Tradera tillbaka i vardagen

– ”När någonting är för bra för att vara sant – ja, då är det oftast det” … och mycket riktigt – efter gårdagens ovanligt positiva uppgift att Tradera lyckats stänga ner en auktion med en falsk norsk speciedaler … måste man idag, dessvärre, konstatera att ordningen är återställd på Tradera … för idag såldes det flera falska mynt igen.

En del myntkopior är mer välkända än andra. De tre på bilden här till vänster tillhör denna kategori. Den Athenska tetradrachmen med det karakteristiska gropen på åtsidan (MISAB 3:529) är en välkänd musei-souvernir – som är nästan lika vanlig som souvernir-kopian av den klassiska Joakimsthalern ”1520”  (ursprungligen såld i plastkassett med texten ”The world’s first dollar”, och med tillverkningsåret 1967 tydligt angivet nedtill till höger om ”Farbror Joakim”). Souverniren innehåller naturligtvis inte något silver och väger endast 21,8 gram. Originalet, som präglades av grevarna Schlick i Böhmen (Tjeckien), har däremot en finvikt på hela 27,2 gram. Kuriöst nog har denna, snart 50 år gamla kopia, i modern tid blivit utsatt för kinesernas kopiering och kan idag återfinnas även i silver (med eller utan ”1967”). Exemplaret som såldes på Tradera ikväll (# 177383392) för 629 kr var emellertid en ”original-souvernir” från 1967.

Kvällens största blåsning var dock den klumpiga avgjutningen av 1561 års Erik XIV-daler.  – Hur i hela världen kan man gå på detta? Säljaren var densamme som den omskrivna 1967:an och slutpriset blev sanslösa 4.650 kr (Tradera objekt # 177382759).

Råkar ha ett exemplar i falskmynt-samlingen som är ”stöpt i samma form” (första bilden) och detta väger 25,96 gram (rätt vikt 29,25 gram), samt är tydligt stämplat med KOPIA på randen. Har faktiskt lite svårt för att förstå att någon kan undgå att notera att denna är gjuten – klumpigt gjuten. Porig, oskarp och allmänt dåligt gjord. Tydligaste kännetecknet utöver detta är nog frånsidans svagpräglade område vid vapensköldens 2:a fält samt snedcentreringen vid CVI.

Många gånger blir det nog betydligt billigare att handla av någon som vet vad de säljer. Men så länge fyndjägarna på Tradera låter ”snålheten bedra visheten”, får de väl egentligen skylla sig själva. När en Joakimsthaler inte kostar 10-40.000 kr, utan 629 kr, bör man kanske dra öronen åt sig? Men man kan ju inte tvinga folk att tänka – och ALLA är väl medvetna om Traderas obefintliga kontroll …? När man lyckas stänga ner något bedrägeriförsök är det väl snarare ett ”olycksfall i arbetet” än någon strategi.

Utblickar i världen . . .

Firma Künker i Osnabrück i Tyskland avslutade igår veckans myntauktioner och kan idag meddela att fler än 3.000 aktiva budgivare (!) bidrog till ett sammanlagt resultat av motsvarande 123 miljoner svenska kronor. Högst betald blev en rysk 6-rubel i platina som klubbades för €150,000 + 15% prov. + 7% moms. Enligt Forex’ kurs (8,84) motsvarar detta lite drygt 1,6 miljoner SEK. Kanske snart dags för mig att sluta använda min gamla World Coins (där detta mynt står i $6,000) och införskaffa lite mer uppdaterade värderingsböcker …?  – Nja, det får nog bli efter  FriMynt i Helsingborg den 27/4  i så fall … för just nu pågår ”gammaldags prissättning” för fullt!  – Väl mött på FriMynt! ;o)

Så här skriver Künker själva om de senaste vårauktionerna (nr 226-231):
On March 16th our Spring Auctions 2013 ended with total hammer prices of more than € 11.4 million, more than 3,000 active bidders and many numismatic highlights that once again reached record prices.
      From our series of Russian coins, which reached a total higher than twice the estimates, a 6-ruble piece of platinum from 1836, struck in St. Petersburg under Tsar Nicholas I. stood out. This extremely rare piece, with only 11 known specimen, reached € 150,000 with an estimate of € 30,000.

Sveriges Radio och i Svenska Dagbladet får vi idag ytterligare belägg för att sparande i bank kan vara riskabelt i dessa dagar. I detta perspektiv framstår ju myntsamlande, inte bara som otroligt mycket mera givande och lärorikt, men även som en betydligt säkrare sparform!  – Så varför inte börja pensionsspara i samlarmynt redan idag!?  ;o)

Om man har – eller kan skaffa sig – numismatiska kunskaper, kan man få ut maximalt av en fantastisk hobby – på många plan. Men även för de som kanske inte har tid, lust eller intresse för numismatik, är ju myntsamlande en gyllene möjlighet att spara pengar! – i form av vanlig s.k. ”bullion” (d.v.s. guld- och silvermynt som handlas endast för metallvärdet). För någonstans måste man ju börja – och i bästa fall leder kanske detta så småningom fram till ett vidare intresse för mynt, medaljer och numismatik …

Stoppa pressarna!

Idag en kvart över fyra på eftermiddagen hände något så sensationellt att det berättigar dagens ANDRA blogginlägg!  – Något som aldrig hänt tidigare.

Gustav Gyllenhammars auktionssajt Tradera släckte då ner en auktion med en falsk norsk speciedaler ”1857” som bjöds ut i kategorin:
Mynt & Sedlar > Utländska Mynt > Norden utom Sverige > Norge … med följande beskrivning:
Spiese dalder 18-57 ???? … Ingen garanty … Kjopt fra eBay.com.

Att Tradera.com redan på lördag eftermiddag släcker ner en klockren falskmyntauktion som startats på fredagskvällen, måste nog vara helt unikt!? Vet inte riktigt vad som tagit åt dem på Tradera (har de vaknat ur sin dvala?), men visst var detta en sensationellt trevlig överraskning så här på lördagskvällen.  – Detta måste firas! … fram med skumpa och raketer!  ;o)

Samlare slog SNF med 87-0!

Hej! … har ni saknat mig …?  – Nej då, ryktet om min död är betydligt överdrivet. ;o) Förkyld och allmänt hängig – visst! … men jag har INTE tröttnat – utan endast haft en släng av ”lite tillfälliga motivationssvårigheter”. ;o)

Lyckligtvis gäller detta inte alls mina bloggkollegor Ingemar, Roland, Kjell och Lennart – som snarare varit MERA aktiva den senaste tiden! BRAVO!
– Länge leve numismatiken på Internet! Under min frånvaro har det t.ex. bloggats om; Guldmyntstatistik, Mynt som kilovara och Pegasus auctions.

På Svenska Numismatiska Föreningens (SNF:s) hemsida är det dock som vanligt. SORGLIGT.
Roade mig med att jämföra aktiviteten hos ”SNF-gubbarna” med FEM samlare som har aktiva bloggar/hemsidor.  – SNF fick stryk med 87-0!
Sedan Svenska Numismatiska Föreningen senast ”uppdaterade” sin (totalt stendöda) hemsida (den 16 januari 2013) har blott dessa fem samlare hunnit producera läsvärda och mycket varierade numismatiska alster enligt följande:

Och till detta skall läggas Myntbloggens 39 bidrag sedan onsdagen den 16 januari (SNF:s senast livstecken), vilket summa summarum alltså betyder 87 inlägg/artiklar från fem enskilda samlare. Fy f-n vad vi är bra! … vi borde kanske bilda en egen förening för inbördes beundran? ;o)  … nja, det är nog ännu bättre att vi tillsammans fortsätter spegla OLIKA syn på ”mynteriets” samlade glädje, fallgropar och problemställningar.

Till sist glädjande besked från Värmland!  – Myntklubben i Karlstad (CNF) överlevde årsmötet och fick till och med in lite nytt blod i verksamhetenStort GRATTIS!
Har vi nu tur är detta kanske en begynnande trend …? Skakar man bara om flaskan lite grann, så kanske ”buteljkorkarna” (som Leif GW brukar säga) snart är ett minne blott? Svenska Numismatiska Föreningen har årsmöte den 4-5 maj 2013 … samtidigt som mystiska ”Pegasus Auctions AB” (ej registrerat i Sverige?) håller auktion i Stockholm.

Ha en fortsatt trevlig helg!

Evert Taube 123 år!

Redan när man satte på datorn i morse möttes man av Googles dagsaktuella logga som dagen till ära dekorerats med en luta bland blomster … eftersom det idag är 123 år sedan nationalskalden Evert Taube föddes.

Aha, tänkte jag … då skall jag passa på att skriva lite om ett av mina allra bästa Tradera-fynd; en stor praktfull medalj formgiven av självaste Evert Taube och så sällsynt att Kungl. Myntkabinettet inte ens hade hört talas om den – än mindre sett den!

När jag sedan så smått började samla ihop mitt material om denna medalj, insåg jag ganska snart att detta var alldeles för stort för att göra ett blogginlägg om. Kanske får jag så småningom skriva ihop något till SNT… som jag halvt-om-halvt ”lovat” Eva på KMK för ett par år sedan … för det finns faktiskt en hel del humor, ironi och drift med pretentiösa föreningar bakom Taubes medalj … så kanske är Svenska Numismatiska Föreningens publikation trots allt den lämpligaste platsen för denna …?  ;o))

För att ändå hedra Evert på hans stora dag får det bli ett litet axplock av medaljer ÖVER honom istället.

Medaljerna på bilden här intill är formgivna av medaljkonstnärerna och skulptörerna Tore Strindberg 1940, David Wretling 1965, Astri Bergman-Taube 1975 samt Barbro Liljander (Lindvall-Liljander) 1979.

Medaljerna är präglade i silver respektive medaljbrons och är samtliga förhållandevis vanliga … vilket är trevligt för den som är road, då införlivandet av dylika i samlingen inte bör innebära några ”större hål i plånboken”.

Klicka på bilden för en förstoring.

Divergerade beskrivningar

Att kvalitetsbedömning av mynt är en svår konst, vars bemästrande ofta kräver lång erfarenhet, känner många myntsamlare till. Likaså att myntklassning inte direkt är en exakt vetenskap – utan mera en bedömningssport.

Som köpare gäller det att ”ställa in referensramarna” och försöka lära sig hur olika mynthandlare klassar sina/andras mynt. Och eftersom priserna varierar med kvalitén är det inte sällan stora ekonomiska värden som står på spel. Den som saknar begrepp om kvalitetsbedömning riskerar att förlora stora pengar … speciellt om denne väljer att ”blint lita på varje varudeklaration” …

Nedanstående exempel visar hur två olika mynthandlare kan bedömma SAMMA MYNT! … från en dag till en annan. Det som säljs med en beskrivning på lördag … kan få en helt annan sådan någon eller några dagar senare.  – Ibland kan det naturligtvis helt enkelt röra sig om olika uppfattningar … men det kan även vara frågan om ”att mörka” sådan som man mycket väl känner till … men kanske inte tycker ”gynnar försäljningen” …?

Lördag:  Misshandlat mynt, bl.a. försilvrat, infattat, korroderat, lödspår m.m. 1?/1. Måndag:  Praktmynt. Har möjligen varit hängd. Inget som stör direkt.

Lördag:  Skrapmärken. Repor. Varit infattad. Kvalitet: 1?/1)(1.
Söndag:  Har inte varit hängd. Några små repot i fältet, men ändå ett tilltalande ex.

Lördag:  Sista årtalssiffran uppgraverad/rekonstruerad. Kvalitet: 1/1+.
Söndag:  Ovanligt mynt. Bra ex. Har inte varit hängd. Fint ex.

Lördag:  Polerad. Kvalitet: 1/1+)(1+.
Söndag:  Jättefin. Mycket fint ex.

Som köpare är det viktigt att ha en egen uppfattning om sådant man är spekulant på. Den kloke köper litteratur och studerar auktionsvisningar och mässor INNAN de större inköpen. Och kan man inte själv, får man helt enkelt ställa sig frågorna; Hur stor risk är jag beredd att ta? … och; Vem kan jag lita på?  – Den som inte drar sig för att köpa en begagnad bil av någon man just träffat på torget … kan naturligtvis lika gärna handla av vem som helst på Tradera.  – Men den som är lite mera försiktigt lagd, kanske bör fundera lite över VEM som finns bakom de varierande varubeskrivningarna som florerar på en sajt som Tradera.  – Alla har kanske inte riktigt samma trovärdighet …?

Auktionsveckan 11-16 mars

Kommande vecka är det stor myntauktionsvecka i Osnabrück i Tyskland. Anrika firman Künker arrangerar då auktion nr 226-231 mellan den 11 och 16 mars.

Att påstå att det där finns mynt för alla samlarinriktningar är nog ingen större överdrift … men det är klart, är man extremt specialiserad på någon enstaka valör från något litet land i norr … kanske man kan finna ett större utbud någon annanstans.
Här är innehållet denna gång:

  • Auction 226 – Coins from the Ancient World
  • Auction 227 – Selected Medieval Coins from the Migration Period …
  • Auction 228 – Coins and Medals of the Medieval and Modern Times
  • Auktion 229 – Cologne, the Rhineland and Westphalia + Nuremberg …
  • Auction 230 – Gold Coins / German Coins / Russian Coins and Medals
  • Auction 231 – The Sultan Collection – Old Private Collection of Ottoman Coins …

Auktionskatalogerna är fullständigt outstanding i både volym och exklusivitet. Denna gång vägde paketet 6,4 kg och upptar nu 8,5 cm i bokhyllan med högsta hyllhöjden. Internationellt ser man, till skillnad från här hemma i ankdammen, inga tecken på någon avmattning när det gäller myntintresset och auktionsresultaten. I USA slogs t.ex. nyligen världsrekord, då en silverdollar 1794 klubbades för motsvarande 69 miljoner kronor.

Även i Sverige hjälps prisnivåerna upp av det internationella materialet, som naturligtvis omsätts även här. Svenska Numismatiska Föreningen (SNF) hade t.ex. auktion i helgen, MISAB 8, och återigen stärktes trenden att internationellt och högkvalitativt material betalas bäst … medan ”allmängodset” har allt svårare att hitta köpare. När man kikar igenom resultatet förvånas man över att så många objekt faktiskt är billigare idag än vad de var när jag samlade mynt som grabb för 30-35 år sedan. Och denna alltjämt växande skillnad mellan ”toppobjekt” och ”allmängods”, talar ju sitt tydliga språk; återväxten inom myntsamleriet i Sverige är i högsta grad oroande (åtminstone för de av oss som tänker efter lite).  – Men själva talar MISAB bara om ”succé” och ”en fantastisk auktion”. Naturligtvis för att försöka generera nya inlämningar … men ÄR verkligen detta rätt kanal för säljare av numismatiskt allmängods …? För den som endast har toppobjekt kan det kanske vara värt att förhandla ner provisionen till några enstaka procentenheter och hoppas på bra budgivning … men för det stora flertalet säljare blir det verkligen inte mycket kvar när alla transaktionskostnader räknats av.

Enligt bloggkollegor besöktes helgens SNF-auktion av ”närmare 80 myntsamlare”  (Roland ”Falcoin” Falkensson) alt. ”deltagarantalet var all-time-high för Misab””auktionssalen var fylld till bristningsgränsen” (Ingemar ”SNF” Svensson). Stämmer 80 personer, så innebär detta ca hälften av vad vi brukade ha i Göteborg på 1990-talet … och är ”bristningsgränsen” rätt, är antalet ungefär detsamma. ;o)

Enligt Roland Falkensson var SNF:s meste köpare denna gång det ökända företaget Mynthuset Sverige i Malmö. Ett företag som fått massiv kritik för att lura folk och skrämma bort potentiella myntsamlare. Mynthuset har specialiserat sig på att utnyttja allmänhetens okunskap om mynt, medaljer och numismatik. Man riktar sig speciellt till äldre människor utan erfarenhet av myntsamlande och försöker genom hutlös prissättning och egenproducerade objekt, framställa dussinvaror och silverskrot som ”exklusiva historiska investeringsobjekt”. Ofta är taktiken att erbjuda ETT objekt till någorlunda vettigt pris … och sedan binda upp köparen i ett prenumerationsavtal som brukar innebära prisnivårer på MINST +500% över marknadsvärdet. Åtskilliga är de pensionärer som förlorat stora pengar på något de trodde skulle bli ett fint arv till sina barn. Andrahandsmarknaden för detta skräp heter Tradera och priserna är låga.

Lite trist att skojarna på Mynthuset och den generella internationella myntmarknaden, är det som får SNF att tro att det i Sverige råder en allmän ”stark efterfrågan på mynt och andra numismatiska föremål” … för detta talar INTE för att SNF varesig vill eller kan göra något åt hobbyns återväxtproblem … om man nu ens är medveten om det …?

Krona eller Klave …?

I tisdags skrev jag några rader om jubileums-tvåkronan 1921 (eller kanske snarare en väldigt speciell sådan). Hur som helst är den, jämte den från 1932, ett par bra exempel på att åtsida och frånsida (avers och revers, framsida och baksida) … krona eller klave? … inte alltid är så lätta att fastställa. Man kan ju tycka att KUNGEN borde vara framsida och SKÖLDEN baksida – vilket det också skulle vara … om vi hade singlat slant! Men i numismatiska sammanhang finns det faktiskt rangordnade regler för vad som skall betraktas som åtsida på ett mynt:

  1. Myntherrens bild
  2. Myntherrens namn
  3. Myntherrens initialer
  4. Myntherrens vapen eller vapensköld
  5. Myntherrens valspråk
  6. Kunglig krona eller symbol för regenten
  7. Riksvapnet (stora eller lilla)

Allt detta går att läsa i Bertel Tingströms oumbärliga bok ”Svensk Numismatisk Uppslagsbok” (utgiven i flera upplagor). Och eftersom kung Gustaf V är myntherren bakom tvåkronorna 1921 och 1932 (och inte Gustav Vasa resp. Gustav II Adolf), så kan dessa båda mynt kanske tyckas vara ”lite bakvända” – ur numismatisk synvinkel. Det tyckte man t.o.m. i den kungliga kungörelsen, då dessa mynt utkom. För där angav man faktiskt kungabilderna som åtsidor – tvärt emot numismatikens regler.

Om detta berodde på att författarna av kungörelsen kände sig mer förtrogna med spel och dobbel (se förordning ovan t.v.) och det gamla fina spelet krona eller klave … än med numismatiken … är dock mer än jag vet.

På det nytagna fotografiet ovan har jag dukat upp lite grejer som har med företeelsen singla slant att göra. I botten har jag lagt Monica Golabiewski Lannbys (MGL:s) alldeles fantastiska bok Pengar i folkmun – och mynt i seder, bruk och poesi”, utgiven år 2000.  – Till och med svärmor blev glad över denna julklapp!  ;o)
Den stora ”trägrejen” är en s.k. KLAVE (eller kreatursklave) som ju i högsta grad har formen av en vapensköld … något som tillsammans med en KRONA förekommer på mynt alltifrån medeltiden och framåt – t.ex. på Sturemarker.

Enligt MGL finns uttrycket ”krona eller klafwe” först nedtecknat 1769 … med spelet är sannolikt mycket äldre än så. Romarna kallade det för ”navia aut caput” (= skepp eller huvud), vilket förmodligen syftar på de stora kopparslantarna med Janushuvud på åtsida och en skeppsstäv på frånsidan. I England heter det ”cross and pile” och i USA ”heads or tails” – jämför exv. med silverdollarna ovan … och den lite mer vågade varianten som jag diskret placerat i klavens mitt. ;o)

Högst upp i mitten av bilden ligger en 1 Skilling Banco från Karl XIV Johan. Av bilden att döma är det ju inget konstigt med den … det är bara det att just denna är en s.k. ”taskspelarpeng” – med kungens bild på båda sidor! Ett hemmabygge tillverkat av två nedslipade och ihoplödda mynt. Falskspelaren har naturligtvis haft ytterligare en dylik, men med frånsidan på båda sidor. Och på så sätt har han alltid vunnit i singla slant, genom att välja mynt i samma stund som motspelaren valt … krona eller klave …?

Numismatik på internet

Nästa lördag är det åtta månader sedan jag började blogga om mynt, medaljer och numismatik. Hittills har det blivit lite drygt 20 inlägg i månaden och nästan lika många kommentarer. Den senare siffran tycker jag borde vara betydligt högre, men jag vet av erfarenhet att antalet läsare inom myntsamlarnas skara alltid varit avsevärt större än antalet skribenter. Ingen nytt under solen alltså.

Redan från början skrev jag: Myntbloggen.se är tänkt att bli en rikt illustrerad, populärvetenskaplig blogg om mynt, medaljer och övrig numismatik” och klargjorde att ”för mig är mynt och medaljer utmärkta illustrationer av vår historia. Mängder av historiska händelser kan åskådliggöras med hjälp av numismatik”. Och efter åtta månader har det faktiskt blivit nästan 500 numismatiska illustrationer!

En av anledningarna till att jag startade Myntbloggen.se är att jag är duktigt besviken på vad ”institutionerna”, Kungl. Myntkabinettet (KMK +70% kvinnor) och Svenska Numismatiska Föreningen (SNF 100% gubbar) gör (eller snarare INTE gör) för att försöka ”sprida numismatikens evangelium” i Sverige. Trots stora potentiella resurser i form av stiftelsepengar, saknar man tyvärr helt förmåga att marknadsföra och skapa intresse för myntsamlandets tjusning. – Eller entusiasmera och introducera allmänheten i numismatikens fascinerande värld. – Kan man inte? – Eller vill man inte? – Eller vad är det för fel?

Man talar gärna om att man har ”nationellt ansvar” (KMK) och hävdar att ”man är den naturliga samlingspunkten i Sverige” (SNF), men gör i praktiken inte ett jota för att leva upp till detta. Efter dryga 15 år på nätet är deras bidrag till numismatiken och myntsamlandet i Sverige (utanför tullarna) bara genant och pinsamt. Skäms!! VARFÖR i hela världen HAR man en webbplats? … när man inte gör något vettigt med den!?

  • Myntkabinettet är ett specialmuseum med nationellt ansvar inom områden som penning- och finanshistoria samt medaljkonst.
  • Svenska Numismatiska Föreningen är ett vetenskapligt samfund, som ska stödja och främja numismatisk forskningen i Sverige.

Om sitt uppdrag skriver Kungl. Myntkabinettet – Sveriges Ekonomiska Museum så här:

  • Vi ansvarar för statens samlingar av mynt och andra betalningsmedel samt medaljer och andra föremål med numismatisk anknytning från hela världen.
  • Vi ajourhåller och bearbetar ett nationellt myntfyndregister. Genom utställningarna tillgängliggörs samlingarna.
  • Vi verkar för att alla ska få möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande.
  • Det yttersta målet är att bevara kulturarvet samt att verka för ett ökat intresse och ökad kunskap om äldre tiders historia.

På Myntkabinettets ”ansikte mot omvärlden”, Myntkabinettet.se, får man emellertid en helt annan bild av ”det nationella ansvaret”. Hemsidan är, om inte stendöd (som SNF:s dito), så i alla fall under all kritik. Istället har man gått på (den före detta?) trenden och satt upp en FaceBook-sida … där man ännu inte sett röken av varesig numismatik eller något som har med samlande att göra. Inkopierade notiser från SvD Näringsliv och Dagens Industri varvas med diverse tjat om föreläsningar i ekonomi (INTE numismatik, medaljkonst eller annan kultur). – Urtrist! – Något som även besöksstatistiken bekräftar. Veckan med flest antal besök inträffade i november förra året, då 26 personer(!?) tittade in (= knappt fyra om dagen). På Myntbloggen.se har det som jämförelse varit omkring 600 unika besökare per dygn den senaste tiden … och det ökar hela tiden …

VARFÖR har man då helt övergivit numismatiken? Beror det på att man ingenting kan? Eller har det andra orsaker? Kanske är man inte längre intresserad? Är man månne för gammal och gaggig? Eller tycker man att det räcker med att man ”författat” varianter av 30-35 år gamla uppsatser med titeln:  ”Vad är numismatik?”  (KMK resp. SNF) … och lagt ut dem på webben?

Det ENDA som är positivt med KMK/SNF för oss som bor utanför Östermalm och Gamla stan är Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT). Den livar upp stämningen ett par snäpp åtta dagar om året … med de resterande 357 har man inte mycket att erbjuda. Skall man pressa fram ytterligare ett undantag får det nog trots allt bli Mynthandeln MISAB (startad 2009) eller Myntauktioner i Sverige AB som det egentligen heter. Rollerna mellan museimän, numismatiker, mynthandlare och samlare är ju idag mera upp-och-ner än någonsin tidigare … så att ”samlare” driver mynthandel och ”handlare” skriver artiklar (bloggar) är väl helt OK … när museifolket ”hänger på Fejjan”… ;o)

– Så där ja! … då borde det väl finnas ”bränsle” till kommande helgs ”myntsnack” i kungliga hufvudstaden.  – Tur att man slipper höra allt …  ;o))

P.S.  Trevligt att notera att man på Myntkabinettet läser Myntbloggen och att faktafelen på sidan Sveriges Mynt har korrigerats efter detta blogginlägg för fyra månader sedan. Nu dröjer det väl inte länge förrän man får läsa ett stort reportage om Myntbloggen.se i Svensk Numismatisk Tidskrift … man brukar ju bara vara 4-6 månader efter … ;o)

Sju veckor till FriMynt

Igår bloggade jag om några tvåkronor som fått ett nytt liv i form av prismedaljer. Nu har jag hittat ytterligare en graverad tvåkrona – jubileumsmyntet från 1921 som normalt har omskriften 400-ÅRSMINNET AV GUSTAV VASAS BEFRIELSEVERK på ”kungasidan”  (som faktiskt är frånsida på detta mynt – åtsidan bär myntherrens namn) … men i detta fall istället bär följande text i vacker skrivstil: Lyckopeng för Grand Hotel 19-8/3-26.

Googlar man lite finner man att Grand Hotel i Stockholm år 1926 genomförde en ombyggnad och modernisering där byggnaden fick sin nuvarande fasad utformad av arkitekten Ivar Tengbom. Men nu skall vi inte till Stockholm denna gång – utan till Helsingborg. När man söker vidare upptäcker man nämligen att Grand Hotel i Helsingborg inte bara invigdes 1926, utan just den 8 mars 1926. Både lyckopengen med Gustav Vasa och hotellet fyller alltså 87 år – nu på fredag! Grattis!  ;o)

På webbplatsen Helsingborg.se läser vi bl.a. följande:
– Grand Hotel, beläget vid Stortorgets södra sida, har sedan tillkomsten (invigt 8 mars 1926) varit ett av stadens representativa hotell och restauranger. Grand Hotel drevs under många år av Frans Johan Frölich, övertogs senare av Sven Bylander och därefter av Olle Bornefors. Hotellbyggnaden är till det yttre i stort sett oförändrad sedan 1926. Fastigheten har en intressant och komplicerad byggnadshistoria. År 1917 köptes tomten, tidigare disponerad av Hotell Munthe, av AB Skånska Handelsbanken, som planerade att bygga ett stort bankpalats. Som arkitekt utsågs stockholmaren Ernst Stenhammar. Kort därefter uppfördes en mindre del av byggnaden, men sedan avstannade bygget av olika skäl. År 1919 gick de båda Handelsbankerna samman med Bank AB Södra Sverige, under namnet AB Svenska Handelsbanken. Eftersom Bank AB Södra Sverige redan hade ett ståtligt bankpalats på andra sidan torget, nuvarande Handelsbanken, skrinlades planerna på byggande av det nya bankpalatset. Vid samma tid rådde en skriande brist på hotell i Helsingborg, något som stadens styrande tänkte sig kunna lösa genom byggande av ett kombinerat konserthus och hotell. Innan detta bygge blev av löstes hotellbristen då det planerade bankpalatset omvandlades till Grand Hotel. I dag ingår hotellet i den internationella Clarionkedjan.

Tänk vad mycket ett gammalt mynt kan berätta. – Och vad kul, spännande och lärorikt det är att efterforska sina objekt och försöka lära sig mer. Med internet är det enklare än någonsin … för vissa saker hittar man inte ens i +50 hyllmeter numismatisk litteratur.

Lyckopengen får man väl överväga att ta med söderut i slutet av april … då årets höjdpunkt för alla myntsamlare går av stapeln, FriMynt i Helsingborg, som i år faktiskt  arrangeras för 39:e! gången, lördagen den 27 april 2013.  – Missa inte detta!