En olycka kommer sällan ensam …

Auktionssajten Tradera har ju gjort sig känd för att, genom undlåtenhet att beivra allehanda bedrägerier, såsom exv. saluförande av myntkopior och förfalskningar, skrämma bort allt fler myntkunder från sin webbplats. Följden av detta blir givetvis att i takt med att köparna försvinner och slutpriserna blir allt lägre, överger också de seriösa säljarna sajten. Kvar blir falskmyntförsäljare, budtrissare och fyndjägare.

När jag kikade igenom nya myntauktioner på Tradera idag fann jag en säljare som lyckats med konststycket att saluföra inte minder än 45 av 45 möjliga FALSKA RYSKA MYNT & MEDALJER. – En olycka kommer sällan ensam … Tradera har väl gått i ide?

En månad till julafton …

Idag står det den 24:e i almanackan. Och igår fick jag mail från en kund som köpt en så fin numismatisk julklapp – till sig själv! – att han nu befarade att det skulle bli onödigt mycket blodpudding på menyn den närmaste tiden. 😉  – Julen är alltså i antågande! Idag är det bara en månad kvar till julafton och 1:a advent inträffar redan om en vecka.

För alla de myntsamlare som vill ha ”hårda klappar” i år är det alltså hög tid att skriva sin önskelista. I veckan som gått har jag fotograferat hundratals numismatiska objekt som jag inom kort har för avsikt att erbjuda online på Antikören, eBay och Tradera. Tyvärr tar allt man företar sig ungefär tre gånger längre tid än man tror … så riktigt så mycket material som det först var tänkt hinner jag nog inte med ..? Däremot välkomnar jag alltid önskelistor och förfrågningar om mynt, medaljer, sedlar och övrig numismatik.

Efter dryga 40 år som samlare och 30 år som handlare har man ju samlat på sig en del. Dessutom är ju ”bollen rund” och mynt har funnits i omkring 2.600 år … så det finns en enorm bredd av önskemål som bara väntar på att bli uppfyllda!  😉

Tveka inte att mejla dina önskemål eller funderingar – stora som små! Finns det inte i lager, kanske det går att skaffa fram det via ett omfattande kontaktnät. Det är alltid lika tillfredställande att få nöjet att hjälpa till och utöka eller förbättra en samling. Erfarenhet, äkthetsgaranti och ett rejält bemötande bjuder jag på … det enda du betalar för är själva objekten … och eventuell frakt.  – VÄLKOMMEN!

Lika som bär …?

Idag läser vi i Schibsteds Svenska Dagbladet (SvD) om ”problem” med den nya 5-kronan som planeras utkomma 2016 … och hur ”problemen” skall lösas.

– ”Den kommande svenska femkronan är så lik den danska tiokronan att det under en tid fanns oro för att den måste göras om”, skriver Svenska Dagbladet.

Med utsagan ”under en tid” menar man förmodligen tidsrymden mellan kl. 10:37 och 16:51 idag … då de båda journalisterna inte riktigt visste vad de skulle tro.  😉

De båda mynttypernas formgivning framgår av bilden till vänster och myntfakta för dem lyder som följer:

  • Danmark. 10 Kronor 2011.  Ø 23,35 mm (tjocklek 2,30 mm), vikt 7,00 gram.
  • Sverige. 5 Kronor 2016.  Ø 23,75 mm (tjocklek 1,95 mm), vikt 6,10 gram.

Tilläggas kan att båda är runda och gulaktiga … men där slutar också likheterna.  😉

Nytt norskt myntfynd!

Försöker hänga med vad som händer på myntfronten här hemma och runt om i världen. Internet finns ju även på landsorten och man vill ju hålla sig uppdaterad. Vid dagens myntsurfande noterade jag bl.a. att även ”SNF-bloggaren”, Ingemar Svensson (SNF:s sekreterare), hade uppmärksammat GNF:s förestående 70-årsjubileum! – Det var nog första gången jag läst något om Göteborg där. 😉  KUL!  – Lite variation skadar inte.

Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) leder ju för övrigt fortfarande tävlingen om Sveriges vackraste numismatiska medalj.  – Ja, om du frågar mig alltså.  😉

Gunvor Svensson Lundkvists härliga jubileumsmedalj från 1973 är mycket vacker, charmig – och svårslagen! Vill minnas att upplagan i silver endast är 52 ex. – men man vill ju gärna ha minst två exemplar i alla fall … för då kan man ju visa båda sidor samtidigt.  😉

Surfade vidare och hamnade i vårt kära broderland i väst, där jag fann Kjetil Kvists trevliga och läsvärda blogg. Kjetil berättar nu senast dels om att kineserna nu också gjort kopior på så pass enkla mynt som den norska jubileums-tvåkronan 1914, dels att man nyligen gjort ett spännande myntfynd i Norge.

Det rör sig om ett medeltida norskt silvermynt av sterlingtyp som är ihopvikt så att endast frånsidan kan studeras. Vikten är 1,163 gram och tittar man noga kan man skönja ett ganska fylligt kors (short cross-typ). På den monterade bilden har konturerna fyllts i med rött för att förtydliga.

Dessvärre är det väldigt svårt att läsa omskriften på myntet. Kjetil Kvist diskuterar om det kan vara slaget för kung Magnus Lagabøte – eller hans son Eirik Magnusson? Kjetil verkar landa i den senare – och jag är nog böjd att hålla med honom.

Man hade ju gärna vilja veta hur andra sidan ser ut … men det är nog tveksamt om någon konservator vågar sig på att försöka räta ut myntet? En möjlig alternativ metod skulle kunna vara att, efter ordentlig rengöring, tillverka en galvanokopia av koppar – och sedan räta ut den istället.  – Fiffigt va?  🙂

På bilden t.h. illustreras tre olika typer av Eriks sterlingar. Den som anses äldst är den med omskrifterna ERICVS REX – BENEDICTVS DEVS. Som ni märker saknar den de fembladiga rosorna i korsvinklarna – precis som det nya norska fyndet.

Det är faktiskt inte första gången som dessa och liknande mynttyper avhandlats här på Myntbloggen. Redan i maj skrev jag om en ”Västsvensk penning …?” och ”Edvard I:s nya mynt 1279”. Detta sedan jag läst SNT och fått syn på ett obestämt mynt jag länge haft i min samling. Kanske är det norskt? Kanske är det svenskt? Som så ofta har experterna olika åsikter.

Anund Jakob (ca 1022-1050)

Kung Olof Eriksson, ”Skötkonung” (ca 992-1022) har gått till historien som den kung som var först med att låta prägla mynt i Sverige. Dessa mynt har inskriptioner som exv. ULAVAS REX SVENO, OLAF REX SVEVO-x, (= Olof, svenskarnas kung), OLAF REX ANSTNETEI, ONLAFA RX SITUEN (= Olof, kung i Sigtuna) eller OLAFA REX ANCOL (Anglo)? eller LNCOL (Lincoln?). I princip är samtliga mynt i Olofs namn av s.k. CRVX-typ. Det vill säga imitationer (kopior) av den mynttyp som präglades under den engelske kungen Æthelred II, ”den Villrådige” (978-1013 och 1014-1016) omkring 991-997. Olof Skötkonungs myntning tros ha skett (främst?) i Sigtuna. I skarven mellan CRVX-typen och Long Cross-typen händer det något dramatiskt och både typindelning, stil och omskrifter degraderas kraftigt. Myntningen ter sig allt mer kaotisk och amatörmässig. Myntstampar kommer på avvägar, stjäls, handlas, byts och kopieras lite hur som helst.

Även Olofs son, Anund Jakob (ca 1022-1050), lät prägla egna mynt – likaledes kopior av kända utländska/engelska typer. Mynten i Anunds namn är av två olika typer:

  • Long Cross (ca 997-1035+) *
  • Pointed Helmet (ca 1023-1029) *

*  Årtalen avser de utländska förlagorna.

Utöver dessa båda mynttyper förekommer en del ”hybrider” (stampförväxlingar mellan olika typer – samtida förfalskningar?), som förmodligen tillhör en irreguljär myntning som inte behöver ha med det ursprungliga mynthuset att göra. Precis som i fallet med Olofs myntning, så totalhavererar såväl typindelning som läslighet – snabbt!

Long Cross-åtsidor med Anunds namn blandas plötsligt med frånsidesstampar av helt andra typer, såsom Small Cross (ca 1009-1017), Pointed Helmet (ca 1023-1029) och Short Cross (ca 1029-1035). Samtliga dessa ”typvidriga” hybrider återfinns för övrigt i Malmers kedja 157 (”blandkedja” – eller falskmyntarkedja?) … där man också hittar läsliga frånsidor av Short Cross-typ, som sammankopplats med mer eller mindre illitterata, barbariserade och äldre! åtsidor av Pointed Helmet-typ. Dessa hybrider kan som tidigast vara slagna under Short Cross-perioden 1029-1035 … men naturligtvis även senare. Vi vet inte. De behöver inte heller nödvändigtvis ha med den ursprungliga, kungliga, myntningen att göra. Vi vet inte.

Frågan är om denna ”mynthuskollaps” i handelsstaden Sigtuna kan ha något att göra med Knut den Stores påstående i brev år 1027, att han var ”kung över hela England och Danmark och över nordmännen och en del av sveonerna” …?

I Brita Malmers kedja 157 återfinns även den mycket omdiskuterade åtsidesstampen (Short Cross-variant ca 1029-1035), med omskriften: +CNVT REX SW (= Cnut Svearnas Kung) … som är stampkopplad dels med rätt typ (SMH 623-624) och dels med tre olika och felaktiga typer (SMH 625-627).

Knut den Stores engelska Pointed Helmet-penningar börjar åtsidans omskrift normalt kl. 12, med ett kors följt av CNVT – REX ANG (eller varianter därav). Se teckningen till höger.

På det nedre myntet kan vi, precis som Lagerqvist påpekar (LL 15-16), känna igen namnet CNUT (CVNT) från spirans topp räknat. Läser vi omskriften därifrån får vi följande inskriptioner:
Åtsida: CVNT IO CON – I+LRN.
Frånsida: +RNVNIONORITICVN

Dessa stampar, med förvirrade (eller olösta?) inskriptioner (SMH 616-617, Malmer kedja 157), matchar varandra både stil- och textmässigt. De ”passar ihop” och är förmodligen graverade för varandra … under perioden 1023-1029. Vid ett senare tillfälle har emellertid denna åtsidesstamp (av okänd anledning) ”fått nytt liv” och felaktigt kopplats ihop med en Short Cross från 1029-1035 (SMH 622). Ett exemplar av den senare hybriden säljs för övrigt på SNF:s auktion MISAB 9 nu i september.

För den som vill läsa mer om detta rekommenderas:  a) Lars O. Lagerqvist: Svenska mynt under vikingatid och medeltid samt gotländska mynt. Stockholm 1970.  b) Brita Malmer: Den svenska mynthistorien – Vikingatiden ca 995-1030. Stockholm 2010.

Slut på semestern

Åter på kontoret, efter en tiodagars biltur till Moseldalen med goda vänner, är det knapp man vågar öppna mailkorgen. 😉  Har du inte fått svar, så håll ut – det kommer!

Moseldalen erbjöd en riklig portion av fantastiska vyer, vingårdar, mysiga byar och städer, historiska sevärdheter, riddarborgar, korsvirkeshus … och alldeles för mycket god mat och dryck.

 

Så vidare värst mycket mynt, medaljer och numismatik blev det emellertid inte på denna resa. Alla har inte drabbats av den numismatiska bacillen och man får ha respekt för andras intressen. En dagstur till den romerska myntorten Trier blev det dock. Kikade runt ruinen Porta Nigra och besökte museibutiken – där man bland mycket annat även sålde genuina små romerska bronsmynt (”fyndmynt”). Kanske något för Fornsalen i Visby att ta efter? 😉  Hade även tänkt att åka över gränsen till Luxemburg, men det hoppade vi över. Det finns mycket att se och ibland måste man prioritera.

Istället blev det en utflykt till den berömda racerbanan Nürburgring (eller kort och gott ”Ringen”), där vi lägligt nog fick se träningen inför ADAC:s GT Masters 2013 som genomfördes dagarna efter vårt besök. Spännande att se – och höra!

Denna dag kom också resans enda egentliga ”mynthändelse” – då en i hustruns portmonnä noga utvald fransk(!) kopparslant i valören 5-eurocent 2000 förvandlades till en oval souvenir i ett tyskt valsverk. Denna något udda numismatiska verksamhet upplevdes av hannen i vårt gotländska resesällskap så spännande att han bara inte kunde motstå frestelsen att dra ett par varv på veven. – Än finns det kanske hopp om en ny myntsamlare …?  – Å andra sidan skakade han bara på huvudet när jag berättade att det finns specialsamlare på s.k. ”Elongated Coins”… 😉  Han skulle bara veta att det i skrivande stund finns tusentals dylika till salu på eBay och att det nyligen såldes en för motsvarande 3.700 kr ($566.98). Fantastiskt!

Myntbloggen.se fyller 1 år!

Idag (eller på lördag?) fyller Myntbloggen.se 1 år!  – Grattis på mig! – oss!?  😉

Så här lät det för ett år sedan:
Myntbloggen.se är tänkt att bli en rikt illustrerad, populärvetenskaplig blogg om mynt, medaljer och övrig numismatik. – Kanske lite grann i Mynttidningens anda, d.v.s. en blandning av nyheter, tips, läckra bilder, råsopar, notiser och mera djuplodade artiklar. Stort och smått om numismatik helt enkelt.

Den 16 juli 2012 började jag så smått att laborera med det för mig helt nya publicerings-verktyget WordPress. De följande dagarna prövade jag mig fram och första blogg-inlägget kom väl egentligen den 20 juli 2012 …. det andra den 21 juli 2012 osv.

Sedan dess har det faktiskt blivit 240 inlägg/artiklar samt 590 illustrationer … vilket ger ett snitt på 4,6 artiklar per vecka – med 2,5 bilder i varje.  – Inte så illa pinkat.  😉

Kan man då dra några lärdomar av ett års myntbloggande?  – Tja, jag tror personligen att internet i allmänhet och bloggar i synnerhet är ett alldeles utmärkt ”verktyg” för att försöka sprida intresse, kunskap och förståelse för vår lilla – men fantastiska! – hobby.

De ”stora elefanterna” må ha storslagna planer – men jag tror faktiskt inte att allt handlar om pengar!? – För, handen  på hjärtat, hur många nya myntsamlare skapas egentligen genom böcker som ingen läser? – Eller genom ”ett lokalt museum”, helt utan ambitioner utanför den egna staden?

Internet är snabbt, billigt och lättillgängligt! – Att trycka och distribuera tidningar och böcker i extremt små upplagor, eller driva 4.000 kvadratmeter ”ekonomiskt museum”, är nog snarare raka motsatsen. – Trögt, dyrt och glesbefolkat.  😉

Nej, jag tror att numismatiken, förlåt myntsamleriet, måste göras betydligt mera allmänt och lättillgängligt om man vill nå ut till en större publik. Och eftersom jag VET att det i vårt avlånga land finns massor av kunniga samlare, tycker jag att många, många fler borde fundera på att börja blogga om mynt, medaljer och numismatik. För har man ägnat sig åt en trevlig, lärorik och spännande hobby i låt oss säga 20, 30 eller 40 år … har man kanske lärt sig något som man skulle kunna dela med sig av, eller ”ge tillbaka”, till nästa generations myntsamlare? – Kanske skulle just DU kunna bidra med något? – Sug på den!  😉

Att skriva är dessutom väldigt lärorikt!  – För även om man ”kan en del” (läs: ”vet var man skall leta fakta”), leder själva skrivandet till att man ”bara måste” söka vidare och vidga sina vyer. Nyfikenheten tar helt enkelt över … och så lär man sig något nytt!  🙂

Dagens tips får alltså bli:  – Börja blogga, myntsverige!

P.S.  En blogg på nätet är dessutom en bra ”backup” om datorn skulle krascha.  😉

Romanov på Rysslands tron

Den 11 juli 1613 valdes Michail Romanov (1613-1645) till tsar av Ryssland. I och med detta avslutades ”den stora oredan” som rått i landet sedan 1598.
Ätten Romanov kom sedan att regera i över 300 år, närmare bestämt till 1917. Silver-rubeln här ovan till vänster utgavs 1913 av den siste tsarer Nikolaj II (1894-1917) med anledning av ätten Romanovs 300 år på Rysslands tron. Åtsidan visar den förste och siste Romanov – Mikael Fjodorovitj och Nikolaj Aleksandrovitj. Frånsidan den dubbelhövdade krönta ryska örnen belagd med nio vapensköldar, samt omskriften RUBEL 1613-1913.

Mårdskinn, Kuna och Euro?

Idag skriver vi måndagen den 1 juli 2013. Halva året har passerat – och halva återstår. Europeiska Unionen (EU) har idag fått en ny medlem; Kroatiendet hästskoformade landet mellan Ungern och Italien, som även gränsar till Slovenien, Montenegro, Serbien och Bosnien-Hercegovina. Dick Harrisson passar på att uppmärksamma detta på sin blogg idag, med inlägget ”Kungariket Kroatien på medeltiden”, där han bl.a. skriver:

– Det kroatiska riket, som tidvis också omfattade betydande delar av Bosnien, saknade en stark centralmakt. Vissa områden erhöll stort självstyre under furstar med titeln ban. Det största hotet mot Kroatien utgjordes emellertid av den växande ungerska stormakten, som i början av 1100-talet erövrade riket och förenade det med Ungern i en personalunion. Kungen styrde genom baner som vicekungar, och den kroatiska adeln kunde bevara sin starka ställning.

Så varför inte ta tillfället i akt och visa ett litet mynt från denna tid?

KROATIEN. Landskapet Slavonien.
Ban (vicekung) Mikac Mihaljevic Prodavic (1325-43) under kung
Karl I Robert av Ungern (1301-42).
AR-Denar (även banovac, banski denar eller banica), slagen 1330-40. Okänd myntort (Osijek?). Silver Ø 15 mm. Vikt 0,97 gram. Åtsidan: + MONETA REGIS P SCLAVONIA, en springande mård mellan en krona ovan, samt en månskära med stjärna nedan. Frånsidan: Ett stort patriarkalkors med fundament, flankerat av två fåglar, två krönta kungar samt bokstäverna R (bakvänt) och M (= REX MIKAC).

Mården på dessa silvermynt (”banovacer / banski-denarer”) har sitt ursprung i att man under romartiden betalade skatter med mårdpälsar i den romerska provinsen Pannonien – vars största delar idag återfinns i Ungern och Slavonien. Mård heter kuna på kroatiska – och 1994 ersatte man dinaren med kunan som landets valuta. Så historien har gått från primitiva (premonetära) betalningsmedel i form av pälsverk till romerska skattmasar, via klingande silvermynt med mård-motiv på … till egen valuta med samma namn (kuna) … och kanske? … någon gång efter år 2019 till euro? … om den finns kvar då …?  😉

Myntmotivet är intressant även ur ett svenskt perspektiv. Medeltidssamlarna känner säkert igen flera ikonografiska detaljer som; patriarkalkors, fyrfotadjur, krönt kung, fågel, krona samt månskära & stjärna. Alla dessa detaljer återfinns nämligen på diverse Lödöse-mynt från perioden ca 1150-1250 (se ovan). Förklaringen till detta är förmodligen att symbolerna är allmänna – och religiöst / heraldiskt betingade.

Auktionsvecka i Tyskland

Här hemma är det lite tystare än vanligt på myntfronten. Undantaget är väl Castenhag som flitigt uppdaterat sitt s.k. ”silvergalleri”, med utländska medeltidsmynt. Spännande!

I tyska Osnabrück är det emellertid full fart denna vecka. Anrika Künker auktion avhåller auktion 232-235 den 17-21 juni 2013. Som jag skrev om för en tre-fyra veckor sedan finns det i vanlig ordning många objekt med svenskintresse bland Künkers gedigna utbud. Online-katalogen kan du med fördel studera via den utmärkta portalen Sixbid.com.

På bilden ett axplock av de svenska objekt som auktioneras på Künker denna vecka.