Myntmöte i Avesta

– ”D: 9. – IULI – 1794” … det vill säga, ”den 9 juli 1794”, står det att läsa på Sveriges enda minnesmynt av koppar – den valörlösa halvskillingen 1794, som slogs med anledning av konungens besök i Avesta nämnda datum. Idag för 20 år sedan firades detta med ett litet tårtkalas på Avesta Myntmuseum – och en minnesjetong i form av ett nålmärke.

Initiativtagare till detta ”Myntmöte i Avesta 1994” vad den i myntkretsar välkände samlaren och skribenten Per-Göran Carlsson. För värdskapet och visningen av klenoderna i Avesta Myntmuseum stod ”Mr. Plåtmynt” him self; Bertel Tingström – som även fördelade tårtan!

Övriga deltagare och mottagare av de tio minnesjetongerna var; Bengt Hemmingsson, Sonny Serrestam, Hans Menzinsky, Ian Wiséhn, Nils J. Lindberg, Ted Malmstedt, Jan-Olof Björk och undertecknad (de två sistnämnda utanför bild). Tårtan är borta, men nålmärket finns kvar! 😉 Mer om detta finns för övrigt att läsa i Mynttidningen 7-1994.

FriMynt … i Stockholm!?

Idag kom brevbäraren med en både oväntad och trevlig överraskning …

– En inbjudan (intresseanmälan) till FriMynt i Stockholm, lördagen den 22 november 2014. Så här skriver mässgeneralen Mikael Johansson på Helsingborgsutställningar:

– ”FriMynt nu även i Stockholm …
Efter önskemål från flera mynt- och frimärkshandlare i Stockholms-regionen med omnejd har vi nu möjligheten att erbjuda en mässa i Stockholm. Vasahallen ligger centralt i Stockholm på Djurgården och har goda parkeringsmöjligheter”.

Senast undertecknad deltog i en myntmässa i Stockholm var för bortåt 25 år sedan (1990?) – just i Vasahallen på Djurgården. Det trodde man inte, att man skulle bli inbjuden till ytterligare en … redan nu! 😉  Tycker detta låter väldigt trevligt och ser fram emot en helg i kungliga hufvudstaden till hösten. Mikael slänger dock in en brasklapp … ”om intresset inte är tillräckligt stort arrangeras inte mässan”. Vi håller tummarna för att Svea Rikes alla 😉 mynthandlare ställer upp!

Då börjar andra halvlek

Idag vänder vi blad i almanackan och skriver juli månad. Halva 2014 har redan passerat. Jösses vad tiden går fort. Avståndet mellan nyårsafton och midsommarafton tycks krympa för varje år som går. 😉

POLEN-LITAUEN. Sigismund III (1587-1632). 3 Groschen 1593 präglad i Vilnius i Litauen.

För 445 år sedan … den 1 juli 1569 slöts unionen i Lublin mellan kungariket Polen och storfurstendömet Litauen. Det Polsk-Litauiska samväldet var bildat. De båda rikena hade redan varit i personalunion (d.v.s. haft samma regent) i nästan 200 år, men nu stärktes banden ytterligare. Under 1500- och 1600-talen är Polen-Litauen ett av Europas största och mäktigaste länder med en yta på en miljon kvadratkilometer och en befolkning på imponerande 11 miljoner innevånare, redan i början av 1600-talet.

SVERIGE. Johan III (1568-1592) med gemål. Kröningsmedalj 1569 tillskriven Willem Boy.

Bara en dryg vecka efter detta unionsbildande, den 10 juli 1569, kröntes den svenske kungen Johan III och hans polska drottning Katarina Jagellonica i Uppsala domkyrka av ärkebiskop Laurentius Petri Nericius. Deras lille son, Sigismund, var då just tre år fyllda. Det var säkert en mycket pampig ceremoni och som Bror Emil Hildebrand skriver ”man kan icke tvifla, att den praktälskande Konung Johan vid sin kröning, enligt vanlig sed, utdelat minnespenningar”. Hur dessa ”minnespenningar” i så fall såg ut kan vi i dag inte med hundraprocentig säkerhet veta. Förmodligen var de av olika ”dignitet” – anpassade för sina olika mottagare. En av de mest lyckade medaljerna som kan förmodas ha samband med kröningen är den som beskrivs av Hildebrand som nr 15 (se bild ovan). Medaljen är av 7:e storleken (ca 31 mm) och förekommer vanligen i förgyllt silver – sannolikt utförda (gjutna och ciselerade/uppgraverade) av samtida guldsmeder i Stockholm, efter en modell formgiven av mästaren Willem Boy (1520-1592).

På ovan avbildade (unika?) bly-exemplar är bilderna dock fullständigt ”rena” utan spår av ciselering! På detta ”provexemplar” kan man tydligt se med vilken skicklighet den ursprungliga medaljmodellen är utförd. Otvivelaktigt av en riktig mästare. Sannolikt Willem Boy (Guillaume Boyen) – som hade sin ateljé i Mechelen i södra delen av Nederländerna.