Att lyckas i affärer …

Ibland är det roligt nästan jämt. Att sprätta upp den dagliga skörden av räkningar är väl inget man direkt gapskrattar åt … men idag var det faktiskt en riktigt trevlig upplevelse! Det visade sig att jag lyckats förvärva ett mynt som jag trodde att jag missat. 🙂

Som samlare är det ju kanske inte så ovanligt att man ”har många strängar på sin lyra”, d.v.s. att man parallellt ägnar sig åt olika typer av samlarområden. När det t.ex. är hopplöst att få tag i kopparmynt som platsar i samlingen, får man hitta på något annat. En myntsamling som jag, till och från, hållit på med i några år, är att försöka få ihop de mynttyper som hittades i ”grannruinen”, Gräfsnäs slottsruin, vid utgrävningarna där på 1930-talet. De svenska, danska och norska mynten var ganska lätta att hitta, men den nürnbergska räknepenningen 1589 med ”de tre gracerna” på, var knivig att finna. Men skam den som ger sig och till slut lyckades jag hitta den i Frankrike. När det gäller det praktfulla guldmyntet, dubbelsouvereignen från Tournai 1613, hade jag emellertid nästan gett upp hoppet. Har sett några från Brabant till salu (för hiskeliga summor), men jag ville helst ha en från samma myntort som fyndmyntet – staden Tournai i Flandern. För några veckor sedan fann jag en hos ett internationellt auktionshus … och nu är jag lycklig ägare till ett dylikt praktmynt! Blev först besviken när jag fick se resultatlistan. Myntet hade klubbats för dubbla utropet – d.v.s. exakt vad jag bjudit. Och eftersom jag i vanlig ordning bjöd sent, trodde jag att jag hade missat den … men icke! Enligt auktionisten hade mitt bud precis räckt till för att övertrumfa salen. Grattis på mig! 🙂

Myntmöte i Avesta

– ”D: 9. – IULI – 1794” … det vill säga, ”den 9 juli 1794”, står det att läsa på Sveriges enda minnesmynt av koppar – den valörlösa halvskillingen 1794, som slogs med anledning av konungens besök i Avesta nämnda datum. Idag för 20 år sedan firades detta med ett litet tårtkalas på Avesta Myntmuseum – och en minnesjetong i form av ett nålmärke.

Initiativtagare till detta ”Myntmöte i Avesta 1994” vad den i myntkretsar välkände samlaren och skribenten Per-Göran Carlsson. För värdskapet och visningen av klenoderna i Avesta Myntmuseum stod ”Mr. Plåtmynt” him self; Bertel Tingström – som även fördelade tårtan!

Övriga deltagare och mottagare av de tio minnesjetongerna var; Bengt Hemmingsson, Sonny Serrestam, Hans Menzinsky, Ian Wiséhn, Nils J. Lindberg, Ted Malmstedt, Jan-Olof Björk och undertecknad (de två sistnämnda utanför bild). Tårtan är borta, men nålmärket finns kvar! 😉 Mer om detta finns för övrigt att läsa i Mynttidningen 7-1994.

Mynttidningen 1997 – Innehåll

Trots att det är länge sedan utgivningen av Mynttidningen, får jag ofta förfrågningar om tidningen och om jag har några nummer kvar? – Senast i veckan faktiskt. Många vill komplettera – en del vi köpa hela bibban. Och det blev ju faktiskt närmare 800 sidor under fyra år, så det finns en del att läsa! En liten innehållsförteckning för 1997 hittar du nedan.

Mynttidningen (“kronjuvelen bland svenska numismatiska tidskrifter” … “mer påkostad än någon annan mynttidning”, som Wijk & Holmberg uttryckte det) utgavs av undertecknad under fyra år 1994-1997. A4-format och en hel del 4-färgstryck. I skrivande stund finns 16 (av 19 utkomna) tidningar kvar i lager, varav fyra är stora dubbelnummer.

Just nu är det lite av storstädning på lagret … så Du som söker tidningar, kataloger, större partier av mynt, sedlar eller medaljer … passa på att mejla oss Din önskelista, så skall Du få en offert som Du inte kan motstå! 😉

Mynttidningen 1-1997
A4-format, 36 sidor. Innehåller bl.a.

  • Auktionsvisning – Antikörens 20:e myntauktion.
  • FIDEM 1998 – Internationella medaljkongressen.
  • Drottning Margareta och Kalmarunionen 1397-1997.
  • Sigismund – kung av Polen & Sverige. Porträttmynt 1588-1632 (av W. Morawski och U. Ottosson).
  • Att samla mynt är som att resa i historien (av P. Carlgren).
  • Fåglar på mynt, sedlar och medaljer!
  • Mynttidningens rättelser (ang. 1 öre 1662) bekräftade!
  • Avesta-liarden 1654 – ett tillägg.
  • Sveriges krona och dess köpkraft 1873-1996.
  • Olika svenska mynts värdeutveckling perioden 1953-1996.
  • Raritetsbeteckningar.
  • Eurotecknet.
  • Sveriges 15 vanligaste mynt.
  • Äkta och falska blodsklippingar 1568 (av U. Ottosson).
  • Indiska tempelmynt (av F. Tufvesson).
  • Pisanello – medaljkonstens förste mästare (av U. Ottosson).

Mynttidningen 2-1997
A4-format, 36 sidor. Innehåller bl.a.

  • Vi har fått en ny inspirationskälla!
  • Kungliga Myntkabinettet – Sveriges Ekonomiska Museum.
  • I. Den högtidliga invigningen den 11 juni 1997.
  • II. Nyskapande, brett och spännande – i modern miljö.
  • III. En halv miljon föremål har mycket att berätta!
  • IV. Personal med visioner betyder stora möjligheter för framtiden!
  • Blod, mynt och medaljer – eller Franska Revolutionen ur numismatisk synvinkel (av T. Dyrborn).
  • Pseudo-mynt säljs via Internet och sanktioneras indirekt av både SNF och SMHF!??
  • Ulf Nordlinds Mynthandel i nya lokaler.
  • Kvalité betalades bra på Antikörens 20:e myntauktion i Göteborg!
  • Världsrekord igen! $1,815,000 betalades för silverdollar 1804!
  • Vasamuseet på Djurgården. Mynttidningen har sett mynten.
  • Numismatisk kuriosa – för den teknikintresserade. Varianter, variationer, felpräglingar & präglingsdefekter (av U. Ottosson).
  • Ytterligare några ”gamla godingar” för den teknikintresserade.
  • Rättelse: Oskar I:s myntporträtt (av U. Ottosson).

Mynttidningen 3/4-1997
A4-format, 60 sidor. Innehåller bl.a.

  • Efter fyra år och nästan 800 sidor – Mynttidningen byter skepnad!
  • Godbitar från Kungl. Myntkabinettet i Stockholm.
  • Fredrik I:s Avesta-slantar 1730-1750 – 8 öre täcker alla stiltyper!
  • Fina provenienser (uppgift om tidigare ägare) kan ge ökat ”samlarvärde”.
  • Storsamlare och konnässörer!
  • Vapenstrid i nya storlänet.
  • Göteborgs vapen – ingen slump! (av U. Ottosson).
  • Praktmyntet över Karl IX:s Göteborg slaget på Hisingen 1610!? (av U. Ottosson).
  • Stort utländskt intresse för svenska mynt!
  • Nyupptäckt silvermynt från Karl IX:s Göteborg! (av U. Ottosson).
  • Världens största myntklubb!
  • Har ”Sveriges förnämsta guldmynt” anknytning till Göteborg?
  • Myntskatten på den holländska ostindienfararen Akerendam som förliste utanför Norges kust år 1725.
  • Standardiserade medaljformat – 18:e storleker = Ø 56 mm.
  • Pafosfyndet (av I. Molander).
  • Verkningsfull opinionsbildning! SNF tar bort länken till ”mynthandlaren” med den falska marknadsföringen.
  • Samtida förfalskning anno 1700.
  • Göteborgs Numismatiska Förening ställer ut på Bankmuseet.
  • Tillåtet kopiera inom familjen?
  • Tidigare obeskrivet 1500-talsmynt funnet! (av H. Widjestrand).
  • Variantsamla ”Kalle dussins” nödmynt – massor att upptäcka!
  • Görtzens gudar på snusdosa.
  • Amerikansk och svensk kvalitetsstandard. Mynttidningen har jämfört.
  • Mera exakta kvalitetsangivelser allt mera angeläget med dagens prisskillnader.
  • Tilltalande ”garantipatina” eller glänsande blankskurad? Ett mynt med patina kan alltid rengöras, men ett rengjort mynt får aldrig sin patina tillbaka!
  • Kopparleden (av T. Gustafsson).
  • En ”torftig” medalj – präglad av våtkolad torv 1903!
  • Johan III:s örtugar öppnar nya vägar för framtida forskning inom 1500-talsnumismatiken (av H. Widjestrand).
  • Äkta eller falsk? Värdefull eller värdelös?
  • Kommittén mot Myntförfalskning upphör? – efter att ha äkthetsbedömt en klumpig turistkopia …
  • En tveksam souvenir i Kungl. Myntkabinettets museibutik.
  • Sveriges Regenter (myntherrar) 995-1521. Ett porträttgalleri.
  • Några iakttagelser kring klippingmyntningen 1624-27 (av H. Widjestrand).
  • En av Sveriges första medaljer! – Johan III:s & Katarina Jagellonicas kröning 1569.
  • Unik klipping: ”3/4 öre utan årtal” …?
  • Kunglig(?) myntförfalskning anno 1614 (av U. Ottosson).
  • Numismatiska medaljer – ett trevligt samlarområde!

Mynttidningen 1996 – Innehåll

Trots att det är länge sedan utgivningen av Mynttidningen, får jag ofta förfrågningar om tidningen och om jag har några nummer kvar? – Senast i veckan faktiskt. Många vill komplettera – en del vi köpa hela bibban. Och det blev ju faktiskt närmare 800 sidor under fyra år, så det finns en del att läsa! En liten innehållsförteckning för 1996 hittar du nedan.

Mynttidningen (“kronjuvelen bland svenska numismatiska tidskrifter” … “mer påkostad än någon annan mynttidning”, som Wijk & Holmberg uttryckte det) utgavs av undertecknad under fyra år 1994-1997. A4-format och en hel del 4-färgstryck. I skrivande stund finns 16 (av 19 utkomna) tidningar kvar i lager, varav fyra är stora dubbelnummer.

Just nu är det lite av storstädning på lagret … så Du som söker tidningar, kataloger, större partier av mynt, sedlar eller medaljer … passa på att mejla oss Din önskelista, så skall Du få en offert som Du inte kan motstå! 😉

Mynttidningen 1-1996
A4-format, 36 sidor. Innehåller bl.a.

  • Nu kommer femtiolappen tillbaka!
  • H M Konungen 50 år – en jubileumsmedalj (av Lars O. Lagerqvist).
  • Introduktion till samlandet av Spelpenningar (av T. Gustafsson).
  • Äkta eller falsk plåt?
  • Samlarområden – det finns förmodligen hur många som helst!
  • Inte ett (vanligt) nickel … Om amerikanska s.k. ”hobo-nickels” (av U. Ottosson).
  • Gustav Vasa 1496-1996.
  • När skall vi få mynt där man känner igen kungen?
  • Roma, Britannia & Moder Svea (av B. Dahlbeck).
  • Mynttidningens ”expertpanel” ger svar på dina frågor! Variant på Sten Sture d.ä:s halvörtug från Västerås, För stor ettöring samt Adligt vapen i mässing.
  • Ny bok om italienska försäkringsmedaljer.
  • Mera om Adolf Fredriks slantvarianter (av L. K. Loimaranta).
  • Må jag icke skadas av giriga händer.
  • Relativa värden … (av U. Ottosson).
  • Markus Kocks båda myntgravörer och deras stilar (av U. Ottosson).
  • Myntsamlare se upp! (av Å. Ekström).
  • Nytt samlarområde: Nidmedaljer!
  • Nye bøker i emnet: Norges mynthistorie och Moedas portuguesas (recenserade av D. Rønning).
  • Motsägelsefulla teorier angående valsverksteknik (av U. Ottosson).
  • Register – Mynttidningen 1995.

Mynttidningen 2/3-1996
A4-format, 60 sidor. Innehåller bl.a.

  • FriMynt 96 i Helsingborg.
  • Smolk i glädjebägaren: Flera myntstölder på årets FriMynt.
  • Myntens utveckling genom 2600 år. Sekel för sekel – uppslag för uppslag. 11 meter mynthistoria i ord och bild!
  • Redan de gamla Grekerna …
  • Stor konst i litet format: Tetradrachmen från Athen 449-413 f.Kr.
  • Kuriosamynt (av J. Häggqvist).
  • Moderna mynt med svensk anknytning (av G. Granstrand).
  • Mycket ny litteratur från våra grannar i väster! Boktips!
  • Landskrona-carolinen 1675 – ej präglad i Landskrona!? (av H. Widjestrand).
  • Två inbrott på myntmuseum i sommar – Åmål och Arboga.
  • Romarriket (av U. Ottosson).
  • Eric Gyllengrips auktionskatalog 1737 (av T. Gustafsson).
  • Felpräglingar … (av M. Wettmark).
  • Kungen fick ta emot guldmedaljen! SNF:s medalj till kungens 50-årsdag.
  • Frimärksmynt – skiljemynt och reklam på samma gång! (av U. Ottosson).
  • Silvermedalj över Linné saluförs som ”Sveriges första Ecu”.
  • Vad är en ”låg upplaga” …?
  • Svensk 5 Ecu 1992 …?
  • Myntauktionstrenderna – referat från Ahlströms och Antikörens auktioner.
  • Falskmyntarnas Napoleon – Trollhätte-Svensson (av E. Blomkvist).
  • Vikingarnas värld.
  • Ett modernt exempel på ovalitet vid valsverksprägling!
  • Plåtmyntfynd i småländska Älmhult!
  • En lång tupp & en god skruv …?
  • Öret 1664 med den märkliga 4:an.
  • Skål för den staden, skål Göteborg, 375 år 1621-1996.
  • Från Lödöse till Göteborg.
  • Karl IX:s Göteborg 1607-1611.
  • Göteborgsmyntningen 1609-1636.
  • Tekniska principer för mynttillverkning – äldre än man kanske kan tro! (av U. Ottosson).
  • Präglingsteknik och källor – angående svenska kopparklippingar (av U. Ottosson).
  • Stormakten Sverige – slog mynt från Augsburg i söder till Kengis i norr.
  • Förfalskarnas misstag – så avslöjar du de s.k. Gävleförfalskningarna (av U. Ottosson).

Mynttidningen 4-1996
A4-format, 36 sidor. Innehåller bl.a.

  • Statlig (omdömes)kris: Riksbanken/Myntverket säljer ”låtsas-pengar”.
  • Från Frankfurt, via Norrköping till Arboga? – Om en myntgravörs ev. förflyttningar på 1600-talet (av U. Ottosson).
  • Fräck kupp mot mynthandlare i Stockholm.
  • Sveriges första kopparmynt, del I (av U. Ottosson).
  • När världens första miljon-dollar-mynt såldes … (av P-G Carlsson).
  • Utredningen kring de omdiskuterade kopparklippingarna (SM 169-172) fortsätter (av H. Widjestrand).
  • Möjligt Erik Eriksson-mynt på Antikörens 19:e myntauktion!
  • Vad föregick den tidiga svenska kopparmyntningen? (av A. Hagström).

Mynttidningen 5/6-1996
A4-format, 60 sidor. Innehåller bl.a.

  • Tre roliga och mycket lärorika år med Mynttidningen!
  • Professor Brita Malmer i Göteborg!
  • När ”Kungen av Avesta” slog mynt för franske ”Solkungen” … (av U. Ottosson).
  • Recension av ”Svenska Myntpris-Årsboken 1995/96” (av P-G Carlsson).
  • Nya böcker en viktig stimulans för landets samlare!
  • Myntauktionstrenderna 1996.
  • Svensk kopparklenod i London!
  • Nya stora KMK invigs av Kungen!
  • Två nyaupptäckta klippingar i KMK:s samlingar …
  • EURO-bluffen – del II. Myntverkets faktura och certifikat nämner icke ett ord om att ”myntet” är en medalj.
  • Samlarföremål eller silverskrot …?
  • Varianter på Gustav III:s tvåårstyp i valören 16 öre SM 1773-74.
  • Nya 100-dollar-sedlar i U.S.A.
  • Okänd släkting till Stockholms-öret 1715!? (av U. Ottosson).
  • Två nya varianter på Kristinas 1/4-ören!
  • Följ med på en exposé genom 400 år av Sveriges mest spridda … Porträtt- & miniatyrkonst 1542-1942.
  • Falskmyntning på Johan III:s tid (av A. Hagström).
  • Gunnar Holst-medaljer 1996 (av B. Holmén).
  • Silveröret 1662 på 1660 – varianter (av U. Ottosson).
  • Sveriges första kopparmynt – del II. Provmynten 1625 (av U. Ottosson).

MYNTSNACK – Frågor? & Svar!

På förekommen anledning har jag idag lagt upp en ny sida på Myntbloggen.se …

Har valt att kalla den nya sidan för “MYNTSNACK – Frågor? & Svar!” … och tanken är att man här skall kunna ställa allmänna frågor, diskutera, svara på frågeställningar eller helt enkelt “chatta” om mynt, medaljer, sedlar, polletter och annan numismatik.

Tycker det är både kul och stimulerande när Myntbloggens läsare på olika sätt deltar (interagerar på internetspråk) och därmed gör bloggen bredare och, i mitt tycke, mera intressant. Ställ gärna frågor, lägg er i och tjôta emot!  😉  – Mångfald är bra!

Kan detta vara något bra, månne …?  – Länken till nya sidan MYNTSNACK – Frågor? & Svar! hittar du längst till höger i vinjetten ovan. – Vi får testa och se … ORDET ÄR FRITT …

Vet inte om det finns några myntsamlare som använder FaceBook, men i så fall kan jag rekommendera denna numismatiska FB-sida. Där lägger vi då och då upp diverse spännande myntlänkar samt ”delar” och ”gillar” sådan som vi tycker förtjänar detta. Titta in och kolla läget, vet ja! 😉

P.S.  Och snälla!! – Kan ni inte passa på att ”gilla sidan” också! – Det måste väl ändå fortfarande finnas fler än åtta!? myntsamlare kvar i Sverige …?  😉

Karl XII:s nödmynt 1715-1719

Igår bloggade jag om justitiemordet på baron von Görtz och en liten rar medalj med anknytning till Karl XII:s nödmynt (mynttecken) 1715-1719 … så idag tänkte jag spinna vidare på detta … så får vi se var vi hamnar till slut … 😉

Min första ”nödmyntserie” inköptes i det gamla trärucklet (brandmyndighetens fasa) där de första Skara-mässorna hölls. Det bör väl ha varit någon gång under 70-talets senare del. Säljare var Paul Levin med firma Ticalen i Göteborg och priset var (efter min fars gedigna prutande) 650 kr för en komplett serie (tio mynt) i kvalitet 1/1+ med jämn mellanbrun färg.

Långt senare, i lunchpausen på en Ahlström-auktion i kungliga hufvudstaden, hittade jag den ovan avbildade tobaksdosan av koppar, i en antikaffär i Gamla stan. Den var relativt dyr, men jag kunde bara inte motstå den. Kanske lite ”fartblind” och påverkad av ”auktions-djävulen”? 😉

På dosans lock har man monterat tretton gamla svenska kopparmynt. I mitten en Kristina-ettöring från Säter (1638-41) och omkring denna en komplett nödmynt-serie 1715-19 plus en sessling (1/6 Öre SM) 1718. I utrymmena mellan mynten finns en sirligt graverad text, som tillsammans med namnen på nödmynten bildar en känd ramsa:

MARS med MERCURIUS samt SATURNUS som inbillade sig vara lika god som JUPITER gör dig FLINK OCH FÄRDIG med WETT OCH WAPEN att strida med den store hjelten PHOEBUS efter de så illa handterat PUBLICA FIDE och understått sig att sälja KRONAN för 1 DALER SM hvarmed HOPPET tog en ända genom C(ARL) XII R(EX) S(VECIAE) 1718. Omkring Kristina-öret i mitten finns gravyren: 1718 – Då Svealand i krig och örlig djupast låg, man då på kopparmynt slikt bilder präglat såg.

Dosan mäter Ø 17 cm och är 5,5 cm hög. Den är invändigt förtennad (locket till och med förgyllt!) och i botten finns en stämpel som säger: ”ALB. ANDERSSON, UPSALA”. Enligt antikhandlaren har den en gång stått på Värdshuset Rullan i Uppsala (se bild t.v.). På 1820-talet öppnade traktören Mathias Walström ett sommarvärdshus med en kägelbana, där det tidigare varit humlegård. Eftersom det även fanns ett Pariserhjul på tomten, fick inrättningen snart namnet ”Rullan” i folkmun. År 1852 köptes värdshuset av italienaren Antoni Tadei, som tidigare drivit en vinhandel i staden. Efter en konkurs och ytterligare en ägare, såldes Rullan år 1870 till källarmästare Emil Mellgren … som senare efterträddes av sin son med samma namn.

I kopparburken med nödmynt på locket ligger det numera (inte när den inköptes) en kopparpollett i valören ”10” (öre) med ett EM-monogram i oval stämpel. Kanske står detta för Emil Mellgren? … och kanske har den använts på Värdshuset Rullan i Uppsala? I skrivande stund kan jag inte lokalisera min ”NM XII” … så vi får återkomma … 😉

Jaha, gårdagens ”von Görtz-jetong” ledde, via Karl XII:s nödmynt och en tobaksdosa från Gamla stan, fram till ett värdshusbesök och en 10-öres pollett. Outgrundliga äro numismatikens krokiga vägar. 😉

Pampig göteborgare för 390.000 kr!

Förra veckan såldes det ”en riktigt pampig göteborgare” i tyska Osnabrück – för motsvarande ca 390.000:- i svenska SEKiner räknat. Künker auktion 241.

Just detta mynt satt jag i Schweiz och ”klämde på” för ganska exakt 24 år sedan (den 29 november 1989). Då visades nämligen Karl-Erik Schmitz’ förnämliga myntsamling (ihopsamlad av Ingvar Nilsson, Kristianstad), som dagarna därefter auktionerades av firmorna Swiss Bank Corporation och Spink & Son Numismatics Ltd. i Zürich.

Bara att få hålla en sådan ”silver-puck” (drygt 82 gram) i handen, var en upplevelse. Speciellt för en historieintresserad göteborgare som hade läst om Karl IX:s Göteborg på Hisingen och de mynt man slog där åren 1609-1611 … innan danskarna brände ner staden. Nu bar det sig inte bättre än att ”team Schmitz & Nilsson” hade samlat på sig TVÅ dylika praktmynt! – En dubbelriksdaler och en tredubbel riksdaler (eller 12 och 18 mark om man så vill), båda av samma typ och slagna 1610 i Karl IX:s Göteborg (som låg vid Färjenäs, intill Älvsborgsbrons fäste på Hisingen). – Så vilken skulle man föredra …?

Det är väl kanske lite galet att ”skylla på ångbåtar” … men till viss del satte ett mycket omfattande inropsuppdrag (från en världsledande amerikansk myntfirma) ”käppar i hjulet” för den egna budgivningen. Och eftersom amerikanarna ville vara med på båda praktmynten och även 6-marken i guld ett par nummer senare … kan man i efterhand konstatera att … två budspadar blev en för mycket. 😉  3-riksdalern gick för motsvarande ca 75.000 kr och 2:an klubbades för motsvarande ca 30.000 kr. Billigt!, sade jag redan då. Det är ju av någon anledning alltid de köp man INTE gör, som man ångrar – inte de man gör. Hade jag vetat att det skulle dröja 24 år innan ett hyggligt exemplar (samma!) dök upp igen … hade jag nog varit mera alert 1989. Och hade jag vetat att priset skulle stiga med 420% under tiden, hade jag definitivt varit det!

Nu ”kammade man noll” igen. Redan utropet på 30.000 euro avskräckte. Ja, ja, man lär så länge man lever. I sammanhanget kan det kanske vara värt att notera att den gyllene göteborgska 6-marken 1610 (nu känd i tre ex. sedan Brenners ex. dykt upp i Ryssland) klubbades för motsvarande ca 378.000 kr 1989 … för att långt senare byta ägare hos Künker 2011 (Haganders samling) och då klubbas för måttliga 412.000 kr. Där blev det alltså inga +420%. Det är inte alltid så lätt att veta ”vilken häst man skall satsa på” …

Nu får man väl trösta sig med en unik 2-öring 1609 och en riktigt sällsynt 1700-talskopia av Myntkabinettets unika guldexemplar, istället. – Alltid nåt, sa han som såg Åmål. 😉

GNF firar 70-årsjubileum!

I måndags gästades Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) av svensk numismatiks nestor, Lars O. Lagerqvist, som pratade om Nobelmedaljer. Och till hösten, närmare bestämt den 28 november, firar föreningen sitt 70-årsjubileum – med middag och allt!

Göteborgs Numismatiska Förening bildades ursprungligen 1943 under namnet Svenska Numismatiska Föreningen, Göteborgsavdelningen och  bestod i början av cirka ett 20-tal medlemmar som träffades en gång i månaden  i all enkelhet. Man bytte mynt med varandra och höll små föredrag och hade  mindre auktioner där objekt såldes till våra medlemmar. Sedermera bildades Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) som en helt  fristående förening och under senare år har föreningens medlemsantal varierat  mellan 175-200 personer i huvudsak bosatta i Göteborg och västsverige.

Men redan nu i september-oktober vankas det spännande numismatiska föredrag med göteborgska förtecken. Den 25 september håller nämligen Theodor Hassel ett föredrag i klubblokalen med titeln; ”Myntningen i Färjenäs under 1609-11” (d.v.s. Karl IX:s Göteborg på Hisingen) … och den några veckor senare får ännu fler ta del av detta, under ”Myntets dag” på Göteborgs  Stadsmuseum den 12 oktober 2013.

Kanske får vi då veta lite mer om de mycket sällsynta mynten på bilden ovan …?   🙂

  • Karl IX:s Göteborg. 2 öre 1609. Silver 1,76 gram. Typ I. SM -.
  • Karl IX:s Göteborg. 6 mark 1610. Guld 1,84 gram. Typmynt. SM 16.
  • Karl IX:s Göteborg. 36 daler (144 mark) 1610. Guld 44,74 gram. SM 75b.

Mynträkning: 1 svensk daler = 4 mark = 32 öre. Kurs: 1 riksdaler = 1½ daler = 6 mark.
Räkneenheter: 1 gross = 12 dussin = 144 stycken.

Mynt & Medaljer

Det är alltid lika trevligt att få respons på det man skriver. – Kanske delvis därför att det är så sällan det händer? – Det man själv kanske betraktar som en banbrytande artikel och forskningsinsats – kan av ”myntsverige” förbigås med en 25-årig tystnad!? Vad detta egentligen beror på … är väl öppet för spekulationer … men kanske har det med prestige och ”den kungliga svenska …” att göra …?   😉

Därför är det idag extra kul att läsa Roland Falkenssons blogg om ”Åverkan eller variant?”, som anknyter till onsdagens myntblogg.

Falkensson ger två typexempel från Karl XIII:s myntserie. Beträffande riksdalrarna 1814 med ”SVERIGE” resp. ”SV. NORR.” är det naturligtvis lika självklara typskillnader som för dito 1/6-riksdalrar 1809-14 resp. 1815-17 … även om de senare präglats med omgraverade stampar. Ovanligt – men solklara mynttyper.

Falkenssons andra exempel är lite lurigare. Det här kan man nog se från lite olika håll. Kanske lite beroende av om man är myntsamlare … eller medaljsamlare.

En medaljsamlare skulle nog inte kalla den ovan illustrerade kröningsmedaljen för ett kastmynt. – Det har nämligen aldrig utkastats till folket … men väl utdelats – i likhet med denna större modell … och Karl XIII:s hålförsedda dito. Och är det inget mynt – ja då kan det ju knappast betraktas som en mynttyp – eller? I logikens namn skulle då inte heller allehanda avslag och efterpräglingar av kastmynt, betraktas som mynt(typer)?

Notera att guldexemplaret ovan (som f.ö. saknar ”ÅR” i åtsidans omskrift) har en utsparad ”tunga” kl. 12 i medaljämnet … uppenbarligen för att göra plats för den planerade funktioner att kunna bäras – i band eller kedja. Detta saknas på många silverexemplar … vilket teoretiskt skulle kunna ge utrymme för någon lömsk förfalskare att ”genom åverkan” göra om ett vanligt kastmynt till en ovanlig medalj …  😉

Upp- och nedvända-världen, som Falkensson uttrycker det.  Ha en trevlig helg!

Västsvensk penning …?

Har ni hämtat er från FriMynt, Valborg och 1:a maj? För egen del känns det nästan som man fått ”en överdos” av mynt och medaljer på sistone. – Men man tröttnar på trädgård och takläggning också  ;o) … så här kommer ett nytt blogginlägg …

I senaste numret av Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT) har Olaus Magnus (1490-1557) ord från 1554 – Den urgamla härliga konungaborgen Aranäs i Västergötland – återanvänts som rubrik på en trevlig artikel av Monica ”MGL” Golabiewski Lannby … med underrubriken; – och två märkliga medeltida kungamynt.

De båda omskrivna och illustrerade mynten hittades vid utgrävningar i den medeltida stormansborgen Aranäs, sommaren 1999.
KMK:s dåvarande chef, Henrik Klackenberg, föreslog i den arkeologiska undersöknings-rapporten att mynten var norska 1/4-penningar från tiden 1280-1320. – Utgivna av Erik eller Håkon Magnusson. Senare har professor Kenneth Jonsson uppmärksammat mynten i NNÅ 2000-2002, där han kom fram till i stort sett samma datering, men istället föreslog änkehertiginnan Ingeborg Håkansdotter (framlidne hertig Eriks gemål) som ”myntherre” och Varberg som myntort – ca 1319-1324.

Mycket intressanta – och för mig helt nya – uppgifter som genast föranledde mig att återigen plocka fram min låda med obestämda mynt och medaljer. Efter en del letande fann jag så den lilla slant som jag spontant tyckte mig känna igen i MGL:s artikel (se bild 2).

Motiv, diameter och vikt är i stort desamma som Aranäs-mynten i artikeln (Ø 12 mm, 0,36 gram resp. 0,31 gram). Min lilla penning mäter Ø 12 mm och väger 0,44 gram.
Mitt exemplar har emellertid en något varierande frånsida – med dubbellinjigt kors samt fembladiga rosor i korsvinklarna istället för tre punkter i vardera, som Aranäs-fynden.

Så tack vare MGL:s publicering i SNT kunde ännu ett frågetecken börja rätas ut och jag fick en ledtråd till lösning på ett av mina okända mynt. – Förmodligen västsvenskt (alternativt norskt?) – och inte alls baltiskt, som jag trodde. Både kul och spännande!
För mig steg denna obetydliga lilla slant betydligt i ”värde” efter detta.  – Tackarrrrr!  ;o)

Förhoppningsvis vet Myntbloggens läsekrets mera om detta och kan komplettera våra kunskaper med de senaste rönen inom medeltidsnumismatikens svåra område …?