Kategoriarkiv: Mynt- & Medaljkonstnärer

Stenbock av Karlsteen 1692

Publicerat av
Svara

Eftersom Arvid Karlsteen och numismatikens konstnärer varit på tapeten de senaste dagarna … och jag upptäckte att riksrådet greve Johan Gabriel Stenbock (1640-1705) föddes för på dagen 373 år sedan … får idag det bli en lagom pampig Karlsteen-medalj.

Men att montera en så pampig medalj i en ännu pampigare dryckeskanna … är väl ändå att gå ett steg för långt?  – ”De skyr inga medel, överklassen”…  😉

Så här skriver Stellan Dahlgren på Riksarkivet om denna medalj:
”År 1692 lät Stenbock slå en medalj över sig själv med inskriften ELEMENTUM MEUM LIBERTAS (Friheten är mitt element), vilket troligen främst syftade på att han var ogift men kanske också avsåg hans förmåga att kryssa kring i politiken. Stenbock är begravd i Storkyrkan i Stockholm, under en stor gravvård ritad av Nikodemus Tessin d.y.”

Medaljen som mäter Ø 61 mm och väger dryga 94 gram, finns upptagen som nr 1 på sidan 95 i Bror Edvard Hyckerts ”Minnespenningar öfver enskilda svenska män och kvinnor”, del I, NM XVII, Stockholm 1905 … samt som nr 84 i Stig Stenströms lysande (och refuserade) avhandling ”Arvid Karlsteen – hans liv och verk”, Göteborg 1945.

Hyckert skriver bl.a.  – ”Slagen af Stenbock själf 1692 sedan han, som det berättas, af Karl XI uppmanats att utlösa ett i skattkammaren pantsatt halsband af diamanter. Han skulle däröfver blifvit så missnöjd att han beslutat flytta ur riket, och som ett uttryck af sina tänkesätt låtit prägla denna minnespenning”.  Medaljen betecknar han f.ö. RR.

Jämför: Coins and Meals Department, Pushkin State Museum of Fine Arts.

Numismatikens konstnärer

Publicerat av
2

Ett eftersatt område inom numismatiken är kännedomen om konstnärerna bakom mynten. Kanske har för få myntsamlare intresserat sig för medaljkonsten …?

Den kunnige och alltid lika läsvärde Bengt Hemmingsson har berört ämnet i SNF:s senaste auktions-katalog. Hemmingsson skriver om 1559 års daler och nämner då den berömde flamländske skulptören, arkitekten och medaljkonstnären Willem Boy (ca 1520-1592).

Så vad kan passa bättre än att ägna några rader åt konstnären Willem Boy – mannen bakom Sveriges första medaljer! – och visa några medaljer som tillskrivs denne man.

Bengt Hemmingsson skriver bland annat:  – ”Dalern 1559 tillhör de konstnärligt sett mest framstående mynten från Gustav Vasas regering. Kungabilden uppvisar stor likhet med ett samtida porträtt i trä, den s. k. Gripsholmsreliefen, som i sin tur attribuerats till den i Sverige verksamme flamländske konstnären Willem Boy. Det har på goda grunder antagits att Boy åtminstone tecknat förlagan till 1559 års daler”.

Kan i detta sammanhang nämna att hustrun var ”måttligt glad” när jag kom hemsläpandes med vidstående gipsavgjutning av den berömda Gripsholmsreliefen. Stor, tung & gyllene! – och till råga på allt inköpt hos förnäma Bukowskis! … men ändå förpassad till kontoret. Hmm … undrar om ”kapsylsamlarna” är mera poppis hos tjejerna, än plåtmyntsamlarna …?  😉

Gustav Vasas Svartsjö-daler präglades första gången 1542 och är tveklöst ”ett renässansens mästerverk” inom svensk numismatik. – Ofta betraktat som ”Sveriges vackraste mynt”. – Men det är ett mynt – och ingen renodlad ”skådepenning”.

De äldsta svenska medaljerna tillkom först på 1560-talet. Dessa består å ena sidan av de fyra medaljer över Gustav Vasa (Hildebrand nr 10-13) som lär ha utdelats vid Gustavs begravning 1560 … och å andra sidan av en ensidig, skissartad medalj över Erik XIV (Hild. 12). Den första gruppen medaljer är alla tillskrivna den flamländske bildhuggaren Willem Boy (1520-1592). Medaljen över Erik är i dag också den – med tvekan – tillskriven samme konstnär.

Även under Johan III tillkom ett litet antal medaljer i samband med kröningen 1569. Hild. 7, 11-12 med enbart kungens porträtt, samt Hild. 14-16 med både kungen och drottning Katarina Jagellonica avporträtterade. Samtliga dessa medaljer är tillskrivna Willem Boy – och enligt tidens tradition alltid gjutna. (Den präglade medaljen fick vi i Sverige vänta på i nästan hundra år). Produktionen av dessa exklusiva utdelade belöningsmedaljer (gjutning, ciselering och ev. montering) har förmodligen lagts ut på entreprenad hos (olika?) juvelerare i Stockholm. Medaljerna var som regel avsedda att bäras och påträffas ofta med olika typer av montage (kantrand och ögla) och ibland utan eller med borttagna dito. Själva formgivningen (stenformarna?) är emellertid gjorda av mästaren själv; bildhuggaren, arkitekten och medaljkonstnären Willem Boy.

P.S. Proveniensen på Gustav Vasas pampiga daler 1559 (MISAB 9, nr 96) är för övrigt;
Ex. Antikören auktion 11, 1992, nr 145 … för den som är road av sådant.  😉

Numismatik är roligt!

Publicerat av
5

Ibland är det riktigt roligt med numismatik. Idag fick jag t.ex. tillfälle att ”dra på smilbanden” när jag ögnade igenom SNF:s auktionskatalog MISAB 9.  🙂

Redan när man läser Dan Carlbergs förord, blir man nyfiken:
– ”Ett klassiskt exempel på ett mynt som däremot är omskrivet och omdiskuterat är Karl XII:s öre SM 1715. På sidan 91 får vi ta del av kopparmyntskännaren Sonny Serrestams syn på detta mynt, som oavsett teori är en kopparmynts-klassiker”.

Serrestam inleder med:  – ”Åtskilligt har skrivits de sista årtiondena om detta mynt, där många spekulationer har gjorts till sanningar utan bevis” …

HaHa!  – Spännande!  – Vilka ”sanningar”!?  – Nya teorier på gång …?

Nix! Dessvärre inte. Märkligt nog bara en uppräkning av gamla ”sanningar utan bevis”. Efter att ha radat upp några strödda spekulationer som ”fakta” (utan att belägga dem), konstateras kort: – ”Det finns således inget som talar för att ettöret är samtida, utan ett planerat men aldrig utgivet mynt, som efterpräglats vid olika tillfällen” … Jaha!?  😮

Glädjande nog kan man dock konstatera att Serrestam nu fått kännedom både om Antikören auktionskatalog 11, 1991 och Mynttidningen 5/6 och 7-1994 … för dessa hade han helt ”glömt bort” i sin notis i Ahlström auktionskatalog 60, 1999.  😉

Sonnys ”lästips” är emellertid alldeles strålande … och återges nedan (med författare) i kronologisk ordning … efter herrar Berch 1773, Stiernstedt 1863, Appelgren 1927 …

Nathorst-Böös; Myntkontakt 3-1980, s.52-57.
Almer/Carlsson; Myntkontakt 4/5-1980, s.80-82.

Ottosson; Antikören auktionskatalog 11, 1991, s. 59-62.
Widjestrand; Mynttidningen 5/6-1994, s. 28-31.
Ottosson; Mynttidningen 7-1994, s. 28-31.
Serrestam; Ahlströms auktionskatalog 60, 1999, s. 78.

Hirsch/Nordlind/Lagerqvist; Bonde 6, 2010, s. 67-68.
Serrestam; SNF/MISAB 9, 2013, s. 91.

Proveniensen på Karlsteens vackra stockholmsöre 1715 (MISAB 9, nr 476) är för övrigt: Ex. Antikören auktion 20, 1997, nr 147 … och för ”omslagsmyntet”  (MISAB 9, nr 438), Arvid Karlsteens berömda peruk-riksdaler 1707, Ex. Antikören auktion 11, 1992, nr 306.  – För den som nu händelsevis är road av provenienser, d.v.s. myntens historia i samlar-/handlarleden. 😉

Mynt & Medaljer

Publicerat av
Svara

Det är alltid lika trevligt att få respons på det man skriver. – Kanske delvis därför att det är så sällan det händer? – Det man själv kanske betraktar som en banbrytande artikel och forskningsinsats – kan av ”myntsverige” förbigås med en 25-årig tystnad!? Vad detta egentligen beror på … är väl öppet för spekulationer … men kanske har det med prestige och ”den kungliga svenska …” att göra …?   😉

Därför är det idag extra kul att läsa Roland Falkenssons blogg om ”Åverkan eller variant?”, som anknyter till onsdagens myntblogg.

Falkensson ger två typexempel från Karl XIII:s myntserie. Beträffande riksdalrarna 1814 med ”SVERIGE” resp. ”SV. NORR.” är det naturligtvis lika självklara typskillnader som för dito 1/6-riksdalrar 1809-14 resp. 1815-17 … även om de senare präglats med omgraverade stampar. Ovanligt – men solklara mynttyper.

Falkenssons andra exempel är lite lurigare. Det här kan man nog se från lite olika håll. Kanske lite beroende av om man är myntsamlare … eller medaljsamlare.

En medaljsamlare skulle nog inte kalla den ovan illustrerade kröningsmedaljen för ett kastmynt. – Det har nämligen aldrig utkastats till folket … men väl utdelats – i likhet med denna större modell … och Karl XIII:s hålförsedda dito. Och är det inget mynt – ja då kan det ju knappast betraktas som en mynttyp – eller? I logikens namn skulle då inte heller allehanda avslag och efterpräglingar av kastmynt, betraktas som mynt(typer)?

Notera att guldexemplaret ovan (som f.ö. saknar ”ÅR” i åtsidans omskrift) har en utsparad ”tunga” kl. 12 i medaljämnet … uppenbarligen för att göra plats för den planerade funktioner att kunna bäras – i band eller kedja. Detta saknas på många silverexemplar … vilket teoretiskt skulle kunna ge utrymme för någon lömsk förfalskare att ”genom åverkan” göra om ett vanligt kastmynt till en ovanlig medalj …  😉

Upp- och nedvända-världen, som Falkensson uttrycker det.  Ha en trevlig helg!

Carl Michael Bellman

Publicerat av
1

Inom numismatikens underbara värld finns i princip hur många samlarområden som helst att välja bland. Fantasin är egentligen den enda begränsningen.

Den som är road av medaljkonst, konstmedaljer, personmedaljer … eller kall öl? … 😉 … skulle till exempel kunna ge sig på att samla olika konstnärers porträttmedaljer över Carl Michael Bellman (1740-1795). På bilden ovan en lite kollektion dylika signerade av kända skulptörer som Pehr Henrik Lundgren, Lea Ahlborn, Gösta Carell, Leo Holmgren, Ernst Nordin, Elsie Dahlberg m.fl.

Tycker man bättre om Evert Taube (1890-1976) är det bara att gå vidare till detta blogginlägg från i mars månad. Herrar Lundell och LeMarc har dessvärre inte begåvats med några medaljporträtt … ännu … kanske ligger det inte riktigt i tiden …?

Det är varmt idag. Och fredag är det också. Och semester!  – Kanske dags för en iskall Bellman …?  😉   – Trevlig helg på er!

Margareta & Svante Sture

Publicerat av
Svara

Det damp ner en liten medalj (jetong) i brevlådan! – Mitt i sommaren! – Trevligt!

Medaljen är utgiven av Svenska Akademien 1875 till minne av Svante Sture (1517-1567) och formgiven av den skickliga mynt- och medaljgravören (”gravösen”) Lea Ahlborn (född Lundgren).
Se bild här t. v. Silver Ø 31 mm.
Hyckert I:17. Olsén 224.

Svante Sture den yngre (eller Svante Stensson Sture) är en spännande figur i svensk historia som har anknytning till många historiska personligheter – och därigenom även till numismatiken. Svante Sture var son till riksföreståndaren Sten Sture d.y. och Kristina Gyllenstierna, god vän med Gustav Vasa – och dessutom Margareta Leijonhufvuds barndomsvän och ungdomskärlek.

I Otto Sjögrens bok GUSTAF VASA – ETT 400-ÅRS-MINNE (1896) kan man bl.a. läsa (efter Grimberg) följande om Margareta Leijonhufvud och Svante Sture den yngre:

– Sin barndomskärlek till Svante Sture hade hon måhända ej lätt att förgäta, men offrade den undergifvet för de plikter, som nu voro henne pålagda. Svårare blef det i början för Svante att beherska sin smärta, då han vid återkomsten till Sverige såg sig beröfvad sin tilltänkta brud.
– Det berättas, att han en gång, öfverväldigad af sina känslor, under ett besök kastat sig ned på knä för hennes fötter. Konungen, som i detsamma inträdde i rummet, blef oförtänkt vittne därtill. »Hvad betyder detta?» utropade han med en förtrytelse, hvilken, såsom man väl kände, ej var att leka med. Med kvinnlig fintlighet svarade då genast drottning Margareta: »Han begär att få min syster Märta till äkta.»
– »Det vare honom beviljadt», sade då konungen med klarnande uppsyn. Margareta togs på orden, och Svante fick sålunda helt oväntadt en brud, på hvilken han förut måhända ej tänkt”.

Svante Sture gifte sig år 1538 med Margaretas syster, Märta Eriksdotter (Leijonhufvud), även kallad ”Kung Märta”, som kom att föda honom 15 barn. Sture mördades 1567 under de så kallade Sturemorden iscensatta av Erik XIV. Året därpå präglades de för myntsamlare så välkända och åtrådda ”blodsklippingarna” – av silver som givits åt Svante Stures änka, Märta … som i sin tur gav silvret till hertigarna Johan (III) och Karl (IX). Dessa mycket sällsynta klippingar slogs i fem olika valörer – ½, 1, 2, 4 och 8 mark 1568. Ovan ses ett exemplar av den högsta valören – som till skillnad från övriga prytts med en vacker eklövsbård. Gravören och myntmästaren hette Mickel Hansson – och kom långt senare att dömas som falskmyntare tillsammans med sin son Måns Mickelsson.

Kronprinsessan Victoria

Publicerat av
Svara

Idag fyller H.K.H. Kronprinsessan Victoria 36 år. Stort GRATTIS!
Och i Frankrike firar man samtidigt nationaldag och 224-årsdagen av stormningen av Bastiljen 1789. Google uppmärksammar att demon-regissören Ingmar Bergman skulle fyllt 95 år idag om han levat.

Dagen till ära tänkte jag bjuda på ett par ”gamla” medaljer över vår lilla kronprinsessa. Ovanstående är präglad med anledning av Victorias 18-årsdag 1995 – och pryder även omslaget på Mynttidningen 3-1995. Konstnärinnan bakom denna medalj heter Anni Sundin, som kanske är mest känd för att ha utfört en rad olika minnesmynt. Victoria-medaljen är utförd efter en förlageteckning av Karin Mörk Hamilton. Medaljen, som mäter Ø 45 mm, utgavs av Myntverket i Eskilstuna 1995 och präglades i guld (20 ex.), silver (700 ex.) samt brons (400 ex.).

Även när Victoria fyllde 20 år 1997 utgavs en medalj. En myntliknande sådan, formgiven av den brittiske skulptören Ian Rank-Broadley och slagen på Den Kongelige Mynt i norska Kongsberg. Medaljen som är präglad i sterlingsilver mäter Ø 39 mm och väger 33,8 gram. Liksom den förra har denna kronprinsessans personliga vapen på frånsidan, jämte omskriften HERTIGINNA AV VÄSTERGÖTLAND. Upplagan på denna är även den ”myntliknande” med imponerande 10.000 exemplar – d.v.s. astronomisk i medaljsammanhang.

Sommarauktioner på eBay

Publicerat av
Svara

Sommar och sol!  – Och full fart på myntsäsongen!

Innan internet hade slagit igenom varade myntsäsongen från september till maj. Somliga delade in den i höst- och vårsäsong. Månaderna juni-juli-augusti var i princip lika stendöda som SNF:s hemsida. 😉  De senaste 10-15 åren har detta emellertid förändrats storligen. Åtminstone internationellt. Och kanske speciellt i USA? På amerikanska auktionssajten eBay.com märker man då rakt ingen avmattning under sommartid. På Tradera Mynt & Sedlar är det i och för sig ganska lugnt … men detta är kanske mer en allmän trend, än ett sommarfenomen?

eBay har nyligen förbättrat sina villkor för säljare, genom att dels erbjuda ett visst antal fria upplägg och dessutom sänka provisionen! Tradera begär 9% av privata säljare, eBay 6% av kunder med eBay-butik. På Tradera kostade en ”butik” (en i mitt tycke värdelös ”tjänst”) tidigare från 500:-/månad och uppåt, beroende på hur många objekt man exponerade. Vet inte vad de tar idag, eftersom Tradera numera valt att ”mörka” dessa uppgifter på sajten. En eBay-butik kostar hur som helst $19.95, d.v.s. ca 135:-/månaden och inkluderar då bl.a. sökfunktion, logotyper, promotion-rutor etc.

Så för oss är valet mellan Traderas ständiga problem och ett proffsigt eBay som når oändligt många fler potentiella köpare, ganska enkelt. Vi kommer i första hand lägga ut mynt och medaljer på eBay – och endast i undantagsfall använda Tradera.

Värt att tänka på för kunder i Sverige är att eBay’s ”valutaomvandlare” inte riktigt överensstämmer med verkligheten för de som önskar betala i SEK till vårt bankkonto. Den visade kursen är avsevärt högre än vad vi får ut efter PayPal’s (eBay’s) samlade avgifter. Så ta gärna kontakt med oss för ett aktuellt pris i SEK vid bankbetalning.

Söker du något speciellt? … eller har du kanske önskemål om vilken typ av material just du skulle vilja se på eBay? … eller har du funderingar kring något enskilt objekt?  – Skicka mig ett email!

Fyrkfynd i Norrköping

Publicerat av
Svara

Läser i Norrköpings Tidningar och Folkbladet att man bl.a. hittat två Kristina-kvartsöringar (fyrkar) med årtalet 1634 vid utgrävningar i centrala Norrköping. Även Sveriges Radio och SVT tar upp detta i intervjuer med arkeologkonsulten Åsa Berger, som utför utgrävningarna tillsammans med sin kollega Stefan Gustafsson från Arkeologikonsult.

– ”Mynten registreras och överförs till Kungl. Myntkabinettet i Stockholm”, säger Åsa till Norrköpings Tidningar.

Just 1634 års 1/4-ören togs ju upp här på Myntbloggen.se bara för några veckor sedan … så det är ju bara att jämföra och se vilken variant man funnit. Årtalet 1634 är för övrigt det mest variantrika av alla Kristinas fyrkar. Men det vet säkert KMK …?

Till vänster två huvudtyper, båda med ”bred liljekrona”, men med årtalet placerat upptill resp. nedtill. Den senare är den ovanligare av de två (och finns med och utan Mm).

Norrköpings Tidningar skriver vidare att:  – ”I gravvalven vilar bland andra generalen Johan Lilliehöök som stred för kung Gustav II Adolf och stupade i Leipzig 1632” … vilket ger mig möjligheten både att rätta ett litet sakfel – 1642 skall det vara – och dessutom en anledning att visa en medalj!

– Nämligen denna lilla trevliga sak, som den skicklige, ”frilansande”, mynt- och medaljgravören Carl Enhörning (1745-1821) gjorde på uppdrag av Svenska Akademien 1812. Nämnde Johan Lilliehöök till Fårdala (1598-1642) ses där iförd ”spetskantad krage, harnesk och smala mantelveck hopfästa genom en rund knapp på höger axel” (som Hyckert uttrycker det hela). Frånsidan visar ett altare med kung Gustav II Adolfs byst, framför vilken en döende, naken krigare sjunker ner över sin sköld, som jämte hjälmen ligger på marken, samtidigt som svärdet faller ur hans hand … Vilken hjälte!  😉  Silver Ø 31 mm.

Nej, nu får det vara slutbloggat för idag. Dags att dinera … och sedan försöka hinna med att lägga ut lite nya grejer på eBay och Tradera … hmm … vad skall vi ta …?

Sofia Magdalenas födelsedag

Publicerat av
2

Idag är det 267 år sedan den danska prinsessan – och blivande svenska drottningen – Sofia Magdalena föddes i Köpenhamn den 3 juli 1746.

Den praktfulla medaljen här till vänster är graverad av mynt- och medaljgravören Gustav Ljungberger (1734-1787) med anledning av kröningen i Stockholms storkyrka den 29 maj 1772. Medaljen mäter Ø 56 mm, d.v.s. 18:e storleken, och har nr 2 i Hildebrands verk.

På 1700-talet var man kanske lite mindre pryd än vad som varit fallet i senare tid – åtminstone i vissa kretsar. Den infällda karikatyr-teckningen av Carl August Ehrensvärd (1745–1800) är ju inte direkt ”Viktoriansk”. Det är nästan så jag rodnar själv … men jag hittade den på Wikipedia – jag lovar!  😉

Genom åren har många ”famösa tjejer” varit på besök här ”i mina trakter” (Loholmen / Gräfsnäs) – exv. den Heliga Birgitta, Margareta och Märta Leijonhufvud. Men även Sophia Magdalena har faktiskt varit här. I artikeln ”Historisk väg: Skara–Lödöse” på Nationalencyklopedin (Ne.se) kan man bl.a. läsa om ett kungligt härbärge:

– Som en av de första av dem får man – om man börjar räkna nerifrån, i Lödöseändan – räkna Livereds gård, norr om Hålanda, känd för sin prydliga lindallé och sin status som kungligt härbärge. Gustav III övernattade där en gång. Hösten 1766, närmare bestämt – när han var på hemväg från Köpenhamn, där han hämtat sin blivande brud, Sofia Magdalena. Hon däremot bodde på Gräfsnäs slott. I dag en idyllisk ruin med stark dragningskraft på konsertarrangörer och skolreseledare. Då en mäktig renässansborg, tillhörig en kommendör Gripenstedt och med en annan drottnings ande svävande under sina ståtliga tinnar och torn – Margareta Leijonhufvuds.