Den 11 juli 1613 valdes Michail Romanov (1613-1645) till tsar av Ryssland. I och med detta avslutades ”den stora oredan” som rått i landet sedan 1598.
Ätten Romanov kom sedan att regera i över 300 år, närmare bestämt till 1917. Silver-rubeln här ovan till vänster utgavs 1913 av den siste tsarer Nikolaj II (1894-1917) med anledning av ätten Romanovs 300 år på Rysslands tron. Åtsidan visar den förste och siste Romanov – Mikael Fjodorovitj och Nikolaj Aleksandrovitj. Frånsidan den dubbelhövdade krönta ryska örnen belagd med nio vapensköldar, samt omskriften RUBEL 1613-1913.
Författararkiv: Ulf Ottosson
Solidusfynd på eBay!
Visst kan det ibland skönt att vara ledig och strunta i allt vad mynt, medaljer och numismatik heter. Under midsommarveckan hade vi besök av våra vänner från Gotland – och då blev det minsann inte mycket mynt. När man så kommer tillbaka till kontoret och börjar kikar runt webben för att se vad man missat … ja, då infinner sig snart ”eftertankens kranka blekhet” … Hmm … XR-mynt för en dryg tusenlapp!?
Är det månne fler än jag som upptäckt att ni missat denna rara solidus? För knappt två veckor sedan såldes på amerikanska eBay en oansenlig, men mycket sällsynt tvåårstyp av liten Elbing-solidus (schilling) 1656.
I referensverket Sveriges Besittningsmynt (SB) från 1980 betecknas samtliga fyra schillingar från Karl X Gustavs Elbing (invid kusten i Ostpreussen – numera i Polen) som XR. Två av dem är präglade för Staden (SB 64-65 med Elbings stadsvapen på frånsidan) och två för Kronan (SB 18-19 med trekronorsvapnet – se bild). Åtsidorna är desamma för alla fyra – krönt CG-monogram samt omskriften: CAROL. GVST. D.G. R.
Präglingarna för Staden Elbing har normalt frånsidesinskriptionen: SOLIDVS ELBING medan Kronans dito har: SOLIDVS PRVSSIAE. En hybrid är dock känd (SB 64) med Elbings vapen och den senare omskriften.
Solidus-schillingar från Riga och Livland etc. är ju rent generellt mycket, mycket vanliga och kan handlas i stora mänger för en spottstyver. Personligen tycker jag kanske att de samtida förfalskningarna av dessa mynt är de allra roligaste. Även dessa präglades (i valsverk) i stora mängder – på fästningen / slottet Suczawa (Suceava) i Moldavien i nuvarande Rumänien (nära gränsen till Ukraina). Falskmyntningen lär ha pågått under perioden 1662-1683 … och bör således tagit sin början under den period den moldaviske härskaren Eustatie Dabija (1661-1665) hade makten. Han lär f.ö. varit den sista härskaren som präglade moldaviska mynt … kanske gjorde han även andra …? Det är nog inte omöjligt att man i Suczawa? hade en tradition av ”att slå andras mynt”.
Ovan en oklippt ten av en Suczawa-förfalskning av en Solidus Livland, Karl X Gustav med felaktigt årtal ”12” (typen präglades 1654-57, jämför SB s. 202-205 och SB 14-17).
Slutligen: Stort GRATTIS!, ”Cuprea” till ett verkligt fynd! 🙂
Sommarauktioner på eBay
Sommar och sol! – Och full fart på myntsäsongen!
Innan internet hade slagit igenom varade myntsäsongen från september till maj. Somliga delade in den i höst- och vårsäsong. Månaderna juni-juli-augusti var i princip lika stendöda som SNF:s hemsida. 😉 De senaste 10-15 åren har detta emellertid förändrats storligen. Åtminstone internationellt. Och kanske speciellt i USA? På amerikanska auktionssajten eBay.com märker man då rakt ingen avmattning under sommartid. På Tradera Mynt & Sedlar är det i och för sig ganska lugnt … men detta är kanske mer en allmän trend, än ett sommarfenomen?
eBay har nyligen förbättrat sina villkor för säljare, genom att dels erbjuda ett visst antal fria upplägg och dessutom sänka provisionen! Tradera begär 9% av privata säljare, eBay 6% av kunder med eBay-butik. På Tradera kostade en ”butik” (en i mitt tycke värdelös ”tjänst”) tidigare från 500:-/månad och uppåt, beroende på hur många objekt man exponerade. Vet inte vad de tar idag, eftersom Tradera numera valt att ”mörka” dessa uppgifter på sajten. En eBay-butik kostar hur som helst $19.95, d.v.s. ca 135:-/månaden och inkluderar då bl.a. sökfunktion, logotyper, promotion-rutor etc.
Så för oss är valet mellan Traderas ständiga problem och ett proffsigt eBay som når oändligt många fler potentiella köpare, ganska enkelt. Vi kommer i första hand lägga ut mynt och medaljer på eBay – och endast i undantagsfall använda Tradera.
Värt att tänka på för kunder i Sverige är att eBay’s ”valutaomvandlare” inte riktigt överensstämmer med verkligheten för de som önskar betala i SEK till vårt bankkonto. Den visade kursen är avsevärt högre än vad vi får ut efter PayPal’s (eBay’s) samlade avgifter. Så ta gärna kontakt med oss för ett aktuellt pris i SEK vid bankbetalning.
Söker du något speciellt? … eller har du kanske önskemål om vilken typ av material just du skulle vilja se på eBay? … eller har du funderingar kring något enskilt objekt? – Skicka mig ett email!
Fyrkfynd i Norrköping
Läser i Norrköpings Tidningar och Folkbladet att man bl.a. hittat två Kristina-kvartsöringar (fyrkar) med årtalet 1634 vid utgrävningar i centrala Norrköping. Även Sveriges Radio och SVT tar upp detta i intervjuer med arkeologkonsulten Åsa Berger, som utför utgrävningarna tillsammans med sin kollega Stefan Gustafsson från Arkeologikonsult.
– ”Mynten registreras och överförs till Kungl. Myntkabinettet i Stockholm”, säger Åsa till Norrköpings Tidningar.
Just 1634 års 1/4-ören togs ju upp här på Myntbloggen.se bara för några veckor sedan … så det är ju bara att jämföra och se vilken variant man funnit. Årtalet 1634 är för övrigt det mest variantrika av alla Kristinas fyrkar. Men det vet säkert KMK …?
Till vänster två huvudtyper, båda med ”bred liljekrona”, men med årtalet placerat upptill resp. nedtill. Den senare är den ovanligare av de två (och finns med och utan Mm).
Norrköpings Tidningar skriver vidare att: – ”I gravvalven vilar bland andra generalen Johan Lilliehöök som stred för kung Gustav II Adolf och stupade i Leipzig 1632” … vilket ger mig möjligheten både att rätta ett litet sakfel – 1642 skall det vara – och dessutom en anledning att visa en medalj!
– Nämligen denna lilla trevliga sak, som den skicklige, ”frilansande”, mynt- och medaljgravören Carl Enhörning (1745-1821) gjorde på uppdrag av Svenska Akademien 1812. Nämnde Johan Lilliehöök till Fårdala (1598-1642) ses där iförd ”spetskantad krage, harnesk och smala mantelveck hopfästa genom en rund knapp på höger axel” (som Hyckert uttrycker det hela). Frånsidan visar ett altare med kung Gustav II Adolfs byst, framför vilken en döende, naken krigare sjunker ner över sin sköld, som jämte hjälmen ligger på marken, samtidigt som svärdet faller ur hans hand … Vilken hjälte! 😉 Silver Ø 31 mm.
Nej, nu får det vara slutbloggat för idag. Dags att dinera … och sedan försöka hinna med att lägga ut lite nya grejer på eBay och Tradera … hmm … vad skall vi ta …?
Sofia Magdalenas födelsedag
Idag är det 267 år sedan den danska prinsessan – och blivande svenska drottningen – Sofia Magdalena föddes i Köpenhamn den 3 juli 1746.
Den praktfulla medaljen här till vänster är graverad av mynt- och medaljgravören Gustav Ljungberger (1734-1787) med anledning av kröningen i Stockholms storkyrka den 29 maj 1772. Medaljen mäter Ø 56 mm, d.v.s. 18:e storleken, och har nr 2 i Hildebrands verk.
På 1700-talet var man kanske lite mindre pryd än vad som varit fallet i senare tid – åtminstone i vissa kretsar. Den infällda karikatyr-teckningen av Carl August Ehrensvärd (1745–1800) är ju inte direkt ”Viktoriansk”. Det är nästan så jag rodnar själv … men jag hittade den på Wikipedia – jag lovar! 😉
Genom åren har många ”famösa tjejer” varit på besök här ”i mina trakter” (Loholmen / Gräfsnäs) – exv. den Heliga Birgitta, Margareta och Märta Leijonhufvud. Men även Sophia Magdalena har faktiskt varit här. I artikeln ”Historisk väg: Skara–Lödöse” på Nationalencyklopedin (Ne.se) kan man bl.a. läsa om ett kungligt härbärge:
– Som en av de första av dem får man – om man börjar räkna nerifrån, i Lödöseändan – räkna Livereds gård, norr om Hålanda, känd för sin prydliga lindallé och sin status som kungligt härbärge. Gustav III övernattade där en gång. Hösten 1766, närmare bestämt – när han var på hemväg från Köpenhamn, där han hämtat sin blivande brud, Sofia Magdalena. Hon däremot bodde på Gräfsnäs slott. I dag en idyllisk ruin med stark dragningskraft på konsertarrangörer och skolreseledare. Då en mäktig renässansborg, tillhörig en kommendör Gripenstedt och med en annan drottnings ande svävande under sina ståtliga tinnar och torn – Margareta Leijonhufvuds.
Mårdskinn, Kuna och Euro?
Idag skriver vi måndagen den 1 juli 2013. Halva året har passerat – och halva återstår. Europeiska Unionen (EU) har idag fått en ny medlem; Kroatien – det hästskoformade landet mellan Ungern och Italien, som även gränsar till Slovenien, Montenegro, Serbien och Bosnien-Hercegovina. Dick Harrisson passar på att uppmärksamma detta på sin blogg idag, med inlägget ”Kungariket Kroatien på medeltiden”, där han bl.a. skriver:
– Det kroatiska riket, som tidvis också omfattade betydande delar av Bosnien, saknade en stark centralmakt. Vissa områden erhöll stort självstyre under furstar med titeln ban. Det största hotet mot Kroatien utgjordes emellertid av den växande ungerska stormakten, som i början av 1100-talet erövrade riket och förenade det med Ungern i en personalunion. Kungen styrde genom baner som vicekungar, och den kroatiska adeln kunde bevara sin starka ställning.
Så varför inte ta tillfället i akt och visa ett litet mynt från denna tid?
KROATIEN. Landskapet Slavonien.
Ban (vicekung) Mikac Mihaljevic Prodavic (1325-43) under kung
Karl I Robert av Ungern (1301-42).
AR-Denar (även banovac, banski denar eller banica), slagen 1330-40. Okänd myntort (Osijek?). Silver Ø 15 mm. Vikt 0,97 gram. Åtsidan: + MONETA REGIS P SCLAVONIA, en springande mård mellan en krona ovan, samt en månskära med stjärna nedan. Frånsidan: Ett stort patriarkalkors med fundament, flankerat av två fåglar, två krönta kungar samt bokstäverna R (bakvänt) och M (= REX MIKAC).
Mården på dessa silvermynt (”banovacer / banski-denarer”) har sitt ursprung i att man under romartiden betalade skatter med mårdpälsar i den romerska provinsen Pannonien – vars största delar idag återfinns i Ungern och Slavonien. Mård heter kuna på kroatiska – och 1994 ersatte man dinaren med kunan som landets valuta. Så historien har gått från primitiva (premonetära) betalningsmedel i form av pälsverk till romerska skattmasar, via klingande silvermynt med mård-motiv på … till egen valuta med samma namn (kuna) … och kanske? … någon gång efter år 2019 till euro? … om den finns kvar då …? 😉
Myntmotivet är intressant även ur ett svenskt perspektiv. Medeltidssamlarna känner säkert igen flera ikonografiska detaljer som; patriarkalkors, fyrfotadjur, krönt kung, fågel, krona samt månskära & stjärna. Alla dessa detaljer återfinns nämligen på diverse Lödöse-mynt från perioden ca 1150-1250 (se ovan). Förklaringen till detta är förmodligen att symbolerna är allmänna – och religiöst / heraldiskt betingade.
Kampen om kronan
Fick av en ren slump se ett TV-program med myntanknytning idag. En repris från i söndags (23/6) som även finns på SVT-play. ”Att skapa ett kungarike” var första programmet i serien ”Kampen om kronan”, där programledaren Christopher O’Regan tar med oss på en resa genom kungariket Sveriges framväxt i ett tusenårigt perspektiv. Två mynt från Olof Skötkonungs dagar visades i programmet. En klassisk OLAF med läsliga omskrifter och en illiterat i avvikande (”lite slavisk”) stil. Båda av CRVX-typ.
Nio korta program om svensk historia, trevligt presenterat av den alltid lika lugne Christopher O’Regan. Enligt uppgift kommer kommande program ha följande titlar:
- Att skapa ett kungarike
- Kampen om kronan
- Riksbyggaren
- Den förste fursten
- Det våras för adeln
- Ragnarök
- Adelns revansch
- Den kunglige revolutionären
- Adelns höst
Det skall bli riktigt spännande att följa fortsättningen på denna serie …
Sommartider & fredagsmys!
Nu börjar man så smått att hämta sig från midsommarfirandet … 😉
I år klarade vi precis av lunchen utomhus … innan det obligatoriska störtregnet kom. Därefter fick vi flytta inomhus – vilket i och för sig fungerade utmärkt tack vare solstrålen Emil, som dagen till ära passade på att fylla 2 månader.
Nu i sommartider duggar aktiviteterna tätt – även här ”ute i skogen”. 😉 I Alingsås Tidning läser vi om en ny utgrävningssäsong ute på Loholmen i sjön Anten, som gnistrar bakom grantopparna när morgonsolen går upp. Greve Gomer-projektet har en egen hemsida där man kan följa utvecklingen. Det är ganska fantastiskt att tänka sig att det på lilla Loholmen har funnits en riddarborg med anknytning till storheter som exv. Heliga Birgitta och Margareta Leijonhufvud.
Och nu till helgen är det dags för Loholmens efterträdare, Gräfsnäs Slottspark, att återigen vara arena för spänning och folkfest. Under lördag och söndag (den 29-30 juni med start kl. 14.30) arrangeras riddar-/tornerspel med Riddarna af Dalaborg på borggården. I år lär man dessutom bjudit in Seoras Wallace från Skottland, som medverkat i en rad välkända filmer som exv. Braveheart, Gladiator och King Arthur.
Som om inte detta skulle vara nog kommer Westgiötha Gustavianer att inta Gräfsnäs under Gräfsnäs slottsspel 2013 helgen den 13-14 juni. Förra året gick det våldsamt till i slottsparken … så vi får väl hoppas på en uppföljning i år.
Nä, nu har jag inte tid att blogga mer. Dags att öppna en pilsner och pipa iväg på pubafton med Kapten Krigge i grannruinen … livemusik och klassisk pubquiz! 🙂
8 öre klipping 1591
Idag läser vi om samtida förfalskningar på Kjell ”Gorgon” Holmbergs blogg. Ett i mitt tycke väldigt spännande område – i princip lika gammalt som själva företeelsen mynt. Greker, romare, vikingar etc. har alla kopierat och imiterat gängse cirkulerande mynt. Och så sker naturligtvis även i våra dagar. Inget nytt under solen. Kjell visar ett par ”udda” halvörtugar från Sten Sture den yngres dagar – och ett otvivelaktigt äkta jämförelseexemplar. Ovanliga saker som det var roligt att få ta del av. Tack Kjell!
På årets FriMynt kom det fram två olika samlare och visade sina resp. exemplar av det ganska vanliga myntet 8 öre klipping 1591. Båda ville veta om de var äkta – eller kanske samtida förfalskningar? Bakgrunden till frågorna var förmodligen en liten blänkare på Mynthandeln.com om dessa mynt … som i sin tur bygger på artikeln ”Falskmyntning på Johan III:s tid” av P. Anders G. Hagström i Mynttidningen 5/6-1996. Det finns nämligen skäl att tro att myntmästaren Mickel Hansson (mannen bakom de s.k. blodsklippingarna) och dennes son Måns Mickelsson förfalskat dylika anno 1591.
Myntet ovan är en förmodad samtida förfalskning, utförd i grov stil (klicka på bilden för en förstorning) som förefaller vara präglad i ren koppar. Myntet till vänster är tveklöst äkta och har ursprunglig silveryta (efter s.k. vitkokning). Denna klipping finns för övrigt att bese i Avesta Myntmuseums fina utställning. Båda mynten är i för typen ovanligt bra skick och tittar man lite närmare på vasakärvarna ser man tydliga skillnader. – Original och kopia …?
För den som vill läsa mer om detta rekommenderas nämnda artikel i Mynttidningen.
Avslutningsvis vill vi passa på att önska alla en riktigt skön midsommar! Ät, drick och njut! … i ösregnet …? 😉 / Ulf & Babsan på Vikingabo
Auktionsvecka i Tyskland
Här hemma är det lite tystare än vanligt på myntfronten. Undantaget är väl Castenhag som flitigt uppdaterat sitt s.k. ”silvergalleri”, med utländska medeltidsmynt. Spännande!
I tyska Osnabrück är det emellertid full fart denna vecka. Anrika Künker auktion avhåller auktion 232-235 den 17-21 juni 2013. Som jag skrev om för en tre-fyra veckor sedan finns det i vanlig ordning många objekt med svenskintresse bland Künkers gedigna utbud. Online-katalogen kan du med fördel studera via den utmärkta portalen Sixbid.com.
På bilden ett axplock av de svenska objekt som auktioneras på Künker denna vecka.