Tack GNF, Jan-Eric, Theodor & Co!

Nå, vad tycker ni? – Är detta den snyggaste ”entrébiljetten” någonsin?

Nyss hemkommen från Göteborgs-mässan 2014 har vi nu snabbsmält intrycken (m.h.a. lite vin & öl i solskenet på altanen) … och det mest påtagliga minnet är utan tvekan det proffsiga arrangörskapet! TACK!

Jan-Eric Gustafsson, Theodor Hassel, Stefan Jonasson och alla de andra i Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) har all heder av detta arrangemang. Hatten av och grattis!

Det roligaste med alla mässor är naturligtvis att man får träffa alla myntintresserade som man annars bara – i bästa fall – kommunicerar med via mejl. Redan på ”handlar-börsen” var det full fart och efter att insläppet började kl. 11 hade vi fullt upp i montern fram till 14.30, då man äntligen kunde få en chans att se sig omkring. Antalet ”kändisar” var alldeles för stort för att någon lista skall bli aktuell … men en av de mest otippade, för min del, var nog ”Ahlström d.ä.” – alltså Bernth Ahlström (som bl.a. berättade att han i Göteborg, dagen till ära, hade ätit den godaste torsken på mycket länge!). 😉

Försäljningen kan vi inte heller klaga på. Hade inte några som helst förväntningar på denna lilla mässa och är därför mycket positivt överraskad över såväl försäljning som att antalet besökare med bred marginal passerade de hundra. – Bra gjort GNF!  – Vi kommer mer än gärna tillbaka nästa år också! … om vi får …? 😉

Skattletande pågår!

Nu har vi bråda dagar med att leta fram, sortera och välja ut material till myntmässan i Göteborg på lördag. Rörigt är bara förnamnet. Skulle väl egentligen ta och lägga ut en bild på ett fullständigt kaotiskt kontor – men jag väljer att vara snäll och bespara er detta. 😉

          

Hittade istället dessa bedårande, intresserade och energiska samlare, i bildarkivet … 🙂

Förhoppningsvis får vi ihop en skön mix av spännande numismatiska objekt att visa upp, diskutera och sälja på mässan. Skall bli kul att träffa ”lite ansikten” bakom alla mejl som skickas kors och tvärs nu för tiden. Tack för förfrågningar och ”önskelistor” förresten!

Vi ses på Ullevi Tennis (Smålandsgatan 2) i Göteborg på lördag kl. 11-15! … och för guds skull – glöm nu inte plånboken!! 😉

Den långfingrade museichefen

För fem månader sedan skrev vi här på Myntbloggen.se om den före detta museichefen som togs på bar gärning när han stal samlarfrimärken på en auktionsvisning i Stockholm. Stölderna hade skett vid flera tillfällen och myntsverige frågade sig naturligtvis hur länge detta pågått och hur omfattande det egentligen var? Kunde även KMK ha drabbats?

Nu möts vi ånyo av feta rubriker. Skall vi blint tro på dessa? – Nja, vi skall nog i varje fall ta dem med en nypa salt. Min erfarenhet av media är nog att de i högsta grad är affärs-drivande – och då kan många gånger sensationella rubriker sälja bättre än sanningar.
Men ”ingen rök utan eld”  brukar man ju också säga … så vi får väl avvakta och se …

När man läser om hur det kan gå till bakom stängda dörrar i museivärlden, får man än mindre förståelse för den vulgärpropaganda mot privat ägande och samlande som vissa arkeologer/museifolk med jämna mellanrum driver emot antikvitets- och mynthandeln.

Har man ingen som helst självkritik? – Lever man i en liten bubbla, helt utan kontakt med omvärlden? Tycker nog det är hög tid för dessa ”övervintrade stalinister” att lyfta blicken från lergropen och inse att våra museum faktiskt är uppbyggda m.h.a. privat samlande!

Så där ja! Det var artikel (blogginlägg) nummer 350! sedan starten den 16 juli 2012. Och 836 illustrationer har det också blivit. Tänk var tiden går fort nu för tiden.

Göteborgs-mässan 29 mars

Nu är det bara en vecka kvar till GNF:s myntmässa i Göteborg!  – ”Glöm inte vår myntmässa den 29 mars i Ullevi Tennis lokaler. Kl. 11.00-15.00. Entré 20 kr”, står det att läsa på Göteborgs Numismatiska Förenings hemsida.

När Jan-Eric ringde och berättade om mässan, anmälde jag mig direkt. En myntmässa på så nära håll kan man ju inte missa. Snabbt, enkelt och billigt? Har i och för sig inte hört vad borden kostar eller hur stor de är, eller sett något reklamblad / anmälningsblankett, eller detaljerad förteckning över utställare etc. – men det ordnar sig nog. 😉

Med hjälp av GNF:s hemsida, några e-mejl och lite googlande, har jag kommit fram till följande utställare i Götet den 29 mars:

Mynthandlare
Antikören KB, Alingsås (Ulf Ottosson)
Myntauktioner i Sverige AB, Älmhult (Dan Carlberg)
Pecunia MM HB, Staffanstorp (Göran Mattsson)
J. Pedersen Mynthandel, Helsingborg (Peter Österlund)
Skarabé Mynt & Guld AB, Göteborg (Gunnar Bengtsson)
Werners Mynt & Tryck, Eskilstuna (Werner Stensgård)
Chr. Winther-Sörensen AB, Knäred (Jimmy Häggqvist)

Myntklubbar
Göteborgs Numismatiska Förening
Svenska Numismatiska Föreningen

Privatpersoner
Anders Falk, Älvsjö
Roger Jonsson, Norrköping
Ulf Ulveback, Höje
Göran Werner, Hisings Backa
Hans Windt, Säve

Tror detta kan bli ett bra genrep inför årets stora mässa, FriMynt i Helsingborg den 26 april. Som vanligt när det gäller myntmässor, tar vi (och säkert andra också) gärna emot önskelistor på sådan ni tycker att vi skall plocka med oss. Man kan ju av praktiska skäl endast ta med sig en bråkdel av lagret.  – Vi ses i Göteborg den 29 mars!

Samlarvänliga priser hos SNF

Eftersom jag refererat lite från både Bukowskis och Künkers auktioner, kan det väl vara på sin plats att redovisa lite resultat även från SNF:s auktion MISAB 10. Skall man tro deras egen annons bjöd auktionen på ”mycket starka resultat”. Föreningen närstående bloggare talar om ”en rekordartad auktion med mycket högt deltagarantal”, vad nu det innebär?

SNF:  – ”Helgens auktion visade en mycket stark myntmarknad med flera toppnoteringar. Generellt var prisnivån mycket god på i stort sett alla områden”.

På auktion blir det ju allt som oftast ”både vin och vatten”, d.v.s. allt ifrån jättefynd och klart prisvärt till tokpriser och toppnoteringar. De båda kollagen är ett axplock av numismatiska prisnoteringar inom olika samlarområden på MISAB 10. Personligen tror jag detta säger mer än att välja ut tre äldre guldmynt och ”värdera” hela auktionen efter detta. 😉

Tycker det är väldigt intressant att läsa olika åsikter om vad som är ”riktigt bra betalt” eller vad som kännetecknar ”en toppauktion”. Man får ”läsa mellan raderna” och jämföra med sina egna uppfattningar. Det är väl inte helt omöjligt att det finns ett visst egenintresse i att exv. hävda att NKU:s Oskariana-auktion bjöd på ”ett bra resultat” (snarare katastrof) eller att ”riktigt bra betalades Olof Skötkonungs-penningen” (såldes billigare nu än 1969).

Läste också en roligt skröna någonstans i åsiktsflödet; som påminner om storsamlare i gångna tider – ett klassiskt Algård-citat: – ”152.000 kr var billigt, den där dukaten är värd minst det dubbla”. Olle Algård brukade säga så när han betalat ett pris för ett mynt som resten av världen tyckte var sanslöst eller orimligt högt. Givetvis med baktanken att kunna begära ännu mer, den dag det skulle säljas på nytt. 😉

P.S.  Gå gärna in och läs (gilla!) vår FaceBook-sida … den uppdateras fortlöpande med nyheter om långfingrade museichefer och falskmyntarnas präglingstekniker etc. etc.

Künkers vårauktioner 2014

Idag avslutades Künkers vårauktioner som avhållits i tyska Osnabrück i denna vecka. Totalt omsattes 8,75 miljoner euro … vilket med en Forex-kurs på 9,40 och en tillkommande köparprovision på 23% innebär motsvarande lite drygt 101 miljoner SEK. Slutresultaten på auktion 245-248 låg i snitt 50% över de estimerade utropspriserna.
Mera detaljerade uppgifter finns naturligtvis på Künkers webbplats.

Mängden fantastiska mynt och medaljer på dessa auktioner är så enorm att ”det är svårt att se skogen för alla träd”… 😉  – så vi för nöja oss med några axplock:
Den sällsynta Erik XIV-klippingen om 16 öre 1563 av typ I (tidigare om-skriven här på Myntbloggen (se blogg-inlägget ”Olofsson & Hoenauer”), såldes ganska billigt för 1.000 EURO + provision (ca 11.500 SEK). Kanske lite p.g.a. att man missat att nämna det där med ”typ I”…? 😉
Hjältekonungen Gustav II Adolf i guld … klubbades för fantastiska 12.000 EURO + provision (ca 139.000 SEK) … eller nästan 4.800 kr per gram!
Denna medalj är egentligen inte speciellt ovanlig – men detta var dels en originalgjutning med spår av emalj (Originalguß mit Resten von Emaille), dels i äkta guld! (29,01 gram). Flertalet utbjudna exemplar av denna medalj är däremot senare avgjutningar (d.v.s. kopior), oftast i förgylld brons. Alltså ett bra exempel på vilka enorma prisskillnader det kan vara på något man, vid första anblicken, kan tycka är ”samma medalj”… 😉
På sin hemsida framhåller Künker själva att de kinesiska mynten gick mycket bra, liksom den imponerande medaljsamlingen som tillhört Georg Baums. Så här skiver man t.ex.
– ”The results of the series of coins from China were unbelievable: it reached more than triple of the estimate. The Malta collection brought more than twice of the estimate. The Georg Baums collection sold for impressive 1,8 Mio Euros”.

Året var 1979

För en si-så-där tio månader sedan köpte jag en Johan-fyrk 1589 på Tradera. Anledningen vara att jag kände igen just detta exemplar – som fanns i min pojksamling på 1970-talet. Skrev lite om detta ”myntminne” i blogginlägget ”Schack, fyrk och numismatik” … och härom dagen hittade jag ett gammalt ”registerkort”, från anno 1979, på just detta mynt. 🙂

Tänk vad tiden går. Det är inte länge sedan man var 15 år, fläckvis okysst och mer intresserad av mynt (och schack) än mopeder. Varje vecka hoppade kompisen Thomas och jag upp på cyklarna i Järnbrott (Västra Frölunda) och trampade in till stan (Göteborg), för att kolla in om mynthandlarna hade fått in något nytt. Många var nog rätt trötta på oss. 😉
Vi brukade börja hos George Hallgren på Linnégatan och Olavi & HannuVictoria Mynthandel på Andra Långgatan (mitt emot Göteborgs Auktionsverk). Det fanns en jeppe till på samma gata – men han var allt som oftast full, så den undvek vi. Därefter gick färden mot Numis och Sture Lemsjö vid Kaserntorget (numera Numismatica, där jag för övrigt pryade som 13-14-åring!) – och sedan vidare till Gösta ”Baronen” Andersson på Västra Hamngatan. Där kunde man stöta på GNF:arna Fritz Johansson och Rune Pennevik, som hjälpte till bakom disken då och då.

Därefter var det dags för Antikhallarna. Där var det framför allt Beso (Antikrundans Bertil Svensson) på andra våning och Thomas ”Silverkronan” Ahlstrand, som lockade. Den senare var en riktig karaktär som verkligen kunde ”hålla låda” i hallarna. Han kastade ut kunder på löpande band och kollade deras fickor så de inte stulit något, men han var alltid schysst mot oss grabbar – speciellt när faderskapet (plånboken) var med. 😉  När vi ändå var i hallarna kikade vi ibland in hos holländaren på Moneta … men hittade sällan något.

Upp på cykeln igen och vidare mot Paul LevinMynthandeln Ticalen. Det var ju fredag. Detta var ofta resans höjdpunkt och slutmål, men ibland hände det att cykelturen gick vidare mot Engelbrektsgatan, där Nils-Göran Persson huserade på Dukaten Mynthandel … och kanske ända till Södra Vägen för att kolla vad Sune AnderssonA-Antikviteter hade att erbjuda. Sune är ännu verksam och det var han som sålde Johan-fyrken på Tradera.

Har jag räknar rätt och inte glömt för många fanns det alltså åtminstone tio mynthandlare med öppen butik i Göteborg på den tiden. Idag är det inte många kvar. På mitt gamla, men väl så ambitiösa, ”registerkort” har jag förutom diverse myntfakta från Tingströms ”Svensk Numismatisk Uppslagsbok”, även noterat katalogpriset i ”Sveriges Mynt 1521-1977”. Denna utmärkta bok kom ut i november 1976 (för snart 40 år sedan) och värderingen på 300 kr då, motsvarar i dagens penningvärde omkring 1.350 kr. När jag handlade myntet av Rune Larssons Mynthandel i Borås, den 12 juli 1979, betalade jag tydligen netto 140 kr (= 495 kr idag). Kanske (förhoppningsvis) prutade jag? 😉

När jag fick chansen att köpa tillbaka den lilla slanten på Tradera 2013-05-12 blev slutpriset 298 kr (+ 6 kr porto) … eller endast 60% av vad jag betalade 1979 … eller endast 22% av vad SM-boken värderade myntet i 1976/77. Många samlarmynt är nog ganska billiga idag.

P.S. Notera ”fototekniken” anno 1979 … ”papper över och blyertspenna fram” … 😉

Förfalskningar på SNF

Kikade in på SNF:s hemsida Numismatik.se för att leta efter en gjuten medaljkopia … och hittade då samtidigt en ny sida, under fliken FALSKA MYNT – Vasatiden, om Gustav Vasas stormynt 1528. Det gäller tydligen att ”surfa runt” lite bland sidorna då och då eftersom alla nyheter kanske inte hamnar ”på löpet”. 😉

Några av de olika kopiorna på just denna mynttyp har ju nyligen omskrivits här på Myntbloggen.se i artiklarnaProvmynt 1528 – eller utställningsjetong 1897…? samt Flera kopior av 1528:an, så det var ju lite extra kul att se att dessa platsar även på Svenska Numismatiska Föreningens webbplats. Föreningen har t.o.m. haft generositeten att omnämna källan! … men att även länka dit blev tydligen lite överkurs? 😉 Kanske är man mera mån om inlänkar än utlänkar …? Personligen tycker jag att det är just länkarna som ÄR INTERNET och att dessa aldrig kan bli för många. Så här snålar vi inte på detta utan länkar gärna både hit och dit! – Man vill ju sprida numismatiken – inte hemlighålla den! 😉

Annars tycker jag att nye hemsidesredaktören gör ett utmärkt jobb med Numismatik.se  (se där! – en länk till!). Täta uppdateringar och breddat utbud. Tyvärr sker det väl kanske lite ”på bekostnad av” hans privata hemsida … så vi får verkligen hoppas att han får duktigt betalt av SNF för all den tid han försakar för att föreningen skall slippa skämmas. 😉

Lekstuga i Nyköping 1626 …?

Det är alltid lika roligt att få förfrågningar beträffande ”konstiga mynt” av allehanda karaktär. För tre veckor sedan skrev jag lite kort om en märklig ettöring? … eller tvåöring? … och härom dagen fick jag e-post med bilder på ytterligare ett ex. – från samma ”lekstuga”…?

Eftersom även det andra exemplaret (ovan till höger) är av ”exakt samma typer”, d.v.s. en hammarpräglad ettöring 1625 från Nyköping (Ottosson 56), som fått ytterligare en prägling i form av en valsverkspräglad tvåöring 1626 från samma ort (Ottosson 64) … är det mycket som talar för att vi har att göra med någon form av test – eller lek? Normalt sett matades hela tenar (kopparband), kanske en halvmeter långa, in mellan de graverade valsarna. Men i detta fall har man uppenbarligen matat in enstaka redan präglade mynt.

Att det rör sig om ettöringar och inte tvåöringar, styrks bl.a. av storlek (se montage ovan) och vikt. Det första exemplaret väger enligt uppgift 24,18 gram – det senare ca 30 gram. Den teoretiskt riktiga (medel)vikten enligt myntordningen är 28,33 gram per öre.

Ovannämnda referenser hänvisar till artikeln i Antikören auk. 16, 1995, sid. 20-37.

SNF:s auktion, MISAB 10

Till hösten är det 5 år sedan firma Myntauktioner i Sverige AB (SNF:s mynthandels-bolag, ofta kallat MISAB) anordnade sin första myntauktion. Detta vill man fira redan nu med en ”jubileumsauktion”, nr 10 i ordningen.

Efter att ha bläddrat lite förstrött i katalogen är första intrycket att andelen ”halvdana”, lite ”buskiga” eller ”dassiga” exemplar är större än vanligt. Eller om man vänder på det hela, andelen kvalitetsobjekt förefaller vara mindre än vanligt. Kanske har man blivit bortskämd efter alla fantastiska kataloger och objekt från tyska Künker och amerikanska Heritage m.fl., men det här känns inte direkt som någon toppauktion. Gång på gång kommer jag på mig själv med att ifrågasätta direktör Carlbergs kvalitetsbedömningar. Tycker det är generellt för högt klassat, men framför allt ojämnt.

MISAB:s kataloger upplevs ofta som väldigt splittrade. Detta p.g.a. att man bryter ut samlingar och medaljer etc. och listar dem på flera olika ställen i katalogen – vilket ger en sämre överblick. ”Samling Lindeberg” (nr 374-544) delas t.ex. upp på tjugo regenter i online-katalogen, medan ”Samling Ekqvist” (nr 764-843) trängs in mellan övriga mynt och medaljer från Gustav II Adolf. Klippingar och rundmynt av koppar hamnar på flera ställen. Tidigare har herr Carlberg haft väldigt svår att få till rätt myntort på svenska kopparmynt. Detta har på senare tid blivit allt bättre, men denna gång blev det ett litet återfall. Nr 782-783 är från Säter, inte Nyköping. Varför en halvöring 1624 som väger 13,22 gram beskrivs som präglad på ”plants avsedd för fyrk” övergår dock mitt förstånd. Naturligtvis rör det sig om den vanliga Ottosson nr 8 (Antikören auktion 16) och inte den extremt rara nr 9.

Att sälja avgjutningar (kopior) av präglade medaljer utan att, som brukligt är, tydligt tala om att det rör sig om s.k. ”späterer Nachguss” (senare avgjutning), är en tradition som MISAB odlat ända sedan starten. Är inte säker på att alla potentiella köpare förstår att det sparsmakade omdömet ”gjuten”, om exv. nr 905, egentligen skall läsas som ”gjuten kopia efter brakteatpräglat original”? (jämför Bonde 2, nr 7058 samt Hildebrand I, sidan 129, nr 53).
Lite extra märkligt blir detta när man (SNF) samtidigt går ut på sin hemsida och under rubriken ”FALSKA MYNT – Introduktion”, skriver om såväl den omtalade ”Wallin-kopian 1994” som andra kopior/avgjutningar av präglade originalmedaljer. Tycker inte att logiken lirar riktigt. På nr 965 bryr man sig inte ens om att notera att medaljen är gjuten, utan skriver endast ”tenn”. Denna typ av kopior (senare tennavgjutningar) är lätta att avslöja – om man bara har tillgång till det fysiska objektet alternativt bra bilder i tillräckligt hög upplösning … men på en PDF i skala 1:1 eller i en online-katalog med lite snålt tilltagna förstoringar, kan det vara knepigare.

En nyhet för i år är att man (äntligen!) kommit med på en av de internationella auktions-portalerna som finns – nämligen NumisBids.com. En liten ”nybörjarblunder” är dock att man inte sett till att bli sökbar varken på ”Schweden” eller ”Sweden”, vilket hade varit smart. Hur som helst kan detta säkert locka internationella köpare och därmed öka exporten och spridandet av vårt svenska kulturarv i omvärlden. – Hela syftet med ”projekt MISAB” lär ju vara att tjäna så mycket pengar att man kan fortsätta att göra så fantastiskt mycket nytta och reklam för myntsamlandet i Sverige, som man tidigare gjort? 😉 Hittills har man kanske inte riktigt fått ihop till dirrens lön … men det kommer säkert …