Kategoriarkiv: Svenska Mynt

Varit hängd klockan 12 …

Publicerat av
4

Nä då, det är inte frågan om någon offentlig hängning mitt på blanka dagen … 😉

Nej, idag tänkte jag, på förekommen anledning, tipsa lite om hur man kan avslöja om ett mynt har ”varit hängt”  (monterat) eller inte …?

Tidiga svenska dalrar och riksdalrar har många gånger bevarats till våra dagar tack vare att de varit hängda (d.v.s. att de haft en pålödd ögla och burits i en kedja runt halsen) och genom denna alternativa användning lyckats undgå smältgrytorna exv. i samband med Älvsborgs lösen, då massor av silvermynt gick åt.

Av denna anledning bör man granska stora silvermynt från 15-1600-talen extra noga på två speciella ställen – klockan 12 på åt- och frånsidan, samt på motsvarande ställe på andra sidan. Svartsjödalrar är t.ex. oftast hängda kl. 12 på frånsidan (ovan Kristus-bilden), medan man på sonen Eriks dalrar, statistiskt sett, oftast finner hängspåren kl. 12 på åtsidan (ovan kungabilden). I det senare fallet letar man alltså efter oregelbundenheter (lödspår) högst upp på åtsidan och följer sedan randen för att se hur det ser ut på den och på motsvarande punkt på frånsidan. Eftersom dessa mynt inte har regelbunden stampställning kan hängmärkena då hamna exv. kl. 2 på frånsidan.

Oftast är detta ganska enkelt att konstatera (men kanske svårare att erkänna?), men det finns också sällsynta exempel på mycket snyggt borttagna monteringsspår. Mynt som är/varit förgyllda eller polerade sätter naturligtvis genast igång varningsklockorna och då kommer luppen fram. Kan väl också hastigt nämna att på 17-1800-talen blev det allt vanligare att montera mynt som broscher … speciellt Gustav III:s riksdalrar … och då sitter lödspåren (nålens infästningar) vanligen på frånsidan kl. 3 och 9 istället.

Året var 1867 …

Publicerat av
Svara

En sommarkväll i juni 1867 träffades tre ynglingar som var roade av mynt, medaljer och numismatik. Herrar Lagerberg, Selling och Sahlström satsade 250 riksdaler vardera på ett vågat projekt som skulle vara i nästan 20 år. När kvällen var till ända hade de startat Skandinaviens första mynthandel – i Göteborg!

Magnus Sahlström (1849-1925) hoppade av firman redan efter ett par år, men Harald Waldemar Selling (1841-1920) drev rörelsen fram till 1886, då han emigrerade till USA. Chefen för Göteborgs Museum, kammarherre Magnus Lagerberg (1844-1920) var firmans ”sleeping partner” under alla år fram till slutet – anno 1886.

Magnus Lagerberg var en mycket stor gynnare av svensk medaljkonst och har bl.a. kallats ”1800-talets största medaljentusiast”. Det är högst troligt att han haft ett finger med i spelet då Selling från 1869 och några år framåt, utgav en rad medaljer av unga göteborgska förmågor som, Aron Gerson och Ernst Hugo Ekwall. Elias Brenner-medaljen, som illustrerades i förra blogginlägget, graverades av Ekwall i Göteborg och slogs 1876 i en mjuk tenn/bly-legering. Året därpå präglades dessutom 15 ex. i brons och 12 ex. i silver (Ø 46 mm, 45,5 gram) på Kongl. Myntet i Stockholm. Kanske var dessa tänkta som Svenska Numismatiska Föreningens (SNF:s) första medaljer? Så blev det emellertid inte, eftersom man beslutade utge en liten jetong (Ø 31 mm, 12,5 gram) istället. Denna graverades 1877 (jämte dito över Keder och Berch) av den mera välkände mynt- och medaljgravören Adolf Lindberg. Givetvis var det medaljentusiasten Lagerberg som initierade – och betalade – även dessa.

Magnus Lagerberg var dessutom en av grundarna av SNF, tillsammans med herrar Stiernstedt och Snoilsky. Riksheraldikern friherre August Wilhelm Stiernstedt (1812-1880) var åldermannen i sällskapet och hade både ett stort kunnande och en stor myntsamling. Han var given som SNF:s förste ordförande. En post han innehade fram till sin död 1880. Greve Carl Snoilsky (1841-1903) var förutom skald, diplomat och bibliotekschef även myntsamlare och numismatiker. Han var dessutom SNF:s ordförande åren 1891-1903.

På bilden ovan ses tre medaljer över Stiernstedt, Snoilsky och Lagerberg. Den första, med Stiernstedts motto på reversen; ”Arbete Vinner Seger”, är graverad av Veyrat i Brüssel och använd som spelpenning. De två följande är formgivna av Adolf Lindberg.

Skulptören och medaljkonstnären Gösta Carell (1888-1962) har gjort jubileumsmedaljen på bilden här till höger, utgiven av SNF 1948. På åtsidan föreningens tre grundare och på frånsidan ”en fri tolkning” av diverse numismatiska objekt i olika storkekar – långt ifrån skalenliga.

För den som vill läsa mer om detta rekommenderas Högbergs ”Svenska Numismatiker under fyra sekel”, Göteborg 1961 och Nordlinds ”Harald Waldemar Selling 1841-1920. Skandinaviens förste mynthandlare”, NM XLI, festskrift till Ian Wiséhn, Stockholm 2001.

LACAG TAADA ISKA EGG!

Publicerat av
Svara

Idag damp det ner ett reklamblad i brevlådan, som vid första anblicken föreföll ha något samband med höstens språkkurser? Det visade sig dock vara ett informationsblad från världens äldsta centralbank – Sveriges Riksbank, grundad 1668.

När jag gick i skolan fick man lära sig svenska och engelska. Därefter stod valet mellan tyska och franska. Det blev tyska – och sedan ”fyraårig teknisk”, främst p.g.a. att denna linje innehöll minst språk. Detta var nämligen inte alls mitt favoritämne. Den lilla tyska jag lärde mig räcker väl på sin höjd till att beställa en Jaeger Schnitzel und Bier, bitte.  😉

Tydligen är språk som tyska och franska … latin, ryska, portugisiska  … mandarin, hindi, japanska etc. helt ute nu för tiden.  – Åtminstone om man får tro Riksbanken, som istället ser sig nödgad att 2013 kommunicera med medborgarna på ”fyra nyanser av arabiska”?, serbokroatiska?, somaliska?, romani? m.fl. språk.  – Idag behövs det tydligen betydligt mer än: KOLLA PENGARNA!

(Maghreb)arabiska siffror har vi ju förvisso fått lära oss använda sedan vårt första årtalsmynt kom ut år 1478. Svårare är det med de arabisk-turkiska dito, men även dessa behärskas av många myntsamlare. Men vad Riksbankens långa lista av märkligt kombinerade krumelurer egentligen är för språk?  – Ja, det övergår åtminstone mitt förstånd. Även Google har sina begränsningar.

Med tanke på hur serviceminded våra s.k. affärsbanker är när det gäller ”Riksbankens betalningsmedel” (sedlar & mynt), är det i alla fall tryggt att höra att:
– ”Riksbanken ansvarar för att försörja landet med sedlar och mynt och ser till att pengarna behåller sitt värde över tiden”.  – Nu kan man sova lugnt.  😉

Ha en trevlig helg!

P.S.  Artikeln om Evert Taube-medaljen … ser för närvarande ut att bli en bok …?  😉

Grattis Tjabo!

Publicerat av
Svara

Idag firar Kung Carl XVI Gustaf
40 år på tronen. Grattis!

Kvällens ”minnesprogram” signerat Sara Bull (en timslång intervju utan en enda vettig fråga) var väl ungefär lika uselt som gårdagens jubileums-konsert var strålande bra! Det är minsann inte var dag som stockholmarna lyckas producera ett så underhållande TV-program. Hatten av speciellt för den fullkomligt lysande konferenciern Stefan Forsberg på Konserthuset.

Sveriges Riksbank vill också vara med och fira – med ett minnesmynt! … men inte idag. Nej, man har dessvärre helt missat timingen för denna utgåva. Och detta trots att man haft gott om tid på sig. Redan i mars månad skrev man så här på sin hemsida:

– ”Alla 1-kronor som ges ut 2013 får den här speciella präglingen. Mynten kommer ut tidigast under november 2013 eftersom utgivningen av bruksmynt styrs av efterfrågan i samhället. Därför kan det dröja innan mynten kommer ut i cirkulation”.

Dålig planering med andra ord. Och en försutten chans att ”göra lite reklam”. Svagt.

För formgivningen av det nya minnesmyntet svarar den produktive skulptören, mynt- och medaljgravören Ernst Nordin … som figurerade här på Myntbloggen för på dagen ett år sedan. Ernst är för övrigt också konstnären bakom ”2015 års mynt”, som i sann Riksbanks-anda kommer att utges i slutet av oktober 2016 …  😉

Pengar är inte vad det varit …

Publicerat av
Svara

     

Än idag inspireras svenska banker av Posten (kommer ni ihåg den?) … och dess baneman, Ulf Dahlsten. Affärsidén är enkel; att genom ”monopol & kartell” påtvinga kunderna allt sämre service … och ”kompensera” detta med ständigt höjda priser.

Idag läser vi i den (allt mer kvällstidningslika) norska avisen Schibsted/SvD (Svenska Dagbladet) att Sverige nu är ”näst sämst i hela EU” när det gäller antal bankomater per innevånare. Storbritannien och Tyskland har nästan tre gånger fler räknat efter befolkningsmängd – och 30 gånger fler om man ser till areal. Endast Tjeckien är sämre än Sverige – men där finns ändå mer än 250 fler bankomater än här – på en yta som är mindre än 18% av Sveriges.  – Tja, alltid nåt!  – Europas sämsta bankservice!  😉

     

Med trots att Sverige är ett uland i ATM-täthet, kämpar bankerna på allt vad de orkar för att försöka införa det kontantlösa samhället. Enligt egen utsago för att höja säkerheten, förbättra miljön och sätta käppar i framhjulet för Hells Angels & Co. Naturligtvis inte för att tjäna mer pengar genom att tvinga på kunderna dyra kort!?  – Nää då, inte alls!  😉

Följden blir självklart att bankrånen minskar … samtidigt som butiks- och personrånen ökar. De digitala bedrägerierna (och ”misstagen”) ökar lavinartat och blir allt mer innovativa. Men utsläppen lär väl snarare bli större än mindre? – om vi nu har Europas sämsta bankomattäthet. För att effektivt bekämpa ”kriminella pensionärer” och andra skummisar som använder kontanta pengar, har den svenska bankkartellen enats om att införa ”husförhör” för kunder som sparat ihop så hisnande summor som 15.000 SEK. Denna siffra har man inte på något sätt ”tagit ur luften”. Nej då, den har man räknat ut enligt ekvationen 1 SEK = 1 EURO. Inom övriga Europa (EU) tillåter man nämligen insättningar på upp till 15.000 EURO (= 138.300 SEK enlig Forex idag) UTAN något påtvingat korsförhör dikterat av storebror i bankkartellen. Där får folk fortfarande själva bestämma över sin veckopeng!  – Här behöver vi tydligen förmyndare.

Fråga: Vem tjänar egentligen på bankernas doktrin; bekämpa kontantköp och uppmana folk att handla med kreditkort …?  – Kan det månne vara bankerna själva …?  😉

Ha en trevlig helg!  🙂

GNF firar 70-årsjubileum!

Publicerat av
Svara

I måndags gästades Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) av svensk numismatiks nestor, Lars O. Lagerqvist, som pratade om Nobelmedaljer. Och till hösten, närmare bestämt den 28 november, firar föreningen sitt 70-årsjubileum – med middag och allt!

Göteborgs Numismatiska Förening bildades ursprungligen 1943 under namnet Svenska Numismatiska Föreningen, Göteborgsavdelningen och  bestod i början av cirka ett 20-tal medlemmar som träffades en gång i månaden  i all enkelhet. Man bytte mynt med varandra och höll små föredrag och hade  mindre auktioner där objekt såldes till våra medlemmar. Sedermera bildades Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) som en helt  fristående förening och under senare år har föreningens medlemsantal varierat  mellan 175-200 personer i huvudsak bosatta i Göteborg och västsverige.

Men redan nu i september-oktober vankas det spännande numismatiska föredrag med göteborgska förtecken. Den 25 september håller nämligen Theodor Hassel ett föredrag i klubblokalen med titeln; ”Myntningen i Färjenäs under 1609-11” (d.v.s. Karl IX:s Göteborg på Hisingen) … och den några veckor senare får ännu fler ta del av detta, under ”Myntets dag” på Göteborgs  Stadsmuseum den 12 oktober 2013.

Kanske får vi då veta lite mer om de mycket sällsynta mynten på bilden ovan …?   🙂

  • Karl IX:s Göteborg. 2 öre 1609. Silver 1,76 gram. Typ I. SM -.
  • Karl IX:s Göteborg. 6 mark 1610. Guld 1,84 gram. Typmynt. SM 16.
  • Karl IX:s Göteborg. 36 daler (144 mark) 1610. Guld 44,74 gram. SM 75b.

Mynträkning: 1 svensk daler = 4 mark = 32 öre. Kurs: 1 riksdaler = 1½ daler = 6 mark.
Räkneenheter: 1 gross = 12 dussin = 144 stycken.

Anund Jakob (ca 1022-1050)

Publicerat av
Svara

Kung Olof Eriksson, ”Skötkonung” (ca 992-1022) har gått till historien som den kung som var först med att låta prägla mynt i Sverige. Dessa mynt har inskriptioner som exv. ULAVAS REX SVENO, OLAF REX SVEVO-x, (= Olof, svenskarnas kung), OLAF REX ANSTNETEI, ONLAFA RX SITUEN (= Olof, kung i Sigtuna) eller OLAFA REX ANCOL (Anglo)? eller LNCOL (Lincoln?). I princip är samtliga mynt i Olofs namn av s.k. CRVX-typ. Det vill säga imitationer (kopior) av den mynttyp som präglades under den engelske kungen Æthelred II, ”den Villrådige” (978-1013 och 1014-1016) omkring 991-997. Olof Skötkonungs myntning tros ha skett (främst?) i Sigtuna. I skarven mellan CRVX-typen och Long Cross-typen händer det något dramatiskt och både typindelning, stil och omskrifter degraderas kraftigt. Myntningen ter sig allt mer kaotisk och amatörmässig. Myntstampar kommer på avvägar, stjäls, handlas, byts och kopieras lite hur som helst.

Även Olofs son, Anund Jakob (ca 1022-1050), lät prägla egna mynt – likaledes kopior av kända utländska/engelska typer. Mynten i Anunds namn är av två olika typer:

  • Long Cross (ca 997-1035+) *
  • Pointed Helmet (ca 1023-1029) *

*  Årtalen avser de utländska förlagorna.

Utöver dessa båda mynttyper förekommer en del ”hybrider” (stampförväxlingar mellan olika typer – samtida förfalskningar?), som förmodligen tillhör en irreguljär myntning som inte behöver ha med det ursprungliga mynthuset att göra. Precis som i fallet med Olofs myntning, så totalhavererar såväl typindelning som läslighet – snabbt!

Long Cross-åtsidor med Anunds namn blandas plötsligt med frånsidesstampar av helt andra typer, såsom Small Cross (ca 1009-1017), Pointed Helmet (ca 1023-1029) och Short Cross (ca 1029-1035). Samtliga dessa ”typvidriga” hybrider återfinns för övrigt i Malmers kedja 157 (”blandkedja” – eller falskmyntarkedja?) … där man också hittar läsliga frånsidor av Short Cross-typ, som sammankopplats med mer eller mindre illitterata, barbariserade och äldre! åtsidor av Pointed Helmet-typ. Dessa hybrider kan som tidigast vara slagna under Short Cross-perioden 1029-1035 … men naturligtvis även senare. Vi vet inte. De behöver inte heller nödvändigtvis ha med den ursprungliga, kungliga, myntningen att göra. Vi vet inte.

Frågan är om denna ”mynthuskollaps” i handelsstaden Sigtuna kan ha något att göra med Knut den Stores påstående i brev år 1027, att han var ”kung över hela England och Danmark och över nordmännen och en del av sveonerna” …?

I Brita Malmers kedja 157 återfinns även den mycket omdiskuterade åtsidesstampen (Short Cross-variant ca 1029-1035), med omskriften: +CNVT REX SW (= Cnut Svearnas Kung) … som är stampkopplad dels med rätt typ (SMH 623-624) och dels med tre olika och felaktiga typer (SMH 625-627).

På Knut den Stores engelska Pointed Helmet-penningar börjar åtsidans omskrift normalt kl. 12, med ett kors följt av CNVT – REX ANG (eller varianter därav). Se teckningen till höger.

På det nedre myntet kan vi, precis som Lagerqvist påpekar (LL 15-16), känna igen namnet CNUT (CVNT) från spirans topp räknat. Läser vi omskriften därifrån får vi följande inskriptioner:
Åtsida: CVNT IO CON – I+LRN.
Frånsida: +RNVNIONORITICVN

Dessa stampar, med förvirrade (eller olösta?) inskriptioner (SMH 616-617, Malmer kedja 157), matchar varandra både stil- och textmässigt. De ”passar ihop” och är förmodligen graverade för varandra … under perioden 1023-1029. Vid ett senare tillfälle har emellertid denna åtsidesstamp (av okänd anledning) ”fått nytt liv” och felaktigt kopplats ihop med en Short Cross från 1029-1035 (SMH 622). Ett exemplar av den senare hybriden säljs för övrigt på SNF:s auktion MISAB 9 nu i september.

För den som vill läsa mer om detta rekommenderas:  a) Lars O. Lagerqvist: Svenska mynt under vikingatid och medeltid samt gotländska mynt. Stockholm 1970.  b) Brita Malmer: Den svenska mynthistorien – Vikingatiden ca 995-1030. Stockholm 2010.

SNF uppdaterad med SNT!

Publicerat av
Svara

Så har det då hänt! … lite i smyg?

Svenska Numismatiska Föreningen (SNF) har uppdaterat hemsidan med följande ”nya” PDF-nummer av Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT):

SNT 5-2012, SNT 6-2012, SNT 7-2012, SNT 8-2012, SNT 1-2013, SNT 2-2013, SNT 3-2013 och slutligen SNT 4-2013. Summa summarum åtta nummer alltså! Massor av numismatisk läsning! Stort GRATTIS!  – Det där hade minsann förtjänat en framskjuten plats på förstasidan.  – Keep up the good work, Lennart!

Passar på att – lite i smyg – suga i mig en gnutta av äran för detta … och konstaterar samtidigt att Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT) även återfinns på FaceBook!  – Och där är man minsann INTE efter sin tid! – Där är det redan september!  😉

Det är alltså hög tid att göra de sista förberedelserna inför lördagens kräftskiva!

Ber att få besvära om en trevlig helg!  🙂

Numismatikens konstnärer

Publicerat av
2

Ett eftersatt område inom numismatiken är kännedomen om konstnärerna bakom mynten. Kanske har för få myntsamlare intresserat sig för medaljkonsten …?

Den kunnige och alltid lika läsvärde Bengt Hemmingsson har berört ämnet i SNF:s senaste auktions-katalog. Hemmingsson skriver om 1559 års daler och nämner då den berömde flamländske skulptören, arkitekten och medaljkonstnären Willem Boy (ca 1520-1592).

Så vad kan passa bättre än att ägna några rader åt konstnären Willem Boy – mannen bakom Sveriges första medaljer! – och visa några medaljer som tillskrivs denne man.

Bengt Hemmingsson skriver bland annat:  – ”Dalern 1559 tillhör de konstnärligt sett mest framstående mynten från Gustav Vasas regering. Kungabilden uppvisar stor likhet med ett samtida porträtt i trä, den s. k. Gripsholmsreliefen, som i sin tur attribuerats till den i Sverige verksamme flamländske konstnären Willem Boy. Det har på goda grunder antagits att Boy åtminstone tecknat förlagan till 1559 års daler”.

Kan i detta sammanhang nämna att hustrun var ”måttligt glad” när jag kom hemsläpandes med vidstående gipsavgjutning av den berömda Gripsholmsreliefen. Stor, tung & gyllene! – och till råga på allt inköpt hos förnäma Bukowskis! … men ändå förpassad till kontoret. Hmm … undrar om ”kapsylsamlarna” är mera poppis hos tjejerna, än plåtmyntsamlarna …?  😉

Gustav Vasas Svartsjö-daler präglades första gången 1542 och är tveklöst ”ett renässansens mästerverk” inom svensk numismatik. – Ofta betraktat som ”Sveriges vackraste mynt”. – Men det är ett mynt – och ingen renodlad ”skådepenning”.

De äldsta svenska medaljerna tillkom först på 1560-talet. Dessa består å ena sidan av de fyra medaljer över Gustav Vasa (Hildebrand nr 10-13) som lär ha utdelats vid Gustavs begravning 1560 … och å andra sidan av en ensidig, skissartad medalj över Erik XIV (Hild. 12). Den första gruppen medaljer är alla tillskrivna den flamländske bildhuggaren Willem Boy (1520-1592). Medaljen över Erik är i dag också den – med tvekan – tillskriven samme konstnär.

Även under Johan III tillkom ett litet antal medaljer i samband med kröningen 1569. Hild. 7, 11-12 med enbart kungens porträtt, samt Hild. 14-16 med både kungen och drottning Katarina Jagellonica avporträtterade. Samtliga dessa medaljer är tillskrivna Willem Boy – och enligt tidens tradition alltid gjutna. (Den präglade medaljen fick vi i Sverige vänta på i nästan hundra år). Produktionen av dessa exklusiva utdelade belöningsmedaljer (gjutning, ciselering och ev. montering) har förmodligen lagts ut på entreprenad hos (olika?) juvelerare i Stockholm. Medaljerna var som regel avsedda att bäras och påträffas ofta med olika typer av montage (kantrand och ögla) och ibland utan eller med borttagna dito. Själva formgivningen (stenformarna?) är emellertid gjorda av mästaren själv; bildhuggaren, arkitekten och medaljkonstnären Willem Boy.

P.S. Proveniensen på Gustav Vasas pampiga daler 1559 (MISAB 9, nr 96) är för övrigt;
Ex. Antikören auktion 11, 1992, nr 145 … för den som är road av sådant.  😉

Numismatik är roligt!

Publicerat av
5

Ibland är det riktigt roligt med numismatik. Idag fick jag t.ex. tillfälle att ”dra på smilbanden” när jag ögnade igenom SNF:s auktionskatalog MISAB 9.  🙂

Redan när man läser Dan Carlbergs förord, blir man nyfiken:
– ”Ett klassiskt exempel på ett mynt som däremot är omskrivet och omdiskuterat är Karl XII:s öre SM 1715. På sidan 91 får vi ta del av kopparmyntskännaren Sonny Serrestams syn på detta mynt, som oavsett teori är en kopparmynts-klassiker”.

Serrestam inleder med:  – ”Åtskilligt har skrivits de sista årtiondena om detta mynt, där många spekulationer har gjorts till sanningar utan bevis” …

HaHa!  – Spännande!  – Vilka ”sanningar”!?  – Nya teorier på gång …?

Nix! Dessvärre inte. Märkligt nog bara en uppräkning av gamla ”sanningar utan bevis”. Efter att ha radat upp några strödda spekulationer som ”fakta” (utan att belägga dem), konstateras kort: – ”Det finns således inget som talar för att ettöret är samtida, utan ett planerat men aldrig utgivet mynt, som efterpräglats vid olika tillfällen” … Jaha!?  😮

Glädjande nog kan man dock konstatera att Serrestam nu fått kännedom både om Antikören auktionskatalog 11, 1991 och Mynttidningen 5/6 och 7-1994 … för dessa hade han helt ”glömt bort” i sin notis i Ahlström auktionskatalog 60, 1999.  😉

Sonnys ”lästips” är emellertid alldeles strålande … och återges nedan (med författare) i kronologisk ordning … efter herrar Berch 1773, Stiernstedt 1863, Appelgren 1927 …

Nathorst-Böös; Myntkontakt 3-1980, s.52-57.
Almer/Carlsson; Myntkontakt 4/5-1980, s.80-82.

Ottosson; Antikören auktionskatalog 11, 1991, s. 59-62.
Widjestrand; Mynttidningen 5/6-1994, s. 28-31.
Ottosson; Mynttidningen 7-1994, s. 28-31.
Serrestam; Ahlströms auktionskatalog 60, 1999, s. 78.

Hirsch/Nordlind/Lagerqvist; Bonde 6, 2010, s. 67-68.
Serrestam; SNF/MISAB 9, 2013, s. 91.

Proveniensen på Karlsteens vackra stockholmsöre 1715 (MISAB 9, nr 476) är för övrigt: Ex. Antikören auktion 20, 1997, nr 147 … och för ”omslagsmyntet”  (MISAB 9, nr 438), Arvid Karlsteens berömda peruk-riksdaler 1707, Ex. Antikören auktion 11, 1992, nr 306.  – För den som nu händelsevis är road av provenienser, d.v.s. myntens historia i samlar-/handlarleden. 😉