Kategoriarkiv: Samlarområden

Fredagsmys & lördagsgodis

Publicerat av
Svara

Helgen närmar sig … så varför inte bjuda på lite ”lördagsgodis” redan idag?

En del kanske har sett den på bild. Få har sett den i verkligheten. En handfull av storsamlarna; De Geer, Silfverstolpe, Bonde och Oldenburg, hade den i samlingen.
I den utmärkta boken ”Karl IX:s Göteborg på Hisingen” (av Ralph Scander 1975) beskrivs den enligt följande:

– 1700-talskopia av 1610 års praktmynt, kallad ”varianten med tallen” på grund av trädets utformning. Förlaga har varit avbildningen i E. Brenners Thesaurus nummorum från 1731. Ett exemplar i silver, övriga kända i tenn.

Mitt exemplar (bilden ovan) härstammar från J. Pedersen Mynthandel i Borås (och möjligen dessförinnan från D. Holmbergs Mynthandel i Stockholm?). Det förefaller vara präglat i en förgylld tenn-bly-legering och väger 46,72 gram samt mäter hela Ø 58 mm (något större än originalet). Litteratur: Hildebrand 13 och SM 75b-var. (där det även noteras att KMK:s unika originalexemplar i guld väger 44,74 gram).

Vem kan då ha tillverkat denna kopia – och varför?  – Ja, faktum är att det finns vissa indikationer på att denna rara kopia (av ett nästan lika rart praktmynt) skulle kunna vara graverad och präglad i en liten stad med stark anknytning till Göteborg …?

Mer än så blir det inte idag … en s.k. cliffhanger!  ;o)    Ha en trevlig helg!

Svenska rariteter kartläggs

Publicerat av
2

En av bloggkollegorna som varit lite tyst på sistone, har nu gett sig till känna och låter meddela att han haft fullt upp med myntforskning. Allt har sin förklaring. Han hade som tur var inte tröttnat. Nu hoppas vi att detsamma gäller för Werner, Micke, Hasse, Markus, Tony, Leif, Göran & Co …  – Att de inte tröttna, utan bara förbereder sig alltså.

Roland ”Falcoin” Falkensson har i dagarna lanserat en ny kategori på sin webbplats: Raritetssidan.
Denna är tänkt att försöka kartlägga hur många exemplar (i privat ägo) som egentligen finns av olika s.k. rariteter – traditionellt betecknade med R, RR, RRR och RRRR.
Som grund för sammanställningen har inte mindre än 120 olika myntauktionskataloger gåtts igenom med avseende på svenska mynt präglade under perioden 1772-1872.

Till en början har Roland valt att publicera Karl XV:s och Oskar I:s rariteter, men tanken är att successivt arbeta sig tillbaka i tiden t.o.m. Gustav III. Bra, spännande och lovvärt på alla sätt. Roland skriver genomgående i vi-form … vilket jag tolkar som att detta inte är en enmansprojekt, utan att han gärna tar emot tips, idéer och allehanda uppgifter rörande sällsynta svenska mynt från Gustav III till Karl XV … så hjälp gärna till.

Norsk tidningsanka

Publicerat av
Svara

Igår läste jag om ett sensationellt guldmyntfynd i Norge. Man vill ju vara aktuell och därför ingår numismatiskt nyhetssurfande i de dagliga rutinerna. Min första lite skeptiska reaktion efter att ha läst artikeln i Haugesunds Avis, var att …

– Jaha, och vad är det som säger att den där inte är ”planterad” då? Justinianus I:s (527-565 e.Kr.) bysantinska solidi (singularis: solidus) är bland de allra vanligaste på samlarmarknaden … men i de skandinaviska fynden dominerar nog ändå de senromerska dito.

Idag läser jag i min norske kollegas blogg att  ”Gullmyntfunn er bare bløff”.

Ett ”planterat” mynt som såldes på Stack’s Coin Galleries (sedan 2011 Stack’s Bowers Galleries) auktion den 18 augusti 2009, nr 4382 ($250). Arkeologerna hade alltså blivit grundlurade. Något som förmodligen inte skedde för första gången. I åtta fall av tio har arkeologer nämligen inte större numismatiska kunskaper än att ”runda mynt är runda”. Så att tillfråga en arkeolog om mynt är precis lika dumt som att fråga en numismatiker om arkeologi.

Kjetil Kvist på Numisma Mynthandel i Oslo (som även driver sajten och bloggen Gullmedalje.no) delar också med sig några visdomsord på vägen:

– ”I myntbransjen sier vi ofte at dersom noe er for godt til å være sant, så er det antagelig ikke sant”.  

– ”Neste gang: Kontakt en numismatiker 😉 Han vet antagelig hvor du skal lete etter informasjon”.

Kloka ord! Bra slutledningsförmåga och snabb sökinsats. Lysande problemlösning i internets anda. Hade arkeologer i allmänhet haft en bättre och mindre fördomsfull relation till numismatiker och mynthandlare hade detta aldrig hänt. Nu fick man en välförtjänt ”knäpp på näsan” istället. – Dumstrut på!  ;o)

Ytterligare läsning om detta hittar den intresserade på: Karmsund Avis, Aftenposten, Haugesunds Avis, Karmøytt och NRK Rogaland.

Alingsås Museum återuppstår

Publicerat av
Svara

Idag läser jag ett glädjande besked i vår lilla lokaltidning, Alingsås-kuriren. Alingsås Museum, grundat 1928 och nedlagt i januari 2010 av historielösa politikers spariver, skall återuppstå i Alströmerska magasinet … anno 2014 (= valår!).

Bilderna här intill är hämtade från ett gammalt vykort och visar hur några av rummen i Alingsås Museum såg ut i begynnelsen. Förutom salarna med tingens berättelser, föremålen, fanns även en lässal med bibliotek. Allt inrymt i Alingsås äldsta profana byggnad – Alströmerska magasinet, uppfört omkring 1730 av stadens store son Jonas Alströmer (1685-1761). Idag kanske mest känd som ”potatiskungen”, men faktiskt en av den industriella revolutionens allra största förgrundsfigurer i Sverige. Grundare av Alingsås Manufakturverk 1724 och en av (de sex) grundarna av Kungliga Vetenskapsakademien 1739.

Som så många andra av dåtidens framgångsrika män samlade även Jonas Alströmer på ”Mynt- och Konststycken”. Även sönerna Patrick Alströmer (1733-1804) och Claes Alströmer (1736-1794) var roade av mynt och medaljer. Deras halvbror Johan Alströmer (1742-1788) lär ha varit speciellt kunnig i numismatik och hade en stor myntsamling som byggde på fadern, Jonas Alströmers, efterlämnade samlingar. En del av dessa samlingar blev dessvärre lågornas rov under den stora branden i Alingsås 1779.

Några år senare beskrivs familjen Alströmers samlingar i Alingsås på följande vis:

”Det stora och dyrbara Alströmerska Biblioteket, med Naturalie-, Mynt- och Konst-Cabinett, med Chemiska och Mechaniska Verkstäder, kunna här icke utan fägnad och förundran åskådas; de stå öpne för hvar Man, och kunna, så af Grannar, som långväga Resande, alltid betraktas och nyttjas”. (Ur Upfostrings-Sälskapet 1782).  – Ett privat museum!

Claes Alströmers hem lär ha kallats ”Naturalhistoriens svenska Hof”. Med naturalhistoria menas läran om naturföremålen i de tre riken, stenar, växter och djur, som man vid denna tid ofta indelade naturen i.
På frånsidan av den skicklige mynt- och medaljgravören (och Hedlingers lärjunge) Daniel Fehrmans medalj över Carl von Linné (1707-1778), beställd av greve Carl Gustaf Tessin 1758, ses Sveriges tre kronor sinnrikt framställda av element ur dessa, naturalhistoriens tre riken – stenar, växter och djur.

Claes Alströmer, som studerat under Carl von Linné, hade genom åren sänt betydande samlingar av örter, fiskar, snäckor med mera till Linné – och fick som tack för detta ett helt växtsläkte med 65 olika arter uppkallat efter sig; Alstroemeriaceae. Utöver detta hade Alströmer enligt uppgift samlat in en stor mängd naturföremål och annat ”för museet i Alingsås” … så kära politiker … här finns inte bara museala anor sedan 1928, utan faktiskt betydligt längre bakåt i tiden än så – bortåt ett kvarts millennium!

Klicka för flera blogginlägg om ”Alingsås” och ”Gräfsnäs” på Myntbloggen.se

Sveriges Tre Kronor

Publicerat av
Svara

Det blev ryska silvermedaljer till ”småkronorna” idag. Guld till favoriterna USA efter 3-1 i tom kasse i slutmiuterna. Tycker jänkarna hade lite flax med (minst!) ett billigt mål. Sverige hängde med bra – så all heder åt Tre Kronors J20-lag. Och grattis till silvret!

Sveriges Tre Kronor (d.v.s. Lilla Riksvapnet) är äldre än hockeylaget. De förekommer redan på Magnus ladulås kontrasigill från år 1275 – då flankerande konungens folkungavapen (götasköld).

På mynten gör de tre kronorna sin debut under Magnus Erikssons tid – omkring år 1340, då ställda i ring (eller triangelformation) på penningarna och lite senare, ca 1370 under Albrekt av Mecklenburg, placerade ”två över en” (oftast lagda på ett kors) på den nyinförda ”högvalören” – örtugen.

Äran för att ha kombinerat ihop folkungavapnet och de tre kronorna i en fyrdelad sköld tillfaller Karl Knutsson Bonde som blev kung år 1448. Det s.k. Stora Riksvapnet var fött.
I den så kallade hjärtskölden (den lilla skölden i mitten) hamnade naturligtvis Bonde-ättens vapen … som sedan har bytts ut varje gång en ny ätt tillträtt tronen. Exv. Vasa-ätten 1521-1654 … eller dagens Bernadotter fr.o.m 1818.

På Karl IX:s praktmynt om 8 Mark 1608 (bilden t.h.) återfinns både Magnus Ladulås vapen från kontra-sigillet 1275 (jämför översta bilden) och den fyrdelade skölden med sveakronor och götalejon – d.v.s. Stora Riksvapnet.

Myntet är onekligen ”ett skarpt inlägg” i striden med Danmark om Sveriges urgamla rätt till trekronorsvapnet. Det har förmodligen ett samband med att Karl IX red sin Eriksgata (som siste kung enligt den gamla landslagen, d.v.s. efter kröningen) anno 1609. Frånsidans latinska inskription lyder i översättning: ”Kungariket Sveriges vapen från Magnus Ladulås tid, svearnas, götarnas konung, vilken regerade år 1277”.
Detta mycket vackra exemplar såldes för övrigt på Antikören auktion 11, 1992, nr 202.

Flera webbaserade artiklar i detta ämne har nyligen publicerats. Passar därför på att tipsa om följande: Dick Harrison, Kjell ”Gorgon” Holmberg och Lennart Castenhag.

Årets första namnsdagsbarn

Publicerat av
1

God fortsättning!
Nytt år och ny kalender. Dags att försöka vänja sig vid att skriva 2013 istället för 2012. På nyårsdagen lär det aldrig varit någon som firat namnsdag … men sedan år 1901 är det Svea som inleder nyårets namnsdagsfirande – den 2 januari. Och eftersom det numismatiska bloggandet 2012 avslutades med svensk blindmyntexport, Avesta-liarden 1654 och det lilla odaterade (1663) provmyntet med bild av Karl XI som barn och CRS mellan sveakronor … tänkte jag starta 2013 med att anknyta till detta – och Svea!

I Bengt Hemmingssons artikel om nämnda provmynt (SNT 3-2002, s. 58-60) omnämns i förbigående även ett annat provmynt av koppar – nämligen Charles II:s engelska ”Pattern Farthing 1665” (Provmynt 1/4 Penny 1665). Denna lilla slant (Ø 24 mm) är graverad av den berömde mynt- och medaljgravören John Rottiers (1631-1703) och har den engelska personifikationen Britannia sittande på frånsidan (se bild t.v. ovan). Om det är ett provmynt eller en liten medalj (jetong) kan man kanske diskutera, men hur som helst kom den att bli förlaga åt de engelska kopparmynt som introducerades 1672, och som slogs på blinder (plantsar eller myntämnen) från Avesta i Sverige.

Detta är emellertid inte den enda kopplingen mellan England och Sverige i detta sammanhang. Den svenska mästergravören Arvid Karlsteen (1647-1718) hade i mitten av 1660-talet varit i lära hos nämnde Rottiers i London (se bland annat ”Ett gammalt mynt berättar…”, Antikörens småskriftserie nr 1, 1991). Och när den åldrade Karlsteen år 1716 fick i uppdrag att producera stampar till ett nytt nödmynt – PUBLICA FIDE, gjorde han det lätt för sig genom att helt sonika planka Britannia på Rottiers provmynt (kanske en souvenir från studieåren i London?) och bara byta ut Union Jack mot Sveriges Tre Kronor. Lite mer om detta finns att läsa i Mynttidningen 1-1996. Omskriften på ”Görtzens kokerska” (en av flera folkliga smeknamn på nödmyntet Publica Fide) anknyter f.ö. till den romerska gudinnan Fides (Fides Publica Populi Romani  = ungefär ”Romerska folkets allmänna trohet”).

I Grekland har man Athena, i England Britannia, i Frankrike Marianne. Hela Europa samsas om Europa och i Sverige har vi Moder Svea!  – Grattis på namnsdagen!

Fransk kopparpeng från Avesta

Publicerat av
Svara

I Mynttidningen  5/6-1996 skrev jag en artikel med titeln ”När Kungen av Avesta slog mynt för franske Solkungen” … och några år senare skrev Bengt Hemmingsson om ”Hadorphs myntbok och ett provmynt i koppar” i SNT 3-2002. Det handlar om ett lite bortglömt område inom svensk numismatik; blindmyntexporten. Från mitten av 1600-talet och fram till 1800-talets början exporterade Sverige förädlad koppar i form av s.k. blindmynt (opräglade myntämnen) till länder som exv. Frankrike, Polen, England, Holland, Spanien, Danmark-Norge och Portugal. Ulla S. Linder-Welin har skrivit om detta i Nordisk Numismatisk Årsskrift (NNÅ) 1937 och i den utmärkta lilla boken ”Svensk koppar och kopparmyntning” 1951 och 1965.

I en inventeringslista från Avesta anno 1699 upptas ett antal gamla punsar till det ”Franska Myntet”. Bland dessa punsar märks bl.a.
1 Conterfej (porträttpuns), 1 stort L, 1 lilja, 1 krona, 4 siffror (1, 4, 5, 6) samt 24 st. bokstavspunsar.
Redan 1937 kunde Linder-Welin identifiera det franska typ-/provmyntet ”Liard de France 1654” som framställt med dessa punsar. Det dröjde dock till Mynttidningen 1996 innan någon upptäckte och omtalade skillnaden i gravörstil mellan de båda mynt som avbildas i Linder-Welins publikationer från 1937 respektive 1951. De är nämligen i högsta grad skiljaktiga – vilket betyder att de har olika ursprung. Den översta på bilden ovan t.h. är graverad av mästergravören Jean Warin i Paris och slagen i staden Corbeil 1654, medan den undre är graverad av någon av gravörerna som jobbade för Avesta myntverks berömde myntmästare, Marcus Kock (1585-1657) … troligen Johan Michelsson. Av den rara Avesta-liarden  känner jag i skrivande stund till sex exemplar, slagna med fyra olika åtsidesstampar och lika många frånsidor – alla utan inbördes kopplingar! … något som indikerar fyra olika parallella arbetsstationer / myntslagare.

Några år efter Avesta-liarden 1654 och Marcus Kocks bortgång 1657, fick sonen, myntmästare Isak Kock (1620–1679), sedermera adlad Cronström, år 1663 förnyade privilegier för verksamheten i Avesta. Där gavs han rätt att tillverka och exportera såväl opräglade blindmynt som färdiga kopparmynt till utländska beställare. Isaks yngre bror, Abraham, besökte under de kommande åren flera av Europas myntverk och skaffade sig värdefulla kontakter. Provmyntet ovan (SM 377) är förmodligen slaget i Avesta 1663 och avsett att användas som ett varuprov för potentiella utländska kunder. Åtsidan visar ett barnportätt av Karl XI (1660-1697) och frånsidan tre prydliga kronor omgivna av CRS (Carolus Rex Sveciae = Karl Sveriges Kung). Bengt Hemmingsson förslår gravören Johan George Breuer som upphovsman – själv skulle jag nog vilja sätta en slant på den tidigare nämnde Johan Michelsson, även här.

Ja, det var så sant; vi skulle ju ha ”dagens falskmynt på Tradera” också …  ;o)

           

Det kan kanske också vara på sin plats att redovisa resultatet för de 22 förfalskningar som ledningen för Tradera fick information om här på Myntbloggen:

Sålda 11 st.  –  Osålda 4 st.  –  Stängda 1 st.  –  Ej avslutade 6 st.
Säljare A+B+C = Kr 1.733 + 442 + 1.632 = Kr 3.807:- … och 8% = 304:56 till Tradera.

Nya eBay-auktioner!

Publicerat av
Svara

I vanlig ordning hinner man ju bara med en bråkdel av vad man från början hade tänkt sig … men nu finns i alla fall ett 40-tal objekt utlagda på eBay.com – med deadline i mellandagarna – närmare bestämt på kvällen annandag jul.

Vi kommer att jobba även under kommande vecka, så är det något du söker eller undrar över – är det bara att sända iväg ett e-mail. Blir det tid över skall jag försöka få till några blogginlägg också …

Våra auktioner på eBay hittar du här!

Tack för alla mail!

Publicerat av
1

Lucia-dagen 2012, det var dagen då mailkorgen blev en evighetsmaskin. Tack så mycket – men det räcker nu. ;o)  Ni kan säkert gissa ämnet … jodå, Traderas hormynt.

Som många noterat fick vi ju celebert besök här på Myntbloggen i går eftermiddag, när Traderas PR-chef. Jenny Pedersén, tittade in … och framförde Traderas syn på Public Relations. ;o)  – En i detta sammanhang mycket otacksam uppgift, som hon säkert gärna hade överlåtit åt VD:en Gustav Gyllenhammar (alias ”Cassandra2” ;o)).
Att han väljer att skicka fram PR-chefen istället för att själv försöka försvara sina klavertramp … var ju ganska väntat. Är det något denne man vet och behärskar till fulländning så är det att man skall stå väldigt stilla när man har foten djupt nerborrad i klaveret.  – Han har erfarenhet!  ;o)

Tydligen är det väldigt många medlemmar som anmält Traderas hormynt … av en lång rad olika anledningar. Annonsen/objektet bryter ju mot en räcka av Traderas egna regler och svärtar ju dessutom ner en lovvärd insamling. Kommentera och läs gärna vad andra tycker om det hela, här på Myntbloggen.se … själv är jag nog benägen att instämma i slutspurten av denna läsarkommentar:
Skäms Tradera!! Marsch in i skamvrån!   ;o))

Nobeldagen i morgon

Publicerat av
Svara

I morgon är det måndag, allmän flaggdag och Nobelfest! Priser till Alfred Nobels minne skall delas ut i kategorierna fysik, kemi, medicin, litteratur och fredsarbete … samt ekonomi (”Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne”).

De guldmedaljer som delas ut i ämnena fysik & kemi, medicin och litteratur är alla formgivna av en av våra allra skickligaste mynt- och medaljkonstnärer, nämligen Erik Lindberg (1873-1966). Åtsidan bär naturligtvis ett porträtt av Alfred Nobel (1833-1896) – guldmedaljen i mitten … och frånsidorna de olika Nobelpriskommitéernas respektive design – se Mynttidningen 5/6-1995.

Övriga medaljer på bilden är inte prismedaljer, utan minnesmedaljer över Alfred Nobel. Konstnärerna bakom dessa är de båda välkända mynt- och medaljgravörerna vid Myntverket Erik Lindberg (1873-1966) och Leo Holmgren (1904-1990).

Och så här ser för övrigt norska Fredsprismedaljen samt Sveriges Riksbanks Ekonomiprismedalj ut. Dessa är formgivna av Gustav Vigeland 1902 (enligt uppgift med visst bistånd från Erik Lindberg) resp. Gunvor Svensson Lundkvist 1969.