Kategoriarkiv: Historia

Sofia Magdalenas födelsedag

Publicerat av
2

Idag är det 267 år sedan den danska prinsessan – och blivande svenska drottningen – Sofia Magdalena föddes i Köpenhamn den 3 juli 1746.

Den praktfulla medaljen här till vänster är graverad av mynt- och medaljgravören Gustav Ljungberger (1734-1787) med anledning av kröningen i Stockholms storkyrka den 29 maj 1772. Medaljen mäter Ø 56 mm, d.v.s. 18:e storleken, och har nr 2 i Hildebrands verk.

På 1700-talet var man kanske lite mindre pryd än vad som varit fallet i senare tid – åtminstone i vissa kretsar. Den infällda karikatyr-teckningen av Carl August Ehrensvärd (1745–1800) är ju inte direkt ”Viktoriansk”. Det är nästan så jag rodnar själv … men jag hittade den på Wikipedia – jag lovar!  😉

Genom åren har många ”famösa tjejer” varit på besök här ”i mina trakter” (Loholmen / Gräfsnäs) – exv. den Heliga Birgitta, Margareta och Märta Leijonhufvud. Men även Sophia Magdalena har faktiskt varit här. I artikeln ”Historisk väg: Skara–Lödöse” på Nationalencyklopedin (Ne.se) kan man bl.a. läsa om ett kungligt härbärge:

– Som en av de första av dem får man – om man börjar räkna nerifrån, i Lödöseändan – räkna Livereds gård, norr om Hålanda, känd för sin prydliga lindallé och sin status som kungligt härbärge. Gustav III övernattade där en gång. Hösten 1766, närmare bestämt – när han var på hemväg från Köpenhamn, där han hämtat sin blivande brud, Sofia Magdalena. Hon däremot bodde på Gräfsnäs slott. I dag en idyllisk ruin med stark dragningskraft på konsertarrangörer och skolreseledare. Då en mäktig renässansborg, tillhörig en kommendör Gripenstedt och med en annan drottnings ande svävande under sina ståtliga tinnar och torn – Margareta Leijonhufvuds.

Mårdskinn, Kuna och Euro?

Publicerat av
Svara

Idag skriver vi måndagen den 1 juli 2013. Halva året har passerat – och halva återstår. Europeiska Unionen (EU) har idag fått en ny medlem; Kroatien – det hästskoformade landet mellan Ungern och Italien, som även gränsar till Slovenien, Montenegro, Serbien och Bosnien-Hercegovina. Dick Harrisson passar på att uppmärksamma detta på sin blogg idag, med inlägget ”Kungariket Kroatien på medeltiden”, där han bl.a. skriver:

– Det kroatiska riket, som tidvis också omfattade betydande delar av Bosnien, saknade en stark centralmakt. Vissa områden erhöll stort självstyre under furstar med titeln ban. Det största hotet mot Kroatien utgjordes emellertid av den växande ungerska stormakten, som i början av 1100-talet erövrade riket och förenade det med Ungern i en personalunion. Kungen styrde genom baner som vicekungar, och den kroatiska adeln kunde bevara sin starka ställning.

Så varför inte ta tillfället i akt och visa ett litet mynt från denna tid?

KROATIEN. Landskapet Slavonien.
Ban (vicekung) Mikac Mihaljevic Prodavic (1325-43) under kung
Karl I Robert av Ungern (1301-42).
AR-Denar (även banovac, banski denar eller banica), slagen 1330-40. Okänd myntort (Osijek?). Silver Ø 15 mm. Vikt 0,97 gram. Åtsidan: + MONETA REGIS P SCLAVONIA, en springande mård mellan en krona ovan, samt en månskära med stjärna nedan. Frånsidan: Ett stort patriarkalkors med fundament, flankerat av två fåglar, två krönta kungar samt bokstäverna R (bakvänt) och M (= REX MIKAC).

Mården på dessa silvermynt (”banovacer / banski-denarer”) har sitt ursprung i att man under romartiden betalade skatter med mårdpälsar i den romerska provinsen Pannonien – vars största delar idag återfinns i Ungern och Slavonien. Mård heter kuna på kroatiska – och 1994 ersatte man dinaren med kunan som landets valuta. Så historien har gått från primitiva (premonetära) betalningsmedel i form av pälsverk till romerska skattmasar, via klingande silvermynt med mård-motiv på … till egen valuta med samma namn (kuna) … och kanske? … någon gång efter år 2019 till euro? … om den finns kvar då …?  😉

Myntmotivet är intressant även ur ett svenskt perspektiv. Medeltidssamlarna känner säkert igen flera ikonografiska detaljer som; patriarkalkors, fyrfotadjur, krönt kung, fågel, krona samt månskära & stjärna. Alla dessa detaljer återfinns nämligen på diverse Lödöse-mynt från perioden ca 1150-1250 (se ovan). Förklaringen till detta är förmodligen att symbolerna är allmänna – och religiöst / heraldiskt betingade.

8 öre klipping 1591

Publicerat av
Svara

Idag läser vi om samtida förfalskningar på Kjell ”Gorgon” Holmbergs blogg. Ett i mitt tycke väldigt spännande område – i princip lika gammalt som själva företeelsen mynt. Greker, romare, vikingar etc. har alla kopierat och imiterat gängse cirkulerande mynt. Och så sker naturligtvis även i våra dagar. Inget nytt under solen. Kjell visar ett par ”udda” halvörtugar från Sten Sture den yngres dagar – och ett otvivelaktigt äkta jämförelseexemplar. Ovanliga saker som det var roligt att få ta del av. Tack Kjell!

På årets FriMynt kom det fram två olika samlare och visade sina resp. exemplar av det ganska vanliga myntet 8 öre klipping 1591. Båda ville veta om de var äkta – eller kanske samtida förfalskningar? Bakgrunden till frågorna var förmodligen en liten blänkare på Mynthandeln.com om dessa mynt … som i sin tur bygger på artikeln ”Falskmyntning på Johan III:s tid” av P. Anders G. Hagström i Mynttidningen 5/6-1996. Det finns nämligen skäl att tro att myntmästaren Mickel Hansson (mannen bakom de s.k. blodsklippingarna) och dennes son Måns Mickelsson förfalskat dylika anno 1591.

Myntet ovan är en förmodad samtida förfalskning, utförd i grov stil (klicka på bilden för en förstorning) som förefaller vara präglad i ren koppar. Myntet till vänster är tveklöst äkta och har ursprunglig silveryta (efter s.k. vitkokning). Denna klipping finns för övrigt att bese i Avesta Myntmuseums fina utställning. Båda mynten är i för typen ovanligt bra skick och tittar man lite närmare på vasakärvarna ser man tydliga skillnader.  – Original och kopia …?

För den som vill läsa mer om detta rekommenderas nämnda artikel i Mynttidningen.

Avslutningsvis vill vi passa på att önska alla en riktigt skön midsommar! Ät, drick och njut! … i ösregnet …?   😉      / Ulf & Babsan på Vikingabo

Myntfynd – morot för unga!

Publicerat av
1

När en skolklass med åttaåringar i norska Bergen skulle lära sig om odling och vad jorden kan ge, genom att så morötter (gulrøtter) … fick man en oväntad överraskning …

– Plötsligt fann Sverre ett mynt!
– Det står 1771 på den!, ropade han.

Myntet skapade stort interesse bland tredje-klassarna, skriver Bergens Tidende och fortsätter:  – Iveren ble stor da vi fant den nydelige mynten. Den er fra 1771 og er en skilling. Vi syntes dette var så spennende, sier lærer Line Nygard på  Hellen skole. Åtteåringene forteller at de også fant et dyrebein i åkeren. – Kanskje det er fra en dinosaur, lurer en.  😉

Det står Danmark på mynten, og det er fordi vi da var eid av Danmark, sier Bendik, som går i fjerde klasse og kan sin historie. – Kanskje vi blir rike? lurer en ung pike.

Oavsett om myntfynden görs i trädgården eller i mormors sekretär, verkar det vara objektens höga ålder och/eller potentiella värde som fascinerar. – Det är inte utan att man känner igen sig … – Hur gammalt är ditt äldsta mynt? – Vad är det värt?

Men det är egentligen först när man börjar efterforska ”sina klenoder” som det börjar bli riktigt spännande. Ju mera man lär sig, desto mer spännande blir det. Nyfinkenheten eskalerar – och innan man vet ordet av är man kanske myntsamlare! ;o)

Den aktuella mynttypen ”1 Skilling Danske K.M. 1771” (kopparmynt, vikt 11,69 gram och diameter ca Ø 30 mm) präglades i enorma mängder (nästan 55 miljoner ex. – eller ca 643 ton!) under kung Christian VII av Danmark, åren 1771-1785 (alla med årtalet 1771 – utom en sällsynt ”felprägling” med årtalet 1779). Myntorterna var Köpenhamn och Altona (som då tillhörde Danmark, men efter det Dansk-tyska kriget 1864 tillföll Tyskland) samt norska Kongsberg (1784-85). Mynten från sistnämnda ort är faktiskt (till stor del) slagna på blindmynt (myntämnen – i detta fall myntplåtar) av Falu-koppar som importerats till Norge från myntverket i Avesta i Dalarna!  – Helnordiska mynt alltså!

Även om mynttypen i sig är mycket vanlig tillhör dessa mynt de som samlare länge vänt och vridit lite extra på. Det förekommer nämligen en hel del både roliga och sällsynta varianter. Här är några av de mest eftersökta:

  • Men DANKSE istället för DANSKE
  • Men DANAKE istället för DANSKE
  • Men DNASKE istället för DANSKE
  • Men SKILLIING och M.K. istället för SKILLING och K.M.

Dessutom förekommer variationer i utformningen av åtsidans monogram. Tre av de ansvariga stämpelsnidarna (gravörerna) lär ha hetat Bauert, Lunde och Wolff … men vem av dem som stavade sämst …?  – ja, det är faktiskt mer än jag vet … ;o)

Med detta var skoldagen slut. Tycker vi på kort tid hann med en hel del.  – Historia, geografi, rättstavning, matematik, hemkunskap, arkeologi, osteologi … etc.  😉

Lödöse, Nylöse & Göteborg

Publicerat av
Svara

Under dagens myntsurfande hamnade jag i brist på annat på Kungliga Myntkabinettets FaceBook-sida. Där kunde man läsa att:  – ”Lödöse, gammalt handelscentrum som är känt bl.a. för myntning under medeltiden, grävs ut” … och finna en länk till en artikel på SverigesRadio.se med titeln ”Stora delar av handelsstaden Lödöse bevarad”, där arkeologen Christina Rosén intervjuas.
När man läser artikeln framgår det dock snabbt att det inte alls är frågan om myntorten Lödöse, utan om Nya Lödöse – eller Nylöse – d.v.s. Gamlestaden i Göteborg (40 km söder om Lödöse). Med tanke på KMK:s ”faktasidor” på sin webbplats, kunde jag inte låta bli att kommentera.  ;o)

När jag gick vidare till SNT:s (Svensk Numismatisk Tidskrifts) FaceBook-sida var dagens budskap att man på redaktionen tycker att det varit ”lite tunt med numismatik denna månad” … och hänvisar samtidigt till något riktigt, riktigt torrt! – Riksantikvarie-ämbetets Vitalis.  – Märkligt?  – Något roligare borde det väl finnas att länka till?
Kanske har Monica fullt upp med att skriva om Myntbloggen.se till nästa SNT… ;o)

Men i morgon blir det i alla fall roligt! – Åtminstone för de som råkar befinna sig i närheten av Stockholm. Då håller nämligen Svenska Numismatiska Föreningens ordförande sedan sex år tillbaka, Jan-Olof Björk från småländska Växjö, ett föredrag med titeln ”Svenska Provmynt genom tiderna”. Platsen är Banérgatan 17 och tiden kl. 18.00. Enligt hemsidan bjuder SNF på enklare förtäring.

Förhoppningsvis riggar SNF upp en videokamera och filmar det hela så att alla vi SNF:are som bor för långt från hufvudstaden kan få ta del av ett spännande föredrag via YouTube på föreningens hemsida … och där diskutera detsamma …  ;o)

Juno Moneta – Vulcanus

Publicerat av
Svara

Juno Moneta var i den romerska gudavärlden moder till muserna (sånggudinnorna) och hade fått ett tempel i Rom byggt till sin ära. I detta tempel anlade romarna ett myntverk omkring 270 f.Kr. Engelskans money, tyskans die Münze, svenskans mynt och spanskans moneda har alla sitt ursprung i den romerska gudinnan Juno Moneta.

Vulcanus var eldens och smideskonstens gud i romersk mytologi. Hans grekiska motsvarighet hette Hefaistos. Vulcanus var son till Jupiter och Juno och gift med gudinnan Venus.

ROM. Repubilken. T. Carisius. AR-Denarius 46 f.Kr. Silver-denar präglad år 46 f.Kr.
Åtsida/Obverse: Högervänt porträtt av Juno Moneta, längs vänster kant MONETA.
Frånsida/Reverse: Myntsmedjans attribut, en ässja, med rökhuv i form av en lagerkrönt Vulcanus-mössa där ovanför (tidigare tolkat som över- och understampar), mellan en tång och en slägga/hammare, ovanför T. CARISIVS, allt inramat av en lagerkrans.

Två rara göteborgstyper

Publicerat av
Svara

Bland alla frågor, diskussioner och förfrågningar vid årets FriMynt i Helsingborg, var det bland annat en gammal kund och samlarvän från Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) som undrade om jag hade några ”bra bilder” på mynt från Karl IX:s Göteborg? Han skulle nämligen hålla ett föredrag i ämnet. Och visst har jag väl det – någonstans. Problemet är bara att hitta igen dem … vilket jag faktiskt gjort!

Så varför inte bjuda på ett par mynttyper som man ytterligt sällan ser på marknaden?

Karl IX:s Göteborg på Hisingen.
2 Öre 1609. Typ I.  Unik?
Stadens vapensköld som på
6 Mark 1610 i guld, med kupol upptill. Liten diameter, yttre tågkanten Ø 21 mm.
SM – .  Mynttidningen 3/4-1997.

 

Karl IX:s Göteborg på Hisingen.
2 Öre 1609. Typ II.
Stadens vapensköld större, med voluter/snirklar upptill. Stor diameter, yttre pärlkanten Ø 23 mm.
SM 78 (= detta ex!).

 

Trots att typ I varit känd i åtminstone dryga 15 år, saknas den i ”myntsamlarnas bibel”, Tonkins Myntboken. Typ II finns däremot med, men värderas inte alls efter de (i och för sig fåtaliga) auktionsresultat som noterats – utan endast i en bråkdel därav. Nu senast såldes greve Bondes fullgoda exemplar (bucklig 1/1+) för dryga 30.000 kronor.

För den som är road (kanske någon myntboksförfattare? ;o)) finns det mycket mer att läsa om detta i Mynttidningen 3/4-1997 … den som t.o.m. blev medaljförlaga … ;o)

Edvard I:s nya mynt 1279

Publicerat av
Svara

Brukar då och då använda mig av Wikipedia för att få lite uppslag till lämpliga bloggämnen. Idag läste jag detta under ”den 8 maj”…

1319 – Vid den norske kungen Håkon Magnussons död ärvs den norska tronen av hans treårige dotterson Magnus Eriksson, som är son till Håkons dotter Ingeborg och den svenske hertigen Erik Magnusson, som året innan har avlidit i fångenskap på Nyköpingshus. Den 8 juli samma år väljs den treårige Magnus även till kung av Sverige och de båda länderna går därför i personalunion, som varar till 1343. Med Håkon dör den sista ättlingen till den gamla Hårfagreätten, som har innehaft Norges tron i nära 450 år (sedan omkring 872).

Något som inspirerade mig att kika lite närmare på de okända penningarna (se bild t.h.) som Monica Golabiewski Lannby (MGL) skrev om i senaste numret av SNT och som även uppmärksammades här på Myntbloggen.se i förra veckan.

De båda mynten som hittades vid stormansborgen Aranäs sommaren 1999 har tre punkter i vardera korsvinkeln och går därmed tillbaka på den engelske kungen Edvard I:s ”nya myntserie” som introducerades 1279 … och sedan ”efterapades” av efterföljande kungar i drygt 200 år!  – Dessutom imiterades de av olika myntherrar utanför England. Valören var främst penny (även kallad sterling och på svenska, penning), men Edvard I slog även halfpenny, farthing (1/4 penny / penning) och groat (4 pence / penningar).

På bild 2 ses överst till vänster en ursprunglig engelsk penny (sterling) av long cross-typ, slagen för Edvard I i London 1279-1307. Nedanför denna en irländsk penny från Edvard IV, av samma typ men slagen på för litet myntämne (oläslig omskrift) 1473-78. Överst till höger en sterling-imitation från Gelderland i Nederländerna, slagen för greve Renaud av Arnhem (1272-1326). Och nedanför denna en samtida sterlinginspirerad räknepenning utan inskription, präglad i koppar.

Den sista bilden visar den norske kungen Erik Magnussons (Eirik II Magnusson eller Erik Prästhatare) penningar och 1/4-penning, präglade i staden Bergen respektive på borgen Tunsberghus (Tønsberg). Frånsidornas inskriptioner lyder:

  • CIVITAS BERGENSIS
  • CRUX CHRISTI
  • CASTRUM TUNSBERGIS

Typerna påminner om Edvards, men här är det inte frågan om long cross, utan om short cross-typer. Notera även de fembladiga rosorna i korsvinklarna – och jämför med nederst myntet på bild 1.

Frågan om MGL:s ”märkliga kungamynt” (och mitt dito?) hör hemma i ”det store landet i vest”, Norge under Erik Magnusson (eller yngre brodern Håkon/Håkan?), som Henrik Klackenberg tror … eller om vi istället skall söka dess ursprung i halländska Varberg under Eriks brorsdotter, änkehertiginnan Ingeborg Håkansdotter (framlidne hertig Eriks gemål), som professor Kenneth Jonsson tror … ja det får andra försöka bedömma …

Plundringen av Rom 1527

Publicerat av
Svara

Den 6 maj 1527 intogs och plundrades Rom av upproriska soldater i den tysk-romerska kejsaren Karl V:s arme. Detta innebar ett avgörande i konflikten mellan Karl V och ”The League of Cognac 1526-29” – en allians bestående av Frankrike, Milano, Venedig, Florens och påvedömet.

När jag läste lite på nätet om detta hittade jag bilden ovan, där Karl V sitter på en upphöjd tron, med en örn vid fötterna, omgiven av sina besegrade fiender; Suleiman, påven Clemens VII och Frans I till vänster samt hertigen av Cleves, hertigen av Sachsen och landgreven av Hessen till höger.  – Kan detta månne vara samma motiv som finns på Aelius-medaljen som tidigare avhandlats här på Myntbloggen.se?  – En upphöjd man med en örn vid fötterna framför sex undergivna personer …?

Kan dessa sammanlänkade medaljer ha något samband med plundringen av Rom 1527 …??

Skall de mycket kortlivade romerska kejsarna Otho och Aelius i själva verket vara symboler för den tysk-romerske kejsaren Karl V …??

Kan vi rent av ha med ett utstuderat fall av satir i medaljformat att göra …??

Vilda teorier – ja visst! Tyvärr vet jag alldeles för lite om de historiska skeendena kring detta för att rättvist kunna bedöma saken.

Något som möjligen kunde tala för ”satirteorin” är att den av mig föreslagna konstnären, Leone Leoni (1509-1590), lär ha haft Pietro Aretino (1492-1556) som beskyddare och tillsammans med sin familj varit bosatt hos honom i Venedig på 1530-talet. Om denne Pietro Aretino står bland annat att läsa att han var ”en toskansk författare, poet, dramatiker och satiriker under den italienska renässansens slutskede. Han skrev gycklande komedier som föregick Molière och Dario Fo, verklighetsförankrade berättelser i dialogform långt före realismens litteratur, sexuellt frispråkiga sonetter och ett stort antal litterärt briljanta och kulturhistoriskt värdefulla brev”.  – För övrigt förekommer han själv på en satirisk medalj.

Så där, då har vi ytterligare lite förslag och teorier att bearbeta och resonera kring … ;o)

Sveriges regalier stulna!?

Publicerat av
Svara

Natten till idag slog någon sönder en fönsterruta och gick in i Västerås Domkyrka och hämtade Johan III:s 420 år gamla begravningsregalier. Idag beklagar sig diverse offentliga förvaltare av nationella kulturskatter och kallar det hela ”en stor olycka”!?  – Hur skulle det vara med lite mindre naivitet och lite mera framförhållning?  – Hört talas om uttrycket ”tillfället gör tjuven”? Larm? Fönsterlås? Inbrottsskydd? Kameraövervakning?  – Det är tydligen bara EFTER en stöld som våra unika kulturföremål är ”ovärderliga”…  SKÄMS!!

Priser för dagens mest korkade kommentar går utan konkurrens till antikvarien vid Upplandsmuseet, Herman Bengtsson, som på frågan; – Vem kan tänkas vilja stjäla regalierna? … svarar:  – En vrickad samlare kanske?   Ett något nyktrare uttalande kommer från Kenneth Mandergrehn på Rikskriminalpolisen, samordnare av kulturarvsbrottslighet, som säger;  – ”Det här är helt osäljbara grejer. Den i branschen som blir erbjuden att köpa kommer att reagera direkt”:

Efter den slösaktige Johan III:s död 1592 fanns inga pengar till att lösa ut det ståtliga gravmonument han beställt, så detta blev liggande i ett magasin i Danzig …
i 190 år! … tills Gustav III löste ut det 1782. Gustav beslöt även att en sarkofag i svart carraramarmor, som han ursprungligen beställt åt sig själv, istället skulle föräras Johans halvbror, Erik XIV i Västerås Domkyrka. Dessvärre var kistan lite för kort för Erik, så man beslöt helt sonika att kapa fötterna på den gamle kungens kvarlevor!? Som ”lite plåster på såren” prydde Gustav III gamla kung Erik XIV:s sarkofag med Johan III:s begravningsregalier (som tidigare funnits på dennes gravmonument i Vasakoret i Uppsala Domkyrka).

För den som är intresserad finns det mera att läsa om detta i förre chefen för Kungl. Myntkabinettet, Lars O. Lagerqvists lysande bok ”Sveriges Regenter – Från forntid till nutid” (och föregångaren ”Sverige och dess regenter under 1000 år”).

Uppdatering 2013-05-07:
Begravningsregalierna återfunna!  – De stulna begravningsregalierna från Västerås Domkyrka återfanns på måndagskvällen i en svart sopsäck utmed vägkanten intill E 18.
Kungliga regalier hittade i sopsäck!  – Slängda i ett dike vid en väg utanför Västerås låg kronan, spiran och äpplet som stals i fredags.