månadsarkiv: oktober 2012

Tänk vad tiden går …

Publicerat av
7

På onsdag i nästa vecka är det 14 år sedan Mynthandeln.com lanserades – lördagen den 10 oktober 1998. Då var internet förhållandevis nytt och många trodde det var en fluga – en dagsslända. Idag kan vi knappast tänka oss ett liv utan internet. En av alla roliga grejer som finns på nätet är The Wayback Machine som drivs av Archive.org (Internet Archive). Där kan man söka upp historiska webbsidor och se hur de såg ut vid en viss tidpunkt. Den äldsta arkiveringen av Mynthandeln.com var 1999. Kommer du ihåg hur det såg ut? Och minns du hur andra numismatiska hemsidor såg ut då? Har roat mig med att kika på hur bl.a. Tradera, SNF och eBay såg ut Anno Domini 1999.  ;o)

         

Som du kanske märker har Tradera ännu inte köpt upp MrBid.se (det skedde först 2001) och Svenska Numismatiska Föreningen låg fortfarande på den lite anonyma domänen ”users.wineasy.se/snf”. Numismatik.se registrerade SNF först 2003. eBay.com har också utvecklats en del under åren. ;o)  Myntkabinettet.se såg för övrigt ut så här 1999.

År 2000 sprack den så kallade IT-bubblan samtidigt som MrBid.se startades. På kort tid blev detta samlingspunkten för de myntsamlare som var aktiva på nätet. Året därpå blev man uppköpta av Tradera.com som tog över teknik och kunder. Ett team bestående av Jonas Nordlander och Mattias Danielsson från Tradera och Daniel Larsson och Tobias Adolfson från MrBid inledde nu ett fruktbart sam-arbete med landets samlare för att utveckla den nya sajten. Debattforum och kategorivärdar, rak kommunikation och utbyte av tankar och idéer mellan användarna och sajtens konstruktörer, ledde fram till ett allt bättre Tradera.

I april 2006 blev Tradera uppköpta av eBay.com för 365 miljoner kronor. Då försvann lyhördheten och kommunikationen med användarna. I september 2009 tog Gustav Gyllenhammar över som VD. Då började resan utför på allvar. Ny och ogenomtänkt teknik blev på modet, liksom ständiga designförändringar. Grundläggande funktioner sattes på undantag och en palett av tekniska problemen blev vardag. Samlarna som varit med och byggt upp sajten ignorerades helt. Förfalskningar och bedrägeriförsök eskalerade lavinartat.  – Men Tradera tackade inte nej till dessa provisionsintäkter.
Utan egen (eller inköpt) fackkunskap nonchalerade man medlemmarnas anmälningar och skyllde fortsatta bedrägerier på ”långa handläggningstider”. Provisionerna tickade in lika snabbt som ryktet försämrades. VD:s princip ”handla först och tänk sedan” ledde till ett växande missnöje och ordet ”förbättringar” ;o) är numera ”Tradera-slang” för inkompetens och försämringar.  – Så nu väntar vi bara på nästa ”förbättring”… ;o))

MISAB vs Tradera

Publicerat av
6

Idag kom ”postmästaren” med ett litet kuvert innehållande SNF:s Svensk Numismatisk Tidskrift, SNT 6-2012 (65 gram, 24 sidor) och ett stort paket med fem auktionskataloger från Künker i Osnabrück (3,854 kg, 876 sidor). Kontrasten mellan ”ankdammen” och kontinenten är påtaglig på alla områden. Och därför blir man ”lite full i fniss” när man läser SNF:s Myntauktioner i Sveriges (MISAB:s) SNT-annons. Med allvar och emfas hävdas att deras kataloger håller ”auktionsmarknadens högsta standard” och att dessa läses av ”de allra mest köpstarka kunderna”. ;o)

Men efter alla slarvfel, skiftande bildkvalitet, undermålig webbkatalog och klena resultat vid senaste auktionen, har man nog anledning att fråga sig om detta verkligen är värt 34% provision? – Om slantarna gått till SNF:s hemsida … så okey, man annars? ;o)

Och nu i höst får kanske SNF/MISAB lite konkurrens? Svenska Föreningen för Historiska Värdepapper, annonserar nämligen en auktion över mynt, sedlar, aktiebrev, numismatisk litteratur och historiska dokument. Tiden är lördagen den 1 december 2012, kl. 11.00 och platsen Kungl. Myntkabinettet i Stockholm. Inlämning lär pågå. Provisionerna är extremt lågt satta till 5% för inlämnare och 10% för köpare, d.v.s. totalt 15% – vilket är väldigt konkurrenskraftigt. Katalogen ingår i medlemskapet.

Toppnoteringen på MISAB 7 var nr 962, en postum kvadrupel-riksdaler 1633 med Gustav II Adolf på häst framför staden Augsburg, som klubbades för 105.000 kr. De tio dyraste objekten såldes för i snitt 89.000 kr. Hela 30% av materialet betalades med max 1.000 kr. 67% klubbades under 3.000 kr, 78% under 5.000 kr och 89% under 10.000 kr. Dessutom blev 12,2% osålt – en siffra som är ca 10 procentenhetet för hög. Normalt för de flesta firmor är att sälja ca 97-99%. Sammantaget är detta ”Tradera-siffror” – säljarnas netto kanske inte ens det? Och jämför man MISAB:s reklamslogans med ”konkurrenterna” börjar det bli pinsamt.

Tradera tar 8% provision och max 100 kr per utrop (som då uppnås vid 1.250 kr). MISAB tar 33,75% provision (15% + 18,75%) och som minst 101 kr (vid klubbat = 300 kr). En köpare på MISAB behöver betala omkring 50% mer än på Tradera för att säljaren skall få samma netto.

  • En köpare som betalar 10.000 på Tradera ger säljaren ett netto på 9.900 kr.
  • En köpare som betalar 14.950 på MISAB ger säljaren ett netto på 9.900 kr.
  • En köpare som betalar 5.000 på Tradera ger säljaren ett netto på 4.900 kr.
  • En köpare som betalar 7.400 på MISAB ger säljaren ett netto på 4.900 kr.

Är då priserna så mycket högre på MISAB att det ändå lönar sig att lämna in där? Naturligtvis varierar detta kraftigt och man kan säkert hitta exempel både på det ena och det andra, men att MISAB regelmässigt skulle få så mycket bättre betalt är ytterst tveksamt. Det är nog snarare så att många inlämnare förlorade pengar nu senast.

Tvåkroningar 1876-1950

Publicerat av
Svara

Vad är ett typmynt? Vad är det för skillnad mellan ett typmynt och en mynttyp? Var drar man gränsen mellan en typ och en undertyp? – Eller mellan en undertyp och en variant?

Ja, det är inte så lätt alla gånger att göra tvärsäkra avgränsningar mellan de olika begrepp som förekommer. Ett typmynt brukar man kalla en mynttyp som endast utkom med en årgång. Tvåårstyp och treårstyp följer samma mönster. Lite knivigare kan det vara med huvudtyper, typer  resp. undertyper . . . och för den delen även varianter!  – En del variantsamlare kallar sig nämligen för typmyntsamlare.  ;o))   Eftersom detta är ett ämne där det inte finns några kategoriska sanningar, utan mycket bygger på mer eller mindre personliga värderingar av olika detaljers betydelse, tyckte jag det kunde vara kul att försöka sätta ihop en egen liten lista. Eftersom jag fick idén av en kollega i blogg-branschen, fick det bli ”tvåkroningar” – som de säger i värmländska Munkfors. ;o)

Detta blev lite hastigt påkommet . . . och utfört . . . så rättelser och synpunkter mottages tacksamt. Vissa val och värderingar har medvetet gjorts för att avvika från traditionen. Likaså att lägga indelningen i olika nivåer samt att välja bort en del ”petitessvarianter”.

I SMF finns frånsidan med ”smal banderoll” (1878-1880) upptagen under tre olika huvudtyper; IIC, III och IV . . . vilket kanske inte är helt lyckat? Och SMF typ V (illustrationen = 1900-1904) ser ju inte likadan ut åren 1890-1898. Halsavskärningens bredd och nackens böjning skiljer sig åt. På 1903 finns båda undertyperna.

OSKAR II.  2 Kronor 1876-1907.
Typ I och II är graverade av Lea Ahlborn (L.A.), typ III av Adolf Lindberg (A.L.)

Typ I.  2 Kronor 1876-1880 med porträtt som 47-åring, BRÖDRAFOLKENS VÄL
Typ IA.     1876-1880 med O.
Typ IA1.        1876 med glesa omskrifter, porträtt A, brett årtal
Typ IA1a.           Stort E.B.
Typ IA1b.           Litet E.B.
Typ IA2.        1876 med tät omskrift, porträtt A, smalt årtal
Typ IA3.        1876-1878 porträtt B, bred veckad banderoll
Typ IA3a.           1877 med dubbel sista 7:a
Typ IA4.        1880 porträtt B, smal slät banderoll
Typ IB.     1878-1880 med OCH, smal slät banderoll
Typ IB1.        1878 porträtt i hög relief, grov pärlkant
Typ IB2.        1880 flackt porträtt

Typ II.  2 Kronor 1890-1904 med porträtt som 61-åring, BRÖDRAFOLKENS VÄL
Typ IIA.     1890-1898 bred hals 11,5 mm, med lock
Typ IIA1.        1898, 1903 bred hals 11,5 mm, utan lock
Typ IIB.     1900-1904 smal hals 10,5 mm

Typ III.  2 Kronor 1906-1907 med porträtt som 77-åring, SVERIGES VÄL

* * * * *

GUSTAV V.  2 Kronor 1910-1950.
Typ I är graverad av Adolf Lindberg (A.L.) och typ II av Erik Lindberg (EL-monogram).

Typ I.  2 Kronor 1910-1940 med porträtt som 52-åring, valspråket på frånsidan
Typ IA.     1910-1926 Mm W
Typ IA1.        1910-1915 med punker i årtalet
Typ IA1a.           1910 med förskjutet Mm W
Typ IA2.        1922-1926 utan punker i årtalet
Typ IB.     1928-1940 Mm G
Typ IBa.            1940 med rund eller oval nolla
Typ IBb.            1940 med ändrad 4:a, oval nolla

Typ II.  2 Kronor 1942-1950 med porträtt som 84-åring, valspråket på åtsidan
Typ IIA.     1942-1945 Mm G
Typ IIB.     1945-1950 Mm TS
Typ IIBa.           1945 Mm TS på G
Typ IIBb.           1950/1
Typ IIBc.           1950 med ändrat Mm TS

476-årig bröllopsdag

Publicerat av
Svara

Idag skriver vi den 1 oktober 2012.  För på dagen 476 år sedan gifte sig Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) med Gustav Eriksson (Vasa) i Uppsala. Lilla Margareta (endast 155 cm lång) var då 20 år gammal, medan kung Gustav var 40 år. Det sägs att Gustav fick syn på den sköna Margareta vid ett besök på Loholms slott (på den lilla ön Loholmen i sjön Anten, vid Gräfsnäs utanför Alingsås i Västergötland), men att hon blev så rädd för kungen att hon gömde sig i en kista på vinden.

Margareta var dotter till Erik Abrahamsson d.ä. (Leijonhufvud) och Ebba Eriksdotter (Vasa). Hon växte upp på Loholmen tillsammans med sina syskon Abraham, Birgitta, Anna, Sten och Märta. Margareta var endast fyra år när hennes far halshöggs på Stortorget i Stockholm under Stockholms blodbad 1520.

Så här har hon beskrivits:
– ”Hennes ansikte voro utmärkt skönt, om än något magert och blekt, håret långt och ljust, ögonen blå och milda men allvarliga, näsan hög och välbildad, munnen liten och fin, hakan kluven. Godhet och förstånd, mildhet och majestät visade sig i hennes blick, tal och hela väsen, och vem som helst, som såg den sköna fröken Margareta, kände den varmaste tillgivenhet för henne. Dessutom var hon ett för husliga värv synnerligen väluppfostrat och dugligt fruntimmer”.

Och så här kunde det låta när mamma Ebba bjöd till bröllop:
– ”Hälsning med Gud, min käre … , att du ville omaka dig och komma till vårt bröllop med jungfru Margareta Eriksdotter nästa söndag efter Michaelis, att göra dej glad med oss och flera av våra vänner. Vi vilja med dem dela, vad Gud förlänat”.

Bröllopet firades på Uppsala slott den 1 oktober 1536. Festligheterna var storartade och varade i flera dagar. Veckan därpå kröntes Margareta till drottning av Sverige. Under tretton års tid kom hon att föda sin make tio barn, varav två (den äldste och den yngste) så småningom kom att bli kungar; Johan III (1568-1592) och Karl IX (1599-1611). De övriga barnen var: Katarina (1539-1610), Cecilia (1540-1627), Magnus, hertig av Östergötland (1542-1595), två söner döda unga, Anna (1545-1610), Sofia (1547-1611) och Elisabet (1549-1597). Många av Europas kungahus har Margareta Leijonhufud som stammoder, eftersom flera av hennes barn gifte in sig i olika kungasläkter.

Det är ganska fantastiskt att tänka sig att den lilla tösen sprang omkring i gröngräset, här ”i mina trakter”, för si så där en femhundra år sedan . . .