tycker jag att många, många fler borde fundera på att börja blogga om mynt, medaljer och numismatik. För har man ägnat sig åt en trevlig, lärorik och spännande hobby i låt oss säga 20, 30 eller 40 år … har man kanske lärt sig något som man skulle kunna dela med sig av, eller ”ge tillbaka”, till nästa generations myntsamlare? – Kanske skulle just DU kunna bidra med något? – Sug på den!  😉

Att skriva är dessutom väldigt lärorikt!  – För även om man ”kan en del” (läs: ”vet var man skall leta fakta”), leder själva skrivandet till att man ”bara måste” söka vidare och vidga sina vyer. Nyfikenheten tar helt enkelt över … och så lär man sig något nytt!  🙂

Dagens tips får alltså bli:  – Börja blogga, myntsverige!

P.S.  En blogg på nätet är dessutom en bra ”backup” om datorn skulle krascha.  😉