månadsarkiv: oktober 2012

Dekadrachm för 21,7 mille!

Publicerat av
Svara

Den sicilianska dekadrachmen som jag bloggade om igår, såldes för 2,3 miljoner CHF (= 17 miljoner SEK), vilket med tillägg för köparprovision (18%) och moms (8%) betyder drygt 21,7 miljoner SEK (enligt Forex kurs).  – Inte så illa för ”tio drakar”… ;o)

Detta är förmodligen rekord för ett silvermynt från antiken. Guldmynt har dock klubbats för högre priser tidigare. Hur som helst hittade jag lite annat när jag faktasökte igår. Bilden här till höger visar ett av de bästa kända exemplaren av denna mynttyp. Det finns att bese på museum i München för övrigt. Ytterligare ett exemplar finns på British Museum i London och är stampidentiskt med ovanstående på åtsidan, men inte på frånsidan. Se bild nedan.

Exemplaret som såldes i Zürich igår är stampidentiskt med båda dessa åtsidor – och ev. frånsidan på British Museums exemplar? Det finns alltså knappast någon anledning att ifrågasätta äktheten på dessa tre mynt … MEN det kanske det gör beträffande andra exemplar?

Som med alla värdefulla saker förekommer det naturligtvis förfalskningar och kopior även av detta klassiska mynt. De flesta är av en kvalitet som de allra flesta samlare av antika mynt snabbt avslöjar. Oftast är de (ganska klumpigt) gjutna ibland efter Becker.

Ett undantag är möjligen kopior / förfalskningar av den kände tyske förfalskaren Carl Willhelm Becker (1772-1837). Han tillverkade många väldigt skickligt gjorda (präglade) kopior av antika mynt. På bilden här till höger en sådan kopia präglad i vitmetall. Den är nästan ”lite för bra”.

I samband med den  stora myntmässan i New York (som jag faktiskt varit med och ställt ut på en gång i tiden) i år, arrangerades i vanlig ordning även en del myntauktioner. En av dessa hölls gemensamt av firmorna Classical Numismatic Group och Nomos AG.

Denna auktionen stolthet var dekadrachmen från Akragas som hade fått ett utrop på 2,5 miljoner USD och förväntades sätta prisrekord. Men så blev det inte alls. Istället dök det upp myndighets-personer från stadens rättsväsende som helt sonika beslagtog myntet (tillsammans med ett annat antikt grekiskt mynt) och arresterade ägaren, Dr. Arnold Peter Weiss. Man hade fått in en anmälan med påståenden om att mynten skulle vara rovgrävda i Italien.

Det hela tog dock en oväntad vändning när experter förklarade att denna dekadrachm var en modern förfalskning! Nu har inte alla bevis lagts på bordet – ännu … men det verkar nog som en mycket skicklig falskmyntare lurat både samlare, arkeologer och auktionsarrangörer. ;o)

P.S.  Att slutet av detta inlägg inte kom med igår berodde på en strejkande server.

Klassisk skönhet

Publicerat av
Svara

Idag skriver SvD Näringsliv:  – ”Greklands nuvarande valuta euron är i kris. För gamla antika grekiska mynt verkar värdet däremot rekordhögt. Just nu säljs ett extremt ovanligt silvermynt på auktion för 12 miljoner kronor”.

Myntet ifråga är en dekadrachm (d.v.s. en 10 drachm) präglad i staden Akragas på Sicilien omkring 409-406 f.Kr. för att fira stadens hjälte, Exainetos, som segrade vid de Olympiska Spelen år 412 f.Kr. Sådana segrar var naturligtvis en källa till stor lokal stolthet. Grekiska kolonister började faktiskt grunda städer på ön Sicilien så tidigt som på 700-talet f.Kr. Städer som Syrakusa och Akragas producerat några av de absolut vackraste grekiska mynt som någonsin gjorts. Klassiska skönheter och riktiga mästerverk.

Solguden Helios visas på åtsidan, där han drar fram med sitt fyrspann mellan himmeln (symboliserat av en örn) och havet (symboliserat av en krabba). Den grekiska inskriptionen lyder ”AKRAGAS”. Frånsidan visar två örnar som festar på en hare som ligger på toppen av en klippa. En av örnarna äter, den andra höjer huvudet för att svälja. Gräshoppan till höger är enligt British Museum sannolikt ett kontrollmärke.

Detta fantastiska praktmynt är just nu till salu på auktion nr 66 (lot #6) i regi av firma Numismatica Ars Classica (NAC) i Zürich. Utropet är satt till facila CHF 1.750.000, d.v.s. drygt 13 miljoner svenska kronor. På detta tillkommer dessutom 18% köpar-provision + 8% moms … och då är vi uppe i dryga 16,5 miljoner SEKiner.

Smultronblad och riksäpple

Publicerat av
Svara

Av rubriken att döma kan man ju tro att bloggen idag skall handla om fruktsallad ;o) … men så är det alltså inte. Nej, idag skall det handla om heraldik – närmare bestämt olika krontyper på lantbruksmedaljer. För vad kommer det sig att många länsvapen på dessa heraldiska skönheter, försetts med helt olika rangkronor? Här förekommer kungliga kronor, kronprins-kronor, hertigkronor, grevliga kronor, friherre-kronor och murkronor samt ibland kronor som är svåra att bestämma. Fanns det inga givna regler för hur det skulle se ut? Nja, egentligen inte. Åren 1884-85 bestämdes i och för sig att samtliga landskapsvapen skulle föra hertigkrona, men hur detta sedan efterföljdes är en annan femma. Traditionen av hur man hade gjort tidigare spelade säkert in. Och kanske också en viss konstnärlig frihet? Som i så många ämnen verkar det även inom heraldiken finnas experter som har diametralt olika åsikter.

Ja, just det ja. Det kanske är bäst att ge en liten förklaring till rubriken, innan man glömmer det. Jo, så här lyder nämligen definitionen av den kungliga svenska kronan:

Kungakronan består av en ring med fem synliga slutna byglar, fem synliga smultronblad och med ett riksäpple på toppen samt kronfoder av purpur.

Kungakronan kröner statliga myndigheters vapen till exempel länsstyrelser och används även av drottningen. Kungahusets prinsar och prinsessor använder öppna kronor med blått foder. Kronringen pryds av fem synliga spetsar och fyra synliga svarta vasar.
På adliga vapen finns i Sverige tre typer av rangkronor; grevlig, friherrlig och adlig (obetitlad adel). Före kommunreformen 1971 användes murkronor på stadskommunernas vapen. Vissa kommuner har valt att behålla dem i sina kommunvapen. Bilden ovan visar de olika typerna av s.k. rangkronor.

Jämför man dessa olika kronor med de som kröner lantbruksmedaljernas vapensköldar, finner man att nästa alla olika typer finns representerade. På en medalj av E. H. Ekwall 1882 (bilden t.v.) finns fem vapensköldar med tre olika krontyper! Eftersom detta uppenbarligen är medvetet gjort, undrar man ju vilka reglar man gått efter. Kanske var det dylika ”blandverk” som fick Kongl. Majt:s att 1884-85 påbjuda att samtliga landskapsvapen skulle föra hertigkrona. Lite senare (1905) lär f.ö. riksantikvarie Hans Hildebrand ansett att länen överhuvudtaget inte skulle använda vapen. Något som de emellertid inte brydde sig om. Hildebrand ansåg dessa vapen som ”självtagna” och ”i afsaknad af all officiell giltighet”.

Det är inte utan att man känner igen debatten. Även i våra dagar tvistar experter och amatörer om hur heraldiska vapen skall se ut. Göteborg, Västra Götalands län och nu senast kunde vi t.o.m. läsa om ett litet meningsutbyte angående Alingsås vapen.  ;o)

Kort om kvalitetsbedömning

Publicerat av
8

Kikade i vanlig ordning in på Tradera för att ”kolla läget”. Kunde snabbt fylla på bildarkivet med ett tiotal bilder av uppenbart falska mynt. Detta är tyvärr vardag på fyndjägarnas Tradera av idag. Hos en av dessa falskmyntförsäljare noterade jag också att samtliga (nja, men 128 stycken av 129 möjliga i alla fall ;o)) salubjudna mynt och sedlar, var betecknade med ”Rare!” (= sällsynt). Inte mindre än 120 av dessa anges t.o.m. vara ”Very Rare!” (= mycket sällsynta). Dessutom fick jag mig en helt ny kvalitetsbeteckning till livs: ”EXF+” (kanske en kombination av EF och XF?). Så varför inte blogga lite kort om kvalitetsbedömning och olika kvalitetsbeteckningar, tänkte jag.

Letade lite i datorn och hittade en bild med monterade silverdollar i olika kvalitéer och dessutom fotograferade med olika ljussättning. Kanske kan detta ge lite vägledning till myntklassning på nätet?

För de flesta säger nog en bild mer än tusen ord, men det finns också många som ”med hull och hår” köper diverse mindre nogräknade säljares högst fantasifulla varudeklarationer. Idag har det gått inflation i superlativ som ”spegel, lyx, toppex, very rare” etc. Och har man aldrig sett ”ett perfekt mynt” är det naturligtvis inte så lätt att veta hur det skall se ut. Övning ger färdighet och någonstans måste man ju börja. Att lära sig kvalitetbedöma mynt är inte gjort i en hast. Det tar lång tid att utveckla ett skarpt öga för denna ädla konst. Men det är inte desto mindre en kunskap som är mer eller mindre nödvändig att behärska. För den som köper ett överklassat mynt kan göra en riktigt dålig affär, medan den som köper ett underklassat dito kan göra en bra.

På bilden ovan ses åt- och frånsidor av tio olika exemplar av den berömda amerikanska s.k. Morgan-dollarn, en typ som utgavs åren 1878-1921. Från ett blankslitet exemplar till ett praktex! Varje mynt är fotograferat med två olika ljussättningar (ovan och nedan respektive kvalitetsbeteckning), vilket illustrerar att ett mynt kan upplevas på olika sätt beroenda av hur ljuset faller. Bilderna är egentligen alldeles för små för att man skall kunna jämföra detaljerna ordentligt … men å andra sidan illustrerar även detta hur det brukar se ut på nätet. ;o)  Se även Mynthandeln.com – Kvalitet & Värde, där det finns klickbara jämförelsebilder … i något större skala.

Guldmyntfynd i Gräfsnäs!

Publicerat av
Svara

Som du kanske har märkt har bloggandet denna vecka haft ett tema – eller åtminstone en röd tråd. Det har handlat om Alingsås. Men hav förtröstan, nästa vecka blir det sannolikt något helt annat . . .  ;o)

Tänkte ”toppa” alingsåsveckan med att berätta lite om det sensationella guldmyntfyndet som gjorders i Gräfsnäs Slottsruin vid utgrävningarna där på 1930-talet. Då fann man nämligen en Vallonsk guldpeng i valören ”Double soverain d’or”, präglad i staden Tournai i Flandern (i nuvarande Belgien) år 1613 under Albert & Isabella av Spanska Nederländerna (1598-1621). Detta är ett stort och pampigt guldmynt med en diameter av omkring Ø 41 mm och en vikt på drygt 11 gram – d.v.s. gott och väl över tre dukater … eller omkring 6½ riksdaler!

Myntets åtsida visar Albert (Albrekt) VII av Österrike och Isabella Clara Eugenia av Spanien sittande på en gemensam tron. Och på frånsidan en krönt vapensköld omsluten av en ordenskedja (Gyllene skinnets orden). Mynttypen slogs på fem olika myntorter (i tre provinser) åren 1612-1621. I provinsen Brabant fanns tre myntorter; Bryssel (Ängel), Antverpen (Hand) och Maastricht (Stjärna). Flandern hade myntortsmärke Lilja och Tournai hade ett Torn – sist i åtsidans omskrift.

I N. L. Rasmussons (1904-1973) fynd-rapport beskrivs  myntet så här: 
Guldmynt, Spanska Nederländerna, Tourney. Albert och Isabella, Tourney. Double soverain d’or 1613. Myntet funnet i raslager på botten i rum E. Det låg ungefär i rummets mitt, strax söder om dörröppningen till rum F. Omedelbart ovanpå stenläggningen i portgången (rum E; västra halvan av portgången). Ovanför stenläggningen hade vid en senare omändring av slottets norra del inlagts ett plankgolv, vilande på längsgående bjälkar. En av bjälkarna, som uppburit det nämnda plankgolvet, fanns ännu kvar i läge. Guldmyntet har i fyndförteckningen n:r 179.

Fyndet finns i korthet omnämnt i Nordisk Numismatisk Årsskrift 1937.

Enligt Wadbring togs slottet 1613 över av Johan Casimir Lewenhaup (1583-1634) efter att Sten Axelsson Leijon-hufvud flytt till Eliass! Efter att Christian IV intagit Älvsborg 1612, slöts freden i Knäred med det jättelika skadeståndet på 1 miljon riksdaler. Man undrar om Johan Casimir medvetet ”planterade” en lyckopeng för fredens bevarande – eller om någon helt enkelt tappade bort klenoden? Några år senare fick man för övrigt celebert besök på Gräfsnäs Slott, då självaste kungen, den blott 24-årige Gustav II Adolf … och troligtvis också hans ständige följeslagre Axel Oxenstierna … kom på visit.

Gustaf Ekwalls Gravyranstalt

Publicerat av
Svara

Igår bloggade jag lite om Gustaf Ekwalls Gravyranstalt i Alingsås (1914-1920) och de färjepolletter för Lindholmens Varv som denne tillverkade. Även några silvermedaljer av Gustaf Ekwalls hand kom med. Och för några veckor sedan skrev jag i förbifarten om att min första medalj faktiskt var ”en aluminium-medalj, graverad av Gustav Ekwall (1858-1920)” som morfars far, Nils-Herman Hjelmqvist, järnhandlare i Alingsås, lär ha fått (köpt?) på industriutställningen i Göteborg 1891. Så därför tänkte jag komplettera detta med några rader om Gustaf Ekwall och Göteborgsutställningen 1891.

Den vita aluminium-medaljen på bilden t.v. (Ø 42 mm) är densamma som den jag en gång fick av mormor Märta, eftersom jag var intresserad av mynt (dock inte detta exemplar). Den större av medaljerna brukar anges vara slagen i ”vitmetall” och är normalt just vit i färgen. Jag har emellertid två exemplar i original-askar som mera ser ut som ljus brons (vilket det, av klangen att döma, dock inte är). Kanske präglades den i olika legeringar? Båda dessa medaljer är utgivna med anledning av Industriutställningen i Göteborg 1891 – även omnämnd som Göteborgsutställningen 1891. Detta var en stor nationell utställning, där det presenterade en rad olika verksamheter kopplade till industri och hantverk. Inte mindre än 1.100 utställare var placerad främst på Heden, men då inte ens detta område räckte till fick man även hålla till på Chalmers och Valand.

Så här såg den tillfälliga utställnings-byggnaden ut. Den återfinns även på frånsidan av Gustaf Ekwalls stora medalj (Ø 52,5 mm) över Göteborgs-utställningen 1891 (se bild nedan). Industriutställningen invigdes den 1 juli 1891 av landshövding Gustaf von Snoilsky och pågick till den 15 september. Kung Oscar II besökte utställningen och utbrast:  – Att det skulle vara så storartadt! Detta hade jag inte väntat.  I anslutning till utställningen arrangerades även en välbesökt konstutställning samt det 17:e Svenska Lantbruksmötet, som invigdes 15 augusti och som varade i åtta dagar.

Ohejdad snickarglädje, skulle man kanske kunna säga om arkitekturen? Byggmästare var Abraham Pehrson. Gustaf Ekwall tillverkade också små bärbara jetonger (Ø 21,5 mm) till minne av utställningarna. Även dessa har omskriften: KUNSKAP OCH ARBETE samt en delad vapensköld med Sveriges tre kronor och Göteborgs vapen. Ekwalls stora medalj har mycket strora likheter med en danska medalj från 1888; Den Nordiske Industri- , Landbrugs- og Kunstudstillning i København 1888, ritad av H. Olrik, graverad av F. Schmahlfelt och utgiven av V. Christesen. Både stilen och flera detaljer, såsom exv. kvinnan och pedistalen, är mer eller mindre kopierade.

Och det är ganska uppenbart att båda bröderna Ekwall ”lånade” ganska friskt från andra samtida medaljkonstnärer. Kanske främst från de skickligaste – d.v.s. Lea Ahlborn och Adolf Lindberg. Sista bilden illustrerar detta med en jämförelse mellan Gustaf Ekwalls respektive Adolf Lindbergs båda belöningsmedaljer för Göteborgs Hantverks- och Industriförening. Lindbergs medalj (från 1880) finns även med en annan frånsida. Den här avbildade är speciellt gjord för Göteborgsutställningen 1891. Den krönta vapenskölden på sistnämnda medalj är f.ö. i princip identisk med den på den osignerade medaljen över Hortikulturens Vänner i Göteborg 1874. Kanske Adolf Lindberg ligger bakom den också?

Pollettillverkning i Alingsås

Publicerat av
Svara

Idag tänkte jag skriva några korta rader om en liten pollett i mässing som finns i min samling. Den är tillverkad för Lindholmens Varv AB i Göteborg och användes av företagets arbetare och tjänstemän för att morgon och kväll ta sig över älven med färja (ångbåt). Från Masthuggskajen över till Lindholmen på Hisingen – och tillbaka. Åtsidan ser ut som den brukar med LINDHOLMEN * * * samt valören 3 ÖRE . . . men frånsidan är, mig veterligen, inte tidigare beskriven. Den är nämligen stämplad med en rund stämpel med texten: ”GUST. EKWALL’S GRAVYRANSTALT. – ALINGSÅS”.

Polletten är åttkantig med insvängda sidor och mäter 26 x 26 mm. Normalt skall denna pollett ha en tillverkarstämpel med texten: ”GUST. EKWALL – GÖTEBORG”. Hans Lundberg (1931-2012) har noggrant beskrivit Gustaf Ekwalls polletter i SNT 7-2006, s. 170-172, men där saknas denna.  Det är känt att Gustaf Ekwall flyttade till Alingsås 1914 och levde där fram till sin död 1920. Enligt Lundbergs artikel skall fiman ha avregistrerats 1914 … men tydligen fortsatte alltså tillverkningen även i Alingsås.  Finns det någon läsare som vet mer?  – Maila mig!

Gustaf Ekwall (1858-1920) var yngre bror till Ernst Hugo Ekwall (född 1854, emigrerade till USA 1888). Båda bröderna var verksamma som medaljgravörer, Ernst Hugo från 1874 (i Jönköping och Göteborg) och Gustaf från 1882 i Göteborg. På bilden till vänster ses tre silvermedaljer graverade av Gustaf Ekwall; 1) Kronprins Gustavs (blivande Gustav V) 24-årsdag 1882, 2) Örgryte Idrottssällskap (ÖIS), Balders Hage, Göteborg (utdelad till John Nilsson,1:a pris i brottning 1901), 3) Handtverks-, Industri- och Slöjdutställningen i Halmstad (utdelad till N. E. Erlandsson, 1:a pris för matsalsskänk 1890). Enligt Kungl. Myntkabinettet (KMK) lär det finnas omkring 30 kända medaljer utförda av Gustaf Ekwall och ca 25 av brodern E. H. Ekwall.

Mer om Göteborgs färjepolletter finns att läsa i skriften ”Trafikpollettter från hamnarna i Göteborg, Kungälv och Marstrand”, författad av herrar Lundberg, Skårman och Tufvesson och utgiven av Göteborgs Numismatisk Förenings småskrifter, nr 14, december 1979. Även Sällskapet Ångbåten har mycket information i ämnet.

Att räkna med pengar

Publicerat av
1

Idag använder många miniräknare, men hur bar man sig åt exempelvis på 1500-talet? Kunde man addera, subtrahera, multiplicera och dividera stora tal även då?
– Ja visst kunde man det! Man hade ju räknepenningar och abacus / abakus d.v.s. ett räknebräde – föregångaren till kulramen och räknesnurror typ Original-Odhner).

En räknepenning är varken ett mynt eller en medalj och anger inte något visst värde som t.ex. en pollett. Den är endast en präglad myntliknande metallbit och ett tekniskt hjälpmedel vid s.k. ”räkning på linje”.

Så skriver Gunnar Holst i inledningen av sin skrift: Räknepenningar – Ursprung, användning, utförande, Numismatiska Litteratur-sällskapet i Göteborg 1975. I denna trevliga lilla publikation får vi bl.a. lära oss hur man med hjälp av räknepenningar och bräde kunde utföra ganska komplicerade matematiska uträkningar – exv. vid affärstransaktioner. Bilden ovan visar en anonym räknepenning (s.k. skolräknepenning) tillskriven Hans Krauwinckel d.ä. (mästare 1562, död 1586) präglad i s.k. fickvalsverk i Nürnberg i Tyskland. Till höger en illustration (träsnitt) från boken Jacob Köbel’s Arithmetic, tryckt i Augsburg 1514.

Vid utgrävningarna i och kring Gräfsnäs slottsruin på 1930-talet hittade man bl.a. en räknepenning som numismatikern och musei-mannen Nils Ludvig Rasmusson (1904-1973) beskrev så här:
”Räknepeng av brons. Från Nürnberg. På ena sidan präglingen: Pallas, Iuno, Venus. På andra sidan: Pax et Foel Temp. Årtal 1589. N:r 876 i fyndförteckningen. Pengen hittad i ruta d 8. Den låg på stenkanten, strax söder om norra ekonomibyggnadens södra grundmur. Pengen låg 56 cm under nollpunkten”.

Myntfynden från Gräfsnäs finns dels magasinerade på Kungliga Myntkabinettet i Stockholm och dels på Vänersborgs Museum. Dessvärre har man lyckats slarva bort nämnda räknepenning, så det enda som finns kvar är Rasmussons anteckningar. Men eftersom jag tyckte att vi borde ha en dylik att visa upp här i Gräfsnäs, sökte jag ”med ljus och lyckta” i drygt ett års tid efter denna lilla slant … som jag till slut lyckades hitta och förvärva i Frankrike!  – Internet är fantastiskt!  ;o)

De tre gracerna på penningen är hämtade från den romerska mytologin; VENUS, som vid fötterna har en lite Amor med pilbåge, MINERVA (Pallas Athena) avbildas med spjut och sköld, medan JUNO framhävs med påfågel och gökspira. Frånsidans(?) omskrift lyder PAX ET FOEL[ICITAS] TEMP[ORUM], samt årtalet med romerska siffror MDLXXXIX = 1589 … vilket så vitt jag förstår betyder något i stil med: ”Fredens och lyckans tid”. Motivet är ett handslag framför en caduceus (Kaducé, Merkurisstav – symbol för fred och handel) mellan två ymnighetshorn.

Räknepenningen med de tre gudinnorna är präglad av Hans Krauwinckel d.y. i s.k. fickvalsverk i Nürnberg 1589. Han var brorson till den äldre Hans Krauwinckel och blev mästare efter dennes död 1586. ”Hans II” var en av de mest produktiva tillverkarna av räknepenningar i Nürnberg och hade filialer både i Paris och Amsterdam. Just denna räknepeng kan faktiskt var tillverkad för den franska marknaden. Fransk litteratur listar den under Lorraine (Lothringen i nordöstra Frankrike på gränsen till Tyskland).

Det vore kul att forska vidare, dels för att bättre förstå symboliken och sammanhanget och dels för att försöka klura ut hur en dylik hamnat vid Gräfsnäs slott? Kan månne ”Grev Ebba” (Ebba Månsdotter Lilliehöök af Kolbäck) eller någon av sönerna Axel Stensson, Leijonhufvud (1554-1619) eller Mauritz Stensson, Leijonhufvud (1559-1607) varit inblandad? Alla hade de kontakter i norra Tyskland.  – Eller är det kanske någon långväga handelsman som råkat tappa bort sin ”jeton” eller ”rechenpfennig”…?

Alingsås-utställningen 1903

Publicerat av
Svara

Född och uppvuxen i ”storstaden” Göteborg, har jag ”på äldre dar” gått och blivit ”lantis” – genom att köpa hus utanför Alingsås. ;o)  Om det är på grund av detta som jag börjat intressera mig för lantbruksmedaljer, skall jag låta vara osagt. Kanske spelar också dessa medaljers vackra och heraldiskt spännande formgivning en roll i sammanhanget. En av mina gamla kunder, Sven-Erik Husberg, frågade ofta efter lantbruksmedaljer när han var inne i butiken. Men det var inte förrän han publicerade sin lilla skrift om dessa; GNF:s småskriftserie, nr 23, 1995, som jag riktigt fick grepp på detta samlarområde och hur trevligt det faktiskt är.

För ett tag sedan fick jag tag på en medalj, som jag i och för sig redan hade – men inte med frånsidans inpunsade inskription;  2:A PRIS VID LANTBRUKSMÖTET I ALINGSÅS 1903. Denna är alltså utdelad i Alingsås 1903, men själva medaljdesignen är gjord av den välkända mynt- och medalj-gravören Lea Ahlborn (1826-1897) redan 1892.  – Ja, egentligen redan 1869 faktiskt. Då graverade hon nämligen en medalj över ELFSBORGS LÄNS KONGL. HUSHÅLL-NINGS SÄLLSKAP (Olsén 190, Ø 51 mm, 55 gram = 1:a pris och Ø 39 mm, 27 gram = 2:a pris) … med en design som 1892 utkom i en snarlik version (Olsén 324, även nu två storlekar Ø 51 och 39 mm), men med omskriften: ELFSBORGS LÄNS NORRA KONGL. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP… för att skilja den från en helt annan medalj (Olsén 314, Ø 42 mm), utgiven 1890 av ELFSBORGS LÄNS SÖDRA KONGL. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP.

Älvsborgs län finns ju inte längre, då det sedan 1998 ingår i Västra Götalands län. Men då medaljerna kom till hade man till och med egen vapensköld, en tudelad sådan med Västergötlands lejon och Dalslands tjur. Älvsborgs län bestod nämligen av västra delen av Västergötland samt hela Dalsland – och låg geografiskt mellan Göteborgs och Bohus län och Skaraborgs län. Residensstad var Vänersborg och länsbokstaven P. Södra Älvsborgs län är för övrigt det vi idag kallar Sjuhäradsbygden.

På översta bilden ses entrén till Alingsås-utställningen 1903, med folkliv och det då ganska nybyggda Alingsås Tingshus, på Södra Ringgatan, i bakgrunden. För mig var detta nyförvärv lite extra kul eftersom min mormor, dels var född just 1903 (på min födelsedag) och dels för att hon sedan den 1 september 1939 (samma dag som kriget bröt ut) bodde i det rosa tvåfamiljshuset på Trädgårdsgatan (korsningen Viktoriagatan, huset numera rivet) – ett stenkast från 1903 års utställning. Jag är också tämligen säker på att både hennes far och blivande svärfar bevistade denna utställning.

Göteborg & Norrköping

Publicerat av
1

Det är trevligt att notera att det fortfarande finns aktiva myntklubbar i Sverige. Idag vill jag passa på att påminna om de numismatiska aktiviteter som går av stapeln i morgon lördag i Göteborg resp. Norrköping.

Har du tid och lust och befinner dig i närheten så gör ett besök på:  MYNTETS DAG, som arrangeras av Göteborgs Numismatiska Förening, GNF, på Stadsmuseet i Göteborg den 6 oktober kl. 10-17.

Programmet är både imponerande och digert och lyder som följer:

Stadsmuséet i Göteborg, lördag 6 oktober 2012, från kl. 10.00:
– Cecilia von Heijne: Arabiska myntfynd i Sverige.
– Jonas Bring: Annorlunda betalningsmedel (premonetära).
– Rolf Sandström: Vad kan de romerska mynten berätta?
– LUNCH, kl. 12.00-13.00
– Dragning av vinster i myntlotteriet.
– Bertil Andersson: Glimtar från den göteborgska bankhistorien.
– Christian Thorén: Utvecklingsplaner för Göteborgs Myntkabinett.
– Jens Christian Moesgaard: Vad gjorde vikingarna i Normandie?
– Sune Persson: Nazisternas ”Operation Bernhard”.

Och i Norrköping arrangerar samtidigt Norrköpings Myntklubb (för femte året!) sin årliga myntmässa på Matteusgården, Norra Promenaden 108. På föreningens hemsida finns en förteckning över utställarna (15-20 stycken med mynt) och bland dessa återfinns både kända handlare och samlare. Entrén är endast 20 kr och information om alltifrån fika till bankomat och övernattning finns föredömligt angivet på hemsidan.

Ber att få besvära om en riktigt trevlig numismatisk helg!  ;o))