Årsarkiv: 2012

Ostindiefararen Götheborg

Publicerat av
Svara

I fredags tog vi en liten semestertur till Göteborg. Solen sken och det var riktigt trevligt att vara turist i sin egen stad. För att få känna doften av det salta västerhavet tog vi en liten promenad längs kajerna – och vid Stenpiren märkte vi att det var något på gång. Ostindiefararen Götheborg skulle komma tillbaka från sin Europa-turné kl. 17.00. Det måste vi ju se! Så efter att ha strövat omkring i staden, shoppat och handlat färska räkor, bar det av tillbaka till Stenpiren. Där var fullt av folk! – och öppen bar! Så vad kunde passa bättre än en Götheborg Single Malt Lager 5.2 i sommarvärmen. Gôtt!

Undertecknad har följt projektet Ostindiefararen Götheborg alltsedan den dagen då Anders Wästfelt (som 1992 lanserade idén att ”bygga en kopia av fartyget och segla till Kina”) var inne i min butik och diskuterade ”mynt under masten” (för lycka och välgång). Vad skulle man kunna tänka sig? – En slant, riksdaler eller Ostindisk dukat anno 1738 (året då första skeppet Götheborg sjösattes). Till slut blev det två silvermynt från 1995 (200 kronor till minne av svensk myntning 995-1995), placerade i kölens laskar. Initiativtagaren Anders Wästfelt har sedan länge hoppat av projektet. Han drog inte riktigt jämt med ”pampväldet i Muteborg” och residerar numera i Sundsvall.

Hustrun och jag har, tillsammans med våra gotländska vänner, följt det stolta skeppets äventyr allt sedan bygget på det nya varvet Terra Nova till höjdpunkterna, sjösättningen 2003 och hemkomsten från Kina 2007. En helt fantastisk resa!

Men nu är ju detta en blogg om mynt och medaljer, så vi får väl avsluta med lite numismatik. På bilden ovan har jag blandat ihop en numismatisk mix av medaljer över direktören för Svenska Ostindiska Companiet i Göteborg, Niclas Sahlgren (1701-1776) och den berömde skeppsbyggaren Fredrik Henrik af Chapman (1721-1808) – som även finns avbildad på en provsedel från Tumba Bruk. Ett par enkla slantar från 1738 (Götheborg I:s sjösättningsår) samt Göteborgs Numismatiska Förenings medalj till sitt 50-årsjubileum 1993 – med Ostindiefararen Götheborg på frånsidan. Några exempel på numismatiska objekt som levandegör historien om Ostindiefararen Götheborg. Lägger man dessutom till en pava av Götheborgs egen öl (Götheborg Single Malt Lager 5.2), och en tidstypisk barockljusstake – ja då måste väl bordet anses som dukat . . . ;o)

 

Skrönan om fula gubben

Publicerat av
Svara

Vad kommer det sig att många verkar ha en benägenhet att fästa större tilltro till skrönor och rykten än till lättkontrollerade faktauppgifter? På Tradera kan man ju hitta både det ena och andra. Häromdagen läste jag denna objektbeskrivning under en vanlig s.k. milleniumkrona, slagen i 3 miljoner exemplar till minne av milleniumskiftet år 2000:

”Fula gubben kronan som kungen drog tillbaka” … ”1 kronan som kungen förbjöd p.g.a. att han såg för tjock ut” … ”Den ersattes med ett ny prägling av kungen”.

Var får folk allt ifrån? Och om man ingenting vet – varför inte kolla upp fakta? Varför inte besöka Riksbankens hemsida t.ex.? Idag är det väldigt enkelt att leta fram fakta – om det nu är det man söker? Men kanske är det bättre att inget veta? … för då kan man tydligen få över sjuttio spänn för en cirkulerad nickelkrona som egentligen borde kosta en femma. Färgglada ”varudeklarationer” säljer uppenbarligen bättre än faktabaserade.

Det här är de olika enkronor som hittills utkommit under Carl XVI Gustaf:

  • 1 Krona 1976-2000 – Typ I  (Konstnär: Lars Englund)
  • 1 Krona 2001-2012 – Typ II (Konstnär: Ernst Nordin)
  • 1 Krona 2000 – Milleniumskiftet (Konstnär: Bo Thorén)
  • 1 Krona 2009 – Det förlorade Finland (Konstnärer: Nordin / Winblad Jakubowski)

Metall: 75% Cu, 25% Ni – Vikt: 7,00 gram – Diameter: Ø 25,00 mm – Tjocklek: 1,88 mm

http://www.riksbank.se/sv/Sedlar-och-mynt/Mynt/Giltiga-mynt/1-krona/

 

Idag för 520 år sedan …

Publicerat av
Svara

Den 3 augusti år 1492 avseglade köpmannen och upptäckaren Christofer Columbus (1451-1506) från Sevilla i Spanien med de tre skeppen Santa María, Pinta och Niña. Målet var att försöka hitta sjövägen västerut till Indien. Den 12 oktober siktas land och Columbus kunde landstiga på en ö … i Bahamas. Lokalbefolkningen kallade den för Guanahani, Columbus gav den namnet San Salvador (Helig Frälsare). Upptäckten av Den Nya Världen skulle förändra världen. Att vikingarna med Leif Eriksson i spetsen hade varit där (i Newfoundland) redan 500 år tidigare är en annan femma.

Christofer Columbus (1451-1506). Köpman och upptäckare, som med stöd från spanska kungaparet, Ferdinand & Isabella, gav sig iväg över Atlanten för att försöka finna en ny sjöväg västerut till Indien. Stor dansk tennmedalj, präglad med anledning av Världsutställningen i Chicago 1893 och 400-årsminnet av Columbus upptäckt av Amerika 1492-1892. Ø 65 mm, 81,85 gram. Präglad hos juveleraren V. Christesen i Köpenhamn. Graverad av F. Schmahlfeld efter förlaga av N. Fristrup.

 

Den listige ”Kung Gösta”

Publicerat av
Svara

I mitt första blogginlägg skrev jag bl.a. mycket kort om den lilla myntutställning, ”Myntfynd vid Gräfsnäs slottsruin”, som just nu visas i Gräfsnäs. Fyndexemplaren finns magasinerade på Kungl. Myntkabinettet i Stockholm resp. Vänersborgs Museum. Det som visas på slottsruinen är en rekonstruerad samling av de mynttyper som hittades vid utgrävningarna på 1930-talet.

Det äldsta mynt man funnit vid Gräfsnäs Slottsruin är en örtug utan årtal, slagen i Stockholm under Gustav Vasa åren 1535-40. Detta mynt, det nedersta på bilden t.h. är idag magasinerat hos Kungl. Myntkabinettet, men finns beskrivet i Nordisk Numismatisk Årsskrift 1937. Det översta myntet härstammar från Greve Bondes samlingar på Ericsbergs Slott och finns idag utställt i Gräfsnäs Slottsruin. Mynttypen förekommer i en rad olika varianter, bäst beskrivna i T.G. Appelgrens verk från 1933. Gräfsnäsfyndet = App. 340. Senare forskning har emellertid reviderat en del av Appelgrens uppgifter. Dateringen anses idag vara ca 1535-40, men man utesluter inte att typen kan ha präglats även på Svartsjö slott, sedan myntverket flyttats dit 1541.

I det medeltida Sverige byggde mynträkningen alltid på följande:

  • 1 Mark = 8 Öre = 24 Örtugar

Antalet penningar på marken var däremot olika i Svealand, Götaland och på Gotland. Under flera hundra år slogs endast penningar. Övriga valörer var endast räknevalörer. Den första präglade örtugen utgavs av Albrekt av Mecklenburg omkring år 1370 och innehöll då 1,05 gram rent silver. År 1522 introducerar Gustav Eriksson, Vasa (idag mest känd som Gustav Vasa) det präglade öret (= 3 örtugar) och kort därefter slår han även örtugar och fyrkar (= ½ örtug). Samtidigt sänker han örets värde med 1/3 till 2 örtugar (eller 12 penningar).

År 1532 innehöll örtugen endast 0,54 gram rent silver. De ”gamla örtugarna” (slagna före 1478) innehöll alltså betydligt mer silver och fick därför en högre kurs, de gick för 3/4 öre (eller 18 penningar). Men Gustav Vasa var en listig kung som var ”mycket om sig och kring sig”. Han hade koll på det mesta inom olika ekonomiska spörsmål och såg genast en möjlighet att utnyttja situationen. Han lät helt sonika prägla ”nya gamla örtugar” (omnämnt i brev 1535), d.v.s. mynt som motivmässigt utgav sig för att vara ”gamla örtugar” om 18 penningar, men i själva verket var ”nya örtugar” om 12 penningar. En strålande affär för myntherren ”kung Gösta” – och en mindre lyckad dito för de som gick på bluffen.

Augusti – skördemånad

Publicerat av
4

Idag skriver vi den 1 augusti 2012. Att månaden augusti fått sitt namn efter kejsar Augustus (63 f.Kr. – 14 e.Kr.) känner väl de flesta till – liksom att juli kommer av Julius Caesar (100-44 f.Kr.). Men trots detta blir det inget bloggande om romerska mynt idag. Jag har istället letat fram och fotograferat ett par s.k. kalenderdosor – eller almanacksdosor – med texten ”RUNSTAFWEN FÖRSWENSKAD 1787. 4/1” på ena sidan och ”EN BESTÄNDIG ALMANACH. C: NORMAN.” på en andra.

En och annan myntsamlare reagerar kanske på C. Norman … var det inte han som var gravör i Avesta och bl.a. graverade de s.k. Avesta-kopekerna? Jo visst! Men Carl Norman (1729-1798) var inte bara myntgravör (eisensnidare) vid Avesta myntverk åren 1777-1790, han var även krongjutarmästare vid Bjurfors mässingsbruk.

Normans kalenderdosor har två horisontella bokstavsrader för varje månad. På den översta av dessa finns bokstäverna A till G upprepade 52 gånger, d.v.s. lika många gånger som året har veckor. Den siste december markeras av ytterligare ett A och vi har då 365 dagar. Bokstäverna i övre raden symboliserar alltså veckodagarna och kalendern ”är beständig” genom att man för varje år hade en s.k. söndagsbokstav. År 2012 inleddes med en söndag och då blir årets söndagsbokstav ett A. De övriga, B-G, står då för måndag till lördag. Vid den 1 augusti kan vi se att det står ett C = tisdag, men idag är det ju onsdag!? Detta beror helt enkelt på att det är skottår i år. Vi får helt sonkia lägga till en dag (den 29 februari) – och då stämmer det!

Den nedre bokstavsraden är s.k. gyllental och visar på vilka dagar det är nymåne. Detta bygger på den 19-åriga måncykeln och markeras med 19 bokstäver. Gyllentalsbokstäverna A till T (I=J) representerar år 1 till 19 i gyllentalslängden. Årets gyllental är 18 och gyllentalsbokstaven är således ett S … vilket skulle betyda att vi får nymåne den 16 augusti + en dag för skottåret = 17 augusti. De figurer som finns på dessa tobaksdosor är dels hämtade från gamla runstavar och dels helt nya figurer till glorifierande av den gustavianska regimen. Kungaspiran öven den 19 augusti symboliserar t.ex. Gustav III:s revolution 1772.

De äldsta kalenderdosorna av denna typ är de som saknar årtal. De är tillverkade från omkring 1776 och framåt och har FÖRSWÄNSKAD stavat med Ä. Präglingsverktygen till dessa är tillverkade av Norman. De vanligaste dosorna har ”årtalet” 1787 och signaturen C:NORMAN. Av dessa finns dels de med raka 7:or (= C. Norman, tillverkade först vid Bjurfors och sedan vid Skultuna), dels de med svängda 7:or (= A. Salmson, tillverkade vid Skultuna 1852-1918, med nytt präglingsverktyg efter att det äldre gått sönder). Dessutom finns dosor med C:NORMAN 1794 samt G:HEDENSTRÖM 1802, 1812 och W:HEDENSTRÖM 1827. Av Skultuna-dosorna finns även en sällsynt modell med spegelrum, omnämnda tidigast 1841. På bilden ovan ses två sådana – tillverkade med de präglingsverktyg som Axel Salmson graverade för Skultuna Bruk år 1852.

Axel Salmson (1807-1876) var inte i första hand gravör, utan litograf, men då både hans far (Sem Salmson) och bror (Johan Salmson) var gravörer hade han säkert en hel del kännedom också om detta gebit. Hans syster (Rebecka Johanna Salmson) var för övrigt gift med mynt- och medaljgravören Ludvig Person Lundgren och mor till de skickliga gravörerna Lea Ahlborn och Pehr Henrik Lundgren. Bland Axel Salmsons medaljer kan nämnas Lars Kagg 1853 och Fabian Wrede 1854. Både utgivna av Svenska akademien. Johan Salmson (1799-1859) har bl.a. graverat en lysande medalj över Gudmund Göran Adlerbert 1821 och en över Carl De Geer 1823. Dessutom har han gjort flera fina medaljer till Durands medaljserie över ryktbara män, graverade i Paris på 1820-talet – exv. Gustav Vasa 1826.

P.S.  Under dagens research upptäckte jag något jag inte tidigare visste om. Nämligen att det är Johan Salmson som utfört väggreliefen/skölden ”Tors strid med jättarna” som hänger i vårt kök. Med denna vann han dessutom pris vid den av Götiska Förbundet utlysta konsttävlingen 1818. Man lär så länge man lever.

Road trip i Västergötland

Publicerat av
Svara

Igår blev det inget bloggande. Visst är det kul med numismatik, men det finns ju annat i livet också. Igår firades istället sjuårig bröllopsdag – med en liten ”road trip” runt norra Västergötland. Hantverk, historia och antikaffärer är givna stopp när vi är ute och bilar.

Så mycket mynt blev det kanske inte denna gång men i Husaby fick vi i alla fall en liten anknytning till ämnet genom några moderna myntoffer i Husaby källa, där Olof Skötkonung (ca 975-1022) en gång i tiden skall ha döpts om vi får tro legenden. Att han var vår förste myntherre (omkring år 995) är det emellertid inget snack om.

Även Husaby kyrka och Biskopsborgen vid Husaby förärades ett besök innan färden gick vidare genom Kinnekulles många sevärdheter till dagens mål; Norrqvarns Kvarn i Lyrestad vid Göta Kanal. Ett mycket trevligt ställe med fina miljöer och god mat. En fräsch räkmacka sitter ju aldrig fel och abborren var kanon!

 

Gävlekopior från 1970-talet

Publicerat av
Svara

Eftersom det just nu ligger en s.k. Gävlekopia av Gustav II Adolfs riksdaler 1617 ute på Tradera (beskriven som ”stor silvermedalj”), kan det kanske vara på sin plats att, återigen, höja ett varningens finger för dessa vanligt förekommande förfalskningar.

De är egentligen ganska lätta att avslöja. – Åtminstone om man är lite insatt i äldre tiders tillverkningsteknik. Samtliga förfalskningar är gjorda efter samma exemplar av 1617 års riksdaler. Förfalskaren har inte bara kopierat stampklumparna på sitt mynt, utan även exemplarspecifika detaljer som exv. Frälsarens trippelpräglade hand och en mängd karakteristiska repor och hack. Han har helt enkelt satt sitt ”fingeravtryck” på kopiorna. I ”original” har alla dessa förfalskningar cirkelrund plants och nämnda kännetecken, men det förekommer även exemplar med bearbetad rand och uppgraverade fält. Allt tillkommet för att försöka lura myntsamlare. Trist.

De övriga mynten i denna serie av myntkopior är:

  • Karl XII. 4 Mark 1700
  • Adolf Fredrik. 1 Riksdaler 1769
  • Gustav III. 1 Riksdaler 1777
  • Oskar I. 4 Riksdaler Riksmynt 1856
  • Karl XV. 4 Riksdaler Riksmynt 1863

 

Numismatik på Historiebloggen!

Publicerat av
Svara

Har följt Historiebloggen av Dick Harrison på SvD.se en tid och måste säga att jag är mäkta imponerad över Dick Harrisons arbetsmoral. Att dagligen!! leverera intressanta och spännande blogginlägg och dessutom med mycket bra variation, är kort och gott; IMPONERANDE! Respekt! Dick regerar! – som ungdomarna säger. ;o)  Idag skriver Harrisons om ”Karl XI och Lönsboda”. Och eftersom det smugit sig in lite numismatik i historieskrivandet, kan det ju vara lägligt att spinna vidare på detta i dagens myntblogg.

Som göteborgare av födsel och ohejdad vana har man ju rent allmänt lite svårt att förstå skåningarnas långsinthet gentemot Karl XI. För vad skiljer egentligen honom från dåtidens andra danska och svenska krigarkungar? Här var ju t.ex. inte Christian IV så populär på sin tid, efter att ha bränt Karl IX:s Göteborg på Hisingen 1611 och sedan härjat, plundrat och skövlat västsverige samt intagit Älvsborgs slott året därpå. Här ser vi ju Gustav II Adolf och hans efterföljare som något positivt. Efter frederna i Knäred 1613, Brömsebro 1645 och Roskilde 1658 fick vi äntligen tyst på dansken. Ja, ja, han var väl här en sväng i slutet av 1700-talet också, men det var väl mest ett teaterkrig.

Vad är ett ”giltigt betalningsmedel”?  Och kan man välja vilka mynt och sedlar man vill ta emot? Tja, visst kan man det. Pengars värde är beroende av två saker;  1) att någon (exv. Sveriges Riksbank) garanterar dess värde OCH!  2) att det stora flertalet (vi som använder pengar) tror på och accepterar denna garanti. Men om våra affärsbanker väljer att INTE ta emot exv. minnesmynt eller tvåkronor, trots Riksbankens garantier, kan ju vi göra likadant. Fortsätter bankerna att ”vägra kontanter” (kreditmynt), får vi väl i förlängningen återgå till traditionella värdemynt – eller byteshandel?

Förr i tiden fordrades det ett ädelmetallinnehåll i pengarna för att de skulle godtas som betalningsmedel. Vanligt var dock att en ”myntarlön” på omkring 10% eller så accepterades p.g.a. tillverkningskostnaderna. På lägre valörer, skiljemynt, kunde man av praktiska skäl nöja sig med en större skillnad gentemot metallvärdet, men man behövde å andra sidan inte acceptera några större summor i dessa myntslag. Och när myndigheterna försökte prångla ut för dåliga mynt . . . ja, då sjönk genast kursen på dessa genom principen tillgång och efterfrågan. Folk var inte dumma och föredrog naturligtvis fullödiga mynt (värdemynt) framför undermåliga (kreditmynt). Idag går sedelpressarna varma jorden runt och ingen verkar längre veta – eller ens bry sig – om det verkligen finns täckning för det som utlovas – eller inte. Vi har vant oss vid kredit-mynt och helt glömt bort vad värdemynt är för något.

Sedan var ju Karl XI (född och död på Stockholm slott 1655/1697) inte bara krigarkung. Han var ju numismatiker också. – Eller åtminstone myntsamlare! Vi vet att Karl XI på 1690-talet dels köpte en samling romerska mynt och dels att han återköpte de i Belgien av drotting Kristnia pantsatta mynt- och medaljsamlingarna. När dessa samlingar skulle ordnas fick kungen hjälp av bl.a. Elias Brenner och Nils Keder, men han ville gärna vara med själv också. Han var uppenbarligen intresserad av såväl gamla mynt som modern medaljkonst. Han besökte ofta mynt- och medaljgravören Arvid Karlstens ateljé – både som modell och som konstintresserad. Omkring 1680 beställde kungen en medalj över sina föräldrar, Karl X Gustav och drottning Hedvig Eleonora, av Karlsteen. Och ett par år senade ytterligare en över sin fars föregångare, Kristina och Gustav II Adolf.

Mera om Arvid Karlsteens medaljer och hans tid finns att läsa i den utmärkta boken (refuserad avhandling) ”Arvid Karlsteen – Hans liv och verk” av Stig Stenström, 1945.

Personligen är jag inte så road av sedlar, men för den som vill fördjupa sig i den omskrivna ”femhundringen med Kalle 11” kan jag rekommendera följande två länkar: En sedelentusiast och riktig kalenderbitare samt Riksbankens webbsida.

Olympiska Spelen

Publicerat av
Svara

Ikväll invigs OS i London. Den olympiska elden från Peking har redan anlänt. Och igår skrev jag om moderna kinesiska myntförfalskningar. Tja, varför inte knyta ihop detta och skriva några korta rader om en 2.300 år gammal myntförfalskning med brottare och slungkastare?

De moderna Olympiska Spelen skapades som bekant 1896 av den franske baronen Pierre de Coubertin (1863-1937). Men Antikens olympiska spel är betydligt äldre än så. De första dokumenterade tävlingarna hölls redan år 776 f.Kr. Elvahundrasjuttio år senare inställdes spelen av den romerska kejsaren Theodosius den Store (379-395), då de ansågs som okristerliga.

På bilden ovan illustreras ett grekiskt silvermynt, en Stater  (Ø 24 mm, 8,57 gram), slagen i staden Aspendos i regionen Pamfylien från ca 370 f.Kr. – och drygt hundra år framåt i tiden. Åtsidan visar två brottare (enligt uppgift en olympisk gren sedan 708 f.Kr.) och frånsidan en man med slungan i högsta hugg.

Det avbildade exemplaret är emellertid inte äkta. Men heller inte riktigt falsk. Det är en samtida förfalskning i silverpläterade koppar, sannolikt slagen på ett legitimt mynthus. På engelska kallas dessa präglingar för ”fouree” och många gånger är det nog utgivaren själv som fuskat. Allt för att tjäna pengar. Inget nytt under solen.

Och kanske kom falskmyntaren undan med sitt brott? Det är först efter att myntet hamnat i jorden och blivit korroderat som den grönärgade kopparen nu träder fram under silverytan. Antikens människor var dock inte omedvetna om problemet med falska mynt. Myntet till höger har under sin livslängd fått inte mindre än fem kontramarkeringar – som godkänt dess silverinnehåll.

 

Falska silverdollar

Publicerat av
5

Var i vanlig ordning inne på Tradera.com för att kika på dagens nya myntauktioner. Brukar sortera dels på “högsta pris” och dels på “flest bud” för att få reda på vad säljare respektive köpare anser vara mest intressant. Bland köparnas favoriter denna dag återfanns en amerikansk s.k. Trade-dollar 1878 med myntortsmärket S = San Francisco. Problemet är bara att det INTE ÄR är en amerikansk silverdollar, utan en alldeles modern kinesisk förfalskning helt utan silverinnehåll.

En äkta tradedollar är präglad i silver med en halt av 900/1000 (resterade 10% är koppar), den väger 27,22 gram (Morgan och Peace = 26,73 gram) och har diametern Ø 38,1 mm. Prägeln är (från början) distinkt och tydlig med skarpa detaljer. Åt- och frånsida skall vara motvända, d.v.s. ha ”fransk vyplacering” eller ”coin alignment” (alltså en stampställning på 180 grader eller kl. 6).  Allt detta är enkelt att kolla om man har ”mynten” i handen, men lite lurigare om man väljer att lita på dålig beskrivning och en suddig bild på nätet.

De tre ”mynten” ovan är GARANTERAT FALSKA!  – Men hur kan man påstå det så tvärsäkert? Jo, de har nämligen ”omöjliga årtal” för respektive mynttyp. Trade-dollarn präglades åren 1873-1885 (inte ”1796”), Morgan-dollarn 1878-1921 (inte ”1947”) och Peace-dollar 1921-1935 (inte ”1964”). De falskmyntande kineserna hade tydligen inte full koll på det där med arabiska siffror. Inte så konstigt – jag har svårt för kinesiska. ;o)

  • Trade-dollar ”1796”: Vikt 18,39 gram, Ø 37,90 mm, stampst. kl. 1, magnetisk!
  • Morgan-dollar ”1947”: Vikt: 19,01 gram, Ø 38,15 mm, likvända sidor, magnetisk!
  • Peace-dollar ”1964”: Vikt: 27,01 gram, Ø 38,10 mm, stampst. kl. 11, ej magnetisk.

De rejält lättviktiga (-30%), magnetiska förfalskningarna är ju väldigt enkla att avslöja. Men eftersom ”andra generationen” Kina-kopior KAN hålla vikten ganska bra är enbart vägning ingen vattentät metod att avslöja dem. Som med allt annat är det träning som gäller. Har man sett stora mängder äkta mynt, är det oftast mycket lättare att känna igen förfalskningar med diffusa detaljer och onaturlig färg – även på internet.