OTHO – Matura Celeritas …

Kan tänka mig att det finns fler samlare än jag som har ”lagt en del objekt åt sidan”, i väntan på att man, någon gång (helst innan pensioneringen), skall få tid att efterforska dem lite närmare. Dessvärre kan det gå många år innan detta blir av … så varför inte använda Internet för att ”söka information genom publicering”…?  – Lika gärna som att leta själv – kan man ju låta andra ta del av den information man hittat … och sedan komplettera denna till allas fromma. – Sagt och gjort! – Här kommer första ”mysteriet”:

Vid första anblicken kan ju detta se ut som en romersk sestertius (medallic sestertius). Stor och praktfull – med en diameter på Ø 42 mm och en vikt på hela 46,00 gram. Åtsidan visar ett högervänt, lagerkrönt och draperat porträtt av den romerske kejsaren Otho, född år 32 e.Kr. och kejsare endast under tre månader år 69 e.Kr. (det s.k. fyrkejsaråret). Omskrift lyder: IMP OTHO CAES AVG P M COS II. Frånsidans omskrift lyder: MATVRA CELERITAS – och visar ”en allegori om måttlighet” (skall det visa sig).

Efter en del sökande hittade jag en dylik med identisk åtsida! – men en helt annan frånsida. Den anrika firman Classic Numismatic Group  beskriver den så här:

– ”Otho. Æ ‘Sestertius’ (Ø 37 mm, 32.37 grams). IMP OTHO CAES AVG P M COS II, laureate and draped bust right / Soldier (Mars?), holding sword and shield, advancing left towards altar; to left, nude victim bound to palm tree; nude victim below altar; S C to either side. After Giovanni Cavino. 1500-1570. Klawans 9.”

Av en tillfällighet hittade jag för några år sedan en renässansmedalj (på Spink’s auktion i London, 24/1-2008), som har samma frånsidesinskription och motiv som ”min Otho”. Denna medalj, över Altobello Averoldo (c. 1468-1531), Biskop av Pola och guvernör i Bologna, mäter Ø 67 mm och är formgiven av Antonio Vicentino omkring 1530/31. Motivet beskrivs så här:  – ”A prince seated on a chair on a raised platform, holding a sceptre in his left hand, receiving an elderly man, holding a spur and a bridle. Beside him, in the background, stand two other persons, one holding a cornucopia”.

När man sedan googlar och bild-googlar lite hit och dit … dyker det upp en bok med en samling gamla kopparstick;  Achillis Bocchii Bonon. symbolicarum quaestionum de Universo genere quas serio ludebat … som på ett lite modernare språk kan skrivas: Emblems of Achilles Bocchius. På bilden här bredvid ses två av dessa kopparstick (nr 82 och 101 i en serie om 150 olika) som dateras till ca 1555 och alltså är utförda av Achilles Bocchius (1488-1562) i hans förnämliga Emblem book. Det högra motivet beskrivs: Eurymnus fallen on the ground, Pollux and Castor fighting in the centre set in a landscape. – Nog är motivet ganska så likt det på frånsidan på CNG:s medalj (bild 2). Matura Celeritas-motivet är i alla fall närmast identiskt med min Otho-medalj (bild 1).

Så där, nu har jag börjat så smått på denna historia … nu håller vi tummarna för att någon kunnig läsare snappar upp detta … och fortsätter komplettera historien med nya uppgifter, teorier, litteraturhänvisningar, ursprung, datering etc. etc.

Vad engagerar myntsamlare?

För två veckor sedan berörde jag lite hastigt det djupt rotade faktum att det är väldigt ont om myntskribenter – men att det trots allt finns hyggligt med intresserade läsare.

Och nu har jag roat mig med att försöka undersöka vilka ämnen som egentligen engagerar myntsamlare här på Myntbloggen.se …?  – Så här ser topplistan ut:

  • Förfalskningar & bedrägerier på Tradera
  • Köpa på MISAB och sälja på Tradera
  • KMK/SNF och numismatik på Internet
  • Traderas anstötliga horkalsmynt
  • Kvalitetsbedömning & myntbeskrivningar
  • Raritetsbeteckningar & provenienser
  • Felaktigheter i värderingsböcker

Ovanstående är ett tappert försök att kategorisera vilka bloggämnen som renderat flest kommentarer här på Myntbloggen. Generellt så har omkring en fjärdedel (25%) av inläggen (hittills 180 stycken) kommenterats – med upp till 15 kommentarer! Och ger man sig på att försöka sammanfatta vad som engagerar myntsamlare … verkar minsta gemensamma nämnaren vara … – Mynthandel och myntauktioner på internet!?

Om detta sedan sammanfaller med vad läsekretsen önskar läsa om, är en helt annan fråga? Eftersom ”numismatiska artiklar/blogginlägg” kommenteras i så liten grad, är det svårt att sia om intresset för detta.  – Något som naturligtvis kan avhjälpas genom att fler vågar engagera sig, fråga och på olika sätt bidra till en levande diskussion om mynt!
För till skillnad från de flesta andra svenska myntsajter, erbjuder faktiskt Myntbloggen denna gyllene möjlighet att kommentera, fråga och lägga sig i det som skrivs. Här är ALLA välkomna att delta! Internet är perfekt för interaktion! … så börja interagera! ;o)

                   

Då myntsamlandet och numismatiken innehåller en så fantastisk bredd av samlar- och intresseområden är det naturligt att varje samlare har sin/sina specialiteter. Så att medeltidssamlaren mest skriver om medeltidsmynt, variantsamlaren om varianter och SNF:aren om Svenska Numismatiska Föreningen … är ju inte alls konstigt. Själv tycker jag dock att det finns en poäng i att försöka variera sig, eftersom hobbyn bara blir mera intressant ju fler infallsvinklar man får. Så även om det även i fortsättningen kommer att bloggas om aktualiteter, tips, varningar och annat dagsaktuellt … skall jag självfallet också försöka fortsätta producera såväl läckra myntbilder som kåserande texter och mera djuplodande numismatiska bidrag.  – Varierat & dagsaktuellt!  – Alla skall trivas!

Hälften så bra – men dyr!

Hälften så bra betalt – och tio gånger dyrare provision.
Ja, ungefär så skulle man kunna sammanfatta de fyra mynt som tidigare omnämnts i blogginlägget ”Divergerade myntbeskrivningar”, och som nyligen sålts två gånger vardera. Säljarna som sålde dem via Svenska Numismatiska Föreningens mynthandel MISAB den 9 mars fick ett netto på 10.710 kr … medan mynthandlaren som köpte dem, och genast lade ut dem på Tradera, fick ut nästan dubbelt så mycket, eller närmare bestämt, netto 19.009 kr. Största förtjänsten gjorde MISAB som kapade åt sig 4.252 kr i provisioner – medan Tradera denna gång fick hålla tillgodo med 400 kr. Även MISAB:s köpare gjorde en nätt liten förtjänst på 4.047 kr … medan MISAB:s säljare endast fick ut 56% av Tradera-säljarens netto. MISAB och deras köpare blev alltså vinnare – på säljarnas bekostnad.

Med detta konstaterat, kan man fråga sig VARFÖR? denna typ av ”numismatiskt allmängods” betalar sig så mycket bättre på Tradera än på SNF:s myntauktioner? – Kan det ha med beskrivningarna och/eller bildmaterialet att göra? – Eller beror det helt enkelt på att Tradera har en mycket, mycket större publik? – Eller på att ”närmare 80 myntsamlare” helt enkelt inte har råd eller lust att ”kriga om allt” på SNF:s auktioner? Tillfällig tillgång och svag lokal efterfrågan skapar förmodligen prioriteringar som indirekt pressar ner priserna på ”allmängodset”…?

Så den som är ”villig att göra jobbet själv” och lägga ut på Tradera istället, verkar alltså i princip kunna ”dubbla sina pengar”.  – Och vem som helst kan klara av det, för det är uppenbart att detta varken kräver kunskaper eller trovärdigthet.

Säga vad man vill om Tradera, men många gånger är det ändå ganska underhållande att besöka sajten.
Idag skrattade jag t.ex. högt och länge åt en annons för: ”MYNTGUIDEN MED HORKARLSMYNT!” … ”Titta här vad era pengar kan vara värda! Tänk om du har 1 krona 2012 Horkarlsmynt som såldes för 80.200:-!”  ;o)  – Nog för att kvällspressen och övriga mediadrevet kanske inte vet så mycket om mynt, och därför får stå där med dumstruten … men en mynthandlare och myntboksförfattare med decennier av erfarenhet borde väl ändå veta bättre?  – För det första vet vi INTE om nidmyntet någonsin såldes? (inga omdömen avgavs). Och för det andra har ju falskmyntaren (”konstnären”) själv erkänt att han inte vågade sätta några falska mynt i cirkulation (p.g.a. risken att hamna bakom galler). Så att leta efter ”Traderas Hormynt” bland växeln är ganska meningslöst.

Under dagens sedvanliga Tradera-surf hittade jag även ett par alternativa och lite nyskapande beskrivningar. En myntkopia kan man t.ex. också kalla för ”avgjutning av orginalmynt” … och ”autosol-polerat silverskrot” kan även beskrivas som ”25 öre 1955, ocirkulerad”. Den här ”brasklappen” ang. en ”gjutjärnsriksdaler” är kanske lite ”Tradera-typisk”, men kul: ”Du bjuder på det du ser … kanske är det Svartepetter”.  ;o)

Emund, Edmund och Edvard

När vi idag inleder vecka 12 med måndagen den 18 mars 2013 – läser vi i almanackan att Edvard och Edmund har namnsdag. Edvard känner man kanske igen efter den engelske kungen som blev mördad av sin styvmor Elfrida, eftersom hon hellre vill se sin egen son Ethelred på tronen. Men även Edmund – och det kanske äldre Emund – är kunganamn. Medaljsamlaren kanske t.o.m. känner till två? … EMUNDUS SLEMME och EDMVNDVS SENEX … som i Wikipedia slagits ihop till en och samma kung!?

Åtsida: EMUNDUS SLEMME SV. ET GOTH. R.  = Emund Slemme, svears och göters konung.
Frånsida: 5. ERICI F SCAN HALLAND ET BLEKING VILIS-SIMVS ADIVDICAVIT DANIS 950.
= 5: Son till Erik. Tilldömde skymfligen danskarna Skåne, Halland och Blekinge 950.

Åtsida: EDMVNDVS SENEX REX SVECIAE  = Edmund Gammal, Sveriges konung.
Frånsida: 9. F. QUENIS BELLUM INTULIT. ULTIMUS SANGUINIS YNGLINGORUM. = 9: Broder. Började krig med kvänerna. Den sista av ynglingaätten.

Men om vi däremot skall tro de båda lärde herrarna Carl Reinhold Berch (1706-1777) och Erik Benzelius d.y. (1675-1743), som var initiativtagare resp. historisk fakta-insamlare för den berömda medaljserien som brukar kallas Hedlingers regentlängd (påbörjad 1734), var detta inte alls samma person – utan två helt olika kungar.

Ovan ses medalj nr 5 (graverad av Carl Gustav Fehrman) och nr 9 (graverad av Pehr Henrik Lundgren) ur denna medaljserie om 56 medaljer – numrerade 1-55 (nr 4 aldrig utgiven) plus två onumrerade medaljer; en titel- och förklaringsmedalj samt en dedikationsmedalj till aktuell regent, Fredrik I. Nedan tvenne medaljer över Berch och Benzeliusgraverade av Gustav Ljungberger resp. Johan Carl Hedlinger.

Emund Slemme (Emund Slema eller Emund Eriksson) förekommer, precis som medalj nr 5 antyder, i samband med ett omtvistat danskt gränsläggningstraktat (Landamäri I) som skall ha ingåtts på Danaholmen vid Göta älvs mynning mellan ”Sven och Emund”. Experter och forskare har dock inte kunnat enas om denne Sven var Sven Tveskägg (som anges i avskrifterna) … eller den senare kungen Sven Estridsen?Personligen tror jag på den förste, inte bara p.g.a. medaljerna, utan av en rad skäl … som blir alldeles för långa att utveckla i detta forum. Men vi kan väl nöja oss med att hänvisa till Mäster Adam av Bremen, som berättar att Emund Eriksson var allierad med Harald Blåtand och anger att han efterträddes av Erik Segersäll – han som, genom en allians med en mäktig krigsmakt, lär ha invaderat och besatt Danmark – i sju år!

Om Edmund den Gamle vet Adam att berätta att han var son till ”myntkungen” Olof Skötkonung och en av hans frillor – och således halvbror till Anund Jakob … som han sedermera efterträdde … på äldre dar.  – Därav tillnamnet ”den Gamle”.

Tradera tillbaka i vardagen

– ”När någonting är för bra för att vara sant – ja, då är det oftast det” … och mycket riktigt – efter gårdagens ovanligt positiva uppgift att Tradera lyckats stänga ner en auktion med en falsk norsk speciedaler … måste man idag, dessvärre, konstatera att ordningen är återställd på Tradera … för idag såldes det flera falska mynt igen.

En del myntkopior är mer välkända än andra. De tre på bilden här till vänster tillhör denna kategori. Den Athenska tetradrachmen med det karakteristiska gropen på åtsidan (MISAB 3:529) är en välkänd musei-souvernir – som är nästan lika vanlig som souvernir-kopian av den klassiska Joakimsthalern ”1520”  (ursprungligen såld i plastkassett med texten ”The world’s first dollar”, och med tillverkningsåret 1967 tydligt angivet nedtill till höger om ”Farbror Joakim”). Souverniren innehåller naturligtvis inte något silver och väger endast 21,8 gram. Originalet, som präglades av grevarna Schlick i Böhmen (Tjeckien), har däremot en finvikt på hela 27,2 gram. Kuriöst nog har denna, snart 50 år gamla kopia, i modern tid blivit utsatt för kinesernas kopiering och kan idag återfinnas även i silver (med eller utan ”1967”). Exemplaret som såldes på Tradera ikväll (# 177383392) för 629 kr var emellertid en ”original-souvernir” från 1967.

Kvällens största blåsning var dock den klumpiga avgjutningen av 1561 års Erik XIV-daler.  – Hur i hela världen kan man gå på detta? Säljaren var densamme som den omskrivna 1967:an och slutpriset blev sanslösa 4.650 kr (Tradera objekt # 177382759).

Råkar ha ett exemplar i falskmynt-samlingen som är ”stöpt i samma form” (första bilden) och detta väger 25,96 gram (rätt vikt 29,25 gram), samt är tydligt stämplat med KOPIA på randen. Har faktiskt lite svårt för att förstå att någon kan undgå att notera att denna är gjuten – klumpigt gjuten. Porig, oskarp och allmänt dåligt gjord. Tydligaste kännetecknet utöver detta är nog frånsidans svagpräglade område vid vapensköldens 2:a fält samt snedcentreringen vid CVI.

Många gånger blir det nog betydligt billigare att handla av någon som vet vad de säljer. Men så länge fyndjägarna på Tradera låter ”snålheten bedra visheten”, får de väl egentligen skylla sig själva. När en Joakimsthaler inte kostar 10-40.000 kr, utan 629 kr, bör man kanske dra öronen åt sig? Men man kan ju inte tvinga folk att tänka – och ALLA är väl medvetna om Traderas obefintliga kontroll …? När man lyckas stänga ner något bedrägeriförsök är det väl snarare ett ”olycksfall i arbetet” än någon strategi.

Utblickar i världen . . .

Firma Künker i Osnabrück i Tyskland avslutade igår veckans myntauktioner och kan idag meddela att fler än 3.000 aktiva budgivare (!) bidrog till ett sammanlagt resultat av motsvarande 123 miljoner svenska kronor. Högst betald blev en rysk 6-rubel i platina som klubbades för €150,000 + 15% prov. + 7% moms. Enligt Forex’ kurs (8,84) motsvarar detta lite drygt 1,6 miljoner SEK. Kanske snart dags för mig att sluta använda min gamla World Coins (där detta mynt står i $6,000) och införskaffa lite mer uppdaterade värderingsböcker …?  – Nja, det får nog bli efter  FriMynt i Helsingborg den 27/4  i så fall … för just nu pågår ”gammaldags prissättning” för fullt!  – Väl mött på FriMynt! ;o)

Så här skriver Künker själva om de senaste vårauktionerna (nr 226-231):
On March 16th our Spring Auctions 2013 ended with total hammer prices of more than € 11.4 million, more than 3,000 active bidders and many numismatic highlights that once again reached record prices.
      From our series of Russian coins, which reached a total higher than twice the estimates, a 6-ruble piece of platinum from 1836, struck in St. Petersburg under Tsar Nicholas I. stood out. This extremely rare piece, with only 11 known specimen, reached € 150,000 with an estimate of € 30,000.

Sveriges Radio och i Svenska Dagbladet får vi idag ytterligare belägg för att sparande i bank kan vara riskabelt i dessa dagar. I detta perspektiv framstår ju myntsamlande, inte bara som otroligt mycket mera givande och lärorikt, men även som en betydligt säkrare sparform!  – Så varför inte börja pensionsspara i samlarmynt redan idag!?  ;o)

Om man har – eller kan skaffa sig – numismatiska kunskaper, kan man få ut maximalt av en fantastisk hobby – på många plan. Men även för de som kanske inte har tid, lust eller intresse för numismatik, är ju myntsamlande en gyllene möjlighet att spara pengar! – i form av vanlig s.k. ”bullion” (d.v.s. guld- och silvermynt som handlas endast för metallvärdet). För någonstans måste man ju börja – och i bästa fall leder kanske detta så småningom fram till ett vidare intresse för mynt, medaljer och numismatik …

Stoppa pressarna!

Idag en kvart över fyra på eftermiddagen hände något så sensationellt att det berättigar dagens ANDRA blogginlägg!  – Något som aldrig hänt tidigare.

Gustav Gyllenhammars auktionssajt Tradera släckte då ner en auktion med en falsk norsk speciedaler ”1857” som bjöds ut i kategorin:
Mynt & Sedlar > Utländska Mynt > Norden utom Sverige > Norge … med följande beskrivning:
Spiese dalder 18-57 ???? … Ingen garanty … Kjopt fra eBay.com.

Att Tradera.com redan på lördag eftermiddag släcker ner en klockren falskmyntauktion som startats på fredagskvällen, måste nog vara helt unikt!? Vet inte riktigt vad som tagit åt dem på Tradera (har de vaknat ur sin dvala?), men visst var detta en sensationellt trevlig överraskning så här på lördagskvällen.  – Detta måste firas! … fram med skumpa och raketer!  ;o)

Samlare slog SNF med 87-0!

Hej! … har ni saknat mig …?  – Nej då, ryktet om min död är betydligt överdrivet. ;o) Förkyld och allmänt hängig – visst! … men jag har INTE tröttnat – utan endast haft en släng av ”lite tillfälliga motivationssvårigheter”. ;o)

Lyckligtvis gäller detta inte alls mina bloggkollegor Ingemar, Roland, Kjell och Lennart – som snarare varit MERA aktiva den senaste tiden! BRAVO!
– Länge leve numismatiken på Internet! Under min frånvaro har det t.ex. bloggats om; Guldmyntstatistik, Mynt som kilovara och Pegasus auctions.

På Svenska Numismatiska Föreningens (SNF:s) hemsida är det dock som vanligt. SORGLIGT.
Roade mig med att jämföra aktiviteten hos ”SNF-gubbarna” med FEM samlare som har aktiva bloggar/hemsidor.  – SNF fick stryk med 87-0!
Sedan Svenska Numismatiska Föreningen senast ”uppdaterade” sin (totalt stendöda) hemsida (den 16 januari 2013) har blott dessa fem samlare hunnit producera läsvärda och mycket varierade numismatiska alster enligt följande:

Och till detta skall läggas Myntbloggens 39 bidrag sedan onsdagen den 16 januari (SNF:s senast livstecken), vilket summa summarum alltså betyder 87 inlägg/artiklar från fem enskilda samlare. Fy f-n vad vi är bra! … vi borde kanske bilda en egen förening för inbördes beundran? ;o)  … nja, det är nog ännu bättre att vi tillsammans fortsätter spegla OLIKA syn på ”mynteriets” samlade glädje, fallgropar och problemställningar.

Till sist glädjande besked från Värmland!  – Myntklubben i Karlstad (CNF) överlevde årsmötet och fick till och med in lite nytt blod i verksamhetenStort GRATTIS!
Har vi nu tur är detta kanske en begynnande trend …? Skakar man bara om flaskan lite grann, så kanske ”buteljkorkarna” (som Leif GW brukar säga) snart är ett minne blott? Svenska Numismatiska Föreningen har årsmöte den 4-5 maj 2013 … samtidigt som mystiska ”Pegasus Auctions AB” (ej registrerat i Sverige?) håller auktion i Stockholm.

Ha en fortsatt trevlig helg!

Evert Taube 123 år!

Redan när man satte på datorn i morse möttes man av Googles dagsaktuella logga som dagen till ära dekorerats med en luta bland blomster … eftersom det idag är 123 år sedan nationalskalden Evert Taube föddes.

Aha, tänkte jag … då skall jag passa på att skriva lite om ett av mina allra bästa Tradera-fynd; en stor praktfull medalj formgiven av självaste Evert Taube och så sällsynt att Kungl. Myntkabinettet inte ens hade hört talas om den – än mindre sett den!

När jag sedan så smått började samla ihop mitt material om denna medalj, insåg jag ganska snart att detta var alldeles för stort för att göra ett blogginlägg om. Kanske får jag så småningom skriva ihop något till SNT… som jag halvt-om-halvt ”lovat” Eva på KMK för ett par år sedan … för det finns faktiskt en hel del humor, ironi och drift med pretentiösa föreningar bakom Taubes medalj … så kanske är Svenska Numismatiska Föreningens publikation trots allt den lämpligaste platsen för denna …?  ;o))

För att ändå hedra Evert på hans stora dag får det bli ett litet axplock av medaljer ÖVER honom istället.

Medaljerna på bilden här intill är formgivna av medaljkonstnärerna och skulptörerna Tore Strindberg 1940, David Wretling 1965, Astri Bergman-Taube 1975 samt Barbro Liljander (Lindvall-Liljander) 1979.

Medaljerna är präglade i silver respektive medaljbrons och är samtliga förhållandevis vanliga … vilket är trevligt för den som är road, då införlivandet av dylika i samlingen inte bör innebära några ”större hål i plånboken”.

Klicka på bilden för en förstoring.

Divergerade beskrivningar

Att kvalitetsbedömning av mynt är en svår konst, vars bemästrande ofta kräver lång erfarenhet, känner många myntsamlare till. Likaså att myntklassning inte direkt är en exakt vetenskap – utan mera en bedömningssport.

Som köpare gäller det att ”ställa in referensramarna” och försöka lära sig hur olika mynthandlare klassar sina/andras mynt. Och eftersom priserna varierar med kvalitén är det inte sällan stora ekonomiska värden som står på spel. Den som saknar begrepp om kvalitetsbedömning riskerar att förlora stora pengar … speciellt om denne väljer att ”blint lita på varje varudeklaration” …

Nedanstående exempel visar hur två olika mynthandlare kan bedömma SAMMA MYNT! … från en dag till en annan. Det som säljs med en beskrivning på lördag … kan få en helt annan sådan någon eller några dagar senare.  – Ibland kan det naturligtvis helt enkelt röra sig om olika uppfattningar … men det kan även vara frågan om ”att mörka” sådan som man mycket väl känner till … men kanske inte tycker ”gynnar försäljningen” …?

Lördag:  Misshandlat mynt, bl.a. försilvrat, infattat, korroderat, lödspår m.m. 1?/1. Måndag:  Praktmynt. Har möjligen varit hängd. Inget som stör direkt.

Lördag:  Skrapmärken. Repor. Varit infattad. Kvalitet: 1?/1)(1.
Söndag:  Har inte varit hängd. Några små repot i fältet, men ändå ett tilltalande ex.

Lördag:  Sista årtalssiffran uppgraverad/rekonstruerad. Kvalitet: 1/1+.
Söndag:  Ovanligt mynt. Bra ex. Har inte varit hängd. Fint ex.

Lördag:  Polerad. Kvalitet: 1/1+)(1+.
Söndag:  Jättefin. Mycket fint ex.

Som köpare är det viktigt att ha en egen uppfattning om sådant man är spekulant på. Den kloke köper litteratur och studerar auktionsvisningar och mässor INNAN de större inköpen. Och kan man inte själv, får man helt enkelt ställa sig frågorna; Hur stor risk är jag beredd att ta? … och; Vem kan jag lita på?  – Den som inte drar sig för att köpa en begagnad bil av någon man just träffat på torget … kan naturligtvis lika gärna handla av vem som helst på Tradera.  – Men den som är lite mera försiktigt lagd, kanske bör fundera lite över VEM som finns bakom de varierande varubeskrivningarna som florerar på en sajt som Tradera.  – Alla har kanske inte riktigt samma trovärdighet …?