Författararkiv: Ulf Ottosson

Året var 1979

Publicerat av
5

För en si-så-där tio månader sedan köpte jag en Johan-fyrk 1589 på Tradera. Anledningen vara att jag kände igen just detta exemplar – som fanns i min pojksamling på 1970-talet. Skrev lite om detta ”myntminne” i blogginlägget ”Schack, fyrk och numismatik” … och härom dagen hittade jag ett gammalt ”registerkort”, från anno 1979, på just detta mynt. 🙂

Tänk vad tiden går. Det är inte länge sedan man var 15 år, fläckvis okysst och mer intresserad av mynt (och schack) än mopeder. Varje vecka hoppade kompisen Thomas och jag upp på cyklarna i Järnbrott (Västra Frölunda) och trampade in till stan (Göteborg), för att kolla in om mynthandlarna hade fått in något nytt. Många var nog rätt trötta på oss. 😉
Vi brukade börja hos George Hallgren på Linnégatan och Olavi & Hannu på Victoria Mynthandel på Andra Långgatan (mitt emot Göteborgs Auktionsverk). Det fanns en jeppe till på samma gata – men han var allt som oftast full, så den undvek vi. Därefter gick färden mot Numis och Sture Lemsjö vid Kaserntorget (numera Numismatica, där jag för övrigt pryade som 13-14-åring!) – och sedan vidare till Gösta ”Baronen” Andersson på Västra Hamngatan. Där kunde man stöta på GNF:arna Fritz Johansson och Rune Pennevik, som hjälpte till bakom disken då och då.

Därefter var det dags för Antikhallarna. Där var det framför allt Beso (Antikrundans Bertil Svensson) på andra våning och Thomas ”Silverkronan” Ahlstrand, som lockade. Den senare var en riktig karaktär som verkligen kunde ”hålla låda” i hallarna. Han kastade ut kunder på löpande band och kollade deras fickor så de inte stulit något, men han var alltid schysst mot oss grabbar – speciellt när faderskapet (plånboken) var med. 😉  När vi ändå var i hallarna kikade vi ibland in hos holländaren på Moneta … men hittade sällan något.

Upp på cykeln igen och vidare mot Paul Levin på Mynthandeln Ticalen. Det var ju fredag. Detta var ofta resans höjdpunkt och slutmål, men ibland hände det att cykelturen gick vidare mot Engelbrektsgatan, där Nils-Göran Persson huserade på Dukaten Mynthandel … och kanske ända till Södra Vägen för att kolla vad Sune Andersson på A-Antikviteter hade att erbjuda. Sune är ännu verksam och det var han som sålde Johan-fyrken på Tradera.

Har jag räknar rätt och inte glömt för många fanns det alltså åtminstone tio mynthandlare med öppen butik i Göteborg på den tiden. Idag är det inte många kvar. På mitt gamla, men väl så ambitiösa, ”registerkort” har jag förutom diverse myntfakta från Tingströms ”Svensk Numismatisk Uppslagsbok”, även noterat katalogpriset i ”Sveriges Mynt 1521-1977”. Denna utmärkta bok kom ut i november 1976 (för snart 40 år sedan) och värderingen på 300 kr då, motsvarar i dagens penningvärde omkring 1.350 kr. När jag handlade myntet av Rune Larssons Mynthandel i Borås, den 12 juli 1979, betalade jag tydligen netto 140 kr (= 495 kr idag). Kanske (förhoppningsvis) prutade jag? 😉

När jag fick chansen att köpa tillbaka den lilla slanten på Tradera 2013-05-12 blev slutpriset 298 kr (+ 6 kr porto) … eller endast 60% av vad jag betalade 1979 … eller endast 22% av vad SM-boken värderade myntet i 1976/77. Många samlarmynt är nog ganska billiga idag.

P.S. Notera ”fototekniken” anno 1979 … ”papper över och blyertspenna fram” … 😉

The Saddle Ridge Treasure

Publicerat av
Svara

Ni som hänger med på FaceBook har väl redan läst om den fantastiska guldmyntskatten som hittades av ett par i Kalifornien förra våren. Tänk att hitta 1.427 guldmynt på sina ägor.

När jag läser lite vidare om denna fantastiska historia stöter jag på ett namn jag känner igen:

– ”After some initial research, they contacted Donald Kagin and David McCarthy of the numismatics firm of Kagin’s in Tiburon, California, who is representing the owners”.

Ha!, där ser man. It’s a small world!
Honom har jag suttit och snackat mynt med på hans kontor i utkanten av San Francisco. Det var i samband med ett besök hos min emigrerade moster Marianne och hennes man Jack, i Lafayette utanför San Francisco 1998, som Jack tyckte vi skulle ta en tur och hälsa på ”Don Kagin, Phd”. Han var nog lite imponerad både av mynthandlaren, hans titel och det anrika familjeföretaget! Dessutom hade de två träffats några år tidigare då mina föräldrar varit på besök. Den gången hade jag skickat med några amerikanska mynt – bl.a. en serie trevliga s.k. ”California Fractional Gold Coins”, som var en av Kagin’s specialiteter – så dem köpte han mer än gärna.

Och när så ”Ottosson junior” dök upp undrade Kagin naturligtvis om jag hade fler – vilket jag dessvärre inte hade. Vi pratade både om det ena och det andra, men speciellt förtjust blev han över att få några nummer av Mynttidningen … trots att han naturligtvis inte begrep ett ord svenska. 😉  Han tyckte de såg väldigt proffsiga ut och rekommenderade mig att ta kontakt med någon internationell tidskrift – typ World Coin News eller Coin World. Han undrade också om jag kunde fixa fram ett 8- eller 10-dalers plåtmynt? 😉  – Tack för komplimangen! När jag sa att en 8-daler SM klubbats för 630.000 SEK, blev han inte det minsta förskräckt. Tvärtom! Han berättade att för honom var det många gånger lättare att sälja något ”unikt och/eller spektakulärt” än en massa dussinvaror. Han sökte toppar.

Hur som helst fick jag ett avbrott i golfandet och en väldigt trevlig pratstund med en av höjdarna inom den amerikanska mynthandeln. En lättsam och opretentiös man.

  

 

 

 

 

Guldmyntskatten har nu konserverats, katalogiserats och ”slabbats”. Don Kagin har som sagt fått uppdraget att hjälpa upphittarna med rådgivning, marknadsföring och försäljning. Toppobjektet är ett 20-dollars guldmynt (Double Eagle) 1866-S (San Francisco Mint) av typen utan mottot ”IN GOD WE TRUST” ovanför örnen på frånsidan. Bara denna värderas till en miljon dollar! Hela samlingen till omkring 10 miljoner dollar. Här följer en lista på de finaste mynten i ”The Saddle Ridge Treasure of U.S. Gold Coins”:

  • 1866-S $20 Double Eagle, no motto valued at around $1 million
  • 1866-S $20 Double Eagle, with motto PCGS MS62+ (finest known)
  • 1873 $20 Double Eagle (Closed 3) graded MS62 (tied finest known)
  • 1877-S $20 Double Eagle PCGS MS65 (tied finest known)
  • 1888-S $20 Double Eagle (four) PCGS MS64 (tied for finest known)
  • 1889-S $20 Double Eagle (two) graded PCGS MS65 (tied for finest known)
  • 1894-S $20 Double Eagle PCGS MS65 (tied for finest known)

Mars = myntmässa i Göteborg!

Publicerat av
Svara

Så där ja, då skriver vi redan mars! Jisses vad tiden går fort. Men så är det väl när man har roligt. 😉  – Och håller vädret dessutom i sig, får vi en riktigt tidigt vår i år. – Härligt!

Höjdpunkten i mars månad blir nog för egen del myntmässan i Göteborg, den 29 mars (öppet kl. 11-15). Skall bli riktigt trevligt att träffa kunder, samlarvänner och kollegor. Det blir dessutom ett utmärkt genrep inför FriMynt i Helsingborg den 26 april.

Talade med ”mässgeneralen” härom veckan och han kunde meddela att de mynthandlare som är klara är: Antikören (Ottosson), H&J Numismatik (Häggqvist), Myntauktioner i Sverige (Carlberg), Pecunia (Mattsson), Pedersen (Österlund), Skarabé (Bengtsson) och Werners Mynt & Tryck (Stensgård). Dessutom deltar Anders Falk, Roger Jonsson, Dag Rönning och Göran Werner … samt ett par för mig okända samlare/handlare. Naturligtvis finns även Göteborgs Numismatiska Förening och Svenska Numismatiska Föreningen på plats för att göra reklam för sig och sprida numismatikens evangelium. 😉

Mynthandlare i Sverige …

Publicerat av
6

Jag tycker faktiskt INTE att myntbranschen i Sverige är så helig att den helt skall undgå all granskning, kritik eller ifrågasättande. Man måste få ha åsiker även om mynthandlare.

Det finns emellertid en mynthandel i Sverige som det tydligen är tabu att recensera – eller ens omtala i fel tonfall? … nämligen MISAB, eller ”Björks Mynthandel” som en del lite skämtsamt brukar säga. Nu är ju inte jag den som är rädd för att säga vad jag tycker, så likt Magnus Uggla anser jag att det är helt OK att ”slå åt alla håll” och öppet (inte anonymt!) kritisera även de mest überpretentiösa inom vårt lilla skrå. Har aldrig förstått ”SNF-filosofin” att ”vi måste verka för att det blir fiiint och exklusiiivt att samla mynt”. Det är nästan så att de allra mest fisförnäma yttrandena sporrar en att ”balansera vågen” lite. 😉

Kommer mycket väl ihåg när min mor, på FriMynt i slutet av 80-talet, höll på att sparka Bjarne på smalbenet, p.g.a. av hon uppfattade honom som arrogant och dryg när han stod där med näsan i vädret och tuggade på glasögonskalmen – så ”upptagen” att han inte kunde kosta på sig att hälsa. 😉

Nu har ju ”Björks Mynthandel” inte ens hållit på i fem år, men ändå jämför man sig gärna med Henryk Bukowski (1839-1900), den legendariske mynthandlaren T. G. Appelgren (1872-1950) eller vår meste myntauktionist genom tiderna, Bjarne Ahlström. Den sistnämndes kataloger upptar bortåt en meter i bokhyllan och sammanfattar en 33-årig auktionsverksamhet, åren 1972-2004. – Så kom igen om 28½ år, MISAB! 😉 – För 75 år av stencilerade föreningsblad, gjorda av andra, är trots allt mest ett marknadsföringstrix.

– ”Vårt ursprung i den ideella och vetenskapliga sfären gör, att vi värderar kunskapsspridning högt”, skriver man. Av detta och mycket annat får man lätt intrycket att ”Björks MISAB” är lite förmer och finare än andra mynthandlare. De är både ”vetenskapliga” och handeln med mynt sker rent ideellt. Här är det alltså inte alls frågan om att ge en kompis ett jobb med 490.000 kr i lön – eller en annan kamrat en välkommen och kanske rent av lönsam beställning på kontinuerlig katalogproduktion? – Och tanken på att någon annan, utanför denna fiiina sfär!?, skulle kunna sprida kunskap om numismatiken, är naturligtvis lika absurd som onämnbar … precis som 20-25 år gamla forskningsrön som gjorts av ”fel” personer … 😉

Ja, ja, alla har väl sin syn på myntsamlandets tjusning och vedermödor. Och vill man vara snål och missunnsam skall man naturligtvis få vara det. Själv kommer jag aldrig att ”stå och sippa champagne med direktörerna i föreningen för inbördes beundran” … helt enkelt därför att jag ogillar såväl champagne som lismare och skvallerkärringar … 😉
– Jag föredrar istället en wirre och två pilsner! – SKÅL! – och trevlig helg på er!

Förfalskningar på SNF

Publicerat av
2

Kikade in på SNF:s hemsida Numismatik.se för att leta efter en gjuten medaljkopia … och hittade då samtidigt en ny sida, under fliken FALSKA MYNT – Vasatiden, om Gustav Vasas stormynt 1528. Det gäller tydligen att ”surfa runt” lite bland sidorna då och då eftersom alla nyheter kanske inte hamnar ”på löpet”. 😉

Några av de olika kopiorna på just denna mynttyp har ju nyligen omskrivits här på Myntbloggen.se i artiklarna ”Provmynt 1528 – eller utställningsjetong 1897…?” samt ”Flera kopior av 1528:an”, så det var ju lite extra kul att se att dessa platsar även på Svenska Numismatiska Föreningens webbplats. Föreningen har t.o.m. haft generositeten att omnämna källan! … men att även länka dit blev tydligen lite överkurs? 😉 Kanske är man mera mån om inlänkar än utlänkar …? Personligen tycker jag att det är just länkarna som ÄR INTERNET och att dessa aldrig kan bli för många. Så här snålar vi inte på detta utan länkar gärna både hit och dit! – Man vill ju sprida numismatiken – inte hemlighålla den! 😉

Annars tycker jag att nye hemsidesredaktören gör ett utmärkt jobb med Numismatik.se  (se där! – en länk till!). Täta uppdateringar och breddat utbud. Tyvärr sker det väl kanske lite ”på bekostnad av” hans privata hemsida … så vi får verkligen hoppas att han får duktigt betalt av SNF för all den tid han försakar för att föreningen skall slippa skämmas. 😉

Lekstuga i Nyköping 1626 …?

Publicerat av
Svara

Det är alltid lika roligt att få förfrågningar beträffande ”konstiga mynt” av allehanda karaktär. För tre veckor sedan skrev jag lite kort om en märklig ettöring? … eller tvåöring? … och härom dagen fick jag e-post med bilder på ytterligare ett ex. – från samma ”lekstuga”…?

Eftersom även det andra exemplaret (ovan till höger) är av ”exakt samma typer”, d.v.s. en hammarpräglad ettöring 1625 från Nyköping (Ottosson 56), som fått ytterligare en prägling i form av en valsverkspräglad tvåöring 1626 från samma ort (Ottosson 64) … är det mycket som talar för att vi har att göra med någon form av test – eller lek? Normalt sett matades hela tenar (kopparband), kanske en halvmeter långa, in mellan de graverade valsarna. Men i detta fall har man uppenbarligen matat in enstaka redan präglade mynt.

Att det rör sig om ettöringar och inte tvåöringar, styrks bl.a. av storlek (se montage ovan) och vikt. Det första exemplaret väger enligt uppgift 24,18 gram – det senare ca 30 gram. Den teoretiskt riktiga (medel)vikten enligt myntordningen är 28,33 gram per öre.

Ovannämnda referenser hänvisar till artikeln i Antikören auk. 16, 1995, sid. 20-37.

SNF:s auktion, MISAB 10

Publicerat av
5

Till hösten är det 5 år sedan firma Myntauktioner i Sverige AB (SNF:s mynthandels-bolag, ofta kallat MISAB) anordnade sin första myntauktion. Detta vill man fira redan nu med en ”jubileumsauktion”, nr 10 i ordningen.

Efter att ha bläddrat lite förstrött i katalogen är första intrycket att andelen ”halvdana”, lite ”buskiga” eller ”dassiga” exemplar är större än vanligt. Eller om man vänder på det hela, andelen kvalitetsobjekt förefaller vara mindre än vanligt. Kanske har man blivit bortskämd efter alla fantastiska kataloger och objekt från tyska Künker och amerikanska Heritage m.fl., men det här känns inte direkt som någon toppauktion. Gång på gång kommer jag på mig själv med att ifrågasätta direktör Carlbergs kvalitetsbedömningar. Tycker det är generellt för högt klassat, men framför allt ojämnt.

MISAB:s kataloger upplevs ofta som väldigt splittrade. Detta p.g.a. att man bryter ut samlingar och medaljer etc. och listar dem på flera olika ställen i katalogen – vilket ger en sämre överblick. ”Samling Lindeberg” (nr 374-544) delas t.ex. upp på tjugo regenter i online-katalogen, medan ”Samling Ekqvist” (nr 764-843) trängs in mellan övriga mynt och medaljer från Gustav II Adolf. Klippingar och rundmynt av koppar hamnar på flera ställen. Tidigare har herr Carlberg haft väldigt svår att få till rätt myntort på svenska kopparmynt. Detta har på senare tid blivit allt bättre, men denna gång blev det ett litet återfall. Nr 782-783 är från Säter, inte Nyköping. Varför en halvöring 1624 som väger 13,22 gram beskrivs som präglad på ”plants avsedd för fyrk” övergår dock mitt förstånd. Naturligtvis rör det sig om den vanliga Ottosson nr 8 (Antikören auktion 16) och inte den extremt rara nr 9.

Att sälja avgjutningar (kopior) av präglade medaljer utan att, som brukligt är, tydligt tala om att det rör sig om s.k. ”späterer Nachguss” (senare avgjutning), är en tradition som MISAB odlat ända sedan starten. Är inte säker på att alla potentiella köpare förstår att det sparsmakade omdömet ”gjuten”, om exv. nr 905, egentligen skall läsas som ”gjuten kopia efter brakteatpräglat original”? (jämför Bonde 2, nr 7058 samt Hildebrand I, sidan 129, nr 53).
Lite extra märkligt blir detta när man (SNF) samtidigt går ut på sin hemsida och under rubriken ”FALSKA MYNT – Introduktion”, skriver om såväl den omtalade ”Wallin-kopian 1994” som andra kopior/avgjutningar av präglade originalmedaljer. Tycker inte att logiken lirar riktigt. På nr 965 bryr man sig inte ens om att notera att medaljen är gjuten, utan skriver endast ”tenn”. Denna typ av kopior (senare tennavgjutningar) är lätta att avslöja – om man bara har tillgång till det fysiska objektet alternativt bra bilder i tillräckligt hög upplösning … men på en PDF i skala 1:1 eller i en online-katalog med lite snålt tilltagna förstoringar, kan det vara knepigare.

En nyhet för i år är att man (äntligen!) kommit med på en av de internationella auktions-portalerna som finns – nämligen NumisBids.com. En liten ”nybörjarblunder” är dock att man inte sett till att bli sökbar varken på ”Schweden” eller ”Sweden”, vilket hade varit smart. Hur som helst kan detta säkert locka internationella köpare och därmed öka exporten och spridandet av vårt svenska kulturarv i omvärlden. – Hela syftet med ”projekt MISAB” lär ju vara att tjäna så mycket pengar att man kan fortsätta att göra så fantastiskt mycket nytta och reklam för myntsamlandet i Sverige, som man tidigare gjort? 😉 Hittills har man kanske inte riktigt fått ihop till dirrens lön … men det kommer säkert …

MYNTSNACK – Frågor? & Svar!

Publicerat av
Svara

På förekommen anledning har jag idag lagt upp en ny sida på Myntbloggen.se …

Har valt att kalla den nya sidan för “MYNTSNACK – Frågor? & Svar!” … och tanken är att man här skall kunna ställa allmänna frågor, diskutera, svara på frågeställningar eller helt enkelt “chatta” om mynt, medaljer, sedlar, polletter och annan numismatik.

Tycker det är både kul och stimulerande när Myntbloggens läsare på olika sätt deltar (interagerar på internetspråk) och därmed gör bloggen bredare och, i mitt tycke, mera intressant. Ställ gärna frågor, lägg er i och tjôta emot!  😉  – Mångfald är bra!

Kan detta vara något bra, månne …?  – Länken till nya sidan MYNTSNACK – Frågor? & Svar! hittar du längst till höger i vinjetten ovan. – Vi får testa och se … ORDET ÄR FRITT …

Vet inte om det finns några myntsamlare som använder FaceBook, men i så fall kan jag rekommendera denna numismatiska FB-sida. Där lägger vi då och då upp diverse spännande myntlänkar samt ”delar” och ”gillar” sådan som vi tycker förtjänar detta. Titta in och kolla läget, vet ja! 😉

P.S.  Och snälla!! – Kan ni inte passa på att ”gilla sidan” också! – Det måste väl ändå fortfarande finnas fler än åtta!? myntsamlare kvar i Sverige …?  😉

Karl XII:s nödmynt 1715-1719

Publicerat av
Svara

Igår bloggade jag om justitiemordet på baron von Görtz och en liten rar medalj med anknytning till Karl XII:s nödmynt (mynttecken) 1715-1719 … så idag tänkte jag spinna vidare på detta … så får vi se var vi hamnar till slut … 😉

Min första ”nödmyntserie” inköptes i det gamla trärucklet (brandmyndighetens fasa) där de första Skara-mässorna hölls. Det bör väl ha varit någon gång under 70-talets senare del. Säljare var Paul Levin med firma Ticalen i Göteborg och priset var (efter min fars gedigna prutande) 650 kr för en komplett serie (tio mynt) i kvalitet 1/1+ med jämn mellanbrun färg.

Långt senare, i lunchpausen på en Ahlström-auktion i kungliga hufvudstaden, hittade jag den ovan avbildade tobaksdosan av koppar, i en antikaffär i Gamla stan. Den var relativt dyr, men jag kunde bara inte motstå den. Kanske lite ”fartblind” och påverkad av ”auktions-djävulen”? 😉

På dosans lock har man monterat tretton gamla svenska kopparmynt. I mitten en Kristina-ettöring från Säter (1638-41) och omkring denna en komplett nödmynt-serie 1715-19 plus en sessling (1/6 Öre SM) 1718. I utrymmena mellan mynten finns en sirligt graverad text, som tillsammans med namnen på nödmynten bildar en känd ramsa:

MARS med MERCURIUS samt SATURNUS som inbillade sig vara lika god som JUPITER gör dig FLINK OCH FÄRDIG med WETT OCH WAPEN att strida med den store hjelten PHOEBUS efter de så illa handterat PUBLICA FIDE och understått sig att sälja KRONAN för 1 DALER SM hvarmed HOPPET tog en ända genom C(ARL) XII R(EX) S(VECIAE) 1718. Omkring Kristina-öret i mitten finns gravyren: 1718 – Då Svealand i krig och örlig djupast låg, man då på kopparmynt slikt bilder präglat såg.

Dosan mäter Ø 17 cm och är 5,5 cm hög. Den är invändigt förtennad (locket till och med förgyllt!) och i botten finns en stämpel som säger: ”ALB. ANDERSSON, UPSALA”. Enligt antikhandlaren har den en gång stått på Värdshuset Rullan i Uppsala (se bild t.v.). På 1820-talet öppnade traktören Mathias Walström ett sommarvärdshus med en kägelbana, där det tidigare varit humlegård. Eftersom det även fanns ett Pariserhjul på tomten, fick inrättningen snart namnet ”Rullan” i folkmun. År 1852 köptes värdshuset av italienaren Antoni Tadei, som tidigare drivit en vinhandel i staden. Efter en konkurs och ytterligare en ägare, såldes Rullan år 1870 till källarmästare Emil Mellgren … som senare efterträddes av sin son med samma namn.

I kopparburken med nödmynt på locket ligger det numera (inte när den inköptes) en kopparpollett i valören ”10” (öre) med ett EM-monogram i oval stämpel. Kanske står detta för Emil Mellgren? … och kanske har den använts på Värdshuset Rullan i Uppsala? I skrivande stund kan jag inte lokalisera min ”NM XII” … så vi får återkomma … 😉

Jaha, gårdagens ”von Görtz-jetong” ledde, via Karl XII:s nödmynt och en tobaksdosa från Gamla stan, fram till ett värdshusbesök och en 10-öres pollett. Outgrundliga äro numismatikens krokiga vägar. 😉

Nöden har ingen lag

Publicerat av
7

Idag är det precis 295 år sedan baron von Görtz blev dömd till döden.

Georg Heinrich von Görtz (1668-1719) hade sedan 1715 har haft makten över Sveriges ekonomi och i praktiken varit landets finansminister. Efter att Karl XII (1697-1718) stupat i Norge, blev det von Görtz som blev utsedd till syndabock och han arresterades i bohuslänska Tanumshede redan två dagar efter konungens död. Efter att ha blivit dömd till döden av en jury bestående uteslutande av hans politiska motståndare, avrättades han (3/3-1719) genom halshuggning, varefter kroppen grävdes ned på galgbacken utan någon riktig begravning. Ett klassisk justitiemord.

Den lilla medaljen (jetongen) ovan brukar tillskrivas Christian Wermuth i Gotha (trots att den är signerad ”A. ÆT 66” i halsavskärningen). Bror Emil Hildebrand tar upp den under Johan Reinhold Patkul (se ”Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor”. Stockholm 1860, sidan 77). Omskrifterna är retrograda och förutom NECESSITAS CARET LEGE = Nöden har ingen lag, kan vi på frånsidan läsa: 1 DALER S.M. samt med mindre tecken: A – D / DE A(nno) 15 INCL. 1719 (alltså 1715-1719). 

Anspelningen på Karl XII:s nödmynt är klar som korvspad och därför är det inte bara medaljsamlare som åtrår denna lilla medalj, utan även många myntsamlare. Jetongen mäter Ø 25 mm (8½ linjer, 5½ storleken) och originalpräglingar är mycket sällsynta. Diverse avgjutningar förekommer dock då och då (jämför exv. SNF/MISAB 7:488).