Kategoriarkiv: Mynt- & Medaljkonstnärer

Carl XVI Gustaf 1973-2013

Publicerat av
6

I år firar kung Carl XVI Gustaf
40-årsjubileum som statschef. Närmare bestämt den 15 september. Igår meddelade Sveriges Riksbank att man uppmärksammar detta genom att utge en specialdesignad enkrona 2013, dock tidigast i november. Riksbanksfullmäktige har som motiv valt ett förslag av den flitigt anlitade Ernst Nordin. Frånsidesmotivet visar kungens monogram ”krönt” av valspråket FÖR SVERIGE I TIDEN samt däröver en jättelik kunglig krona.

I de kvarvarande utrymmena har man ”klämt in” 1 krona – S / SI på ömse sidor om kronan och 1973 – 2013 på ömse sidor om monogramet, samt SVERIGES KONUNG I 40 ÅR längs myntets nedre kant. Åtsidan (eller ”framsidan”, som Riksbanken säger) uppges få oförändrat utseende – d.v.s. 2001 års form. Någon reguljär enkrona kommer inte att utges under 2013, utan jubileumspengen blir årets krona.

Riksbanken skriver:  – ”Mynten kommer ut tidigast under november 2013 eftersom utgivningen av bruksmynt styrs av efterfrågan i samhället. Därför kan det dröja innan mynten kommer ut i cirkulation”.

Förhoppningsvis skall de väl ändå hinna komma ut innan den nya myntserien, med både en tvåkrona(!) och den lite komiska valören ”1 ENKRONA”, lanseras år 2015 …

Nå?  – Vad tycker ni om jubileumskronan och dess formgivning …?

Personligen tycker jag nog inte att den ”sprudlar av nyskapande” direkt … utan mera att den är ganska ”plottrig”.  – Inte ”överlastad” som en barockmedalj … men … plottrig!

OTHO – Matura Celeritas …

Publicerat av
2

Kan tänka mig att det finns fler samlare än jag som har ”lagt en del objekt åt sidan”, i väntan på att man, någon gång (helst innan pensioneringen), skall få tid att efterforska dem lite närmare. Dessvärre kan det gå många år innan detta blir av … så varför inte använda Internet för att ”söka information genom publicering”…?  – Lika gärna som att leta själv – kan man ju låta andra ta del av den information man hittat … och sedan komplettera denna till allas fromma. – Sagt och gjort! – Här kommer första ”mysteriet”:

Vid första anblicken kan ju detta se ut som en romersk sestertius (medallic sestertius). Stor och praktfull – med en diameter på Ø 42 mm och en vikt på hela 46,00 gram. Åtsidan visar ett högervänt, lagerkrönt och draperat porträtt av den romerske kejsaren Otho, född år 32 e.Kr. och kejsare endast under tre månader år 69 e.Kr. (det s.k. fyrkejsaråret). Omskrift lyder: IMP OTHO CAES AVG P M COS II. Frånsidans omskrift lyder: MATVRA CELERITAS – och visar ”en allegori om måttlighet” (skall det visa sig).

Efter en del sökande hittade jag en dylik med identisk åtsida! – men en helt annan frånsida. Den anrika firman Classic Numismatic Group  beskriver den så här:

– ”Otho. Æ ‘Sestertius’ (Ø 37 mm, 32.37 grams). IMP OTHO CAES AVG P M COS II, laureate and draped bust right / Soldier (Mars?), holding sword and shield, advancing left towards altar; to left, nude victim bound to palm tree; nude victim below altar; S C to either side. After Giovanni Cavino. 1500-1570. Klawans 9.”

Av en tillfällighet hittade jag för några år sedan en renässansmedalj (på Spink’s auktion i London, 24/1-2008), som har samma frånsidesinskription och motiv som ”min Otho”. Denna medalj, över Altobello Averoldo (c. 1468-1531), Biskop av Pola och guvernör i Bologna, mäter Ø 67 mm och är formgiven av Antonio Vicentino omkring 1530/31. Motivet beskrivs så här:  – ”A prince seated on a chair on a raised platform, holding a sceptre in his left hand, receiving an elderly man, holding a spur and a bridle. Beside him, in the background, stand two other persons, one holding a cornucopia”.

När man sedan googlar och bild-googlar lite hit och dit … dyker det upp en bok med en samling gamla kopparstick;  Achillis Bocchii Bonon. symbolicarum quaestionum de Universo genere quas serio ludebat … som på ett lite modernare språk kan skrivas: Emblems of Achilles Bocchius. På bilden här bredvid ses två av dessa kopparstick (nr 82 och 101 i en serie om 150 olika) som dateras till ca 1555 och alltså är utförda av Achilles Bocchius (1488-1562) i hans förnämliga Emblem book. Det högra motivet beskrivs: Eurymnus fallen on the ground, Pollux and Castor fighting in the centre set in a landscape. – Nog är motivet ganska så likt det på frånsidan på CNG:s medalj (bild 2). Matura Celeritas-motivet är i alla fall närmast identiskt med min Otho-medalj (bild 1).

Så där, nu har jag börjat så smått på denna historia … nu håller vi tummarna för att någon kunnig läsare snappar upp detta … och fortsätter komplettera historien med nya uppgifter, teorier, litteraturhänvisningar, ursprung, datering etc. etc.

Emund, Edmund och Edvard

Publicerat av
Svara

När vi idag inleder vecka 12 med måndagen den 18 mars 2013 – läser vi i almanackan att Edvard och Edmund har namnsdag. Edvard känner man kanske igen efter den engelske kungen som blev mördad av sin styvmor Elfrida, eftersom hon hellre vill se sin egen son Ethelred på tronen. Men även Edmund – och det kanske äldre Emund – är kunganamn. Medaljsamlaren kanske t.o.m. känner till två? … EMUNDUS SLEMME och EDMVNDVS SENEX … som i Wikipedia slagits ihop till en och samma kung!?

Åtsida: EMUNDUS SLEMME SV. ET GOTH. R.  = Emund Slemme, svears och göters konung.
Frånsida: 5. ERICI F SCAN HALLAND ET BLEKING VILIS-SIMVS ADIVDICAVIT DANIS 950.
= 5: Son till Erik. Tilldömde skymfligen danskarna Skåne, Halland och Blekinge 950.

Åtsida: EDMVNDVS SENEX REX SVECIAE  = Edmund Gammal, Sveriges konung.
Frånsida: 9. F. QUENIS BELLUM INTULIT. ULTIMUS SANGUINIS YNGLINGORUM. = 9: Broder. Började krig med kvänerna. Den sista av ynglingaätten.

Men om vi däremot skall tro de båda lärde herrarna Carl Reinhold Berch (1706-1777) och Erik Benzelius d.y. (1675-1743), som var initiativtagare resp. historisk fakta-insamlare för den berömda medaljserien som brukar kallas Hedlingers regentlängd (påbörjad 1734), var detta inte alls samma person – utan två helt olika kungar.

Ovan ses medalj nr 5 (graverad av Carl Gustav Fehrman) och nr 9 (graverad av Pehr Henrik Lundgren) ur denna medaljserie om 56 medaljer – numrerade 1-55 (nr 4 aldrig utgiven) plus två onumrerade medaljer; en titel- och förklaringsmedalj samt en dedikationsmedalj till aktuell regent, Fredrik I. Nedan tvenne medaljer över Berch och Benzelius – graverade av Gustav Ljungberger resp. Johan Carl Hedlinger.

Emund Slemme (Emund Slema eller Emund Eriksson) förekommer, precis som medalj nr 5 antyder, i samband med ett omtvistat danskt gränsläggningstraktat (Landamäri I) som skall ha ingåtts på Danaholmen vid Göta älvs mynning mellan ”Sven och Emund”. Experter och forskare har dock inte kunnat enas om denne Sven var Sven Tveskägg (som anges i avskrifterna) … eller den senare kungen Sven Estridsen?Personligen tror jag på den förste, inte bara p.g.a. medaljerna, utan av en rad skäl … som blir alldeles för långa att utveckla i detta forum. Men vi kan väl nöja oss med att hänvisa till Mäster Adam av Bremen, som berättar att Emund Eriksson var allierad med Harald Blåtand och anger att han efterträddes av Erik Segersäll – han som, genom en allians med en mäktig krigsmakt, lär ha invaderat och besatt Danmark – i sju år!

Om Edmund den Gamle vet Adam att berätta att han var son till ”myntkungen” Olof Skötkonung och en av hans frillor – och således halvbror till Anund Jakob … som han sedermera efterträdde … på äldre dar.  – Därav tillnamnet ”den Gamle”.

Evert Taube 123 år!

Publicerat av
3

Redan när man satte på datorn i morse möttes man av Googles dagsaktuella logga som dagen till ära dekorerats med en luta bland blomster … eftersom det idag är 123 år sedan nationalskalden Evert Taube föddes.

Aha, tänkte jag … då skall jag passa på att skriva lite om ett av mina allra bästa Tradera-fynd; en stor praktfull medalj formgiven av självaste Evert Taube och så sällsynt att Kungl. Myntkabinettet inte ens hade hört talas om den – än mindre sett den!

När jag sedan så smått började samla ihop mitt material om denna medalj, insåg jag ganska snart att detta var alldeles för stort för att göra ett blogginlägg om. Kanske får jag så småningom skriva ihop något till SNT… som jag halvt-om-halvt ”lovat” Eva på KMK för ett par år sedan … för det finns faktiskt en hel del humor, ironi och drift med pretentiösa föreningar bakom Taubes medalj … så kanske är Svenska Numismatiska Föreningens publikation trots allt den lämpligaste platsen för denna …?  ;o))

För att ändå hedra Evert på hans stora dag får det bli ett litet axplock av medaljer ÖVER honom istället.

Medaljerna på bilden här intill är formgivna av medaljkonstnärerna och skulptörerna Tore Strindberg 1940, David Wretling 1965, Astri Bergman-Taube 1975 samt Barbro Liljander (Lindvall-Liljander) 1979.

Medaljerna är präglade i silver respektive medaljbrons och är samtliga förhållandevis vanliga … vilket är trevligt för den som är road, då införlivandet av dylika i samlingen inte bör innebära några ”större hål i plånboken”.

Klicka på bilden för en förstoring.

Numismatik på internet

Publicerat av
15

Nästa lördag är det åtta månader sedan jag började blogga om mynt, medaljer och numismatik. Hittills har det blivit lite drygt 20 inlägg i månaden och nästan lika många kommentarer. Den senare siffran tycker jag borde vara betydligt högre, men jag vet av erfarenhet att antalet läsare inom myntsamlarnas skara alltid varit avsevärt större än antalet skribenter. Ingen nytt under solen alltså.

Redan från början skrev jag: ”Myntbloggen.se är tänkt att bli en rikt illustrerad, populärvetenskaplig blogg om mynt, medaljer och övrig numismatik” och klargjorde att ”för mig är mynt och medaljer utmärkta illustrationer av vår historia. Mängder av historiska händelser kan åskådliggöras med hjälp av numismatik”. Och efter åtta månader har det faktiskt blivit nästan 500 numismatiska illustrationer!

En av anledningarna till att jag startade Myntbloggen.se är att jag är duktigt besviken på vad ”institutionerna”, Kungl. Myntkabinettet (KMK +70% kvinnor) och Svenska Numismatiska Föreningen (SNF 100% gubbar) gör (eller snarare INTE gör) för att försöka ”sprida numismatikens evangelium” i Sverige. Trots stora potentiella resurser i form av stiftelsepengar, saknar man tyvärr helt förmåga att marknadsföra och skapa intresse för myntsamlandets tjusning. – Eller entusiasmera och introducera allmänheten i numismatikens fascinerande värld. – Kan man inte? – Eller vill man inte? – Eller vad är det för fel?

Man talar gärna om att man har ”nationellt ansvar” (KMK) och hävdar att ”man är den naturliga samlingspunkten i Sverige” (SNF), men gör i praktiken inte ett jota för att leva upp till detta. Efter dryga 15 år på nätet är deras bidrag till numismatiken och myntsamlandet i Sverige (utanför tullarna) bara genant och pinsamt. Skäms!! VARFÖR i hela världen HAR man en webbplats? … när man inte gör något vettigt med den!?

  • Myntkabinettet är ett specialmuseum med nationellt ansvar inom områden som penning- och finanshistoria samt medaljkonst.
  • Svenska Numismatiska Föreningen är ett vetenskapligt samfund, som ska stödja och främja numismatisk forskningen i Sverige.

Om sitt uppdrag skriver Kungl. Myntkabinettet – Sveriges Ekonomiska Museum så här:

  • Vi ansvarar för statens samlingar av mynt och andra betalningsmedel samt medaljer och andra föremål med numismatisk anknytning från hela världen.
  • Vi ajourhåller och bearbetar ett nationellt myntfyndregister. Genom utställningarna tillgängliggörs samlingarna.
  • Vi verkar för att alla ska få möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande.
  • Det yttersta målet är att bevara kulturarvet samt att verka för ett ökat intresse och ökad kunskap om äldre tiders historia.

På Myntkabinettets ”ansikte mot omvärlden”, Myntkabinettet.se, får man emellertid en helt annan bild av ”det nationella ansvaret”. Hemsidan är, om inte stendöd (som SNF:s dito), så i alla fall under all kritik. Istället har man gått på (den före detta?) trenden och satt upp en FaceBook-sida … där man ännu inte sett röken av varesig numismatik eller något som har med samlande att göra. Inkopierade notiser från SvD Näringsliv och Dagens Industri varvas med diverse tjat om föreläsningar i ekonomi (INTE numismatik, medaljkonst eller annan kultur). – Urtrist! – Något som även besöksstatistiken bekräftar. Veckan med flest antal besök inträffade i november förra året, då 26 personer(!?) tittade in (= knappt fyra om dagen). På Myntbloggen.se har det som jämförelse varit omkring 600 unika besökare per dygn den senaste tiden … och det ökar hela tiden …

VARFÖR har man då helt övergivit numismatiken? Beror det på att man ingenting kan? Eller har det andra orsaker? Kanske är man inte längre intresserad? Är man månne för gammal och gaggig? Eller tycker man att det räcker med att man ”författat” varianter av 30-35 år gamla uppsatser med titeln:  ”Vad är numismatik?”  (KMK resp. SNF) … och lagt ut dem på webben?

Det ENDA som är positivt med KMK/SNF för oss som bor utanför Östermalm och Gamla stan är Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT). Den livar upp stämningen ett par snäpp åtta dagar om året … med de resterande 357 har man inte mycket att erbjuda. Skall man pressa fram ytterligare ett undantag får det nog trots allt bli Mynthandeln MISAB (startad 2009) eller Myntauktioner i Sverige AB som det egentligen heter. Rollerna mellan museimän, numismatiker, mynthandlare och samlare är ju idag mera upp-och-ner än någonsin tidigare … så att ”samlare” driver mynthandel och ”handlare” skriver artiklar (bloggar) är väl helt OK … när museifolket ”hänger på Fejjan”… ;o)

– Så där ja! … då borde det väl finnas ”bränsle” till kommande helgs ”myntsnack” i kungliga hufvudstaden.  – Tur att man slipper höra allt …  ;o))

P.S.  Trevligt att notera att man på Myntkabinettet läser Myntbloggen och att faktafelen på sidan Sveriges Mynt har korrigerats efter detta blogginlägg för fyra månader sedan. Nu dröjer det väl inte länge förrän man får läsa ett stort reportage om Myntbloggen.se i Svensk Numismatisk Tidskrift … man brukar ju bara vara 4-6 månader efter … ;o)

Uppdateringar på Antikören.se

Publicerat av
Svara

Har tagit mig tid att pyssla lite med webbsidan ANTIKÖREN.se idag. Förutom att lägga ut ytterligare några trevliga historiska medaljer, (ett par från greve Bondes samling!), har jag småfixat lite med upplägget och gjort diverse smärre justeringar, kompletterat med Order# etc.
Bland annat har jag lagt till ett par s.k. widgets för ”en snabbkoll” av våra eBay- och Tradera-auktioner. En ruta för beställning av ”Gratis NYHETSBREV via e-mail” lade vi till redan tidigare i veckan … och på lite sikt hoppas vi kunna utveckla detta betydligt – så gå gärna in och knacka in Din e-postadress. Hittar Du något trevligt objekt att införliva i Din samling är det bara att skicka ett e-mail. Villkoren är mycket enkla; ”först till kvarn”, betalning efter orderbekräftelse – och givetvis snabba leveranser!

FRÅGOR & BESTÄLLNINGAR:

Teaterkriget 1788

Publicerat av
Svara

Som medaljsamlare – och göteborgare av födsel och ohejdad vana – är det ju extra roligt när man stöter på något numismatiskt med göteborgsanknytning. – Göteborgiana alltså! – Men vem minns egentligen det så kallade Teaterkriget …?  – När Gustav III räddade staden Göteborg från danska krigshärens anfall i oktober 1788 …

Jodå, tack vare att Gustav själv gärna ville föreviga sin tid och sina gärningar, finns det faktiskt en vacker medalj som minner om denna händelse. Medaljen är formgiven av mynt- och medaljgravören Carl Gustaf Fehrman (son till Daniel Fehrman) och på frånsidan kan vi se krigsguden Mars, stående med ett lätt draperi, försvarande en sittande kvinna (Göteborg), som håller ett spjut, ett antikt skeppsroder och staden Göteborgs vapensköld.

En dansk krigshär om cirka 7.000 man, under befäl av prins Karl II av Hessen-Kassel (1744-1836), hade i slutet av september gått över gränsen från Norge och trängt fram ända till Vänersborg, Uddevalla och Kungälv. Så snart Gustav III fått underrättelse om danskarnas fredsbrott, skyndade han från sin armé i Finland till Dalarna och Värmland, vars innevånare på hans uppmaning samlades till landets försvar. Den 3 oktober kom han till Göteborg, där trupper och allmogens frivilliga i all hast inkallats och även borgerskapet deltog i fästningsverkens förstärkning och försvar. Den danska anförarens förhandlare, generaladjutanten Frederik Gottschalck Haxthausen (1750-1825), som hade begärt staden Göteborgs kapitulation, fann till sin bestörtning att Gustav III redan anlänt och återvände med avslag. Den 8 oktober slöts under engelsk och preussisk medling en vapenvila, vilken efter hand förlängdes tills slutligen kungen av Danmark, Christian VII (1766-1808), förmåddes att sluta fred och dra tillbaka sina trupper.

Minnespenningen bekostades av Göteborgs borgerskap och överlämnades till kung Gustav III den 2 december 1790. Graverad av Carl Gustaf Fehrman (1746-1798). Diameter Ø 56 mm (19 linjer eller 18:e storleken).

Åtsidan: GUSTAVUS III. D(ei). G(ratia). REX SVECIAE (= Gustav III, med Guds nåde Sveriges konung). Kung Gustav III:s bröstbild sedd från höger sida, med långt utslaget och kring halsen uppkastadt hår. Nedanför gravörens signatur: C. G. FEHRMAN.
Den nedre medaljen på bilden ovan visar en variant med en åtsida av Carl Enhörning.

Frånsidan: AUGUSTI PRAESIDIO TUTA  (= Trygg under majestätets beskydd). Krigsguden Mars stående naken med kask och ett lätt draperi, hotfullt blickande åt sidan, med ett spjut i högra handen, i den vänstra hållande en sköld tecknad med Gustav III:s krönta namnchiffer, skyddande en sittande kvinna (Göteborg), som bär tornkrona och håller i högra handen ett spjut, i den vänstra ett antikt skeppsroder. Vid hennes sida en antik sköld i vilken ses staden Göteborgs vapen. I avskärmningen nedan, CIVITATS GOTHOB(urgensis) MCDCLXXXIII (= Göteborgs stad 1788). Vid kanten på fältet, gravörens signatur: F (= C. G. Fehrman).

Fritt efter Bror Emil Hildebrand 1875.

Samefolkets dag

Publicerat av
Svara

Idag firar samerna sin nationaldag, eller ”Samefolkets dag”, som det egentligen bör heta på svenska. Detta firande startade 1993 och högtidligthåller det första samiska landsmötet i norska Trondheim, den 6 februari 1917.

Konstmedaljen till höger visar på åtsidan en same, tecknad av Einar ”Lappmarksdoktorn” Wallquist (1896-1985), och på frånsidan en kartbild av norra Sverige med Lappland, Västerbotten, Jämtland, Ångermanland, Härjedalen och Medelpad – markerade med vapensköldar. Omskriften lyder: NORRLANDS NATION 1827-1977 (ett 150-årsjubileum alltså). Medaljen är utgiven av Svenska Medaljgillet 1977 och detta exemplar är märkt nr 5 (av 500 ex.).

Lite mera om läkaren, författaren, museimannen och konstnären Einar Wallquist finns att läsa exv. på Silvermuseet.se och lyssna till på Sveriges Radio.se …

Ansgar & Björn på Håga

Publicerat av
Svara

När vi nu skriver måndagen den 4 februari är dagens namnsdagsbarn ANSGAR … och i helgen fick jag en fråga om en medalj med en mystisk inskription; BIÖRNONE … så för att anknyta till detta …

Ansgar är idag ett väldigt ovanligt namn, men Sankt Ansgar är kanske fortfarande bekant? Han brukar kallas Nordens apostel och var en tysk missionär, benediktinmunk och ärkebiskop av Hamburg-Bremen (och därmed även över Norden) som levde ca 801-865. Vi känner honom genom hans efterträdares berättelse Vita Anskarii … som säger att Ansgar skall ha mottagits av kung Björn på Håga (som Olof Rudbeck d.ä. kallade honom) i Birka omkring år 829.

Vi vet naturligtvis ingenting alls om hur missionären Ansgar eller den mystiskt kung Björn såg ut … men det är självklart inget som stoppar en medaljkonstnär!  ;o)  Medaljen till vänster brukar kallas Hedlingers regentlängd nr 1 – d.v.s. första medaljen i en 1734 påbörjad medalj-serie om 55 medaljer + en titel- och en dedikationsmedalj (nr 4 dock aldrig graverad). Initiativtagare till denna uppsättning var Carl Reinhold Berch (1706-1777) som fått idén från Frankrike och börjat planera redan 1728. Hjälp med histortiska faktauppgifter fick han av dåvarande biskopen i Göteborg, Erik Benzelius d.y. (1675-1743), son till ärkebiskopen Erik Benzelius d.ä. (1632-1709), … som kanske satt inne med några viktiga uppgifter som gått förlorade vid den katastrofala slottsbranden 1697…?

För det konstnärliga stod mästarnas mästare, Johan Carl Hedlinger (1691-1771) som graverade 27 av medaljerna under åren 1734-45. Han efterträddes sedan av sin främste elev, Daniel Fehrman, som 1745-64 utförde 20 medaljer. Det blev sedan hans son Carl Gustav Fehrman, som 1780-98 gjorde de resterande medaljerna – så när som på den sista (nr 9) som inte blev klar förrän 1842 … konstnär Pehr Henrik Lundgren.

Åtsidans omskrift lyder:  BIORNO I HAVGENSIS REX  = Björn I, konung på Håga.
Frånsidans:  I. ANSCHARIVS, PRIMVS SVECorum APOSTolus, BIRCAE BENIGNE EXCIPITVR 829. = 1: Ansgar, svenskarnas förste apostel, mottages vänligt i Birka 829.

Medaljen över Ansgar (bild 1 och 3) utkom 1930 med anledning av 1100-årsminnet av Sankt Ansgars besök på Birka jämte invigningen av Ansgarskapellet. Konstnären är Tore Strindberg (1882-1968) – f.ö. Augusts kusin. Medaljen mäter Ø 45 mm och är utgiven av Sporrong & Co i Stockholm. I deras priskurant från 1932, där just denna medalj pryder omslaget, får vi veta att den då såldes för 5 kr i brons – och 15 kr i silver … vilket motsvarar ca 150 kr resp. 450 kr i dagens pengar.

Nytt nummer av SNT

Publicerat av
3

Idag landade ett nytt nummer av Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT 1-2013) i brevlådan. – Alltid lika trevligt med lite myntläsning! Detta nummer innehåler bl.a. en artikel med titeln ”Nytt från falskmyntarverkstaden i Suceava (Suczawa)” … översatt från tyska av Lars O. Lagerqvist. Denna industriella falskmyntning har som hastigast omnämnts i en kommentar på detta blogginlägg här på Myntbloggen. Nu fick man lära sig att den skedde under dryga 20 år (1662-1683) och omfattande 10 miljoner mynt!

Ian Wiséhn skriver om ”Märken för lojala, troende och patriotiska” och Ingemar Svensson (ett föredrags-referat) om ”1-ören från Karl IX:s tid”. Gemensamt för dessa (s. 7-8 resp. s. 20) är att man blandat ihop Göta lejon (folkungavapnet) och Göteborgs vapen. Så för att även stockholmarna ;o) skall få det rätt nästa gång, bjuder jag på en illustrativ bild, som ju brukar säga mer än tusen ord. Göteborgs vapen till vänster och götalejon till höger.

En annan bloggkollega har skrivit ett frejdigt auktionsreferat från MISAB 7 som gick av stapeln i början av september förra året. Även detta har avhandlats här på Myntbloggen i några inlägg från i höstas; MISAB vs Tradera och Arbogaklipping på Tradera.

Sist men inte minst har MGL (Monica Golabiewski Lannby) författat en läsvärd artikel med titeln ”Moder Svea och andra kvinnor på våra sedlar”. Ytterligare ett ämne som tangerats här på Myntbloggen alltså – i blogginlägget: ”Årets första namnsdagsbarn”. Som kompletterande upplysning kan nämnas att den mycket skicklige mynt- och medaljgravören Arvid Karlsteen (1647-1718) redan 1679 formgav två Karl XI-medaljer med Moder Svea på frånsidan; Hildebrand 76 och 79 (eller Stenström 38-39).

Avslutningsvis ett klokt citat från en bloggkollega:  – Att lägga ut en numismatisk bok i pdf-format på nätet tillgänglig för alla och en var är ett mycket bra initiativ.
Ett sätt att ytterligare sprida kunskapen om numismatik både innanför och utanför den begränsade krets som vi myntsamlare trots allt är. Påverkar digitalisering av mynt-böcker försäljningen negativt? Jag tror inte att så är fallet, kanske är det tvärtom.

– Kanske något för Svenska Numismatiska Föreningen (SNF) att tänka på …? Maj-numret 2012 känns lite uttjatat vid det här laget ;o) och hemsidan skulle må väl av att uppdateras någon gång då och då.  – Internet är snabbt!  – Tänk på det!