Årsarkiv: 2012

Vapen med Merkurius & Pan

Publicerat av
Svara

Som göteborgare med alingsåspåbrå känner man ju naturligtvis till industrimannen och ”potatiskungen” Jonas Alströmer (1685-1761), som ju till och med står staty både i Göteborg och Alingsås. Och som mynt- och medaljintresserad även att hans porträtt återfinns på två minnesmedaljer, utgivna av Vetenskapsakademien 1775 respektive Svenska Akademien 1824 – och formgivna av Gustaf Ljungberger och G. A. Enegren.

Har emellertid inte reflekterat så mycket över motivvalen på dessa bägge medaljers frånsidor – förrän jag fick se det Alströmerska släktvapnet. Själva vapenskölden hade jag noterat på medaljen över August Alströmer i ett tidigare blogginlägg, men när jag fick se att sköldväktarna var inga mindre än Merkurius och Pan – var detta en nyhet som jag genast associerade med nämnda medaljer. Och därmed fick jag också en förklaring till medaljutgivarnas/-gravörernas motivval.  – Man lär så länge man lever.

Bror Edvard Hyckert beskriver frånsidorna till Jonas Alströmer-medaljerna så här:

  • Hy. I:197:3 = CURAT OVES OVIUMQVE MAGISTROS,  Pan med herdestaf och pipan bredvid sig, sittande på en klippa invid ett träd.
  • Hy. I:198:4 = HIC LABOR – HINK LAUDEM,  Merkurius, med en olivkvist i den utsträckta högra handen och kaducén i den vänstra, ståendes bredvid en gumse.

Se upp för falska guldmynt!

Publicerat av
Svara

Allt är inte guld som glimmar!  Amerikanska 20-dollars guldmynt är (jämte brittiska sovereign) förmodligen världens mest förfalskade guldmynt. Båda typerna av s.k. Double Eagles, d.v.s. Coronet Head 1849-1907 och Saint-Gaudens 1907-1933, har förfalskats – oftast i 14-karatigt guld (d.v.s. 585/1000 Guld, istället för originalens 900/1000 Guld = 21,6 karat). De vanligaste årgångarna är också de mest utsatta. Morton Andreasson listar redan 1977 (GNF:s småskriftserie nr 13) följande förfalskade årgångar: 1882, 1894, 1895, 1897, 1901, 1903, 1904, 1907 och 1924. – Men det finns flera! Och då skillnaden mellan en äkta och en falsk är bortåt 11 gram finguld (vilket idag motsvarar nästan 4.000 kr), kan det vara klokt att dubbelkolla dylika mynt.

Förfalskningarna avslöjas bl.a. genom att präglingen är oskarp / diffus och inte alls lika distinkt som på äkta mynt. Äkta mynt har en helt plan bottenyta, en vass kant och karakteristiska s.k. bagmarkes.
Guld är ett mjuk material och originalen hanterades ganska omilt redan innan de lämnade banken. Dessa mynt SKALL ha s.k. bagmarkes (hanteringsmärken). – Saknas detta, är prägligen diffus och bottenytan inte riktigt plan … ja, då är det något skumt.

Eftersom 14-karatigt guld är lättare än 21,6-karatigt dito, har falskmyntarna tvingats göra förfalskningarna något tjockare än originalen för att få vikten någorlunda rätt. Många gånger har man gjort dem lite väl tjocka (+ 1-2 gram), så om du hittar ”en för tung 20-dollar” (rätt vikt = 33,436 gram) är det GARANTERAT falsk! Falskmyntarnas ”affärsidé” var från början, d.v.s. på 1970-talet, att producera falska 20-dollars med omkring 35% mindre guldinnehåll (585/900 = 0,65) än de äkta mynten – och sedan prångla ut dessa på pantbanker, auktioner och samlarmarknader. Många av dessa bedrägliga präglingar har sedan snurrat runt och bytt ägare åtskilliga gånger.

Ovan två förfalskningar med årtalen 1897 resp. 1904 som har präglats med samma frånsidesstamp! Notera detaljerna som pilarna markerar. Av repan till vänster och kanthacket kl. 4 (d.v.s. exemplarspecifika defekter) kan man sluta sig till att tekniken för dessa förfalskningar varit liknande den som använts för de s.k. Gävle-kopiorna från 1970-talets början. Double Eagle-kopiorna är emellertid skickligare utförda.

För en 15-20 år sedan gick en kollega igenom ett parti med 360 stycken amerikanska 20-dollars guldmynt … 18 stycken (5%) var äkta!  Kanske något att tänka på när man jagar fynd på Tradera? Den vise handlar naturligtvis av seriösa handlare som kan sin sak – den våghalsige av vilken okänd traderare som helst. ;o)

Smått komisk förfalskning

Publicerat av
2

Bland alla olika samlarområden jag ”fuskat med” under åren tillhör myntförfalskningar ett av de jag har hållit på längst med – långt innan vi öppnade butik. Pojksamlingen innehöll t.ex en samtida förfalskning av 5 Öre 1741, slagen i koppar – men även en del kopior och förfalskningar avsedda att lura samlare. Så när Antikören Mynt & Antikt HB öppnade butik 1981 fanns redan en myntram på väggen med ”avskräckande exempel”. En gång i tiden hade jag som målsättning att ”köpa bort” alla kopior från marknaden … men det har jag för länge sedan (läs: när Tradera blev poppis) helt fått ge upp. ;o)  Denna samling har sedan med åren ”utvecklats” och idag vet jag inte riktigt hur många myntkopior som ”finns i arkivet”. Roligast tycker jag fortfarande att de s.k. samtida förfalskningarna är, så idag tänkta jag bjuda på en dylik. – En i mitt tycke rolig sak.

Det rör sig om en synnerligen primitivt utförd – helt uppenbart samtida – förfalskning av en silver-rupee 1919, slagen under George V för Brittiska Indien. ”Handgraverad” skulle man nog kunna säga. Frånsidans bokstäver och siffror är smått komiska i sitt utförande och antyder att falskmyntaren knappast var van vid västerländska skrivtecken. Inte heller själva präglingen ”håller måttet”. Åtsidan är kraftigt dubbelpräglad och det ser ut som kung George fått på sig en alldeles för stor krona. Stampställningen är ca -30 grader (eller kl. 10). Diametern är däremot perfekt och viktavvikelsen minimal (ca 2% – d.v.s. inte mer än vad slitaget motsvarar). Har googlat lite men inte lyckats finna någon motsvarande förfalskning. Kanske finns det någon i läsekretsen som vet mer? (exv. om ursprung?) … och då vore det ju kul om ni ville skicka ett mail – eller posta en kommentar.

Till höger ett äkta exemplar av samma mynt. – Visst är det lite skillnad? ;o)  Bilderna är klickbara till större versioner, så jämför gärna detaljer. Att jämföra garanterat falska mynt med garanterat äkta mynt är bästa sättet att få en känsla för hur det skall se ut. Och detta är viktigare än någonsin med dagens accelererande internethandel. Massor av affärer görs nu för tiden upp endast med hjälp av mer eller mindre tydliga/suddiga bilder – och då är det värdefullt att kunna skilja äkta vara ifrån falskt – och tvärtom. Just i detta fall är faktiskt förfalskningen betydligt dyrbarare än originalet. Kanske inte riktigt så kostbar som de alster urmakaren Carl Napoleon Svensson i Trollhättan (mera känd som ”Trollhätte-Svensson”) producerade, men nästan.  – En sällsynt förfalskning av ett vanligt mynt med andra ord.  ;o)

Valsverksprägling

Publicerat av
Svara

I måndags skrev jag lite om koppar-klippingar och hur man skiljer på hammar- resp. valsverkspräglade sådana. Idag hittade jag en gammal, men illustrativ, bild i datorn på Sveriges sista valsvarkspräglade mynttyp – ”Kalle dussins sesslingar”, eller Karl XII:s 1/6 Öre SM 1707-08. Till vänster på bilden ett icke utstansat exemplar ”på plants”, till höger ett färdigt mynt. Som synes är dessa präglade på höjden och ibland kan man hitta plantsar/tenar med både två och tre myntbilder. Av andra mynttyper finns ännu längre tenar. I boken Avesta Myntmuseum av Bertel Tingström (NM XXXIX) finns en hel uppsjö dylika halvfabrikat illustrerade. Skall man spekulera i varför de överlevt (de skulle ju egentligen inte komma ut), så ligger det väl nära till hans att tro att de antingen kasserats p.g.a. att de varit för tunna/lätta … eller att det helt enkelt är souvenirer från myntverken.

Denna mynttyp är för övrigt formgiven av självaste Elias Brenner (myntsamlare och miniatyrmålare, även känd som ”den svenska numismatikens fader”) … så det är därför den även finns representerad i vinjettbilden för Myntbloggen.se överst på sidorna.

Bättre än bakelser!

Publicerat av
Svara

Har du fått någon Gustav Adolfs-bakelse idag?  Den 6 november 1632 stupade hjältekonungen Gustav II Adolf,  ”Lejonet från Norden”, vid Lützen. Gustav Adolfs-dagen firas – speciellt i Göteborg – sedan 1800-talets början och fr.o.m. 1909 äts det Gustav Adolfs-bakelser i massor denna dag. Naturligtvis var det Carl E. Bräutigam, på berömda Bräutigams Konditori i Göteborg, som introducerade denna lilla godsak.

För snart 18 år sedan skrev jag en artikel i Mynttidningen 1-1995 om en Gustav Adolf-medalj som jag aldrig trodde jag skulle få äga. Endast sex kända exemplar enligt Hildebrand, samtliga i offentliga samlingar – med ett halvt undantag; Greve Bonde på Ericsbergs slott skulle visst ha ett ex. Men 1995 trodde man ju inte det fanns någon som helst möjlighet att detta skulle komma ut på marknaden. Hösten 2008 arrangerade Nordlind/Künker Bonde-auktion 2 i Osnabrück i Tyskland. När den helt fantastiska katalogen anlände fick allt annat läggas åt sidan; här skulle lusläsas! ;o)

Först noterades en riktigt snygg Älvsborgs-medalj 1612. Intressant. Sedan en emaljerad och bärbar praktklenod i förgyllt silver. Usch vad dyrt det kommer att bli … Och så på sidan 41 – WOW!!  – Där är den ju!! Detta följdes senare både av ett högljutt YES!! när resultatlistan kom och ett mera lågmält, men mycket nöjt konstaterande när paketet packades upp … oj oj oj … den säljer jag ALDRIG!  ;o))

Vad är det då för speciellt med denna medalj?  – Jo, för det första har den en helt unik formgivning med ett halvt framvänt porträtt som ”kommer ut ur bottenytan” – 8 mm! Reliefen är extrem och när man vrider på medaljen kan man se kungen ”både bakifrån och framifrån”.  Och inte blir det sämre när man vänder fram reversen heller; ett magnifikt riksvapen i bästa barockstil. Och som gammal kopparmyntsamlare blir man ju lyrisk när man, bl.a. tack vare sveakronorna, kan attribuera medaljen till myntgravören Petter Michelsson, verksam från 1628 och framåt – på flera olika myntorter.

Att medaljen har en härlig mörk patina och förmodligen är den enda i privat ägo, gör ju inte saken sämre. Inte heller att medaljen är gjord efter Jacob Heinrich Elbfas målning och sannolikt har utdelats av kungen själv omkring 1631 (kanske t.o.m. efter slaget vid Breitenfeld?).

  1. Ex. Greve Bonde på Ericsberg > Ex. Ottosson – 1½ riksdalers vikt, ögla.
  2. Ex. Charles De Geer (KMK) – 1½ riksdalers vikt, ögla, förgylld.
  3. Ex. Riksbanken (KMK) – 1½ riksdalers vikt, utan ögla, förgylld.
  4. Ex. Kungl. Myntkabinettet – 1½ riksdalers vikt, utan ögla, förgylld.
  5. Ex. Uppsala Myntkabinett – 1½ riksdalers vikt, utan ögla, förgylld, uppgraverad. *
  6. Ex. Kungl. Myntkabinettet – 3,25 rdr vikt (inkl. bäranordning?), ögla, polerad.
  7. Ex. Kungl. Myntkabinettet – 7 riksdalers vikt (199,09 gram), utan ögla, massiv!

*  Exemplaret i Uppsala Universitets Myntkabinett finns ej med i Hildebrands lista.

2 Öre 1626 – HP eller VVP…?

Publicerat av
6

Hur skiljer man en hammarpräglad kopparklipping ifrån en valsverkspräglad?
I olika värderingskataloger, såsom Sveriges Mynt, Myntboken och World Coins, finns exv. 2 Öre klipping 1626 upptagen på flera ställen – utan annan förklaring än att de är hammar- resp. valsverkspräglade. – Men hur ser man egentligen skillnad på dem?

Allt är lätt när man kan det, men eftersom jag själv minns att jag en gång i tiden inte förstod skillnaden mellan SM 112 och SM 125, d.v.s.
1 Öre klipping 1626 – HP resp. VVP, tänkte jag börja veckan med lite ”nybörjartips” … så att World Coins och Myntboken kan uppdatera sina återkommande publikationer. ;o)

Det enklaste sättet att skilja på hammarpräglade (HP) kopparklippingar och valsverks-präglade (VVP) dito är nog att de senare har en ram kring myntbilden som är parallell med myntets form. Skärmdumpen ovan är från en nätversion av Krauses World Coins och visar ”två typer” (KM 107 + KM 108) av Gustav II Adolfs tvåöresklippingar 1625-27. Av dessa finns dels hammarpräglade från Säter 1625 (utan ram), 1626 och 1627 (med ram) – dels valsverkspräglade från Nyköping 1626 samt Säter 1627. I World Coins avbildas emellertid felaktigt valsverkspräglade ”Nyköpings-26:or” under båda typerna. Kanske har man plankat Myntboken alt. Sveriges Mynt, men inte förstått skillnaderna?

På hammarpräglade exemplar är det mera regel än undantag att myntbilden (inklusive ramen) är mer eller mindre lutande i förhållande till klippingarnas stående rektangulära form. Till höger en hammarpräglad tvåöring 1626, slagen i Säter. Notera att myntbild och ram lutar betänkligt (i detta fall åt vänster) samt att centreringen inte är den bästa.

Valsverkspräglingen är mera kraftfull och tydlig – och som sagt parallellt placerad på myntet. Till höger ett valsverkspräglat Nyköpingstvåöre 1626, d.v.s. av samma typ som i World Coins illustrerar samtliga fyra typer. Myntbild och ram är som synes parallell med myntets form. Samtliga valsverkspräglade klippingar (utom Arboga-örena) är f.ö. präglade ”på långsen” (Arboga-klippingarna istället på höjden) och det är mycket vanligt att man, på någon av sidorna, kan se spår av nästa mynt. Detta p.g.a. att präglingsvalsarna allt som oftast inte var riktigt i synk med varandra, med den följd att myntbilderna blev förskjutna i sidled.

  • SÄTER. 2 Öre 1625. HP utan ram (SM 107, Ottosson 19, typ 5).
  • SÄTER. 2 Öre 1626-27. HP med ram (SM 108-109, Ottosson 39-41, typ 13).
  • SÄTER. 2 Öre 1627. VVP med ram (SM 122, Ottosson 51, typ 16).
  • NYKÖPING. 2 Öre 1626. VVP med ram (SM 121, Ottosson 63-64, typ 24).

SM = Sveriges Mynt 1521-1977 av Ahlström, Almer och Hemmingsson.
Ottosson = Antikören auktion 16, 1995 av Ulf Ottosson (även Mynttidningen 4-1996).

Bra affär? – för vem?

Publicerat av
3

Sitter här och reflekterar lite över Künker/Nordlinds sista Hagander-auktion och prisutvecklingen på sällsynta mynt. De båda besittningsmynten från Gustav II Adolf som vi sålde på Antikören auktion 7 och 8, 1989 – Wolgast 4 Dukat 1634 och Riga-thaler 1631, såldes nu för sammalagt nästan 700.000 kr (ca SEK 688.800:-). För 23 år sedan var priset ca 150.000 kr (eller närmare bestämt 154.125:-).

Jaha, +347% på 23 år alltså … eller är det så enkelt …? Jo visst, värdestegringen är ju denna … men … om man tar hänsyn till faktorer som penningvärdets försämring (KPI), transaktionskostnader (provisioner) och eventuella avbränningar för valutaväxlingar, så får man kanske ett annat resultat? Så, frågan är; om man köpte 1989 och sålde 2012 … blev det någon reell vinst att tala om …?

Gustav II Adolf. Wolgast. 4 Dukat 1634. Antikören auktion 7, april 1989, nr 234. (40.000) 73.000:- +12,5% = Kr 82.125:-.  (Säljaren = 73.000:- -5,0% = 69.350:-).
KPI: Kr 82.125:- i april 1989 motsvarar 138.603:- i september 2012.

Künker auktion 219, oktober 2012 (€20.000) €32.000 +22% = €39.040 = ca SEK 355.500:-.*  (Säljaren får vid 10% provision ett netto på €28.800 = ca SEK 236.700:-** och vid 15% provision ett netto på €27.200 = ca SEK 223.600:-**).

 * Forex säljkurs (9,03)
** Forex köpkurs (8,22)

Gustav II Adolf. Riga. 1 Thaler 1631. Antikören auktion 8, november 1989, nr 214. (40.000) 64.000:- +12,5% = 72.000:-. (Säljaren = 64.000:- -5,0% = 60.800:-).
KPI: Kr 72.000:- i november 1989 motsvarar 117.923:- i september 2012.

Künker auktion 219, oktober 2012 (€10.000) €30.000 +22% = €36.600 = ca SEK 333.300:-*.  (Säljaren får vid 10% provision ett netto på €27.000 = SEK 221.900:-** och vid 15% provision ett netto på €25.500 = ca SEK 209.600:-**).

 * / **  Forex kurser enligt ovan.

Exakt hur mycket de båda handlarna Nordlind och Künker får för att sälja en samling som Haganders (eller någon betydligt mindre dito), är ju svårt att veta – men en gissning på 10-15% är väl inte orimlig. Vid den högre provisionen skulle säljarens netto bli ca SEK 223.600:- resp. 209.600:- … att jämföra med 1989 års notering omräknad i dagens penningvärde – nämligen SEK 138.600:- resp. 117.900:- … vilket då motsvarar +61% resp. +78% för de båda klenoderna – över en period på 23 år.

Så, visst har priserna stigit … men tar man hänsyn till att det kostar pengar att sälja är värdestegringen inte fullt så dramatisk som man först kan förledas att tro. På den tiden hävdade jag envist att: ”De dyraste mynt är egentligen de billigaste” … och skulle man göra en jämförelse med enklare rikssvenska mynt tror jag definitivt att jag hade rätt. Sedan är det ju bara lite synd att man själv inte alltid lyder sina egna råd …  ;o))

Trevlig helg på er kamrater!

P.S.  Puuh, det blev många siffror i det blogginlägget … men jag blir säkert rättad. ;o)

Modellerat, beundrat & gjutet

Publicerat av
Svara

Idag skriver vi november. Höstrusket och mörkret tilltar – tur då att det finns numismatik, goda böcker och dito belysning. Lägg till något varmt och/eller stärkande att dricka samt en låda favoritmedaljer, så är höstmörkret som bortblåst.

En av mina absoluta favoriter i medaljsamlingen är mästergravören Arvid Karlsteens lite skissartade ”medalj” över Olof Rudbeck d.ä. (1630-1702). Det är ju egentligen inte en färdig medalj, utan en av Nils Keder initierad gjutning av en s.k. vaxpoussering (vaxmodell / förlaga) som Karlsteen en gång gjort (enligt Stenström omkring år 1702, enligt Lagerqvist ”säkert utförd under Rudbecks levnad”). Eftersom den är gjuten efter en modell, gjord i studiesyfte, är den betydligt större än den tilltänkta? medaljen – hela Ø 70 mm. Åtsidan saknar helt inskription, medan frånsidan har en latinsk inskrift exponerad på tio rader, som i översättning lyder:  Svenskarnas lysande och månglärde historieforskare Olof Rudbeck d.ä. efter Karlsteens förlaga i vax, gjuten i brons genom antikvarien N. Keders fromma initiativ. Ovanför detta ett kors, och nedanför S.D.G. = Ära vare Gud allen.

År 1753 utgav gravören Carl Johan Wikman och numismatikern Carl Reinhold Berch en medalj över Rudbeck d.ä. med Karlsteens porträtt (dock signerat C. I. WIKMAN) och en frånsida efter ett gammalt förslag av Nils Keder, tillkommet redan under Rudbecks levnad (Hyckert I:89:4). Nästan hundra år senare, år 1847, gav Svenska Akademien ut ännu en medalj över Olof Rudbeck d.ä. (Hyckert I:89:5), denna gång graverad av den unge Pehr Henrik Lundgren – men med porträttet kopierat efter Karlsteen – eller snarare Wikman. I boken Mynt, sedlar och medaljer av Lars O. Lagerqvist och Ernst Narthorst-Böös (1981) finns på sidan 241 ytterligare en Rudbeck-medalj som är utförd efter Karlsteens modell. – Enligt uppgift skall denna vara tillverkad för en tysk samlares räkning. Denna medalj skulle kanske kunna beskrivas ungefär så här: En mycket hårt uppgraverad avgjutning, med förhöjd kant och försedd med handgraverad omskrift i nedsänkt relief. Den är i och för sig charmig på sitt sätt . . . men mot Arvid Karlsteens original står den sig slätt!  – Kopior är alltid kopior, men original är original.  ;o)

Att samla polletter

Publicerat av
Svara

Igår kväll fick jag en förfrågan om göteborgspolletter. En samlare av dylika hade snubblat över blogginlägget om den alingsåstillverkade färjepolletten för Lindholmens Varv i Göteborg, och undrade om jag hade något annat skojigt från Götet. Så idag har jag letat efter ”göteborgare” i pollettlådorna och försökt skapa lite ordning och reda.
Ja, ja, jag hann i alla fall en bit på vägen. ;o)  Fick t.o.m. fotat 125 bilder, så varför inte försöka ”göra flugorna på smällen” ;o) och knåpa ihop ett blogginlägg också, tänkte jag.

Vad är en pollett?  Ja, eftersom det numera (sedan 2009) finns en numismatisk förening som specialiserat sig på polletter, ligger det väl nära till hands att låta Svenska Pollettföreningen svara på detta. På föreningens hemsida kan man  även få en liten inblick i hur det går till att samla polletter. En del samlar brukspolletter och andra samlar städer, landskap eller olika kategorier som färjepolletter, spårvagnspolletter, mjölkpolletter – eller polletter i olika material.

Polletter har generellt betraktats som ett förhållandevis billigt samlar-område, men i takt med att kunskap sprids via illustrerade auktions-kataloger och internet har allt fler fått upp ögonen för polletter. Äldre och sällsynta polletter har på senare år faktiskt noterat det ena prisrekordet efter det andra. Tidigare i höst såldes t.ex. en dagsverkspollett från 1600-talet för över 26.000 kr! Lejonparten av alla polletter som förekommer inom mynthandeln är dock fortfarande högst överkomliga i pris och man får väldigt mycket för pengarna – jämfört med mynt.

De som läser denna blogg har ju tillgång till internet och söker man polletter denna väg hamnar man eventuellt på Traderas avdelning Polletter & Spelpenningar. Men eftersom webben är internationell kan det kanske också vara lärorikt med ett besök på motsvarande kategori på eBay.com – där man hittar polletter (tokens på engelska) under huvudrubriken Exonumia (d.v.s. polletter, medaljer etc.). Det mesta här är naturligtvis amerikanska s.k. Hard Times Tokens och Civil War Tokens – men vem har sagt att man måste samla svenska polletter? Innan man fastnar för ett samlarområde måste man ju botanisera runt lite och se vad som finns … och det finns verkligen en hel del att välja mellan … Lycka till!

Hagander 4 i Tyskland

Publicerat av
Svara

Både vin och vatten, men generellt en mycket hög prisnivå, när Julius Haganders samling del 4 såldes genom firma Künker (i samarbete med Ulf Nordlinds Mynthandel, Stockholm) i Osnabrück i Tyskland. Det preliminära resultatet ligger nu ute på Künkers webbplats. Ett urval listas nedan och är länkade till respektive utrop.

Bäst gick väl egentligen (som vanligt) besittningsmynten och de svenska mynt som har internationell anknytning, såsom Sigismund-dalern 1597 och Avesta-kopeken ”1787”. Högst betalt blev även denna gång Riga-mynten, där två ”deka-dukater” ;o) passerade miljonstrecket och klubbades för motsvarande drygt 1,2 resp. 1,3 miljoner SEKiner. Sturemarken 1512 såldes för blygsamma 422.000 SEK, vilket i och för sig var mer än de 320.000 SEK den kostade på Partin & Co 1997, men ändå långt under förväntan.

Olof Skötkonung. Sigtuna. Long Cross-penning. (€2.000) €3.200 = SEK 35.500:-.
Sten Sture d.y. Stormynt 1512. 28,88 g. (€30.000) €38.000 = SEK 422.200:-.
Johan III. Stockholm. Portugalöser U.år.  (€30.000) €65.000 = SEK 722.200:-. Sigismund. Stockholm. 1 Daler 1597. (€10.000) €28.000 = SEK 311.000:-.
Gustav II Adolf. Riga. 1 Thaler 1631. (€10.000) €30.000 = SEK 333.300:-.
Gustav II Adolf. Wolgast. 4 Dukat 1634. (€20.000) €32.000 = SEK 355.500:-.
Kristina. Riga. 10 Dukater 1645. (€30.000) €120.000 = SEK 1.333.200:-.
Kristina. Riga. Medalj. 10 Dukat 1644. (€30.000) €110.000 = SEK 1.222.100:-.

Närmare en kvarts miljon för en Karl XI-riksdaler får väl betecknas som smått fantastiskt. Ett vackert ex. (1+) noterades i 50.000 kr redan i SM 1976, men detta var under många, många år mycket svårt att få. Tycker inte det är länge sedan jag blev erbjuden en minst lika snygg (utan kantslag som Haganders ex.) för 35.000 kr av en handlarkollega. Flera andra förhållandevis vanliga mynt såldes för höga priser, medan andra känns mer realistiska och motiverade. Ömsom vin, ömsom vatten, alltså.

Karl XI. Stockholm. 1 Riksdaler 1676. (€10.000) €22.000 = SEK 244.400:-.
Karl XII. Stockholm. 1 Riksdaler 1713.  (€2.000) €5.500 = SEK 61.100:-.
Fredrik I. Stockholm. 1 Riksdaler 1721. Jub. (€2.000) €3.600 = SEK 40.000:-.
Adolf Fredrik. Stockholm. 1/2 Dukat 1755/4. (€1.500) €3.400 = SEK 37.800:-.
Karl XIV Johan. Stockholm. 4 Dukat 1841.  (€3.000) €10.000 = SEK 111.100:-.
Karl XIV Johan. Provmynt? 1 Riksdaler 1829.  (€3.000) €8.500 = SEK 94.400:-.
Oskar I. Stockholm. 4 Dukater 1850.  (€4.000) €11.000 = SEK 122.200:-.
Karl XV. Stockholm. 4 Riksdaler RM 1862. (€2.000) €9.000 = SEK 100.000:-.
Oskar II. Stockholm. 20 Kronor 1878/7. 1+/01. (€300) €1.100 = SEK 12.200:-.
Oskar II. Stockholm. 10 Kronor 1901. Kantskador. (€150) €260 = SEK 2.900:-.
Oskar II. Kungaparets guldbröllop 1907, av SNF. (€50) €260 = SEK 2.900:-.

Kopparmynten bjöd väl kanske inte på några riktiga överraskningar – undantaget Arboga-klippingen 1627 som klubbades för 122.000 SEK. Ett hyggligt ex. men inte i närheten av det praktexemplar (med det rarare årtalet 1626) som såldes 1998 för 126.500 kr. Det har dessutom dykt upp ganska många tidigare okända ex. av denna klassiska typ, vilket gör att den numera sällsyntshetsmässigt överträffas av många andra klippingtyper. Att vanliga valsverksklippingar betalas högre än ovanliga hammarpräglade dito, är ingen nyhet – så blev det även denna gång.

Gustav II Adolf. Säter. 2 Öre klipping 1626. HP. (€500) €900 = SEK 10.000:-.
Gustav II Adolf. Nyköping. 2 Öre kl. 1626. VVP. (€750) €1.500 = SEK 16.700:-.
Gustav II Adolf. Arboga. 1 Öre klipping 1627. (€4.000) €11.000 = SEK 122.200:-.
Gustav II Adolf. Arboga. 1/2 Öre 1627. Utan band. (€500) €1.600 = SEK 17.800:-.
Kristina. Nyköping. 1/4 Öre 1634. Årtalet nedtill. (€150) €300 = SEK 3.300:-.
Karl XII. Stockholm. 1 Öre SM 1715. (€2.000) €6.000 = SEK 66.700:-.
Adolf Fredrik. 1 Öre SM 1759. Stora sveakronor! (€150) €1.100 = SEK 12.200:-.
Gustav III. Avesta. 5 Kopek (1787). Falsk. (€2.500) €5.500 = SEK 61.100:-.
Gustav IV Adolf. Avesta. 1/4 Skilling 1805. (€50) €200 = SEK 2.200:-.
Gustav IV Adolf. Avesta. 1/12 Skilling 1802. (€50) €170 = SEK 1.900:-.
Silvermedalj: Göteborgs Numismatiska Förening 50 år. (€100) €80 = SEK 900:-.

Lite kuriöst måste man väl säga att det är att ”dussinmynt” som 1/4 Skilling 1805, 1/12 Skilling 1802, 20 Kronor 1878/7 och 10 Kronor 1901 kan betalas med sådana makalösa priser på en dylik kvalitetsauktion. Man kan fråga sig varför? – Fartblind publik? ;o)
Själv försökte jag bl.a. sälja ”SNF:s bröllops-specie 1907” på Tradera i helgen … men 800 kr var tydligen för dyrt. Hos Künker betalade man dock ”utan prut” SEK 2.900:-. ;o)

Angivna priser i € (Euro) är utrop (inom parentes) + klubbat … samt i SEK inkl. 15% provision och 7% tysk moms, efter dagens Forex-kurs (9,03 +15% +7% = 11.11).