Kategoriarkiv: Historia

Roligare än bankränta!

Publicerat av
4

Igår sänkte Sveriges Riksbank reporäntan till noll!? (0%) … och idag är det på dagen 85 år sedan den stora depressionen inleddes med börskraschen i USA den 29 oktober 1929. Skall man ha pengarna på banken, i madrassen – eller kanske investerade i numismatik!?

Idag anlände brevbäraren punktligt med ”den dagliga skörden” från eBay och Tradera. Öppna paket! Julafton var och varannan dag! Härligt! Spännande! Och allt som oftast en både trevlig och lärorik upplevelse. Som mynt- och medaljsamlare har man i alla fall betydligt roligare för sina pengar, än de som bara sitter och stirrar på kontoutdrag & aktiekurser.

Att handla på eBay behöver ju inte nödvändigtvis betyda att objekten kommer ifrån USA, England, Frankrike eller Baltikum. De kan komma ifrån Mölndal också! 😉 Så var t.ex. fallet med den lilla fina gjutna bronsmedaljen över Karl IX av Frankrike och hans föräldrar Henrik II och Katarina av Medici, som anlände idag. Tyckte den såg trevlig ut – så jag köpte den … och nu har jag googlat och fått lära mig mer om denna medalj och konstnären bakom densamma. Tidigare kände jag varken till Antoine Brucher eller det faktum att han var inblandad i teknikutvecklingen i Frankrike. Han var verksam vid myntverket i Paris åren 1558-68 och utvecklade där skruvverkstekniken (”spindelpress” på tyska, ”balancier” på franska), som den tyske guldsmeden Max Schwab uppfunnit några år tidigare. Originalmedaljen är alltså präglad och mitt ex. följdaktligen en avgjutning av en dylik. Jämför med silverexemplaret ovan, som emellertid kostar 4.500 euro – och inte en femhundring. 😉 Den vaksamme upptäcker dock att silvermedaljen har en stampskada vid IX på åtsidan, vilket bronsexemplaret saknar. Detta betyder alltså att den är slagen senare än förlagan till min gjutna medalj.

Dagens skörd innehöll även en härlig Erik Lindberg-medalj. En sen sådan, formgiven och präglad i silver 1953. Utgivare är Svenska Akademien och föremålet för denna vackra minnespenning är ingen mindre än Johannes Schefferus (1621-1679). Åtsidan är inspirerad av Arvid Karlsteens medalj från 1679, medan frånsidan visar ett dekorativt stilleben av böcker, mynt och en brinnande oljelampa – symboler för lärda forskningar. Den latinska inskriptionen lyder i översättning: – ”Han banade nya vägar för forntidens studium i Sverige”. Silver 990/1000, 42,61 gram, Ø 45 mm. Upplaga: 122 exemplar! Personligen tycker jag den är väl så trevlig att ha … som 600 spänn på banken. 😉

CHRISTINA REGINA 1680

Publicerat av
2

Ni som följer oss på FaceBook har redan noterat att Lennart på Sonesgården uppdaterat sin hemsida med ett par trevliga Kristina-medaljer. Kikade lite i min ”bildbank” och hittade en av dessa medaljer – Giovanni Hameranis medalj över drottning Kristina, 1680.

På åtsidan ses drottningens högervända bröstbild, med uppsatt lockigt hår, samt omskriften CHRISTINA REGINA. På frånsidan en stor jordglob med kartritning, samt omskriften NE MI BISOGNA NE MI BASTA – 1680. Medaljen återfinns som nr 114 på sidan 317 i del 1 av Bror Emil Hildebrands referensverk. Denna och en rad andra medaljer brukar rubriceras efter Hildebrands rubrik: ”Drottning Kristinas (ringaktning av det jordiska och) längtan efter något fullkomligare”. Åtsidan till denna medalj har för övrigt använts även till Hildebrand nr 100 – som är daterad 1675.

I verket ”Biographical Dictionary of Medallists” av L. Forrer, kan vi läsa följande om konstnären: – Giovanni Martino Hamerani (1649-1705) was one of a family of celebrated medallists and coin engravers who were employed for nearly two centuries at the Papal Zecca of Rome. Giovanni Hamerani was born in Rome, the son of Alberto Hamerani. Giovanni left behind two sons, Ermenegildo and Ottone and a daughter Beatrice, all three of whom distinguished themselves as noted medal engravers. After his father’s death, Giovanni Hamerani was appointed Medallist to Pope Clement X and later also to Innocent XI, Alexander VIII, Innocent XII, and Clement XI. In 1684 Hamerani was elected to be a member of the Academy of St. Luca. Bolzenthal remarks that this artist, in common with his father, possessed a pure artistic taste, and in style, expression and strength of execution, was much superior to the engravers of his time.

Att lyckas i affärer …

Publicerat av
Svara

Ibland är det roligt nästan jämt. Att sprätta upp den dagliga skörden av räkningar är väl inget man direkt gapskrattar åt … men idag var det faktiskt en riktigt trevlig upplevelse! Det visade sig att jag lyckats förvärva ett mynt som jag trodde att jag missat. 🙂

Som samlare är det ju kanske inte så ovanligt att man ”har många strängar på sin lyra”, d.v.s. att man parallellt ägnar sig åt olika typer av samlarområden. När det t.ex. är hopplöst att få tag i kopparmynt som platsar i samlingen, får man hitta på något annat. En myntsamling som jag, till och från, hållit på med i några år, är att försöka få ihop de mynttyper som hittades i ”grannruinen”, Gräfsnäs slottsruin, vid utgrävningarna där på 1930-talet. De svenska, danska och norska mynten var ganska lätta att hitta, men den nürnbergska räknepenningen 1589 med ”de tre gracerna” på, var knivig att finna. Men skam den som ger sig och till slut lyckades jag hitta den i Frankrike. När det gäller det praktfulla guldmyntet, dubbelsouvereignen från Tournai 1613, hade jag emellertid nästan gett upp hoppet. Har sett några från Brabant till salu (för hiskeliga summor), men jag ville helst ha en från samma myntort som fyndmyntet – staden Tournai i Flandern. För några veckor sedan fann jag en hos ett internationellt auktionshus … och nu är jag lycklig ägare till ett dylikt praktmynt! Blev först besviken när jag fick se resultatlistan. Myntet hade klubbats för dubbla utropet – d.v.s. exakt vad jag bjudit. Och eftersom jag i vanlig ordning bjöd sent, trodde jag att jag hade missat den … men icke! Enligt auktionisten hade mitt bud precis räckt till för att övertrumfa salen. Grattis på mig! 🙂

Den 1 september …

Publicerat av
Svara

Måndag igen – och ny månad! Sommaren sjunger på sista versen och vi skriver alla redan september. Kräftskivor och valdebatter avlöser varandra – osäkert var det ljugs mest … 😉

När jag startade Myntbloggen.se för drygt två år sedan, skrev jag bland annat så här:
– ”Det finns numismatiska kontaktytor i det mesta! Historia, konst(historia), handel, ekonomi, geografi, släktforskning, arkeologi etc. etc.” … och … ”För mig är mynt och medaljer utmärkta illustrationer av vår historia. Mängder av historiska händelser kan åskådliggöras med hjälp av numismatik.”

Men vad i hela världen har då bildkollaget ovan med detta att göra!? Det kan väl inte finnas någon gemensam nämnare för dessa mynt och medaljer …? – Jodå! Är man bara tillräckligt långsökt/fantasifull kan man hitta numismatik och nya samlarområden i ALLT! 😉

Den 1 september … anno …

  • 1526 – Katarina Jagellonica (1), drottning av Sverige 1568–1583 och gift med kung Johan III (1568-1592), föds i Krakow i Polen.
  • 1625 (4) – En brand utbryter på Kåkbrinken i Stockholm och en stor del av Gamla Stan brinner ner. Detta utgör starten för 1600-talets stora omdaning av staden.
  • 1715 – Ludvig XIV (5) av Frankrike dör efter en regeringstid på fantastiska 72 år – den längsta av alla större europeiska monarker.
  • 1729 (3) – Huset Ruinart Maison de Champagne grundas och blir världens första specialiserade champagnehus.
  • 1920 (2) – Fransmännen grundar staten Libanon med Beirut som huvudstad.
  • 1939 (6) – Andra världskriget inleds då tyska trupper går över gränsen till Polen.

1654 – Ett händelserikt år!

Publicerat av
Svara

Då börjar man så smått hämta sig efter midsommarfirandet och lillsemester på Gotland. Noterade just att jag glömt ”slå på” kommenteringen … Fixat! – så kom igen! 😉

Nådens år 1654 var ett händelserikt år. Drottning Kristina abdikerade och samma dag blev hennes kusin Karl X Gustav ny regent (den 6 juni). Kort därefter gick statsmannen och rikskanslern Axel Oxenstierna ur tiden (den 28 augusti).

I Mynttidningen 5/6-1996 skrev jag en artikel med titeln “När Kungen av Avesta slog mynt för franske Solkungen” … anno 1654. – Otroligt, men sant! Har även berört ämnet i korthet här på Myntbloggen i inlägget: ”Fransk kopparpeng från Avesta”.

I en inventeringslista från Avesta anno 1699 upptas ett antal gamla punsar till det “Franska Myntet”. Bland dessa punsar märks bl.a. 1 Conterfej (porträttpuns), 1 stort L, 1 lilja, 1 krona, 4 siffror (1, 4, 5, 6) samt 24 st. bokstavspunsar. Redan 1937 kunde Linder-Welin identifiera det franska typ-/provmyntet “Liard de France 1654″ som framställt med dessa punsar. Det dröjde dock till Mynttidningen 1996 innan någon upptäckte och omtalade skillnaden i gravörstil mellan de båda mynt som avbildas i Linder-Welins publikationer från 1937 respektive 1951. – Två helt olika gravörstilar = två olika myntorter!

De fyra mynten till vänster på bilden ovan (A-D) är alla graverad av den välkände franske mästergravören Jean Warin i Paris och slagen i staden Corbeil 1654. De fyra mynten till höger (E-H) är emellertid graverad av någon av gravörerna som jobbade för Marcus Kock (1585-1657) på Avesta myntverk. Av den rara Avesta-liarden känner jag i skrivande stund till sju exemplar, slagna med fyra olika åtsidesstampar och lika många frånsidor – alla utan inbördes kopplingar! … något som indikerar fyra olika parallella arbetsstationer / präglare.

Kort beskrivning av varianter / stampar:

  • A)  Corbeil, Frankrike … med punkter före 16 och efter 54 (.16 A 54.)
  • B)  Corbeil, Frankrike … med punkter efter 16 och före 54 (16.A.54)
  • C) Corbeil, Frankrike … utan punkter kring årtalet
  • D) Corbeil, Frankrike … utan punkter kring årtalet (rostiga/spruckna stampar)
  • E) Avesta, Sverige … med FRAN i åtsidans omskrift (som de franska mynten)
  • F) Avesta, Sverige … med FRA (utan N) i åtsidans omskrift, jämnhöga liljor
  • G) Avesta, Sverige … med FRA (utan N) i åtsidans omskrift, vänstra liljan högre
  • H) Avesta, Sverige … med FRA (utan N) i åtsidans omskrift, högra liljan högre

Avesta-liarderna E och F är mig veterligen unika (NNÅ 1937 resp. privat ägo), medan G är känd i två exemplar (Ole P. Eklund resp. privat ägo) och H i tre privatägda exemplar.

Variant eller samtida förfalskning …?

Publicerat av
6

På ”Nya Tradera” såldes nyligen en ganska rolig Kristina-tvåmark 1649. Den översta på bilden här till vänster. Stilen är “lätt grotesk” och det är svårt att kringgå misstanken om en samtida förfalskning? – Eller är det bara en ny variant? Jämför med det nedre myntet (från SNF/MISAB) som är garanterat genuint. Klicka på bilden för att se en förstoring.

På den ”groteska 2-marken” kan man bl.a. notera ett upp-och-ned-vänt M (=W) i årtalet, samt att (gravör)stilen är klart avvikande. Förutom att drottningen anatomi inte riktigt verkar stämma, känns speciellt lejonen i riksvapnet amatörmässiga och klumpigt utförda. Präglingsmässigt förefaller myntet dock samtida.

Kanske finns det någon i läsekretsen som vet mer eller har sett denna ”variant” tidigare? Hör av er via e-post eller kommentera artikeln i kommentatorsfältet. Lägger ut den bland ungdomarna på FaceBook också … så har vi spritt frågeställningen åt alla håll. 😉

Ber att få önska alla en riktigt skön midsommar! … om vi inte hörs innan dess …? 😉

Axel Oxenstierna

Publicerat av
2

Axel Gustafsson Oxenstierna af Södermöre föddes den 16 juni 1583 på Fånö gods i Löts socken i Uppland. Det vill säga på dagen för 431 år sedan. Han var både greve och statsman, och blev medlem av riksrådet redan 1609.

Efter Karl IX:s död på hösten 1611, förhandlade änkedrottning Kristina fram att sonen, Gustav II Adolf, skulle bli myndighetsförklarad. Detta skedde på det stundande riksdagsmötet vid årsskiftet. Adelns villkor för detta var att Axel Oxenstierna fick bli kansler.

– ”Alla våra grannar är våra fiender”, skrev den nytillträdde rikskanslern på våren 1612. Och det var så sant som det var sagt; Danmark, Ryssland, Polen och så småningom trettioåriga kriget. Sverige har sällan varit så illa ute som då. Drygt 40 år senare, såg det annorlunda ut i Sverige – och Europa. Axel Oxenstierna var fortfarande rikskansler, ända fram till sin död den 28 augusti 1654, men nu var det Sverige och Frankrike som garanterade freden i Europa.

Knappast någon svensk i historien har utövat så mycket makt under så lång tid som Axel Oxenstierna. Och få har använt sin makt lika konstruktivt. Axel Oxenstierna är Sveriges ende europeiske statsman och samtidigt hjärnan bakom bygget av den moderna staten.

Den 22 maj … 1612

Publicerat av
Svara

Man börjar så smått hämta sig efter influensa och födelsedagsfirande. Lördagens kalas blev mycket lyckat – garden party i strålande solsken! Även idag har vi begåvats med strålande vackert väder … och 29 grader varmt! Puhh!

Hur vädret var den 22 maj 1612 har jag ingen aning om … men den dagen, för exakt 402 år sedan, blev en kostsam historia för Sverige och den unge kungen Gustav II Adolf.

Den 22 maj 1612 – en vecka efter att danska trupper under det pågående kriget mellan Sverige och Danmark har marscherat upp vid Älvsborgs fästning vid Göta älvs mynning, börjar de beskjuta fästningen från den närbelägna Skinnarklippan. Den försvaras av omkring 400 svenskar under befäl av Olof Stråle, men sedan danskarna dagen därpå har stormat fästningen tvingas svenskarna kapitulera den 24 maj.

Detta kan man läsa på Wikipedias sida över den 22 maj. Följer man länken till Älvsborg, hittar man följande:  – ”Den 22 maj 1612, under Kalmarkriget, erövrade danskarna fästningen igen men denna gång efter ett hårdare försvar lett av Olof Stråle. Danskarna stod på den plats som idag kallas Sannabacken och bombarderade fästningen med kanonkulor tills svenskarna gav upp. Denna gång blev lösesumman bestämd i freden i Knäred 1613 till 1 miljon riksdaler silvermynt att betalas i 4 delbetalningar under 6 år och under denna period tillhörde Älvsborg Danmark som inte lämnade den förrän 1619″.

Den danska silvermedaljen ovan, över Älvsborgs kapitulationen den 24 maj, är formgiven och utgiven av Thomas Borstorff (Borstrop) i Köpenhamn. Ø 52 mm. Vikt: 42,91 gram. Åtsidan visar Christian IV av Danmark till häst; frånsidan Älvsborgs slott, som beskjuts varvid tornet rasar den 22 maj 1612. Kyrkan på motsatta älvstranden markerar det 1611 nedbrända Karl IX:s Göteborg på Hisingen.

Denna medalj finns i två olika varianter. Den ursprungliga har felaktigt datum (XXIII), medan en något senare (och mycket sällsynt) har det korrekta datumet för kapitulationen (XXIIII). Troligen har den första frånsidesstampen brustit, varvid man tvingats gjuta en del exemplar innan den nya stampen blivit färdig. Flera ”gamla exemplar”, bl.a. Greve Bondes (ovan), liksom detta i Köpenhamn, ett i Göteborgs Stadsmuseum och det som illustreras i Ossbahrs bok ”Mynt och Medaljer slagna för främmande makter i anledning av krig mot Sverige”, Uppsala 1927, är nämligen skickligt gjutna och av randen, slitage, montering etc. att döma, samtida!

Plåtmynt på FaceBook

Publicerat av
Svara

Det var en ihärdig förkylning man råkat ut för. Både hustrun och jag försöker kurera oss efter bästa förmåga, men det går väl si-så-där … trots läkarbesök och medikamenter så man snart kan öppna eget apotek här hemma. 😉

På grund av detta har jag inte riktigt haft tid, lust och ork att blogga de senaste dagarna … men jag har i alla fall gjort några sporadiska inlägg på FaceBook … Alltid nåt! 😉

Grattis på Otto-dagen!

Publicerat av
1

Det är ju Otto som har namnsdag idag! – Fick grattis-sms från hustrun redan i morse. 😉

Av denna anledning har jag idag googlat lite på den där mystiska OTHO-medaljen, som jag haft uppe på bloggen ett par gånger tidigare. Min undran var om internet månne vuxit och kunde bjuda på något nytt? – Allt går ju snabbt nu för tiden.

Och visst! På The British Museum hittade jag t.ex. denna originalprägling … och kunde då konstatera åtminstone två medaljer som uppenbarligen är avgjutningar av detta exemplar. På samma sida fann jag även ett modernt avslag i ”white metal” / vitmetall (aluminium?) av den åtsidesstamp som tydligen fortfarande finns kvar i Paris … och som är anledningen till (den tveksamma?) attribueringen till Giovanni Cavino i Padua(1500-1570). Enligt uppgift finns 122 stampar på Bibliothèque Nationale i Paris … och minst 82 (avbildade) moderna vitmetall-avslag av dessa stampar på British Museum i London.

The British Museum kunde även visa upp ett tydligare exemplar av ”den besläktade” AELIUS-medaljen … där man på frånsidan kan se att ett antal soldater som tvingar fram en kvinna till en tronande kejsare … som eventuellt erbjuder henne en (gift)bägare …?

Tack vare dessa tydliga och för mig nyupptäckta exemplar kan man konstatera ytterligare några likheter mellan nämnda OTHO- och AELIUS-medaljer. Notera t.ex. att bokstaven A helt verkar sakna tvärstreck … och att bokstaven S är betydligt bredare (och svag) nedtill. Båda dessa egenheter – plus centrummärket och hjälplinjerna för omskrifterna – återfinns på båda sidor av OTHO – MATVRA CELERITAS-medaljen. Det förefaller därför alltmer rimligt att dessa sidor ”hör ihop” och är de ursprungliga. Därefter verkar åt- och frånsides-stamparna skiljts åt … och kopplats dels till den större medaljen över historiker i Bologna, Achilles Bocchius (1488-1562), dels till den mindre sestertius-imitationen med den dramatiska offerscenen. Jämför med bildkollaget och förstoringarna ovan.