Kategoriarkiv: Mynt- & Medaljkonstnärer

Ojämn prisbild även hos Bukowskis

Publicerat av
5

Gårdagens medaljauktion hos Bukowskis i Stockholm bjöd på en varierad prisbild. Kr 79.625:- (inkl. 22,5% provision) för en pampig Hedlinger-medalj över en av våra minst betydelsefulla kungar, måste väl ändå vara ett rekord? Se bild.

Flera andra Hedlinger-medaljer i den Montellska samlingen betalades med likaledes höga priser … medan andra i princip slumpades bort. En typisk ”antingen-eller-auktion” i en tid då de inhemska myntsamlarna är färre än på länge – och medaljsamlarna ännu färre. Gissningsvis klubbades toppnoteringarna till internationella intressenter.

Hedlingers regentlängd i silver (komplett så när som på dedikationsmedaljen) såldes för rimliga 60.000 kr + 22,5%. Ett mycket vackert silverexemplar av ”Grundstenen lagd till Stockholms slotts flyglar 1734” klubbades för fantastiska 48.000:- + provision, medan ett mera alldagligt bronsexemplar av samma medalj (med litet lödspår) endast uppnådde 2.200:- + provision. Den s.k. LAGOM-medaljen 1733, med Hedlingers självporträtt, är populär. Hos Bukowskis kostade nu brons 13.000:- och tenn 11.000:- + 22,5% … trots att man kan misstänka att det rörde sig om senare präglingar?

Hela slutprislistan finns nu på Bukowskis webb (se länk ovan). Skall man försöka sig på en sammanfattning kan man kanske säga att ”stort och blankt” betalas bra idag, medan de mera ”diskreta sällsyntheterna” inte alls uppskattas … samt att få potentiella köpare många gånger betyder ojämna resultat.  – Antingen-eller, alltså.

Barbara lyssnar …

Publicerat av
Svara

Idag är det den 4 december … och namnsdagsbarnet heter Barbara / Barbro / Babsan.

Barbaradagen är en dag som är lite speciell för ett visst ordenssällskap, nämligen Par Bricole, grundat 1779 av Olof Kexél, Carl Michael Bellman och Carl Israel Hallman. Sällskapets  syfte och mål är att vårda och bevara det svenska kulturarvet … främst inom disciplinerna sång, musik, teater och talekonst. Namnet Par Bricole kommer av en fransk biljardterm som betyder ”med studs”. Moderlogen är förlagd till Stockholm, medan dotterloger finns i Göteborg, Malmö, Jönköping, Sundsvall, Borås och Vänersborg.

Par Bricoles Kör (även kallad ”Den Bacchanaliska Kören”, DBK), grundades 1829 och är idag Nordens äldsta ännu verksamma manskör. Dess första framträdandet ägde rum vid avtäckandet av Bellmanbysten på Djurgården 1829. Denna hyllning till Bellman har sedan dess upprepats i en 184-årig obruten tradition!

Medaljen på bilden ovan är skulpterad 1929 av Tore Strindberg (1882-1968) med anledning av 100-årsminnet av Par Bricoles Kör 1829-1929. På åtsidan ses den lyssnande Barbara och på frånsidan Bellmanbysten på Djurgården. Barbaradagen tillhör, tillsammans med Bellmansdagen den 26 juli, Par Bricoles högtidsdagar.

Varför just Barbara? – Jo, därför att den berömde grundaren Carl Michael Bellman (1740-1795) härstammade från en viss Barbara Klein – hans farmorsmor – vilket föranlett Bellman att välja Barbara till hennes ära. Barbara brukar firas och förhärligas som en slags dionysisk gudinna och alla bricolisters “moster”.

Hedlinger-medaljer hos Bukowskis

Publicerat av
Svara

Då skriver vi december. Igår första advent och juleljus. Idag ny vecka och mera jobb. Har fotograferat en hel del material (bl.a. en fin samling Erik Lindberg-medaljer) som jag tänkte börja lägga ut på eBay med början i morgon.

Denna vecka blir det mycket medaljer. Nu på onsdag (på Barbro-dagen, 4 december) auktioneras nämligen en trevlig samling Hedlinger-medaljer på Bukowskis i Stockholm. Samlingen har tillhört direktör Erik Montell (1911-1999) och omfattar 67 utrop. Bukowskis har fått hjälp med katalogiserandet av Ulf Nordlind och i katalogen skriver man bland annat så här om samlaren och samlingen:

– ”Som seriös samlare hade Erik Montell en klar inställning till sitt område: ’Till skillnad från de flesta myntsamlare anser jag att medaljen är eller vill vara ett konstverk medan myntet är ett omsättningsmedel’. Montells samlande omfattade tiden både före och efter 1700-talet men kom till största delen omfatta medaljer av J C Hedlinger och den samlingen blev en av de större uppbyggda under 1900-talet”.

Chalmers & Tegnér

Publicerat av
Svara

William Chalmers (1748–1811) föddes i Göteborg den 13 november 1748 (för på dagen 265 år sedan, alltså). Han var köpman, kansliråd, donator och grundare av den industriskola som kom att utvecklas till den världsberömda skolan Chalmers Tekniska Högskola (CTH) i Göteborg. Silvermedaljen på bilden ovan är formgiven av skulptören Karl Hultström (1884-1973) och utgiven av Chalmers Tekniska Högskola m.a.a. av 200-årsminet av William Chalmers födelse 1748-1948.

Esaias Tegnér (1782-1846) föddes den 13 november 1782 (idag för 231 år sedan) i Kyrkeruds komministerboställe, By socken i Värmland. Prästsonen som blev en av våra största skalder och en av de aderton i Svenska Akademien. Det finns naturligtvis massor att läsa om ”en av 1800-talets största svenskar” … men jag nöjer mig med att länka till ett axplock: Wikipedia, Historiesajten och Litteraturbanken.

Så här inleder Nationalencyklopedin (NE) sin text om Esaias Tegnér:  – ”Tegnér, Esaias, född 13 november 1782, död 2 november 1846, skald, lärd, prästman, ledamot av Svenska Akademien från 1819. Tidigt faderlös kom Esaias Tegnér till värmländskt bruksfolk och blev informator hos Christopher Myhrman d.y. (1751–1811), vars dotter Anna han gifte sig med 1806. Med Myhrmans hjälp studerade han i Lund och gjorde snabb karriär, blev 1805 adjunkt i estetik och 1812 professor i grekiska”.

Medaljerna på kollaget ovan är (från vänster till höger) formgivna av Ernst Hugo Ekwall (född 1854, emigrerade till USA 1888), Carl Magnus Mellgren (1806-1886), Torsten Fridh (född 1914), Erik Lindberg (1873-1966) samt Gösta Carell (1888–1962).

Stockholms blodbad 1520

Publicerat av
Svara

Den 8 november 1520 avrättades bland andra de båda riksråden Erik Johansson, Vasa och Erik Abrahamsson, Leijonhufvud – på order av Kristian Tyrann.

Händelsen är känd som Stockholms blodbad, där drygt 80 personer fick sätta livet till. Två av dem var alltså nämnda Erikar av ätterna Vasa resp. Leijonhufvud. Efter detta utbröt upproret ganska omgående och det s.k. befrielsekriget mot den danske unionskungen Kristian II ledde fram till att upprorsledaren, den avrättade Erik Johansson son, Gustav Eriksson (Vasa), valdes till Sveriges kung i Strängnäs den 6 juni 1523. Sveriges nationaldag.

Den 1 oktober 1536 gifte sig Gustav Vasa med Erik Abrahamssons dotter, Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud), som bara var fyra år gammal när hennes far avrättades vid Stockholms blodbad 1520. Hon kom att bli mor till tio barn, bl.a. Johan III och Karl IX.

Medaljerna över Kristian Tyrann och Gustav Vasa på bilden ovan är formgivna av mästarna Johan Carl Hedlinger (1691-1771) respektive Carl Milles (1875-1955).

Har en trevlig helg!  – i höstmörkret …  😉

Den 6 november 1632 …

Publicerat av
Svara

Idag skriver vi den 6 november … och då kan man ju som göteborgare av födsel och ohejdad vana, inte gärna undgå att orda lite om Lützen och stormaktskungen Gustav Adolf.

Nu noterar jag emellertid att den lundensiske professorn och bloggaren Dick Harrison ägnar dagens historieblogg åt en lång artikel om just ”Slaget vid Lützen”, så jag nöjer mig med att referera till sakkunskapen. Men några fina medaljbilder med anknytning till ”kända slag”, kan jag väl bjuda på. Gustav Adolf är ju given, men p.g.a. dimma hittade jag ingen Wallenstein … så ni får hålla till godo med Tilly från Breitenfeld 1631 istället.  😉

  

Till vänster en medalj över Gustav II Adolf (1594-1632), formgiven av mynt- och medalj-gravören Carl Gustav Hartmann (1666-1738), frånsidan efter Nils Keders förslag.

Till höger den belgiske konstnären Joseph Arnold Pingrets (1798-1862) medalj över Johann Tserclaes Tilly (1559-1632), graverad 1824 för Durands medaljserie.

Dagens datum får mig alltid att tänka på min gamle vän och kollega på Stureplatsen i Göteborg – Paul Levin (1932-2007). Paul brukade nämligen inte försitta tillfället att tala om att han minsann var född exakt 300 år (och en månad) efter slaget vid Lützen den 6 november 1632.  ;)Dessutom samlade han privat på stormaktstidens medaljer!

Paul och det gemyt han bjöd på i sin butik om lördagarna i början av 1970-talet (och framåt), var en av anledningarna till att jag fastnade för myntsamlandet och numismatiken. Med ett stort och brett kunnande, i kombination med humor, talrika historier och ett unikt affärssinne gjorde han Ticalen (eller Schakalen som han själv sa) till en självklar träffpunkt för stadens myntsamlare. Gratis kaffe med dopp och ett stort engagemang i GNF bidrog säkert också till ”folksamlingarna” inne på kontoret.

Speciellt glad att se ”lillgrabben”, blev han de gånger pappa Stig (”plånboken”) var med … 😉  De båda hade träffats långt tidigare i Samlarförbundet Nordstjärnan, där min far hade ett lågt medlemsnummer (1350?), något han var mäkta stolt över.

Bilden ovan är tagen den 1 april 1981 i samband med att Paul och hans hustru Inger uppvaktade min mor på hennes 50-årsdag. Vid det laget hade jag nog varit kund hos Paul i bortåt 10 år. Lite senare samma år blev vi grannar på Stureplatsen i Göteborg. Ticalen på 3:an och Antikören på 1:an.

Lika som bär …?

Publicerat av
Svara

Idag läser vi i Schibsteds Svenska Dagbladet (SvD) om ”problem” med den nya 5-kronan som planeras utkomma 2016 … och hur ”problemen” skall lösas.

– ”Den kommande svenska femkronan är så lik den danska tiokronan att det under en tid fanns oro för att den måste göras om”, skriver Svenska Dagbladet.

Med utsagan ”under en tid” menar man förmodligen tidsrymden mellan kl. 10:37 och 16:51 idag … då de båda journalisterna inte riktigt visste vad de skulle tro.  😉

De båda mynttypernas formgivning framgår av bilden till vänster och myntfakta för dem lyder som följer:

  • Danmark. 10 Kronor 2011.  Ø 23,35 mm (tjocklek 2,30 mm), vikt 7,00 gram.
  • Sverige. 5 Kronor 2016.  Ø 23,75 mm (tjocklek 1,95 mm), vikt 6,10 gram.

Tilläggas kan att båda är runda och gulaktiga … men där slutar också likheterna.  😉

Johan III – Hildebrand nr 7

Publicerat av
3

Fick SNT 7-2013 idag, där jag direkt fastnade för Jan-Olof Björks spännande artikel om guldmynt ur Brenners samling? – Tydligen flera än jag som studerat länken till Pushkin State Museum, som en av Myntbloggens läsare delgav oss för fem veckor sedan. 😉

Det sensationella tredje exemplaret av den göteborgska 6-marken 1610 (som ”varit försvunnet”) samt den intressanta guldklippingen om 8 mark 1598 (som varit ”falsk-förklarad”), får vi ta vid ett senare tillfälle. Idag skall det istället handla om Johan III:s pampiga och mycket sällsynta medalj – Hildebrand 7, som också omnämns av Björk.

Innan Elias Brenners exemplar av nämnda medalj dök upp på Pushkin Muséets hemsida, kände jag endast till ett genuint exemplar av Johan III, Hild. 7 … nämligen det silver-exemplar (överst t.v.) som finns på Kungl. Myntkabinettet (KMK) i Stockholm. Där finns även en tennavgjutning av just denna medalj (nederst t.v.) – samma ex. alltså.

Jämför man KMK:s exemplar med Pushkin Muséets, noterar man genast att det senare är uppgraverat samt av en något sämre gjutkvalitet. Dessa små egenheter, som kommit i dagens ljus tack vare att numismatikerna i Moskva valt att publicera bilder på webben!, gav mig genast möjlighet att identifiera mitt eget exemplar av denna medalj … som en avgjutning av just detta exemplar!

Att min brunmålade tennavgjutning verkligen är gjord efter Brenners ex. konstateras enklast genom de exemplarspecifika små kännetecken som finns; gjuthålet i vapenkronan, det dubbla R:et i I-R samt det genom uppgravering mera markerade lockarna på kung Johans huvud.

De naturliga – och spännande! – frågorna blir då NÄR, VAR och av VEM denna kan vara gjord? Brunmålade tennkopior av rara medaljer förekommer då och då, men det är svårt att ha en bestämd åsikt om när de är gjorda. Att de tillverkats för att fylla luckor i (offentliga) samlingar är däremot ganska klart. Brenners samling såldes 1721 till Walter Grainger, en engelsman bosatt i Stockholm. Efter dennes död 1728 såldes den vidare till en rysk furste och brukspatron vid namn Demidov. År 1772 skänkte Demidov sin samling till den kejserliga universitetet i Moskva och sedan 1912 ingår den i Pushkin Muséets samlingar i Moskva. Mest troligt förefaller det mig att tennavgjutningen har ryskt ursprung (beställd av någon?) … och eventuellt  hamnat i Sverige via Henryk Bukowski under 1800-talets slut? – Eller skall vi månne ända tillbaka till Nils Keders dagar? – Tja, vem vet?

Den gode Elias Brenner illustrerade sitt verk 1691 med fantastiska teckningar. – Men någon ”stilkänsla” för de olika objektens tidperioder finns verkligen inte. På bilden till vänster ses Brenners illustration överst … och därunder en föga tidstypisk kopia, graverad efter Brenners teckning. Stilen är så långt ifrån mästaren Willem Boy 1569 man kan komma. Men den är väldigt lik kopparsticket i Brenner. Har man inget original att kopiera, får man hålla till godo med en teckning.  😉

Det finns mycket, mycket mera att orda om när det gäller dessa tidiga och rara svenska medaljer, men fördelen med en blogg är ju att man kan ta det lite pö om pö … 🙂

Får man besvära om en trevlig helg!?

496 år sedan Martin spikade teser!

Publicerat av
Svara

Lördagen den 31 oktober anno 1517 lär Martin Luther (1483-1546) ha spikat upp sina 95 teser på slottskyrkans port i Wittenberg – inledningen till reformationen.

Martin Luther är naturligtvis mest känd som den tyska präst, munk och teolog som 1517 initierade den protestantiska reformationen. Just denna dag för 496 år sedan anslog han sin skrift ”de 95 teserna”, där han attackerade kyrkans släpphänta försäljning av avlatsbrev. Luther motsatte sig kyrkans lära att frihet från Guds straff för begångna synder kan köpas för pengar.

Med anledning av detta tänkte jag visa några Karlsteen-medaljer och lite kortfattat berätta historien om några av dennes medaljer från åren 1682-1683 … och hur både utländska sändebud och tvenne numismatiskt intresserade kungligheter, kan ha varit inblandade i detta.

Enligt Stig Stenstöm (NNÅ 1945) var mästergravören Arvid Karlsteen (1647-1718) under första halva av 1682 på utlandsresa – förmodligen hos självaste drottning Kristina i Rom! Medaljen till vänster finns dels med Kristinas och fadern Gustav II Adolfs sammankopplade porträtt (som det illustrerade exemplaret), och dels med en annan frånsida (med inskriptionen: NON FIT TAMEN INDE MINOR = Den (solen) blir likväl inte mindre därav), kopplad till respektive åtsida. Om Kristina-porträttet skriver Stenström: – ”Om man möjligen skulle tvivla på, att Karlsteens utomordentligt livfulla och realistiska porträtt av Kristina skulle vara utfört ”ad vivum” (efter levande modell), bör man erinra sig Brenners uppgift, att medaljen slagits i Rom.  – Kanske är det så? … eller så gjorde Karlsteen förlagorna (vaxpousseringarna) där … och graverade sedan stamparna i Stockholm …?

Kanske porträtterade Karlsteen till och med självaste påven under sitt besök i Rom …?

I sitt verk ”Sammlung merkwürdiger medaillen” från 1740 berättar Johann Hieronymus Lochner, att Karlsteen 1683 fått en beställning på en medalj över påven Innocentius XI (född 1611 som Benedetto Odescalchi, påve från 1676 till sin död 1689), av det franska sändebudet i Stockholm. När Karlsteen höll på som bäst med detta råkade det engelska sändebudet få se det halvfärdiga arbetet. Denne lär då ha bett gravören att först utföra en medalj över Jean Calvin (1509-1564), den mest betydande 1500-talsreformatorn vid sidan av Martin Luther och grundaren av den kalvinistiska (reformerta) läran, som bl.a. i England hade större inflytande än Luthers läror.

Nu bar det sig emellertid inte bättre än att självaste kungen, den numismatiskt intresserade Karl XI (1660-1697) avlade ett besök i Karlsteens ateljé. När kungen fick syn på nämnda arbeten, befallde han konstnären att i första hand gravera en medalj över Martin Luther! (första bilden).

Frånsidan på Karlsteens Luther-medalj visar ett altare med en uppslagen bok, på vilken ett hjärta med ett kors är placerad – allt under en strålande sol. På sista bilden ses två varianter av Calvin-medaljen; den översta som den var ämnad att se ut, den nedre (felaktigt) kopplad till Luthers frånsida. De tre religiösa medaljerna anno 1683, över påven Innocentius XI, Martin Luther och Jean Calvin har i Stenströms verk nr 54-56. Diametern är ca Ø 46 mm och de förekommer i brons och silver (samt avgjutningar). Medaljen över påven är sällsyntast – och den (korrekta) över Calvin klart vanligast.

Utan att spekulera om varför? … kan man även notera att Påve-medaljen är signerad ”AKarlsteen”, Calvin-medaljen ”AK”, medan Luther-medaljen är osignerad.

OD-kören 160 år idag!

Publicerat av
Svara

– ”Sångsällskapet Orphei Drängar bildas den 30 oktober 1853 i krögaren Österbergs festvåning vid Gamla torget i Uppsala. Staden är avspärrad på grund av risken för kolera och nöjeslivet är begränsat. Förstetenoren Jonas Widén samlar kring sig tre sångare, en dirigent – Oscar Arpi, ledare för Allmänna sången – en pianist och, för säkerhets skull, en åhörare” … detta kan man läsa på http://www.od.se/historia.

En av sångerna som sjöngs den kvällen var Carl Michael Bellmans Hör I Orphei Drängar, som sedan blev lystringssång och upprinnelsen till den välbekanta OD-kören.

I samband med att Sångsällskapet Orphei Drängar (OD-kören) firade sitt 75-årsjubiléet 1928, kunde man konstatera att kung Gustav V hade varit medlem i 50-år! Detta dubbeljubileum firades med en minnesmedalj, formgiven av skulptören Nils Sjögren (1894-1952), som sedan dess tilldelas medlemar som tillhört Orphei Drängar i 50 år – eller (undantagsvis enlig Wahlstedt) till medlemmar som särskilt utmärkt sig.

Medaljen återfinns kuriöst nog under Hugo Alfvén (1872-1960) i Axel Wahlstedts referensverk ”Minnespenningar över svenska män och kvinnor”, Numismatiska Meddelanden XXIX, tredje följden, Stockholm 1937. Frånsidan motiv beskriver Wahlstedt så här: ”En dirigent, som bär Hugo Alfvéns drag, anför en grupp av fyra* studentsångare. Samtliga bära högtidsdräkt, sångarna med studentmössor”. Angående åtsidas Gustav V-porträtt förtäljer Wahlstedt följande: ”Konungens bröstbild, höger sida, i civil högtidsdräkt med Carl XIII:s ordenskors”.

Professor Nils Sjögrens medalj över Gustav V och OD-kören präglades (ursprungligen 1929) hos hovjuvelerare W. A. Bohlin i Stockholm. Den förekommer i brons, förgylld brons samt silver och brukar på randen vara graverad med mottagarens namn, medlemsnummer samt årtal. Diametern är Ø 56 mm (18:e storleken).

*  Wahlstedt anger fyra sångare … men jag tycker mig även kunna skönja en femte …?  … för det kan väl inte vara ”en svävande studentmössa utan huvud” …?  😉