Kategoriarkiv: Svenska Mynt

Lika som bär …?

Publicerat av
Svara

Idag läser vi i Schibsteds Svenska Dagbladet (SvD) om ”problem” med den nya 5-kronan som planeras utkomma 2016 … och hur ”problemen” skall lösas.

– ”Den kommande svenska femkronan är så lik den danska tiokronan att det under en tid fanns oro för att den måste göras om”, skriver Svenska Dagbladet.

Med utsagan ”under en tid” menar man förmodligen tidsrymden mellan kl. 10:37 och 16:51 idag … då de båda journalisterna inte riktigt visste vad de skulle tro.  😉

De båda mynttypernas formgivning framgår av bilden till vänster och myntfakta för dem lyder som följer:

  • Danmark. 10 Kronor 2011.  Ø 23,35 mm (tjocklek 2,30 mm), vikt 7,00 gram.
  • Sverige. 5 Kronor 2016.  Ø 23,75 mm (tjocklek 1,95 mm), vikt 6,10 gram.

Tilläggas kan att båda är runda och gulaktiga … men där slutar också likheterna.  😉

Falskt Kristina-öre 1639

Publicerat av
Svara

Så där ja, då rullar bilen igen efter att ha fått en ny startmotor. Alltid är det något som kommer i vägen … 😉

För ett drygt år sedan skrev jag om ett falsk Kristina-öre 1649 på eBay. Nyligen noterade jag ett dylikt i samma serie, men med årtalet 1639. Även denna på eBay.

Dessa förfalskningar dök upp i början av 1970-talet, när myntsamlandet fullkomligt exploderade – mycket p.g.a. den då rådande inflationen. Alla skulle samla! Även de som inte kunde ett smack om mynt. – Ett gyllene tillfälle för falskmyntare alltså.

Just den här ettöringen ingår i en serie som också omfattar Avesta-öret 1649, den unika fyrken 1633 med årtalet nedtill, Arboga-fyrken 1627, Säter-öret 1625 med “spansk sköld”, Säter-fyrk 1625 samt 2 Öre KM 1662 (ev. också de s.k. blodsklippingarna 4 och 8 mark 1568). – Kanske emanerar de rent av från en småländsk kopparslagare …?

Gemensamt för dessa är att de är maskinpräglade (d.v.s. slagna, ej valsverkspräglade som originalen) med stampar som förefaller vara gjorda efter avbildningar – och inte efter originalmynt. Studerar man detaljerna lite närmare ser man tämligen omgående att kopiorna saknar stilkänsla och är ganska taffligt formgivna. Präglingskvaliteten är däremot generellt bättre än de valsade originalen. – Lite ”för bra” om man så säger. 😉

Passion eller plikt …?

Publicerat av
2

Efter rekommendation från en läsare, passade jag vid dagens trekaffe på att läsa igenom Brita Malmers postuma artikel (gammalt föredrag) i senaste SNT. Intressant!

Reagerade bl.a. på dessa meningar:
– ”Vad driver då egentligen en sådan som mig? Det är faktiskt inte någon intensiv kärlek till numismatik, det finns andra intressanta ämnen också. Utan snarare är det plikten, man måste fullfölja vad man en gång åtagit sig”.

Efter att ha lagt ifrån mig tidningen och hällt upp en påtår, slog det mig dels hur totalt olika ingångar man kan ha till numismatiken. Och dels hur fantastiskt omfattande numismatiken verkligen är. Den är faktiskt OÄNDLIGT mycket mer än ”tredimensionell”, som Malmer uttrycker det. Global ekonomihistoria över tid är blott en liten, liten del av detta – i likhet med stamkopplingsscheman. Man får aldrig ihop ett färdiglagt pussel av endast 3-4 pusselbitar. Rigid källkritik i all ära, men det är först när man börjar vidga sina vyer och addera ”tvärvetenskapliga hjälpmedel” (och fantasi i meningen ”thinking outside the box”), som konsthistoria, gravörstilar, tillverkningsteknik, typkategorisering, historical timeline etc. etc. som det börjar bli riktigt intressant med numismatik.

Själv är jag nog Brita Malmers raka motsats. För mig är det ett passionerat intresse och en aldrig sinande nyfikenhet som är drivkraften. Jag vill veta mer och formulerar därför frågeställningarna på många olika plan. Ju mer man lär sig, desto mer finns det att upptäcka! – Och ifrågasätta!! … så kanske finns det ändå en likhet …?  😉

Ber att få tillönska en trevlig helg!

Falska plåtmynt: ”1/2 Daler SM 1710”

Publicerat av
12

Häromdagen fick jag en fråga angående ett falskt plåtmynt på Tradera. Svarade lite kort att det förmodligen är av småländskt ursprung (med hänvisning till Myntbloggen 2013-02-19), tillverkat omkring 1970, samt att det lätt kan avslöjas p.g.a. den av falskmyntaren missuppfattade värdehöjningen
”1 Daler SM” som aldrig existerat. (Skall vara 3/4 Daler SM). Idag tänkte jag passa på att vidarutveckla detta och visa lite olika ”varianter” på denna mycket vanligt förekommande förfalskning.

På bilden ovan ses två olika exemplar. Den vänstra är präglad i koppar och saknar motstämplar. Den högra är gjuten i mässing (efter en präglad kopia!) och har en felaktig värdeförhöjning (1 Daler SM istället för 3/4 Daler SM). Nedan har jag satt ihop ett bildmontage med både präglade och gjutna kopior av 1710 års halvdalersplåt.

Notera att de första präglade kopiorna kan ha både varierande (eller snarlik) form och stämpelplacering … medan de senare gjutna förfalskningarna är stöpta ur tre olika formar; utan motstämpling, med 1DSM till höger resp. nedan – vriden 90 grader.

De präglade kopiorna har skarpa detaljer och är ”nästa för bra” utpräglade för denna typ. Till det gjutna har man dels använt tre präglade kopior som förlagor … men man har uppenbarligen även gjort grova avgjutningar av tidigare och bättre gjutna kopior.

Medan de präglade kopiorna med största säkerhet härstammar från den småländske bysmeden som ”tillverkade mynt av koppar från kyrktak” någon gång i början av 1970-talet … har de gjutna sannolikt ett annat ursprung. De är senare, klumpigare och har uppenbarligen tillverkats ”i flera upplagor” (eventuellt av olika tillverkare?).

Håll dig till musiken Ulvaeus!

Publicerat av
13

Aj, aj, aj … läser DI , VA & SvD idag och inser snabbt att även musikaliska under och multimiljonärer kan ha en väldigt inskränkt och historielös syn på ”pengar”.

Tycker verkligen att Björn Ulvaeus är ”naiv som en miljöpartist” i detta sammanhang. Tycks tro att knarkarens hälare (eller ”Muteborgaren”) försvinner med den kontanta kronan? Att använda euro, dollar … silver, guld … cigaretter, knark!? … svarta tjänster etc. etc. kan naturligtvis aldrig bli några alternativ?

Nä, allt är femhundringens fel. Utan den hade knarkaren inte behövt stjäla ihop sitt missbruk och alla ”Muteborgare” skulle bli hederliga över en natt …!??
– Tankevurpa? – Eller bara en av bankkartellens köpta lakejer …?

Sedan får vi veta att de smutsiga små bakterierna inte gillar plastkort – bara kontanter, kundvagnar, toaletthandtag etc.?  – Låter som ett eko från ”den kundlösa banken” … 😉

Bankernas och kreditkortföretagens påtvingade ”etik”, teknik, spionverksamhet och möjlighet att snabbt konfiskera spararnas pengar – när det smäller … är något som inte alls förespeglat Ulvaeus. Inte heller vad betalkort och kortbedrägerier EGENTLIGEN kostar? – för det är det nog bara bankerna och kreditkortföretagen som vet.

Att som ekonomiskt oberoende (läs: Ulvaeus & bankkartellen) tala om ”sitt stora risktagande” att vägra kontanter, lägger lite av ett löjes skimmer över debatten. Kontanter är i själva verket ett utmärkt verktyg för ”spara och slösa” att få översikt över sina pengar. Det är t.ex. därför ”Lyxfällan” använder just kontanter.

Istället för att ”vägra kontanter” tycker jag att man skall göra som jag själv; ”vägra kontantlösa näringsidkare”, typ ”Abba the Museum”, Teliabutiken etc. – Även om man då hamnar utanför deras statistik och samtidigt blir ”ett argument” för Ulvaeus & Co.

Så där ja, då har jag raljerat färdigt för idag.  😉

Tillägg 2013-11-01:
Svenska Dagbladet  – ”Kortföretagen har fel om kontanter”.
Cornucopia?  – ”Kontanthantering billigare än betalkort”

Sakkunskapens trovärdighet

Publicerat av
2

Att googla på ”museichef” är inte direkt upplyftande i dessa dagar. Begränsar man sig till närtid hittar man (förutom Expert stal frimärken framför kameran) bl.a. Museichef slutar efter anhörigjobb och Fd museichefen Salin kan få villkorligt fängelsestraff.

Det verkar inte direkt som museicheferna prioriterar etik, fair trade, konkurrens och juste (schysst) upphandling. Är i och för sig inte så insatt i ”stockholmsskvallret”, men vem har kunnat undgå upprördheten bland alla de kollegor som helt förbegicks när nya KMK skulle byggas upp i slutet av 1990-talet. (Eftersom KMK saknade/saknar vital numismatisk kompetens i huset, var/är man tvungen att köpa in denna istället). Ryktet säger: ”konsultationsarvoden för miljoner * – allt till samme mynthandlare”!?  Hur det än ligger till med detta så är blotta misstanken om svågerpolitik och korruption, något som sänker förtroendet – i varje fall så länge det får stå oemotsagt.

Därför vore det trevligt att få se KMK/SNF/MISAB ta kraftfullt avstånd ifrån sådant otyg. Kanske behöver man utarbeta en policy för hur upphandling, inventering etc. skall gå till? För vi behöver verkligen inte fler skandaler! Det som skett är naturligtvis historiskt under alla förhållanden – men frågan är om man verkligen tjänar på att dessutom försöka sopa det hela under mattan? Skandalen blir inte mindre av att tigas ihjäl.

Apropå trovärdighet och ”fakta” …  – De som hållit på med ämnet svenska mynt under lång tid blir nog ganska förvånade över ”kunskapsnivån” på vissa webbsidor som producerats av ”landets största experter”. Gemene man har naturligtvis klart för sig att exv. Wikipedia (och webben i stort) måste läsas ”med en nypa salt”, men dessvärre tror jag att många tar ”faktauppgifter” från auktoriteter som Kungl. Myntkabinettet och Svenska Numismatiska Föreningen, för just ”fakta”. Av den anledningen tycker jag att båda organisationerna har ett visst ansvar för det man publicerar och ”lär ut”.

I helgen kikade jag lite både på ”KMK:s faktasidor” och ”SNF:s ungdomshörna” ** och blev inte direkt imponerad. Nog borde KMK kunna skilja på Nyköping och Norrköping, vara hjälpligt uppdaterad på olika områdens referenslitteratur etc. Det har faktiskt hänt en del under 40 år inom forskningen på svenska mynt efter 1521 – även om den till 99% skett i privat regi. Den som tar på sig uppgiften att ”lära ut” bör nog lära sig själv först. Och kan man inte själv, ja då får man väl upphandla tjänsten av någon som kan.

Har i samband med detta också roat mig med att så smått påbörja ”en provsida” under vinjettens rubrik: MYNT > Svenska Mynt > Gustav II Adolf > Kopparmynt. Har länge tänkt fylla på dessa rubriker med material – men som så ofta har tiden inte räckt till.

Nu har jag i alla fall börjat …  🙂

 *  2013-10-23:  Ryktet var, som så ofta, inte riktigt korrekt. Enl. nya och mera trovärdiga  uppgifter rör det sig istället om 325.000 kr + moms … för 2½ års arbete … för två man.  – Vilket för mig låter väldigt billigt!

**  2013-10-23:  Eftersom SNF helt förändrat innehållet på länkad sida, har jag lagt in en skärmdump på ”före och efter” istället. Annars förstår man ju inte sammanhanget. Man förefaller (plötsligt?) blivit inspirerad av ett drygt tre gammalt bildmontage från Mynthandeln.com (2010-07-20) som väl ursprungligen egentligen var tänkt som ”en passning” till en annan välkänd bloggkollega. 😉

Vilken auktion skall man välja?

Publicerat av
9

För tio dagar sedan skrev jag några rader om hur man upptäcker s.k. hängspår på riksdalrar och andra stora silvermynt. Detta illustrerades lite diskret med ett utdrag från Svenska Numismatiska Föreningens (MISAB:s) senaste auktionskatalog.

Kanske skulle vetskapen om att olika säljare har lite olika syn på myntbeskrivningar på något sätt påverka priset? – För alla läser väl Myntbloggen? 😉

Nja, vi får nog konstatera att man fortfarande, generellt sett, får ungefär dubbelt så bra betalt på Tradera som på MISAB. – I varje fall för s.k. ”Tonkin-material” (läs: äldre svenska mynt som finns upptagna i Tonkins Myntboken). Speciellt stor prisskillnad är det på ”problematiska mynt”, d.v.s. sådana mynt som har diverse problem/defekter som lätt kan ”glömmas bort”.

Samma exemplar av en Svartsjö-daler 1542 och en Erik-daler 1563 har nyligen sålts på två olika auktioner – för helt olika priser. Först billigt på MISAB och sedan på Tradera.

  • MISAB 9:104 = utrop 5.000 kr – klubbat 7.000 kr. Detta ger säljaren ett netto på 5.950 kr och MISAB en provision på 2.362 kr.
  • = Tradera 192636169 = utrop 1 kr – klubbat 13.211 kr. Detta ger säljaren ett netto på 13.111 kr och Tradera en provision på 100 kr.
  • MISAB 9:121 = utrop 8.000 kr – klubbat 8.000 kr. Detta ger säljaren ett netto på 6.800 kr och MISAB en provision på 2.700 kr.
  • = Tradera 192680894 = utrop 1 kr – klubbat 12.100 kr. Detta ger säljaren ett netto på 12.000 kr och Tradera en provision på 100 kr.

Summa summarum fick MISAB-säljarna ett netto på 12.750 kr (och MISAB en provision på 5.062 kr) samtidigt som Tradera-säljaren fick ett dubbelt så stort netto, 25.111 kr (och Tradera en provision på 200 kr). Proportionerna är således ungefär som vid förra MISAB-auktionen alltså … (och förrförra för den delen). Förutom att Traderas provision blev ännu lägre denna gång p.g.a. färre utrop. MISAB var faktiskt 25 gånger dyrare!

Det brukar ju vara tillgång och efterfrågan som styr priserna. Kanske är det i grunden så enkelt även i detta fall? Fick mejl från Morten Eske Mortensen (MEM) i veckan, där det bl.a. framgick att upplagorna på MISAB:s kataloger endast är 500-800 ex! Blev väldigt förvånad med tanke på att vi tryckte betydligt större upplagor av våra auktionskataloger redan för 20-25 år sedan. Och Mynttidningen 1-1994 trycktes i t.ex. i hela 5.000 ex. Tradera (och eBay) når naturligtvis ut till en helt annan volym av potentiella köpare.

Isensnidare Petter Michelsson

Publicerat av
6

Bland klenoderna i mitt mynt- och medaljkabinett är denna medalj en av de absoluta favoriterna. Petter Michelssons underbara medalj över Gustav II Adolf omkring 1631.

Vad är det då för speciellt med denna medalj?  – Jo, för det första har den en helt unik formgivning med ett halvt framvänt porträtt som “kommer ut ur bottenytan” – 8 mm!
– Och inte blir det sämre när man vänder på den heller; ett magnifikt riksvapen i bästa barockstil. Omskriften lyder: GVSTAVUS ADOLPH DG SVECO GOTH WAN REX M P FINL … som taget från ett kopparöre.
Och som gammal kopparmyntsamlare blir man ju närmast lyrisk när man, bl.a. tack vare sveakronorna, kan attribuera medaljen till myntgravören Petter Michelsson, verksam från 1628 och framåt – på flera olika myntorter. – Kan det bli bättre än så?

Bildmontaget ovan talar väl egentligen för sig själv, men för att förtydliga lite kan man väl ändå nämna att Michelsson har använt en identisk puns till sveakronorna 1628-31 (och en annan 1638-41), samt att lejonen med sin typiska ”dubbelsvans”, vasarna, dekorationerna, voluterna etc. har många gemensamma stildrag för Michelsson.

Speciellt tydlig är likheten mellan voluterna på 1631 års medalj och 1641 års 4 mark … som för övrigt har samma åtsida som den berömda riksdalern 1642-M (med Mickelssons signatur under Frälsaren).

Just detta år (1642) skriver gravören (Isensnidaren)  Petter Michelsson ett klagobrev till regeringen där han beklagar sig över att myntmästaren i Stockholm, Anthony Grooth d.y. (1641-45), ville försätta honom ur tjänst och istället anställa en billigare kraft. I brevet säger sig Michelsson ha varit i rikets tjänst som gravör vid såväl koppar- som silvermyntverk i 14 års tid – d.v.s. från 1628. Han poängterar också att han är ”den ende infödde svensk” som lärt sig detta yrke.

Omgraverade valsar

Publicerat av
4

Med anledning av gårdagens blogginlägg tänkte jag idag ge ett par exempel på fenomenet med omgraverade präglingsvalsar.

Gustav II Adolfs Säter-halvören 1628-1629 finns i två typer (i två helt olika gravörstilar):

  • Med s.k. voluter (dekorationer)på ömse sidor om riksskölden.
  • Med slät en rikssköld omgiven av två rosor (på 1629 även utan dessa rosor).

På några av den senare typens mynt kan man skönja delar av myntbilden från den tidigare mynttypen – nämligen de detaljer som punsats djupast i den ursprungliga präglingsvalsen (i detta fall voluterna). Valsen av typ I har alltså fått ett andra liv genom att man slipat ner myntbilderna (dock inte till 100%) och sedan graverat nya myntbilder enligt typ II.  – Det där med återvinning är alltså inte alls något nytt!  😉

Fenomenet förekom för övrigt redan under klippingmyntningen  – på såväl hammarpräglade som valsverks-präglade typer. Ett av de tydligaste exemplen återfinns på vissa tidiga valsverkspräglade Säter-ören 1626 (se nedre myntet på bilden t.h.).

På detta ex. är det gamla årtalet väldigt tydligt – liksom det stora kluvna G:et … som endast förekommer på ett enda valsverks-präglat mynt från 1625 … nämligen den mycket rara typen (i ren Nyköpings-stil!) med ”S i pilvinkeln”. Tittar man sedan lite närmare ser man även spår av nedre sveakronan (krontyp I – se de markerade kronspetsarna på bilden). Notera att man inte brytt sig om vad som tidigare var åt- resp. frånsida. En åtsidesvals har här graverats om med en frånsida.

Har även förberett lite för en ”nybörjarartikel” i ämnet Petter Michelsson … men det tar vi en annan vacker afton. – Trevlig helg på er!

Valsklumpar, över- och ompunsningar

Publicerat av
2

De senaste dagarna har en kopparmyntentusiast i Dalarna ”provocerat” mig att, så smått, börja intressera mig för Gustav II Adolfs runda kopparmynt – igen!

Min ”nätkompis” Lennart hade fräckheten (den goda smaken) att inkludera mig i ett epost-utskick med frågeställningar om just dessa mynt och dess varianter. Lennart är en handlingskraftig ung man, som insett att kommunicerande samlare, idag faktiskt kan åstadkomma en hel del via webben. Aktiva myntsamlare av ”typ I” (den typ som gärna delar med sig av sina erfarenheter – till skillnad från ”typ II”), sitter på en gemensam kunskapsbank som slår avsomnade myntkabinett och dito föreningar med hästlängder … om man bara kan hitta former för att kommunicera …

Nu har Lennarts trevliga initiativ lett till att jag blivit varse hur in i h-vete mycket gamla myntfoton (teckningar och påbörjade artiklar) jag har. – Tänk om man kunde knäppa med fingrarna och alla dessa blev sorterade och digitaliserade. – Vilken skatt!  🙂

Bildkollaget ovan föreställer ett Nyköpings-öre 1628 ”utan M i årtalet” (d.v.s. DC:XX.VIII istället för M:DC:XX.VIII). Och Lennarts frågeställning är vad det egentligen är för krona kl. 12 på frånsidan på denna? De tecknade kronorna på kollaget ovan brukar benämnas HH-krona 12-var. (utan kronring), HH-krona 13 (bred kronring) resp. HH-krona 12 (smal kronring) … efter teckningarna i referensverket Hallborg & Hartmann (Numismatiska Meddelanden, NM VIII, 1883). HH-krona 13 kallas ibland även ”Michelsson-krona”, efter gravören Petter Michelsson, av de initierade (insnöade?). 😉  Denna krona förekommer sparsamt på Nyköpingspräglingarna 1628 (och då på spektakulära sådana!) samt på Sätermynten från åren 1628, 1629, 1630, 1631 och 1632 (kreutzer, variant).

På 1600-talets valsverkspräglade kopparmynt är det mera regel än undantag med s.k. valsklumpar – orsakade av stora eller små bristningar/skador/gropar i präglings-valsarna. På grund av detta kan det många gånger vara svårt att påvisa olika varianter, ompunsningar etc. Det hela kompliceras ytterligare, då vi kan påvisa att man återanvänt gamla valsar, genom att slipa ner dem och punsat in nya motiv … ibland med delvis synligt ursprungsmotiv. Lägger vi till detta; slarvig prägling, vanligt förekommande korrosion etc. blir det inte direkt lättare. Grundregeln är väl som vanligt när det gäller varianter; är de inte tydliga och odiskutabla – ja då finns de inte.

Bild 2 visar tre snygga kopparettöringar anno 1627 …. som jag hittade i en låda 😉 … valsverkspräglade i Arboga, Nyköping respektive Säter.

P.S.  Idag firar ”Myntbloggens föregångare”, Mynthandeln.com, 15-årsjubileum!