Kategoriarkiv: Ekonomi

Divergerade beskrivningar

Publicerat av
7

Att kvalitetsbedömning av mynt är en svår konst, vars bemästrande ofta kräver lång erfarenhet, känner många myntsamlare till. Likaså att myntklassning inte direkt är en exakt vetenskap – utan mera en bedömningssport.

Som köpare gäller det att ”ställa in referensramarna” och försöka lära sig hur olika mynthandlare klassar sina/andras mynt. Och eftersom priserna varierar med kvalitén är det inte sällan stora ekonomiska värden som står på spel. Den som saknar begrepp om kvalitetsbedömning riskerar att förlora stora pengar … speciellt om denne väljer att ”blint lita på varje varudeklaration” …

Nedanstående exempel visar hur två olika mynthandlare kan bedömma SAMMA MYNT! … från en dag till en annan. Det som säljs med en beskrivning på lördag … kan få en helt annan sådan någon eller några dagar senare.  – Ibland kan det naturligtvis helt enkelt röra sig om olika uppfattningar … men det kan även vara frågan om ”att mörka” sådan som man mycket väl känner till … men kanske inte tycker ”gynnar försäljningen” …?

Lördag:  Misshandlat mynt, bl.a. försilvrat, infattat, korroderat, lödspår m.m. 1?/1. Måndag:  Praktmynt. Har möjligen varit hängd. Inget som stör direkt.

Lördag:  Skrapmärken. Repor. Varit infattad. Kvalitet: 1?/1)(1.
Söndag:  Har inte varit hängd. Några små repot i fältet, men ändå ett tilltalande ex.

Lördag:  Sista årtalssiffran uppgraverad/rekonstruerad. Kvalitet: 1/1+.
Söndag:  Ovanligt mynt. Bra ex. Har inte varit hängd. Fint ex.

Lördag:  Polerad. Kvalitet: 1/1+)(1+.
Söndag:  Jättefin. Mycket fint ex.

Som köpare är det viktigt att ha en egen uppfattning om sådant man är spekulant på. Den kloke köper litteratur och studerar auktionsvisningar och mässor INNAN de större inköpen. Och kan man inte själv, får man helt enkelt ställa sig frågorna; Hur stor risk är jag beredd att ta? … och; Vem kan jag lita på?  – Den som inte drar sig för att köpa en begagnad bil av någon man just träffat på torget … kan naturligtvis lika gärna handla av vem som helst på Tradera.  – Men den som är lite mera försiktigt lagd, kanske bör fundera lite över VEM som finns bakom de varierande varubeskrivningarna som florerar på en sajt som Tradera.  – Alla har kanske inte riktigt samma trovärdighet …?

Numismatik på internet

Publicerat av
15

Nästa lördag är det åtta månader sedan jag började blogga om mynt, medaljer och numismatik. Hittills har det blivit lite drygt 20 inlägg i månaden och nästan lika många kommentarer. Den senare siffran tycker jag borde vara betydligt högre, men jag vet av erfarenhet att antalet läsare inom myntsamlarnas skara alltid varit avsevärt större än antalet skribenter. Ingen nytt under solen alltså.

Redan från början skrev jag: ”Myntbloggen.se är tänkt att bli en rikt illustrerad, populärvetenskaplig blogg om mynt, medaljer och övrig numismatik” och klargjorde att ”för mig är mynt och medaljer utmärkta illustrationer av vår historia. Mängder av historiska händelser kan åskådliggöras med hjälp av numismatik”. Och efter åtta månader har det faktiskt blivit nästan 500 numismatiska illustrationer!

En av anledningarna till att jag startade Myntbloggen.se är att jag är duktigt besviken på vad ”institutionerna”, Kungl. Myntkabinettet (KMK +70% kvinnor) och Svenska Numismatiska Föreningen (SNF 100% gubbar) gör (eller snarare INTE gör) för att försöka ”sprida numismatikens evangelium” i Sverige. Trots stora potentiella resurser i form av stiftelsepengar, saknar man tyvärr helt förmåga att marknadsföra och skapa intresse för myntsamlandets tjusning. – Eller entusiasmera och introducera allmänheten i numismatikens fascinerande värld. – Kan man inte? – Eller vill man inte? – Eller vad är det för fel?

Man talar gärna om att man har ”nationellt ansvar” (KMK) och hävdar att ”man är den naturliga samlingspunkten i Sverige” (SNF), men gör i praktiken inte ett jota för att leva upp till detta. Efter dryga 15 år på nätet är deras bidrag till numismatiken och myntsamlandet i Sverige (utanför tullarna) bara genant och pinsamt. Skäms!! VARFÖR i hela världen HAR man en webbplats? … när man inte gör något vettigt med den!?

  • Myntkabinettet är ett specialmuseum med nationellt ansvar inom områden som penning- och finanshistoria samt medaljkonst.
  • Svenska Numismatiska Föreningen är ett vetenskapligt samfund, som ska stödja och främja numismatisk forskningen i Sverige.

Om sitt uppdrag skriver Kungl. Myntkabinettet – Sveriges Ekonomiska Museum så här:

  • Vi ansvarar för statens samlingar av mynt och andra betalningsmedel samt medaljer och andra föremål med numismatisk anknytning från hela världen.
  • Vi ajourhåller och bearbetar ett nationellt myntfyndregister. Genom utställningarna tillgängliggörs samlingarna.
  • Vi verkar för att alla ska få möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande.
  • Det yttersta målet är att bevara kulturarvet samt att verka för ett ökat intresse och ökad kunskap om äldre tiders historia.

På Myntkabinettets ”ansikte mot omvärlden”, Myntkabinettet.se, får man emellertid en helt annan bild av ”det nationella ansvaret”. Hemsidan är, om inte stendöd (som SNF:s dito), så i alla fall under all kritik. Istället har man gått på (den före detta?) trenden och satt upp en FaceBook-sida … där man ännu inte sett röken av varesig numismatik eller något som har med samlande att göra. Inkopierade notiser från SvD Näringsliv och Dagens Industri varvas med diverse tjat om föreläsningar i ekonomi (INTE numismatik, medaljkonst eller annan kultur). – Urtrist! – Något som även besöksstatistiken bekräftar. Veckan med flest antal besök inträffade i november förra året, då 26 personer(!?) tittade in (= knappt fyra om dagen). På Myntbloggen.se har det som jämförelse varit omkring 600 unika besökare per dygn den senaste tiden … och det ökar hela tiden …

VARFÖR har man då helt övergivit numismatiken? Beror det på att man ingenting kan? Eller har det andra orsaker? Kanske är man inte längre intresserad? Är man månne för gammal och gaggig? Eller tycker man att det räcker med att man ”författat” varianter av 30-35 år gamla uppsatser med titeln:  ”Vad är numismatik?”  (KMK resp. SNF) … och lagt ut dem på webben?

Det ENDA som är positivt med KMK/SNF för oss som bor utanför Östermalm och Gamla stan är Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT). Den livar upp stämningen ett par snäpp åtta dagar om året … med de resterande 357 har man inte mycket att erbjuda. Skall man pressa fram ytterligare ett undantag får det nog trots allt bli Mynthandeln MISAB (startad 2009) eller Myntauktioner i Sverige AB som det egentligen heter. Rollerna mellan museimän, numismatiker, mynthandlare och samlare är ju idag mera upp-och-ner än någonsin tidigare … så att ”samlare” driver mynthandel och ”handlare” skriver artiklar (bloggar) är väl helt OK … när museifolket ”hänger på Fejjan”… ;o)

– Så där ja! … då borde det väl finnas ”bränsle” till kommande helgs ”myntsnack” i kungliga hufvudstaden.  – Tur att man slipper höra allt …  ;o))

P.S.  Trevligt att notera att man på Myntkabinettet läser Myntbloggen och att faktafelen på sidan Sveriges Mynt har korrigerats efter detta blogginlägg för fyra månader sedan. Nu dröjer det väl inte länge förrän man får läsa ett stort reportage om Myntbloggen.se i Svensk Numismatisk Tidskrift … man brukar ju bara vara 4-6 månader efter … ;o)

Silverdollar för 69 miljoner!

Publicerat av
Svara

För några veckor sedan skrev jag om en ”norsk tidningsanka”, där arkeologer stolt förevisade ett sensationellt guldmyntfynd … som emellertid visade sig vara köpt för $250 på en myntauktion i USA.

Nu har samma auktionsfirma, anrika Stack’s & Bowers Galleries i New York, också sålt ett lite dyrare mynt. Den 24 januari såldes nämligen en amerikansk silverdollar från 1794 för makalösa $10,016,875.00 … vilket motsvarar närmare 69 miljoner svenska kronor! (SEK 68.982.191:- enligt Forex’ kurs för den 24/1-2013).  – Detta är alltså numera världens dyrast mynt!  – Nytt världsrekord!  – ”Stack’s Bowers Galleries Sets World Record With Sale Of 1794 Silver Dollar For $10,016,875”, skriver man på sin webbsida.

Det är lite andra priser på mynt ute i världen. Och amerikanarna skall ju alltid vara värst. Så här skriver man vidare om The Cardinal Collection …

– The highlight of the evening was the $10,016,875 sale of the coveted 1794 Flowing Hair silver dollar, a superb Gem Specimen example, the finest known to exist. This set a new world-record price for any coin. The previous record was $7,590,020 for a 1933 Double Eagle, set in 2002 by our firm in partnership with Sotheby’s.

Även Künkers resultatlista (jämte 6,4 kg nya kataloger!) anlände med postmästaren i förra veckan. Där noterades bl.a. en liten rysk 5-rubel 1895 (stor som en tumnagel) för 180.000 EURO … vilket med tillägg för provision och moms (22%) blir motsvarande nästan 2 miljoner svenska kronor. (SEK 1.976.356:- enligt Forex’ kurs för den 31/1-2013). Totalt omsatta Künker denna gång 7,6 miljoner EURO exkl. provision och moms, vilket innebar att de klubbade priserna i snitt hamnade 66% över utropen.

Guldmynt i guldreserven

Publicerat av
1

Den senaste tiden har det skrivits mycket om att Tysklands beslutat flytta hem sin guldreserv från USA. Med anledning av detta fick även Sveriges Riksbank häromdagen frågan om hur det står till med Sveriges guldreserv. Läs t.ex. Dagens Industri / SvD:s artikel: Riksbanken har inte koll på guldet. Sophie Degenne på Riksbankens kapitalförvaltning svarar att ”var guldet placeras är en statshemlighet”, men ”en mindre del av guldet finns i Sverige” och resten är ”placerat hos olika centralbanker”.

Om jag inte minns fel så skall t.ex. lejonparten (ca 300.000 ex. = 77,5% av hela upplagan) av ”Sveriges sista reguljära guldmynt”, Gustav V:s sällsynta 20-krona 1925, förvaras i Sveriges guldreserv – i USA?

Ett enda sådant mynt kan ju kosta både 10 och 12.000 kr idag … så det kunde kanske vara ett bra tillskott i dessa bistra tider? Å andra sida skulle ju en sådan utförsäljning naturligtvis pressa ner priserna till en nivå i närheten av guldpriset (som idag är ca 2.800 kr) … vilket ju skulle vara tråkigt för dem som betalat stora pengar för ett sällsynt typmynt. Kanske skulle man kunna göra som i äldre dagar och kontramarkera de nysläppta mynten?  ;o)

Om mynten nu finns kvar vill säga? Enligt Riksbankens Sophie Degenne är det ”de utländska centralbankerna själva som sköter inventeringen. Sedan får vi kontoutdrag”. På frågan: – Kan ni vara säkra på att guldet finns där? … blir svaret:
– ”Det finns inget skäl att tro att det inte finns där. Det är ungefär som att fråga om man har pengar på banken”, säger Sophie Degenne till Dagens Industri.

– HaHa, det finns väl inga ”pengar” på banken längre!? Där skall det ju vara kontantlöst. Och skall man komma åt sina digitala pengar är det bara att hoppas att det inte råder tele-, data-, internet-, bankomat- eller strömavbrott när man behöver ”sina pengar”. ;o)

Freden i Knäred 1613

Publicerat av
Svara

Idag är det 400 år sedan Sverige och Danmark slöt fred i halländska Knäred efter Kalmarkriget 1611-1613 … med Älvsborgs andra lösen som följd.

Trots 400-årsjubileum, firande, föredrag och diverse skriverier, sägs det inte mycket om kopparexporten och våra vänner i Amsterdam, som till stor del bidrog till att vi kunde återfå ”porten mot väster” från dansken för 1.000.000 riksdaler i klingande silvermynt.

Efter att Karl IX:s Göteborg på Hisingen bränts av danskarna 1611 och Älvsborgs slott (vid Älvsborgsstaden) kapitulerat 1612, fortsatte Sverige exportera koppar till Holland via Nylöse (Nya Lödöse) även under belägringsåren. 1619 grundades staden Alingsås samtidigt som den sista avbetalningen på den gigantiska lösensumman gjordes. Den unge Gustav II Adolf bestämde raskt var den nya staden skulle ligga och 1621 fick nuvarande Göteborg (på rätt sida älven) sina privilegier. Nederländaren Govert Silentz flyttar till Sverige 1620 och anlägger ett gårmakeri i Säter i Dalarna. Några år senare börjar man där prägla Sveriges första kopparmynt – fyrkar och halvören i klippingform.

$1.000.000.000.000!?

Publicerat av
1

Slut på ledigheten. Åter till vardagen. Nyhetsgooglade ”mynt” och hittade då ett par artiklar (DI och AP) om att man i USA överväger att prägla ett … håll i er hårt nu! … PLATINAMYNT i valören $1.000.000.000.000 (tusen miljader dollar – eller ”one trillion dollars” som de säger ”over there”).

Idén är att  prägla ett platinamynt med ett (nominellt) värde på 1.000 miljarder dollar, motsvarande 6.500 miljarder kronor, och lämna över det till centralbanken, som skulle kreditera statens konto med lika mycket. Vips skulle behovet av att få kongressen att lyfta lånetaket vara borta. Skriver Dagens Industri (DI).

Nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman, tycker tydligen det är en bra idé och råder nobelpristagaren Barack Obama att prägla myntet.

I amerikanska medier finns redan ett rikt urval av ”myntförslag” (se kollage till höger) … och här på Myntbloggen.se vill man ju inte vara sämre –  så nederst till vänster hittar du:  $1.000.000.000.000 – MAD WORLD.  ;o)

Tillägg: Nu skriver även Svenska Dagbladet om ”The Trillion Dollar Coin” (10/1-2013).

Traderas hormynt & media

Publicerat av
2

Idag inleds vecka 51 och på fredag inträffar vintersolståndet … då världen, av vissa, spås gå under.  Och läser man dagens tidningar kan man nästan tro att det är sant? – Vad har hänt med kritiskt tänkande, källkritik och undersökande journalistik??

Piteå-Tidningen – Resumé – Dagens Nyheter (DN) – Svenska Dagbladet (SvD) – Sveriges Radio (SR) – Sveriges Television (SVT) – Göteborgs Posten (GP) – Dagens Industri (DI) – Ystads Allehanda … osv. är bara några exempel på det synnerligen enkelriktade mediadrev som idag sprider ”den stora nyheten” att:

TRADERA sålde Karl Fredrik Mattssons falska HORKARLSMYNT för Kr 80.200:-.

Gemensamt för medias rapportering är att man totalt låter sig duperas av en simpel falskmyntare, ärekränkare och politisk propagandamakare (för Republikanska Föreningen?).
Karl Fredrik Mattssons skitsnack om att han är ”konstnär” och att ”en enda krona är värd hela 80.200 kronor”, köper tidningarna fullständigt okritiskt, utan att för ett enda ögonblick tänka efter eller reflektera över vad som verkligen har hänt? – eller hur det gick till? – eller varför? Får man göra vad som helst i välgörenhetens namn? Är det månne fler än ”bara” pressen, Riksbanken, lagstiftaren, Tradera, SVT och SR som lurats av KFM? Kanske var Tradera-jippot bara ytterligare en av Karl Fredrik Mattssons alla lögner …?  – Vad VET vi egentligen??

Nej då, här skall inte ifrågasättas. Istället tillåts FKM själv att lägga fram texten i media. Med rena floskler som exv. ”Många tror nog att det är en bra investering då det är en extremt liten upplaga” fortsätter hans ”konstprojekt” (läs: förtalskampanj).
På Piteå-Tidningen lär man sig emellertid INTE av sina misstag. Nej, där är man istället stolt!? när man citerar kungaförtalaren, republikens förespråkare och falskmyntaren Karl Fredrik Mattsson:  – ”Jag hade ett internt mål som var 62.300 kronor och det baseras på att den summan är en promille av hovets oredovisade apanage, säger upphovsmannen och Pitebördige Karl Fredrik Mattsson”. Piteå-Tidningen blev riksbekant i somras, eftersom det var den som först av alla blev lurad av KFM:s lögnaktiga mamma, Karin. Sedan drog drevet igång och den ene skrev av och plankade den andre – utan att egentligen tänka så mycket. Och på den vägen är det. Nu väntar vi bara på ”eftertankens kranka blekhet” … och vi lär få vänta.

Hade förväntat mig att läsa en hel del om Traderas etik i dagens tidningar … men så blev det inte. Inget om falskmyntförsäljning, budtrissning, förtal eller annat ”anstötligt”. Ja, ja, det är kanske enklare för ”journalister” att planka varandra och kopiera TT.  ;o)

 

 

 

 

 

 

 

 

Falsk eller äkta …?

Publicerat av
Svara

Häromdagen bloggade jag om en modern kopia av den berömda och beundrade dekadrachmen från Syrakusa på Sicilien – som någon försökte kränga för 120.000 kr på Tradera. Nu har jag letat fram och fotograferat mitt exemplar av denna klassiker. Dessvärre är inte heller denna äkta, utan en modern kopia av Kimons mästerliga konstverk, som ursprungligen präglades för ofattbara 2.400 år sedan – ca 400 f.Kr.

Om något är för bra för att vara sant, ja då är det oftast det. Så när en av numismatikens största klassiker dyker upp på Tradera!? – då ringer nog en och annan varningsklocka?

Under antiken slog man mynt för hand, vilket medförde att varje exemplar hade sina specifika kännetecken (eller defekter om man så vill) som exv. snedcentrering, oregelbunden form etc. Varje exemplar blev i princip unikt. – Och detta är till stor hjälp när man idag skall avslöja förfalskningar. De flesta kopior är nämligen gjutna och så att säga ”stöpta i samma form”. Detta betyder att originalets kännetecken dupliceras på kopiorna . . . så om man kan hitta två eller flera exemplar med samma kännetecken – ja då har man påvisat förfalskningen! – Kopia? – leta ”dubbelgångare”!

Men självklart kan man avslöja kopior och förfalskningar även med hjälp av erfarenhet, stilkänsla och kännedom om tillverkningsteknik. Myntet till höger är äkta! Ett mynt (eller medalj) som i original skall vara präglad får naturligtvis inte uppvisa tecken på att ha varit gjutet. På mynt i hög kvalitet är detta oftast inga problem att avgöra, utan det är först när man t.ex. skall avgöra om ett mynts poriga yta beror på korrosion eller på att det är gjutet, som erfarenheten kommer in i bilden. Övning ger färdighet och bästa sättet är att se så många mynt som möjligt – live! Auktionsvisningar och myntmässor rekommenderas!

Går det så går det …?

Publicerat av
6

Världens genom tiderna vackraste (och mest förfalskade) antika mynt till salu på Tradera!? Utropspris: 120.000 kr.  – Vad skall man tro om det?

Till höger två olika genuina exemplar av staden Syrakusas berömda dekadrachmer, signerade av de båda mästergravörerna Kimon (signerad på nedersta delfinen) respektive Euainetos (signerad under nedersta delfinen). Två skönheter – var och en på sitt sätt. Vilken konstnärlig stil man tycker bäst om är naturligtvis en smaksak, men Kimons arbeten värderas generellt högre. Exemplaret till vänster såldes nyligen på Numismatica Ars Classica (NAC) i Zürich för CHF 170.000 +18% provision +8% moms = drygt 1,6 miljoner SEK.

Signerade exemplar av dessa fantastiska mynt är betydligt dyrbarare än osignerade. Kimons arbeten kan dels ha en partiell mikrosignatur vid åtsidana avskrärningslinje, dels en s.k. ”full signatur” på frånsidans nedersta delfin. Samma firma som sålde myntet ovan sålde tidigare i år ett osignerat exemplar, tillskrivet Euainetos, slaget med ”trött åtsidesstamp” (f.ö. en vanlig defekt på dessa mynt) för mera överkomliga CHF 8.000.

Men Tradera-exemplaret då?  – Tja, det blir nog ganska svårt att övertyga någon om det rör sig om ett äkta mynt. Ingen proveniens. Okänd säljare som tidigare försökt sälja moderna tjeckiska kopior (även S-märkta repliker) av gravören Petr Sousek med webbplatsen AntiquaNova.com (som f.ö. jobbar i samma stil som den mer skygge, men berömde, bulgariske föregångaren Slavey Petrov alias ”The Nightingale”). Säljarens bilder visar dessutom ett ”mynt” som har allt annat än tidstypisk rand/kant – långt ifrån originalens oregelbundna plantsar och karakteristiska kantsprickor (dessa mynt slogs i upphettat tillstånd och har därför mer eller mindre ”sprucken rand”). Hade hoppats hitta en identisk kopia, men p.g.a. det enorma antalet förfalskningar av denna typ har jag (ännu) inte lyckats.

Swedbank för kontanter!?

Publicerat av
Svara

Denna vecka har Swedbank framför två mycket starka argument FÖR kontanter!   – Och det är man ju inte riktigt van vid!  ;o)

I måndags framkom att det svenska bankmonopolet (”de fyras gäng”), genom sina samarbetspartners VISA och MasterCard, har synpunkter, inte bara beträffande storleken på sina kunders veckopeng, utan även på vad de handlar för ”sina pengar”. Moralens väktare tillåter t.ex. inte ”olämpliga produkter och kulturformer”.

– Det är ett ganska kort, allmänt formulerat stycke. Vissa saker är inte olagliga, men ändå stötande för den stora allmänheten, och därför ska man inte hålla på med dem, säger Jan-Olof Brunila, chef för Swedbanks kortbetalningslösningar.

Och idag var det dags för ytterligare ett starkt argument FÖR kontanter. Strax efter trekaffet kraschade Swedbanks internetbank, mobilbank och telefonbank. Enligt bloggen Teknikgrottan använder Swedbank s.k. IP-telefoni, vilket innebär att telefoner och internet går på samma ledningar, något som i sin tur i praktiken innebär att när webben havererar, så drabbar det även telefonin. Under den perioden som telefonin låg nere kunde varken Swedbanks personal ringa ut eller besvara samtal från sina kunder. Även kortbetalningar låg nere under en period.  – Informationen på Swedbanks hemsida? – Totalt obefintlig!?

Swedbank verkar ha tagit efter Traderas strategi när det gäller information till sina kunder. Deras lösning stavas FaceBook och är ett mycket effektivt sätt att exkludera stora kundgrupper. Och om man inte har så mycket till övers varesig för kunder, valfrihet eller effektiv informationsspridning är väl FB en utmärkt ”driftinformationssida”.  ;o)
Efter omkring fem timmar!? hade banken löst de värsta problemen. Man kan fråga sig hur ett ”betalningsmedel” som kraschar en vanlig torsdag skulle klara sig under en naturkatastrof, cyberattack eller i krigstid?

För övrigt klarar jag mig utmärkt bra utan varesig FaceBook eller ”butiker” (typ Telia och Kungsängen etc.) som vägrar ta emot Sveriges Riksbankens ”giltiga” valuta. Vill de inte ha mina pengar, så skall jag inte krusa.  – Cash (& konsumentmakt) is King!  ;o)

Det där var blogginlägg #100!  Sedan den 20 juli 2012 (knappt fyra månader) har det dessutom blivit nästan 300 bilder – och drygt 70 kommentarer!