Mynt man känner igen

Det är märkligt det där att man kan känna igen ett mynt man kanske sett för 15-20 år sedan – eller härom veckan. På FriMynt i Helsingborg för ett par år sedan visade t.ex. en kund upp ett Arboga-öre 1627 med orden;  – En sådan här snygg Arboga har du väl aldrig sett? … Jodå, den där finns på omslaget av Antikören 10 … jag tror den kommer från Prippen … och mycket riktigt – där var den. – Samma ex!

Och när jag kikade igenom nya auktioner på Tradera härom dagen såg jag ett Kalmar-öre jag sett på eBay några dagar tidigare. Det blir allt vanligare att ”samlare” i Sverige köper svenska mynt på eBay och säljer dem vidare på Tradera. eBay’s utbud av äldre svenska mynt kommer främst från Baltikum och eftersom många är tveksamma till att handla därifrån blir priserna allt som oftast lägre än på Tradera.

Att ”samlare” även köper mynt de egentligen inte behöver, har alltid varit en viktig del av myntmarknaden och en stimulans för kommersen. Förr köpte många ”samlare” mynten hos mynthandeln och sålde dem sedan vidare på den lokala myntklubben. Idag är det internet och Tradera som gäller.

Den som har en myntsamling kan få göra en årlig vinst på 50.000 kr utan att skatta för detta. Kan man inte styrka sina inköpspriser gäller en schablon som i praktiken innebär att man kan sälja för 66.666 kr/år skattefritt. Har man däremot köpt in mynten i avsikt att sälja om dem, räknas man som ”hobbyhandlare” – och beskattas från första kronan.

Apropå att känna igen mynt man sett tidigare … dök det upp ”en gammal kändis” på nystartade Pegasus Auctions 2:a auktion … lot nr 2182 hade jag bestämt sett förut. Och igår fick jag mail från en samlarkollega som gjort samma upptäckt. Myntet ifråga finns avbildat och beskrivet i Antikören auktionskatalog 16, 1995, på sidan 27:

Fantasi-typer:  B) ”1 Fyrk 1625 – Valsverkspräglad på höjden”.
Är egentligen  (O. 6) en hammarpräglad 1 Fyrk 1624, som blivit dubbelpräglad vid präglingen, men där man i senare tid graverat om det nedre F:et så att det skall ge sken av en 5:a”.  – En fejkad fyrk 1624 alltså!

Äkta fyrkar 1625 finns av två olika typer (båda med årtalet ovanför de tre kronorna), slagna på två olika myntorter; Säter och Nyköping. Gemensamt för dessa är att de är mycket sällsynta. I Antikören 16 återfinns de som nr 20 (Säter) resp. 52 (Nyköping).

Guld, silver och papper …

Idag föll ”världsmarknadspriserna” på ädelmetallerna GULD (i pappersform) med 8% och SILVER (i pappersform) med 12% – så vitt jag vet … något helt unikt!?

Hur ett sådant extremt prisfall kan ske på så kort tid och vad det bero på, verkar experterna emellertid lite olika förklaringar till. På Svenska Dagbladet (SvD) ger man lite bakgrundsfakta till den märkliga ädelmetallhandeln med papper:

– ”De som köper en guldfutures behöver bara betala in en del av kontraktets värde på det konto som används för att handla med. På svenska kallas det marginalsäkerhet, på engelska bara margin. Säkerheten ska täcka eventuella förluster när framtidskontrakt säljs vidare. När guldpriset faller måste kontot fyllas på”.

Man kan ju tro att guld är guld och silver är silver … men så är det alltså inte alls. Samma dag som värdet på guld och silver i pappersformat faller som en sten … verkar det som efterfrågan på fysiskt guld och silver skjuter i höjden med sådan fart att vissa ädelmetallhandlare säljer slut på sina lager …  – Visst är det märkligt!?

På företaget Liberty Silver AB i Limhamn har man ett forum där det diskuteras runt detta. Även på sajten Ädelmetallforum.se diskuteras det.

Ser fram emot att läsa facit inom kort … ;o)

För den som är road av ett riktigt högt ”silverpris” kan jag rekommendera denna rara brakteat … med ett ”kilopris” på +500 miljoner kr. 😉

KNUT ERIKSSON (1167-1196).
Lödöse. 1 Penning (Brakteat) ca 1175-1185.
Stolt spatserande lejon åt höger, inom slät ring.
0,12 g. LL. XII:A:2-var. UNIK.

Typen = XR, denna stämpelvariant = UNIK! 
Jämför MISAB 1:20, då »den vanliga« såldes för 32.062 kr.

Detta unika exemplar kommer från en gammal samling och har enligt uppgift hittats vid Grankullestigen, Änggården, Göteborg, Västergötland. I referensverket ”LL 1970” inkluderar Lagerqvist denna mycket rara typ i Thordemans grupp VI:1 (1936), illustrerad med de båda mindre typerna »stående, tillbakablickande lejon« och dito »barbariserad imitation« (= samtida förfalskning – som bägge finns både vänster- och hörgervända), och kallar det hela för LL-grupp XII.

Lagerqvist för dem alla till Knut Eriksson (1167-1196), medan Jonsson i NM XL (1995) föreslår Sverker Karlsson (1196-1208). Något som spontant känns märkligt med hänsynt till motivvalet. Även Jonssons spekulationer ang. utmyntningsmängden ter sig tveksam. Är typindelning (och äkthetsbedömningen av imitationerna!!) fel, faller det hela platt. Vi skulle istället vilja föreslå Knut Eriksson för LL 2 och Erik Knutsson för LL 1a och 3 (samt imitationerna). Vetskapen om Knut Erikssons handelsavtal med Henrik Lejonet i Lübeck 1174-80 (omnämnt av Birger Jarl 1252) och avtalet med kung Henrik II av England 1185 (bl.a. om befrämjad handel på Lödöse) gör att man allvarligt måste överväga kronologin för LL XII:2 (inspirerad av Henrik Lejonet?) och LL XI:1a och 2 (efter Henrik II:s mynt). LL XI:1b f.ö. en 1700-talskopia och LL 3 en samtida imitation (förfalskning). Vi håller LL XII:2 för den äldre av dem – ca 1175-85.

Totalkaos på Tradera

Jaha, så då var det dags för ytterligare en Tradera-krasch. Denna gången har kunderna blivit så till den grad irriterade att händelsen t.o.m. spridit sig till kvällstidningarna – exv. Aftonbladet. På Traderas egen sida för ”Informations- och driftmeddelanden” är det dock som vanligt … tyst!

Traderas FaceBook-sida varvas kundernas skäll och upprördhet med Traderas dåliga bortförklaringar. Man skyller på någon odefinierad ”attack” …

– Det är rör sig om någon form av attack, säger Jenny Pedersén, presschef på Tradera.

… men personligen tror jag mera det har med Traderas generellt tveksamma teknik och den ofta tunga animerade annonsering att göra. Tunga annonser verkar hindra sidorna från att ladda fullständigt, ett fenomen som tidigare sammanfallit med att sajten blivit ”seg som kamelsnor” och att bildmaterialet, helt eller delvis, fallit bort. Tradera brukar dock kalla det hela för ”förbättringar”. ;o)

När jag i torsdags lade upp några auktioner på Tradera, drabbades jag t.ex. av ”en stor jävla animerad gubbe som viftade och störde” – på sidan ”Skapa annons”…!?  – Varför i hela världen lägger man dylika annonser på en sida där det fordras koncentration så att alla fält blir korrekt ifyllda? – Minst sagt irriterande och störande!

Jag tröttnade ganska snart och därför blev det bara en handfull auktioner denna gång. Frågan är om man vågar fortsätta att lägga ut ”1-kronas-auktioner” om Tradera tänker fortsätta så här? Man vet ju inte när Tradera kraschar och grejerna skänks bort p.g.a. att köparna inte kan logga in.  – Nä, nu det får nog bli eBay istället ett tag …

Aprilväder & Katangakors

På Ulf-dagen i förrgår försvann de sista snöfläckarna på gräsmattan … men igår dalade åter stora snöflingor från himmelen … och i morgon spås det (eller snarare spåddes det härom dagen) vackert väder, sol och 15-20 grader! … – Jag tror det när jag ser det.

Aprilväder med hopp om vår alltså!
Man kommer osökt att tänka på
Karin Boye (1900-1941) och hennes dikt Ja visst gör det ont, ur diktsamlingen
”För trädets skull” (utgiven 1935):
Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? 

Medaljen över Karin Boye på bilden här ovan är utförd av mynt- och medaljgravören Ernst Nordin 1979, och är enligt mitt förmenande en av dennes mera lyckade arbeten.

Nu i helgen har jag gjort lite uppdateringar på Antikören.se och kommer även framgent att komplettera webbplatsen med nya trevliga numismatiska objekt. Ibland uppmärksammar jag detta på startsidan – ibland inte. Så kika gärna igenom sidorna emellanåt … den som söker, den finner.  – Först till kvarn!

Nu senast blev det lite primitiva (premonetära) betalningsmedel, som bland annat ett afrikanskt katangakors av brons samt ett par tunga kinesiska silverpjäser – packsadelmynt och pukmynt av äkta silver.  – Först till kvarn!

Ha en fortsatt trevlig helg!

P.S.   I morgon, söndagen den 14 april, har vi avslut på veckans eBay- och Tradera-auktioner. – Kanske finns det något för Dig? – Lycka till!

Arvid Karlsteen (1647-1718)

Eftersom gårdagens blogginlägg kanske blev i längsta laget … tänkte jag kompensera detta genom att idag bjuda på ett extra kort ett.  ;o)

Medaljkonstnären Johan Carl Hedlingers medalj över företrädaren Arvid Karlsteen … som faktiskt bygger på ett självporträtt som Karlsteen själv gjorde omkring år 1700.
Men naturligtvis tog sig mästergravören Hedlinger lite ”konstnärlig frihet” och bäddade in en diskret Fågel Fenix på Karlsteens broderade mantel (finns inte på originalet).

Medaljen ovan är präglad i brons och är dessutom en hybrid med ett porträtt av Nils Keder på frånsidan. Ett silverexemplar – med rätt frånsida, slaget i 1½-riksdalers vikt och med helt underbar patina! – finns för övrigt i Myntbloggens vinjett ovan.

Ottossons OTHO-medalj

Idag, den 9 april, har Otto namnsdag – och har så haft sedan 1772 (då Otto-dagen flyttades från den 4 november). Så vad kan passa bättre än att redovisa lite uppdateringar av ”forskningsläget” kring den mystiska OTHO-medaljen (Ø 42 mm), med omskrifterna IMP OTHO CAES AVG P M COS II – MATVRA CELERITAS, som jag skrev om för ett par-tre veckor sedan.

Tack vare ett hett tips från, den uppenbarligen skicklige googlaren, Mikael Runsten här på Myntbloggen, fick jag nys om en för mig okänd medalj över Achille Bocchi med samma frånsida som min Otho-medalj! Achilles Bocchius (1488-1562) var historiker verksam i Bologna och kanske mest känd som författare av emblemboken Symbolicarum quaestionum de Universo genere, 1555.

Bocchi-medaljen (Attwood #1186, översta bilden t.v.) är gjuten och dateras till 1550-talet. Som Attwood påpekar ser åt- och frånsida inte riktigt ut att passa ihop. Åtsidan har en högervänd bröstbild samt omskriften:
ACH. BOCCHIVS. BONONIENSIS. HISTORIÆ. CONDITOR … vilket väl på svenska betyder ungefär; Achille Bocchi, uppbyggare/tecknare/grundare av Bolognas historia.

Nästa steg blev att kontakta Philip Attwood, ”Keeper of Coins and Medals at The British Museum in London” … och författare av referensverket; P. Attwood, Italian medals, c.1530-1600, in British public collections. Sagt och gjort. Iväg med ett e-mail … och redan efter några timmar(!) fick jag svar. Internet är fantastiskt. Det visade sig att Philip Attwood aldrig sett eller hört talas om OTHO – MATVRA CELERITAS-medaljen och därför var mycket tacksam över att få se den. – Vilken tur att jag publicerade den. Philip skriver bland annat så här:

– ”In my catalogue of Italian medals, c.1530-1600, in British public collections (where it appears as no. 1186), I point out that differences in style and size suggest that the reverse does not appear to belong with the obverse, although of course Bocchi had adopted the symbol of moderation for himself. Now seeing the Otho medal, I think it possible that this reverse was created along with the Otho obverse and was then subsequently borrowed by the creator of the Bocchi medal, who perhaps took a cast from an example of the Otho piece”.

Eftersom denna och en del andra renässansmedaljer har en nära koppling till antikens romerska mynt, samt det faktum att ”Otho-medaljen med S-C och soldater”  (nederst på första bilden) av experter tillskrivits Giovanni Cavino (1500-1570) i Padua, var Philip Attwood vänlig nog att vidarbefordra mina frågeställningar till kollegan Richard Abdy … som han presenterar med orden; ”our curator of Roman coins, who will be able to tell us whether the Otho obverse (or indeed obverse and reverse) is known – perhaps the work of Giovanni da Cavino, who was working in Padua at around the same time?”

Det visar sig att även Richard Abdy var tacksam över att ha fått kännedom om denna okända(!) medalj och att han tidigare endast sett åtsidan. Han skriver: ”Many thanks for showing this. Our usual go-to source for Paduans (Klawans* – see attached info sheet) only has the Otho obverse (for the fantasy sestertius type) I’m afraid. The reverse is un-Roman though”.

*  Klawans, Zander H.; Imitations and inventions of Roman coins: Renaissance medals of Julius Caesar and the Roman Empire.

Så då befinner vi oss i läget att en expert på romerska mynt har sett OTHO-åtsidan och experten på italienska renässansmedaljer är förtrogen med MATVRA CELERITAS-frånsidan … men ingen av dem känner till kombinationen. Och hur skulle de kunna göra det? Att Mikael och jag hittat (sidan 445) i boken A Collection of Voyages and Travels, beror ju på att vi hade något att googla på. Annars hade det varit svårt att finna denna kombination. Hur som helst ger uppgifterna i denna bok belägg för att medaljen fanns redan på 1500-talet i det så kallade Amerbach Kabinettet, som idag finns inrymt i Konstmuseet i Basel. (”Amerbach Cabinet”, Kunstmuseum Basel). Det finns t.o.m. ett porträtt av Bonifacius Amerbach (1495-1562), målat i olja av Hans Holbein 1519.

Eftersom jag inte riktigt tycker att Otho-medaljen stämmer överens med det jag sett av Giovanni Cavinos (Giovanni di Bartolommeo dal Cavino eller Giovanni da Cavino) medaljer och sestertie-imitationer, ställde jag ett par djärva frågor till Philip Attwood strax före påsk:  – ”About the Otho-medal … what would you say if I suggested Leone Leoni (1509–1590) …?? It seems that the thin traces of helplines around the legends, can be found on almost all of his medals? Could perhaps Charles V, Duchy of Milan, have ordered a medal over emperor Otho (earlier governor of Lusitania) …??
– Otho > Lusitania (Extremadura) > Aquileia, Brixellum, Cremona …
– Charles V of Spain > Duchy of Milan >  Monastery of Yuste (Extremadura)”.

Har ännu inte fått något svar ang. detta … han kanske fortfarande är i chock …?  ;o)

Medaljkonstnären Giovanni Cavino (1500-1570) producerade tillsammans med (eller på uppdrag av?) historikern och numismatikern Alessandro Bassiano, ett stort antal präglade samlarkopior och fantasipräglingar (s.k. paduaner eller Paduans) av romerska sestertier (stora bronsmynt). På Bibliothèque Nationale i Paris lär det finnas inte mindre än 122 st. bevarade stampar som påstås ha använts till denna produktion.

På bilden här till vänster ses en medalj med dubbelporträtt av Bassiano och Cavino (Ø 36 mm), samt en präglad kopia av en sestertius (i ungefär samma storlek) från kejsar Caligula (37-41 e.Kr.). Nederst en av Cavino-stamparna (kejsar Aelius eller Lucius Aelius).

Cavinos paduaner är idag mycket sällsynta i originalpräglingar – men desto vanligare i senare avgjutningar. Nästan allt man ser till salu inom denna genre är avgjutningar av högst skiftande kvalitet. – Allt ifrån charmigt slitna gamla kopior till klumpiga turistkopior. Fenomenet med avgjutningar gäller i princip lejonparten av alla renässansmedaljer – gjutna som präglade. Original är extremt sällsynta och ofta rent museala. Inget större problem om man är medveten om saken … och att prisskillnaderna är enorma på original och kopior.

Ovan en uppsättning av ”de tolv kejsarna” (The Twelve Caesars) i form av avgjutningar av Cavinos präglade ”medaljer” (sestertie-imitationer). Storlek ca Ø 33-36 mm. Cavinos Otho-sestertius/-medalj är nr 8 ovan och ser ut så här när den lösgjorts ut gjutformen.

Avslutningsvis har jag hittat en medalj som ser ut att ha vissa ”släktdrag” med de båda Otho-medaljerna med ”MATVRA CELERITAS” resp. ”S-C och soldater” på frånsidan (se bild 2 längst ner). Det rör sig om en liten (Ø 33 mm) ”fantasi-sestertie” över kejsar Aelius (jämför Cavino-stampen ovan). Både stilen och frånsides motivet påminner om de omskrivna Otho-medaljerna … och en detalj som mantel är i det närmaste identisk. Notabelt är också att ”min Otho” har spår av hjälplinjer kring båda sidors omskrifter … medan ”Otho – SC” och ”Aelius – SC” har en betydligt mindre frånsida – med pärlkant.

Det finns alltså en del som talar för att medaljen med IMP OTHO CAES AVG P M COS II – MATVRA CELERITAS är ett original … som sedan på olika sätt kopplats ihop med andra medaljer. Frågan är bara VEM som kan vara upphovsman till dessa …?

Tips & idéer mottages tacksamt. Gärna under kommentarer – så får flera ta del av dem.

Pegasus Auctions AB

Nu har Pegasus Auctions AB (La Galerie Numismatique) lagt ut auktionskatalog nr 1, innehållande Orders and Decorations, d.v.s. ordnar och dekorationer, på sin webbplats. Auktionen hålls på Hotel Sheraton i Stockholm lördagen den 4 maj och omfattar 1.667 nummer. Katalogen finns även tillgängligt via Sixbids.com (under rubriken ”La Galerie Numismatique in collaboration with Pegasus Auctions AB”).

Inom kort kommer dessutom auktionskatalog nr 2, innehållande ”Coins and Medals” (mynt och medaljer) att presenteras. Denna auktion hålls på samma plats dagen efter den förutnämnda. Några smakprov finns illustrerade och kortfattat beskrivna på Pegasus Auctions FaceBook-sida.

Antikören på eBay & Tradera

Idag har vi återigen börjat lägga ut nytt material på auktionssajterna eBay.com och Tradera.com

Under de närmaste dagarna kommer vi även att fylla på med färskt material till fasta priser på vår egen sajt Antikören.se …  – Önskemål …?

Hittar Du något spännande går det givetvis bra att få allt skickat i samma försändelse – oavsett inköpskanal … liksom att komplettera med något annat som Du kanske letar efter? Maila oss gärna Din önskelista! Det går naturligtvis också alldeles utmärkt att få kostnadsfri leverans till FriMynt i Helsingborg den 27 april – om Du så önskar.

Har Du frågor om något objekt eller funderingar över hur eBay/Tradera fungerar, så är det bara att maila och fråga. Skandinaviska köpare på eBay kan t.ex. få rabatter genom att betala via bank istället för PayPal.  – Vi är flexibla och uppskattar nöjda kunder.

Tillbaka på kontoret

Hoppas ni har haft en lika skön och avkopplande påskhelg som jag har haft. Tillbringar man mycket tid framför datorn är det rena semestern att få vara ute i friska luften och riva ett tak … och börja snickra på ett nytt. ;o)

Fick Svenska Numismatiska Föreningens tidskrift SNT 3-2013 idag och noterade bland annat att antalet ”årligen betalande yngre medlemmar”  (d.v.s. under 20 år) i SNF har sjunkit med 44% från nio (9) stycken 2011 till fem (5) stycken 2012. En både oroande och ofattbart låg nivå.
Även antalet ”årligen betalande äldre medlemmar” har minskat … med 30 personer – till 688 medlemmar 2012.

Samtidigt hittade lite drygt 6.000 unika besökare till Myntbloggen.se under mars månad … så förmodligen har de flesta uppkopplade SNF:are varit här … ;o)