Vega & Nordenskiöld

Dagens namnsdagsbarn är Vega. Kvinnonamn av arabiskt ursprung, identiskt med stjärnan Vega i stjärnbilden Lyran. I Sverige mest känt som namnet på Nordenskiölds fartyg under den så kallade Vegaexpeditionen 1878-1880, då Nordostpassagen upptäcktes.

Adolf Erik Nordenskiöld (1832-1901) var en mångsidig man, född i Helsingfors, friherre, geolog, mineralog, polarfarare, upptäcktsresande och ledamot av såväl Svenska Akademien som Sveriges Riksdag. A. E. Nordeskiöld förekommer på flera svenska medaljer, bland annat den ovan illustrerade, som är formgiven av skulptören Elsie Dahlberg (1916-2005). Medaljen utgavs av Svenska medaljgillet 1980 och är en rejäl sak som mäter hela Ø 70 mm och i brons väger 255 gram.

Annars är den allra vanligaste medaljen över Nordensköld, den som utkom efter hemkomsten från Vegaexpeditionen 1880. Medaljen planerades och graverades redan året innan, då ryktet om bragden spreds över världen. Präglingen skedde hos Petterssons Knapp-makeri i Stockholm och stamparna graverades av den skicklige mynt- och medaljgravören Adolf Lindberg (1839-1916). Denna lilla medalj (jetong – Ø 27 mm, 9,75 gram) såldes i stora mängder under Nordenskiölds mottagande i Stockholm 1880. Det är idag betydligt svårare att finna en välbevarad originalask, än själva medaljen.

William Shakespeare

Idag är det 449 år sedan William Shakespeare (1564-1616) föddes.
Han lär väl inte behöva någon vidare presentation, så vi nöjer oss med en länk till Wikipedia för den som vill friska upp minnet.

I samband med 400-årsminnet av Shakespeares födelse, utgavs 1964 en minnesmedalj formgiven av skulptören och medaljkonstnären Paul Vincze (1907-1994). Se bild ovan. Brons Ø 57 mm.

Åtsidan: En vänstervänd bröstbild, omskriften: WILLIAM SHAKESPEARE (ovan) samt 400th ANNIVERSARY (nedan). Bakom porträttet konstnärens signatur ”P. VINCZE”, samt under detsamma: (C) THE SHAKESPEARE / BIRTHPLACE TRUST. 1964.

Frånsida: En man med bok och fackla (symboliserande evigheten) faller på knä framför en sittande kvinna, hållande teatraliska masker, symboliserande komedi och tragedi. Omskriften: WE SHALL NOT LOOK UPON HIS LIKE AGAIN, i exergen 1564-1964, längst ner längs kanten konstnärens signatur ”P. VINCZE”.

Konstnären Paul Vincze föddes i Ungern, studerade i Budapest och Rom. Han flydde till England 1938, där han inrättade en studio i London och blev brittisk medborgare 1948. Han producerade många fina porträttmedaljer i en kraftfull, lite Art Deco-inspirerad, stil och blev med tiden erkänd både internationellt och i Storbritannien.

Ny bok om Ädelforsdukater

Läser på Kjell Holmbergs blogg att den mycket kunnige numismatikern och mynthandlaren Bengt Hemmingsson författat en ny småskrift som utges av Numismatiska Klubben i Uppsala lagom till årets FriMynt. – Kanske ett liknande tilltag som undertecknad gjorde till FriMynt 1991?

Hemmingssons skrift bär titeln ”Dukater av guld från Ädelfors” och kan inhandlas på FriMynt, vid NKU:s sammankomster eller genom beställning via föreningens hemsida. Priset är blott 75 kr + eventuell frakt.

På bilden ovan en s.k. ädelforsdukat från kung Gustav III:s dagar. Den är präglad i Stockholm år 1771 av guld från gruvan i Ädelfors i Småland (vapenskölden kl. 6).
Just detta exemplar kommer från Antikören auktion 17, 1995, nr 229 … och hade dessförinnan sålts på Spink & Son i London, auction 94, lot #563, 1992.

Samlare delar med sig

Tycker det är väldigt trevligt att det finns myntsamlare som är genuint intresserade av sitt/sina samlarområden – och dessutom är villiga att dela med sig av sina erfarenheter!

Den kanske klarast lysande stjärnan är nog den flitige Lennart Castenhag på Sonesgården i Dala Järna. Lennarts specialitet är väl varianter på Gustav II Adolfs runda kopparmynt, men intresseområdet är uppenbarligen betydligt större än så. Här är de senaste artiklarna.

En annan flitig webbpublicist och samlare är Roland Falkensson i Junsele. Hans senaste projekt är att systematiskt gå igenom illustrerade auktionskataloger och försöka identifiera och sammanställa moderna svenska rariteter. Nu senast var det Karl XIV Johans mynt som avhandlades och tidigare har Oskar I och Karl XV gåtts igenom.

Tanken är att försöka utröna hur många exemplar det egentligen finns av de allra sällsyntaste årgångarna och varianterna. Utmaningarna består bland annat i att såväl gamla katalogbilder med grova raster, som nya PDF-dito i dålig upplösning, många gånger kan vara ”svårlästa” och därigenom kan samma mynt komma att räknas flera gånger. Frågeställningar som kan dyka upp är t.ex. – Är det en repa i själva myntet eller bara i tryckarens film? – Finns fläcken verkligen på myntet eller är det bara på fotot? Speciellt när det gäller moderna ringslagna mynt kan det vara en grannlaga uppgift att identifiera specifika skiljaktigheter (eller likheter), eftersom dessa mynt inte är lika hantverksmässigt gjorda som äldre mynt.

När man får upp olika mynt sida vid sida på skärmen är det dock lättare att få en överblick. Och på så sätt kan andra samlare, genom Falkenssons publicering, få möjlighet att hjälpa till med identifieringsarbetet. Och för att föregå med gott exempel får jag väl då meddela att jag på sidan över 1840 års dukat genast såg att det var något som inte stämde. Rolands ”ex 2”, från Bondes samling, hade ju 1830 års åtsida!? Första tanken var givetvis; Aha, en ny variant? … men icke. Förklaringen var helt enkelt att Nordlind råkat förväxlat bilderna (nr 695-696) i katalogen … och att Falkensson sedan kopierat felet utan att observera den grova pärlkanten. Ingen ny variant alltså.

Så där ja, det var blogginlägg nr 200 … och drygt 500 bilder har det också blivit.

En vecka till FriMynt

Så här kunde det se ut på Frölunda Torg för en sisådär 35 år sedan. Då arrangerades s.k. ”samlargator” för mynt- och frimärkssamlare ett antal helger om året. Kompisen Thomas och jag var med på många av dem, både i Frölunda och i Nordstan inne i Göteborg.  – Mina första ”mässor”.

Våren 1982 var Antikören med på FriMynt i Helsingborg för första gången – bara några månader efter att företaget startats. Och nu på lördag är det dags igen. Förr i tiden hölls alltid mässa på lördag-söndag, men sedan några år tillbaka arrangeras den endast på lördagen – vilket räcker utmärkt. Det brukar bli en stressig lördag och man är ganska ”schack matt” efteråt, så som utställare är det rätt skönt att komma hem igen och slippa söndagens alla tittare.
Nu gäller det ”bara” att få med sig ”rätt grejer” till mässan. Vet av erfarenhet att oavsett vad man tar med sig, kommer man få frågor om det som ligger kvar hemma …  ;o)

Antikören KB har samma plats som de senaste åren – på vänster sida mot läktaren till (monter 139-140).  – Titta förbi och tjôta lite, vet ja!  – Och vill Du handla lite också, går det alldeles utmärkt!  – Vi plockar med oss lite ”gott och blandat” så får vi se … ;o)

Välkommen till FriMynt 2013, Idrottens Hus i Helsingborg, den 27 april, kl. 11-18.

Mysterium II – rena grekiskan

Eftersom publiceringen av Otho-medaljen med MATVRA CELERITAS på frånsidan blev så lyckad och gav ”lite kött på benen”, tänkte jag nu lagom till helgen bjuda på ytterligare ”en nöt att knäcka”.

Den lilla medaljen på bilden t.v. har jag haft liggande i samlingen i bortåt 40 år! – utan att lyckats ta reda på dess ursprung. Den är uppenbarligen gjuten och mäter endast Ø 21 mm – vikten är bara 7,12 gram.
På frånsidan finns en högervänd bröstbild av en kvinna … och på frånsidan en stående, hjälmprydd(?) figur med spjut och sköld … Athena / Minerva?  Inskriptionen är skriven med grekiska bokstäver … men vad står det egentligen …?

Personligen tycker jag den påminner lite om de, ofta små, antikinspirerade medaljer med grekiska inskriptioner som Valerio Belli (1468-1546) gjorde … men jag har inte lyckats finna just denna. Jämför med Arvid Karlsteens förmodade gesällarbete som tidigare avhandlats här på Myntbloggen.

Så där ja … då får vi se om? – och vem som knäcker denna nöt …?

Ha en trevlig helg!

Mynt man känner igen

Det är märkligt det där att man kan känna igen ett mynt man kanske sett för 15-20 år sedan – eller härom veckan. På FriMynt i Helsingborg för ett par år sedan visade t.ex. en kund upp ett Arboga-öre 1627 med orden;  – En sådan här snygg Arboga har du väl aldrig sett? … Jodå, den där finns på omslaget av Antikören 10 … jag tror den kommer från Prippen … och mycket riktigt – där var den. – Samma ex!

Och när jag kikade igenom nya auktioner på Tradera härom dagen såg jag ett Kalmar-öre jag sett på eBay några dagar tidigare. Det blir allt vanligare att ”samlare” i Sverige köper svenska mynt på eBay och säljer dem vidare på Tradera. eBay’s utbud av äldre svenska mynt kommer främst från Baltikum och eftersom många är tveksamma till att handla därifrån blir priserna allt som oftast lägre än på Tradera.

Att ”samlare” även köper mynt de egentligen inte behöver, har alltid varit en viktig del av myntmarknaden och en stimulans för kommersen. Förr köpte många ”samlare” mynten hos mynthandeln och sålde dem sedan vidare på den lokala myntklubben. Idag är det internet och Tradera som gäller.

Den som har en myntsamling kan få göra en årlig vinst på 50.000 kr utan att skatta för detta. Kan man inte styrka sina inköpspriser gäller en schablon som i praktiken innebär att man kan sälja för 66.666 kr/år skattefritt. Har man däremot köpt in mynten i avsikt att sälja om dem, räknas man som ”hobbyhandlare” – och beskattas från första kronan.

Apropå att känna igen mynt man sett tidigare … dök det upp ”en gammal kändis” på nystartade Pegasus Auctions 2:a auktion … lot nr 2182 hade jag bestämt sett förut. Och igår fick jag mail från en samlarkollega som gjort samma upptäckt. Myntet ifråga finns avbildat och beskrivet i Antikören auktionskatalog 16, 1995, på sidan 27:

Fantasi-typer:  B) ”1 Fyrk 1625 – Valsverkspräglad på höjden”.
Är egentligen  (O. 6) en hammarpräglad 1 Fyrk 1624, som blivit dubbelpräglad vid präglingen, men där man i senare tid graverat om det nedre F:et så att det skall ge sken av en 5:a”.  – En fejkad fyrk 1624 alltså!

Äkta fyrkar 1625 finns av två olika typer (båda med årtalet ovanför de tre kronorna), slagna på två olika myntorter; Säter och Nyköping. Gemensamt för dessa är att de är mycket sällsynta. I Antikören 16 återfinns de som nr 20 (Säter) resp. 52 (Nyköping).

Guld, silver och papper …

Idag föll ”världsmarknadspriserna” på ädelmetallerna GULD (i pappersform) med 8% och SILVER (i pappersform) med 12% – så vitt jag vet … något helt unikt!?

Hur ett sådant extremt prisfall kan ske på så kort tid och vad det bero på, verkar experterna emellertid lite olika förklaringar till. På Svenska Dagbladet (SvD) ger man lite bakgrundsfakta till den märkliga ädelmetallhandeln med papper:

– ”De som köper en guldfutures behöver bara betala in en del av kontraktets värde på det konto som används för att handla med. På svenska kallas det marginalsäkerhet, på engelska bara margin. Säkerheten ska täcka eventuella förluster när framtidskontrakt säljs vidare. När guldpriset faller måste kontot fyllas på”.

Man kan ju tro att guld är guld och silver är silver … men så är det alltså inte alls. Samma dag som värdet på guld och silver i pappersformat faller som en sten … verkar det som efterfrågan på fysiskt guld och silver skjuter i höjden med sådan fart att vissa ädelmetallhandlare säljer slut på sina lager …  – Visst är det märkligt!?

På företaget Liberty Silver AB i Limhamn har man ett forum där det diskuteras runt detta. Även på sajten Ädelmetallforum.se diskuteras det.

Ser fram emot att läsa facit inom kort … ;o)

För den som är road av ett riktigt högt ”silverpris” kan jag rekommendera denna rara brakteat … med ett ”kilopris” på +500 miljoner kr. 😉

KNUT ERIKSSON (1167-1196).
Lödöse. 1 Penning (Brakteat) ca 1175-1185.
Stolt spatserande lejon åt höger, inom slät ring.
0,12 g. LL. XII:A:2-var. UNIK.

Typen = XR, denna stämpelvariant = UNIK! 
Jämför MISAB 1:20, då »den vanliga« såldes för 32.062 kr.

Detta unika exemplar kommer från en gammal samling och har enligt uppgift hittats vid Grankullestigen, Änggården, Göteborg, Västergötland. I referensverket ”LL 1970” inkluderar Lagerqvist denna mycket rara typ i Thordemans grupp VI:1 (1936), illustrerad med de båda mindre typerna »stående, tillbakablickande lejon« och dito »barbariserad imitation« (= samtida förfalskning – som bägge finns både vänster- och hörgervända), och kallar det hela för LL-grupp XII.

Lagerqvist för dem alla till Knut Eriksson (1167-1196), medan Jonsson i NM XL (1995) föreslår Sverker Karlsson (1196-1208). Något som spontant känns märkligt med hänsynt till motivvalet. Även Jonssons spekulationer ang. utmyntningsmängden ter sig tveksam. Är typindelning (och äkthetsbedömningen av imitationerna!!) fel, faller det hela platt. Vi skulle istället vilja föreslå Knut Eriksson för LL 2 och Erik Knutsson för LL 1a och 3 (samt imitationerna). Vetskapen om Knut Erikssons handelsavtal med Henrik Lejonet i Lübeck 1174-80 (omnämnt av Birger Jarl 1252) och avtalet med kung Henrik II av England 1185 (bl.a. om befrämjad handel på Lödöse) gör att man allvarligt måste överväga kronologin för LL XII:2 (inspirerad av Henrik Lejonet?) och LL XI:1a och 2 (efter Henrik II:s mynt). LL XI:1b f.ö. en 1700-talskopia och LL 3 en samtida imitation (förfalskning). Vi håller LL XII:2 för den äldre av dem – ca 1175-85.

Totalkaos på Tradera

Jaha, så då var det dags för ytterligare en Tradera-krasch. Denna gången har kunderna blivit så till den grad irriterade att händelsen t.o.m. spridit sig till kvällstidningarna – exv. Aftonbladet. På Traderas egen sida för ”Informations- och driftmeddelanden” är det dock som vanligt … tyst!

Traderas FaceBook-sida varvas kundernas skäll och upprördhet med Traderas dåliga bortförklaringar. Man skyller på någon odefinierad ”attack” …

– Det är rör sig om någon form av attack, säger Jenny Pedersén, presschef på Tradera.

… men personligen tror jag mera det har med Traderas generellt tveksamma teknik och den ofta tunga animerade annonsering att göra. Tunga annonser verkar hindra sidorna från att ladda fullständigt, ett fenomen som tidigare sammanfallit med att sajten blivit ”seg som kamelsnor” och att bildmaterialet, helt eller delvis, fallit bort. Tradera brukar dock kalla det hela för ”förbättringar”. ;o)

När jag i torsdags lade upp några auktioner på Tradera, drabbades jag t.ex. av ”en stor jävla animerad gubbe som viftade och störde” – på sidan ”Skapa annons”…!?  – Varför i hela världen lägger man dylika annonser på en sida där det fordras koncentration så att alla fält blir korrekt ifyllda? – Minst sagt irriterande och störande!

Jag tröttnade ganska snart och därför blev det bara en handfull auktioner denna gång. Frågan är om man vågar fortsätta att lägga ut ”1-kronas-auktioner” om Tradera tänker fortsätta så här? Man vet ju inte när Tradera kraschar och grejerna skänks bort p.g.a. att köparna inte kan logga in.  – Nä, nu det får nog bli eBay istället ett tag …

Arvid Karlsteen (1647-1718)

Eftersom gårdagens blogginlägg kanske blev i längsta laget … tänkte jag kompensera detta genom att idag bjuda på ett extra kort ett.  ;o)

Medaljkonstnären Johan Carl Hedlingers medalj över företrädaren Arvid Karlsteen … som faktiskt bygger på ett självporträtt som Karlsteen själv gjorde omkring år 1700.
Men naturligtvis tog sig mästergravören Hedlinger lite ”konstnärlig frihet” och bäddade in en diskret Fågel Fenix på Karlsteens broderade mantel (finns inte på originalet).

Medaljen ovan är präglad i brons och är dessutom en hybrid med ett porträtt av Nils Keder på frånsidan. Ett silverexemplar – med rätt frånsida, slaget i 1½-riksdalers vikt och med helt underbar patina! – finns för övrigt i Myntbloggens vinjett ovan.