Knut den Helige?

God fortsättning på 2015! Hoppas ni är utvilade nu efter helger och långledighet. Själv är jag fortfarande mätt! 😉 Hur som haver har det blivit hög tid att inleda mynt-bloggandet för anno domini MMXV. Och eftersom denna dag påbjuder att man skall kasta ut granen – Tjugondag Knut kastas granen ut– tänkte jag mjukstarta med en myntliknade rund och graverad tingest – med anknytning till dagens namn; Knut.

Som myntsamlare kommer man då och då i kontakt med föremål i ”numismatikens periferi”. Objekt som egentligen inte passar in i samlingen, men som ändå är så pass spännande att det blir kvar i ”kuriosalådan”. – Åtminstone tills de hunnit bli ordentligt utforskade. Sigillstampen nedan till vänster är ett sådant objekt.

Inskriptionen lyder: + S’ THRVGOTI PRESBITERI = Sigillum Trugot Presbiteri. Motivet är en framvänd bröstbild av en krönt kung (helgonkung?). Materialet är brons och diametern Ø 34 mm. Proveniensen är en gammal myntsamling från Jönköpingstrakten. Har inte ägnat den så mycket tid sedan jag visade upp den för Lars O. Lagerqvist (f.d. chef för Kungl. Myntkabinetten) och Henrik Klackenberg (statsheraldiker) för många herrans år sedan, men för ett par år sedan fick jag ett ryck och tillskrev Dick Harrison (professor i historia vid Lunds universitet). Dessvärre kände ingen av dessa belästa herrar till någon präst/kanik med namnet ”Thrugoti”.

Det finns något danskklingande över Trugot och min första teori att motivet skulle kunna föreställa Knut den Helige? – hade de inget att erinra om. Klackenberg daterade den till ”högmedeltid”, något som förefaller stämma med sigillformen på 1200-talets mitt. Någon passande prälle har jag dock inte kunnat finna.

Av en ren tillfällighet snubblade jag nyligen över en tecknad avbildning av staden Revals sigill från 1340-talet (till höger på bildkollaget ovan). Den framvända kungabilden som kröner skölden fick mig genast att tänka på min gamla sigillstamp. Och efter lite googlande fann jag en viss biskop i just Reval (nuvarande Tallinn i Estland) vid namn Thrugot (1260/63-1279) … som såvitt jag förstår tidigare varit kanik(!) i Roskilde, innan han blev utnämnd till biskop av Reval av självaste påven Urban IV (född Jacques Pantaléon ca 1195 i Troyes, Frankrike, påve 1261-1264).

Så frågan är nu OM det verkligen kan vara denne ”Thrugot av Roskilde” som en gång haft detta sigill med en framvänd helgonkung? Om uti fall att, detta nu skulle vara fallet, är det kanske inte? Knut den Helige (ca 1040-1086) som avbildas, utan hans brorson Knut Lavard (ca 1095-1131). Den senare blev nämligen helgon-förklarad (1169) tack vara sin son, Valdemar den Store (1131-1182) … vars son, Valdemar Sejr (1170-1241), enligt legenden skall ha fått dannebrogen (Danmarks flagga) från skyarna under slaget vid Lindanäs, alldeles nära just Reval, den 15 juni år 1219. – Det börjar bli spännande!

Nu håller jag tummarna för att läsekretsen kan vederlägga eller utveckla denna smått fantastiska? historia till oanade höjder … 😉

Myntmässor våren 2015

Idag fick jag påringning från ”mässgeneralen” i Göteborgs Numismatiska Förening (GNF), Jan-Eric Gustafsson. Han undrade om vi hade något intresse av att vara med på Myntmässan i Göteborg lördagen den 28 mars 2015. Behövde knappast någon betänketid: –  Visst vi är med! – Kan man få två bord? Notera och reservera datumet i din kalender! Årets Göteborgs-mässa var mycket välarrangerad och lyckad, så jag skulle nog säga att det mesta talar för en lika lyckad uppföljning 2015.

Och exakt fyra veckor senare, lördagen den 25 april 2015, är det dags för 41:a upplagan av FriMynt  – Årets höjdpunkt för myntsamlare och ett gyllene tillfälle att utöka såväl samlingen som sina kunskaper. Massor av mynt, medaljer och numismatik att botanisera bland och kommunicera kring.

Antikören KB finns givetvis på plats (i samma monter som de senaste åren – på vänster sida mot läktaren till). För vilken gång i ordningen vet jag inte, men första gången var i alla fall 1982. – Titta förbi och tjôta lite, vet ja! Och vill Du handla lite också, går det alldeles utmärkt! Vi brukar plockar med oss lite “gott och blandat” och sådant som efterfrågats via mejl och telefon tiden innan mässan.

Över- & ompräglade tenar

Kikade in på Svenska Numismatiska Föreningens (SNF:s) hemsida och fann ”en ny utställning” (artikel/notis), om ”några gamla bekanta”, d.v.s. några kopparmynt som jag en gång haft i min ”tekniksamling”. Rubriken lyder: ”Konstiga präglingar på Gustav II Adolfs nyköpingsmynt” och författare är Erik Lie och Lennart Castenhag.

Några av dessa mynt finns tidigare beskrivna i Mynttidningen 2-1997 (samt i några Antikören-kataloger), jämte dito från både Säter och Arboga. Fenomenet med över- och ompräglade valsverksmynt är inte specifikt för Nyköpings myntverk – även om det verkar ha förekommit under såväl Hans Krolls som Marcus Kocks tid (jämför ”Lekstuga i Nyköping 1626 …?”).

Anledningen till dessa ompräglingar skulle möjligen kunna ha med olika arbetsstationers efterkontroll att göra? Om exv. utstansningsstationen inte var nöjd med vissa präglade tenars kvalitet (bredd, utprägling, tjocklek etc.), skulle man kanske kunna tänka sig att de ”återremitterade” dem till präglings-stationen? Var då t.ex. tenens tjocklek för tunn, eller bredden för smal, präglades de om i en lägre valör? Och var det utpräglingen som var för dålig, gjorde man helt sonika ett nytt försök? Hur som helst ville man säkerligen utnyttja kopparen så bra som möjligt och undvika svinn så långt det gick. Kvalitetsbegreppet är ju alltid en smula subjektivt.

Som komplement till herrar Lie & Castenhags litteraturreferens, vill jag även nämna Mynttidningen 3-1995 och 1-1996 … så får man en mera nyanserad bild av 1990-talets diskussioner om svensk kopparmyntning med valsverksteknik 1627-1632 … 😉

PITT! … men så kan man väl inte säga?

Det kryptiska rubriken anspelar på sketchen ”Hos doktorn” i revyn Gula Hund. Kanske åtminstone den ”erfarna” delen av läsekretsen minns Birgitta Andersson (frun), Gösta Ekman (bankdirektören) och Tage Danielsson (doktorn) – anno 1964. 😉

Men vad har då detta med dagens blogginlägg att göra? Inte ett smack! Men visst är det ett roligt ord. 😉

William Pitt, den äldre, 1:e Earl av Chatham (1708-1778) har inget med revy att göra – men väl numismatik!

Idag anlände en trevlig liten minnes-penning (en jetong som kanske också cirkulerat som skiljemynt?), med William Pitts porträtt på åtsidan och ett segelskepp samt AMERICA på frånsidan. Internationell brukar denna lilla slant, kort och gott kallas för ”1766 Pitt Halfpenny”… just denna undertyp med tillägget ”silvered”, då den är präglad i försilvrad (förtennad?) mässing. Diametern är Ø 28,3 mm, vikten 5,43 gram och stampställningen ca 160 grader. Och den är faktiskt relativt sällsynt.

Omskrifterna lyder; åtsidan: THE RESTORER OF COMMERCE 1766 – : NO STAMPS :
frånsidan: THANKS TO THE FRIENDS OF LIBERTY AND TRADE.

Anledningen till dess tillkomst var 1765 års brittisk-amerikanska stämpellag, på engelska kallad ”Stamp Act 1765”, som hårt beskattade de amerikanska kolonierna, efter de franska och indianska krigen 1754-1763. Lagen innebar en stämpelavgift på diverse rättsdokument, såsom testamenten, pamfletter, almanackor, tidningar och övriga skrivna dokument. Syftet var att skaffa intäkter till den brittiska staten för att betala av på landets skenande statsskuld. William Pitt de äldre motsatte sig detta och blev på grund av detta något av en hjälte i Amerika. Så här skriver en amerikansk numismatiker om saken:

As the struggle for independence from Great Britain intensified after the French and Indian Wars, William Pitt the Elder was one of the few members of Parliament who enjoyed the confidence and affection of his American brothers. The French and Indian Wars (in Europe, the 7 Years War), in North America had severely depleted the English treasury. In March 1765, the British Parliament instituted the infamous Stamp Act that taxed almost every piece of official paper issued in and for the colonies. Benjamin Franklin argued on the colonies behalf before Parliament and found an ally with Pitt, the First Earl of Chatham. To the great relief of all Americans, the Stamp Act was repealed in May of 1766. Pitt became a hero to America immediately. In New York, the Assembly voted to erect Statues of Pitt and even George III to commemorate the repeal.

Tidigare ansågs denna minnesprägling vara slagen i New York – eller Philadelphia … men på senare år har även London föreslagits. Inskriptionen ”THE RESTORER OF COMMERCE” talar möjligen för att präglingen initierats av brittiska handelsmän, snarare än amerikanska patrioter? Framtida forskning kan kanske ge besked …?

Jaså, är man saknad …?

Gjorde ni några fynd i Norrköping? Efter att FriMynt i Stockholm blev inställt blev jag tillfrågad om jag inte kunde tänka mig att åka till Norrköping istället. Tja, varför inte tänkte jag först, men sedan kom annat emellan och någon anmälan kom aldrig iväg. Nu läser jag på kollegornas bloggar att man tydligen var saknad … och det är ju alltid hedrande! 😉

– ”Enda besvikelsen var väl att två välrenommerade och kunniga mynthandlare, MyntGalleriet och Antikören, lämnat återbud i sista minuten”.

– ”Tyvärr hade Antikören och Myntgalleriet lämnat återbud vilket var synd eftersom dom ju behövts för att tillfredsställa de 167 betalande besökarna”.

– ”Bland utställarna fanns också en värmlänning, sammanlagt var det ett tjugotal säljare på plats, saknades gjorde tyvärr Antikören och Myntgalleri som hade lämnat återbud”.

Det förefaller som blotta antydan om intresse hade renderat annonsering!? – Ja, ja, gott att veta sitt ”marknadsvärde” i alla fall. 😉  Hoppas bara att ingen blev besviken på att vi inte dök upp. Hur som haver ser vi fram emot en ny inbjudan till myntmässan 2015 … så får vi se om vi skickar in en anmälan då istället. 😉 Rapporterna från 2014 verkar positiva …

För Hästafvelns Främjande

I år är det ”Hästens år”, enligt den kinesiska kalendern (närmare bestämt från 2014-01-31 till 2015-02-18) … så varför inte passa på att visa några hästmedaljer! Ovan ett bildkollage med porträttyper och gravörsignatursvarianter av Sveriges allra vanligaste ”hästmedalj”, Kungliga Stuteriöverstyrelsen belöningsmedalj: ”För Hästafvelns Främjande”, utdelad från och med år 1875.

I Bror Emil Hildebrands verk återfinns ”ursprungsvarianten” på sidan 525 i del 2 (Hild. 32). Där kan man bl.a. läsa: ”I ändamål att bereda uppmuntran till hästafvelns förbättrande hade Kongl. Maj:t d. 1 Nov. 1872 förordnat att en särskild belöningsmedalj skulle präglas, att af Stuteri Öfverstyrelsen vid årliga besigtningsmöten utdelas i silfver eller brons till egare af uppvista unghästar, som ansetts förtjenta att prisbelönas.”

Medaljen är INTE avsedd att bäras (jämför Medalj.nu), så eventuella bäranordningar är gjorda i resp. pristagares egen regi. Här är till exempel en som fått ”hästsidans” (frånsidans) omskrift bortgraverad och försetts med nålmonering på ”kungasidan” (åtsidan). Allt gjort i efterhand och ingalunda ursprungligt.

Under Oskar II förekommer sex stycken varierande porträtt – fyra formgivna och graverade av Lea Ahlborn och två av Adolf Lindberg. Under Gustaf V finns det två olika porträtt – båda av den sistnämnde mynt- och medaljgravören. Den vanligaste av dessa åtsidor finns för övrigt med och utan punkter i omskriften.

Dessutom förekommer lite olika frånsidesvarianter med varierande typsnitt och gravör-signatur: Först utan signatur på frånsidan samt omskrift i samma storlek och typsnitt som på åtsidan. Sedan med LEA AHLBORN längs vänstra kanten och FÖR HÄSTAFVELNS FRÄMJANDE med större bokstäver. Därefter med endast L.A. och omskriften i ännu större och bredare bokstäver. När Adolf Lindberg tar över ökar han bokstavsstorleken ytterligare och sätter även punkter mellan orden samt återgår till A/H med rak tvärslå. Under Gustaf V ersätts LEA AHLBORN till vänster i fältet av L.A. till höger på sockeln, samtidigt som åtsidans omskrift får punker mellan orden.

Medaljkonstnären Gösta Carell har gjort och signerat porträttet till Gustav VI Adolfs hästavelsmedalj, men vem som ligger bakom den sista, osignerade upplagan är mer än jag vet. Och f.ö. det kan mycket väl finnas flera varianter än de ovan nämnda … kanske någon i läsekretsen vet mer … vem blir först med att komplettera variantlistan …? 😉

Att misslyckas i affärer …

Ibland är det roligt nästan jämt. Brukar av rent principiella skäl inte bjuda på Svenska Numismatiska Föreningens (SNF:s) auktioner sedan ”den ideella föreningen” öppnat mynthandeln MISAB. I helgen gjorde jag ett undantag. Det skulle jag aldrig ha gjort. 😉

Budgivningen via NumisBids.com fungerade som väntat alldeles utmärkt. En mycket bra portal som erbjuder samlare en riktigt smidig tjänst. Rekommenderas varmt. Problemet var bara att MISAB denna gång lyckats ange OLIKA tidpunkter för anbudens deadline. I auktions-katalogen ”2014-09-17”, i nyhets-brev ”den 18 september kl. 21:00” resp. ”until Thursday September 18”. På portalen NumisBids.com angavs att ”Presale bidding closes: 18 September 2014 at 21:00” … men när klockan började närma sig 20.00 var det bara några få minuter kvar på nedräkningen. Fick endast iväg 39 bud innan den oväntade stängningen kl. 20.00 (istället för som annonserat 21.00).

Eftersom jag upplevde allt detta som lite otydligt, mejlade jag Dan Carlberg på MISAB (genom att svara på nyhetsbrevet från myntauktioner.se). Fick snabbt svar (från dan.carlberg@live.se) redan efter 20 minuter att ”du kan i lugn och ro planera din budgivning och skicka buden innan midnatt”. Sagt och gjort. Skickade ytterligare 118 bud (med ett sammanlagt värde av 326.350:- exkl provision) straxt innan midnatt.

Vid trekaffet på lördagen kikar jag in på myntauktioner.se för kolla resultatet. Noterar dels att jag fått en del poster och dels att några som jag bjudit på står som osålda!?? Mejlar omgående Dan Carlberg (20/9 14:57). Inget svar. Helgen passerar. Måndagen lider mot sitt slut … då svara Dan Carlberg (22/9 17:43): ”Detta verkar märkligt” …

Därefter följer en minst sagt krystad förklaring (fel mejladress!?) till att han slarvat bort de bud han visste var på väg ”innan midnatt”. För mig är det egentligen skit samma om jag lagt ner några timmars jobb i onödan. Eller om jag har eller mister 24-28 vunna auktioner. Eller om säljarna får sämre betalt. Eller om nio poster nu blev osålda p.g.a. detta slarv. Och hade Dan Carlberg haft kurage nog att medge att han gjort en miss, hade detta blogginlägg aldrig skrivits. Fel kan vi alla göra. – Till och med jag!? 😉 Men det som retar mig är den förhärskande ”von oben-attityden” inom SNF. Önskar jag fått ett annan bemötande än:

– ”En liten analys ger vid handen att du inte har skickat dina anbud till den anvisade adressen, vilket förstås är beklagligt. Vi önskar dig bättre lycka till nästa gång”.
– Nästa gång!?? Vad i hela världen får honom att tro att det blir en nästa gång? Varför skulle jag hjälpa MISAB:s inlämnare att få bättre betalt efter detta!?

P.S.  Ber att få gratulera SNF:s sekreterare till ”Garbo-medaljen” ovan (nr 984). Den såldes för utropet 500 kr … jag hade för övrigt 800 kr på min budsedel … 😉

Att lyckas i affärer …

Ibland är det roligt nästan jämt. Att sprätta upp den dagliga skörden av räkningar är väl inget man direkt gapskrattar åt … men idag var det faktiskt en riktigt trevlig upplevelse! Det visade sig att jag lyckats förvärva ett mynt som jag trodde att jag missat. 🙂

Som samlare är det ju kanske inte så ovanligt att man ”har många strängar på sin lyra”, d.v.s. att man parallellt ägnar sig åt olika typer av samlarområden. När det t.ex. är hopplöst att få tag i kopparmynt som platsar i samlingen, får man hitta på något annat. En myntsamling som jag, till och från, hållit på med i några år, är att försöka få ihop de mynttyper som hittades i ”grannruinen”, Gräfsnäs slottsruin, vid utgrävningarna där på 1930-talet. De svenska, danska och norska mynten var ganska lätta att hitta, men den nürnbergska räknepenningen 1589 med ”de tre gracerna” på, var knivig att finna. Men skam den som ger sig och till slut lyckades jag hitta den i Frankrike. När det gäller det praktfulla guldmyntet, dubbelsouvereignen från Tournai 1613, hade jag emellertid nästan gett upp hoppet. Har sett några från Brabant till salu (för hiskeliga summor), men jag ville helst ha en från samma myntort som fyndmyntet – staden Tournai i Flandern. För några veckor sedan fann jag en hos ett internationellt auktionshus … och nu är jag lycklig ägare till ett dylikt praktmynt! Blev först besviken när jag fick se resultatlistan. Myntet hade klubbats för dubbla utropet – d.v.s. exakt vad jag bjudit. Och eftersom jag i vanlig ordning bjöd sent, trodde jag att jag hade missat den … men icke! Enligt auktionisten hade mitt bud precis räckt till för att övertrumfa salen. Grattis på mig! 🙂

Vad skall man samla på …?

   

   

   

   

   

Antikens klassiska grekiska och romerska mynt? … och/eller … primitiva/premonetära betalningsmedel? Ettöringar genom tiderna? … och/eller … riksdalrar och porträttmynt? Guld-, silver- & kopparmynt? … eller endast svenska kopparmynt 1624-1654? Allt från en viss regent – exv. drottning Kristina … eller en person – exv. Olof Rudbeck d.ä.? Varför inte hela världens mynt!? – Eller det viktigast av allt … numismatisk litteratur!!

Sedan finns det ytterligare tusen samlarområden. – Allt är tillåtet! – och ”lika fint”. 😉

Den 1 september …

Måndag igen – och ny månad! Sommaren sjunger på sista versen och vi skriver alla redan september. Kräftskivor och valdebatter avlöser varandra – osäkert var det ljugs mest … 😉

När jag startade Myntbloggen.se för drygt två år sedan, skrev jag bland annat så här:
– ”Det finns numismatiska kontaktytor i det mesta! Historia, konst(historia), handel, ekonomi, geografi, släktforskning, arkeologi etc. etc.” … och … ”För mig är mynt och medaljer utmärkta illustrationer av vår historia. Mängder av historiska händelser kan åskådliggöras med hjälp av numismatik.”

Men vad i hela världen har då bildkollaget ovan med detta att göra!? Det kan väl inte finnas någon gemensam nämnare för dessa mynt och medaljer …? – Jodå! Är man bara tillräckligt långsökt/fantasifull kan man hitta numismatik och nya samlarområden i ALLT! 😉

Den 1 september … anno …

  • 1526 – Katarina Jagellonica (1), drottning av Sverige 1568–1583 och gift med kung Johan III (1568-1592), föds i Krakow i Polen.
  • 1625 (4) – En brand utbryter på Kåkbrinken i Stockholm och en stor del av Gamla Stan brinner ner. Detta utgör starten för 1600-talets stora omdaning av staden.
  • 1715 – Ludvig XIV (5) av Frankrike dör efter en regeringstid på fantastiska 72 år – den längsta av alla större europeiska monarker.
  • 1729 (3) – Huset Ruinart Maison de Champagne grundas och blir världens första specialiserade champagnehus.
  • 1920 (2) – Fransmännen grundar staten Libanon med Beirut som huvudstad.
  • 1939 (6) – Andra världskriget inleds då tyska trupper går över gränsen till Polen.