Sommartider – tid för upptäcktsresor!

Sommartider … och juni månad passerade utan ett enda blogginlägg. Aj, aj, aj.
Ni som händelsevis INTE? följer med på FaceBook kanske tror att jag gått under jorden? … men så är det alltså inte alls. Här är det fullt upp! När solen skiner finns det tusen och åter tusen utomhusprojekt att ta tag i … och om inte … blir det ofta att sätta näsan i litteraturen, försöka tyda gamla krumelurbokstäver och fortsätta researcharbetet inför bokprojektet om Sveriges första mynt (som i bästa fall utkommer under 2016). Infallsvinklarna på detta ämne är många och materialet digert. Speciellt det som måste ifrågasättas, dubbelkollas eller sorteras bort. Man skall inte tro på allt man läser och det är viktigt att gå tillbaka till källorna och inte återupprepa avskrivna felaktigheter som kopierats utan eftertanke.

skriftliga_kallor_montage_800x400

Sommartid är ju även tid för resor. Och går man runt med ett bokprojekt i bakhuvudet, försvinner ju inte detta bara för att man har semester. Så då får man försöka vara ”lite lurig”, när semesterplanerna skall diskuteras. Kan man kombinera nytta med nöje genom att försöka övertala hustru och medresenärer om diverse stopp för sevärdheter, så gör man ju det. – Jag behöver bilder till boken … 😉

20150613_orkesta_kyrka_1250s

Men det blir inte alltid ett snabbt stopp efter vägen. Ibland måste man kanske ta en omväg och leta lite också. Att finna Orkesta kyrka och Ulf i Borrestas runsten krävde t.ex. både GPS, karta och en skopa tålamod. Men efter en lång tur i ödemarken, där vi upprepade gånger trodde oss vara vilse, så fann vi den till slut. 🙂

Ber att få besvära om en solig sommar och skön semester!

FRIMYNT 2015 – Lördag 25 april

Vilket fantastisk påskväder vi fick! … Altanen – Kontoret: 12 – 0! 😉

Tiden rasar iväg med en väldig fart och nu är det bara två veckor kvar till årets begivenhet för mynt- och medaljsamlare (ja, kanske även sedel- och frimärkssamlare för den delen), FRIMYNT 2015 – Lördagen den 25 april.

frimynt_lokalen_2015_900

Mässgeneralen ringde härom dagen och frågade om vi kunde tänka oss ytterligare ett bord i år (han hade fått en vakans ”på min rad”). Självfallet! Så nu är det bara att leta fram mera grejer och fylla på ”entréborden” nr 139-141 … 😉

VÄLKOMNA!!

P.S.  Är det något speciellt du vill att vi skall ta med till Helsingborg … mejla oss!

email_uon_183x33pixlar

Tur och otur …

DennisJessicA_fake_tradera2samooool_fake_tradera2

Det är märkligt vilken oerhörd ”OTUR” en del Tradera-säljare verkar ha när det gäller att ”drabbas” av förfalskningar och myntkopior. – ”En olycka kommer sällan ensam”. Och nästa lika märkligt är det att samma Tradera-säljare samtidigt har en sådan fantastisk ”TUR” när Tradera aktivt hjälper dem att hitta köpare på dessa kopior. Låga utrop leder till många bud och kvalificerar uppenbarligen också till Traderas Google-annonsering. Men att Tradera ”pushar” skojare, bedrägeriförsök och illojal konkurrens, samtidigt som man missgynnar seriösa säljare, är tydligen ingenting som bekymrar företagsledningen. – Ingen nytt under solen, alltså …

Hur tänker man på Tradera …?

Stora skämtaredagen lider mot sitt slut … och jag sitter här och fundera på hur man egentligen tänker på Tradera? Deras aprilskämt om ”Traderas alkolås” var väl kanske lite lamt … åtminstone med den göteborgska måttstocken mätt. Men det kanske är roligt i Stockholm? Själv tänkte jag att ett alkolås i bolagsledningen kanske inte skulle vara så dumt …? – Och/eller på teknikutvecklingen! 😉

piratkopierade_bocker_pa_tradera_1024

Alla vi som in i det sista använder ”gamla Tradera” uppmanas ständigt att ”gå till nya Tradera” … där varken minneslista eller sortering fungerar. Sajtens problem med överdimensionerad reklam som gör att sidorna hackar, hänger sig och blir ”sega som kamelsnor”, firar väl snart 10-årsjubileum. Men det skall tydligen vara så!?
Nä, efter MrBid/Tradera-tiden har allt bara gått utför – speciellt för samlarnischen.

Och hur i hela världen tänker man när det gäller myntkopior och piratkopierade böcker!? MrHongCha från Shanghai, storsäljare av piratkopierade böcker i PDF-format, har väl fått enstaka auktioner nedsläckta då och då under en månads tid … men att stänga av fanskapet är det tydligen inte tal om!? Här funkar inte heller Traderas fantasilösa ”ursäkt” att man ingenting vet och ingenting kan. Det framgår med all önskvärd tydlighet att det rör sig om piratkopior – och illojal konkurrens.

mappen_fakes_vaxer_stadigt

Har faktiskt väldigt svårt att se något positivt med Traderas utveckling de senaste åren. Man har bytt VD, men likväl består såväl de evinnerliga teknikproblemen som flatheten mot den alltjämt eskalerande mängden (pirat)kopior, förfalskningar och andra bedrägerier. Vill man vara cynisk kan man ju påpeka att Tradera tjänar pengar på detta otyg … men frågan är om man inte skulle kunna tjäna ännu mera på att försöka vara lite seriösa? – Kanske något att överväga …?

För att ändå avsluta positivt kan jag meddela att mappen ”Fakes” i min dator växer med stormsteg för var dag som går (se bild ovan). Majoriteten av den 70 bilderna ovan är från Tradera … och sparade bara under det tre senaste veckorna. Hela arkivet/mappen rymmer i skrivande stund 9.303 bildfiler med myntförfalskningar.

Vad man samlar på sig ….

Trodde ni att jag hade slutat skriva? – Nä då, snarare tvärtom. Har faktiskt aldrig skrivit så mycket som jag gjort den senaste tiden. Dessvärre har myntbloggen blivit lidande av mitt återuppväckta intresse för Olof Skötkonung och Sveriges första mynt. Tiden räcker helt enkelt inte till. Men som det ser ut just nu, blir det en hel del (spännande!) läsning när det väl är färdigt … om än inte i bloggform. Det blir av allt att döma en bok!

Området är ingalunda nytt för mig, men ett trevligt nyförvärv fick mig att leta fram mina gamla anteckningar och spinna vidare på dessa. Har i detta sammanhang återigen fått bevis för att jag är en riktig samlare. Och då inte bara av mynt och medaljer. Det ligger lappar och anteckningar i var och varannan bok. Mitt exemplar av Malmer 1989 ”väger bly” efter 25 år av blyertsanteckningar. 😉 Högvis med nedklottrade artikelutskrifter och ett synnerligen splittrat bildarkiv. Lägg därtill alla ouppackade flyttlådor sedan flytten 2007 och bilden av mycket jobb börjar kanske klarna. Det är inte klokt vad man samlar på sig!

Men idag fick jag i alla fall, efter mycket om och men, äntligen kontakt med Kungliga Myntkabinettet, KMK, i Stockholm. Så nu återstår bara att se om det fortfarande finns någon där som är intresserad av numismatik. Att det skall behöva ta en månad? att få fram lite bilder, lät ju inte speciellt kul, men vi får väl avvakta och se. Hoppas bara inte att de blir sura p.g.a. att jag påvisar felaktigheter i ”Den svenska mynthistorien”. Man måste väl vara uppmuntrande och tacksam för nya rön …? 😉

Leverans från PostNord …

Har varit och hämtat posten. Det tog en timme. Fick köra 4,5 mil t.o.r. och besöka två ”postkontor” i var sin utkant av Alingsås, för att hämta ett REK och ett VÄRDE. Posten, eller PostNord som man börjat kalla sig, har tydligen inga större ambitioner vare sig när det gäller miljötänk eller service. Till vårt NÄRMASTE ”postkontor” är det endast 5 minuters väg … men det ligger tydligen ”i fel postnummer”.

Den första försändelsen innehöll en riktigt trevlig Hedlinger-medalj över drottning Ulrika Eleonora, formgiven 1741, men präglad först 1925 på Myntverket i Stockholm. Johan Carl Hedliger (1691-1771) anses av många vara vår främste medaljkonstnär genom tiderna och att idag kunna köpa ”ett verk” av denne, för en styv femhundring, är egentligen ganska fantastiskt. Ett mycket vackert exemplar, med ett mindre störande kantslag. Brons Ø 53 mm. Vikt 40,26 gram. Hildebrand II, nr 19. Felder 24.

Paket nummer två var ett stort ett, med ett innehåll som egentligen ligger långt ifrån mitt intresseområde. En trälåda med 36 regentlängdsmedaljer från den ökända firman Mynthuset Sverige!? Vad man än tycker om fiman, tycker jag faktiskt att detta är ett mycket bra exempel på objekt som – på andrahandsmarknaden! – plötsligt blivit riktigt köpvärda. Datordesignade och maskingraverade, visst! – Men ändå.

Mynthuset Sverige tog väl i storleksordningen en femhundring per stycket för dessa silvermedaljer, för ett antal år sedan. Idag fick jag betala 5.000 kr för 36 stycken inkl. träskrin (279:-), två extra brickor (à 49:-/st) och värde-post (330:-). Det betyder att varje silvermedalj, med 25 gram finsilver, idag kostade mig 119 kr – eller om man så vill 4,77 kr per gram finsilver. Kursen är idag enligt Liberty Silver = 4,78 kr/g. 😉

Från Gustav Vasa och framåt är serien komplett, medan vikinga- och medeltids- regenterna tydligen endast producerats i ett urval. Följande tolv medaljer inleder serien: Olof Skötkonung, Inge d.ä., Erik den Helige, Knut Eriksson, Magnus Eriksson, Birger Jarl, Magnus Ladulås, Margareta, Erik av Pommern, Karl Knutsson Bonde, Sten Sture d.ä. samt Sten Sture d.y. Frånsidan är densamma för samtliga medaljer; Tre kronor över KUNGARIKET SVERIGE och därunder en lagerkrans.

Cosimo & Palazzo Pitti

Fick hem en trevlig italiensk renässansmedalj idag. Ett litet Tradera-fynd faktiskt. 🙂

Medaljkonstnären heter Pietro Paolo Galeotti (1520-1584) och föremålet för hans medalj är en herre vid namn Cosimo il Grande, eller Cosimo den store (1519-1574). På medaljen tituleras han: ”COSMVS MED FLORENT ET SENAR DVX II”, vilket betyder: Cosimo I, de’ Medici, the second Duke of Florence, en titel han bar åren 1537 till 1569, då han även blev ”the first Grand Duke of Tuscany”.

På frånsidan återfinns en byggnad, omgiven av inskriptionen: PVLCHRIORA LATENT = ”More beutiful things lie hidden”. The Palazzo Pitti, är ett renässans-palats i Florens, beläget på den södra sidan av floden Arno, nära Ponte Vecchio. Kärnan i den nuvarande palazzo är från 1458 och ägdes ursprungligen av Luca Pitti, en ambitiös florentinsk bankir. Palatset köptes 1549 av familjen Medici och blev det främsta residenset åt de härskande familjerna i Storhertigdömet Toscana. Med tiden växte byggnaden till en stor skattkammare, genom senare generationers samlande av målningar, smycken och lyxiga ägodelar.

På bilden till höger ses den ursprungliga byggnaden frilagd ifrån dagens dito i svart-vitt, samt en förstorad jämförelse med Cosimo-medaljens frånsida.

Åtsidan till denna medalj lär finnas kopplad till inte mindre än tolv olika frånsidor. Samtliga tillskrivna Pietro Paolo Galeotti och daterade till omkring 1567. Några av dessa visas på vidstående bild.

Galeotti var en Italienska medaljör, guldsmed och skulptör. Född i Rom, men kom redan som mycket ung till Florens med hjälp av Benvenuto Cellini. Galeotti följde Cellini till Ferrara och sedan till Paris där han arbetade i dennes verkstad. År 1552 bosatte sig i Florens och trädde i tjänst vid stadens myntverk.

Medaljen är präglad i koppar och därefter brännförgylld. Diametern mäter Ø 43 mm. Vikten är 36,20 gram. Motvända sidor. Notera att det på så gott som alla renässans-medaljer, även förekommer talrika senare avgjutningar.

Knut den Helige?

God fortsättning på 2015! Hoppas ni är utvilade nu efter helger och långledighet. Själv är jag fortfarande mätt! 😉 Hur som haver har det blivit hög tid att inleda mynt-bloggandet för anno domini MMXV. Och eftersom denna dag påbjuder att man skall kasta ut granen – Tjugondag Knut kastas granen ut– tänkte jag mjukstarta med en myntliknade rund och graverad tingest – med anknytning till dagens namn; Knut.

Som myntsamlare kommer man då och då i kontakt med föremål i ”numismatikens periferi”. Objekt som egentligen inte passar in i samlingen, men som ändå är så pass spännande att det blir kvar i ”kuriosalådan”. – Åtminstone tills de hunnit bli ordentligt utforskade. Sigillstampen nedan till vänster är ett sådant objekt.

Inskriptionen lyder: + S’ THRVGOTI PRESBITERI = Sigillum Trugot Presbiteri. Motivet är en framvänd bröstbild av en krönt kung (helgonkung?). Materialet är brons och diametern Ø 34 mm. Proveniensen är en gammal myntsamling från Jönköpingstrakten. Har inte ägnat den så mycket tid sedan jag visade upp den för Lars O. Lagerqvist (f.d. chef för Kungl. Myntkabinetten) och Henrik Klackenberg (statsheraldiker) för många herrans år sedan, men för ett par år sedan fick jag ett ryck och tillskrev Dick Harrison (professor i historia vid Lunds universitet). Dessvärre kände ingen av dessa belästa herrar till någon präst/kanik med namnet ”Thrugoti”.

Det finns något danskklingande över Trugot och min första teori att motivet skulle kunna föreställa Knut den Helige? – hade de inget att erinra om. Klackenberg daterade den till ”högmedeltid”, något som förefaller stämma med sigillformen på 1200-talets mitt. Någon passande prälle har jag dock inte kunnat finna.

Av en ren tillfällighet snubblade jag nyligen över en tecknad avbildning av staden Revals sigill från 1340-talet (till höger på bildkollaget ovan). Den framvända kungabilden som kröner skölden fick mig genast att tänka på min gamla sigillstamp. Och efter lite googlande fann jag en viss biskop i just R vid namn Thrugot (1260/63-1279) … som såvitt jag förstår tidigare varit kanik(!) i Roskilde, innan han blev utnämnd till biskop av Reval av självaste påven Urban IV (född Jacques Pantaléon ca 1195 i Troyes, Frankrike, påve 1261-1264).

Så frågan är nu OM det verkligen kan vara denne ”Thrugot av Roskilde” som en gång haft detta sigill med en framvänd helgonkung? Om uti fall att, detta nu skulle vara fallet, är det kanske inte? Knut den Helige (ca 1040-1086) som avbildas, utan hans brorson Knut Lavard (ca 1095-1131). Den senare blev nämligen helgon-förklarad (1169) tack vara sin son, Valdemar den Store (1131-1182) … vars son, Valdemar Sejr (1170-1241), enligt legenden skall ha fått dannebrogen (Danmarks flagga) från skyarna under slaget vid Lindanäs, alldeles nära just Reval, den 15 juni år 1219. – Det börjar bli spännande!

Nu håller jag tummarna för att läsekretsen kan vederlägga eller utveckla denna smått fantastiska? historia till oanade höjder … 😉