Kategoriarkiv: Numismatisk Litteratur

SNF uppdaterad med SNT!

Publicerat av
Svara

Så har det då hänt! … lite i smyg?

Svenska Numismatiska Föreningen (SNF) har uppdaterat hemsidan med följande ”nya” PDF-nummer av Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT):

SNT 5-2012, SNT 6-2012, SNT 7-2012, SNT 8-2012, SNT 1-2013, SNT 2-2013, SNT 3-2013 och slutligen SNT 4-2013. Summa summarum åtta nummer alltså! Massor av numismatisk läsning! Stort GRATTIS!  – Det där hade minsann förtjänat en framskjuten plats på förstasidan.  – Keep up the good work, Lennart!

Passar på att – lite i smyg – suga i mig en gnutta av äran för detta … och konstaterar samtidigt att Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT) även återfinns på FaceBook!  – Och där är man minsann INTE efter sin tid! – Där är det redan september!  😉

Det är alltså hög tid att göra de sista förberedelserna inför lördagens kräftskiva!

Ber att få besvära om en trevlig helg!  🙂

Numismatik är roligt!

Publicerat av
5

Ibland är det riktigt roligt med numismatik. Idag fick jag t.ex. tillfälle att ”dra på smilbanden” när jag ögnade igenom SNF:s auktionskatalog MISAB 9.  🙂

Redan när man läser Dan Carlbergs förord, blir man nyfiken:
– ”Ett klassiskt exempel på ett mynt som däremot är omskrivet och omdiskuterat är Karl XII:s öre SM 1715. På sidan 91 får vi ta del av kopparmyntskännaren Sonny Serrestams syn på detta mynt, som oavsett teori är en kopparmynts-klassiker”.

Serrestam inleder med:  – ”Åtskilligt har skrivits de sista årtiondena om detta mynt, där många spekulationer har gjorts till sanningar utan bevis” …

HaHa!  – Spännande!  – Vilka ”sanningar”!?  – Nya teorier på gång …?

Nix! Dessvärre inte. Märkligt nog bara en uppräkning av gamla ”sanningar utan bevis”. Efter att ha radat upp några strödda spekulationer som ”fakta” (utan att belägga dem), konstateras kort: – ”Det finns således inget som talar för att ettöret är samtida, utan ett planerat men aldrig utgivet mynt, som efterpräglats vid olika tillfällen” … Jaha!?  😮

Glädjande nog kan man dock konstatera att Serrestam nu fått kännedom både om Antikören auktionskatalog 11, 1991 och Mynttidningen 5/6 och 7-1994 … för dessa hade han helt ”glömt bort” i sin notis i Ahlström auktionskatalog 60, 1999.  😉

Sonnys ”lästips” är emellertid alldeles strålande … och återges nedan (med författare) i kronologisk ordning … efter herrar Berch 1773, Stiernstedt 1863, Appelgren 1927 …

Nathorst-Böös; Myntkontakt 3-1980, s.52-57.
Almer/Carlsson; Myntkontakt 4/5-1980, s.80-82.

Ottosson; Antikören auktionskatalog 11, 1991, s. 59-62.
Widjestrand; Mynttidningen 5/6-1994, s. 28-31.
Ottosson; Mynttidningen 7-1994, s. 28-31.
Serrestam; Ahlströms auktionskatalog 60, 1999, s. 78.

Hirsch/Nordlind/Lagerqvist; Bonde 6, 2010, s. 67-68.
Serrestam; SNF/MISAB 9, 2013, s. 91.

Proveniensen på Karlsteens vackra stockholmsöre 1715 (MISAB 9, nr 476) är för övrigt: Ex. Antikören auktion 20, 1997, nr 147 … och för ”omslagsmyntet”  (MISAB 9, nr 438), Arvid Karlsteens berömda peruk-riksdaler 1707, Ex. Antikören auktion 11, 1992, nr 306.  – För den som nu händelsevis är road av provenienser, d.v.s. myntens historia i samlar-/handlarleden. 😉

Numismatik i Rumänien

Publicerat av
Svara

Idag skriver Svenska Numismatiska Föreningens ordförande, Jan-Olof Björk, Växjö, om ett ”oansenligt litet häfte”, under rubriken ”Månadens litteratur” på SNF:s hemsida.

Det handlar om ett särtryck från ”Buletinul Societatii Numismatice Romane” utgivet av Rumänska Numismatiska Föreningen (Societatea Numismatica Romana) 1914-15. Artikeln ”Monete Suedeze falsificate in monetaria din suceava – silingii reginei Cristina” är författad av G. Sion och beskriver varianter av de rumänska s.k. Suceava-förfalskningarna av drottning Kristinas solidus-mynt från Riga, Livland och Elbing. Ett ämne som tidigare tangerats här på Myntbloggen.se vid ett par tillfällen.

Bulletinen där särtrycket ingår finns för övrigt på nätet i PDF-format … och letar man vidare finner man snart att den Rumänska Numismatiska Föreningen (SNR) verkar vara en aktiv förening som följer med tiden. På deras webb finns både ett PDF-arkiv med gamla och nya bulletiner – och en WordPress-blogg!  – Kanske kan SNF lära något …?  😉

Skillnad på mynt och mynt?

Publicerat av
1

Ett par ettöringar från 1638 … är väl just ett par ettöringar från 1638 … – eller?
Ja visst! – Men i samlarkretsar kan ”samma mynt” uppskattas och värderas på helt olika sätt. En enkrona 1875 kan t.ex. kosta 25 kr … eller 10.000 kr – beroende på skick!

Det faktum att att en majoritet av myntsamlare (veteranbilsamlare etc.) åtrår exemplar i så bra skick som möjligt … och att dylika ofta är svåra att finna … är själva roten till dessa ofta kolossala prisskillnader. Tillgång och efterfrågan, helt enkelt.

Hur bedömer man då vad som snyggt och vad som är fult? Och hur mycket det är värt? – Ja, erfarenhet är alltid bra att ha – men visst ligger skönhet ofta i betraktarens öga. Den som sett många mynt har emellertid ofta lättare att skilja ”bra från dåligt” än den som inte sett så många mynt. Genom erfarenhet kan man också lära sig att vissa mynttyper (årgångar eller varianter) ganska ofta förekommer i bra skick – medan andra är närmast hopplösa att finna i nyskick.

Numera kommunicerar mynthandlare och samlare snabbt och enkelt via internet. Man skickar varandra stora högupplösta färgbilder genom en knapptryckning och kan sedan bl.a. avgöra om ett objekt passar in i samlingen eller inte. – Snygg eller ful? – Bra eller dålig? – Falsk eller äkta? Bra bilder = snabbt och enkelt!

Så här enkelt har det emellertid inte alltid varit. Långt därifrån. I hundra år gamla auktionskataloger och listor finns ytterst sparsamt med illustrationer – p.g.a. att det helt enkelt var alldeles för kostsamt att trycka bilder. Den skicklige mynthandlaren T. G. Appelgren utvecklade därför en kvalitetsskala för att kortfattat kunna gradera myntens skick och kondition. – Och ge samlare/handlare en bättre möjlighet att kommunicera. Appelgrens skala (betygsystem) bygger på: 0, 1, 2 och 3 … där 0 är bäst (perfekt), 1 är fullgott och 3 är sämst (knappt identifierbart). Eftersom de flesta samlingsvärda mynt hamnar på skalans övre del, kompletterade Appelgren beteckningarna med 1+ och 1? (för bättre resp. sämre än fullgod), samt med 01 för mynt som låg mitt emellan 0 och 1.

Denna kvalitetsskala har sedan utvecklats i flera steg och i viss mån integrerats med den amerikanska. Mer om detta finns bland annat att läsa i Mynttidningen 10-1994 och 2-1995 (+ Antikörens lagerkatalog 3-1984), samt på Mynthandeln.com och Myntbloggen.se.

På äldre (och skadade) mynt bör kvalitetsbeteckningen (konserveringsgraden) som regel kompletteras med adekvata anmärkningar – såväl positiva som negativa. En sådan anmärkning kan t.ex. lyda:
Praktexemplar med ovanligt skarpa detaljer och en härlig ljusbrun färg. Präglat med nya valsar, helt utan valsklumpar, välcentrerat ex. Smärre plantsfel, mestadels på frånsidan.

Översta myntet på bild 1 är kanske knappt identifierbart för den som skulle råka hitta det i trädgården. Hårt korroderat efter århundraden i jorden. Myntsamlaren känner dock genast igen mynttypen som drottning Kristinas stora rejäla kopparören från Säter 1638-1641. På bilden här till höger att vackert exemplar av samma mynttyp – 1638 (årtalet med romerska siffror sist i frånsidans omskrift: M DC XXX VIII). Tittar man närmare på detta mynt (klicka på bilden för förstoring) kan man kanske förledas tro att även detta mynt är korroderat? Speciellt på frånsidan, men även på åtsidan, finns en del smärre ojämnheter i bottenytan …

Detta är emellertid INTE korrosion, utan vad myntsamlare brukar kalla plantsfel – d.v.s. ”myntämnesfel”. Detta blir kanske lite missvisande på ett valsverkspräglat mynt (som ju är utstansat ur en s.k. ten som präglats mellan två graverade och mot varandra roterande präglingsvalsar), men principen är densamma. Den opräglade tenen har haft defekter (ojämnheter och/eller orenheter i kopparen) som lämnat sina spår på de färdiga mynten. Dessa ”plants-/ tenfel” skall alltså INTE samman-blandas varesig med korrosion, präglingskvalitet eller med präglingsvalsarnas skick. Valsklumpar/-skador, ”trötta stampar” etc. är något helt annat. Man skiljer på stämpeldefekter (slitna stampar/valsar) och myntämnesdefekter (plantsfel etc.). Se också Myntbloggen.se 2013-02-08.

På valsverkspräglade kopparmynt är det ytterligt sällsynt att myntets båda sidor är befriade från dylika ”plants-/tenfel”. Regeln är att en snygg sida allt som oftast hänger ihop med en ”plantsfelspäckad” andra sida. Förklaringen till detta har förmodligen att göra med kuggspel, friktion och skillnader i periferihastighet mellan präglingsvalsarna. Tenen har så att säga följt den ena valsen och slirat (hackat) något mot den andra. Detta kan i många fall senare fått till följd att mjukare (krackelerade) ytpartier med plantsfel, lättare utsatts för korrosion, än de hårdare hela ytpartierna.

Tja, det blev väl en blandning av elementärt och specialiserat …?  – Lite för alla …?  😉

Mynt & Medaljer

Publicerat av
Svara

Det är alltid lika trevligt att få respons på det man skriver. – Kanske delvis därför att det är så sällan det händer? – Det man själv kanske betraktar som en banbrytande artikel och forskningsinsats – kan av ”myntsverige” förbigås med en 25-årig tystnad!? Vad detta egentligen beror på … är väl öppet för spekulationer … men kanske har det med prestige och ”den kungliga svenska …” att göra …?   😉

Därför är det idag extra kul att läsa Roland Falkenssons blogg om ”Åverkan eller variant?”, som anknyter till onsdagens myntblogg.

Falkensson ger två typexempel från Karl XIII:s myntserie. Beträffande riksdalrarna 1814 med ”SVERIGE” resp. ”SV. NORR.” är det naturligtvis lika självklara typskillnader som för dito 1/6-riksdalrar 1809-14 resp. 1815-17 … även om de senare präglats med omgraverade stampar. Ovanligt – men solklara mynttyper.

Falkenssons andra exempel är lite lurigare. Det här kan man nog se från lite olika håll. Kanske lite beroende av om man är myntsamlare … eller medaljsamlare.

En medaljsamlare skulle nog inte kalla den ovan illustrerade kröningsmedaljen för ett kastmynt. – Det har nämligen aldrig utkastats till folket … men väl utdelats – i likhet med denna större modell … och Karl XIII:s hålförsedda dito. Och är det inget mynt – ja då kan det ju knappast betraktas som en mynttyp – eller? I logikens namn skulle då inte heller allehanda avslag och efterpräglingar av kastmynt, betraktas som mynt(typer)?

Notera att guldexemplaret ovan (som f.ö. saknar ”ÅR” i åtsidans omskrift) har en utsparad ”tunga” kl. 12 i medaljämnet … uppenbarligen för att göra plats för den planerade funktioner att kunna bäras – i band eller kedja. Detta saknas på många silverexemplar … vilket teoretiskt skulle kunna ge utrymme för någon lömsk förfalskare att ”genom åverkan” göra om ett vanligt kastmynt till en ovanlig medalj …  😉

Upp- och nedvända-världen, som Falkensson uttrycker det.  Ha en trevlig helg!

SNF:s ”nya” hemsida

Publicerat av
2

Idag lanseras Svenska Numismatiska Föreningens (SNF:s) ”nya” hemsida med dunder och brak!  … – Ja, det har varit åska här hela dagen. 😉

Webbdesignen är signerad Lennart Castenhag – innehållet i stora delar inkopierat från gamla hemsidan.

Syftet med det nya utseendet är enligt hemsidan: ”att göra det enklare hitta informationen samt att göra det möjligt att lägga in ytterligare inform(a)tion via kompletterande menyknappar”.

Mest upphetsad blir man när man läser rubriken ”Ungdomshörnan” under fliken Nyheter … men även här är det (hittills) mest inkopierad gammal skåpmat – knappast författat med barn och ungdom som målgrupp. Kommer osökt att tänka på ordspråket; ”Tala med bönder på bönders vis och med de lärde på latin”.  – Här finns stora möjligheter till förbättringar!

Länkar (internets byggstenar) tar man nu upp som en egen flik – men dessvärre utan länkar!? – Bara samma gamla hänvisning till en medlem med ett mycket personligt färgat urval av dylika. – Kanske snart dags att göra en egen länkförteckning …?

När jag läser vidare hittar jag emellertid lite nytt material om mynttyper och varianter … och då kommer jag istället att tänka på Sten Törngren – och en ordväxling i Zürich 1989. Minns inte den exakta ordföljden, men det handlade om ”experter”, lärande och den famösa gyllen 1528. – Mitt snabba; – ”Visst, men man vill ju inte lära sig fel heller”, renderade ett stort skratt och ett lika snabbt; – ”Bra! – Det skall du ha en krona för!”. 🙂

Någon interaktivitet finns tyvärr inte alls på SNF:s ”nya” webb. Möjligen kan man skönja en ambition därom?  – ”Föreningens webbplats är vårt ansikte utåt och behöver därför vara tilltalande och lättnavigerad. Den måste också ”leva” och förändras, vilket ställer krav på medlemmarna att aktivt delta i diskussionen om vad webbplatsen skall användas till och hur den skall utvecklas”.  – Vi får vänta och se …

P.S.  Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT) hittar du fortfarande lättast via Kungliga Myntkabinettets (KMK) hemsida … även om den dröjer betänkligt även där.

Ny krontyp på 1634 års fyrk!

Publicerat av
Svara

Inspirerad av Lennart Castenhags senaste artikel om en ny krontyp på 1731 års slant, tänkte jag idag skriva några rader om en ”nygammal” krontyp på 1634 års Kristina-kvartsöring.

De som var trogna läsare av forumet Numismatikan på Tradera (2005-08), känner kanske redan igen den? Det var nämligen där den publicerades för första gången. Sedan dess har den ryske numismatikern Anatoly Skripunov i S:t Petersburg publicerat denna och mycket annat i sin ”Variantförteckning, Drottning Kristinas 1/4 Öre 1633-1654” (2008) … som numera även finns tillgänglig på internet i ett bearbetat format, under Kopparmynt.com.

Fortfarande idag brukar man använda Hallborg & Hartmanns gamla beteckningar från Numismatiska Meddelanden VIII, anno 1883 – smal liljekrona och korskrona – på de vanliga krontyperna … men ännu har ingen döpt den krontyp jag hittade (i en post med ett tiotal mynt – precis som i Petras fall), för ett tiotal år sedan.  – Några förslag …?

Krontypen är emellertid inte helt okänd. Bara oupptäckt. En av författarna till ”HH 1883”, kontraktsprosten Olof Hallborg (1815-1901), ägde faktiskt ett exemplar. Tyvärr var skicket så dåligt att både han, kollegan lektor Robert Wilhelm Hartmann (1827-1891), samt senare samlare och katalogmakare, som Henrik Pripp och Yngve Almer, helt enkelt förväxlat den med den vanliga ”smala liljekronan” (jämför Ahlström 27:370).

Den kungliga kronan på frånsidan av 1634 års Kristina-fyrk finns i sex typer:

  • Smal liljekrona
  • Korskrona
  • Nyupptäckt krona
  • Bred liljekrona
  • Imiterad bred liljekrona
  • Imiterad halvbred liljekrona

På Anatoly Skripunovs utmärkta sajt Kopparmynt.com använder man istället beteckningarna A, B, A1, C, D och D1. Och som det inte skulle vara nog med detta finns dessutom en lång räcka varierande sveakronor – och kombinationer därav! – att samla på. För den som önskar specialisera sig ytterligare återstår att variantsamla en uppsjö av varierande bitecken. Oavsett vilken nivå man väljer att lägga sitt samlande på … är detta ett mycket trevligt samlarområde som rekommenderas varm. Här finns säkert flera upptäckter att göra. Lycka till!

SNF:s småländska årsmöte

Publicerat av
Svara

SNF:s årsmöte 2013: En tyst minut. Wijk ut, Lind in, Göhle upp. Juniorer 5 x 125 kr. Inga övriga frågor. Utdelning av interna belöningar. Tack för kaffet.

Tja, ungefär så skulle man kanske kunna sammanfatta Svenska Numismatiska Föreningens årsmöte i småländska Vetlanda för ett par veckor sedan. I stort som 2012 alltså.

I ovan länkade årsmötesprotokoll (pdf) finns däremot icke en stavelse om eventuella satsningan på ungdomen, återväxtproblemen eller internet – eller ens tankar därom. Tråkigt, men inte på något sätt oväntat. Söker man lite närmare på SNF:s webbplats hittar man dock en, lite försiktigt undangömd, nyhet! – SNF har lyckats övertala vår vän Lennart Castenhag i Dala-Järna att åta sig den mycket stora utmaningen att försöka återuppliva föreningens stendöda hemsida: Numismatik.se!

Det skall bli mycket intressant att följa utvecklingen och se vad styrelsen har för planer och idéer för sin nya internetsatsning. – Fram med kreativiteten nu! – Överraska oss!

Två rara göteborgstyper

Publicerat av
Svara

Bland alla frågor, diskussioner och förfrågningar vid årets FriMynt i Helsingborg, var det bland annat en gammal kund och samlarvän från Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) som undrade om jag hade några ”bra bilder” på mynt från Karl IX:s Göteborg? Han skulle nämligen hålla ett föredrag i ämnet. Och visst har jag väl det – någonstans. Problemet är bara att hitta igen dem … vilket jag faktiskt gjort!

Så varför inte bjuda på ett par mynttyper som man ytterligt sällan ser på marknaden?

Karl IX:s Göteborg på Hisingen.
2 Öre 1609. Typ I.  Unik?
Stadens vapensköld som på
6 Mark 1610 i guld, med kupol upptill. Liten diameter, yttre tågkanten Ø 21 mm.
SM – .  Mynttidningen 3/4-1997.

 

Karl IX:s Göteborg på Hisingen.
2 Öre 1609. Typ II.
Stadens vapensköld större, med voluter/snirklar upptill. Stor diameter, yttre pärlkanten Ø 23 mm.
SM 78 (= detta ex!).

 

Trots att typ I varit känd i åtminstone dryga 15 år, saknas den i ”myntsamlarnas bibel”, Tonkins Myntboken. Typ II finns däremot med, men värderas inte alls efter de (i och för sig fåtaliga) auktionsresultat som noterats – utan endast i en bråkdel därav. Nu senast såldes greve Bondes fullgoda exemplar (bucklig 1/1+) för dryga 30.000 kronor.

För den som är road (kanske någon myntboksförfattare? ;o)) finns det mycket mer att läsa om detta i Mynttidningen 3/4-1997 … den som t.o.m. blev medaljförlaga … ;o)

Brita Malmer (1925-2013)

Publicerat av
Svara

Puh … det är ett styvt jobb att fylla år. Åtminstone om man skall fira i dagarna tre. ;o)  Först iväglurad av hustrun på en road-trip som visade sig vara en spahelg … och sedan födelsedagsmiddag för tjocka släktens alla majbarn. Och ändå fyllde man bara 29 år!? Hur skall detta gå nästa år!? – Kanske bäst att packa väskan och fly fältet?

Tillbaka vid datorskärmen möttes man av det tråkiga beskedet att förra chefen för Kungl. Myntkabinettet, Brita Malmer (1925-2013) avlidit i veckan som gick (den 8 maj enligt Wikipedia, 12 maj enligt Vitterhets-akademien). Aktiv in i det sista skulle hon fyllt 88 år den 1:e juni.

Brita Malmer (född Alenstam), var dotter till folkskolläraren S. A. Alenstam och Elin Sjöberg, och föddes i Malmö 1925. Utbildad arkeolog och numismatiker. Professor i numismatik och penninghistoria vid Stockholms universitet. Redan 1965 utkom boken ”Olof Skötkonungs mynt och andra Ethelredimitationer” och året därpå disputerade hon vid Lunds universitet. Hon var 1:e antikvarie och chef för Kungl. Myntkabinettet åren 1971-1979, då inhyst i Historiska museet. Brita Malmer uppbar Gunnar Ekströms professur i numismatik och penninghistoria 1979-1992 och blev invald i Vitterhets-akademien 1981. Hon var gift med Mats Petersson Malmer (1921-2007) sedan 1949.

Sveriges största variantsamlare
Brita Malmer har genom åren gjort en makalös grundforskning inom anglo-skandinavisk vikingatidsmyntning, genom att i detalj kartlägga varje myntstamp och dess olika kopplingar …
men har egentligen efterlämnat fler frågor än svar. Vi vet fortfarande väldigt lite om dessa mynts tillkomst, syfte, kronologi och användning etc.
Genom Malmers fantastiskt gedigna grundforskning finns nu strålande möjligheter att börja räta ut alla de frågetecken som trots allt återstår. Och även om Brita Malmer utan tvekan var ”den stora auktoriteten” inom detta område … betyder detta då rakt inte att man skall undvika att ifrågasätta hennes olika slutsatser. Detta är ett fantastiskt spännande samlar-/forskningsområde och här finns massor att ifrågasätta, diskutera och forska vidare om. Myntbloggen.se har tangerat ämnet ett par gånger, här och här, och kommer med all sannolikhet att ta upp olika frågeställningar kring detta många gånger framöver. Inte minst för att påvisa för de talrika uppländska vikingaforskarna att ”den vita fläcken på kartan” (mitt emellan ”Danelagen” och Sigtuna), som de märkligt nog aldrig lyckas få med i sina historiebeskrivningar, faktiskt existerat – och dessutom var av betydligt större betydelse än somliga ”lokalpatrioter” kan förledas tro …?  ;o)

Översta bilden föreställer en Sigtuna-penning slagen under myntmästaren Snelling för Olof Skötkonungs räkning på 990-talet. (Ex. Antikören lagerkatalog 20, 1990, nr 1, redan på den tiden såld för 50.000 kr). På andra bilden ses den engelska förlagan till denna imitation/mynttyp, en hybrid mellan Ethelred II:s ”2nd hand type” (985-991) och den efterföljande ”CRVX-typen” (991-997).