Kategoriarkiv: Mynt- & Medaljkonstnärer

Vapen med Merkurius & Pan

Publicerat av
Svara

Som göteborgare med alingsåspåbrå känner man ju naturligtvis till industrimannen och ”potatiskungen” Jonas Alströmer (1685-1761), som ju till och med står staty både i Göteborg och Alingsås. Och som mynt- och medaljintresserad även att hans porträtt återfinns på två minnesmedaljer, utgivna av Vetenskapsakademien 1775 respektive Svenska Akademien 1824 – och formgivna av Gustaf Ljungberger och G. A. Enegren.

Har emellertid inte reflekterat så mycket över motivvalen på dessa bägge medaljers frånsidor – förrän jag fick se det Alströmerska släktvapnet. Själva vapenskölden hade jag noterat på medaljen över August Alströmer i ett tidigare blogginlägg, men när jag fick se att sköldväktarna var inga mindre än Merkurius och Pan – var detta en nyhet som jag genast associerade med nämnda medaljer. Och därmed fick jag också en förklaring till medaljutgivarnas/-gravörernas motivval.  – Man lär så länge man lever.

Bror Edvard Hyckert beskriver frånsidorna till Jonas Alströmer-medaljerna så här:

  • Hy. I:197:3 = CURAT OVES OVIUMQVE MAGISTROS,  Pan med herdestaf och pipan bredvid sig, sittande på en klippa invid ett träd.
  • Hy. I:198:4 = HIC LABOR – HINK LAUDEM,  Merkurius, med en olivkvist i den utsträckta högra handen och kaducén i den vänstra, ståendes bredvid en gumse.

Bättre än bakelser!

Publicerat av
Svara

Har du fått någon Gustav Adolfs-bakelse idag?  Den 6 november 1632 stupade hjältekonungen Gustav II Adolf,  ”Lejonet från Norden”, vid Lützen. Gustav Adolfs-dagen firas – speciellt i Göteborg – sedan 1800-talets början och fr.o.m. 1909 äts det Gustav Adolfs-bakelser i massor denna dag. Naturligtvis var det Carl E. Bräutigam, på berömda Bräutigams Konditori i Göteborg, som introducerade denna lilla godsak.

För snart 18 år sedan skrev jag en artikel i Mynttidningen 1-1995 om en Gustav Adolf-medalj som jag aldrig trodde jag skulle få äga. Endast sex kända exemplar enligt Hildebrand, samtliga i offentliga samlingar – med ett halvt undantag; Greve Bonde på Ericsbergs slott skulle visst ha ett ex. Men 1995 trodde man ju inte det fanns någon som helst möjlighet att detta skulle komma ut på marknaden. Hösten 2008 arrangerade Nordlind/Künker Bonde-auktion 2 i Osnabrück i Tyskland. När den helt fantastiska katalogen anlände fick allt annat läggas åt sidan; här skulle lusläsas! ;o)

Först noterades en riktigt snygg Älvsborgs-medalj 1612. Intressant. Sedan en emaljerad och bärbar praktklenod i förgyllt silver. Usch vad dyrt det kommer att bli … Och så på sidan 41 – WOW!!  – Där är den ju!! Detta följdes senare både av ett högljutt YES!! när resultatlistan kom och ett mera lågmält, men mycket nöjt konstaterande när paketet packades upp … oj oj oj … den säljer jag ALDRIG!  ;o))

Vad är det då för speciellt med denna medalj?  – Jo, för det första har den en helt unik formgivning med ett halvt framvänt porträtt som ”kommer ut ur bottenytan” – 8 mm! Reliefen är extrem och när man vrider på medaljen kan man se kungen ”både bakifrån och framifrån”.  Och inte blir det sämre när man vänder fram reversen heller; ett magnifikt riksvapen i bästa barockstil. Och som gammal kopparmyntsamlare blir man ju lyrisk när man, bl.a. tack vare sveakronorna, kan attribuera medaljen till myntgravören Petter Michelsson, verksam från 1628 och framåt – på flera olika myntorter.

Att medaljen har en härlig mörk patina och förmodligen är den enda i privat ägo, gör ju inte saken sämre. Inte heller att medaljen är gjord efter Jacob Heinrich Elbfas målning och sannolikt har utdelats av kungen själv omkring 1631 (kanske t.o.m. efter slaget vid Breitenfeld?).

  1. Ex. Greve Bonde på Ericsberg > Ex. Ottosson – 1½ riksdalers vikt, ögla.
  2. Ex. Charles De Geer (KMK) – 1½ riksdalers vikt, ögla, förgylld.
  3. Ex. Riksbanken (KMK) – 1½ riksdalers vikt, utan ögla, förgylld.
  4. Ex. Kungl. Myntkabinettet – 1½ riksdalers vikt, utan ögla, förgylld.
  5. Ex. Uppsala Myntkabinett – 1½ riksdalers vikt, utan ögla, förgylld, uppgraverad. *
  6. Ex. Kungl. Myntkabinettet – 3,25 rdr vikt (inkl. bäranordning?), ögla, polerad.
  7. Ex. Kungl. Myntkabinettet – 7 riksdalers vikt (199,09 gram), utan ögla, massiv!

*  Exemplaret i Uppsala Universitets Myntkabinett finns ej med i Hildebrands lista.

Modellerat, beundrat & gjutet

Publicerat av
Svara

Idag skriver vi november. Höstrusket och mörkret tilltar – tur då att det finns numismatik, goda böcker och dito belysning. Lägg till något varmt och/eller stärkande att dricka samt en låda favoritmedaljer, så är höstmörkret som bortblåst.

En av mina absoluta favoriter i medaljsamlingen är mästergravören Arvid Karlsteens lite skissartade ”medalj” över Olof Rudbeck d.ä. (1630-1702). Det är ju egentligen inte en färdig medalj, utan en av Nils Keder initierad gjutning av en s.k. vaxpoussering (vaxmodell / förlaga) som Karlsteen en gång gjort (enligt Stenström omkring år 1702, enligt Lagerqvist ”säkert utförd under Rudbecks levnad”). Eftersom den är gjuten efter en modell, gjord i studiesyfte, är den betydligt större än den tilltänkta? medaljen – hela Ø 70 mm. Åtsidan saknar helt inskription, medan frånsidan har en latinsk inskrift exponerad på tio rader, som i översättning lyder:  Svenskarnas lysande och månglärde historieforskare Olof Rudbeck d.ä. efter Karlsteens förlaga i vax, gjuten i brons genom antikvarien N. Keders fromma initiativ. Ovanför detta ett kors, och nedanför S.D.G. = Ära vare Gud allen.

År 1753 utgav gravören Carl Johan Wikman och numismatikern Carl Reinhold Berch en medalj över Rudbeck d.ä. med Karlsteens porträtt (dock signerat C. I. WIKMAN) och en frånsida efter ett gammalt förslag av Nils Keder, tillkommet redan under Rudbecks levnad (Hyckert I:89:4). Nästan hundra år senare, år 1847, gav Svenska Akademien ut ännu en medalj över Olof Rudbeck d.ä. (Hyckert I:89:5), denna gång graverad av den unge Pehr Henrik Lundgren – men med porträttet kopierat efter Karlsteen – eller snarare Wikman. I boken Mynt, sedlar och medaljer av Lars O. Lagerqvist och Ernst Narthorst-Böös (1981) finns på sidan 241 ytterligare en Rudbeck-medalj som är utförd efter Karlsteens modell. – Enligt uppgift skall denna vara tillverkad för en tysk samlares räkning. Denna medalj skulle kanske kunna beskrivas ungefär så här: En mycket hårt uppgraverad avgjutning, med förhöjd kant och försedd med handgraverad omskrift i nedsänkt relief. Den är i och för sig charmig på sitt sätt . . . men mot Arvid Karlsteens original står den sig slätt!  – Kopior är alltid kopior, men original är original.  ;o)

Olofsson & Hoenauer

Publicerat av
Svara

För tolv år sedan dök det plötsligt upp två olika exemplar av ett mynt som saknas i referenslitteraturen; Erik XIV:s 16 öre klipping 1563 av typ I.  Det var på Spink’s auktion i London år 2000, ”The Karl Gustaf Collection” (Sten Törngren), utrop nr 135 och 137. Inte för att någon myntboksförfattare brydde sig om detta, men ändå.  ;o)   Och så, hösten 2012, dyker det oväntat upp ytterligare två dylika mynt – med endast två månaders mellanrum!  – Ett på eBay och ett på en auktion i Estland (se bild nedan). Det sistnämnda har dessutom valörbeteckning OR – istället för ORE som på övriga ex.

Enligt ”Sveriges mynt 1521-1977” av Ahlström, Almer och Hemmingsson, Stockholm 1976, är typ I endast känd med årtalet 1562, medan samtliga andra årgångar 1563-68 tillhör typ II. Tonkins ”Myntboken 2012” (och tidigare) har uppenbarligen bara plankat SM-boken, men helt missat typindelningen!? Där tas samtliga årgångar upp som ”typ A”, ironiskt nog illustrerade med en åtsida av typ I (1562) och en frånsida av typ II (1564) – en kombination som inte existerar. Varianter som bitecken, korsplacering och ompunsade årtal tas med – men inte typer!?

ERIK XIV. Stockholm. 16 Öre klipping 1562-1568:

  • Typ I – 1562-63 – Graverade av Erik Olofssson
  • Typ II – 1563-68 – Graverade av Mikael Hoenauer (Hohenauer)

Det förekommer dessutom en hybrid mellan en åtsida av typ I och en frånsida av typ II med årtalet 1563. Se Strandbergs Mynthandel, Stockholm, jubileumslista 25, nr 419.

Utöver dessa två typer finns ”ett liknande mynt” som är slaget för en helt annan myntherre och därför utgör en egen typ; Hertig Magnus av Östergötland, 16 Öre klipping 1563 (se Håkan Widjestrands artikel i Mynttidningen 3-1995), med samma myntbild som Erik XIV:s 16-öringar ”ala Mikael Hoenauer”, men med årtalet flankerat av kolon istället för punker.

Skiftet på gravörposten vid Stockholms myntverk 1562-63 kan noteras på flera mynt. Först på dalrarna 1562 där det förekommer två tydliga “stiltyper” (Antell 504 och 505/506). Den förstnämnda är graverad av Erik Olofsson och den senare av en från Prag hitkallad gravör vid namn Mikael Hoenauer (Hohenauer, Hohenawer). På de lägre valörerna dyker ”gravörskiftet” upp först året därpå; på 16 öre klipping 1563 och 1 mark 1563 – Antell 535 (ej 536-537). Jämför Törngren/Spink nr 131 (åtsidan =MH, frånsidan =EO). Man kan även se det på skillnaderna mellan 1561 och 1563 års ½-ören … i SM-boken märkligt nog inte är upptagna som två olika typer – vilket det naturligtvis är.

Från framtiden till KMK

Publicerat av
Svara

Idag inleddes fjärde veckan på jobbet för Kungliga Myntkabinettets nya chef, Eva Ramberg. Hon tillträdde tjänsten den 1 oktober 2012 och ersatte då Ian Wiséhn som styrt KMK sedan 1998. Eva Ramberg kommer från Dalarna och har närmast varit chef för Framtidsmuseet i Borlänge. Dessförinnan har hon jobbat som konservator.

– Jag ser fram emot att arbeta med frågor som rör både den utåtriktade verksamheten samt föremål och bevarande. KMK är ett väldigt fint museum med unik specialistkompetens. Jag hoppas kunna förvalta det som är uppbyggt och samtidigt vara drivande i en positiv utveckling, säger Eva Ramberg.

Det skall bli väldigt spännande att följa KMK:s utveckling framöver. Nytt blod och nya idéer är självfallet mycket viktigt för att verksamheten inte skall gå i stå. Nivån, och även omfattningen, av det KMK av idag presenterar på webben är t.ex. alldeles för dåligt. Det fantastiska material som den nationella myntsamlingen innehåller förtjänar faktiskt betydligt bättre än så här. Man måste kunna nå ut till många fler – och det gör man via internet!  – Vilken man borde insett för länge sedan. Uppsala Universitets Myntkabinett är t.ex. (sedan länge!) ett föredöme vad gäller att fotografera och publicera sina samlingar. Här har KMK mycket att lära.

På Myntkabinettets sida om ”Sveriges Mynt” kan man bl.a. läsa rena faktafel, som exv. De första kopparmynten präglades i Nyköping år 1624 *, men även en del annat som inte är speciellt välformulerat (år 1066 präglades t.ex. inga mynt alls i Sverige).
*  Nix!  Det skedde i Säter i Dalarna under myntmästaren Gillis Coyet d.y. De första kopparmynt i Nyköping tillkom året därpå under ledning av myntmästaren Hans Kroll.

Men när vi nu fått en ”dalkulla” som ny chef för KMK kommer det säker inte dröja länge förrän dylika fadäser plockas bort och ersätts av korrekta fakta, intresseväckande artiklar och mynt- och medaljbilder i massor!  – Varför inte starta en blogg!?  ;o))

Smultronblad och riksäpple

Publicerat av
Svara

Av rubriken att döma kan man ju tro att bloggen idag skall handla om fruktsallad ;o) … men så är det alltså inte. Nej, idag skall det handla om heraldik – närmare bestämt olika krontyper på lantbruksmedaljer. För vad kommer det sig att många länsvapen på dessa heraldiska skönheter, försetts med helt olika rangkronor? Här förekommer kungliga kronor, kronprins-kronor, hertigkronor, grevliga kronor, friherre-kronor och murkronor samt ibland kronor som är svåra att bestämma. Fanns det inga givna regler för hur det skulle se ut? Nja, egentligen inte. Åren 1884-85 bestämdes i och för sig att samtliga landskapsvapen skulle föra hertigkrona, men hur detta sedan efterföljdes är en annan femma. Traditionen av hur man hade gjort tidigare spelade säkert in. Och kanske också en viss konstnärlig frihet? Som i så många ämnen verkar det även inom heraldiken finnas experter som har diametralt olika åsikter.

Ja, just det ja. Det kanske är bäst att ge en liten förklaring till rubriken, innan man glömmer det. Jo, så här lyder nämligen definitionen av den kungliga svenska kronan:

Kungakronan består av en ring med fem synliga slutna byglar, fem synliga smultronblad och med ett riksäpple på toppen samt kronfoder av purpur.

Kungakronan kröner statliga myndigheters vapen till exempel länsstyrelser och används även av drottningen. Kungahusets prinsar och prinsessor använder öppna kronor med blått foder. Kronringen pryds av fem synliga spetsar och fyra synliga svarta vasar.
På adliga vapen finns i Sverige tre typer av rangkronor; grevlig, friherrlig och adlig (obetitlad adel). Före kommunreformen 1971 användes murkronor på stadskommunernas vapen. Vissa kommuner har valt att behålla dem i sina kommunvapen. Bilden ovan visar de olika typerna av s.k. rangkronor.

Jämför man dessa olika kronor med de som kröner lantbruksmedaljernas vapensköldar, finner man att nästa alla olika typer finns representerade. På en medalj av E. H. Ekwall 1882 (bilden t.v.) finns fem vapensköldar med tre olika krontyper! Eftersom detta uppenbarligen är medvetet gjort, undrar man ju vilka reglar man gått efter. Kanske var det dylika ”blandverk” som fick Kongl. Majt:s att 1884-85 påbjuda att samtliga landskapsvapen skulle föra hertigkrona. Lite senare (1905) lär f.ö. riksantikvarie Hans Hildebrand ansett att länen överhuvudtaget inte skulle använda vapen. Något som de emellertid inte brydde sig om. Hildebrand ansåg dessa vapen som ”självtagna” och ”i afsaknad af all officiell giltighet”.

Det är inte utan att man känner igen debatten. Även i våra dagar tvistar experter och amatörer om hur heraldiska vapen skall se ut. Göteborg, Västra Götalands län och nu senast kunde vi t.o.m. läsa om ett litet meningsutbyte angående Alingsås vapen.  ;o)

Gustaf Ekwalls Gravyranstalt

Publicerat av
Svara

Igår bloggade jag lite om Gustaf Ekwalls Gravyranstalt i Alingsås (1914-1920) och de färjepolletter för Lindholmens Varv som denne tillverkade. Även några silvermedaljer av Gustaf Ekwalls hand kom med. Och för några veckor sedan skrev jag i förbifarten om att min första medalj faktiskt var ”en aluminium-medalj, graverad av Gustav Ekwall (1858-1920)” som morfars far, Nils-Herman Hjelmqvist, järnhandlare i Alingsås, lär ha fått (köpt?) på industriutställningen i Göteborg 1891. Så därför tänkte jag komplettera detta med några rader om Gustaf Ekwall och Göteborgsutställningen 1891.

Den vita aluminium-medaljen på bilden t.v. (Ø 42 mm) är densamma som den jag en gång fick av mormor Märta, eftersom jag var intresserad av mynt (dock inte detta exemplar). Den större av medaljerna brukar anges vara slagen i ”vitmetall” och är normalt just vit i färgen. Jag har emellertid två exemplar i original-askar som mera ser ut som ljus brons (vilket det, av klangen att döma, dock inte är). Kanske präglades den i olika legeringar? Båda dessa medaljer är utgivna med anledning av Industriutställningen i Göteborg 1891 – även omnämnd som Göteborgsutställningen 1891. Detta var en stor nationell utställning, där det presenterade en rad olika verksamheter kopplade till industri och hantverk. Inte mindre än 1.100 utställare var placerad främst på Heden, men då inte ens detta område räckte till fick man även hålla till på Chalmers och Valand.

Så här såg den tillfälliga utställnings-byggnaden ut. Den återfinns även på frånsidan av Gustaf Ekwalls stora medalj (Ø 52,5 mm) över Göteborgs-utställningen 1891 (se bild nedan). Industriutställningen invigdes den 1 juli 1891 av landshövding Gustaf von Snoilsky och pågick till den 15 september. Kung Oscar II besökte utställningen och utbrast:  – Att det skulle vara så storartadt! Detta hade jag inte väntat.  I anslutning till utställningen arrangerades även en välbesökt konstutställning samt det 17:e Svenska Lantbruksmötet, som invigdes 15 augusti och som varade i åtta dagar.

Ohejdad snickarglädje, skulle man kanske kunna säga om arkitekturen? Byggmästare var Abraham Pehrson. Gustaf Ekwall tillverkade också små bärbara jetonger (Ø 21,5 mm) till minne av utställningarna. Även dessa har omskriften: KUNSKAP OCH ARBETE samt en delad vapensköld med Sveriges tre kronor och Göteborgs vapen. Ekwalls stora medalj har mycket strora likheter med en danska medalj från 1888; Den Nordiske Industri- , Landbrugs- og Kunstudstillning i København 1888, ritad av H. Olrik, graverad av F. Schmahlfelt och utgiven av V. Christesen. Både stilen och flera detaljer, såsom exv. kvinnan och pedistalen, är mer eller mindre kopierade.

Och det är ganska uppenbart att båda bröderna Ekwall ”lånade” ganska friskt från andra samtida medaljkonstnärer. Kanske främst från de skickligaste – d.v.s. Lea Ahlborn och Adolf Lindberg. Sista bilden illustrerar detta med en jämförelse mellan Gustaf Ekwalls respektive Adolf Lindbergs båda belöningsmedaljer för Göteborgs Hantverks- och Industriförening. Lindbergs medalj (från 1880) finns även med en annan frånsida. Den här avbildade är speciellt gjord för Göteborgsutställningen 1891. Den krönta vapenskölden på sistnämnda medalj är f.ö. i princip identisk med den på den osignerade medaljen över Hortikulturens Vänner i Göteborg 1874. Kanske Adolf Lindberg ligger bakom den också?

Pollettillverkning i Alingsås

Publicerat av
Svara

Idag tänkte jag skriva några korta rader om en liten pollett i mässing som finns i min samling. Den är tillverkad för Lindholmens Varv AB i Göteborg och användes av företagets arbetare och tjänstemän för att morgon och kväll ta sig över älven med färja (ångbåt). Från Masthuggskajen över till Lindholmen på Hisingen – och tillbaka. Åtsidan ser ut som den brukar med LINDHOLMEN * * * samt valören 3 ÖRE . . . men frånsidan är, mig veterligen, inte tidigare beskriven. Den är nämligen stämplad med en rund stämpel med texten: ”GUST. EKWALL’S GRAVYRANSTALT. – ALINGSÅS”.

Polletten är åttkantig med insvängda sidor och mäter 26 x 26 mm. Normalt skall denna pollett ha en tillverkarstämpel med texten: ”GUST. EKWALL – GÖTEBORG”. Hans Lundberg (1931-2012) har noggrant beskrivit Gustaf Ekwalls polletter i SNT 7-2006, s. 170-172, men där saknas denna.  Det är känt att Gustaf Ekwall flyttade till Alingsås 1914 och levde där fram till sin död 1920. Enligt Lundbergs artikel skall fiman ha avregistrerats 1914 … men tydligen fortsatte alltså tillverkningen även i Alingsås.  Finns det någon läsare som vet mer?  – Maila mig!

Gustaf Ekwall (1858-1920) var yngre bror till Ernst Hugo Ekwall (född 1854, emigrerade till USA 1888). Båda bröderna var verksamma som medaljgravörer, Ernst Hugo från 1874 (i Jönköping och Göteborg) och Gustaf från 1882 i Göteborg. På bilden till vänster ses tre silvermedaljer graverade av Gustaf Ekwall; 1) Kronprins Gustavs (blivande Gustav V) 24-årsdag 1882, 2) Örgryte Idrottssällskap (ÖIS), Balders Hage, Göteborg (utdelad till John Nilsson,1:a pris i brottning 1901), 3) Handtverks-, Industri- och Slöjdutställningen i Halmstad (utdelad till N. E. Erlandsson, 1:a pris för matsalsskänk 1890). Enligt Kungl. Myntkabinettet (KMK) lär det finnas omkring 30 kända medaljer utförda av Gustaf Ekwall och ca 25 av brodern E. H. Ekwall.

Mer om Göteborgs färjepolletter finns att läsa i skriften ”Trafikpollettter från hamnarna i Göteborg, Kungälv och Marstrand”, författad av herrar Lundberg, Skårman och Tufvesson och utgiven av Göteborgs Numismatisk Förenings småskrifter, nr 14, december 1979. Även Sällskapet Ångbåten har mycket information i ämnet.

Alingsås-utställningen 1903

Publicerat av
Svara

Född och uppvuxen i ”storstaden” Göteborg, har jag ”på äldre dar” gått och blivit ”lantis” – genom att köpa hus utanför Alingsås. ;o)  Om det är på grund av detta som jag börjat intressera mig för lantbruksmedaljer, skall jag låta vara osagt. Kanske spelar också dessa medaljers vackra och heraldiskt spännande formgivning en roll i sammanhanget. En av mina gamla kunder, Sven-Erik Husberg, frågade ofta efter lantbruksmedaljer när han var inne i butiken. Men det var inte förrän han publicerade sin lilla skrift om dessa; GNF:s småskriftserie, nr 23, 1995, som jag riktigt fick grepp på detta samlarområde och hur trevligt det faktiskt är.

För ett tag sedan fick jag tag på en medalj, som jag i och för sig redan hade – men inte med frånsidans inpunsade inskription;  2:A PRIS VID LANTBRUKSMÖTET I ALINGSÅS 1903. Denna är alltså utdelad i Alingsås 1903, men själva medaljdesignen är gjord av den välkända mynt- och medalj-gravören Lea Ahlborn (1826-1897) redan 1892.  – Ja, egentligen redan 1869 faktiskt. Då graverade hon nämligen en medalj över ELFSBORGS LÄNS KONGL. HUSHÅLL-NINGS SÄLLSKAP (Olsén 190, Ø 51 mm, 55 gram = 1:a pris och Ø 39 mm, 27 gram = 2:a pris) … med en design som 1892 utkom i en snarlik version (Olsén 324, även nu två storlekar Ø 51 och 39 mm), men med omskriften: ELFSBORGS LÄNS NORRA KONGL. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP… för att skilja den från en helt annan medalj (Olsén 314, Ø 42 mm), utgiven 1890 av ELFSBORGS LÄNS SÖDRA KONGL. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP.

Älvsborgs län finns ju inte längre, då det sedan 1998 ingår i Västra Götalands län. Men då medaljerna kom till hade man till och med egen vapensköld, en tudelad sådan med Västergötlands lejon och Dalslands tjur. Älvsborgs län bestod nämligen av västra delen av Västergötland samt hela Dalsland – och låg geografiskt mellan Göteborgs och Bohus län och Skaraborgs län. Residensstad var Vänersborg och länsbokstaven P. Södra Älvsborgs län är för övrigt det vi idag kallar Sjuhäradsbygden.

På översta bilden ses entrén till Alingsås-utställningen 1903, med folkliv och det då ganska nybyggda Alingsås Tingshus, på Södra Ringgatan, i bakgrunden. För mig var detta nyförvärv lite extra kul eftersom min mormor, dels var född just 1903 (på min födelsedag) och dels för att hon sedan den 1 september 1939 (samma dag som kriget bröt ut) bodde i det rosa tvåfamiljshuset på Trädgårdsgatan (korsningen Viktoriagatan, huset numera rivet) – ett stenkast från 1903 års utställning. Jag är också tämligen säker på att både hennes far och blivande svärfar bevistade denna utställning.

Tvåkroningar 1876-1950

Publicerat av
Svara

Vad är ett typmynt? Vad är det för skillnad mellan ett typmynt och en mynttyp? Var drar man gränsen mellan en typ och en undertyp? – Eller mellan en undertyp och en variant?

Ja, det är inte så lätt alla gånger att göra tvärsäkra avgränsningar mellan de olika begrepp som förekommer. Ett typmynt brukar man kalla en mynttyp som endast utkom med en årgång. Tvåårstyp och treårstyp följer samma mönster. Lite knivigare kan det vara med huvudtyper, typer  resp. undertyper . . . och för den delen även varianter!  – En del variantsamlare kallar sig nämligen för typmyntsamlare.  ;o))   Eftersom detta är ett ämne där det inte finns några kategoriska sanningar, utan mycket bygger på mer eller mindre personliga värderingar av olika detaljers betydelse, tyckte jag det kunde vara kul att försöka sätta ihop en egen liten lista. Eftersom jag fick idén av en kollega i blogg-branschen, fick det bli ”tvåkroningar” – som de säger i värmländska Munkfors. ;o)

Detta blev lite hastigt påkommet . . . och utfört . . . så rättelser och synpunkter mottages tacksamt. Vissa val och värderingar har medvetet gjorts för att avvika från traditionen. Likaså att lägga indelningen i olika nivåer samt att välja bort en del ”petitessvarianter”.

I SMF finns frånsidan med ”smal banderoll” (1878-1880) upptagen under tre olika huvudtyper; IIC, III och IV . . . vilket kanske inte är helt lyckat? Och SMF typ V (illustrationen = 1900-1904) ser ju inte likadan ut åren 1890-1898. Halsavskärningens bredd och nackens böjning skiljer sig åt. På 1903 finns båda undertyperna.

OSKAR II.  2 Kronor 1876-1907.
Typ I och II är graverade av Lea Ahlborn (L.A.), typ III av Adolf Lindberg (A.L.)

Typ I.  2 Kronor 1876-1880 med porträtt som 47-åring, BRÖDRAFOLKENS VÄL
Typ IA.     1876-1880 med O.
Typ IA1.        1876 med glesa omskrifter, porträtt A, brett årtal
Typ IA1a.           Stort E.B.
Typ IA1b.           Litet E.B.
Typ IA2.        1876 med tät omskrift, porträtt A, smalt årtal
Typ IA3.        1876-1878 porträtt B, bred veckad banderoll
Typ IA3a.           1877 med dubbel sista 7:a
Typ IA4.        1880 porträtt B, smal slät banderoll
Typ IB.     1878-1880 med OCH, smal slät banderoll
Typ IB1.        1878 porträtt i hög relief, grov pärlkant
Typ IB2.        1880 flackt porträtt

Typ II.  2 Kronor 1890-1904 med porträtt som 61-åring, BRÖDRAFOLKENS VÄL
Typ IIA.     1890-1898 bred hals 11,5 mm, med lock
Typ IIA1.        1898, 1903 bred hals 11,5 mm, utan lock
Typ IIB.     1900-1904 smal hals 10,5 mm

Typ III.  2 Kronor 1906-1907 med porträtt som 77-åring, SVERIGES VÄL

* * * * *

GUSTAV V.  2 Kronor 1910-1950.
Typ I är graverad av Adolf Lindberg (A.L.) och typ II av Erik Lindberg (EL-monogram).

Typ I.  2 Kronor 1910-1940 med porträtt som 52-åring, valspråket på frånsidan
Typ IA.     1910-1926 Mm W
Typ IA1.        1910-1915 med punker i årtalet
Typ IA1a.           1910 med förskjutet Mm W
Typ IA2.        1922-1926 utan punker i årtalet
Typ IB.     1928-1940 Mm G
Typ IBa.            1940 med rund eller oval nolla
Typ IBb.            1940 med ändrad 4:a, oval nolla

Typ II.  2 Kronor 1942-1950 med porträtt som 84-åring, valspråket på åtsidan
Typ IIA.     1942-1945 Mm G
Typ IIB.     1945-1950 Mm TS
Typ IIBa.           1945 Mm TS på G
Typ IIBb.           1950/1
Typ IIBc.           1950 med ändrat Mm TS