Fyrkfynd i Norrköping

Läser i Norrköpings Tidningar och Folkbladet att man bl.a. hittat två Kristina-kvartsöringar (fyrkar) med årtalet 1634 vid utgrävningar i centrala Norrköping. Även Sveriges Radio och SVT tar upp detta i intervjuer med arkeologkonsulten Åsa Berger, som utför utgrävningarna tillsammans med sin kollega Stefan Gustafsson från Arkeologikonsult.

”Mynten registreras och överförs till Kungl. Myntkabinettet i Stockholm”, säger Åsa till Norrköpings Tidningar.

Just 1634 års 1/4-ören togs ju upp här på Myntbloggen.se bara för några veckor sedan … så det är ju bara att jämföra och se vilken variant man funnit. Årtalet 1634 är för övrigt det mest variantrika av alla Kristinas fyrkar. Men det vet säkert KMK …?

Till vänster två huvudtyper, båda med ”bred liljekrona”, men med årtalet placerat upptill resp. nedtill. Den senare är den ovanligare av de två (och finns med och utan Mm).

Norrköpings Tidningar skriver vidare att:  – ”I gravvalven vilar bland andra generalen Johan Lilliehöök som stred för kung Gustav II Adolf och stupade i Leipzig 1632” … vilket ger mig möjligheten både att rätta ett litet sakfel – 1642 skall det vara – och dessutom en anledning att visa en medalj!

– Nämligen denna lilla trevliga sak, som den skicklige, ”frilansande”, mynt- och medaljgravören Carl Enhörning (1745-1821) gjorde på uppdrag av Svenska Akademien 1812. Nämnde Johan Lilliehöök till Fårdala (1598-1642) ses där iförd ”spetskantad krage, harnesk och smala mantelveck hopfästa genom en rund knapp på höger axel” (som Hyckert uttrycker det hela). Frånsidan visar ett altare med kung Gustav II Adolfs byst, framför vilken en döende, naken krigare sjunker ner över sin sköld, som jämte hjälmen ligger på marken, samtidigt som svärdet faller ur hans hand … Vilken hjälte!  😉  Silver Ø 31 mm.

Nej, nu får det vara slutbloggat för idag. Dags att dinera … och sedan försöka hinna med att lägga ut lite nya grejer på eBay och Tradera … hmm … vad skall vi ta …?

Mårdskinn, Kuna och Euro?

Idag skriver vi måndagen den 1 juli 2013. Halva året har passerat – och halva återstår. Europeiska Unionen (EU) har idag fått en ny medlem; Kroatiendet hästskoformade landet mellan Ungern och Italien, som även gränsar till Slovenien, Montenegro, Serbien och Bosnien-Hercegovina. Dick Harrisson passar på att uppmärksamma detta på sin blogg idag, med inlägget ”Kungariket Kroatien på medeltiden”, där han bl.a. skriver:

– Det kroatiska riket, som tidvis också omfattade betydande delar av Bosnien, saknade en stark centralmakt. Vissa områden erhöll stort självstyre under furstar med titeln ban. Det största hotet mot Kroatien utgjordes emellertid av den växande ungerska stormakten, som i början av 1100-talet erövrade riket och förenade det med Ungern i en personalunion. Kungen styrde genom baner som vicekungar, och den kroatiska adeln kunde bevara sin starka ställning.

Så varför inte ta tillfället i akt och visa ett litet mynt från denna tid?

KROATIEN. Landskapet Slavonien.
Ban (vicekung) Mikac Mihaljevic Prodavic (1325-43) under kung
Karl I Robert av Ungern (1301-42).
AR-Denar (även banovac, banski denar eller banica), slagen 1330-40. Okänd myntort (Osijek?). Silver Ø 15 mm. Vikt 0,97 gram. Åtsidan: + MONETA REGIS P SCLAVONIA, en springande mård mellan en krona ovan, samt en månskära med stjärna nedan. Frånsidan: Ett stort patriarkalkors med fundament, flankerat av två fåglar, två krönta kungar samt bokstäverna R (bakvänt) och M (= REX MIKAC).

Mården på dessa silvermynt (”banovacer / banski-denarer”) har sitt ursprung i att man under romartiden betalade skatter med mårdpälsar i den romerska provinsen Pannonien – vars största delar idag återfinns i Ungern och Slavonien. Mård heter kuna på kroatiska – och 1994 ersatte man dinaren med kunan som landets valuta. Så historien har gått från primitiva (premonetära) betalningsmedel i form av pälsverk till romerska skattmasar, via klingande silvermynt med mård-motiv på … till egen valuta med samma namn (kuna) … och kanske? … någon gång efter år 2019 till euro? … om den finns kvar då …?  😉

Myntmotivet är intressant även ur ett svenskt perspektiv. Medeltidssamlarna känner säkert igen flera ikonografiska detaljer som; patriarkalkors, fyrfotadjur, krönt kung, fågel, krona samt månskära & stjärna. Alla dessa detaljer återfinns nämligen på diverse Lödöse-mynt från perioden ca 1150-1250 (se ovan). Förklaringen till detta är förmodligen att symbolerna är allmänna – och religiöst / heraldiskt betingade.

Kampen om kronan

Fick av en ren slump se ett TV-program med myntanknytning idag. En repris från i söndags (23/6) som även finns på SVT-play. ”Att skapa ett kungarike” var första programmet i serien ”Kampen om kronan”, där programledaren Christopher O’Regan tar med oss på en resa genom kungariket Sveriges framväxt i ett tusenårigt perspektiv. Två mynt från Olof Skötkonungs dagar visades i programmet. En klassisk OLAF med läsliga omskrifter och en illiterat i avvikande (”lite slavisk”) stil. Båda av CRVX-typ.

Nio korta program om svensk historia, trevligt presenterat av den alltid lika lugne Christopher O’Regan. Enligt uppgift kommer kommande program ha följande titlar:

  1. Att skapa ett kungarike
  2. Kampen om kronan
  3. Riksbyggaren
  4. Den förste fursten
  5. Det våras för adeln
  6. Ragnarök
  7. Adelns revansch
  8. Den kunglige revolutionären
  9. Adelns höst

Det skall bli riktigt spännande att följa fortsättningen på denna serie …

8 öre klipping 1591

Idag läser vi om samtida förfalskningarKjell ”Gorgon” Holmbergs blogg. Ett i mitt tycke väldigt spännande område – i princip lika gammalt som själva företeelsen mynt. Greker, romare, vikingar etc. har alla kopierat och imiterat gängse cirkulerande mynt. Och så sker naturligtvis även i våra dagar. Inget nytt under solen. Kjell visar ett par ”udda” halvörtugar från Sten Sture den yngres dagar – och ett otvivelaktigt äkta jämförelseexemplar. Ovanliga saker som det var roligt att få ta del av. Tack Kjell!

På årets FriMynt kom det fram två olika samlare och visade sina resp. exemplar av det ganska vanliga myntet 8 öre klipping 1591. Båda ville veta om de var äkta – eller kanske samtida förfalskningar? Bakgrunden till frågorna var förmodligen en liten blänkare på Mynthandeln.com om dessa mynt … som i sin tur bygger på artikeln ”Falskmyntning på Johan III:s tid” av P. Anders G. Hagström i Mynttidningen 5/6-1996. Det finns nämligen skäl att tro att myntmästaren Mickel Hansson (mannen bakom de s.k. blodsklippingarna) och dennes son Måns Mickelsson förfalskat dylika anno 1591.

Myntet ovan är en förmodad samtida förfalskning, utförd i grov stil (klicka på bilden för en förstorning) som förefaller vara präglad i ren koppar. Myntet till vänster är tveklöst äkta och har ursprunglig silveryta (efter s.k. vitkokning). Denna klipping finns för övrigt att bese i Avesta Myntmuseums fina utställning. Båda mynten är i för typen ovanligt bra skick och tittar man lite närmare på vasakärvarna ser man tydliga skillnader.  – Original och kopia …?

För den som vill läsa mer om detta rekommenderas nämnda artikel i Mynttidningen.

Avslutningsvis vill vi passa på att önska alla en riktigt skön midsommar! Ät, drick och njut! … i ösregnet …?   😉      / Ulf & Babsan på Vikingabo

Auktionsvecka i Tyskland

Här hemma är det lite tystare än vanligt på myntfronten. Undantaget är väl Castenhag som flitigt uppdaterat sitt s.k. ”silvergalleri”, med utländska medeltidsmynt. Spännande!

I tyska Osnabrück är det emellertid full fart denna vecka. Anrika Künker auktion avhåller auktion 232-235 den 17-21 juni 2013. Som jag skrev om för en tre-fyra veckor sedan finns det i vanlig ordning många objekt med svenskintresse bland Künkers gedigna utbud. Online-katalogen kan du med fördel studera via den utmärkta portalen Sixbid.com.

På bilden ett axplock av de svenska objekt som auktioneras på Künker denna vecka.

Myntfynd – morot för unga!

När en skolklass med åttaåringar i norska Bergen skulle lära sig om odling och vad jorden kan ge, genom att så morötter (gulrøtter) … fick man en oväntad överraskning …

– Plötsligt fann Sverre ett mynt!
– Det står 1771 på den!, ropade han.

Myntet skapade stort interesse bland tredje-klassarna, skriver Bergens Tidende och fortsätter:  – Iveren ble stor da vi fant den nydelige mynten. Den er fra 1771 og er en skilling. Vi syntes dette var så spennende, sier lærer Line Nygard på  Hellen skole. Åtteåringene forteller at de også fant et dyrebein i åkeren. – Kanskje det er fra en dinosaur, lurer en.  😉

Det står Danmark på mynten, og det er fordi vi da var eid av Danmark, sier Bendik, som går i fjerde klasse og kan sin historie. – Kanskje vi blir rike? lurer en ung pike.

Oavsett om myntfynden görs i trädgården eller i mormors sekretär, verkar det vara objektens höga ålder och/eller potentiella värde som fascinerar. – Det är inte utan att man känner igen sig … – Hur gammalt är ditt äldsta mynt? – Vad är det värt?

Men det är egentligen först när man börjar efterforska ”sina klenoder” som det börjar bli riktigt spännande. Ju mera man lär sig, desto mer spännande blir det. Nyfinkenheten eskalerar – och innan man vet ordet av är man kanske myntsamlare! ;o)

Den aktuella mynttypen ”1 Skilling Danske K.M. 1771” (kopparmynt, vikt 11,69 gram och diameter ca Ø 30 mm) präglades i enorma mängder (nästan 55 miljoner ex. – eller ca 643 ton!) under kung Christian VII av Danmark, åren 1771-1785 (alla med årtalet 1771 – utom en sällsynt ”felprägling” med årtalet 1779). Myntorterna var Köpenhamn och Altona (som då tillhörde Danmark, men efter det Dansk-tyska kriget 1864 tillföll Tyskland) samt norska Kongsberg (1784-85). Mynten från sistnämnda ort är faktiskt (till stor del) slagna på blindmynt (myntämnen – i detta fall myntplåtar) av Falu-koppar som importerats till Norge från myntverket i Avesta i Dalarna!  – Helnordiska mynt alltså!

Även om mynttypen i sig är mycket vanlig tillhör dessa mynt de som samlare länge vänt och vridit lite extra på. Det förekommer nämligen en hel del både roliga och sällsynta varianter. Här är några av de mest eftersökta:

  • Men DANKSE istället för DANSKE
  • Men DANAKE istället för DANSKE
  • Men DNASKE istället för DANSKE
  • Men SKILLIING och M.K. istället för SKILLING och K.M.

Dessutom förekommer variationer i utformningen av åtsidans monogram. Tre av de ansvariga stämpelsnidarna (gravörerna) lär ha hetat Bauert, Lunde och Wolff … men vem av dem som stavade sämst …?  – ja, det är faktiskt mer än jag vet … ;o)

Med detta var skoldagen slut. Tycker vi på kort tid hann med en hel del.  – Historia, geografi, rättstavning, matematik, hemkunskap, arkeologi, osteologi … etc.  😉

1 Riksdaler Specie 1831-O

Igår skrev jag några rader om ”en ny variant” (eller samtida förfalskning?) och idag läser jag på Falkenssons blogg om ytterligare ett exemplar av 1 Riksdaler Specie 1838 med gravörsignaturen G på kungens halsavskärning. Och då kom jag att tänka på ett mynt jag såg på Tradera för ett tag sedan …

Karl XIV Johan. Stockholm.
1 Riksdaler Specie 1831 med gravörsignaturen O på halsavskärningen, samt strierad kronbotten på frånsidan.
SMF 60a-var. Falcoin 1A-var.

Myntet bjöds ut av ”numberone”, Håkan Westerlund Mynthandel i Stockholm, på Tradera i april månad. Märkligt nog förblev det osålt och verkar inte heller rönt någon speciell uppmärksamhet bland variantsamlare.

Men nu har vi i alla fall uppmärksammat myntet här på Myntbloggen.se … så nu är det bara att klura vidare på det där med gravörsignaturerna på specieriksdalrarna med årtalen 1831, 1837 och 1838 … och varför porträtten på just dessa bär signaturer …?

Samtida förfalskning …?

Hoppas helgen varit skön och att även ni prioriterat en lagom kombination av arbete och avkoppling i det vackra vädret – framför alltför mycket mynt.

Men lite mynt kan väl inte vara farligt? Innan internet var ju sommarmånaderna minst sagt lugna i myntbranschen … men nu för tiden är det ju faktiskt ganska bra fart även när solen skiner.  – Och när kvällen kommer kan man ju passa på att blogga lite …

På eBay såldes t.ex. i helgen ett ganska roligt ”stockholmsöre 1618”. Översta myntet på bilden till vänster. Stilen är ”lätt grotesk” och det är svårt att kringgå misstanken om en samtida förfalskning. Jämför med det nedre myntet (1619) som är garanterat genuint. Klicka på bilden för att se en förstoring.

Förutom den avvikande stilen har ettöringen 1618 ett ”myntmästar-märke” (bitecken) som påminner om en dödskalle (kl. 12 på båda sidor).

Denna, liksom en del avvikande ”1611:or” , har den senaste tiden saluförts av eBay-säljare i Baltikum (eventuellt kan det vara fynd därifrån?). Den ovan länkade bilden visar två stämpelidentiska exemplar i ”udda stil”. Notera det bakvända N:et i MONETA samt bitecknet ”tre bär på stjälk” (kl. 12 på båda sidor + kl. 3 på frånsidan). Fler varianter på 1611 års stockholmsöre hittar ni på Tony ”Trinten” Kamils hemsida.

Ny krontyp på 1634 års fyrk!

Inspirerad av Lennart Castenhags senaste artikel om en ny krontyp på 1731 års slant, tänkte jag idag skriva några rader om en ”nygammal” krontyp på 1634 års Kristina-kvartsöring.

De som var trogna läsare av forumet Numismatikan på Tradera (2005-08), känner kanske redan igen den? Det var nämligen där den publicerades för första gången. Sedan dess har den ryske numismatikern Anatoly Skripunov i S:t Petersburg publicerat denna och mycket annat i sin ”Variantförteckning, Drottning Kristinas 1/4 Öre 1633-1654” (2008) … som numera även finns tillgänglig på internet i ett bearbetat format, under Kopparmynt.com.

Fortfarande idag brukar man använda Hallborg & Hartmanns gamla beteckningar från Numismatiska Meddelanden VIII, anno 1883 – smal liljekrona och korskrona – på de vanliga krontyperna … men ännu har ingen döpt den krontyp jag hittade (i en post med ett tiotal mynt – precis som i Petras fall), för ett tiotal år sedan.  – Några förslag …?

Krontypen är emellertid inte helt okänd. Bara oupptäckt. En av författarna till ”HH 1883”, kontraktsprosten Olof Hallborg (1815-1901), ägde faktiskt ett exemplar. Tyvärr var skicket så dåligt att både han, kollegan lektor Robert Wilhelm Hartmann (1827-1891), samt senare samlare och katalogmakare, som Henrik Pripp och Yngve Almer, helt enkelt förväxlat den med den vanliga ”smala liljekronan” (jämför Ahlström 27:370).

Den kungliga kronan på frånsidan av 1634 års Kristina-fyrk finns i sex typer:

  • Smal liljekrona
  • Korskrona
  • Nyupptäckt krona
  • Bred liljekrona
  • Imiterad bred liljekrona
  • Imiterad halvbred liljekrona

På Anatoly Skripunovs utmärkta sajt Kopparmynt.com använder man istället beteckningarna A, B, A1, C, D och D1. Och som det inte skulle vara nog med detta finns dessutom en lång räcka varierande sveakronor – och kombinationer därav! – att samla på. För den som önskar specialisera sig ytterligare återstår att variantsamla en uppsjö av varierande bitecken. Oavsett vilken nivå man väljer att lägga sitt samlande på … är detta ett mycket trevligt samlarområde som rekommenderas varm. Här finns säkert flera upptäckter att göra. Lycka till!

Lödöse, Nylöse & Göteborg

Under dagens myntsurfande hamnade jag i brist på annat på Kungliga Myntkabinettets FaceBook-sida. Där kunde man läsa att:  – ”Lödöse, gammalt handelscentrum som är känt bl.a. för myntning under medeltiden, grävs ut” … och finna en länk till en artikel på SverigesRadio.se med titeln ”Stora delar av handelsstaden Lödöse bevarad”, där arkeologen Christina Rosén intervjuas.
När man läser artikeln framgår det dock snabbt att det inte alls är frågan om myntorten Lödöse, utan om Nya Lödöse – eller Nylöse – d.v.s. Gamlestaden i Göteborg (40 km söder om Lödöse). Med tanke på KMK:s ”faktasidor” på sin webbplats, kunde jag inte låta bli att kommentera.  ;o)

När jag gick vidare till SNT:s (Svensk Numismatisk Tidskrifts) FaceBook-sida var dagens budskap att man på redaktionen tycker att det varit ”lite tunt med numismatik denna månad” … och hänvisar samtidigt till något riktigt, riktigt torrt! – Riksantikvarie-ämbetets Vitalis.  – Märkligt?  – Något roligare borde det väl finnas att länka till?
Kanske har Monica fullt upp med att skriva om Myntbloggen.se till nästa SNT… ;o)

Men i morgon blir det i alla fall roligt! – Åtminstone för de som råkar befinna sig i närheten av Stockholm. Då håller nämligen Svenska Numismatiska Föreningens ordförande sedan sex år tillbaka, Jan-Olof Björk från småländska Växjö, ett föredrag med titeln Svenska Provmynt genom tiderna”. Platsen är Banérgatan 17 och tiden kl. 18.00. Enligt hemsidan bjuder SNF på enklare förtäring.

Förhoppningsvis riggar SNF upp en videokamera och filmar det hela så att alla vi SNF:are som bor för långt från hufvudstaden kan få ta del av ett spännande föredrag via YouTube på föreningens hemsida … och där diskutera detsamma …  ;o)